Tabu i politiken

Här kommer veckans film, fredagsbio 57:

Filmen inleds med ett nyhetsklipp där en polisinspektör från Stockholm, Lars Alvarsjö, framträder och redogör för polisens nu omöjliga arbetssituation i många områden i Sverige.

la

Klippet är hämtat från dansk TV i februari 2016 – svensk TV var förmodligen inte intresserad.

Däremot kan svensk TV ha inslag om invandrare som gjort sin förmenta kränkthet till en affärsidé och födkrok. De ges ofta utrymme och möts med respekt, för att inte säga underdånighet och vördnad. Kolla t ex tre minuter in här, och här.

Poliser kan få utrymme om de ska skuldbeläggas, om någon ung bilgalning kört ihjäl sig eller om en polisman i frustration – inne i sin polisbil och hörbart bara för kollegor –  uttalat några olämpliga ord.

Svenskhet är överhuvudtaget suspekt. När Björn Söder, då partisekreterare i SD, hävdade att det finns etniska svenskar, då hamnade han genast i blåsväder. Protester från Willy Silberstein på SKMA och sedan var Björn Söder utbytt som partisekreterare.

Sammantaget förklarar detta, tror jag, mycket av dagens desperata situation i ”förorten”, där ambulans, brandkår och även polisen blir till måltavla för systematiska våldsaktioner.

Det svenska står s.a.s. inte högt i kurs.


sand

När ämnet äntligen tas upp i SVT, då sker det först efter att:

•  ”den humanitära stormakten” hunnit etableras som ett internationellt åtlöje och situationen i Sverige blivit till en följetång i TV-inslag över hela världen.

• svensk polis gått in i väggen, dess arbetssituation blivit omöjlig och den svenska rättsstaten är allvarligt hotad.

När företrädare från Sjupartiet till sist ska uttala sig om dessa problem, vad har de att säga?

Där finns tre moment:

a) Ansvaret för situationen ligger hos det svenska samhället.

b) Lösningen ligger i mer av samma politik som redan bedrivits under så många år:  mer resurser.

c) Konkret: arbete åt alla, större bostäder och bättre skola. Och fler föreningslokaler?

Angreppen på räddningspersonal, tolkas som en form av  – medvetet eller omedvetet – politisk protest. Förklaringen antas ligga i ett missnöje med samhället.

I verkligheten handlar det ofta om kriminella, som vill kunna bedriva sin verksamhet i fred. Därför vill man hålla svensk polis borta från dessa områden. Därvid kan man ofta rekrytera stöd från en vidare krets, inte minst unga som inte är straffmyndiga.

fb57

Det första av de två tabun som syftas på i filmtiteln är invandringspolitiken, där det handlar om både volymer och sammansättning.

  Med den massinvandring som skett under så många decennier och nu eskalerat ytterligare finns inga förutsättningar att hålla jämna steg med integration och anpassning, även om sådana ambitioner skulle finnas hos alla som kommer.

  Dessutom utgörs den aktuella invandringen mest av personer från andra kulturer, vilket erfarenhetsmässigt medfört problem.

En första nödvändig åtgärd måste därför vara att inte släppa in mer av detta i vårt land. Sverige behöver snarast säga upp sin anslutning till FN:s föråldrade flyktingkonvention, tillkommen under mitten av förra seklet och inte avpassad för dagens folkvandringstid!


kontrakt
Det andra tabut gäller den svenska självutplåningen.

Många av dem med utländsk bakgrund hyser ett uppenbart förakt för och hat mot oss svenskar. Varför?!  Massmedia och diverse pk-politiker har länge medverkat till att lägga grunden till detta, genom en strid ström av antisvensk propaganda.

Sverige har ställt upp med boende, försörjning och allehanda service. Det har rör sig om en generositet som överträffar den i nästan varje annat västland. För övrigt en förklaring till att så många söker sig till just Sverige. Denna frikostighet är redan i sig överdriven, intill det sjukliga.

Ovanpå detta alltså denna fientlighet och otacksamhet. Det är orimligt!


Vi måste ”sätta hårt mot hårt”, säger centerledare Annie Lööf i  Agenda.

I princip har hon helt rätt, men vilka åtgärder kan det då handla om?

• Utegångsförbud kvällstid i de värsta problemområdena?

• Lägre straffmyndighetsålder?

• Tydligare föräldraansvar?

• Utvisningar och vid behov återkallande av svenska medborgarskap?

• Hårdare straff, fängelsevistelser i Baltikum?

• Bestraffning redan vid dålig attityd mot polis? (7.20 in i filmen)

Ska svensk polis nu ges en chans att reda upp situationen i ”förorten”, då måste den i sitt arbete backas upp av hela det svenska samhället. Det kan krävas en samlad propagandaoffensiv som klargör att vi som bor här ställer krav på dem som kommit till Sverige.  Det måste finnas en form av ömsesidighet, ett samhällskontrakt.


kubik
SLUTLIGEN ser jag

en parallell mellan den pågående probleminvandringen och det nu aktuella värdlandsavtalet med knytningen av Sverige till NATO.

I båda fallen saknas vettiga skäl och hållbara argument, i båda fallen drivs vansinnigheterna fram av ett antiintellektuellt och helt ursinnigt mediakampanjande.


En koppling kan också skönjas vid horisonten, enligt principen att först  skapa ett problem, för att sedan erbjuda en ”lösning”.

Ska NATO-trupper dyka upp som en ”räddning” när inbördeskriget är ett faktum och svensk polis inte räcker till?


Mer

http://www.gp.se/ledare/teodorescu-br%C3%A4nn-offerkoftan-inte-grannens-bil-1.1899976

http://sputniknews.com/europe/20160524/1040142496/sweden-segregation-migrant-crisis.html

http://erixon.com/blogg/2016/05/kriget-mot-polisen-och-rattsstaten/


http://www.expressen.se/debatt/infor-utegangsforbud-efter-klockan-21/

http://avpixlat.info/2016/05/23/m-politiker-kraver-utegangsforbud-i-problemtyngda-invandraromraden/

http://www.kaziva.net/blog-native/2016/5/16/en-hemsk-utveckling-som-gar-valdigt-fort

http://www.kaziva.net/blog-native/2016/5/12/kriminella-invandrare-har-noll-respekt-for-polisen-i-sverige

http://ledarsidorna.se/2016/05/ett-rad/

http://nyheteridag.se/ar-anders-lindberg-en-rasist/

http://nyheteridag.se/kastade-sten-pa-polisen-mitt-inne-i-centrala-stockholm/

https://petterssonsblogg.se/2016/05/22/poliser-fran-kristinehamn-blixtinkallades-till-borlange/

http://fnordspotting.blogspot.se/2016/05/den-ovardiga-samhallsdebatten.html

http://www.exponerat.net/video-vakna-med-lennart-den-gratande-polisen/

Hand-skakigt


Frågan om handskakning som ett sätt att hälsa i Sverige fick ju ny aktualitet genom miljöpartisten och muslimen/islamisten Yasri Khan, efter att denne vägrat ta en kvinnlig journalist i hand. Reaktionen blev skarp, så till den grad att statsminister Stefan Löfven i riksdagens talarstol slog fast: ”I Sverige hälsar vi på varandra. Man tar både kvinnor och män i handen!”

Jag undrar om statsministern vid detta tillfälle kände till, att arbetsgivare i Sverige har dömts till skadestånd för att de inte anställt personer som vägrar hälsa genom att ta kvinnor i hand.

omskoln1

Och jag undrar om han såg det SVT-program ”Debatt” år 2008, där författaren Carl Hamilton förlöjligades och förnedrades , därför att han spontant reagerat mot att tre muslimska/islamistiska unga damer, utsända av SVT, vägrat skaka hand med honom när de sökt upp honom för en intervju.

Från mig blev det en liten film, f.ö. en av de 20-tal som SVT lyckades rensa bort från Youtube.

Filmen, som heter ”Omskolning”, lades sedan ut på Daily Motion. Eftersom där varit tekniska problem har jag nu istället lagt ut filmen  på denna adress:
https://vimeo.com/164456629

Uppenbart är att det hela redan från början var en provokation, riktad mot Carl Hamilton. När SVT  ”fick napp”, genom ett gräl där Hamilton uttalade ordet ”jordhåla”, tog SVT tillfället tillvara: Det blev en grov  ”kölhalning” i  rikstelevisionen, under ledning av Janne Josefsson.

omskoln2

Undrar just vad kommentaren skulle ha blivit från Stefan Löfven, om han vid det tillfället hade varit statsminister!

Skulle det i riksdagen ha kunnat låta: ”I Sverige hälsar vi på varandra. Både kvinnor och män tar varandra i handen!”

Påfallande är med andra ord skillnaden mellan hur det lät då för åtta år sedan och nu efter Yasri Khans hälsningsproblem.

Vad kan förklara den skillnaden?

En gemensam nämnare är ju att ”skurken” i båda fall är män, medan ”offret” i båda fallen är kvinnor. I Khans fall är kvinnan ifråga dessutom journalist.

Detta räcker dock inte som förklaring.

omskoln3

Det finns ett fall från 2013, där ”skurken” var en kvinnlig arbetsledare och ”offret” en muslimsk man.  Frågan till henne från programledaren blev: ”Varför var det så viktigt för dig,  att han skulle ta dig i hand?”

Också här blev det alltså ett inslag  i SVT:s ”Debatt”, och med samma inriktning som 2008. Även om tonen denna gång nog blev mer dämpad.

Yasri Khan figurerar likaså i veckans fredagsbio, även om denna huvudsakligen intresserar sig för Mehmet Kaplan:

En förklaring till skillnaden  i reaktion 2008 och 2013 mot 2016 kan ligga också i att vid det senare tillfället var massmedia redan ”på spåret” genom fallet Kaplan och ett antal år av miljöpartistiska stolligheter i regeringsställning.  Situationen hade s.a.s. hunnit mogna.


Avslutningsvis – min egen position?

I sig är väl hälsandet ingen stor sak, men här och nu blir ju detta en viktig symbolfråga. I förlängningen av många små steg av anpassning och eftergifter ligger en djupare samhällsomvandling, med betydelse för vår vardagliga trygghet.

Yasri Khan vill undvika kroppslig kontakt med svenska kvinnor,  då det för honom blir alltför ”intimt”. I förlängningen representerar han ändå utveckling, där det blir just mycket av kroppskontakter för svenska kvinnor – alltför intima och helt oönskade kontakter.

Den pågående fjärrinvandringen måste stoppas!

invstopp


Mer

https://janmilld.wordpress.com/2016/04/21/kaplan-pa-kopet/

https://janmilld.wordpress.com/2016/03/15/wtc-och-sanningen/


https://morklaggning.wordpress.com/2016/05/01/om-betydelsen-av-att-skaka-en-kvinnas-hand

http://www.svd.se/folj-fragestunden-med-stefan-lofven

http://www.dn.se/nyheter/politik/far-vagra-ta-i-hand-skyddas-av-lagen/

http://experimentlandet.blogg.se/2016/may/donmehjuden-mehmet-kaplan.html

https://peterkrabbe.wordpress.com/2016/04/22/om-muslimer-och-att-aga-sin-bostad/

Yasri Khan och det islamistiska upproret i Thailand

Jag hade fel: SAKLIGHET

saklig

En fortsättning på temat i två tidigare bloggtexter – om Sydafrika respektive SD.

Här ska det handla om metoder och principer i argumenteringen.

Inte kan det väl vara fel att eftersträva ”saklighet” i debatten?

I en bemärkelse, faktiskt – ja! Det blir en slutsats som jag nu tycker mig kunna dra, efter drygt två decennier av invandringskritiskt opinionsarbete.

Låt mig ta det från början, (och förlåt, alla ni som redan många gånger hunnit ta del av denna historia om BGF):

bgfhist

Den utgångspunkt som verkligheten gav, när vi inledde verksamheten för Blågula frågor, rymde i huvudsak två moment:

1.
Tidiga invandringskritiker – BSS och SD – var demoniserade. De framställdes i maktmedia som extremister och annat negativt.  Detta gav i princip möjlighet för två alternativa tolkningar:

a) De som opponerade var faktiskt dåliga människor

b) Detta var bara en av media fabricerad nidbild.

2.
Vi som drog ingång Blågula frågor – Anders Sundholm och jag själv – hade en politisk bakgrund inom socialdemokratin, vänstern och miljörörelsen. Det gav oss en potential att själva slippa stämplingar.

Vi skulle inte lätt kunna anklagas för ”högerextremism”.  Genom att ge oss in i debatten och framföra kritik av den förda invandringspolitiken skulle  ”korten bli synade”:  fanns alls något utrymme för en saklig debatt i denna fråga?

• var ”felet” med den kritik som dittills anförts att den kom från antidemokrater, ”rasister”, osv?

• eller var dessa anklagelser inbyggda, skulle sådant med automatik drabba varje kritiker?

Svaret på detta kom snabbare än vi någonsin kunnat föreställa oss!

expo95
Föreningen Blågula frågor startade sin verksamhet 1995.  Redan samma år kom ett angrepp i det nystartade ”antifascistiska nyhetsbladet” Expo, under redaktörskap av en dokumenterad återfallsförbrytare  (Tobias Hübinette).

Expos artiklar slogs upp stort i Expressen och Aftonbladet våren 1996. Dessförinnan hade de genererat två mediedrev mot Blågula frågor, också utifrån Expomaterial.

Ställ detta mot vårt BGF-koncept:

• I botten låg för det första vår egen bakgrund.  Vi var varken akademiker, miljonärer eller kändisar – bara vanliga medborgare, som under många år arbetat oegennyttigt och demokratiskt inom godkända partier. Detta borde ge oss en slags grundplåt av legitimitet.

• Därutöver ingick i vårt koncept att vara strikt sakliga, dvs att söka fakta och sanning, att inte gira in på några stickspår av sympatier/antipatier och känslor. Sakfrågorna, verkligheten och förnuftsmässigt resonerande i fokus!

• Meningsmotståndare skulle visas en grundläggande respekt. Undvikande av epitet och personangrepp.  Avståndstagande från såväl lögnaktiga anklagelser som våld.

Det gick inte bra.  Vi bemöttes knappast på ett motsvarande sätt. Det blev inget medborgerligt samtal – på andra sidan var det tomt. Ingen dialog om invandringen.


Situationen var asymmetrisk – både genom de politiskt korrektas mediala övertag och genom skillnaden i metoder/argumentering.

Vi försökte arbeta med fakta och argument – massmedia mötte med tillmälen och associationer.  Vi fokuserade på översikter, helhetssyn och långsiktiga konsekvenser – media på enskilda fall, empati och kortsiktighet.

Huvudlinjen var att förtiga oss.  Våra debattinlägg togs inte in, våra möten och initiativ nonchalerades. Där denna linje frångicks handlade det om att ”hänga ut” och ”avslöja”, förtala och skandalisera. I fåtalet debatter såg man till att vara många mot en.

narti
Vår bakgrund och samtidigt nyanserade linje gjorde det svårt att finna någonting mot oss. Detta löstes genom tal om ”smygrasism” och ”dold” främlingsfientlighet.  Längst gick den folkpartistiska riksdagsledamoten Ana Maria Narti: Den rasistiska propagandan tar här sin farligaste form – den som presenterar sig som motståndare till rasismen.”

Om en kritiker på något sätt varit obalanserad påtalades självfallet detta. Men där så inte var fallet gick det s.a.s. ”lika bra med selleri”.

De politiskt korrekta blockerade m.a.o. en saklig debatt om invandringen.

Detta rymde samtidigt ett hyckleri, då de i sin propaganda hela tiden gjort anspråk på att representera  fina värden som  ”demokrati,” ”respekt” och ”tolerans”. Kritiker anklagades gärna för ”okunskap” och ”fördomsfullhet”. Just fakta var ju vad de inte förmådde värja sig mot, och därför inte ville veta av.


Redan bemötandet från de politiskt korrekta kan nu ge anledning att ompröva hittillsvarande linje. Respekt är det sista som de förtjänar!  Tvärtom! Vad svenskfientliga politiker som Bengt Westerberg och Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven förtjänar är bara det djupaste förakt, från varje svensk.

ansvariga


Framförallt finns anledning att ompröva saklighetslinjen av ett annat skäl.

Som erfarenheterna visat är det inte fakta och sakliga argument som övertygar människor. Man tror som man gör, därför att det är vad man vill göra. För att nå människor måste vi lyckas kommunicera på en känslonivå.

När jag nu vill ompröva linjen av ”saklighet” betyder det inte övergivande av sanningssökandet eller ointresse för fakta som är korrekta och relevanta. Däremot blir det önskvärt att argumenteringen vänder sig inte bara till hjärna och förnuft, utan även till hjärta och känslor.

Underlag för sådant finns ju där i överflöd:
– Hur vi svenskar görs till andra klassens medborgare i vårt eget land
– Hur våra barn och barnbarn får en otrygg uppväxtmiljö
– Hur unga berövas möjligheter till utbildning, arbete och bostad
– Hur kvinnor inte längre kan röra sig fritt på offentliga utrymmen
– Hur det skapats no-go-zoner för svenskar
– Hur vi alla berövas en framtid.


Utöver dessa två moment i opinionsarbetet – fakta/förnuft och känslor – vill jag lyfta fram ett tredje viktigt moment: moraliskt övertag.

mhg
Denna typ av övertag har vi sverigevänner iofs redan genom att i sak har rätt, genom att kämpa för en rättfärdig sak.

Som svenskar försvarar vi oss själva och varandra mot förtryck, övergrepp och orättvisor. Det räcker långt, ur moralisk synpunkt!

Omvänt gäller det att bemöta och förkasta försök att grundlöst skuldbelägga oss.

Exempel på sådant saknas ju inte:
• ”Förintelsen”
• slavhandel
• kolonialism
• neutralitet under kriget
• svensk välfärd.

Vi är inte i något moraliskt underläge, har ingen anledning att be om ursäkt för vår existens!

Svenskt välstånd är främst ett resultat av våra egna insatser och egenskaper, som:
– arbetsmoral
– kunnande
– hederlighet
– samverkan.

Oavsett vilka grymheter som begicks i Europa under förra seklet så är det inte rimligt att hålla människor idag ansvariga för detta, människor som inte ens levde på den tiden.


Smoke rises during an explosion from an Israeli forces strike in Gaza City, Saturday, Nov. 17, 2012. Israel bombarded the Hamas-ruled Gaza Strip with nearly 200 airstrikes early Saturday, the military said, widening a blistering assault on Gaza rocket operations by militants to include the prime minister's headquarters, a police compound and a vast network of smuggling tunnels. (AP Photo/Hatem Moussa)

EN ANNAN SAK gäller, tycker jag, övergrepp i nutid. Där kan vi i princip bära ett medansvar, genom likgiltighet och passivitet.

Jag tänker på:

• USA:s invasion i Irak år 2003, med ca 1 miljon dödade.

• det halvårslånga flygbombandet av Libyen år 2011 (där Sverige deltog med JAS-plan!)

• söndersmulandet av Syrien under fem års krigande.

Israels oupphörliga övergrepp mot palestinier

• Svartas övergrepp mot vita i Sydafrika.