Kuppen i Stockholm 2014

talman

Är Sverige en parlamentarisk demokrati?

När s-ledaren Stefan Löfven efter riksdagsvalet 2014 fick talmannens uppdrag att bilda regering, då fick han först svara på talmannens fråga, om denna regering skulle ha utsikter att få sin budget godkänd av riksdagen.

Stefan Löfvens svar blev: ”ja”.

Därefter – inför riksdagens budgetomröstning – har Stefan Löfven uttryckligen sagt, att hans s-mp-regering inte skulle sitta kvar, om den inte fick sitt budgetförslag godkänt av riksdagen.

Ett egentligen överflödigt uttalande, kan tyckas. Det ligger i själva förutsättningarna för vårt parlamentariska system, att en regering i en sådan situation förväntas lämna in sin avskedsansökan till riksdagens talman, så att denne kan undersöka möjligheterna av att få fram en ny regering.

omrostn

Den 3 december 2014 röstade riksdagen.

Genom att Sverigedemokraterna – efter att partiets eget budgetförslag fallit – röstade för Alliansens budgetförslag,  fälldes regeringens budgetförslag. Det skedde med röstsiffrorna 182 mot 153.

sdledare

Nu kom ett nytt – och oväntat – besked från statsminister Löfven:

Regeringen skulle inte avgå, i varje fall inte direkt.

Anledning:

Ett extraval, nyval, skulle komma att utlysas den 29 december 2014 (det första möjliga tillfället, enligt konstitutionen). Detta riksdagsval skulle hållas den 22 mars 2015.

s-mp

Vi var många som häpnade – men snart framförallt jublade – över detta besked.

Som SD-ledaren Mattias Karlsson formulerade saken: detta nyval skulle i praktiken förvandlas till en folkomröstning om invandringspolitiken.

Det skulle kunna göras till en landsomfattande folkbildning kring invandringen.

Utsikterna för Sverigedemokraterna att lyckas bra i det valet kunde bedömas som påfallande goda, möjligen skulle partiet än en gång fördubblas. SD skulle efter detta nyval mycket väl kunna vara riksdagens i storlek andra parti.

Kanske var det här som hela Sjupartiet började få ”kalla fötter”.

3-alternativ

 yougov2

 


 

Stefan Löfven är ju en gammal fackboss. Han hann praktisera några veckor som svetsare, innan det blev en spikrak karriär inom LO.  Snart var han ordförande i Metall.

Den som haft negativa förväntningar på Löfven, att han skulle kunna komma att visa upp en provkarta av trixanden på demokratins marginaler, fick nu dessa infriade.

frdec

Än en gång krängde sig Stefan Löfven ur ett löfte.

Hur gick detta till? Hur bar han sig åt?

Den här gången hade han hjälp av sin företrädare som statsminister, Fredrik Reinfeldt – som gärna motarbetar SD-inflytande. Med dennes bistånd bakom kulisserna manövrerades December-Överenskommelsen (DÖ) fram.

Innebörden av DÖ var i sammanfattning att de fyra borgerliga oppositionspartierna förband sig att sluta opponera – de skulle inte motsätta sig nya budgetförslag från lövenministären.

Konsekvensen av detta blev att något nyval i mars 2015 inte längre befanns vara ”nödvändigt”. Nytt besked, alltså.

dok

DÖ signalerade att man inom Alliansen var ganska nöjd med löfvenministären, var inte angelägna om att ta över regeringsansvaret. Med Sverigedemokraternas stöd hade de fyra allianspartierna annars kunnat bilda regering.  Ett fortsatt stöd från SD hade de lätt kunnat tillförsäkra sig, bara genom att något litet hålla emot den pågående massinvandringen, mer än vad s-mp-alternativet representerade.

I mitten av januari hölls på begäran av SD en riksdagsomröstning  om misstroendeförklaring mot regeringen. Bara riksdagsledamöter från SD röstade för detta.

skojare

Vad som skedde i Stockholm i december 2014 kan sammanfattas som att Stefan Löfven genomförde en kupp. Utan den kuppen skulle Sverige sedan december 2014 ha haft en annan regering.

Vad har den kuppen kostat Sverige?

Mer om kuppmakare i nästa bloggtext.

svoro


Mer

http://samtiden.nu/12731/sd-ku-anmaler-lofven/

https://janmilld.wordpress.com/2015/01/20/december/

https://janmilld.wordpress.com/2014/09/16/valkommentar-3-guldlage-for-s/

SD-positioner?

whsth

SD Stockholm – alltså Sverigedemokraterna i Stockholms kommun – har nu haft sitt årsmöte. Det blev ett välbesökt möte som med klar majoritet utsåg en ny styrelse – en annan än den som tidigare suttit och en annan än den som valberedningen föreslagit.

Ny ordförande för SD Stockholm är nu William Hahne, känd som stridbar SDU-företrädare. Han leder nu en styrelse av personer med fotfäste i arbetslivet. Ett steg i rätt riktning – partiengagemang får inte vara främst en födkrok, det ska bäras fram av idéer och övertygelser.

Valet i SD Stockholm är hoppingivande. Inför valet förekom uppgifter om att SD riks öppnat ”personärende” mot William Hahne och andra, efter uppgifter från Expo. Alltid detta Expo – varför låter sig SD-företrädare styras av dem?!

Förhoppningsvis stoppas detta nu undan. SD behöver ta tillvara unga krafter, inte stöta ut dem. Det måste finnas utrymme för olika strömningar inom partiet.


rakhoger

Begreppet en ”rak höger” tilltalar nu många invandringskritiker, tydligen även kretsen kring William Hahne. Men vad lägger man då in i begreppet ”höger”?  Är det bara en negation av något man lärt sig misstro och ogilla inom politiken, nämligen ”vänster”?

Aversionen mot begreppet ”vänster” är naturlig, med tanke på uppträdandet från individer och grupper som utger sig för att politiskt stå till vänster:

• demokratiförakt och saboterande av mötesfrihet

• likriktning och intolerans mot oliktänkande

• lättkränkthet och ansvarslöshet 

• antiintellektualism och våldsbenägenhet.


Men i begreppet ”vänster” har ju traditionellt legat också något viktigt och värdefullt, som här riskerar att tappas bort. Det är samhällskittet – strävan efter utjämning och trygghet för alla. Skyddet av svaga grupper, värnande om ”småfolket”.  Folkhemstanken.

1911

Folkhemmet vilade på åtminstone två förutsättningar:

A. En stark nationell ekonomi, där alla strävade efter att bidraga. Hederlighet och hög arbetsmoral.

B. Ett slutet system. Som i ett privat försäkringsbolag.

Systemet kan fungera bara om det är slutet, dvs att utomstående är just utomstående. Nu torpederas det genom den massiva bidragsinvandringen.

Gamla människor får nu lämna sina platser på äldreboenden för att ge plats åt ”ensamkommande flyktingbarn”. Utsatta grupper av svenskar offras –  av hela Sjupartiet, inklusive (V) och (S).

Ska utsatta grupper av svenskar överges även av Sverigedemokraterna? Blir det innebörden  av ”en rak höger”?

Oavsett hur SD väljer att etikettera sig själv så ligger här ett vägval i sak.


svland

En annan fråga gäller inställningen till svenskhet och rättigheter för svenskar i Sverige.

Den paroll som jag själv fört fram – ”SVERIGE ÄR SVENSKARNAS LAND” – rymmer ju en otydlighet, eftersom det kan finnas ”svenskar” i åtminstone två olika betydelser:

A. etniska svenskar

B. svenska medborgare

Dessutom finns också andra människor som är folkbokförda och permanent boende i Sverige. Det är inte säkert att dessa kan tala och förstå svenska.

Mitt intresse gäller framförallt etniska svenskar.  Sverige är traditionellt vårt land och vi har inget annat land.

svforst

Situationen idag är uppenbar: det finns redan ett stort antal människor i Sverige som har svenska medborgarskap, men som inte är etniska svenskar.  Ska det i Sverige kunna finnas rättigheter för etniska svenskar, som inte finns för varje svensk medborgare?

• Idag är situationen den omvända: på flera sätt förekommer en negativ särbehandling av etniska svenskar. Det gäller på arbetsmarknaden, på bostadsmarknaden och beträffande den besynnerliga lagen om hets mot folkgrupp.  Detta måste åtgärdas, så att det blir en likabehandling!

• När det gäller grov brottslighet kan etniska svenskar självfallet inte utvisas, det finns inget land att utvisa dem till. För utlandsfödda finns däremot ett annat land och där man har dubbla medborgarskap ska utvisning kunna ske.

• Framförallt behövs en restriktivitet i beviljande av svenska medborgarskap. Det måste ske en verklig vandelprövning och kunskaper i svenska ska vara en förutsättning. Det får inte vara så att vederbörande bara sänder in en ansökan – och sedan dimper medborgarskapet bara ned efter ett tag. Svenskt medborgarskap måste få ta sin tid och förutsätta en visad vilja till assimilation in i det traditionella svenska samhället!

• Ingenting hjälper dock om vi inte får ned invandringsvolymerna och får stopp på probleminvandringen.  Den nu tillämpade viljeinriktningen att byta ut svenska folket måste ersättas med en motsatt viljeinriktning: det svenska folket ska bevaras!


ks

Låt mig slutligen instämma i vad Kenneth Sandberg skriver i Nya Tider nr 10/2015:

”En allvarlig konsekvens av Sverigedemokraternas hittills låga profil i det fåfänga syftet att förlänas ett erkännande om ‘rumsrenhet’ är att det inte funnits någon marginal för andra partier att agera inom. Minsta steg i riktning mot en restriktivare invandringspolitik riskerar att rendera attacker från PK-media om att ‘det är ju detsamma som främlingsfientliga SD vill’. 

Detta är alltså vådan av att avståndet är alltför litet mellan Sjuklövern och SD,  vilket därmed har en direkt kontraproduktiv effekt för kampen för ett svenskt Sverige.”

svoro


Mer

https://janmilld.wordpress.com/2015/02/20/det-varas-for-sd/

https://janmilld.wordpress.com/2010/12/05/hoger-eller-vanster/

https://janmilld.wordpress.com/2011/07/02/abdikerad-vanster/

https://janmilld.wordpress.com/2011/07/23/extremism-hoger/

https://janmilld.wordpress.com/2011/01/14/vem-ar-extremist/

https://janmilld.wordpress.com/2011/10/25/bombvanstern/

https://janmilld.wordpress.com/2013/08/09/avsnitt-13-vanstern-som-forsvann/

http://janolofbengtsson.com/2015/03/05/det-finns-ingen-strid/

December

sjupartiet

Sverigedemokraternas yrkande om misstroende i riksdagen mot regeringen Löfven röstades ned av Sjupartiet. Det var väntat.

Inte därför att en misstroendeförklaring är obefogad, utan därför att Sjupartiet nu är just Sjupartiet. Bekräftat genom DÖ – December-Överenskommelsen.


Sakligt sett är en misstroendeförklaring – ett rött kort – mot Stefan Löfven högst befogad, mot bakgrund av hans agerande.

Det handlar dels om en lögnaktighet och svekfullhet, dels om en konfrontationspolitik som helt i onödan skärpt politiska motsättningar och lamslagit riksdagsarbetet.

rottkort

Konkreta exempel:

• Löfven åtog sig att bilda regering, där han till talmannen gav sitt ord på att han skulle få igenom sin budget i riksdagen – varpå han inte ens försökte förankra regeringens budgetförslag hos en majoritet innan det lades.

• Löfven hävdade att väljarna röstat för en förändring, vilket iofs var sant. Men han gjorde samtidigt gällande att väljarna röstat för en mer rödgrön politik, vilket ju var direkt lögn. Den enda tydliga förändringen –  mycket tydlig! – var att väljarna önskade mer av SD-politik.

forandringen

 

• Löfven tog inte sitt ansvar efter att regeringen lidit sitt budgetnederlag, han lät inte talmannen sondera möjligheterna för en ny regeringsbildning. Detta trixade han sig ur, genom deklarationen om ett extraval i mars.

• Utfästelsen om extraval sveks sedan. Istället kom DÖ.

• Löfven har anklagat SD för att vara «ett nyfascistiskt parti», utan att ge något belägg för detta. Han har inte ens bemödat sig om att ta reda på vad «fascism» betyder, utöver att ordet är ett negativt laddat epitet.


misstroende

Jämfört med vad jag förespråkade efter valet, som politik för den nya s-regeringen, har vi fått raka motsatsen. Dyrt för Sverige!


frdecember

För att summera kring Decemberöverenskommelsen.

Som jag ser saken bottnar DÖ i att invandringspolitiken har gjorts till en tabufråga.

Här finns FYRA KNUTAR, som behöver lösas upp för att politiken i Sverige åter ska kunna börja fungera normalt – som landet gjorde förr i tiden och som det alltjämt fungerar i våra grannländer.


 knut1

Knut 1: 

MASSMEDIA

Massmedia måsta ärligt rapportera. Inte – som nu – mörka och manipulera information med anknytning till invandringen.

Massmedia måste också låta olika åsikter komma fram, inte ha denna smala åsiktskorridor.


knut2

Knut 2: 

PARTIER

Alla riksdagspartier måste ta sig an invandringsfrågan, dvs klart se problem och sluta ducka för volymer.

De måste formulera krav och åtgärder, ägnade att minska problemen.


knut3

Knut 3: 

RIKSDAGSARBETET

Det måste bli slut på mobbande och sandlådebeteende.

Från varje parti måste man kunna prata med och förhandla med företrädare för varje annat parti. Sverigedemokraterna ska behandlas som andra partier.


 knut4

Knut 4: 

HAT OCH VÅLD

Hat och hot inom politiken måste tryckas tillbaka.

Där måste politiska företrädare och personer med tillgång till den mediala scenen föregå med gott exempel genom saklighet och undvikande av tillmälen.


Läs mer

http://www.friatider.se/sd-kan-ku-anm-la-maktkartellen

http://www.exponerat.net/sd-bekraftat-enda-opposition-efter-alliansens-rostnedlaggning-om-misstroendeforklaringen/

http://www.samtiden.nu/8840/sju-av-atta-riksdagspartier-gav-regeringen-sitt-stod/

https://janmilld.wordpress.com/2015/01/08/partiledaren-som-forsvann/

https://janmilld.wordpress.com/2015/01/02/sverige-vinnare/

https://janmilld.wordpress.com/2014/12/27/ett-vantat-svek/

https://janmilld.wordpress.com/2014/12/28/dok/

https://janmilld.wordpress.com/2014/12/29/i-sammanfattning/

Partiledaren som försvann

frdecember

I gårdagens bloggtext lyfte jag fram ett ganska förbisett faktum i samband med DÖ (decemberöverenskommelsen), nämligen att de två regeringspartierna förfogar över färre riksdagsmandat än de fyra Allianspartierna – 137 mot 142.

Ett annat förbisett faktum är att Fredrik Reinfeldt ännu vid tidpunkten för DÖ var partiledare för Moderaterna. Det borde alltså ha sett ut som på montaget ovan, inte som på bilden nedan.

do

Efter riksdagsvalet i september 2014 och nederlaget för Moderaterna aviserade Fredrik Reinfeldt sin avgång som partiledare.

I varje fall formellt kunde detta inte betyda att han i samma ögonblick hade avgått. Rimligen innehar han posten intill dess att partiet kunna utse en efterträdare. Detta kan ske först efter att Moderaterna haft sin extrastämma nu den 10 januari. Fram tills dess är Fredrik Reinfeldt alltjämt Moderaternas partiordförande.

Som vi vet försvann Reinfeldt bara plötsligt. Man kan säga att han gick under jorden, även om han gjorde både en uppmärksammad flygtur och vissa mediaframträdanden med färgstarka uttalanden).

frjorden

I den reinfeldtska frånvaron lyftes moderaternas gruppledare i riksdagen, Anna Kinberg Batra, fram. Eller Reinfeldt föste henne framför sig, kan väl sägas.

I samband med Decemberöverenskommelsen blev detta särskilt tydligt. En så viktig och dessutom starkt kontroversiell överenskommelse borde ju för partiets del inte att ha träffats genom en person som ännu inte ens var vald till partiordförande!

En raktigenom absurd situation! Och ojuste mot den politiskt ändå relativt orutinerade Anna Kinberg Batra.

kulisser

Inte nog med detta. Sin frånvaro till trots har Fredrik Reinfeldt funnits med i kulisserna, som pådrivare och regissör av Decemberöverenskommelsen. Se här och här.

Utan ett  tryck från FR är det osäkert att AKB skulle ha gått med på denna moderata harakiri. Med Decemberöverenskommelsen lägger sig (M) platt för Stefan Löfven.


Samtidigt kan riksdagen sägas ha kapats av Sjupartiet. Vilket på ett sätt blir konsekvent. Demokrati och mångkultur går ju inte ihop.

piratkapat



 

Läs mer

Låt moderaterna driva Gröna lund

(M)-bekymmer

Ytligt

Sverige vinnare?

(M)-bekymmer

akb

Läget är bekymmersamt för Moderaterna.

Så skulle det egentligen inte behöva vara.

Med en portion flexibilitet, och förmåga att tänka nytt, med litet mer av självständighet från den tilltänkta partiledaren Anna Kinberg Batra, skulle Moderaterna kunna erövra en ny chans åt sig själva!

Först kan konstateras att det från  början var ett misstag av talmannen av ge i uppdrag åt Stefan Löfven att bilda regering. Uppdraget byggde på att Löfven skulle kunna få igenom en budget i riksdagen. Det var vad han ställde i utsikt.

Detta misslyckades, och det misslyckades pga Löfvens eget agerande eller brist på agerande. Han gjorde inga försök att förankra regeringens budgetförslag i riksdagen, innan det gick till omröstning.

När sedan regeringens budgetförslag förkastats av riksdagen borde regeringen ha avgått, redan därför att Stefan Löfven i förväg hade lovat göra så.

Framförallt – även bortsett från Löfvens löfte – hade det varit naturligt att efter nederlaget låta frågan återgå till talmannen att sondera möjligheterna för en ny regering.

Istället satt alltså muppregeringen kvar, samtidigt som Stefan Löfven avgav ett nytt löfte: extraval skulle komma att utlysas.

När även den utfästelsen frångicks skedde det med hänvisning till Decemberöverenskommelsen, som Alliansen medverkat till, genom sin utfästelse att fortsättningsvis hjälpa budgetförslag från den röd-gröna sidan igenom riksdagen.

Det var ju helt onödigt!

avpix

Kring detta skriver nu Jan Tullberg kristallklart på Avpixlat:

«Den avgående ledaren hävdar att det var otänkbart att bilda regering med stöd av SD. Men hans tabun och låsningar bör vara hans personliga, inte partiets. Ett nyktert sätt att se på problemet är att ställa frågan vad SD kräver för att stödja en alliansregering? De kanske inte kräver mer än den förnyelse av invandringspolitiken som Alliansen under alla förhållanden måste arbeta fram?

En nykter beskrivning av Alliansens invandringspolitik är att man inte haft någon sådan värd namnet. Politiken har varit att undvika konflikt med Miljöpartiet genom att successivt anpassa sig till dem – inte endast den märkliga uppgörelsen 2011, utan en serie eftergifter därutöver. «

En samverkan med SD förutsätter inte att Moderaterna helt tar över SD:s invandringspolitik, det kan räcka med ett steg i rätt riktning, menar Tullberg:

«Kravet på Alliansen blir inte större än att man överger miljöpartiets invandringspolitik och återgår till något som borgerliga väljare känner igen. SD framkallar inte längre en stark beröringsskräck. Opinionsundersökningar visar att 57% av alliansväljare är positiva till ett samarbete med SD

Ett regeringsövertagande vore «ett strategiskt vinnardrag mot socialdemokratin. «

Australia Muppet Movie Premier

»Moderaterna kan ta ett steg framåt som det ansvarsfulla partiet i centrum. Man vidtar de åtgärder som måste vidtas genom att pruta ner på SD:s mer radikala politik. Likaså framstår Alliansens politik som moderat i jämförelse med de rödgröna, vars miljöpartikramande statsminister nog fastnar med sin sambos extrema invandringspolitik.»

De flesta svenska regeringar sedan den allmänna rösträttens införande har ju varit minoritetsregeringar.  Till bilden hör dock att s-regeringar konsekvent haft kommunistpartiet som stödparti. Bildtregeringen 1991-94 hade Ny Demokrati som stödparti.

«…Liksom med Ny Demokrati kommer SD inte att ingå i regeringen och SD kommer inte att ses som ett eget regeringsalternativ om de inkluderas i regeringsunderlaget och invandringspolitiken blir mer återhållsam. En exkluderingslinje och fortsatt extrem invandringspolitik kommer däremot att göra SD till ett eget allt starkare regeringsalternativ.»

svampen

Här kan påpekas att punkt 1 i Decemberöverenskommelsen lyder:

«Den statsministerkandidat som representerar största partikonstellationen släpps fram vid en omröstning i riksdagen om talmannens förslag. Det sker genom att övriga partier som står bakom överenskommelsen lägger ned sina röster.»

«Den största partikonstellationen».

Det kan tolkas på två olika sätt:

• Det parlamentariska underlaget för de två partier som ingår i regeringen, dvs (S) och (MP). Tillsammans har de 137 riksdagsmandat. Det kan jämföras med 142 mandat för de fyra partierna i Alliansen.

Inkluderas stödpartier blir antalet riksdagsmandat får de röd-gröna 158 mandat. Vid en samverkan från Alliansen med SD skulle motsvarande siffra på den sidan bli 191.

mandat

Tullberg:

«Det besynnerliga i dagens situation är dels oförmågan att hantera invandringspolitiken, men också att glömma regeringsfrågan. Det verkar troligt att många moderater är ljumma eller ointresserade av invandringsfrågan, men synnerligen intresserade av statsministerposten och anser den värd en ansträngning.

Det är kanske inte lämpligt att utvärdera Kinberg Batra ännu då hon är en protegé som står i Ledarens skugga. Det är dock dumt att tillskriva henne handlingskraft och förmåga att själv lägga om politiken i konstruktiv riktning. Det är därför av största vikt att stämman ger henne ett tydligt politiskt uppdrag: Att omvandla debaclet med decemberöverenskommelsen till en offensiv linje – sök regeringsmakten nu.»

Vad som talar emot att Anna Kinberg Batra skulle vilja lägga om den moderata kursen är inte bara att hon som moderatgruppledare i riksdagen är Reinfeldts adept, hon är sedan länge själv anhängare av fri invandring, vilket framgår av en riksdagsmotion från år 2001.

Hon har också uttalat sig om att Moderaterna «inte förhåller sig till Sverigedemokraterna».

batra2

Sverige vinnare?

svinnare

Stolta var de, företrädarna för SP (Sjupartiet) efter sin decemberöverenskommelse. De hade tagit sitt ansvar, varpå hela Sverige blev vinnare.

Så vill de att svenska folket ska uppfatta saken.

Bakgrunden är ju enkel.

Det handlar om två moment:

1. SD kom in i riksdagen och fick en vågmästarposition.

2. Företrädarna för övriga partier vägrar samverka med SD.

I kombination med att SD visade sig använda sin position gav detta ett låst politiskt läge.

I princip finns här två utvägar:

A. DEN DEMOKRATISKA

Denna kan innebära att också övriga partier tar sig an invandringspolitiken – de problem som både skapat SD och givit partiet dess framgångar.

Den kan också betyda att övriga partier förhandlar med SD, för att finna kompromisser som löser upp de parlamentariska knutarna.

B. DEN ANTIDEMOKRATISKA

Byråkratiska åtgärder för att motverka SD:s inflytande, genom

• att extra-valet den 22 mars avblåses.

• att Alliansen abdikerar som opposition.

Med decemberöverenskommelsen (DÖK/DÖ) valdes den senare vägen.

Och «Sverige blev vinnare»…

Om detta handlar fredagsbio 10:

(Min plan var att fredagsbio skulle ha temat «Moderater i analys», men denna film om DÖK blev mer akut. Den planerade moderat-analys-filmen får istället komma senare.)

sjupartiet


Läs mer

https://janmilld.wordpress.com/2014/12/27/ett-vantat-svek/

https://janmilld.wordpress.com/2014/12/28/dok/

https://janmilld.wordpress.com/2014/12/29/i-sammanfattning/

Vi och dom

1.viochdom

Fyra frågor om uppdelande: 

Är det svenska samhället uppdelat i «vi och dom»? 

Är detta ett faktum?

Vill vi att det svenska samhället ska vara så uppdelat? 

Är detta önskvärt?

  Vilka konsekvenser bör uppdelningen få, eller inte få? 

Finns det mer än en typ av «vi-och-dom»-uppdelning?

2.slpekare

Stefan Löfven deklarerade ju som nytillträdd S-ledare inte bara att han var «feminist.punkt.slut». Dessutom var han tydlig med att inte vilja veta av någon uppdelning av det svenska samhället i «vi och dom».


TVÅ ALTERNATIV

Ganska snart  framgick dock att han själv ändå gör just en uppdelning av människor i Sverige – i meningsfränder och meningsmotståndare, i de som tycker som han och de som inte tycker som han.

Men är inte det helt naturligt, ja direkt ofrånkomligt?

Har det inte alltid varit så, och måste så vara, i en demokrati?

Nja, här finns ett antal moment som gör den löfvenska uppdelningen problematisk.

Hur han än anklagar Sverigedemokraterna för att vara ett ”enfrågeparti” med fokusering på bara invandringen så är just detta vad som styr honom själv, hans parti och hans regering. Det märks ekonomiskt, i vad man satsar skattemedel på.

3.alternativ

Det märks framförallt i hans egen politiska vi-och-dom-uppdelning. På ena sidan finns han själv och (S), men också alla övriga fraktioner inom Sjupartiet (SP). På den andra sidan finns oppositionen, som  utgörs av Sverigedemokraterna.

Så långt behöver det egentligen inte vara problematiskt, om man bara erkänner som det är och gör bilden tydlig inför väljarna: här går nu den viktiga skiljelinjen i svensk politik och detta är vad väljarna har att förhålla sig till.  Två alternativ.


KONSEKVENSER

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Mer problematiskt blir det när statsministern och S-ledaren inte vill prata med företrädare för Sverigedemokraterna, som nu dessutom är riksdagens i storlek tredje parti och har en klar vågmästarställning mellan de två  «blocken».

Konsekvenserna av detta ligger på flera plan:

•  En konsekvens har blivit att regerings- och riksdagsarbetet lamslagits. Politiken har gått i baklås, vilket påverkar många människor både ekonomiskt och socialt. Osäkerheter har uppstått om vilken regering som skulle sitta, vilken budget som skulle gälla och när nästa riksdagsval skulle ske.

• En annan viktig konsekvens ligger på det kulturella planet. Innebörden av den löfvenska hållningen är i praktiken ett mobbningsbeteende. Detta är negativt och dåligt redan i sig själv – så ska man inte uppträda mot andra människor!

Här rör det sig dessutom om inte bara vuxna människor, utan människor i politiska toppositioner!  Vilka signaler sänder det till unga människor, vilka förebilder gör man sig här till?!

I invandringsdebatten är «integration» ett centralt pk-begrepp, det ska lösa alla problem. Men vilka föredömen är det som här tillhandahålls? Vad är det för typ av svensk kultur som nya medborgare förväntas anpassa sig till?

5.sdhatet

Här hjälper inte att de politiskt korrekta gör anspråk på att representera anständighet och hög moral, godhet och fördomsfrihet, det hjälper inte att de gärna svänger sig med begrepp som demokrati och tolerans.  Vad som gör intryck på unga människor är hur vuxna i praktiken agerar.

Vad pk-lägret praktiserar är ju utfrysning och förtal, repressalier och hat. Så har det varit nu i ett antal decennier.

Vad ligger i förlängningen av detta, om inte öppet våld?

Här blir det inte bara ett teoretiskt resonemang, om hot och risker. Nej, våldet är redan här, och har så varit under bara alltför många år!!!

Jag talar nu inte om vare sig gatuvåldet eller våld med etnisk udd.

(diagram nedan är från Affes statistik-blogg)

6.dia


Nej, vad jag här talar om är politiskt våld – dvs ett våld som riktar sig mot andra människor just pga deras politiska engagemang och där ett syfte är att förmå dem att avstå från vidare politisk aktivitet.

Pekar man ut andra människor med negativa epitet, då är detta ägnat att bidraga till våldsdåd. Ju grövre de använda epiteten är och ju mer frenetiskt man öser på med sådana, desto större blir deras våldsinspirerande verkan.


EN MOBBARE I MOBBEN

Det snällaste jag kan säga om Stefan Löfven är att han inte är ensam – han är bara en i mobben. En mobbare bland andra.

Men ändå inte riktigt. För samtidigt är han ju en «värsting», med sin anklagelse mot Sverigedemokraterna för att vara ett «fascistiskt»  parti.

Värsting inte bara därför att begreppet ”fascism” i sig är det kanske starkaste i hela den politiska okvädningsvokabulären, utan också för den rutinmässiga nonchalans, med vilken han har använt begreppet.

• Till att börja med tillgrep han begreppet utan att ens känna till dess innebörd.

• Inte ens i efterhand, inför ett förberett TV-framträdande i Agenda, brydde han sig om att ta reda på saken.

• Och inte heller efter att inför hela Sverige ha exponerat sin okunnighet i frågan låter han sig bekomma: Stefan Löfvens anklagelse mot SD för «fascism» har inte tagits tillbaka!

7.diktator

I TV surrade Löfven om att fascismen skulle vara «demokratisk», Benito Mussolini skulle mao ha varit demokrat!  Vidare fick tittarna höra att fascismen – till skillnad från nazismen – är rasistisk (4.10 in i denna film).


FASCISM OCH NAZISM

Uppenbart blir att för Löfven var användningen av epitetet «fascism» aldrig menat som något annat än just ett epitet – använt bara pga sin negativa laddning. Någon eventuell saklig innebörd var då ovidkommande.

Hans återkommande prat om hakkors vid SD-demonstrationer är bara fantasier.

För min del har jag lärt mig att förknippa fascism och nazism  med åtminstone tre moment:

• antidemokrati

• antiintellektualism

• våldsromantik

Det närmaste vi kommer verklig fascism i Sverige idag representeras av dem som utövar politiskt våld och av dem som uppmuntrar till sådant, genom sin antiintellektualism.

bokbal


SOCIALDEMOKRATISK TRADITION

Stefan Löfvens agerande ingår dessvärre i vad som nu blivit en S-tradition. Här kan nämligen ett mönster spåras tillbaka i tiden:

8.abf

ABF Haninge gav år 2001 ut en skrift som gjorde anspråk på att «syna Sverigedemokraterna». Där nämndes också föreningen Blågula frågor, som anklagades för att vara både «högerextrem» och «nazianstruken» – utan att man ens försökt belägga med exempel och fakta.

För att understryka att nazism var något allvarligt fanns denna passus: 

”Miljontals människor hade av rasismens och den etniska rensningens ideologer samlats ihop likt boskap och förts till döden. En djupt chockad värld enades om att aldrig mer acceptera en utveckling och en politik liknande den som i det av nazister styrda Europa förde miljoner och åter miljoner människor till tvångsarbete, koncentrationsläger och gaskammare.”

Något utrymme för saklig kritik av den förda invandringspolitiken ville ABF Haninge mao inte ge.  ABF betyder «Arbetarnas Bildnings-Förbund», men det där med bildning tar man uppenbarligen inte så allvarligt på…


9.ps

Ytterligare ett S-exempel är från 1997. Den 21 maj uttalade sig då invandringsminister Pierre Schori (S) i riksdagen på följande sätt:

«Rasism och främlingsfientlighet skall kriminaliseras och jagas. Det går inte att i en demokrati hitta några ursäkter, t.ex. att det är fel på invandrar- och flyktingpolitiken.»

Tre månader senare, den 30 augusti, blev fyra sverigedemokrater överfallna på Södermalm i Stockholm,  på väg från ett torgmöte. De angreps av en klunga på 20-30 maskerade figurer utrustade med tillhyggen och de fyra misshandlades så allvarligt att de måste föras till sjukhus.

”Bråk uppstod” blev DN-rubriken, för tidningens lilla notis.

Något direkt samband med S-ministerns hetsande i riksdagen kan inte påvisas, men det bidrog ändå till ett klimat av hat, där tröskeln för våld sänkts.

10. ma

En motsvarande funktion får uttalandena om fascism från Stefan Löfven och hans finansminister Magdalena Andersson. Hon var först ut med anklagelsen, den 5 december.

Tio dagar senare, den 15 december, blev en medlem av Nordisk Ungdom överfallen av ett maskerat gäng  och grovt misshandlad, med allvarliga skallskador som följd.

Femton dagar senare, den 20 december, blev en sverigedemokrat i Göteborg misshandlad utanför sitt hem, överfallen av ett gäng.

(Tillägg, nyårsafton: SD-politiker misshandlad i Stockholm).

Blir det långsökt att tänka sig en koppling mellan S-ministrarnas utfall och dessa våldsdåd? Det finns många erfarenheter som talar för ett samband mellan vad som förekommer i massmedia och vad som sedan händer «på fältet». Under 90-talet blev en gavel på mitt bostadshus i Haninge AFA-sprayade två gånger, båda gångerna föregångna av Exposkriverier 1-2 veckor tidigare.

Men rör det sig inte här om «lika goda kålsupare», om två parter som turas om att ge sig på varandra?

Så vill massmedia ofta framställa saken, men i verkligheten finns inga fall där sverigedemokrater ägnat sig åt politiskt våld. Det rör sig om ett ensidigt våld, från «antifascister».


11.ms

SAHLINISMEN

För socialdemokratins intellektuella och moraliska utförsåk tillmäter Johan Westerholm på sin blogg «Ledarsidorna.se» Mona Sahlin en stor betydelse, och jag är benägen att instämma. För mig har hon kommit att symbolisera själva begreppet antiintellektualism.

Westerholm talar om «sahlinismen»:

«Ett debattklimat som dessvärre präglats av det jag kallar för Sahlinism. Mona Sahlin, och hennes dåvarande stab, är nog de som påverkat debatten i mest negativ riktning. Den ligger nära Arnstadismen som går ut på att försöka skrika fascist så högt som möjligt till alla som har det dåliga omdömet att börja ställa frågor kring migration och genom att sedan försöka de facto ljuga ihjäl verkligheten.»

«För om hennes, och andra i hennes tradition, tidigare anslag är att beteckna som framgång så är vi nog rätt många som är nyfikna på vad ett misslyckande innebär.

Nu står vi där vi står. Med en outbildad och oerfaren politikerkår – det stigmatiserade debattklimatet har gjort att vi tappat kompetens att debattera migration och integration – samt en välfärd under stor press. Parat med detta en statsminister som fokuserat vid Henrik Arnstads bok Älskade Fascism istället för de systembrister som gjort att dessa krafter växer. Att erkänna systembristerna och de svåra val som ligger framför oss är första steget att lösa dem. Det är inte några roliga beslut som våra förtroendevalda måste fatta nu och det kommer inte gå längre att stå och skrika fascist och därmed tro att vi slipper göra de val som kommer krävas.»


UTBILDNINGSMINISTER

Till de antiintellektuella får räknas även Gustav Fridolin, språkrör för Miljöpartiet och utbildningsminister i regeringen Löfven.

WEB_INRIKES

Vad som kvalificerar honom är hans uttalande om Sverigedemokraterna som ett ”missnöjesparti”. Återigen ett exempel på hur man låter negativa epitet ersätta argument i sak.

Begreppet ”missnöje” är här bara ägnat att sprida dimma. Självklart finns brister och problem i samhället, som människor rimligen är missnöjda med och som partier bör vilja ändra på.

Utan ”missnöje” ingen opposition.


STATSMINISTER REINFELDT

12.stormakt

Det handlar också om vissa moderater.  Avtryck har lämnats också av Fredrik Reinfeldt, från sina åtta år som svensk statsminister. Hans migrationspolitiska vägval, dvs uppgörelsen med extremistpartiet Miljöpartiet, var dikterat av en vilja att bestraffa SD:s väljare, det har han själv uttalat.

Något engagemang för demokratiska spelregler och avsky för politiskt våld har inte kunnat märkas från Reinfeldt – snarare tvärtom!  Med honom fick Sverige en statsminister som inte ville tala med företrädare för Sverigedemokraterna och som tog påfallande lätt på politiskt våld, riktat mot invandringskritiker. Medan SD:aren Issa Issa  låg på sjukhus i Göteborg efter 18 knivhugg uttalade sig Reinfeldt som framgår 6.30 i denna film.

Under valrörelsen kom «öppna-era-hjärtan-talet» (en minut in i denna film). Efter sin avgång uppträdde Reinfeldt i  TV4:s morgonsoffa den 24/12, där han deklarerade  att Sveriges gränser är «påhittade» och att landet framförallt tillhör dem som kommit från andra länder.


13.idiot

TVÅ LAG

Även där så grova epitet som «fascism» eller «nazism» inte tas fram rör det sig i grunden om två grupper, där de politiskt korrekta gör anspråk att befinna sig på en högre moralisk nivå än sina meningsmotståndare. Till skillnad från dessa är de själva anständiga och rumsrena, de är goda. Inte nödvändigtvis genom resultatet av sitt agerande men genom sina renare intentioner och sin pålitliga «värdegrund».

Den här klyftan gör det naturligt att på olika sätt mobba. Mobbandet understryker den egna förträffligheten, stärker kanske också sammanhållningen inom flocken.

• Således inbjuds inte SD:s partiledare till Nobelmiddagen.

• Således vägrade Per Westerberg (M) i rollen som talman att efter riksdagsvalet 2014 att skaka hand med Jimmie Åkesson.

• Vilket leder över till Rosanna Dinamarcas spektakulära utnyttjande av riksdagens plenisal som plattform för olika demonstrationer, riktade mot SD i allmänhet och talman Björn Söder i synnerhet.


14.bs

FINNS ETNISKA SVENSKAR?

Då är vi tillbaka till pk-parollen «det finns inte vi och dom». Här kan det handla också om en annan typ av uppdelning, nämligen i olika etniska grupper.

Detta är mindre en uppdelning som görs  än en uppdelning som bara finns. Det handlar mindre än åsikter, känslor och tyckanden  än om en verklighet.

I PK-Sverige har detta gjorts laddat och konstigt, vilket framgick efter att Björn Söder i en DN-intervju svarat på frågan om man kan vara både jude och svensk samtidigt:

«Jag tror att de flesta med judiskt ursprung som blivit svenskar lämnar sin judiska identitet. Men gör de inte det behöver inte det vara ett problem. Man måste skilja på medborgarskap och nationstillhörighet. De kan fortfarande vara svenska medborgare och leva i Sverige.»

Till dem som «gick i taket» över Söders uttalande hörde Willy Silberstein från Svenska Kommittén mot Antisemitism. Han lyckades tolka Söders uttalande som antisemitiskt!

Enligt Silberstein får det finnas både judar och svenska medborgare, man kan ha båda identiteterna samtidigt. Däremot får inte etniska svenskar finnas på ett  motsvarande sätt.

15.ws

Docent Kjell Magnusson skrev bra på Brännpunkt, den 21/12 -14:

«…Reaktionerna visar att vi i dagens Sverige saknar ett ord för ‘svenskar’ som motsvarar ‘polacker’ eller ‘finnar’, det vill säga anger tillhörigheten till en etnisk grupp. I pressen läser vi att 300 svenskar har rest till Syrien för att strida, medan 30 svenskar befinner sig i Ukraina av samma skäl. Informationen är vid närmare eftertanke uppenbart missvisande. I Norge används i sådana fall termen medborgare, en distinktion som tycks ha försvunnit i Sverige, vilket kan förklara en del av uppståndelsen kring Söder.»

«…Om Söder säger att minoriteter i Sverige inte är svenskar i samma mening som majoriteten har han egentligen inte sagt mer än att de i kulturellt hänseende skiljer sig från övriga svenska medborgare och att deras kulturer bör bevaras. Det hade varit anmärkningsvärt om han hävdat att de vore mindre värda eller inte hade samma rättigheter. 

Den märkliga situationen har nu uppstått att Söders kritiker i sak anklagar honom för att påstå att de nationella minoriteterna skulle ha en annan kultur än andra svenskar, samt att detta är ett uttryck för missaktning. En tolkning är att man i debatten intuitivt uppfattar svenskheten som ett eftersträvansvärt ideal. Genom att problematisera någons svenskhet har man också nedvärderat personen i fråga, eftersom det svenska är måttstocken. Denna typ av paternalism och självgodhet har många invandrare stött på och attityden är framträdande även i svensk utrikespolitik. Vi är trots allt en ‘humanitär stormakt’.

I Sverige talas om faran av uppdelning av människor i vi och dem. All identitet bygger emellertid på skillnader. Utan du inget jag; utan de inget vi. Utmaningen är att acceptera olikheterna. Hävdar man att kulturella skillnader är av ondo är man också emot minoritetsrättigheter…»


16.rights

ALLAS LIKA VÄRDE?

Drevet mot Björn Söder red också på ett annat pk-mantra, ständigt upprepat: «Alla människors lika värde».

Så sent som år 2001 skrev jag själv under på den parollen, vilket nu går att reflektera utifrån (punkt 10).

Hur tänkte jag då?

Även om jag då inte var klar över begreppets felöversättning från engelskan, där «dignity» betyder «värdighet», så var det ungefär vad jag anslöt mig till.

Det har i efterhand slagit mig att begreppet (i sin svenska felöversättning) utgör exempel på hur ett deskriptivt och ett normativt påstående flyter samman. För egentligen är det ju skillnad på att beskriva något som ett faktum och att uttrycka sin önskan om att något ska bli på ett visst sätt.

I mitt bakhuvud låg att ingen människa ska utsättas för övergrepp som mobbning eller våld, och det står jag självfallet fortfarande för.

17.ratt

Däremot kan parollen inte innebära något så orimligt som att alla människor skulle vara likadana eller att alla använder handlingsmöjligheter identiskt.

Det finns – och måste finnas – både betygssystem och löneskillnader.  Alla ska ges lika chanser, men utfallet kommer ofrånkomligen att variera.

Vad jag konsekvent framhållit är också att alla människor inte kan ha rätt att få bosätta sig i Sverige, än mindre att dessutom bli försörjda av svenska skattebetalare. Där kunde jag känna att jag nästan tog i, att det var en tes som ingen skulle kunna annat än ansluta sig, när den uttalades så naket.

Som det visat sig hade jag då fel.

PUT utfärdas sedan länge av svenska myndigheter med en manisk frenesi. Ganska nyligen har SP (Sjupartiet)  dessutom drivit igenom ett beslut om sjuk- och tandvård även för utlänningar som illegalt befinner sig i Sverige – på villkor som är långt mer gynnsamma än för svenska medborgare!


18.fyrarad

KULTURELL REVOLUTION

Vad Sverige nu skulle behöva är en kulturell revolution, där

• människor vågar fritt ge uttryck för vad de känner, tänker och tycker

• den politiska diskussionen utgår från verkligheten, inte från önsketänkande

• förslag till lösningar bedöms på sakliga grunder, inte utifrån vem som presenterat dem

• meningsmotståndare respekteras och all politisk mobbning upphör.

Inför år 2015 känns det, mer än tidigare,  som att förändringar i rätt riktning kan ligga inom räckhåll!

Jag tänker då på  partiledarna Göran Hägglund och Mattias Karlsson, redaktörerna Vavra Suk och Ingrid Carlqvist, journalisterna Julia Caesar och Marika Formgren,  författarna Karl-Olov Arnstberg och Gunnar Sandelin, bloggarna Merit Wager och Johan Westerholm, ekonomerna Jan Tullberg och Tino Sanandaji, talmännen Urban Ahlin och Björn Söder,  fritänkarna Lars Bern och Ian Wachtmeister, olika radioprograms- och filmframställare, samt många fler.

Till det hoppfulla hör naturligtvis också de starka reaktionerna på DÖK.

Allt fler tar nu till orda och visar integritet,  sammantaget ger detta ändå ett visst hopp i det mörker som invandringspolitiken fört med sig!

19.gh

Värt att notera är också KD-ledaren Göran Hägglunds uttalande inför journalister i december:

«Jag är trött på frågor som börjar med Sverigedemokraterna, slutar med Sverigedemokraterna och att vi inte kan föra ett samtal om dom här sakfrågorna. Jag tror svenska folket förväntar sig det, och jag tycker också – om jag får vara förmäten nog att ha en synpunkt – att det borde vara någonting som intresserar journalistkåren!»

Det återstår iofs att se hur djup Kristdemokraternas omvändelse i migrationspolitiken verkligen är. Så här långt står det klart att den skedde ”under galgen”, inför ett befarat extraval där KD mycket väl kunde ha fallit under spärren. Inte desto mindre bör tillnyktringen klart välkomnas!

Det rör en viktig princip: vi måste lämna utrymme för en utveckling, av både partier och medborgare, ja till och med av redaktörer och journalister.


20.samtalet

I princip finns tre möjliga hållningar att inta som medborgare:

1.  Apati och passivitet

2. Kamp, med hat som drivkraft och hämnd i sikte

3. Kamp, med kärlek som drivkraft och försoning i sikte.

Eftersträvansvärt måste vara det sistnämnda – vilket inte utesluter kritik, även en frän sådan!

fronten

Vad gäller eftersträvansvärda hållningar tänker jag också på finländarna. De är beundransvärda, inte bara för sin kloka invandringspolitik och sitt effektiva skolsystem. Jag tänker också på historien.

1939 blev Finland angripet av Sovjetunionen, varpå följde Vinterkriget. Lilla Finland kunde där bjuda ett beslutsamt och uthålligt motstånd. De finska soldaterna visade på ett fantastiskt mod och en oerhörd kampvilja.

1941 kom nästa krig mot Sovjetunionen, i samband med Hitler-Tysklands angrepp den 22 juni. De finska trupperna hade kunnat intaga Leningrad, men gjorde halt vid den tidigare gränsen mellan länderna. Därmed räddades staden undan nazitysk ockupation.

Starka vid prövning, generösa vid överläge – det kännetecknade finländarna. Se där ett positivt ideal, något att sträva efter idag, för vårt svenska motstånd!

mkmuren


Med detta önskar jag alla läsare

ETT GOTT NYTT ÅR!


Läs mer

Farliga oborgare

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 159 andra följare