Tack, Björn Hammarbäck!

bh1

Björn Hammarbäck har, efter en längre tids sjukdom, avlidit. Beskedet kom alltså inte helt oväntat, men blir inte desto mindre smärtsamt. Björns bortgång betyder en förlust för oss sverigevänner!

svicnr

Utan Björn Hammarbäcks insatser skulle SVIC-projektet, med framställningen och distributionen av gratistidningen ”Sverige i Centrum” inte ha kunnat komma igång, så som skedde år 2005.

SVIC spreds framförallt inom kollektivtrafiken i Stockholm och på i huvudsak samma sätt som då gratistidningarna Metro och City.  Tanken var att verka  opinionsbildande och att utgöra en motvikt till den propaganda som serverades av stora massmedia i Sverige.

SVIC utkom med sammanlagt sex nummer, det sista numret direkt efter riksdagsvalet 2006.

Mer om SVIC kan läsas här.


svicutdeln

Inför valet 2010 drog Björn och jag tillsammans igång ett annat tabloidprojekt, denna gång för hushållsutdelningar, och i princip över hela Sverige.

Det blev sammanlagt fyra olika tabloider, med dessa titlar:

1. Något  Annat Parti

2. Frågor för Sverige

3. Lägg om kursen!

4. VÅGA BRY DIG!

tabnr

Den sista av dessa gavs ut i regi av vår på höstkanten 2013 bildade förening ”Opinionsbildarna”. Den fick dock aldrig någon riktig styrfart, eftersom både Björn och jag själv hade en del hälsoproblem.

Björn Hammarbäck finns inte längre bland oss, men hans insatser bör kunna tjäna som en inspiration för många andra,  att fortsätta kampen för vårt land och folk. Det behovet är ju  inte mindre nu än för tio år sedan, då SVIC startades.

Tack, Björn!

bh5


En annan förlust under våren för oss sverigevänner är Ola Jennebrink.

Trots ett rörelsehandikapp gjorde han viktiga insatser i arbetet för att sprida tabloider och på annat sätt stöda Opinionsbildarnas verksamhet. Han var aktiv på många kommentarsfält med mycket insiktsfulla inlägg.

Ett verkligt föredöme för oss alla!


Mer

https://janmilld.wordpress.com/2015/06/30/motiv-ifragasatt/ 

Judisk rasism?

stopparasism

En text har jag redan skrivit, som recension av boken ”Den judiska rasismen”.

Här kommer ytterligare en – denna gång med fokus på bokens titel.

Därmed väcks frågor om begreppet ”rasism”:

– vad innebär det?

– var förekommer det?

– är det något att i varje sammanhang fördöma?


diaspora

Jag tänker på den judiska diasporan.

Under mer än 2000 år har det judiska folket levt i förskingringen, utspridda i ett stort antal olika länder, över hela världen. Ändå har de överlevt, har lyckats undvika att bli assimilerade. Som folk har judarna kunna bevara sin identitet, har fortsatt att existera.

Är inte detta helt mirakulöst?!

Hur har de då burit sig åt??

20-30 sekler – det är en lång tid!

Skulle inte andra folk, hänvisade till att leva bland andra folk under en så lång period, ha assimilerats i sin respektive miljö? Hur lyckades judarna med att fortsätta existera som folk?


synagogoa

Svaret ligger – föreställer jag mig – i en gemensam historia och religion, i en stark identitet och medvetenhet om sina rötter, i  gruppsammanhållning och avgränsning utåt.

Konkret kan detta översättas i att man undviker ingiften. Judar bildar familj tillsammans med andra judar. En form av självvald segregering: man odlar sin egen kultur, har egna sammankomster, upprätthåller judiska traditioner, umgås i första hand med andra judar, osv

Även om ”rashygien” inte är ett begrepp som används kan jag undra om detta ändå inte är vad som under lång tid praktiserats bland judar. Duke citerar en religiös auktoritet i Jerusalem, rabbin Simcha Cohen: ”Giftermål med en ickejude kan aldrig välsignas eller tillåtas.”

Israelisk lag erkänner inte, skriver David Duke, giftermål mellan palestinier och judar som lagliga.

Ett faktum är hursomhelst att judar i genomsnitt är påfallande intelligenta, något som återspeglas både i den höga andelen judar bland nobelpristagare och frekvensen av  judar i maktpositioner inom ekonomi, media och politik. Detta senare kan föralldel återspegla inte bara hög intelligens, utan också sammanhållning, grupplojalitet och lagarbete.


Så här långt – är det fråga om ”rasism” från judisk sida?

Det kan man kanske hävda, beroende vilken betydelse som läggs in i begreppet.

När David Dukes bok på svenska fick titeln ”Den judiska rasismen” syftas dock på något mer. Där handlar det även om ett judiskt herrefolkstänkande.

En föreställning om överlägsenhet i förhållande till andra folk, men också om en praktik där denna mentalitet får uttryck i handlingar.

Samtidigt blir det fråga om ett berg av dubbelmoral från judisk sida.

Duke:

”Judar praktiserade ett moralsystem för sig själva och predikade ett helt annat för den ickejudiska världen.”

dubbelmoral


Sedan 1948 finns ju staten Israel, som ett hemland åt just judar.  Uttryckligen en judisk stat.  I sig inte fel, om man bortser från palestiniernas öde. Själva principen att varje folk så långt möjligt ska ha sitt eget land, bör – anser jag – gälla för alla folk.

Problemet är att ledande judar och mäktiga judiska organisationer tillämpar så dubbla måttstockar. För västländer i övrigt predikar de något helt annat än för sig själva – nämligen massinvandring och mångkulturalism.

Duke:

”Trots att judar hängivet stödjer sin egen exklusivt judiskstyrda stat Israel, arbetar de frenetiskt för att undergräva de vitas kontroll och tongivande roll i Amerika genom massiv icke-europeisk invandring. De arbetar genomgående för ’mångfald’ och pluralism överallt i världen utom i… Israel.”

israel

I blixtbelysning ställdes detta i vad Karl-Olov Arnstberg uppmärksammade om hur afrikanska migranter till Israel sänts vidare till Sverige, genom förmedling av FN-organ:

”…fundera lite över de politiker som tog beslutet att dessa eritreaner skulle få komma till Sverige. Fanns detta som ett politiskt uppdrag, något som de gjorde för att bejaka sina väljares önskemål? Fanns det med i något av de borgerliga och regerande partiernas program?  … ingen har på ett godtagbart sätt förklarat varför det är Sveriges uppgift att ta ansvar för människor som flytt till Israel från Eritrea, ett land som inte ens ligger i samma världsdel som Sverige.

Duke:

”Judar som söker kontrollera andras nationer blir aldrig utsatta för fördömanden, men vi ickejudar som bara vill att våra egna stater skall avspegla våra traditioner, värderingar och intressen, brännmärks som hatiska, rasistiska antisemiter.”


dd

David Duke vill motsätta sig såväl underkastelse som förtryck av andra folk:

”Skall sanningen fram så föredrar de allra flesta människor att umgås inom sin egen ras och etniska grupp, och i ärlighetens namn tycker nog de flesta att den egna gruppen är den bästa. Herrefolkstänkande blir det först när en grupp vill kontrollera eller vinna överhöghet över en annan.”

Men finns det alls några raser? Den aktuella tesen från kulturmarxisterna lyder att så inte är fallet.

Nyligen läste jag i boken ”Sapiens”, skriven av Yuval Noah Harari, stationerad i Jerusalem. Boken börjar bra, men halvvägs (sid.227) kommer så ett ifrågasättande av att mänskligheten kan indelas i olika raser.

Inte desto mindre blir budskapet från judiska ledare, vad gäller judar, ett annat.

Duke:

”… har judiska ledare i århundraden rutinmässigt kallat de egna för en ras…. många uttalanden som visar hur judiska ledare utan omsvep betraktar det egna folket inte bara som en religion utan som en identifierbar ras, som kan genetiskt urskiljas från andra folkslag.”

Ett särskilt grovt exempel som Duke här anför är antropologen Jared Diamond. Först hade denne uttalat sig mot ”indelande av mänskliga befolkningar i raser”. Därefter skrev han om genetiska studier som skulle visa på skillnader mellan judar och ickejudar.

Duke kommenterar:

”Diamond menar alltså att det inte finns några reella skillnader mellan mänsklighetens huvudraser, men att det minsann är både möjligt och önskvärt att urskilja de betydligt mindre tydliga skillnaderna mellan judar och ickejudar.”


En förklaring till judars arbete för mångkultur ligger i en ambition att söndra inom sina värdnationer:

”…judiskt inflytande… inriktas på att försvaga all etnisk solidaritet och lojalitet hos värdfolket, medan man målmedvetet uppmuntrar etnisk stolthet och solidaritet judar emellan.”

steinlightStephen Steinlight, ledande företrädare för American Jewish Committee:

”I kanske ytterligare en generation, enligt en optimistisk prognos, befinner sig judenheten således i en position där den kan söndra och härska och gå in i selektiva koalitioner som stöder vår agenda.”

Stephen Steinlight är f.ö. redan uppmärksammad på BGF-sidan: ”Varför judar välkomnar muslimer”.

Duke:

”I ett splittrat land utövar den mest sammanhållna gruppen den största makten. Att söndra och härska har alltid varit herrefolkstankens recept för maktutövning.”


Steinlight var inne på hur judar på 60-talet drev igenom inte bara öppnandet av USA:s gränser för invandring, utan också låg bakom medborgarrättsrörelsen i USA.

2ledare

NAACP (National Association for the Advancement of Colored People) leddes i huvudsak av judar, där fanns inte många svarta i ledningen. David Duke: ”Det började gå upp för mig att det inte i första hand var afroamerikanerna som arbetade för rasblandning.”

NAACP och Martin Luther King arbetade mot rassegregering. Organisationen Nation of Islam, däremot, Black Muslims, arbetade för raka motsatsen. Den verkade för att svarta skulle odla en egen stolhet och identitet, kunna s.a.s. stå på egna ben. Således motarbetades de av judar.

Duke:

”Dessa svartas organisationer har velat bevara sitt eget arv istället för att låta sig assimileras i ett mångkulturellt samhälle.  Judiska rasister vill hycklande nog inte att några andra än de själva skall vara medvetna om sitt arv och sina gemensamma intressen. De arbetar för att skuldbelägga andra grupper för att ens vara stolta över sin egen kultur. De utmålar etnisk stolthet och sammanhållning hos andra grupper som rasistiskt och hatiskt.”


torah1

Judars attityder bottnar i en föreställning om utvaldhet som går tillbaka till Tora:

”I motsats till Nya Testamentets universalism är Gamla Testamentet extremt etnocentriskt. Israeliterna betecknas genomgående som ett ’särskilt folk’ eller ett ’utvalt folk’…”

”…dess dominerande tema är den rasliga och etniska herrefolkstanken. Det finns flera oblyga uttryck för den etniska herrefolkstanken:

• Israeliterna är ett ’utvalt folk’ som Gud valt ut framför alla andra folk på Jorden

• Israeliterna har rätt att härska över alla andra folk och blir lovade att de en dag skall äga och härska över hela världen

• Israeliterna skryter om folkmord på hela folk och kungariken

• Israeliterna beordras att mörda alla människor i länder där de skall slå sig ner och att döda samtliga människor från andra nationaliteter som inte underkastar sig slaveri

• Israeliterna förbjuds att ta slavar från sitt eget folk, men uppmanas att förslava icke-israeliten, vilka de för evigt kan låta gå i arv till sina ättlingar

• Israeliterna förbjuds att gifta sig eller ’blanda sin säd’ med andra folk.”

talmud

För kristna finns ju Nya Testamentet som en motvikt, med maningar om att ”vända andra kinden till” – judarna har istället  sin efterbibliska skriftsamling Talmud:

”Medan Jesus Kristus står för en utveckling mot större kärlek och tolerans, förstärker Talmud rasismen i Tora… Talmuds ohöljda och upprepade hänvisningar till ickejudar som djur och ’himmelskt avskräde’, liksom dess beskrivningar av hur judarnas fiender kokas i sädesvätska och avföring, skulle förmodligen ha fått Hitler att rodna.”

Duke konstaterar:

”I Mein Kampf ifrågasätter Hitler om judarna skall betraktas som tyskar, medan Talmud hävdar att ickejudar inte ens är människor…”

Vad han därvid syftar på är femton Talmudcitat på sidan 66 i sin bok, t ex detta: ”Alla /icke-judiska/ barn är djur.”


Duke citerar även vad Moses Hess, en tongivande jude, skrev 1862:

”Vi judar skall alltid förbli främlingar bland gojim /ickejudfarna/… Det är ett faktum att den judiska religionen framförallt är judisk nationalism… Varenda jude, vare sig han vill eller inte, är automatiskt, genom sin blotta födelse, bunden av solidaritet till hela sin nation… Man måste vara jude i första hand och människa i andra hand.

Duke kommenterar:

”Om Adolf Hitler någonsin hade yttrat ’Man måste vara tysk i första hand och människa i andra hand’, skulle då inte dessa ord ofta upprepas som bevis för hans ondska?”


stjarna

”Den judiska rasismen” tar naturligtvis också upp begreppet ”antisemitism”.

Ett begrepp som ofta missbrukas, och det på två olika sätt:

• det talas om ”antisemitism”, när det inte är fråga om någon allmän motvilja mot judar, utan bara om kritik av hur judisk makt används

• det kan röra sig om en verklig antisemitism, men då som en reaktion mot  judars attityder och agerande.

”Historien igenom har judar varit oskyldiga offer för ondskefulla ickejudar. I de hundratals folkliga, nationella och religiösa reaktioner mot judarna som dessa böcker tar upp, finns det aldrig … att judar skulle kunna ha gjort sig skyldiga till något vanhedrande.”

”De gör aldrig minsta antydan om att det judiska folket till någon som helst del självt kan ha burit ansvar för de återkommande negativa reaktionerna mot dem.”

Duke ser det som ett rimligt antagande att ”den judiska rasismen och antisemitismen underblåst varandra”, och citerar Israel Shahak:

”Antisemitism och den judiska chauvinismen kan endast bekämpas tillsammans.”


menorah

Ur bokens slutkapitel, om Judisk evolutionär strategi:

 ”De som talar klarspråk om den judisk-chauvinistiska maktens verklighet sägs tro på ’den judiska konspirationen’ -… Men det är inte några fantasifulla ’Sions Vise’ som vi behöver frukta, utan verkliga människor som utövar judisk makt i dag och blir allt öppnare med det.

Det finns ingen konspiration, åtminstone inte i ordets vanliga bemärkelse. Det hela omges inte av något större hemlighetsmakeri. Den judiska makten är ständigt närvarande. Varenda politiker är såpass medveten om denna makt att han vet att han inte kan tala om den! 

Judiska organisationer, judiska media och judiska politiska agenter trycker på för sin dagordning utan hänsyn, samvetskval eller självrannsakan. Precis som judiska chauvinister en gång i tiden målmedvetet iscensatte ryska revolutionen, samordnar de nu sin världsomfattande makt. Ingen judisk ledare behöver styra sina underhuggare till att eftersträva politisk kontroll över ickejudiska nationer, de gör det ofta lika naturligt som en blåskrika tar över en annan fågels bo. Judiska mediamoguler och myndighetsbyråkrater behöver inte bli tillsagda att motarbeta ickejudars stolthet, kulturarv, ära, lojalitet och traditioner medan de samtidigt bevarar sina egna. 

Det finns inget behov av någon komplott för att välta ickejudarnas sexualmoral, familjestruktur och religiösa tro över ända. Freud och hans intellektuella ättlingar har sannerligen inte behövt någon plan, de har bara gjort vad som fallit sig naturligt för dem. Inga Sions Vise måste säga åt de judiska byråkraterna att öppna Amerikas och Europas gränser för tredje världens ’jämmerliga slödder’: det vet nästan instinktivt att i en mångkulturell stat kan de dominera. Det vet också att om de kan upplösa vår genetiska integritet och etniska lojalitet, så finns det ingen kvar som har kapacitet att utmana dem om makten.

Det är ingen konspiration. Det är helt enkelt två nationer – den judiska och den ickejudiska – som befinner sig i ett slags etniskt krig. Men medan vi ickejudar utan egen vetskap får lära oss att begå kulturellt och politiskt självmord, får judar lära sig samhörighet med sin egen sort och hat och misstro gentemot oss. Bara en liten andel judar befinner sig i den kulturella och politiska frontlinjen, men genom att de många judiska organisationerna stöder hemmafronten sina stormtrupper.”


Om de verkligen representerade allt det som är ädelt hos mänskligheten, vore det kanske bara i linje med naturens ordning att vårt folk ersattes av den judiska prototypen. Historien talar emellertid om för oss att under historiens framskridande har de judiska chauvinisternas frammarsch ofta förebådat mörker snarare än ljus.  Detta har visat sig särdeles tydligt genom det tragiska implementerandet av de doktriner som skapats av 1800- och 1900-talets tre mest inflytelserika judar: Marx, Freud och Boas. Dessa tre har åstadkommit mänsklighetens försämring och förnedring, inte hennes upphöjande.

Judar besitter enorm makt – en makt som har uppkommit genom begåvning i kombination med samarbete och skrupelfrihet. Ofta stärks de av det som försvagar oss. Vår makt kan endast återupprättas genom hängivenhet till sanning och rättvisa, genom uttryck för mod och ädelhet. När vi gör våld på vår egen moral blir vi försvagade och möjliga att exploatera, som vår situation idag visar.”


vietnam

Om jag avslutningsvis ska försöka hitta något i David Dukes bok att vara kritisk mot, så kan det vara att han ganska ofta upprepar sig, vilket märks när man läser igenom hela boken rakt av. Å andra sidan kan ju bokens kapitel läsas fristående från varandra.

Något som fick mig att studsa var en formulering om Vietnamkriget:

”Under Vietnamkriget ledde den judiskt dominerande ’nya vänstern’ demonstrationer för FNL:s seger samtidigt som amerikanska män blev dödade av FNL:s kulor och bomber.”

Vad blir logiken i detta? ”My country, right or wrong”?

Vietnameserna var i sin fulla rätt att försvara sitt land mot de utländska inkräktarna! Amerikanerna hade aldrig i Vietnam att göra!


2015 års utgåva av ”Den judiska rasismen”  kan beställas från Logik förlag. Pris: 269 kr.


 PS

mddAngående massmedia konstaterar David Duke: ”En nation som står under inflytande av en främmande och destruktiv massmedia är lika förtryckt som en som står under en främmande ockupationsmakt.”

Han citer Solsjenitsyn: ”Som det nu är, har pressen blivit den starkaste makten i västvärlden, mäktigare än den lagstiftande, den utövande och den dömande makten.  Man skulle vilja fråga:  av vem har den blivit vald och inför vem är den ansvarig?”

Det ligger det i sakens natur att vad Duke här redogör för är mediasituationen i USA. Den iofs viktig, men för svenska läsare är ju läget i Sverige mer intressant.

Det berörs dock i ett efterord av Lennart Berg. Där återges upplagesiffror från 2002 beträffande våra största dagstidningar. Utöver Bonnier och Hjärne finns Schibsted. Aftonbladet och Svenska Dagbladet är inte judiskt ägda, men politiskt korrekta är du ju ändå – precis som SVT och TV4.

Som framgår av vitboken spelade DagensNyheter en nyckelroll i att på 1960-talet ge plats för den debatt som tryckte på för mångkultur.

dn60


 

I sitt förord skrev Jonas De Geer också om situationen i Sverige – det finns välbudgeterade judiska frontorganisationer med uppgift:

”1) att förtala och trakassera alla ickejudar som motsätter sig utplånandet av sitt folk eller sin religion genom att kalla dem för rasister, bigotta, extremister o.d.

2) att förtala och trakassera alla som på något sätt kritiserar Israel, världens i särklass mest rasistiska stat, genom att kalla dem för antisemiter, hatiska, extremister o.d.

I det svenska fallet har Expo huvudansvaret för uppgift 1).  

Huvudansvar för uppgift 2) har Svenska kommittén mot antisemitism.”


Mer

Agendajudar 

Inte bara Löfven

Här kommer veckans fredagsbio: ”LEDARE för Sverige?”


askaelden

Fredrik Reinfeldt föreföll utgöra ett svårslaget rekord i ovärdighet som statsminister, efter att han närmast applåderat misshandel av sverigedemokrater.

Sedan kom Stefan Löfven, och det blev ”ur askan i elden”.

bananskalsl

Stefan Löfven liksom halkande in på ett bananskal.

Det var inte på några egna meriter som han blev vald, han hade inte ens sysslat med politik tidigare. Socialdemokraterna var bara i desperat behov av en ny partiledare, grep då efter det sista halmstrå som fanns: en fackboss i LO.  Vald till ordförande i landets största parti rullade sedan allt med automatik. Mannen blev statsminister!

Kan det vara så att Stefan Löfven har tilldelats en historisk roll för svenskt vidkommande?

Representerar han en brytning och en vändpunkt?

Kommer han att framtvinga ett uppvaknande och en läkningsprocess?

Ska efter honom mardrömmen för Sverige äntligen få ett slut?

ljugarbank

Med Stefan Löfven har ju mycket av det negativa inom svensk politik, det som nu gjort hela vår offentlighet till ett dåligt skämt, ställts på sin spets:

• floskelflöde och rutinmässigt fabulerande,

• anpasslighet och feghet,

• aggressivitet och självgodhet,

• lögner och löftesbrott,

• extremism och förakt mot oliktänkande,

• verklighetsflykt och ovilja att ta tag i politiska problem.


kareg

Dessvärre är Stefan Löfven inte ensam.

Han är bara som toppen av ett isberg.

Han leder en Kalle-Anka-regering

Var och en av dessa lövenministrar skulle kunna fylla en egen bloggtext, låt mig här bara konstatera något av det senaste:

• Utlänningar släpps lösa som läkare inom svensk sjukvård utan att man tillförsäkrat sig om att de klarar arbetsuppgifterna.

• Svenska kommuner tar emot giftigt avtal från utlandet och miljöministern är svarslös.

• Antalet ”ensamkommande flyktingbarn” ökar explosionsartat.


kartellen

Men det är värre än så! Det saknas ju en opposition.

Antag att vi inom ett år skulle få ett nyval.

Rimligen går då både Socialdemokraterna och Miljöpartiet mot ett rejält nederlag.

Kanske blir (S) då mindre än SD.

Det skulle bli regeringsskifte, vi skulle förmodligen få en ny Alliansregering.

Vem skulle leda denna?

Ordföranden för landets största parti, Moderaterna?

Anna Kinberg Batra?

Vilka kvalifikationer har hon som statsminister?

bananakb


Vad är det överhuvudtaget för människor som befolkar Sveriges Riksdag?

349 knapptryckare, som Anne-Marie Pålsson skrivit om.

– Är det personer som vet mer om politik än den genomsnittlige medborgaren?

– Är det personer som speglar de flesta svenskars åsikter, tar de tillvara våra intressen?

Inte bara beträffande invandring och brottsbekämpning utan i fråga efter fråga har det visat sig, hur riksdagsledamöterna inte är representativa för folkviljan. Beträffande det pågående folkmordet är de snarast pådrivande.

svenskmord

Hur har det kunnat gå så snett?!!

Orsaken ligger i partisystemet, med dess toppstyrning och låsningar.

Resultatet blir:

– först ett snävt urval till valbara platser på partiernas valsedlar,

– sedan en disciplinering och domesticering av ledamöterna.

Till detta kommer blockpolitiken, nu dessutom kryddat med Decemberöverenskommelsen.

Lotta Gröning i sin artikel ”Vägen utför”:

”Trots alla bakslag står ansvariga politiker där och ler. Någon självkritik finns inte, alla problem skylls på den politiska oppositionen. Alltid framträder en självbild – och detta oavsett politisk färg – om att vi i Sverige är så fantastiskt bra!”

”Den svenska blockpolitiken är förödande i det samhällsklimat vi lever nu. Den stänger in politiker i partier som alltmer börjar likna familjeföretag. Vänner, släktingar gör karriär, säkra kort som ser till att maktetablissemanget blir stabilt och sitter säkert. Den interna debatten tystnar eftersom kravet på lojalitet blir oerhört viktigt när hela verksamheten går ut på att behålla makt eller skaffa sig makt.”


Vi har alltså ett problem.

Så vad göra?fragor


Jag kan inte nu presentera något genomarbetat alternativ, men i avvaktan på ett sådant  – här förslag till en provisorisk lösning, som ändå vore ett steg framåt.

Kärnan i denna tills-vidare-lösning är att LOTTA UT  platserna i riksdagen.

Istället för handplockningen uppifrån, låt slumpen avgöra vilka som blir riksdagsledamöter!

Lottningen avser då en mandatperiod på fyra år och efter den perioden skulle vederbörande återgå till sitt ordinarie arbete.

Under tiden i riksdagen uppbäres samma inkomst som om vederbörande varit kvar i sitt yrke.

Eventuellt kan lottningen kompletteras med en högre åldersgräns än vad som nu gäller, kanske 35 år.


Här skulle också kunna finnas utrymme för andra kompletteringar.

T ex att man för att kunna komma ifråga till lottning ska ha kvalificerat sig genom att klara en form av politiskt körkort, som dokumenterar ett minimum av kunskaper och samhällsengagemang.


 


 

Mer

http://www.fredagsbio.se/s.html

https://janmilld.wordpress.com/floskel-herren/

https://janmilld.wordpress.com/2015/06/11/lofvensk-historieskrivning/

http://antropocene.se/2015/february/blir-den-tysta-statskuppen-slutet-for-folkstyret.html

https://janmilld.wordpress.com/2014/09/16/valkommentar-3-guldlage-for-s/

https://janmilld.wordpress.com/2015/06/04/smafolkets-parti/

https://janmilld.wordpress.com/2015/05/24/ansvarslost-parti/

https://janmilld.wordpress.com/2015/05/31/propagandaoffensiver/

https://janmilld.wordpress.com/2015/03/22/lofven-statsminister/

https://janmilld.wordpress.com/2015/03/12/i-bildts-fotspar/

https://janmilld.wordpress.com/2015/05/26/tre-politiska-mord/

http://samtiden.nu/15395/det-ar-hog-tid-for-ett-fredligt-uppror/

http://www.di.se/artiklar/2015/6/11/debatt-nyval-ar-battre-an-pakten/

Viljans triumf?

pkdum

Finansminister Magdalena Andersson blev ju ifrågasatt efter sitt tal på s-kongressen nyligen. Hade hon verkligen gått på skola Palo Alto i USA, som hon uppgav,  och där kunnat göra de erfarenheter som hon hävdade?

Oavsett har det verkligen förhöll sig med den saken så hävdade hon väl aldrig något annat än att den segregering som förekom mellan olika etniska grupper av elever på skolan där hon uppgav sig ha gått var självvald – inte på något sätt påtvingad genom lagstiftning eller förbud.

Men med Anderssons synsätt var denna självvalda segregering illa nog. Där låg ett allvarligt problem, som fick henne att reagera.

Och det som man ”misslyckats” med i USA, det vill Andersson arbeta för att Sverige ska lyckas med. Här ska olika etniska grupper blandas!

Men hur ska det gå till?

ma2

Uppenbarligen tänker sig finansministern en form av tvåstegsraket:

1. Massinvandring till Sverige av svarta och araber.

2. Mobilisering av alla goda krafter (hon själv och andra socialdemokrater), för att göra svenskarna tillräckligt fördomsfria och generösa, öppna och positiva. Social ingenjörskonst ska lösa varje ”utmaning”.

Inga problem kring invandringen är med hennes synsätt på riktigt. De skulle inte behöva finnas där, om ett antal förutsättningar förelåg.

Se även denna film:

Mina associationer går till titeln på en film av Leni Riefenstahl, om hur en stark vilja ska kunna besegra alla hinder och i slutänden triumfera.

triumfen


En annan association går till Malcolm X, svart ledare  i USA fram till sin död 1965, men med en helt annan inriktning än t ex Martin Luther King. Medan MLK arbetade mot segregering arbetade Malcolm X snarare för motsatsen: svarta i USA skulle finna sina egna rötter, sin egen identitet och en stolthet. De skulle lära sig att klara sig på egen hand, utan att behöva luta sig mot det vita samhället.

Jag hittade just ett kort tal av Malcolm X på Youtube, där delar skulle kunna vara riktat till oss svenskar idag,  känns det som:


 

Det som Magdalena Andersson förfasade sig över – att människor helst umgås med andra människor av samma etnicitet – det är nog ett historiskt faktum och en del av vår mänskliga natur.

sapiens

Låt mig återge några citat ur boken ”Sapiens”, skriven av Yuval Noah Harari:

Tillförlitlig information om vem man kunde lita på innebar att små grupper kunde slås ihop till större grupper och att sapiens kunde utveckla närmare och mer sofistikerade typer av samarbete.”

”Rykesspridare är den ursprungliga tredje statsmakten. De informerar samhället om, och skyddar det därmed mot, bedragare och snyltare.”

”Alfahannen erövrar vanligtvis sin ledarposition för att han leder en stor och stabil koalition, inte för att han är fysiskt starkare.”

”Liksom schimpanser har människor sociala instinkter som gjorde det möjligt för våra förfäder att knyta vänskapsband och skapa hierarkier, och att jaga eller slåss tillsammans.”

”Alla storskaliga mänskliga organisationer – oavsett om det rör sig om en modern stat, en medeltida kyrka, en antik stad eller en förhistorisk stam – grundas på gemensamma myter som existerar enbart i människors kollektiva föreställningsvärld.”

”…inget annat djur än sapiens idkar handel, och det är mycket svårt att lita på främlingar. … När två främlingar i ett stamsamhälle vill handla med varandra kommer de ofta att skapa förtroende genom att åberopa en gemensam gud, en mytisk förfader eller ett totemdjur.”

magda


Mer

Föraktet för det egna

När Alliansen körde i diket

Även svenskar vill bo nära sina landsmän

”Ingen sanning kan döljas”

tolp

”Ingen sanning kan döljas, diktatorer kan ej gömma sig”.

Så deklarerade FN-ambassadör Jan Eliasson i TV4:s Nyhetsmorgon inför starten av NATO:s bombkrig mot Libyen våren 2011 och det mord på landets ledare Al-Gathafi som sedan följde.

natofrihet

Nog finns en hel del sanningar och anmärkningsvärda moment att här lyfta fram! 

Jag tänker på att:

• Var det rimligt att på detta sätt utnyttja FN-resolution 1973 om en ”flygförbudszon”?

• Libyen var Afrikas kanske bäst fungerande land.  Varför slå sönder detta samhälle?

• Som skäl angavs att Al-Gathafi var en diktator.

Vilka andra länder i Afrika eller arabvärlden var mer demokratiska?

• Som skäl angavs också att Al-Gathafi dödade individer ur sitt eget folk – hur mycket sanning låg i detta?

NATO:s halvårslånga bombkrig i Libyen dödade 700 personer och skadade 4000.

• I vilken utsträckning var kriget mot Al-Gathafi resultatet av ett folkligt upprop och i vilken utsträckning en utländsk intervention?

• Engagemanget var så stort från västländer när det skulle bombas, men så snart bomberna tystnat tystnade även intresset för situationen i Libyen.  På vad sätt har folket i Libyen nu en bättre situationen än innan bomberna började falla?

• Vilka lärdomar drar politiker och massmedia i Sverige av Libyenkriget 2001?

• Ingick Libyenkriget i en plan att underlätta ytterligare massinvandring till Europa från Afrika, eller blev detta bara en oavsiktlig konsekvens?

river

Framförallt förtjänar noteras att kriget mot Libyen och det där med våld framtvingade regimskiftet ingick i en plan från Washington, omfattande även en rad andra länder. Det ingår i en strävan efter världsdominans, där USA ska ha en ”exceptionell” roll.

På USA:s pluskonto kan sättas, att det finns framträdande amerikanska debattörer och politiker som motsätter sig denna politik.

Frågan blir dock: var finns de svenska debattörer och politiker som också gör det? Klart är att dit hör inte socialdemokraten Jan Eliasson.

Veckans fredagsbio heter  ”Toppdiplomaten och LIBYEN” och kommer här:


 

Mer:

https://janmilld.wordpress.com/2014/08/05/failed-state-1-libyen/

http://www.bgf.nu/gb/

https://janmilld.wordpress.com/2015/05/15/hur-tanker-putin/

https://janmilld.wordpress.com/2012/02/10/karthago-och-libyen/

https://janmilld.wordpress.com/2011/08/22/tv-om-libyen/


https://www.youtube.com/watch?v=xANMKj7Md0E

https://www.youtube.com/watch?v=xzeeYLoRY4k

https://www.youtube.com/watch?v=hTfewKWj9xA

https://www.youtube.com/watch?v=Iw5Ij_RFJ1Q

6 miljoner?

a

Denna bloggtext ska handla om Förintelsen. Med stor bokstav och utan citattecken.

Är jag själv ”revisionist” eller rentav en ”förintelseförnekare”?

Vad krävs för att där ”kvala in”?

För drygt två år sedan blev jag uppringd av en ung jude, som vill förvissa sig om att jag ”tror på Förintelsen”. Jag vet inte om mitt svar gjorde honom helt nöjd, eftersom jag inte ansåg mig kunna besvara frågan med mindre än att han först försåg mig med en definition av detta begrepp.

Efter vad jag nu kunnat förstå, så är siffran 6 miljoner i sammanhanget helt central. 

Vad man måste tro på är att det var 6 miljoner judar som gasades ihjäl och sedan kremerades av de tyska nazisterna under Andra världskriget. Varken mer eller mindre.


Det är ju en uppgift som blivit mig övermäktig, att tro så.  Varför?

sbbok

Det handlar om två moment i kombination:

A. nya uppgifter

B. enkel lågstadiematematik.

Från början hävdades det att 4 av de 6 miljoner judarna dödades i Auschwitz.

Nu har denna siffra reviderats, till kanske 1 miljon, dvs med ca 3 miljoner.

Då säger mig detta, att totalsiffran också måste revideras,  med samma siffra – till kanske 3 miljoner. (6 – 3 = 3)

Min uppfattning om den historiska verkligheten blir här inte uttryck för någon tro, utan för ett vetande. Förutsatt att den nya siffran för Auschwitz stämmer och att matematikens lagar inte har ändrats.

Eller hur?


Men av någon anledning verkar detta resonemang från min sida inte ”gå hem” hos pk-troende judar.  Agendajudar, som jag kallar dem.

Det liksom bara studsar.  Varför?

Kärnan är nog just detta, att det handlar om en tro – och ett krav på andra, att ansluta sig till denna tro. I det sammanhanget är just siffran ”6 miljoner” på något sätt helig.

Vilket indikerar att det mindre handlar om en historisk verklighet än om en påbjuden myt.


badwar

Nyligen läste jag boken ”The Bad  War”. Om den finns mycket att säga, här vill jag bara konstatera en sak:

Den förmedlar faktauppgifter kring denna siffra om 6 miljoner judar, som visar att denna varit viktig för judar långt innan vare sig Andra världskriget utbrutit eller Hitler kommit till makten i Tyskland.

• 1906, den 25 mars: New York Times publicerar anklagelser om att 6 miljoner judar riskerade utplåning i Ryssland.

• 1914, den 2 december: NYT publicerar en vädjan om hjälp till 6 miljoner judar.

• 1921, juli: NYT slår larm om att 6 miljoner judar hotas av utplåning i Ryssland, av vita kontrarevolutionärer.

• 1936, den 9 januari: NYT skriver om 6 miljoner judar som riskerar förföljelse.

• 1936, maj: NYT anklagar Tyskland för en ”Holocaust” (Förintelse) mot judar.

• 1940, den 24 juni: Judiska Världskongressen hävdar att 6 miljoner judar är dömd om Tyskland vinner kriget.

Illustrationer till denna typ av tidningsuppgifter är inte svåra att finna på webben.  En googling gav t ex dessa träffar:

1906 1918 1918 1919 1921 1931 1939 1945

Se även denna film.

Uppgifter från Röda Korset – som var på plats vid krigsslutet – talar inte om vare sig 6 eller 3 miljoner dödade judar i nazistiska koncentrationsläger, utan om ca en kvarts miljon.


fragor

Varför är det så viktigt för agendajudar att driva denna linje om 6 miljoner dödade judar?

Även om siffran skulle stämma så är det bara en fjärdedel av antalet dödade ryssar under Andra Världskriget. Ändå ska judiskt lidande intaga en helt ojämförlig särställning.  Varje antydan om att även andra folk kan ha lidit klassas som att ”relativisera” och därmed bagatellisera vad som hänt judar. (En hållning som inte kompliceras av att man annars gärna mässar om ”alla människors lika värde”.)

jagenda

Vad jag kan komma på som möjliga förklaringar är:

1. Det kan ge ekonomisk utdelning. Tyskarnas dåliga samvete har kunnat omsättas i åtskilliga miljoner eller skadestånd och stöd åt Israel, judiska organisationer och/eller enskilda judar.

2. Det kan ge politisk handlingsutrymme för Israel, gentemot palestinier och gentemot andra länder i regionen.

3. Det kan underlätta drivandet av den mångkulturella agendan. Svenska skolbarn sänds till Auschwitz för att ges dåliga samveten.


Men om man vänder på frågan: varför vill jag försöka streta emot?

Skälen blir nog två – jag:

A. motsätter mig det ovan nämnda.

B. vill inte ge upp möjligheterna att argumentera förnuftsmässigt och att söka sanningen.

Häri ligger inte bara ett egenvärde – ett samhälle som förkastar rationalitet och intellekt lever farligt.

Alla historiska skeenden måste kunna vara föremål för historisk forskning.

mdd


Mer

https://lassewilhelmson.wordpress.com/2013/05/04/gaskamrar-i-auschwitz-med-mera/

https://janmilld.wordpress.com/2014/01/07/tyska-lardomar/

http://www.janmilld.se/millt/v20.html

https://janmilld.wordpress.com/2013/08/03/avsnitt-7-forintelsen-och-antisemitism/

http://www.janmilld.se/ms00/v32.html

https://www.youtube.com/watch?v=xm8UmMuRSSw&bpctr=1432047420

https://www.youtube.com/watch?t=27&v=Dda-0Q_XUhk

https://www.youtube.com/watch?v=hH5hhXl7VYI

 

Vad vet Wolfgang Hansson?

irrgang

OK.  I förra bloggtexten använde jag ett begrepp, som ligger nära vad jag annars själv brukar kritisera.  ”Rusofobi”.

Det ligger ju nära ”islamofobi”. Så här resonerar jag:

1. Om ”islamofobi”

I praktiken sjukdomsdiagnosticerar man med det begreppet vad som i praktiken ofta är bara en saklig och återhållsam kritik av muslimsk extremism, islamisering av det svenska samhället eller vissa muslimers stötande kravfullhet.

Därmed används begreppet fel, det bör överhuvudtaget inte användas.

2. Om ”rusofobi”

Vad jag här syftar på är en överdriven och irrationell rysskräck eller en extremt negativ – enögd och partisk – hållning till Ryssland och rysk politik.

Tyvärr är rusofobin utbredd i Sverige. Inget åskådliggör väl detta tydligare än det faktum att så få svenskar har noterat NATO:s östutvidgning – i stället för nedläggning – efter år 1991, då Warszawapakten upplöstes.

Ett utslag av en osakligt antirysk hållning tycker jag Aftonbladets skribent Wolfgang Hansson gav prov på i en artikel den 9 maj 2015:

”…vill visa att man inte accepterar Putins annektering av Krim och det pågående kriget i östra Ukraina där Ryssland är den drivande kraften. Putins aktioner hotar hela det säkerhetspolitiska system som byggts upp sedan Berlinmurens fall 1989.”

”Ingenting tyder … på att Putin är på väg att överge den väg mot konfrontation som han slagit in på.”

nato2

För att ingen ska kunna missförstå mig:

• Det är inte ”rusofobi” att kunna vara sakligt kritisk mot ryskt agerande, där detta är motiverat.

• Självfallet är det heller inte ”rusofobi” att sätta svenska intressen framför ryska, där dessa kan skilja sig.


Ytterligare ett exempel är från  Wolfgang Hanssons artikel den 28 april 2015, ”Putin vill skrämmas – inte kriga”. Där finns med kategoriska uttalanden av ”Göran Frisk, ubåtsjägare”, om att nationsbestämningar skulle ha skett flera gånger i samband med tidigare ubåtskränkningar i Sverige.

frisk

Som UG-programmen i förra bloggtexten visar stämmer detta dåligt.

Inte desto mindre är det här en verklighetsbild som Hansson tagit till sig, vilket framgår av den intervju som medborgarjournalisten Erik Johansson nu gjort med denne AB-journalist:

Den journalistik som alltmer dominerar i Sverige och andra västländer skulle jag beteckna som  ”pk-journalistik”, dvs man jagar i flock och förmedlar vad man får sig serverat.

Rent visuellt blev detta tydliggjort i samband med ubåtshysterin i början av 1980-talet. Som lydiga barn förmedlade dessa flockjournalister okritiskt vad de serverats uppifrån, i detta fall av marinledningen. Man hade samma frågor, undvek samma frågor och var helt enfaldiga (i ordets dubbla bemärkelse) i sina perspektiv.

Mot detta kan ställas vad jag vill kalla medborgarsjournalistik. Denna finns nu representerad av många webbsidor och skribenter på internet: K-O Arnstberg, Merit Wager, Fria Tider, mfl. Jag tänker på papperstidningen Nya Tider.

Och på Granskning Sverige och dess medarbetare.

Erik Johansson tipsar i programmet ovan om ett viktigt tal av Vladimir Putin den 24 oktober 2014 – ett tal som en journalist med anspråk på att veta vad som rör sig i Putins huvud borde ha tagit del av…

Så synes dock inte vara fallet – Wolfgang Hansson är för sin del helt tillfreds med att  ”yla med vargarna”.

flockjakt



Mer

https://janmilld.wordpress.com/2015/05/10/inte-bara-minkar/

https://janmilld.wordpress.com/2015/04/30/ny-fulltraff-av-granskning-sverige/

https://janmilld.wordpress.com/2015/04/24/expert-med-kunskapsluckor/

https://janmilld.wordpress.com/2015/04/17/skrackvalde/

https://janmilld.wordpress.com/2015/02/26/kiev-2014-donbass/

https://janmilld.wordpress.com/2015/04/18/replik-om-ryssland/

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 165 andra följare