Antag följande:
1. Några sverigevänner delade ut ett flygblad i Rättvik i början av juni.
2. Där påtalas att asylinvandringen är omfattande och medför negativa konsekvenser, som
– befolkningsutbyte
– säkerhetsproblem
– våldsbrottslighet
– ekonomiska kostnader
– sämre skola
3. Bland mottagarna av flygbladet fanns en man som har sin egen utkomst genom denna för svenskarna skadliga verksamhet. Han bor dessutom själv på tryggt avstånd från problemen, med en fin utsikt över Siljan.
Jag kallar honom här för ”gräddhyllemannen” (GHM).
Hur blev mannens reaktion?
Så här skrev GHM till webbsidan Asylkaos, som gjort flygbladet:
”Mottog ert flygblad i dag. Kan med handen på hjärtat säga att jag aldrig har läst så mycket skit på ett och samma papper! Ja, på båda sidorna också! Helt otroligt!
Jobbar med flyktingmottagning och genomskådar er retorik direkt, era kvasisanningar och tyckanden, direkt adapterad från 1930-talets Tyskland. Fattar ni inte att det finns godtroende folk som kommer att tro på era ord och agera på ett för samhället negativt sett? Det brann ett hus i Insjön förre veckan, bara dagar efter att det blev känt att huset skulle användas som boende för ensamkommande barn. Tillfälligheter?
Nä, tror inte det. Det är retoriken som används i detta brevet som får enskilda individer att gå igång och ta lagen i egna händer i den tron att de har ’folket’ bakom sig. Inser ni på ’asylkaos’ att ni har ett ansvar för de aktioner som igångsätts av individer och grupper som köper det ni skriver rakt av? Att ni är ansvariga för de miljontals kronor detta kostar? Att det bara är en tidsfråga innan ni blir ansvariga för andra människors död?
Eller är detta kanhända målet med utskicket?”
Till att börja med så rör det sig här om en missuppfattning från GHM:s sida, då han talar om ett ”utskick”. Det handlade om en utdelning, dvs frivilliga arbetsinsatser på helt ideell grund från ett antal svenskar. Resurser att bekosta något utskick hade vi inte.
”Du tillhör den skara människor som lever och bor i ett fint helvitt område – Gräddhyllan i Rättvik, ett stort, idylliskt och exklusivt villaområde med en av landets bästa sjö- och landskapsutsikter – lyckligt ovetande om (eller likgiltig inför?) alla de sociala, kulturella och etniska problem som drabbar allt fler svenskar.
Att du aldrig tagit del av saklig invandringskritisk information beror på att du lever i ett land där ingen saklig invandringskritisk information får framföras av partipolitiskt oberoende invandringskritiker i TV, radio, eller dagspressen. Sådana som du kan på grund av bristfälliga kunskaper inte förstå vilka konsekvenserna blir av migrationspolitiken.
Vi har redan fått hundratals områden i Sverige som är livsfarliga att vistas i, och inte ens polisen vågar sig in i dessa områden. Det är områden som många svenskar har tvingats flytta från för att de är för farliga. Det är områden i djupt socialt, kulturellt och etniskt förfall. I många områden finns det knappt några svenskar kvar.
Det är områden som har skapats av naiva politiker eller rättare sagt av politiker som är idioter. Det är politiker som har inbillat sig att de har varit ‘goda’ när de har släppt in migranter från dysfunktionella kulturer i tredje världen, men i själva verket har de bara bidragit till att Sverige förfaller alltmer.
De politiker som har skapat alla dessa områden är verklighetsfrämmande människor som inte begriper vilka konsekvenser deras beslut eller handlingar får på Sverige.”
Här vill jag skarva på med några reflexioner utifrån gräddhyllemannens tes att kritik av probleminvandringen är ägnad att mynna ut i våld.
I sitt resonemang kopplar han det invandringskritiska flygbladet till både 30-talets Tyskland och till bränder, spekulerar t.o.m. i att syftet med flygbladet kunde vara att få någon människa skadad.
Låt mig därför kort rekapitulera BGF-konceptet:
Blågula Frågor startades 1994-95 i en situation då Sverigedemokraterna redan fanns och var starkt demoniserade. Vi som låg bakom BGF hade politiskt en rödgrön bakgrund i riksdagspartier och verksamhet i freds- och solidaritetsrörelser i bagaget. Idén var att mot oss skulle inga anmärkningar kunna riktas ur demokratisk synpunkt, där skulle inte finnas minsta spik att kunna koka någon soppa på.
Från första början arbetade vi helt ideellt. Vi uppträdde självklart öppet, med namn, bild och kontaktuppgifter. Lika självklart tog vi avstånd från hot eller våld. Grundidén var att kunna medverka till ett konstruktivt meningsutbyte, när vi tog upp invandringsfrågan.
Detta därför att Sverige redan i början av 90-talet hade problem till följd av den förda invandringspolitiken.
– Det behövdes en kursomläggning.
– Vilket i sin tur förutsatte en saklig debatt.
”På köpet” skulle BGF-försöket medföra ett ”synande av korten” hos etablissemanget:
• baserade sig bemötandet av Sverigedemokraterna på brister hos SD, eller var detta bara en förevändning, ett svepskäl att slippa argumentera, slippa ompröva?
• fanns något intresse av att få en sakdiskussion kring invandringen?
Det dröjde inte länge innan svaret kom!
Under medverkan av Expo (”antifascistiskt nyhetsblad”) försågs även Blågula Frågor – redan 1995 – med epitet som ”främlingsfientlig”.
Året därpå tog kvällstidningarna med Expo nr 3/96 som gratisbilaga. I en artikel där begränsade sig Expo iofs till att stämpla oss i Blågula Frågor som ”rättshaverister” med ”konspirationsteorier”, men två veckor senare var jag av AFA klassad som ”rasistsvin” – vilket klargjordes genom en sprejning av ena kortsidan på mitt bostadshus i Haninge.
När gräddhyllemannen kopplar det aktuella Rättviksflygbladet till 30-talets Tyskland, då låter det bekant!
John Glas, gruppledare för Folkpartiet i Haninge, gjorde våren 1997 en koppling mellan BGF och Adolf Hitler. Båda sade sig nämligen, enligt Glas, vara för yttrandefrihet.
Två veckor senare var den andra kortväggen på mitt hus sprejad. Nu hade jag avancerat till att vara ett ”fascistsvin”.
Vid samma tidpunkt hade jag på en tavla inne i mitt hem ett antal kampanjmärken uppsatta, från min tid som vänsteraktiv alltsedan 60-talet:
Andra än jag och Anders Sundholm (BGF-ordförande) har drabbats värre av repression, i normalfallet oprovocerat. Det politiska våldet i Sverige är enkelriktat på ett annat sätt än vad som brukar framgå av massmedia.
I lokaltidningen ”Mitt i Haninge” skrev jag 1997 att det främsta hotet mot demokratin kommer från människor, vilka går fram ”under godhetens banér”. Det stämmer nog fortfarande!
Efter de erfarenheter som jag hunnit göra, genom snart tre decennier av motstånd mot galenskaperna, kan jag inte förvänta mig att en person som gräddhyllemannen skulle vara kapabel/villig att vakna till insikt.
FÖR RESONEMANGETS SKULL vill jag ändå hålla öppet för att där skulle kunna finnas en portion ärlighet och mänsklig anständighet.
Och ställa frågan: om vi verkligen vill motverka att vårt land framöver går mot hårdnande motsättningar och storskaliga våldsutbrott – hur agera?
Annorlunda uttryckt: vad ligger bakom utvecklingen hittills, med ett växande antal no-go-zoner och en polismakt som inte längre orkar? Denna utveckling riskerar naturligtvis att fortsätta. Vilka är dess orsaker?
I huvudsak beror problemen på en alltför omfattande invandring av människor från dysfunktionella kulturer, människor med ofta har fel drivkrafter redan vid ankomsten. Om de sedan får lära sig att förakta oss svenskar istället för att respektera oss, så gör det inte saken bättre.
När det nu brinner bilar, skolor och mycket annat i Sverige, då är det i normalfallet inte etniska svenskar som är förövare. Den vandalisering och den våldsbrottslighet som sker är i hög grad importerad.
Samtidigt kan finnas en risk för att även etniska svenskar till sist blir våldsamma, om det bara ”blir för mycket”. Det är inte en utveckling som jag önskar. Tvärtom – BGF-konceptet var just en ansats att tackla problemen demokratiskt och konstruktivt.
Men ska det kunna lyckas – då måste det finnas några som lyssnar, och reagerar.
Vill man motsatsen, då ska man intaga Gräddhyllemannens position, dvs:
A. Verka för ett samhälle med växande otrygghet och större orättvisor.
B. Vägra lyssna på invändningar – demonisera varje kritik.
PS
I onsdags var jag hos min frisör i Rättvik, en iranier som jag är trogen kund hos.
Om jag hade kommit redan på måndagen, då skulle det inte ha blivit någon klippning. Då hade han nämligen inga arbetsverktyg. Detta pga ett inbrott under lördagen. Sin verksamhet i Rättvik har denne frisör bedrivit sedan 2009 – det här var första gången som han råkade ut för detta.
Vid upptäckten av inbrottet kontaktade han polisen, eller rättare sagt försökte göra så. I Rättvik finns nämligen ingen polis. Det fick bli ett telefonsamtal till Falun, där man tog upp hans anmälan.
Vilka var inbrottstjuvarna? Något säger mig att det kommer vi aldrig att få klarhet om…
Mer
Filed under: ansvar, avsvenskning, Blågula frågor, debatt, demografi, demokrati, expo, extremism, folkpartiet, godhet, invandring, kostnader, kultur, motstånd, opinion, orättvisor, pk, propaganda, säkerhet, självutplåning, slapphet, svenskfientlighet, terrorism, våld, Yttrandefrihet | Tagged: debatt, demografi, demokrati, extremism, invandring, kultur, mångkultur, orättvisor, pk, propaganda, säkerhet, Yttrandefrihet | 14 Comments »
Jan Millds blogg 