På tisdag ska presidentvalet ske i USA. Vilken av de två huvudkandidaterna kommer att väljas? Ska det bli Hillary Clinton eller blir det Donald Trump?
Min prognos:
a) Det kommer att bli väldigt jämnt. En ”nagelbitare” in i det sista.
b) Till sist blir det Hillary Clinton som lyckas vinna det nödvändiga antalet elektorsröster.
Vad som leder mig till den slutsatsen är inte främst en bedömning av opinionsläget bland väljarna i USA.
Nej, det gäller rösträkningen. Den är ju datoriserad och där finns möjligheter att stoppa in programvara som ger önskat resultat, oavsett det faktiska röstandet.
Om detta vittnar nu otaliga filmer på internet, t ex denna:
Systemet är ”riggat”, hävdar Donald Trump. Har han rätt?
• Klart är att stora massmedia i USA – MSM (Main Stream Media) – har varit och är precis som i Sverige. Dvs de är kompakt ensidiga, mot Trump och för Clinton.
• Erfarenheter av opinionsmätningar har också visat en tendens att favorisera etablissemangsalternativet i viktiga val. Den kan bero på både en medveten styrning och en ”skämmighetsfaktor” kring i detta fall stöd åt Trump.
• Direkt valfusk kan ligga som en naturlig förlängning av denna typ av moral.
Möjligheter till valfusk är inte begränsat till manipulerande datorprogram. Det kan också handla i att människor utan rösträtt tillåtas att rösta, som denna film vittnar om.
Vad opinionsmätningar också kan missa är graden av engagemang och benägenheten att faktiskt rösta.
Ett mått på engagemang är intresset för deltagande i valmöten för respektive presidentkandidat. Där har kontrasten varit total! Medan Trump hela tiden lockat stor publik så har Clinton talat inför bara små skaror:
Trump behöver inte engagera kändisar ur musikvärlden för att kunna locka deltagare, som Hillary Clinton gjorde nu på upploppet.
En färskare mätning, dokumenterat säkrare än andra av de i massmedia omnämnda, visar också på en trumpledning: 43% mot 41%.
Tre faktorer kan här spela in för det officiellt deklarerade resultatet efter valet på tisdag:
1. I vilken omfattning väljarna faktiskt deltar, går och röstar.
2. I vilken omfattning de då lägger sina röster på Donald Trump.
3. I vilken omfattning som valfusk kan begränsas.
Jag hoppas naturligtvis att mixen här ska visa sig räcka, så att min valprognos ovan slår fel. En erkänd valseger för Trump, så att han kan bli nästa USA-president, vore önskvärd!
Det är framförallt nödvändigt för världsfredens skull. Det skulle kunna motverka russofobin, även i Sverige. Det skulle bidraga till en kraftsamling mot globaliseringen.
Blir Trump inte nästa USA-president kan något viktigt ändå ha skett genom allt hans valkampanjande, i form av ökad politisk medvetenhet bland många amerikaner. Den tanken är Gilad Atzmon inne på i denna video (litet seg, men kolla 5 min in).
Även efter ett valnederlag skulle det Republikanska Partiet vara förändrat, så att det kan bli en samlingspunkt för patriotiska amerikaner.
Trump har också demonstrerat hur det är möjligt att gå utanför de pk-ramar som massmedia vill ställa upp. Något säger mig att SD i Sverige där skulle kunna ha en del att lära – se aktuell artikel av Lars Bern!
Hillary Clinton som USA-president vore förödande!
Angry Foreigner har gjort en bra video:
Donald Trump är inte perfekt, men ett val av honom skulle stoppa Clinton och bli ett slag mot de krafter som lyft fram henne. Det kunde inleda en dränering av det träsk som Washington nu har blivit.
Här finns ytterligare en mycket lyssnansvärdfilm, ett framträdande av Peter Thiel på amerikanska pressklubben. Han talar om hur levnadsvillkoren så påtagligt förändrats till det sämre för vanliga amerikaner:
Donald Trump vill satsa pengar på militären och försvara amerikanska intressen, men han vill samtidigt föra samtal med ryssarna. Han önskar ett slut på USA:s eviga krigande runtom i världen och vill uppenbarligen att USA ska överge sin anspråk på ”exceptionalism”.
Med Hillary Clinton som president i USA skulle världen istället föras närmare ett kärnvapenkrig, genom en än mer direkt konfrontation mellan USA och Ryssland.
• Av denna video framgår hur hon hotar med militära angrepp på Ryssland som svar på förmodade ryska cyberattacker.
•Clinton pläderar också för en ”flygförbudszon” i Syrien, dvs syriskt och ryskt flyg skulle hindras att flyga, medan USA skulle få göra det.
(Hon talar om att detta skulle skapa ”safe zones”, men vad sker i dessa dagar i Aleppo, efter att ryskt flyg gjort uppehåll i sina bombningar där? Jo, från terroristområden regnar det granater över civila i övriga delar av staden!)
• Hon har dessutom talat om att attackera Iran.
Se även denna koncisa film från Corbett Report:
Underligt är det, att Demokratiska partiet någonsin gjorde Hillary Clinton till sin presidentkandidat. Även bortsett från sina hälsoproblem är hon – tillsammans med Bill Clinton – megakriminell, för att inte säga ett koncentrat av ondska och dekadens!
I Libyen såg hon till att det blev ett bombkrig som smulade sönder landet och förde terrorister till makten. Vid beskedet om att Kadaffi hade mördats jublade hon. Nu förespråkar hon samma ”medicin” för Syrien.
Via Clinton Foundation finns kopplingar till Saudiarabien och ISIS. Denna stiftelse har kunnat fungera som en instans för både pengatvätt och förmedlande av mutor.
Inom USA har Clintons uppträtt som en maffia, som lämnat en hel rad av mystiska dödsfall i sina spår. Personer som på något sätt kommit i vägen för dem.
Om detta vittnar denna film om ”body count”:
FBI har haft att utreda Clintons hanterande av e-mail under sin tid som utrikesminister: dels raderande av massor av mejl, dels sändande av säkerhetsklassade mejl på ett ovarsamt sätt. Det gäller samtidigt denna Clinton Foundation, med en härva av olika brottsmisstankar.
En nyckelperson i maktkorridorerna är John Podesta, superlobbyist. Om honom har Abby Martin gjort en intressant film, ”The Empire Files”.
Avslutningsvis, två filmer omSteve Pieczenik och motståndet mot korruption och sjukligheter i Washington:
Steve Pieczenik har arbetat länge inom USA:s underrättelsetjänst och är knappast att betrakta som radikal åt något håll. Excesserna genom Hillary Clinton och hennes uppdragsgivare har dock blivit för mycket för honom. Denna korruption tilltog, menar han, redan under Bill Clintons period som USA-president (1993-2001).
Tysklandsserien ska fortsätta med ytterligare tre avsnitt, men här sticker jag emellan med blänkare om aktuella filmer och podradio.
Fredagsbio 66 handlar om Sverigedemokraternas gruppledare i riksdagen, Mattias Karlsson.
Huvudtemat gäller fred och säkerhet. Karlsson framhåller att SD sedan länge önskat satsa mer än andra partier på ett svenskt försvar, för att kunna klara ett angrepp från Ryssland.
I vilken situation skulle ett ryskt militärt angrepp på Sverige kunna vara aktuellt? Är det ett isolerat rysk angrepp som för Karlsson utgör hotbilden? Varför skulle Ryssland göra så? Vad har Sverige, som ryssarna så gärna skulle vilja komma över?
• Vladimir Putin kom också in på ämnet vid en Valdai-konferens nu i veckan.
Det som skulle kunna utgöra en hot, och i allt högre grad gör det, är att Sverige torde drabbas av ett ryskt angrepp i samband med en storkonflikt.
Vilken beredskap har vi då mot en kraftig EMP-puls?
Den svenska ”försvars”-politiken kännetecknas som bekant av två moment:
1. Provocera ryssarna, öka spänningen, medverka till ökad krigsrisk.
2. Gör Sverige till given måltavla när kriget kommer.
Varför väljer Mattias Karlsson att ansluta sig till denna ryssfientliga hållning? Fakta är ju överväldigande, om att det är USA/NATO som är den expansiva och aggressiva parten!
Är ministerposter viktigare för honom än världsfreden?
Det är i så fall en dålig prioritering, tycker jag!
”Som jag skrivit om upprepade gånger tidigare måste vi se den geopolitiska utvecklingen mot bakgrund av att den tvåhundraåriga angloamerikanska globala hegemonin är starkt utmanad av de snabbt växande ekonomierna i Asien och då speciellt Kina. … Mer än hälften av den styrande oligarkin finns i USA och har sedan hundra år tillbaka skaffat sig en avgörande och växande makt över USA-administrationen. De här kretsarna avsätter och tillsätter presidenter som det passar dem och de styr amerikanska militära operationer. Både Obama och Clinton är helt styrda av oligarkerna och deras pengar.”
”Strategin är istället att försöka sabotera den ryska ekonomin genom ekonomiska sanktioner och genom vapenskrammel som man hoppas skall få ryssarna att göra samma misstag som en gång Sovjet gjorde, att rusta ihjäl sin ekonomi. Förhoppningen är att man på detta sätt destabiliserar Ryssland och skapar en folklig opinion mot regimen, så att man kan iscensätta en kupp liknande den man arrangerade i Ukraina 2014. Den intensiva skrämselpropagandan rörande ryska hot som godtrogna svenska MSM och politiker såsom Hökmark och andra aningslöst medverkar i, har ett dubbelt syfte. Den skall få länderna runt Ryssland att öka sina rustningar för att framtvinga kostsamma ryska motrustningar. Detta är dock ett livsfarligt cyniskt spel med hela världens säkerhet.”
En likhet mellan Expo och Mattias Karlsson är förkärleken för olika epitet, det som jag kallar för istofobi.
När MK tala om ”fascism” eller ”neofascism” – är det något mer än ett tillmäle, ett nedsättande omdöme, som mest bara ger uttryck för avsändarens egna känslor?
Eller har begreppet en bestämd betydelse? Skulle MK kunna definiera innebörden: vad är fascism?
En som tar upp det ämnet är Motpolskribenten Joakim Andersen.
”För att göra en lång historia kort används begrepp som ‘fascism’ alltså för att förknippa de två egenskaper som behövs för att vända en mycket negativ utveckling med en demoniserad historisk företeelse. Dessa två egenskaper är normal manlighet för svenskar och intellektuell ärlighet som ibland passerar gränserna för den liberala diskursen.
Om detta verkligen är ‘fascism’ så torde det finnas många som kan dra slutsatsen att det är just ‘fascism’ svenskarna behöver.
Men som synes bygger hela resonemanget på en uppsättning märkligheter, manlighet och ärlighet är fenomen som förekommit under hela historien och inte kan kopplas till någon specifik -ism.”
I fredagsbio 66 tar jag upp också Mattias Karlssons många avståndstaganden – från Folkets Demonstration, från Nya Tider och från kritik av maktkoncentrationen inom svenska massmedia.
Helt kort blev det i filmen om Anna Hagwall, men till det ämnet får jag kanske anledning att återkomma. Som det just nu ser ut hotas Anna av uteslutning ur partiet.
Över till bgfpod 10, utlagd i söndags. Här tar jag ett nytt grepp, med aktuella kommentarer för oktober. Bp10 blev på under en halvtimme. Denna typen av månadsvisa kommentarer ska bli återkommande. Nya temaprogram ska det också bli, men kanske mer sporadiskt.
På slutet av programmet fick jag med några ord om NMR-demonstrationen i Stockholm den 12 november, under parollen ”STOPPA FRÄMLINGSINVASIONEN!”
En mycket bra paroll, men den skulle kunna vinna på att kompletteras med en annan angelägen paroll: ”USA UT UR SYRIEN!”
Ur SVT:s Aktuellt igår:
”Ryssland förlorar sin plats i FN:s råd för mänskliga rättigheter. ..
Anledningen uppges vara den ryska inblandningen i konflikten i Syrien.”
Skillnaden mellan den ryska och den amerikanska inblandningen i Syrienkonflikten är ju tvåfaldig:
• Ryssland är där på mandat från landets regering – vilket inte gäller för USA.
• Det var USA som från början initierade detta krig i Syrien – inte Ryssland.
Till sist kan jag tipsa om en reserapport från Cypern. Mest intressant där blev kanske ett antal samtal, inte minst ett på tåget hem från Arlanda. Det samtalet aktualiserade en problematisk aspekt kring assimilering av invandrare…
”Oligarkernas intensiva hatpropaganda mot Ryssland som papegojas av det svenska etablissemanget och deras MSM, beror till stor del på att landet är lågbelånat och att man stoppat de globala storföretagens möjlighet att ta kontroll över dess livsmedelsproduktion och råvaruresurser. Soros och alla hans agentorganisationer förklädda till NGO:s är förbjudna. Utan kontroll över Ryssland kan oligarkin inte genomföra sin globala nya världsordning. Därför måste regimen i Moskva bort till varje pris.
Men globalisternas största problem förblir människan, detta gamla flockdjur från den afrikanska savannen som älskar att leva med sin grupp och njuta av social gemenskap och delade värderingar. Människor vill ha kvar sina olikheter och de vill känna stolthet över sina nationer och traditioner.”
Hur tolka utvecklingen i Europa fram till utbrottet av det tysk-polska kriget 1939?
Hur tolka de påföljande tyska krigshandlingarna – ockupationen av Norge, angreppet på Frankrike och flygkriget mot England?
Var det hela ofrånkomligt, ett resultat av att Adolf Hitler önskade krig?
Var krigandet för honom ett självändamål?
Eller var det för honom bara ett medel?
Var rustningarna och krigandet i själva verket något som han helst skulle ha önskat slippa?
Och hur se på positionen från väst – företrätt av Englands Winston Churchill och USA:s Franklin D. Roosevelt?
Churchill var krigsminister fram till den 10 maj 1940, därefter premiärminister. Roosevelt var USA-president sedan mars 1933. Önskade Churchill och Roosevelt fred?
Det blev tidigt uppenbart, att det var för krig som de två arbetade.
Snart stod också klart, att de inte nöjde sig med mindre än en total och villkorslös tysk kapitulation. Målet var att helt krossa Adolf Hitler och Nationalsocialismen.
Men stannade det vid detta? Var målet att krossa också det tyska folket?
Var det ett mål i sig, att få tillfälle att rusta och släppa bomber?
”Tyskland blir oss för mäktigt, det måste krossas, och jag kommer att göra allt för att inleda denna tillintetgörelse.”
Winston Churchill 1936
Den 1 september 1939 gick Tyskland in i Polen. Den konflikt som låg bakom invasionen gällde i huvudsak två moment:
1. Korridoren som skilde Ostpreussen och Danzig från övriga Tyskland.
2. Behandlingen av den tyska befolkningen i Polen.
Den 3 september förklarade England och Frankrike krig mot Tyskland, men ingrep inte i Polen. Om polackerna i sin vägran att förhandla med Hitler hade påräknat ett praktiskt militärt stöd i skarpt läge, så uteblev detta.
I det polska kriget hade de tyska stridskrafterna klara order att inte angripa civilbefolkningen i Polen – bombangrepp skulle endast riktas mot militära mål. Polska soldater som kapitulerade skulle behandlas väl – vit flagg skulle respekteras.
I framförallt staden Bromberg utsattes däremot den tyska civilbefolkningen för en massaker den 3-4 september. Det rörde sig där om 1200-1500 offer.
Den 6 oktober var Polen besegrat. Dessförinnan – den 17 september – hade Sovjetunionen gått in i kriget, genom att invadera Polen från öster. Dock följdes detta inte av någon engelsk eller fransk krigsförklaring mot Sovjetunionen.
Resultatet av Tyskland och Sovjetunionens angrepp blev att Polen delades mellan de två. Ett mindre område kring Warszawa gjordes till ett ”generalguvernement”, under kontroll från Berlin.
Måste det tysk-polska kriget i september 1939 leda till ett fortsatt krig? Var det ofrånkomligt att fler länder skulle dras in, och att det utvecklades till ett världskrig?
Besegrandet av Polen följdes i oktober 1939 från tysk sida upp med ett fredserbjudande till England och Frankrike.
Detta avvisades, i likhet med tidigare tyska förslag/deklarationer (maj och december 1933 samt mars 1935).
I sitt tal i oktober 1939 konstaterade Hitler att Versaillesfreden inte längre gällde. Bara på en punkt såg han anledning till ytterligare revideringar, och det gällde att Tyskland borde få tillbaka sina forna kolonier i andra världsdelar, eller andra områden i kompensation.
Här ges alltså ett andra exempel på hur Hitlers politik gick utöver principen att förena alla tyskar i ett område. Kolonialism var honom tydligen inte främmande. Han eftersträvade för Tysklands del en likställighet med England.
Det krig i Europa som sedan fortsatte var ett märkligt ”krig” – i stort sett utan krigshandlingar.
”…inga militära operationer förekom på västfronten trots Frankrikes och Storbritanniens krigsförklaring mot Tyskland. Medan den största delen av den tyska krigsmakten, Wehrmacht, stred i Polen bemannade en avsevärt mindre styrka den befästa västvallen, Westwall, mer känd som Siegfriedlinjen, längs Frankrikes gräns mot Tyskland. Fransmännen hukade bakom sin egen starkt befästa Maginotlinje.
Endast ett begränsat franskt angrepp skedde i den tyska gränsregionen Saar den 7 september 1939. Den franska armén trängde 8 kilometer in i Tyskland, dock fortfarande inom räckvidd för Maginotlinjens artilleri.”
”Låtsaskriget, alltså att varken Frankrike eller Storbritannien i handling stred mot Tyskland, gav Polen en känsla av att ha blivit förrått av sina allierade. En förklaring till att inget gjordes för att undsätta Polen var att de allierade inte hade hunnit genomföra sin mobilisering förrän striderna redan var över.”
”De enda militära strider som de allierade utkämpade under låtsaskriget var till sjöss.”
På våren året därpå – den 9 april 1940 – invaderade Tyskland plötsligt Danmark och Norge. Varför?
Denna invasion hade sin bakgrund i att England var på väg till Norge, för att ta kontroll över Narvik och de svenska malmfälten i norr. Det tyska angreppet utgjorde ett försök att förekomma engelsmännen, vilket också lyckades.
Inte bara kunde man därigenom säkra fortsatt tillgång till järnmalm, ockupationen av Norge gav också ett strategiskt bättre läge i det fortsatta kriget mot England.
Till bilden hör att England invaderade Island den 10 maj 1940, efter att Island vägrat ansluta sig till de allierade.
Om engelsmännen hade hunnit före tyskarna till Norge, och ockupera vårt grannland – hur skulle det då ha gått för oss? Skulle Sverige då ha kunnat hållas utanför Andra världskriget?
En månad senare – den 10 maj 1940 – angrep Tyskland Frankrike. Det skedde genom att gå via Belgien och Nederländerna, en manöver som dels undvek den franska Maginotlinjen, dels franska och engelska styrkor. Dessa förmådde inte förflytta sig tillräckligt snabbt, och genom sin blixt-krig-taktik vann tyskarna snabbt ett övertag.
Det finns olika teorier om vilka krigsmål som Hitler här från början hade. Var det bara att upprätta en buffertzon på den franska sidan om gränsen, som skydd mot franska angrepp? Eller var det att – som faktiskt skedde – ockupera hela norra Frankrike, inklusive Paris?
Redan den 14 juni intogs Paris och Frankrike kapitulerade den 22 juni. Kapitulationen undertecknades i samma järnvägsvagn i vilken tyskarna undertecknat vapenstilleståndet i november 1918. Norra Frankrike blev efter nederlaget en av Tyskland ockuperad zon, södra delen blev det beroende Vichyfrankrike.
Intressant i detta sammanhang är också Dunkerque. Det handlade där om ödet för den brittiska expeditionskår på 10 divisioner, som naglades fast vid kanalkusten.
Wikipedia:
”I slutet av maj inledde de brittiska och franska styrkorna vid Dunkerque en enorm evakuering. Hela 335 000 allierade soldater lyckades fly från Frankrike till Storbritannien. Evakueringen möjliggjordes av att de tyska förbanden av skäl som aldrig blivit riktigt klargjorda stoppade offensiven mot Dunkerque…”
”De tyska trupperna trängde ut den brittiska expeditionskåren tillsammans med stora franska styrkor mot Engelska kanalen. Genom en omfattande insats – inte minst genom allmänhetens bistånd – lyckades man ta hem en stor del av expeditionskåren, cirka 338 000 man.
Allt vad som fanns i fråga om fartyg och båtar (inklusive fritidsbåtar) uppbringades i södra England och med hjälp av dem fördes soldaterna från Dunkerques stränder till moderlandet. Huvuddelen av de franska styrkorna och all brittisk materiel blev kvar på stranden.”
För England blev det både ett moraliskt nederlag och en förlust av stora mängder krigsmateriel.
Evakueringen möjliggjordes av att tyskarna stoppat sin offensiv, lät dem undkomma.
Varför? En förklaring kan vara att Hitler önskade en fredsuppgörelse med engelsmännen och inte önskade ha dem som fiender.
Inom den brittiska statsledningen fanns nu också röster för en fredsuppgörelse med Tyskland.
Wikipedia:
”The May 1940 War Cabinet Crisis was a confrontation between Winston Churchill, newly appointed as the Prime Minister of the United Kingdom, and Viscount Halifax, the Foreign Secretary, which took place between 25 and 28 May. Halifax believed that in view of the successful German invasion of France and the encirclement of British forces at Dunkirk the United Kingdom should explore the possibility of a negotiated peace settlement with Adolf Hitler. Churchill outmanoeuvred Halifax by calling a meeting of his 25-member Outer Cabinet, to whom he delivered a passionate speech…”
”Hitler offered total cessation of the war in the West. Germany would evacuate all of France except Alsace and Lorraine, which would remain German. It would evacuate Holland and Belgium, retaining Luxembourg. It would evacuate Norway and Denmark. In short, Hitler offered to withdraw from Western Europe,..”
Kan det stämma? Skulle Hitler vara beredd att gå så långt som till att utrymma både Frankrike och andra områden?!
Ja, kanske:
Enligt webbsidan Tomatobubble förmedlades redan i maj, genom kontakter i Sverige, ett tyskt förslag med innebörden att Tyskland kunde tänka sig att åter lämna ockuperade länder.
Dock inget gensvar från London.
Till detta återkom Hitler i ett tal inför den tyska riksdagen den 19 juli. Rubriken var ”En sista vädjan till förnuftet”. Detta tal trycktes sedan upp som flygblad och släpptes över London.
Hitler ville därigenom gå förbi brittiska massmedia, försökte vända sig direkt till engelska folket.
Ur texten:
”I can see no reason why this war must go on. I am grieved to think of the sacrifices it will claim…. I know that millions of German men, young and old alike, are burning with the desire to settle accounts with the enemy who for the second time has declared wap upon us for no reason whatever. But I also know that at home there are many women and mothers who, ready as they are to sacrifice all they have in life, yet are bound to it by their heartstrings.
Possibly Mr. Churchill again will brush aside this statement of mine by saying that it is merely born of fear and of doubt in our final victory. In that case I shall have relieved my conscience in regard to the things to come.”
Inget gensvar från London heller denna gång.
Sedan kom ”Blitzen” mot London, då Luftwaffe släppte annat än flygblad.
I min Tysklandsserie vill jag nu komma in på frågan om hur Andra världskriget startade i Europa.
Den officiella historieskrivningen utgår ju ifrån att skulden hamnar helt på Adolf Hitler, nationalsocialisterna och Tyskland. I det paketet ligger s.a.s. att Hitler från första början strävade efter bara en sak, nämligen krig och erövringar. Han stod för aggressivitet och ren ondska, var hopplöst manisk och helt gränslös.
När det blev ständigt nya krig och erövringar från Hitlers sida, då berodde det bara på att detta var vad Hitler från första början eftersträvat, vad han s.a.s. var programmerad för.
En alternativ tolkning skulle kunna rymma att i botten fanns framförallt tre drivkrafter, nämligen att
a) rätta till orättvisor från Versailles 1919
b) samla alla tyskar i ett land
c) utveckla Tyskland
Om denna hypotes kombineras med antagandet att Hitler om möjligt hade önskat nå dessa mål utan krig – hur skulle det klara en jämförelse med det faktiska skeendet?
Förutom genom de ekonomiska och sociala framgångarna vann Hitler ökad popularitet också genom den successiva revideringen av bestämmelserna från Versailles 1919. Efter Första Världskriget hade Tyskland decimerats på ett sätt som överträffades bara av vad som drabbat Ungern.
En princip i Versaillesfördraget hade varit att varje folk, varje etnicitet, så långt möjligt skulle samlas i en gemensam stat. Från den principen hade här avsteg gjorts.
I reviderandet av Versailles tog Hitler ibland risker, men vann stora framgångar.
Georg Brandell, i boken ”Hitler och hans verk”:
”Trots denna ovillighet att betrakta Tyskland som jämställt med de andra makterna i rustningshänseende upprepade Hitler sin i programtalen omedelbart efter makttillträdet uttalade tanke: ’Tyskland skulle utan vidare vara berett att upplösa hela sin militära organisation och förstöra den lilla rest av vapen som det hade fått behålla, såvida de angränsande nationerna gjorde detsamma. Men om de andra staterna ej är villiga att genomföra de avrustningsbestämmelser i Versaillesfördraget, som är förpliktande även för dem, så måste Tyskland åtminstone stå fast vid sitt krav på likaberättigande’.”
”Nedrustningskonferensen i Génève hade enligt tysk uppfattning till uppgift att i de andra staterna åstadkomma nedrustning till samma nivå vartill Tyskland genom Versaillesdiktatet hade tvingats att nedrusta. Om segermakterna inte ville nedrusta i samma grad vari nedrustning hade skett i Tyskland, så skulle Tyskland medgivas rätt att upprusta till samma nivå som de andra makterna och sålunda få militärisk likställighet med dessa.”
Adolf Hitler – mindre allmänt känt – pläderade alltså för en ömsesidig nedrustning i Europa. I själva verket levererade den tyska regeringen alltsedan 1993 en rad förslag.
Vad Hitler förkastade var anspråk på fransk eller brittisk ”exceptionalism” (även om detta begrepp inte användes på den tiden):
”Den tyska regeringen och det tyska folket kommer emellertid inte under några omständigheter att låta tvinga sig till någon underskrift som skulle innebära att Tysklands diskriminering förevigades. Försöket att genom hotelser inverka på regering och folk kommer ej att göra något intryck… Som ett ständigt skuldbelastat folk skulle det också falla sig svårt för oss att i fortsättningen tillhöra folkförbundet.”
• Hösten 1933 utträdde Tyskland ur NF – Nationernas Förbund. En bakgrund till detta var att Tyskland inte tillerkändes likaberättigande beträffande rustningar.
• I mars 1935 infördes allmän värnplikt i Tyskland och Hitler deklarerade att han inte godkände bestämmelser om tysk avrustning.
• I mars 1935 inrättades också ett tyskt flygvapen, Luftwaffe, under ledning av Hermann Göring.
• I januari 1935 hade en folkomröstning hållits i Saar-området, vid gränsen till Frankrike. Valdeltagandet var 98% och drygt 90% av de röstade uttalade sig för en återförening med Tyskland.
• 1936 besatte tyska trupper Rhenlandet, som därmed återmilitariserades.
• i mars 1938 tågade tyska trupper in i Österrike, och ”Anschluss” genomfördes.
Var det fråga om en ”annektering”? Det tyska intåget skedde under massornas jubel och i en folkomröstning månaden därpå röstade 99% för Anschluss.
Anslutningen låg uppenbart i linje med folkviljan i Österrike – och varför skulle så inte vara fallet? Österrike beboddes av tysktalande och Hitler hade vid tidpunkten lyckats väl med att åter få Tyskland på fötter.
• i Tjeckoslovakien levde 3,2 miljoner tyskar, mer än antalet slovakier i landet. Tyskarna bodde i Sudetlandet, mot gränsen till Tyskland. Länge hade de krävt autonomi, men utan framgång. I takt med ett ökande förtryck restes i stället krav på förening av Sudetområdet med Tyskland. I september 1938 genomdrevs detta, efter Münchenöverenskommelsen.
i september 1938 träffades Münchenöverenskommelsen. Efter denna kunde Tyskland ansluta även Sudetlandet i Tjeckoslovakien, där det levde 3,2 miljoner tyskar.
• i mars 1939 kunde tyska trupper även gå in i Memelområdet, som 1919 tilldelats Litauen.
Så långt fanns en princip och konsekvens. Det gällde att revidera Versaillesbestämmelser och det handlade om att sammanföra etniska tyskar till samma rike.
Sudetlandet hade visserligen inte tidigare tillhört Tyskland, utan Österrike-Ungern, men även det riket var ju tysktalande, styrt från Wien.
Annorlunda blev det när Hitler i mars 1939 gick in även i Prag, och anslöt tjeckiska Böhmen-Mähren.
Argumenteringen bakom denna invasion var att det som blev kvar efter avskiljande av Sudetlandet inte var en livskraftigt stat och att risken var stor för att kommunister skulle ta makten där. Geografiskt-säkerhetsmässigt skulle detta inte ha varit bra för Tyskland.
Till bilden hör att – efter överföringen av sudetområdet till Tyskland – Polen hade kapat åt sig ett område av Tjeckoslovakien, till Ungern hade överförts ett området där det bodde 1 miljon ungersktalande, ett område i öster ville till Ukraina och att hela Slovakien vill bryta sig loss. Kvar blev en liten och svag stat.
Här gjorde Hitler ändå ett misstag, moraliskt och politiskt, tror jag. Tyskland kunde istället ha valt att understödja denna tjeckiska stat, för att den skulle kunna fungera. En viss säkerhetsmässig risktagning, det skulle ha kunnat ge bättre förutsättningar att klara nästa konflikt, den med Polen.
• De landområden som 1919 överförts från Tyskland till Polen beboddes av både tyskar och polacker. Där levde mer än 1 miljon tyskar.
• Till detta kom komplikationen att med Polens tillgång till Östersjön följde att Ostpreussen avskiljdes från övriga Tyskland.
• Dessutom fanns Danzigområdet, bebott av tyskar men under NF-administration och i tullunionen med Polen för att den stora hamnen där skulle vara tillgänglig för Polen.
Vad Tyskland här ville uppnå var landkommunikationer med Ostpreussen.
Därutöver fanns etniska konflikter – tyskar i Polen utsattes för övergrepp. Denna situation och dessa problem fanns även för Weimarrepubliken, de var ingen skapelse av Adolf Hitler.
Ur ”Hitler och hans verk”:
”De många tvisterna mellan Polen och Danzig samt mellan Polen och Tyskland gjorde relationerna mellan Polen och Weimarrepublikens Tyskland till de sämsta tänkbara. Polackerna kallade Danzig för ’hålet i norr’, och i Tyskland talade man om landets öppna sår i öster.”
Sedan mars 1939 hade övergreppen mot tyskar i Polen ökat i omfattning:
”Den tyske generalkonsuln i Katowice rapporterade den 19 maj att det vid intermezzona huvudsakligen var fråga om häktningar, bestraffningar, husundersökningar, hotelser, inskränkningar i friheten, överfall, vidare om beslagtagande av tyska tidningar, om tyskfientliga upprop och om avskedanden av tyskar som var anställda i industriföretag. Men därjämte förekom tyskfientliga demonstrationer, sprängning av möten som hade anordnats av tyskar, bojkotthets och bojkotter, misshandel av tyskar, skadegörelse på tysk egendom, stängning av tyska skolor, föreningshem och biblioteksföreningar, åtgärder för att hindra tyska studenter från att besöka universitetsföreläsningar, expropriation av tysk egendom, utskjutning av tysk jordegendom, övergrepp mot tyska kyrkor och prästgårdar, upplösning av tyska föreningar, tyskars bortdrivande från de polska gränsområdena, även mordbrandsanläggningar och mord på tyskar förekom.
I sitt riksdagstal den 11 december 1941 uppgav Hitler, att i Polen på få månader under den sjukaste fred 62.000 tyskar hade dödats, inte sällan under den grymmaste tortyr.
I det tyska utrikesministeriet beräknades, att intill den 21 augusti omkring 70.000 tyska flyktingar från Polen för längre eller kortare tid hade härbärgerats i flyktinglägren…”
Tyskland under Hitler försökte vid flera tillfällen få till stånd förhandlingar med Polen för att få stopp på dessa övergrepp och för att finnas kompromisslösningar, men mötte allt mindre gehör. I takt med att England och Frankrike deklarerade sin beredskap att med våld backa upp Polen vid konflikt blev polackerna mindre kompromissvilliga.
Det förslag som Hitler lade fram den 24 oktober 1938 rymde tre moment:
1. Danzig skulle återföras till Tyskland. Hamnen skulle dock även fortsättningsvis kunna användas av Polen.
2. Tyskland skulle få bygga en motorväg och en järnväg genom den polska korridoren till Ostpreussen.
3. Inga territoriella förändringar skulle ske, Polen skulle få behålla landområdena från 1919.
Efter att de tyska kraven helt avvisats av den polska ledningen invaderade Tyskland Polen, den 1 september.
Vid den tidpunkten fanns 80.000 flyktingar i Tyskland och Danzig – tyskar som flytt undan förtryck och förföljelse i Polen.
Angreppet hade föregåtts av den tysk-sovjetiska pakten några veckor tidigare, vilket gjorde att Tyskland hade ryggen fri gentemot Moskva.
De allierade västländerna England och Frankrike däremot, förklarade nu Tyskland krig. Därmed var det Andra Världskriget också formellt igång.
PS
Tysklands slutförslag till lösning, det som Polen inte ens svarade på. Från webbsidan IHR:
Proposal for a settlement of the Danzig-Corridor problem and the German-Polish minority question:
The situation between the German Reich and Poland is now such that any further incident could lead to action by the military forces that have taken position on both sides of the frontier. Any peaceful solution must be such that the basic causes of this situation are eliminated so that they are not simply repeated, which would mean that not only eastern Europe but other areas as well would be subject to the same tension. The causes of this situation are rooted in, first, the intolerable border that was specified by the dictated peace of Versailles [of 1919], and, second, the intolerable treatment of the minority populations in the lost territories.
In making these proposals, the German Reich government is motivated by the desire to achieve a permanent solution that will put an end to the intolerable situation arising from the present border demarcation, secure to both parties vitally important connecting routes, and which will solve the minority problem, insofar as that is possible, and if not, will at least insure a tolerable life for the minority populations with secure guarantees of their rights.
The German Reich government is convinced that it is absolutely necessary to investigate the economic and physical damage inflicted since 1918, with full reparations to be made for that. Of course, it regards this obligation as binding on both sides.
On the basis of these considerations, we make the following concrete proposals:
1. The Free City of Danzig returns immediately to the German Reich on the basis of its purely German character and the unanimous desire of its population.
2. The territory of the so-called [Polish] Corridor will decide for itself whether it wishes to belong to Germany or to Poland. This territory consists of the area between the Baltic Sea [in the north] to a line marked [in the south] by the towns of Marienwerder, Graudenz, Kuhn and Bromberg — including these towns — and then westwards to Schoenlanke.
3. For this purpose a plebiscite will be conducted in this territory. All Germans who lived in this territory on January 1, 1918, or were born there on or before that date will be entitled to vote in the plebiscite. Similarly, all Poles, Kashubians, and so forth, who lived in this territory on or before that date, or were born there before that date, will also be entitled to vote. Germans who were expelled from this territory will return to vote in the plebiscite.
To insure an impartial plebiscite and to make sure that all necessary preliminary preparation work is properly carried out, this territory will come under the authority of an international commission, similar to the one organized in the Saar territory [for the 1935 plebiscite there]. This commission is to be organized immediately by the four great powers of Italy, the Soviet Union, France and Britain. This commission will have all sovereign authority in the territory. Accordingly, Polish military forces, Polish police and Polish authorities are to clear out of this territory as soon as possible, by a date to be agreed upon.
4. Not included in this territory is the Polish port of Gdynia, which is regarded as fundamentally sovereign Polish territory, to the extent of [ethnic] Polish settlement, but as a matter of principle is recognized as Polish territory. The specific border of this Polish port city will be negotiated by Germany and Poland and, if necessary, established by an international court of arbitration.
5. In order to insure ample time for the preparations necessary in order to conduct an impartial plebiscite, the plebiscite will not take place until after at least twelve months have elapsed.
6. In order to ensure unhindered traffic between Germany and East Prussia, and between Poland and the [Baltic] Sea, during this period [before the plebiscite], certain roads and rail lines may be designated to enable free transit. In that regard, only such fees may be imposed that are necessary for the maintenance of the transit routes or for transport itself.
7. A simple majority of the votes cast will decide whether the territory will go to Germany or to Poland.
8. After the plebiscite has been conducted, and regardless of the result, free transit will be guaranteed between Germany and its province of Danzig-East Prussia, as well as between Poland and the [Baltic] Sea. If the plebiscite determines that the territory belongs to Poland, Germany will obtain an extraterritorial transit zone, consisting of a motor super-highway [Reichsautobahn] and a four-track rail line, approximately along the line of Buetow-Danzig and Dirschau. The highway and the rail line will be built in such a way that the Polish transit lines are not disturbed, which means that they will pass either above or underneath. This zone will be one kilometer wide and will be sovereign German territory. In case the plebiscite is in Germany’s favor, Poland will have free and unrestricted transit to its port of Gdynia with the same right to an extraterritorial road and rail line that Germany would have had.
9. If the Corridor returns to Germany, the German Reich declares that it is ready to carry out an exchange of population with Poland to the extent that this would be suitable for the [people of the] Corridor.
10. The special rights that may be claimed by Poland in the port of Danzig will be negotiated on the basis of parity for rights to Germany in the port of Gdynia.
11. In order to eliminate all fear of threat from either side, Danzig and Gdynia will be purely commercial centers, that is, with no military installations or military fortifications.
12. The peninsula of Hela, which will go to either Poland or Germany on the basis of the plebiscite, will also be demilitarized in any case.
13. The German Reich government has protested in the strongest terms against the Polish treatment of its minority populations. For its part, the Polish government also believes itself called upon to make protests against Germany. Accordingly, both sides agree to submit these complaints to an international investigation commission, which will be responsible for investigating all complaints of economic and physical damage as well as other acts of terror.
Germany and Poland pledge to compensate for all economic and other damages inflicted on minority populations on both sides since 1918, and/or to revoke all expropriations and provide for complete reparation for the victims of these and other economic measures.
14. In order to eliminate feelings of deprivation of international rights in the part of the Germans who will remain in Poland, as well as of the Poles who will remain in Germany, and above all, to insure that they are not forced to act contrary to their ethnic-national feelings, Germany and Poland agree to guarantee the rights of the minority populations on both sides through comprehensive and binding agreements. These will insure the right of these minority groups to maintain, freely develop and carry on their national-cultural life. In particular, they will be allowed to maintain organizations for these purposes. Both sides agree that members of their minority populations will not be drafted for military service.
15. If agreement is reached on the basis of these proposals, Germany and Poland declare that they will immediately order and carry out the demobilization of their armed forces.
16. Germany and Poland will agree to whatever additional measures may be necessary to implement the above points as quickly as possible.
I bgfpod 9, ”Osäker politik”, konstaterade jag att aktuell svensk ”säkerhetspolitik” kan sammanfattas i två moment:
A. Medverka till maximal ryssfientlighet för att öka spänningen och driva fram ett nytt världskrig.
B. Göra Sverige till en primär måltavla för Ryssland i det nya storkriget.
I konsekvensens namn – borde vi då inte intressera oss för hur detta krig kan komma att gestalta sig och vad vi kan göra för att i möjligaste mån skydda oss och försöka överleva?
Vad finns här av svensk beredskap?
Ett scenario skulle kunna vara ett slags mellanting mellan konventionellt krig och kärnvapenkrig. Inte någon invasion av ryska trupper, men heller inte kärnladdningar som utplånar oss alla.
Däremot skulle det kunna bli fråga om en form av kärnvapen på mycket hög höjd som avger en kraftig EMP-puls. En elektro-magnetisk puls. En sådan kanske inte direkt dödar människor, men förstör all elektroteknik inom stora områden. Detta skulle helt kunna lamslå vårt nu så sårbara samhälle.
Det här påminner mig om när jag tillsammans med en kompis skulle till Swedbank i Mora för två månader sedan. Det var stängt. Inte en butik i hela Mora fungerade. Inte heller i Orsa, Rättvik eller Leksand. Stängt överallt.
Varför? Jo, ingen elektricitet. En transformator i Borlänge hade gått sönder.
Så min undran blir här: vilken beredskap har vi för att klara en rysk EMP-puls över Sverige?
På individnivå och helt omedelbart gäller det väl att ha dricksvatten och annat hemma, gärna även en trampcykel med kärra. Råd på denna nivå finns i denna 3-minuters-video:
Kring EMP finns många fler filmer på Youtube, t ex dessa:
Vilken plan har här ”Myndigheten för Samhällsberedskap”?
Även med en fungerande myndighet och en god planering, hur långt går det egentligen att skydda sig, när redan en skadad transformator i Borlänge blev så lamslående?
Ska vi verkligen ha ett EMP-skydd, då måste hela vårt samhälle radikalt ställas om. Då krävs nog en återgång till tidigt 1900-tal och lokal självförsörjning på livsmedel!
På i varje fall kort sikt är detta praktiskt ogenomförbart, även om en politisk enighet skulle kunna nås kring ett sådant projekt.
Så bättre vore om vi från första början kan få slippa detta krigsscenario…
Men krigspropagandan fortsätter att mala på:
• Så sent som i SVT:s Rapport igår gick utrikesreporter Bert Sundström på som vanligt om ”den ryska invasionen av Ukraina” (är det nu en rysk lydregering vid makten i Kiev?).
• Och vår utrikesminister Margot Wallström ligger på framkant med krav på skärpta EU-sanktioner mot Ryssland.
• Dessförinnan har svenska politiker samfällt rynkat på näsan för att Finland låtit Putin komma på besök och man pratat med honom.
• Intensivt är drevet mot Ryssland från samtliga riksdagspartier, inklusive Sverigedemokraterna.Jimmie Åkesson talade i partiledardebatt nyligen om ”det aggressiva Ryssland”.
• Det senaste jag noterat är hur även en debattör som Greg Johnson i sin bok ”Sanning, rättvisa och ett trevligt vitt land” stämmer in i kören om att Ryssland skulle vara expansivt och att NATO-medlemskap kan vara en bra idé.
• Senaste nytt är att Joe Biden deklarerat avsikter från USA att attackera Ryssland med en omfattande cyberattack.
Redan dessförinnan hade ryssarna kommit till slutsatsen av förhandlingar och försök till uppgörelser med väst ingenvart leder. Inte minst pga det svenska värdlandsavtalet och upplåtandet av svensk territorium åt NATO.
Om läget i Syrien handlar mina två senaste filmer:
”Eftersom en kritisk förutsättning för att vinna den långsiktiga maktkampen mot kineserna är kontrollen över Ryssland, försöker nu den västliga oligarkin att störta regimen i Moskva. Av allt att döma är målet att destabilisera den ryska ekonomin genom sanktioner och provokationer för att få landet att rusta ihjäl sig på samma sätt som Reagan lyckades störta Sovjet. Man har även satt igång en av historiens intensivaste propagandakampanjer mot Putin-regimen där naiva svenska MSM och hela vårt obegåvade politiska etablissemang spelar med fullt ut.”
”Mycket talar för att oligarkins Bush-regim ihop med den Saudiska regimen iscensatte terrorattackerna den 11 september 2001, för att skapa en typ Pearl Harbor incident för att kunna motivera ett fälttåg mot de stater i Mellanöstern som visade starka tecken på att vilja vara självständiga.”
”Ryssland har pressats genom en snabb utvidgning av NATO och den av CIA iscensatta kuppen mot Ukrainas demokratiskt valde president som var ryssvänlig. Ryssarna svarade med en blixtsnabb annektering av Krim som bebos av ryssar, utan att behöva avlossa ett skott.”
”När ryssarna hjälper Assad att försvara sitt land mot västs invaderande proxyarmé anklagar den västliga propagandan dem för krigsbrott, medan inte ett knyst säga om alla de två miljoner människor som uppskattas ha fått sätta livet till i västs illegitima 15-åriga korståg i Mellanöstern. Ett annat led i denna propaganda är att hota med kärnvapen.”
”Ett annat led i den västliga propagandan är att skrämma med en nära förestående rysk invasion av Västeuropeiska stater. Det senare är givetvis helt löjeväckande med tanke på att dagens ryska militärbudget är 1/5 av vad Sovjet en gång lade ner och 1/15 av vad USA/NATO lägger ner. Ryssarna har ett mycket starkt kärnvapenförsvar, men inte resurser att invadera resten av Europa. Som världens största och resursrikaste land, varför skulle man besvära sig att erövra andra länder?”
”Det faktiska läget är att västvärlden är långt mer sårbart än Ryssland vid ett kärnvapenkrig. Ryssland är dels mer glesbefolkat och man har en hög civil beredskap för att kunna skydda sina medborgare vid en kärnattack. Man har nyligen genomfört en civilförsvarsövning med 40 miljoner människor. Man kallar även hem utlandsboende ryssar. Västvärldens civila samhälle är i stort sett helt oskyddat. Bara i lilla Sverige har vi gjort oss av med i stort sett alla skyddsrum och vi saknar all livsmedelsberedskap och andra förberedelser. Eftersom vi gått i säng med NATO måste vi kallt räkna med att bli attackerade med kärnvapen vid en sådan konflikt.
Ryssarna behöver i stort sett bara spränga några s.k. EMP-kärnladdningar i övre stratosfären över västliga länder för att helt sätta civilsamhället ur funktion och skapa total panik. En sådan laddning skulle snabbt slå ut all data- och telekom, kraftförsörjning, kommunikationssystem, banker och annat som är beroende av oskyddad elektronik.”
Läsvärd är också denna överskådliga genomgång på engelska, ”Tomatobubble”.
Redan tidigare har jag tänkt att anledning till skepsis kan finnas mot de ”sanningar” om nutidshistoria som har presenterats oss. Det är ju segraren som skriver historien.
Dessa misstankar stärks hos mig inför detta lögnpådrag mot Ryssland som nu pågår. Det gör att min snart kommande text om Tyskland under Hitlertiden kan ha relevans.
Om man nu ljuger så grovt och så uppenbart om Vladimir Putin och Ryssland – vad säger att man inte tidigare kan ha gjort något liknande om Adolf Hitler och Tyskland?!
”Jag har bevittnat hur ett halvdussin oligarker tagit kontrollen över västvärldens medier och hur kritisk journalism strypts och övergått i ren propaganda. Det handlar om att minska nationalstaternas suveränitet till förmån för överstatliga institutioner inom det av väst dominerade FN-systemet och EU.”
”Den som mer än någon ställt sig i vägen för oligarkernas globaliseringskartell är president Putin i Ryssland. Det har gjort att ett viktigt mål för kartellen är att försöka störta Putin från makten. Det har även lett till att om man argumenterar emot nedmonteringen av nationalstaterna och deras folkstyre, så blir man direkt utpekad som Putin-anhängare på det sätt som Jan Ericson gör mot mig. Klassisk guilt by association. Detsamma gäller om man lyfter fram det absurda påståendet som kommer från bl.a. moderaterna, att Ryssland idag är ett större militärt hot än Sovjet en gång var, trots att man har en militärbudget som är en femtedel av vad den var då och en femtondel av USA/NATO:s.
Det är ingen tvekan om att Putins regim i Ryssland har starka inslag av åsiktsförtryck mot oliktänkande och att det säkert förekommer förföljelser och trakasserier. Deras medier är inte fria som de en gång var hos oss i väst. Vad man dock måste erkänna är att åsiktsfriheten i dagens Ryssland är större än i forna Sovjet, så det går kanske åt rätt håll. Människor är inte längre inspärrade bakom en mur.
I väst går tyvärr utvecklingen åt motsatt håll,..”
Jan Millds blogg 