Vem är istofob?

Antag att:

• det skulle initieras ett statligt kampanjande mot istofobin i samhället, finansierat med skattemedel

• en minister i riksdagen deklarerade att istofobin skulle jagas och kriminaliseras

• personer, avslöjade som istofober, belades med yrkesförbud

• ur facket blev istofober uteslutna

• en statlig underrättelsetjänst uppdrogs att hålla koll på misstänkta istofober, så att de inte kunde hyra möteslokaler

• istofobiska möten bevakades och saboterades genom oljud, under polisbevakning

• på skolschemat gavs plats åt upplysning kring istofobin

• elever på skoltid slussades till deltagande i demonstrationer mot istofobin

• uppsatstävlingar kring istofobi ordnades, där författarna till de bästa uppsatserna belönades

• möjligheter öppnades att söka anslag från Allmänna Arvsfonden till projekt mot istofobi

• olika organisationer årligen utsåg pristagare, för deras förtjänstfulla insatser mot istofobin

• artister och kändisar gjorde återkommande upprop, där de manade till kamp mot istofobin

• facket finansierade en påkostad webbsida, ”inte istofob, men”

• alla partier var överens om att inte riskera att legitimera istofober, genom att tala med dem

• massmedia tog också sitt ansvar, genom att inte ge utrymme för istofobiska inlägg

 • istället hängdes istofober ut offentligt, för att statuera exempel.

• istofobin fick inte normaliseras – detta var alla aktörer i offentligheten överens om.

---

Lyssna vidare i veckans bgfpod:

https://soundcloud.com/bgfpod/bp7

https://www.youtube.com/watch?v=1zUzaq4lcr8

Medverkande socialdemokrater:

Tage Erlander
Ulla Lindström
Olof Palme
Veronica Palm
Dan Eliasson
Stefan Löfven
Anders Ygeman

Programlängd: 52 minuter.

Avsnitt enligt nedan:

---

Mer

https://morklaggning.wordpress.com/2016/10/04/om-spraket-som-medel-i-den-psykologiska-krigforingen/

2 x 11 september

Temat för veckans bgfpod är ”Påbjudna lögner”.

Som vanligt finns den på både SoundCloud och Youtube:

Utgångspunkten är den 11 september, som är minnesdag för två händelser i vår nutidshistoria:

1. Nineeleven i USA 2001

2. Militärkuppen i Chile 1973

---

1. Nineeleven 2001

”Nineeleven” yttrade sig framförallt i raserandet av ett antal WTC-byggnader i New York och ett hål i Pentagonbyggnanden i Washington. Enligt den officiella versionen handlade det om att fyra passagerarflygplan hade kapats av muslimska terrorister och använts som projektiler.

Jag ser framförallt två skäl att bry sig om nineeleven:
a) Det fick så långtgående konsekvenser för hela världen.
b) Den officiella förklaringen är så uppenbart absurd.

Detta har iofs varit uppenbart från början, redan genom det sätt på vilket även WTC7 föll ihop som i en perfekt demolering, fångat på filmbilder. WTC7 hade inte träffats av något flygplan, ens enligt den officiella versionen.

I själva verket är det oklart om någon enda byggnad träffades av något passagerarflygplan.

Likaså är oklart om några kapare eller passagerare alls förekommit.

Om flygplan eller något annat behövt flygas in i byggnader, då hade detta nog  kunnat fjärrstyras.

Men, med eller utan flygplan, så kunde inget av WTC-tornen ha bringats ned på det viset. En kollision med ett flygplan kan inte få den effekten.

Det faktum att tre WTC-torn ändå föll ihop så som skedde måste ha haft andra förklaringar.

Och hur det än gick till, så kunde det inte ha fixats från en grotta i Afghanistan.

Här har jag uppfattat två typer av förklaringar, där den ena iofs inte behöver utesluta den andra:

1. Man hade i förväg utplacerat sprängladdningar av nanotermit.

2. Det rörde sig om ny/tidigare ej använd vapenteknik:

– antingen små kärnladdningar

– eller det som som Judy Wood presenterat, vapen för riktad fri energi.

(Hennes bok ”Where did the towers go?” finns dock ej att köpa i Sverige).

Oavsett vad man där kan tro eller inte så är två moment ovedersägliga

• att ett antal WTC-byggnader rasade ihop.

• att detta inte kan ha skett som den officiella förklaringen gör gällande.

Många har ändå under lång tid trott på den officiella förklaringen.

Hur förklara detta?

En faktor är massmedias lögnaktighet och likriktning, man har där inte varit intresserat av sanningen.

En annan faktor har varit trycket på dem som ifrågasatt och önskat en närmare undersökning. Dessa har konsekvent stämplats som ”konspirationsteoretiker” och annat nedsättande.

Ett tydligt exempel på medias militans är hur den vänsterpartistiske riksdagsledamoten Egon Frid angreps ursinnigt av TV4 år 2009 och hur hans partiledning då svek honom. TV4:s agerande som tankepolis framgår i denna film.

Nineelven var ett false-flag-operation, något helt annat än vad den utgavs för att vara.

Jag kan där se flera politiska syften:
– högre militärutgifter och nya USA-krig
– mer svängrum för Israel att förtrycka palestinier
– eliminerande av till Israel konkurrerande makter i regionen
– mer av övervakning av medborgare i USA
– kontroll av alla flygresenärer i världen.
– räddare människor och mer av gruppmotsättningar.

En näraliggande fråga blir hur det förhåller sig med andra terrordåd, massmord och mord! I hur många fall har det inte varit fråga om false-flag av samma slag som i USA 2001?

Webbsidan Fria Sidor täcker nu på ett exemplariskt sätt upp dessa ämnen. Värt ett besök! Rekommenderas!!

---

2. Chile 1973

Denna militärkupp resulterade i att många chilenare sökte sig till Sverige. Först handlade det om politiska flyktingar, men i slutet av 80-talet – när Chile börjat röra sig mot demokrati igen – följdes detta av chilenare av ett annat slag. De utgav sig vara  i behov av asyl, men kom på falska papper. De var välfärdsmigranter och lögnare.

En reflexion som jag gör i veckans bgfpod är hur chilenarna efter de svåra åren av militärförtryck lyckades samla sig för att återövra demokratin och få ett fungerande samhälle. I Sverige verkar ju vårt etablissemang sedan länge i rakt motsatt riktning, här blockerar man all vettig diskussion i massmedia.

En annan reflexion är hur det i Chile 1973 var högerkrafter som hejade på militäringripandet och våldet.

Jämför detta med dagens Sverige. Här är det individer och grupper under vänsterbaner som står för förtrycket och försöker blockera en folklig mobilisering.  Inte ens så harmlösa arrangemang som ”Folkets Demonstration”  lämnar man i fred, utan ser – i samverkan med polisen – till att sådana möten saboteras.

Det har också hetsats mot svenskar som försöker hjälpa svenska hemlösa. En man blev t.o.m. misshandlad, efter att där ha visat att han brydde sig.

---

Under rubriken ”Påbjudna lögner” passar även skäggbarnen in.

De som kostar dryga 30 miljarder kronor om året, medan de ökade anslag som diskuterats till svensk polis handlat om som mest 3 miljarder…

Här finns ju en parallell till WTC7 år 2001.

I båda fallen begärs av oss att vi inte ska tro våra sinnen, förneka vad vi ser. Uppifrån påbjuds en total dumhet.

Vilka förutsättningar ger detta att skapa ett fungerande samhälle?

---

Via ämnet Chile och valet 1970 av Salvador Allende till president, kommer jag i bgfpod6 in även på s-politikern Bernt Carlsson. Han dödades  i december 1988, drygt två år efter mordet på Olof Palme. Över Lockerbie i Skottland störtade det flygplan där han färdades. Det var ett terrordåd – en bomb hade placerats ombord på planet.

Kan just Bernt Carlsson ha varit måltavlan för dådet?

Om detta skrivs på webbsidan Arkeoblog:

”Bernt Carlsson var den mest prominente av passagerarna och självklart borde utredarna jobbat efter hypotesen att Bernt var målet för bombningen. Men något sådant spår använde sig utredarna aldrig av.”

Arkeoblog skriver också:

”Bernt Carlsson var dessutom generalsekreterare för Socialistinternationalen (världsomspännande sammanslutning av socialdemokratiska partier) och Olof Palmes särskilt utvalda protégé, tänkt att ta över partiet efter Palme.”

Egentligen ingen orimlig tanke.

Det blir då fråga om inte mindre än tre framträdande svenska socialdemokrater som har bringats om livet:

1986 Olof Palme

1988 Bernt Carlsson

2003 Anna Lindh

Istället har s-partiet nu fått företrädare som Mona Sahlin, Veronica Palm och Stefan Löfven.

Alla feminister.

---

Mer

http://friasidor.is/den-israeliska-planen-att-destabilisera-hela-mellanostern/

http://www.vaken.se/cia-agenten-susan-lindauer-logner-om-elfte-september-2001/

http://www.vaken.se/vad-du-inte-visste-om-911/

http://friasidor.is/911-motiven-det-du-bara-maste-forsta/

http://friasidor.is/911-hur-sprangdes-world-trade-center/

http://friasidor.is/911-fanns-det-nagra-flygplan/

http://friasidor.is/911-flygplanen-som-ateruppstod/

http://friasidor.is/911-kommissionen-som-tillsattes-for-att-misslyckas/

http://friasidor.is/911-7-bevis-att-man-kande-till-attacken-innan/

https://peterharold.wordpress.com/2016/09/12/vad-gjorde-osama-bin-laden-den-11-september-2001/

 

Tveksam partiledardebatt

 

Söndagens partiledardebatt i SVT hade invandringen som ett underliggande tema. 4 av 5 områden handlade egentligen om invandring:

• no-go-zonerna och polisangreppen

• flykten från läraryrket

• bostadsbristen

• arbetsmarknaden och behovet av ”enkla jobb” (för att nu skapa sysselsättning åt okvalificerade).

Ändå hade denna koppling till invandringspolitiken svårt att komma fram.

Snarare låg det som en självklar förutsättning för resonemangen i SVT-programmet att Europas folk på något sätt skulle ha en moralisk skyldighet att låta sig bytas ut.

Frågan gällde inte om den pågående massinvandringen från Afrika och Asien skulle fortsätta eller ej. Frågan gällde bara i vilken takt och under vilka former som detta skulle ske!

---

Flyktingar har återigen drunknat på Medelhavet när de försöker ta sig från Afrika till Europa. I debatten drevs tesen att Europas länder bär ett ansvar för detta, genom att inte vara tillräckligt generösa. ”Fler legala vägar in” i Europa borde skapas, menade man.

I själva verket ligger ju förklaringen till olyckorna i att man själva givit sig ut på havet i dessa båtar – något som i de flesta fall aldrig skulle ha skett, om inte länder som Sverige lockade med uppehållstillstånd och generösa bidrag.

---

Betecknande för det partiska upplägget var Anna Hedenmos vinklade fråga till Jimmie Åkesson (5.15 in):

”Jimmie Åkesson, hur vill Sverigedemokraterna skapa fler jobb för utrikes födda? För det är det stora problemet just nu.”

Sverigedemokraterna är ju det sista riksdagsparti som ska hållas ansvarigt för att det finns så många utrikesfödda utan arbete i Sverige.

Ansvaret för situationen ligger helt hos de partier som skapat denna situation, genom att driva fram inflödet av alla dessa människor som överhuvudtaget inte borde ha kommit till Sverige.

---

Och lösningen ligger framförallt i att

a) få stopp på mer av sådan invandring

b) återsända alla de som inte borde vara i vårt land.

Detta blev inte Åkessons svar på denna fråga.

---

Även om just Jimmie Åkesson påfallande ofta blev avbruten och hade svårt att få ordet, låg problemet också i att han själv missade tillfällen.

Ett exempel gällde bostadsbristen, där han inte nämnde om den grundläggande orsaken till problemet – nämligen det orimligt stora behovet, till följd av den onödiga massinvandringen.

---

Ett problem med ett program som SVT:s Agenda är grovt partiska programledare, som denna Hedenmo.

---

Ett annat problem är det faktum att där ska finnas så många debattdeltagare. Det blir då litet tid för envar, och i synnerhet alltför litet tid för de större partierna.

Denna kväll – då temat var invandringen – borde Sverigedemokraternas partiledare ha kunna få halva debattiden!

I sakfrågan handlar det ju om alternativen från å ena sidan SD, å andra sidan Sjupartiet (med en välvillig tolkning av SD-linjen, som borde vara skarpare!).

I partipolitiska TV-debatter på 60-talet hade Socialdemokraterna – det då stora regeringspartiet – två företrädare, övriga partier vardera en. Det ansågs rimligt att ett parti som företrädde närmare halva valmanskåren inte skulle få väsentligt mindre debattutrymme än tre andra partier (Högerpartiet, Folkpartiet och Centerpartiet), vilka tillsammans inte var större.

I dagens läge skulle jag kunna tänka mig en annan modell.

Även om riksdagen har en 4%-spärr så borde SVT här tillämpa en 10%-spärr. Då skulle bara de tre största partierna få deltaga:

• Socialdemokraterna

• Moderaterna

• Sverigedemokraterna

De politiska alternativen kunde då göras tydligare. Fler av deltagarna skulle ges tillfälle att tala till punkt, det skulle bli mindre av anledningar/förevändningar att avbryta talare mitt i viktiga resonemang och man skulle inte behöva tala så mycket i munnen på varandra.

Kompletterande budskap från småpartierna skulle i efterhand kunna förmedlas via andra kanaler än själva direkt-TV-sändningen.

---

PS

På fråga från KD-ledaren om utvisning av utländska våldtäktsmän var svaret från den ”feministiska regeringen” högintressant.

Det visade sig att Stefan Löven ogillade sådana brott,men han kunde inte sträcka sig så långt som att förorda utvisning av dessa brottslingar.

Kristdemokraternas omsvängning i denna fråga förtjänar också att noteras.

---

Notera här även reaktionen från MP-språkröret Isabella Lövin, 28 minuter in i detta klipp:

http://www.svtplay.se/video/8832528/agenda/agenda-partiledardebatt-29-maj-20-00

 

”Vi har ett gigantiskt problem i världen.” Uppenbarligen ser hon här en motsättning:  övergrepp från utlänningar mot kvinnor  i Sverige är inte så allvarligt, så länge det finns 60 miljoner flyktingar i världen.

Visserligen talade hon sedan om ”nolltolerans”, men kvar står att Lövin – lika litet som Löfven – besvarade frågan: Ska utländska våldtäktsmän utvisas från Sverige?

---

 

Mer

https://varjager.wordpress.com/2016/05/30/partiledardebatt-under-galgen/

Noll koll

”I Sverige ska det löna sig att fuska” lyder rubriken på Anna Dahlbergs ledare i Expressen idag.  Under Stefan Löfven blir det en signalpolitik som premierar fusk och bestraffar hederlighet, menar hon.

Man blandar samman asylprocessen med arbetskraftsinvandring, eller en påstådd sådan. Möjligheter till mygel, inte skyddsbehov, kan i praktiken komma att avgöra vilka utlänningar som får PUT i Sverige.

När Löfven just hade utsetts till s-ordförande var dåvarande LO-ordförande  Vanja Lundby-Wedin kvittrande entusiastisk över att s-partiet fått en facklig företrädare som toppnamn. Nu visar det sig att denne ”arbetarföreträdare” lägger över makt från en myndighet till företagare. Och då inte till hederliga sådana, utan företagare med rymliga samveten, redo att ”ta ut svängarna” på medborgarnas och skattebetalarnas bekostnad.

Anna Dahlberg:

”Redan efter ett år kommer flertalet nyanlända att kunna omvandla sitt tillfälliga uppehållstillstånd till ett permanent och få möjlighet att återförenas med familjen. Allt som krävs är en (sken)anställning. Den svarta marknaden lär komma att blomstra, med regeringens och alliansens goda minne.

I framtiden är det inte längre skyddsskälen som är avgörande för om någon ska beviljas ett permanent uppehållstillstånd. Nyckeln till att få stanna i Sverige för gott är i stället att kunna visa upp ett anställningskontrakt och en lönespecifikation.

Ett annat sätt att uttrycka saken är att arbetsgivarna blir det nya Migrationsverket. Det är de som kommer att ha makten över det avgörande beslutet och kunna sälja denna myndighetsutövning till högstbjudande på svarta marknaden.”

”I lagtexten finns … inga som helst krav på att anställningen ska ha varat en viss tid eller fortsätta efter put-beslutet. Några möjligheter att återkalla beslutet finns inte.

Det är med andra ord bara fantasin som sätter gränser. Du kan öppna eget i några månader och fejka en näringsverksamhet. Du kan betala en företagare för att bli favoriserad framför andra sökande, gratisjobba eller låtsasjobba.”

En fråga som detta väcker är: vad gör byråkraterna? Har vi inte en förvaltning med ett antal tjänstemän och experter anställda just för att i förväg analysera möjliga konsekvenser, så att felaktiga beslut ska kunna undvikas?

Varför sker inte detta?!

Vad Anna Dahlberg här beskriver är knappast svårt att förstå för en normal läsare. Det borde därför inte vara svårfattligt heller för byråkrater eller politiker.

Till detta kommer att man rimligen borde veta vad som redan skett inom politiken under åtminstone det senaste decenniet. Där har ju gjorts en hel del misstag – erfarenheter finns, att kunna dra lärdomar av. Istället för att göra om samma misstag, dessutom i större skala.

Dahlberg:

”Man kan tycka att de borde ha lärt sig en del efter reformen  om att göra Sverige till världens mest öppna land för arbetskraftinvandring år 2008. Erfarenheterna vittnar om fusk och utnyttjande i stor skala.”

Reformen blev en bakväg för att utverka uppehållstillstånd.

”Men i stället bygger regeringen nu alltså vidare på principen att det är företagarna – inte Migrationsverket – som ska ha den verkliga beslutsmakten när det gäller att dela ut permanenta uppehållstillstånd. Fundera ett slag över vilken makt det skänker – om du inte gör som jag säger kan du glömma ditt put!”

”Ingen hade kunnat förutse” migrantströmmen 2015, hävdade invandringsministern.

”Vi har varit naiva”, menade statsministern samma höst, om risken för terrorattentat.

Det var mot bättre vetande.  Många var vi som varnade, men man ville inte lyssna.

På det spåret fortsätter nu Stefan Löfven och hans feministrar, med NOLL KOLL.

Jag säger bara:  Lyssna, för helvete!

---

Värd att citera denna söndag är också Johan Westerholm.

Han pekar på två moment kring vad den pågående massinvandringen betyder ekonomiskt för kommunerna:

För det första är de statliga ersättningarna begränsade i tid och omfattning. Efter två år rullas kostnader över på kommunerna:

”Trots att i praktiken alla politiker hävdar motsatsen konstaterar Riksrevisionen det många redan vet. Drygt en tredjedel av de i yrkesverksam ålder med uppehållstillstånd har lägre utbildning än nioårig grundskola.”

För det andra utgår man ifrån att dagens situation är bara tillfällig och övergående, när mycket talar för att massinvandringen snarare kan komma att öka ytterligare.

”Något annat som framgår i budgeten är de mer långsiktiga utgiftsprognoserna. 2020 bedöms Migrationsverkets kostnader ligga på en tredjedel av dagens.”

---

Vad rör sig i huvudet på vår socialdemokratiska finansminister,  Magdalena Andersson?

Politiskt är hon förvisso ”korrekt”, men inte sakligt. Som framgår av senaste fredagsbion blundar hon – istället för att se, och slå larm. De enorma ekonomiska satsningarna på alla de nyanlända kan inte ses som någon ”investering”. Det är inte något vi får igen, på ett positivt sätt.

---

Magdalena Andersson var också huvudperson i fredagsbio 24, ”FRAMTIDS-PARTIET”

---

Mer

http://erixon.com/blogg/2016/04/svenska-staten-narmar-sig-sammanbrott/

http://www.axess.se/magasin/default.aspx?article=2888#.VxOu1z-Hogt

http://jeanders-bilder.blogspot.se/

Jag hade fel: SAKLIGHET

En fortsättning på temat i två tidigare bloggtexter – om Sydafrika respektive SD.

Här ska det handla om metoder och principer i argumenteringen.

Inte kan det väl vara fel att eftersträva ”saklighet” i debatten?

I en bemärkelse, faktiskt – ja! Det blir en slutsats som jag nu tycker mig kunna dra, efter drygt två decennier av invandringskritiskt opinionsarbete.

Låt mig ta det från början, (och förlåt, alla ni som redan många gånger hunnit ta del av denna historia om BGF):

Den utgångspunkt som verkligheten gav, när vi inledde verksamheten för Blågula frågor, rymde i huvudsak två moment:

1.
Tidiga invandringskritiker – BSS och SD – var demoniserade. De framställdes i maktmedia som extremister och annat negativt.  Detta gav i princip möjlighet för två alternativa tolkningar:

a) De som opponerade var faktiskt dåliga människor

b) Detta var bara en av media fabricerad nidbild.

2.
Vi som drog ingång Blågula frågor – Anders Sundholm och jag själv – hade en politisk bakgrund inom socialdemokratin, vänstern och miljörörelsen. Det gav oss en potential att själva slippa stämplingar.

Vi skulle inte lätt kunna anklagas för ”högerextremism”.  Genom att ge oss in i debatten och framföra kritik av den förda invandringspolitiken skulle  ”korten bli synade”:  fanns alls något utrymme för en saklig debatt i denna fråga?

• var ”felet” med den kritik som dittills anförts att den kom från antidemokrater, ”rasister”, osv?

• eller var dessa anklagelser inbyggda, skulle sådant med automatik drabba varje kritiker?

Svaret på detta kom snabbare än vi någonsin kunnat föreställa oss!

Föreningen Blågula frågor startade sin verksamhet 1995.  Redan samma år kom ett angrepp i det nystartade ”antifascistiska nyhetsbladet” Expo, under redaktörskap av en dokumenterad återfallsförbrytare  (Tobias Hübinette).

Expos artiklar slogs upp stort i Expressen och Aftonbladet våren 1996. Dessförinnan hade de genererat två mediedrev mot Blågula frågor, också utifrån Expomaterial.

Ställ detta mot vårt BGF-koncept:

• I botten låg för det första vår egen bakgrund.  Vi var varken akademiker, miljonärer eller kändisar – bara vanliga medborgare, som under många år arbetat oegennyttigt och demokratiskt inom godkända partier. Detta borde ge oss en slags grundplåt av legitimitet.

• Därutöver ingick i vårt koncept att vara strikt sakliga, dvs att söka fakta och sanning, att inte gira in på några stickspår av sympatier/antipatier och känslor. Sakfrågorna, verkligheten och förnuftsmässigt resonerande i fokus!

• Meningsmotståndare skulle visas en grundläggande respekt. Undvikande av epitet och personangrepp.  Avståndstagande från såväl lögnaktiga anklagelser som våld.

Det gick inte bra.  Vi bemöttes knappast på ett motsvarande sätt. Det blev inget medborgerligt samtal – på andra sidan var det tomt. Ingen dialog om invandringen.

---

Situationen var asymmetrisk – både genom de politiskt korrektas mediala övertag och genom skillnaden i metoder/argumentering.

Vi försökte arbeta med fakta och argument – massmedia mötte med tillmälen och associationer.  Vi fokuserade på översikter, helhetssyn och långsiktiga konsekvenser – media på enskilda fall, empati och kortsiktighet.

Huvudlinjen var att förtiga oss.  Våra debattinlägg togs inte in, våra möten och initiativ nonchalerades. Där denna linje frångicks handlade det om att ”hänga ut” och ”avslöja”, förtala och skandalisera. I fåtalet debatter såg man till att vara många mot en.

Vår bakgrund och samtidigt nyanserade linje gjorde det svårt att finna någonting mot oss. Detta löstes genom tal om ”smygrasism” och ”dold” främlingsfientlighet.  Längst gick den folkpartistiska riksdagsledamoten Ana Maria Narti: ”Den rasistiska propagandan tar här sin farligaste form – den som presenterar sig som motståndare till rasismen.”

Om en kritiker på något sätt varit obalanserad påtalades självfallet detta. Men där så inte var fallet gick det s.a.s. ”lika bra med selleri”.

De politiskt korrekta blockerade m.a.o. en saklig debatt om invandringen.

Detta rymde samtidigt ett hyckleri, då de i sin propaganda hela tiden gjort anspråk på att representera  fina värden som  ”demokrati,” ”respekt” och ”tolerans”. Kritiker anklagades gärna för ”okunskap” och ”fördomsfullhet”. Just fakta var ju vad de inte förmådde värja sig mot, och därför inte ville veta av.

---

Redan bemötandet från de politiskt korrekta kan nu ge anledning att ompröva hittillsvarande linje. Respekt är det sista som de förtjänar!  Tvärtom! Vad svenskfientliga politiker som Bengt Westerberg och Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven förtjänar är bara det djupaste förakt, från varje svensk.

---

Framförallt finns anledning att ompröva saklighetslinjen av ett annat skäl.

Som erfarenheterna visat är det inte fakta och sakliga argument som övertygar människor. Man tror som man gör, därför att det är vad man vill göra. För att nå människor måste vi lyckas kommunicera på en känslonivå.

När jag nu vill ompröva linjen av ”saklighet” betyder det inte övergivande av sanningssökandet eller ointresse för fakta som är korrekta och relevanta. Däremot blir det önskvärt att argumenteringen vänder sig inte bara till hjärna och förnuft, utan även till hjärta och känslor.

Underlag för sådant finns ju där i överflöd:
– Hur vi svenskar görs till andra klassens medborgare i vårt eget land
– Hur våra barn och barnbarn får en otrygg uppväxtmiljö
– Hur unga berövas möjligheter till utbildning, arbete och bostad
– Hur kvinnor inte längre kan röra sig fritt på offentliga utrymmen
– Hur det skapats no-go-zoner för svenskar
– Hur vi alla berövas en framtid.

---

Utöver dessa två moment i opinionsarbetet – fakta/förnuft och känslor – vill jag lyfta fram ett tredje viktigt moment: moraliskt övertag.

Denna typ av övertag har vi sverigevänner iofs redan genom att i sak har rätt, genom att kämpa för en rättfärdig sak.

Som svenskar försvarar vi oss själva och varandra mot förtryck, övergrepp och orättvisor. Det räcker långt, ur moralisk synpunkt!

Omvänt gäller det att bemöta och förkasta försök att grundlöst skuldbelägga oss.

Exempel på sådant saknas ju inte:
• ”Förintelsen”
• slavhandel
• kolonialism
• neutralitet under kriget
• svensk välfärd.

Vi är inte i något moraliskt underläge, har ingen anledning att be om ursäkt för vår existens!

Svenskt välstånd är främst ett resultat av våra egna insatser och egenskaper, som:
– arbetsmoral
– kunnande
– hederlighet
– samverkan.

Oavsett vilka grymheter som begicks i Europa under förra seklet så är det inte rimligt att hålla människor idag ansvariga för detta, människor som inte ens levde på den tiden.

---

EN ANNAN SAK gäller, tycker jag, övergrepp i nutid. Där kan vi i princip bära ett medansvar, genom likgiltighet och passivitet.

Jag tänker på:

• USA:s invasion i Irak år 2003, med ca 1 miljon dödade.

• det halvårslånga flygbombandet av Libyen år 2011 (där Sverige deltog med JAS-plan!)

• söndersmulandet av Syrien under fem års krigande.

• Israels oupphörliga övergrepp mot palestinier

• Svartas övergrepp mot vita i Sydafrika.