Svensk mångfaldspolitik

SONY DSC

Nu ska jag skriva om boken ”SVENSK MÅNGFALDSPOLITIK – en kritik från vänster” av Göran Adamson. Den är utgiven år 2014 och kostar 166 kr på Bokus.

Per Bauhn i sitt förord:

”Den politiska vänstern,.. har kommit att röra sig från ett ideal om jämlika förutsättningar för individer till ett ideal om strukturell rättvisa, i betydelsen jämlikhet i resultat mellan grupper.”

”Med den strukturella rättvisemodellen tillmäts gruppidentiteter större betydelse än individer och deras val.”

Ur författarens förord:

”Övertygande kritik mot mångfald kommer alltid från vänster; från dem som hävdar meritokrati framför grupptillhörigheter, majoritet och demokrati framför minoritetskult, jämlikhet mellan könen framför patriarkat, rättsstat framför särlagstiftning, vetenskap framför tro, debatt istället för censur, modernitet och svalkande glömska framför besatthet vid historiska oförrätter.”

s

”Svensk mångfaldspolitik” handlar om den socialdemokratiska styrningen av högskolan, beträffande ”etnisk mångfald”.

Utbildningsminister Thomas Östros bemyndigades 1999 av s-regeringen att tillkalla en utredare för att lämna förslag till åtgärder. Uppdraget löd: ”…öka mångfalden med avseende på… etnisk bakgrund bland studenter och lärare för att högskolan bättre skulle kunna svara upp mot mångfalden i samhället”.

bf

Som utredare valdes Boel Flodgren, dåvarande rektor för Lunds Universitet.  Resultatet blev en rapport i maj 2000 med titeln ”Mångfald i högskolan – reflektioner och förslag om social och etnisk mångfald i högskolan” (SOU 2000:47).

Därefter gav regeringen i uppdrag åt universitet och högskolor att upprätta ”handlingsplaner för etnisk mångfald”. Det gällde att ”bredda rekryteringen”, mångfalden skulle lyftas till ”norm”. Snart fanns ”mångfaldsplaner” vid samtliga av dessa lärosäten.

Göran Adamson:

”Mångfald i högskolan var inte ett dokument i mängden. Det är antagligen det mest utförliga och inflytelserika regeringsarbete som skrivits i Sverige till förmån för mångfald och mångkulturalism”.

”Energiskt talas om rapportens ’uppdrag’. Mångfald i högskolan undandras därmed vetenskaplig prövning. Istället blir dokumentet politiskt. Det står, slår det fast, statsmakten fritt att fördela resurser med ’graden av framgång i mångfaldsarbetet’. … Gör som vi säger så får ni pengar.”

Uppdraget var effektuerande, konstaterar GA, det gällde inte att utreda om mångfald var bra eller dåligt. Man beställde ett bestämt svar, vilket man också fick:

”…är det väldigt lätt att instämma i att mångfald är kvalitetshöjande”, skriver rapporten.

”En av grundsatserna i Mångfald i högskolan är att ’kulturell blandning i högskolan bidrar till mångkulturell… förståelse som minskar etniska fördomar…’ Påståendet underbyggs inte.”

”Varför ’säger det sig självt’ att forskare med annan hudfärg ger ’kvalitet’? Kan inte en svensk forskare ge kvalitet? Vad är det för fel på oss? Vore det inte bättre att ta reda på vad forskare tänker och skriver? Vi befinner oss väl på ett universitet och inte på ett rasinstitut?”

”Materialet är ambitiöst men samtidig ideologiskt. Alla källor försvarar mångfaldsdiskursen. Rapportens tendentiösa karaktär varslar om hegemonins makt parad med intellektuell villrådighet där den förra täcker upp för den senare; ett standardförfarande i auktoritära politiska system. Varför hade inte Boel Flodgren, Thomas Östros, Göran Persson och Mona Sahlin något intresse av att ge en mer vetenskapligt rigorös bild av denna problematik? Varför redogjorde man inte även för motargumenten – i synnerhet som mångfalden var så självklar?

Det finns faktiskt EU-rapporter som inte argumenterar för mångfald och multikulturalism.  Varför är dessa inte ’relevanta’?”

likriktat

Som ett mantra upprepas i rapporten begreppet ”mångfald”: Det  förekommer ungefär 500 gånger på 125 sidor – vilket innebär i genomsnitt 4 gånger per sida!

Trots detta tjatande är verkligheten en annan, skriver GA: ”Om föreläsare vid högskolan tillfrågats om mångfald ger kvalitet skulle nog många svara nej. Ju mer kvotering och ju större andel med bristfälliga språkkunskaper, desto sämre utbildningskvalitet.”

Mångfaldsideologin legitimeras genom att göras till en ”informationsfråga”. Anställda vid högskolan bjuds in till informationsmöten där mångfaldens fördelar ska förklaras.

”Mångfaldsplanen vid Stockholms universitet satsar på ’utbildningar och informationsinsatser’ och lägger vikt vid ’attitydpåverkan och medvetandegörande’.”

”Genom att påstå sig ha monopol på verkligheten antyder nyvänstern att högerextrema värderingar beror på missuppfattningar och kan bemötas genom information.”

Ändå ger mångfaldsplanerna inte mycket information. Starkt emotionell sympati kombineras med bara vaga föreställningar om vad mångfald betyder.

”Mångfaldsförespråkarna tycks inte vilja sätta den egna ståndpunkten under skäppan och ersätter intellektuell osäkerhet med känslomässig pondus.”

”Tanken att bara den entusiastiske har förstått är i grunden ett religiöst, sekteristiskt förhållningssätt.”

Här ligger ju nära att betrakta åsiktsavvikare som sjuka och i behov av hjälp.

”Mångfaldens och multikulturalismens entusiasm går i riktning från tolerans och humanitet mot totalitarism.”

enfald

”Svensk mångfaldspolitik” exponerar den svenska vänsterns svek.  Vänstern som försvann, skulle jag säga. Utan synbara svårigheter har man som bekant svängt 180 grader. Tidigare värnade man den svenske arbetaren – numera är ju denna närmast omvandlad till en fiende: vit, heterosexuell man.

”För inte länge sedan var kungsordet inom vänstern jämlikhet: lika rättigheter, lika lön, likabehandling, likhet inför lagen. Sedan ställdes allt på huvudet: likhet blev olikhet. Nu kräver man rätten till olikhet; och ju mer olik desto bättre, rikare mer emaniciperad och ‘mångfaldig’. Olikheten spillde över i hierarki. Homosexualitet blev bättre än vardagsliv heterosexualitet, etnisk minoritet mer spännande än fadd majoritet, etnisk religiositet överlägsen urvattnad kristendom. Mångfald i högskolan avviker inte från detta mönster.”

”Ingenstans har… mångfalden som ideologi rönt större framgång än inom Socialdemokratin. Numera talar man hellre om etnicitet och mångfald än om klass, har alltså lämnat den kategoriseringsgrund som präglat vänstern alltsedan Marx.. Majoritet har ersatts av minoritet, politik av kultur.”

”Den socialistiska klasskampen hotas inte av en sentimental höger utan av en kulturbesatt multikulturell nyvänster.”

Göran Adamson ser hur det skapats en ”allians mellan en absolut förvirrad vänster och en absolut målmedveten höger.”

Han återkommer mycket till hur mångfaldsförespråkande går hand-i-hand med nyliberalism: ”Mångfald och nyliberalism förenas i kritiken mot likhet och i försvaret för olikhet.”  Man har skapat ett verktyg för att ”söndra och härska” samt ”lösa upp det sociala kittet”.

”Multikulturalismen har försett den nyliberala eliten med ett bekant maktredskap: söndra och härska… För en ekonomisk elit utan skrupler, skriver Brian Barry, är gemensamma krav från förfördelade grupper ’en mardröm’. Den bästa åtgärden är att hetsa dem mot varandra. Att föra uppmärksamheten bort från de intressen som förenar dessa grupper såsom arbetslöshet, fattigdom, oacceptabla boendemiljöer och bristfällig samhällsservice…”

Både multikulturalism och nyliberalism pläderar för mångfald, men med ett viktigt undantag: politisk mångfald. De gör gemensam sak mot ”medborgarideal, majoritetsmakt och rättssäkerhet”.

”Båda bjuder upp till kamp om kadavret efter det gemensamma. Tillsammans löser nyliberalen och mångfaldsförespråkaren upp det sociala kittet och ersätter det med högljutt självintresse.”

Mångfaldsideologin   ”förvandlar individer till etnicitetens fångar.  Vi uppfattar den som modern, men den bidrar till religionens återkomst. Vi tror den skapar debatt när den leder till censur. Vi tror den är politisk men den trampar på allt politiskt…. Vi tror den kritiserar makten när den ger makten möjlighet att så split mellan underprivilegierade grupper – dvs söndra och härska… Vi tror att perspektivet är underifrån, men mångfald är en överklassmarkör att slå i huvudet på arbetare utan raffinemang.”

”Vänsterkritiken noterar olika typer av samband mellan mångfald och nyliberalism. Svaga grupper hetsas mot varandra medan Brysselkaravanen drar vidare.”

”Vi tror mångfald är vänster, men den är höger. Mångfald är en attack mot modernitet. Det svenska samhället har fått en trojansk häst över tröskeln.”

troja2

I grunden står mångfalderiet för någonting reaktionärt, en återgång till något sämre

”Varifrån kommer idén om samhällelig representativitet?… de idéer som slutligen besegrade klassamhället var inte samhällelig representativitet utan principen att bäst lämpad skulle erbjudas anställning oberoende av härkomst – klass, etnicitet eller liknande.”

”Överklassens privilegier och mångfaldens representationstanke är dock under ytan mycket lika. I båda fallen sätts idén om bäst lämpad ur spel och ersätts med minoritetens rätt.”

”Välfärdsstaten har politisk grund och bygger på allas lika rätt oavsett kulturell, religiös, klass eller annan tillhörighet. Etniciteten och mångfaldstanken, däremot,  har kulturell grund, reser murar mellan ‘vi’ och ‘de andra’.”

”Välfärdsstaten vilar på den progressiva tanken om likhet. Mångfaldsidén bygger på olikhet – och ju mer olik, udda, apart, avvikande, exotisk, desto bättre.”

Mångfaldens förhållningssätt till invandrare pendlar mellan ett ”förlamande medlidande och patetisk idealisering”, menar GA.

”I skydd av den etniska fortifikationen kan invandrarna ägna sig åt historiska oförrätter. De blir just ’hjälplösa klienter’ och mångfaldsentouraget rycker ut med blåljus och sirener. Denna passiviserande empati hänger tung över multikulturalismen och över Mångfald i högskolan.”

”Invandraren placeras på piedestal för empati eller beundran. Vi: här nere. De: däruppe. Mångfalden oscillerar mellan blind entusiasm och medkänsla som förlamar.”

lundsuniv

Med s-rapporten och alla mångfaldsplanerna sviker högskolan sitt intellektuella uppdrag, menar Göran Adamson.

”I princip utan kostnad hade mångfald blivit grundpelare inom svensk högskola. Scenariot är ett exempel på maktmissbruk: ideologiska påtryckningar genom hela systemet, politisering av det intellektuella livet, utfästelser om frikostig ekonomisk ersättning… svensk akademi saknar självständighet gentemot den politiska makten.”

”Mångkulturalismen har fallerat vad gäller högskolans självständighet, ideologisk debatt och kritiskt tänkande. Den har undergrävt autonomin bland forskare och föreläsare. Den har infiltrerat nämnder, projekt, institut, fakulteter, rektorsämbeten, kurser och litteraturlistor. Sist men inte minst har mångfaldsdiskursen svikit studenterna. Istället för att visa dem hur man kan tänka talar de om för studenterna vad de skall tänka.”

”Mångfaldsdiskursen är kunskapsfientlig och antiintellektuell. Här utgör det klassiska bildningsidealet ett korrektiv… Allt skall underkastas en prestigelös och öppen debatt. Det klassiska bildningsidealet handlar inte om att få rätt, utan om vart diskussionen tar vägen. Det handlar om utbildning men också om bildning; inte om visshet baserad på känslor, utan om skepsis baserad på vetenskap.”

”För att något skall bli föremål för engagemang eller animositet måste det först definieras. Detta skiljer en akademi från en kyrka.”

”Lärosätet skall inte styras av ideologiska propåer fyllda av moralism och värden som anses goda. Godhet är ett notoriskt opålitligt argument…”

ga

Många citat blev det. Ändå finns i denna bok ytterligare mycket mer som kunde varit värt att citera, men någonstans måste man ju sätta en gräns. Hursomhelst: en bra och läsvärd bok – rekommenderas!

(Dock aningen jobbig ibland, när GA håller fram diffusa ”populister” eller ”högerextremister” att distansera sig ifrån. Möjligen är ett sådant småpudlande ett pris att betala för att kunna säga viktiga sanningar utan att själv riskera bli karaktärsmördad i media.)

Läs mer

Wadstein-intervju

Mer Lunds Universitet

Från King till Alonzo

Parti för svaga?

Abdikerad vänster

Be inte om ursäkt!

Skämtens tid förbi?

Den 1 april 2014

ANTAG ATT  jag skulle påstå att 7 av 8 partier i Sveriges Riksdag beslutat att belöna utlänningar som uppehåller sig illegalt i Sverige med i praktiken gratis tandvård och sjukvård.

Det skulle nog uppfattas som ett ganska dåligt aprilskämt: alltför grovt och långsökt för att vara möjligt att ta på allvar.

x

ANTAG ATT  jag istället hade skrivit att moderatledaren Fredrik Reinfeldt nu gör en totalpudel: erkänner att han hela tiden haft fel om invandringspolitiken, ber svenska folket om ursäkt, osv.

Också det skulle uppfattas som ett dåligt aprilskämt, av samma skäl. Alltför orealistiskt. Och just så är det ju. Tyvärr.

x

Jag har istället roat mig med att sätta ihop mitt livs STORFILM:

Läs mer

Svp lyckades

Ockuperat land

mg

Känner du till Mogens Glistrup? Han grundade ju danska Fremskridtspartiet som vann en stor valseger 1973. Mest känd var han kanske för sitt förslag att ersätta det danska militära försvaret med en telefonsvarare, som på ryska meddelade ”vi ger oss!”.

Annorlunda hade det låtit i Sverige 12 år tidigare. År 1961 utkom skriften ”Om kriget kommer”, utdelad till varje hushåll i Sverige.

okk

Där skrev myndigheterna:

”Varje meddelande att motståndet skall uppges är falskt. Sverige vill försvara sig, kan försvara sig och skall försvara sig”.

”Motstånd skall göras ständigt och i alla lägen. … Vi ger aldrig upp!”



”Ge inte fienden något som helst bistånd utöver humanitär hjälp. Avstå från personligt umgänge med honom… Delta inte i propaganda mot Sverige. Motarbeta den i stället.”

Här kan väl konstateras att om ett motstånd någonsin förekommit så har det nu i stort sett upphört. Sverige är redan invaderat och ockuperat. Makten har – steg-för-steg och smygande – vridits ur händerna på svenska folket.

Mest uppenbart är kanske gatubildens förändring i många av våra städer. Åker man kollektivt på många sträckor i Stockholm, Göteborg eller Malmö så kan de bli något av Orientexpressen. Man har tagit ifrån oss vår hemortskänsla.

oexpress
Likaså har man tagit ifrån oss den fysiska tryggheten genom en galopperande våldsbrottslighet. Många förortsområden får/vågar vanliga svenskar inte besöka. Inte ens ambulans och brandkår kan gå in där utan särskilt polisskydd.

Bilar och skolor bränns upp. Bidragsbedrägerier och generositet mot främlingar eskalerar. Våra skafferier länsas. Också den ekonomiska tryggheten tas på så vis ifrån oss svenskar.

Till detta kommer all diskriminering och alla orättvisor, de konstanta kränkningarna av oss svenskar. Dit kan räknas hur fiender till oss helt kan ockupera mediautrymmet.

I första hand var det ändå inte detta som jag syftade på.

op

Låt mig gå tillbaka till 1960- och 70-talen. Socialdemokraterna innehade regeringsmakten i Sverige och Tage Erlander, efterträdd av Olof Palme, var partiordförande och statsminister. Båda talade om att ”lyssna till rörelsen”, dvs som medlem i SAP skulle man kunna påverka samhällsutvecklingen. I detta syfte anordnades ett antal ”rådslag”.

Jag minns detta, eftersom jag själv var partimedlem under många år.

Jag minns också, hur det förfuskades. Beträffande t ex en fast förbindelse mellan Sverige och Danmark förespråkade en stor majoritet en dragning Helsingborg-Helsingör, i första hand genom en tågtunnel.

Vad som sedan genomfördes blev ju något annat.

mbt

Nu kan man ju hävda, att högsta beslutande organ i partiet ska vara kongressen, inte rådslag. Men även där finns exempel. Maj-Britt Theorin fick på en partikongress igenom ett beslut om att inte satsa på något nytt avancerat stridsflygplan efter Viggen.

Inte heller det beslutet respekterades – vi fick i alla fall JAS Gripen.

Redan här kunde man ana att de reella besluten kring utvecklingen fattas på annat håll än i det socialdemokratiska partiet, regeringen eller riksdagen. Formellt kanske där fattas beslut, men den verkliga makten fanns på annat håll.

Var?

PG Gyllenhammars ”European Round Table of Industrialists” är vad jag närmast kommer att tänka på, men det finns ju andra maktcentra. Carl Bildt finns med i både Rockefellers Trilaterala Kommissionen och Bilderberggruppen.

Nu senast råkade statsminister Fredrik Reinfeldt först undslippa sig en spontan kommentar om Krimhalvön, att det kanske inte var helt överraskande om Ryssland hade intresse av den, givet historiska, demografiska och geografiska fakta. Snabbt blev han då korrigerad (av Urban Ahlin, socialdemokrat), och rättade snällt in sig i ledet.

Tankarna går till Fredrik Reinfeldt också på ett annat sätt. Jag tänker på vad som framkommit genom Anne-Marie Pålsson och hennes bok ”Knapptryckarkompaniet”. Hon påvisar hur toppstyrningen inom moderaterna är total.

sjukl

Så mycket annorlunda är det inte inom andra partier. De styrs till stor del av en person och den närmaste kretsen kring honom/henne. Till detta komma sammansmältningen mellan de sju, till i praktiken ett enda parti i sin politiska inriktning. Alla väldrillat politiskt korrekta.

Det gör att partierna dels ger föga utrymme för medlemspåverkan, dels avlägsnar sig från sina ideologiska rötter.

Vi har fått ett Miljöparti som inte värnar miljön, ett Vänsterparti som inte står till vänster, ett Centerparti som föraktar landsbygden, Moderater som inte är konservativa och Socialdemokrater som är helt utbytbara mot moderater.

x

Ytterst är hela 7-klövern fjärrstyrd, men varifrån och hur?
Det skulle möjligen Carl Bildt kunna svara på.

 

Tj‰rnˆ1659

Uttryckt på ett annat sätt skulle man kunna säga att fienden intagit själva styrhytten för Sverige. Har man lyckats ockupera denna, då krävs sedan inga invasionsstyrkor över hav, luft och land.

invasion

Jag tilltalas ändå av maningarna från skriften ”Om kriget kommer”:

”Motstånd skall göras ständigt och i alla lägen. … Vi ger aldrig upp!” 



”Delta inte i propaganda mot Sverige. Motarbeta den i stället.”

tummen

Läs mer

Utländsk ockupation?

 

 

 

 

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 124 andra följare