• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

  • Annonser

Blågula frågors poddradio

podradiobgf

Nu startar jag poddradion Blågula frågor.

Det första programmet blev på drygt 10 minuter, men fortsättningsvis lär de bli längre, uppemot en halvtimme eller mer.

Ambitionen är att tills vidare komma med en nytt program i veckan, varje söndag.

Till en början kan det nog förekomma en del brister i tekniken, innan jag till fullo hunnit lära mig det nya ljudredigeringsprogrammet och helt kommit underfund med SoundCloud.

I en bemärkelse får jag kanske be om överseende med det. Samtidigt är det ju angeläget att få konstruktiv kritik och användbara tips, för att kunna åtgärda eventuella brister och successivt bli allt bättre:  jan.milld@telia.com

Säkert är att det i dessa dagar är en hel del mer som jag skulle vilja få sagt inom politiken! Det finns så mycket att försöka få ett bättre grepp om.

ic
Den direkta impulsen att påbörja egna poddradosändningar har kommit genom det skivpratarprogram som Ingrid & Conrad haft på webben i sommar. Min första tanke var att då försöka åstadkomma något liknande, alltså upphängt på mycket musik.

I det avseendet har jag nu tänkt om:

Tyngdpunkten i BGF-podden blir istället att ställa frågor och där försöka komma fram till svar.

Detta gjorde namnet ”Blågula frågor” naturligt.

Vilket samtidigt påminner om webbsidan Blågula frågor, som ju funnits sedan 1996 och innehåller mycket material om invandringspolitik och Sveriges väg.


Konkret kan det betyda att jag går igenom olika teman, gör föredragningar.

Intervjuer med andra regimkritiker lär det också bli. Där finns många intressanta personer i våra led, som jag skulle vilja bolla politiska frågor till!

Ur det aktuella nyhetsflödet kommer det också hela tiden att finnas mycket att analysera.

radiofraga

 


Mer

https://janmilld.wordpress.com/2016/07/06/sommarprat/

https://janmilld.wordpress.com/2016/07/17/sommar-med-julia/

Annonser

Pladdermajor

Fredagsbio 63 handlar inte minst om Centerpartiet.

Ett återkommande honnörsord för  Annie Lööf  är ju ”tydlighet”. Hon och hennes parti säger sig ha ambitionen att vara tydliga inom politiken.

På ett sätt kan sägas att hon där har lyckats, om än inte på det sätt som hon själv nog vill hävda.

I sitt sätt att pladdra är hon typisk för de flesta svenska politiker i ledande ställning. Med sin oavlåtliga ström av tomma floskler tydliggör hon funktionen av dessa politiker och deras partier.

Det är inte att identifiera problem i samhället för att sedan med beslutsamhet och ärlighet, pragmatism och ändamålsenlighet, försöka enas om nödvändiga åtgärder.

Åtgärder som:

• effektiv gränskontroll

• återsändande av illegala utlänningar

• uppsägning av FN:s flyktingkonvention.


Resultatet av pladdermajornas framfart för vårt land blir alltmer uppenbart.

De förtjänar därför ingen respekt, bara vårt kompakta förakt.

63

Många har nu påpekat att det från Annie Lööfs sida inte främst handlar om dumhet – hon vet nog vad hon gör.

På den punkten kan jag inte annat än instämma.

Från såväl henne som alla andra zoombiefigurer i partiledningarna är det primära att få sitta kvar vid köttgrytorna. Då gäller det att få tillräckligt många röster i nästkommande val, för riksdagsmandat.

Deras strategi för uppnå detta är att inte säga något som kan förarga makthavare i massmedia eller dra på dem kritik från kulturmarxister inom andra partier.  Tillsammans lever de i en bubbla av bekvämlighet och perverterad ”värdegrund”. Där blir konsensus naturlig och deras floskler självklara.

Lyssna bara på avtackningen av Mona Sahlin i riksdagen för några år sedan:

Likväl finns också ett element är dumhet, eller ett dubbelt sådant:

1. Pladdret vänder sig främst till de dummaste, de mest känslostyrda och intellektuellt försvarslösa åhörarna.

2. Pladdret verkar ytterligare fördummande  (utom på dem som genomskådat lögnmaskineriet och istället provoceras)


Fredagsbio 63 må ses som en hyllning till Sven-Olle Olsson i Sjöbo,  till landsbygden och det sunda förnuftet!

svenolleal


Mer

http://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/annie-loof-saknar-all-trovardighet-mot-buset

https://morklaggning.wordpress.com/2016/08/06/dra-i-nodbromsen-nu/

http://martenssonsmeningar.se/2016/08/vad-hander-nar-vara-politiker-varken-vill-eller-kan/

http://www.friatider.se/l-f-l-t-stenkastare-jobba-p-polisen

Sommar med Julia


jc2

Som tidigare konstaterat finns nu ett intressant alternativt sommarpratarprogram på webben.

Julia Caesars program var där i en klass för sig.

Vi är nog många som skulle vilja höra mer av Julias stämma och musikval i sommarradion. Jag tycker att Ingrid & Conrad ska be JC om att göra fler skivpratarprogram i sommar!


Julia Caesar inledde med att prata om den form av mjukdiktatur – ”demokratur” – som har införts i Sverige av socialdemokraterna.

Hon återger vad  Vilhelm Moberg har skrivit:

”Kännetecknande för en demokratur är det faktum att majoriteten av människorna i detta samhällstillstånd själva inte uppfattar, att de lever i en demokratur.”

I Sverige låter vi staten ta makten även över privata angelägenheter, menar JC, som vilken förälder som ska vara hemma hur länge med små barn. ”Barns behov har gjorts till en fråga om jämlikhet mellan vuxna kvinnor och män.” 

Staten lägger sig i alltför mycket och medborgarna tillfrågas alltför litet.

Denna ”demokratur” har samtidigt totalitära drag, skulle jag vilja tillägga.

uturd


Finns vi svenskar?

Av någon outgrundlig (?) anledning förnekas detta av många i massmedia!  Dessutom begär man att alla andra i Sverige också ska göra det. Eller så tillstår man att vi svenskar visserligen finns, men är värdelösa, dåliga och löjliga.

Samtidigt drivs i media linjen att envar som satt sin fot på svensk mark genast ska betraktas som svensk (”nyanlända svenskar”…). Det kan då bli till en förolämpning att hävda att alla människor inte är svenskar, eller att krav ska ställas på den utlänning som ska gälla för att vara svensk.

Och frågan ”Vad är svensk kultur?” på pk-itiska är bara retorisk, där svaret ligger inbyggt i den (”finns ej, allt kommer utifrån”).

lego

Julia Caesar pratar om ”legobitspolitik” –  så träffsäkert att det kan förtjäna att citeras rakt av.  En timme in i programmet, efter låten ”Drömmen om Elin” med Calle Jularbo:

”… där vi alla ses som legobitar som är utbytbara mot varandra. Grundtanken i legobitspolitiken är att alla människor är lika. Svenskar har inget särskilt värde jämfört med andra legobitar. Som svensk är du helt utbytbar mot en somalier. ”

”Jag känner mig absolut inte som en legobit, och det gör antagligen inte du heller. Men det är uppenbarligen så politikerna ser oss. De är i full färd med att byta befolkning på sitt eget land.

Antalet personer med utländsk bakgrund i Sverige ökar tio gånger mer än den svenskfödda befolkningen. Sedan millennieskiftet och till och med 2015 har antalet personer med utländsk bakgrund ökat med nästan en miljon, eller för att vara exakt 996 234 personer.

Under samma tid har antalet personer med svensk bakgrund minskat med 24 535 personer.

Befolkningsutbytet går snabbt. Dels genom invandring, dels genom att utrikes födda föder fler barn än svenskar. Redan omkring 2025, det vill säga om nio år, kommer svenskar att vara i minoritet i de största svenska städerna.

Om man tror att alla människor är lika betyder det naturligtvis ingenting vilka människor som bor i Sverige. Då är Sverige bara en geografisk yta som kan fyllas med vad som helst. Men befolkningsutbytet är irreversibelt. När majoriteten av invånarna kommer från kapsejsade muslimska länder och religiöst styrda kulturer blir Sverige ett helt annat land.

Hur tänker politikerna? Det vet dom nog inte ens själva. ”

Låt mig här skjuta in vad Jimmie Åkesson svarade 2012 på en fråga från Göran Rosenberg. 6.50 in i denna film:

 


Julia Caesar citerar den österrikiske författaren Stefan Zweig:

”En människa som har försvurit sig åt politiken tillhör icke längre sig själv och måste lyda andra lagar än sin naturs heliga bud.”

JC  fortsätter:

”Om man sviker sig själv och det Stefan Zweig kallar ’sin naturs heliga bud’ överträder man en gräns. Man förlorar kontakten med sin inre kompass. Det gör det så mycket lättare att också svika andra människor utan att ens begripa vad man gör.

Det tog bara en generation för eliten att förstöra Sverige. Från att ha varit ett välfungerande, etniskt homogent land med stark sammanhållning och låg kriminalitet har landet gjorts till ett mångkulturellt kaos med dramatiskt ökad våldskriminalitet och kollapsande välfärdssystem.

Jag säger gjorts, för förstörelsen av Sverige är inte resultatet av en oförutsägbar naturkatastrof. Ingen yttre makt har tvingat oss att ge upp vårt geografiska eller mentala territorium.

Sveriges förfall är resultatet av en lång rad beslut som har fattats fullkomligt frivilligt av regering, riksdag och myndigheter. Denna elit har gett bort Sverige utan att medborgarna har tillfrågats och utan tillstymmelse till konsekvensanalys.

Den generösa flyktingpolitiken har aldrig haft stöd av majoriteten av den svenska befolkningen. Aldrig någonsin.”

”Peter Esaiasson, professor i statskunskap vid Göteborgs universitet, skriver:
’I ingen annan sakfråga är åsiktsskillnaderna större mellan politiker och medborgare.’

Förstörelsen av Sverige hade inte varit möjlig om media skött sitt professionella uppdrag. Journalisterna ska vara ett kritiskt granskande korrektiv till politiken.

Det uppdraget har de svenska journalisterna grundligt svikit. Istället har de lierat sig med den politiska eliten, gosat in sig i maktens knä, varit lydiga megafoner åt husbondens röst och gjort sig själva till propagandister för massinvandring, islam och mångkultur.

Media har dessutom förhindrat en öppen och allsidig debatt genom att systematiskt stänga ute, demonisera och förfölja kritiska röster.

Knepet har varit lika enkelt som effektivt: tysta och oskadliggör dem med hjälp av stigmatiserande ord. Ordet ’rasist’ har använts som handeldvapen mot invandringskritiker. Det har haft förödande effekter för samhällsdebatten.

Det spelar ingen roll vilket parti eller vilka grupperingar som för tillfället har makten. Journalisterna är alltid trogna mot sittande regim. Det är själva maktinnehavet som journalisterna är lojala med – vare sig det finns till höger eller vänster. Journalisterna visar samma lojalitet med Stefan Löfvens s-mp-regering som de gjorde tidigare med Fredrik Reinfeldts kulturmarxistiska alliansregering i åtta år.”

apor

”Utifrån elitens enastående maktfullkomlighet borde väljarna åtminstone kunna kräva att eliten får rätt. Här är vi tillbaka vid medborgarkontraktet som jag pratade om tidigare.”

JC citerar åter Peter Esaiasson:

”När beslutseliten får fel, när det dyker upp problem som hade kunnat förutses men som inte har diskuterats, riskeras den politiska legitimiteten.

Varför ska medborgarna göra de uppoffringar som den nya situationen kräver när de aldrig erbjudits en rimlig chans att välja en annan väg för landet?”


mf

På denna tankegång har även Marika Formgren varit inne, i sin text ”Vägra skämmas”:

”När konsekvensbedömningarna besannades, när asylsystemet havererade vintern 2015 och regeringen tvingades att vidta panikåtgärder för att minska strömmen av asylsökande till Sverige; då var det ingen som sade ’vi kanske borde ha lyssnat på människorna som förutspådde detta, vi kanske kunde ha undvikit den här situationen om vi hade lyssnat i stället för att stämpla dem som rasistfascistnazister’.

Tvärtom gjorde många opinionsbildare en dygd av sin ’naivitet’…”


vby

Julia Caesars program var nostalgiskt, dvs tillbakablickande. Som JC konstaterar är vi många som nu lever med en djup sorg över att vårt land har tagits ifrån oss.

”Under 44 års maktinnehav byggde socialdemokraterna upp folkhemmet. Sedan skrotade de det, med samma effektivitet.”

Den svenska arbetarklassen har övergivits, till  förmån för ”internationell solidaritet”:

”… dvs att i praktiken vemsomhelst, i vilketlandsomhelst, skulle ha samma rätt att bo i Sverige och ta del av svensk välfärd, som de svenskar som arbetat ihop välfärden. Svenskarna lät det ske. ”

JC frågar sig när svenskens tålamod ska tryta, och menar att nu behövs en ny folkrörelse i Sverige,  ”TAG SVERIGE TILLBAKA!”:

”Tag Sverige tillbaka från en elit som inte vill oss väl och från en påtvingad mångkultur som aldrig har fungerat i något enda land.”

tst

Centralt för ett motstånd måste, menar jag, vara att vi svenskar kan känna en stolthet och att vi slutar be om ursäkt.

Vi måste förkasta skam- och skuldbeläggandet!

Andra etniska grupper värnar sina intressen.

Det måste vi också göra!

Dvs värna våra intressen, inte deras.


koa

PS

Samtidigt levererar Karl-Olov Arnstberg nu ett mycket starkt inlägg, om svårigheterna att i Sverige år 2016 få igång ett folkligt motstånd:

https://morklaggning.wordpress.com/2016/07/16/sveriges-svaga-civilsamhalle/


Mer

http://wärmler.se/vilka-ar-lagarna-till-for/

Nominera Julia Caesar till Tucholskypriset

Tabu i politiken

Här kommer veckans film, fredagsbio 57:

Filmen inleds med ett nyhetsklipp där en polisinspektör från Stockholm, Lars Alvarsjö, framträder och redogör för polisens nu omöjliga arbetssituation i många områden i Sverige.

la

Klippet är hämtat från dansk TV i februari 2016 – svensk TV var förmodligen inte intresserad.

Däremot kan svensk TV ha inslag om invandrare som gjort sin förmenta kränkthet till en affärsidé och födkrok. De ges ofta utrymme och möts med respekt, för att inte säga underdånighet och vördnad. Kolla t ex tre minuter in här, och här.

Poliser kan få utrymme om de ska skuldbeläggas, om någon ung bilgalning kört ihjäl sig eller om en polisman i frustration – inne i sin polisbil och hörbart bara för kollegor –  uttalat några olämpliga ord.

Svenskhet är överhuvudtaget suspekt. När Björn Söder, då partisekreterare i SD, hävdade att det finns etniska svenskar, då hamnade han genast i blåsväder. Protester från Willy Silberstein på SKMA och sedan var Björn Söder utbytt som partisekreterare.

Sammantaget förklarar detta, tror jag, mycket av dagens desperata situation i ”förorten”, där ambulans, brandkår och även polisen blir till måltavla för systematiska våldsaktioner.

Det svenska står s.a.s. inte högt i kurs.


sand

När ämnet äntligen tas upp i SVT, då sker det först efter att:

•  ”den humanitära stormakten” hunnit etableras som ett internationellt åtlöje och situationen i Sverige blivit till en följetång i TV-inslag över hela världen.

• svensk polis gått in i väggen, dess arbetssituation blivit omöjlig och den svenska rättsstaten är allvarligt hotad.

När företrädare från Sjupartiet till sist ska uttala sig om dessa problem, vad har de att säga?

Där finns tre moment:

a) Ansvaret för situationen ligger hos det svenska samhället.

b) Lösningen ligger i mer av samma politik som redan bedrivits under så många år:  mer resurser.

c) Konkret: arbete åt alla, större bostäder och bättre skola. Och fler föreningslokaler?

Angreppen på räddningspersonal, tolkas som en form av  – medvetet eller omedvetet – politisk protest. Förklaringen antas ligga i ett missnöje med samhället.

I verkligheten handlar det ofta om kriminella, som vill kunna bedriva sin verksamhet i fred. Därför vill man hålla svensk polis borta från dessa områden. Därvid kan man ofta rekrytera stöd från en vidare krets, inte minst unga som inte är straffmyndiga.

fb57

Det första av de två tabun som syftas på i filmtiteln är invandringspolitiken, där det handlar om både volymer och sammansättning.

  Med den massinvandring som skett under så många decennier och nu eskalerat ytterligare finns inga förutsättningar att hålla jämna steg med integration och anpassning, även om sådana ambitioner skulle finnas hos alla som kommer.

  Dessutom utgörs den aktuella invandringen mest av personer från andra kulturer, vilket erfarenhetsmässigt medfört problem.

En första nödvändig åtgärd måste därför vara att inte släppa in mer av detta i vårt land. Sverige behöver snarast säga upp sin anslutning till FN:s föråldrade flyktingkonvention, tillkommen under mitten av förra seklet och inte avpassad för dagens folkvandringstid!


kontrakt
Det andra tabut gäller den svenska självutplåningen.

Många av dem med utländsk bakgrund hyser ett uppenbart förakt för och hat mot oss svenskar. Varför?!  Massmedia och diverse pk-politiker har länge medverkat till att lägga grunden till detta, genom en strid ström av antisvensk propaganda.

Sverige har ställt upp med boende, försörjning och allehanda service. Det har rör sig om en generositet som överträffar den i nästan varje annat västland. För övrigt en förklaring till att så många söker sig till just Sverige. Denna frikostighet är redan i sig överdriven, intill det sjukliga.

Ovanpå detta alltså denna fientlighet och otacksamhet. Det är orimligt!


Vi måste ”sätta hårt mot hårt”, säger centerledare Annie Lööf i  Agenda.

I princip har hon helt rätt, men vilka åtgärder kan det då handla om?

• Utegångsförbud kvällstid i de värsta problemområdena?

• Lägre straffmyndighetsålder?

• Tydligare föräldraansvar?

• Utvisningar och vid behov återkallande av svenska medborgarskap?

• Hårdare straff, fängelsevistelser i Baltikum?

• Bestraffning redan vid dålig attityd mot polis? (7.20 in i filmen)

Ska svensk polis nu ges en chans att reda upp situationen i ”förorten”, då måste den i sitt arbete backas upp av hela det svenska samhället. Det kan krävas en samlad propagandaoffensiv som klargör att vi som bor här ställer krav på dem som kommit till Sverige.  Det måste finnas en form av ömsesidighet, ett samhällskontrakt.


kubik
SLUTLIGEN ser jag

en parallell mellan den pågående probleminvandringen och det nu aktuella värdlandsavtalet med knytningen av Sverige till NATO.

I båda fallen saknas vettiga skäl och hållbara argument, i båda fallen drivs vansinnigheterna fram av ett antiintellektuellt och helt ursinnigt mediakampanjande.


En koppling kan också skönjas vid horisonten, enligt principen att först  skapa ett problem, för att sedan erbjuda en ”lösning”.

Ska NATO-trupper dyka upp som en ”räddning” när inbördeskriget är ett faktum och svensk polis inte räcker till?


Mer

https://detgodasamhallet.com/2016/06/03/gar-det-att-prata-buset-till-ratta/

http://www.gp.se/ledare/teodorescu-br%C3%A4nn-offerkoftan-inte-grannens-bil-1.1899976

http://sputniknews.com/europe/20160524/1040142496/sweden-segregation-migrant-crisis.html

http://erixon.com/blogg/2016/05/kriget-mot-polisen-och-rattsstaten/


http://www.expressen.se/debatt/infor-utegangsforbud-efter-klockan-21/

http://avpixlat.info/2016/05/23/m-politiker-kraver-utegangsforbud-i-problemtyngda-invandraromraden/

http://www.kaziva.net/blog-native/2016/5/16/en-hemsk-utveckling-som-gar-valdigt-fort

http://www.kaziva.net/blog-native/2016/5/12/kriminella-invandrare-har-noll-respekt-for-polisen-i-sverige

http://ledarsidorna.se/2016/05/ett-rad/

http://nyheteridag.se/ar-anders-lindberg-en-rasist/

http://nyheteridag.se/kastade-sten-pa-polisen-mitt-inne-i-centrala-stockholm/

https://petterssonsblogg.se/2016/05/22/poliser-fran-kristinehamn-blixtinkallades-till-borlange/

http://fnordspotting.blogspot.se/2016/05/den-ovardiga-samhallsdebatten.html

http://www.exponerat.net/video-vakna-med-lennart-den-gratande-polisen/

Jag hade fel: SAKLIGHET

saklig

En fortsättning på temat i två tidigare bloggtexter – om Sydafrika respektive SD.

Här ska det handla om metoder och principer i argumenteringen.

Inte kan det väl vara fel att eftersträva ”saklighet” i debatten?

I en bemärkelse, faktiskt – ja! Det blir en slutsats som jag nu tycker mig kunna dra, efter drygt två decennier av invandringskritiskt opinionsarbete.

Låt mig ta det från början, (och förlåt, alla ni som redan många gånger hunnit ta del av denna historia om BGF):

bgfhist

Den utgångspunkt som verkligheten gav, när vi inledde verksamheten för Blågula frågor, rymde i huvudsak två moment:

1.
Tidiga invandringskritiker – BSS och SD – var demoniserade. De framställdes i maktmedia som extremister och annat negativt.  Detta gav i princip möjlighet för två alternativa tolkningar:

a) De som opponerade var faktiskt dåliga människor

b) Detta var bara en av media fabricerad nidbild.

2.
Vi som drog ingång Blågula frågor – Anders Sundholm och jag själv – hade en politisk bakgrund inom socialdemokratin, vänstern och miljörörelsen. Det gav oss en potential att själva slippa stämplingar.

Vi skulle inte lätt kunna anklagas för ”högerextremism”.  Genom att ge oss in i debatten och framföra kritik av den förda invandringspolitiken skulle  ”korten bli synade”:  fanns alls något utrymme för en saklig debatt i denna fråga?

• var ”felet” med den kritik som dittills anförts att den kom från antidemokrater, ”rasister”, osv?

• eller var dessa anklagelser inbyggda, skulle sådant med automatik drabba varje kritiker?

Svaret på detta kom snabbare än vi någonsin kunnat föreställa oss!

expo95
Föreningen Blågula frågor startade sin verksamhet 1995.  Redan samma år kom ett angrepp i det nystartade ”antifascistiska nyhetsbladet” Expo, under redaktörskap av en dokumenterad återfallsförbrytare  (Tobias Hübinette).

Expos artiklar slogs upp stort i Expressen och Aftonbladet våren 1996. Dessförinnan hade de genererat två mediedrev mot Blågula frågor, också utifrån Expomaterial.

Ställ detta mot vårt BGF-koncept:

• I botten låg för det första vår egen bakgrund.  Vi var varken akademiker, miljonärer eller kändisar – bara vanliga medborgare, som under många år arbetat oegennyttigt och demokratiskt inom godkända partier. Detta borde ge oss en slags grundplåt av legitimitet.

• Därutöver ingick i vårt koncept att vara strikt sakliga, dvs att söka fakta och sanning, att inte gira in på några stickspår av sympatier/antipatier och känslor. Sakfrågorna, verkligheten och förnuftsmässigt resonerande i fokus!

• Meningsmotståndare skulle visas en grundläggande respekt. Undvikande av epitet och personangrepp.  Avståndstagande från såväl lögnaktiga anklagelser som våld.

Det gick inte bra.  Vi bemöttes knappast på ett motsvarande sätt. Det blev inget medborgerligt samtal – på andra sidan var det tomt. Ingen dialog om invandringen.


Situationen var asymmetrisk – både genom de politiskt korrektas mediala övertag och genom skillnaden i metoder/argumentering.

Vi försökte arbeta med fakta och argument – massmedia mötte med tillmälen och associationer.  Vi fokuserade på översikter, helhetssyn och långsiktiga konsekvenser – media på enskilda fall, empati och kortsiktighet.

Huvudlinjen var att förtiga oss.  Våra debattinlägg togs inte in, våra möten och initiativ nonchalerades. Där denna linje frångicks handlade det om att ”hänga ut” och ”avslöja”, förtala och skandalisera. I fåtalet debatter såg man till att vara många mot en.

narti
Vår bakgrund och samtidigt nyanserade linje gjorde det svårt att finna någonting mot oss. Detta löstes genom tal om ”smygrasism” och ”dold” främlingsfientlighet.  Längst gick den folkpartistiska riksdagsledamoten Ana Maria Narti: Den rasistiska propagandan tar här sin farligaste form – den som presenterar sig som motståndare till rasismen.”

Om en kritiker på något sätt varit obalanserad påtalades självfallet detta. Men där så inte var fallet gick det s.a.s. ”lika bra med selleri”.

De politiskt korrekta blockerade m.a.o. en saklig debatt om invandringen.

Detta rymde samtidigt ett hyckleri, då de i sin propaganda hela tiden gjort anspråk på att representera  fina värden som  ”demokrati,” ”respekt” och ”tolerans”. Kritiker anklagades gärna för ”okunskap” och ”fördomsfullhet”. Just fakta var ju vad de inte förmådde värja sig mot, och därför inte ville veta av.


Redan bemötandet från de politiskt korrekta kan nu ge anledning att ompröva hittillsvarande linje. Respekt är det sista som de förtjänar!  Tvärtom! Vad svenskfientliga politiker som Bengt Westerberg och Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven förtjänar är bara det djupaste förakt, från varje svensk.

ansvariga


Framförallt finns anledning att ompröva saklighetslinjen av ett annat skäl.

Som erfarenheterna visat är det inte fakta och sakliga argument som övertygar människor. Man tror som man gör, därför att det är vad man vill göra. För att nå människor måste vi lyckas kommunicera på en känslonivå.

När jag nu vill ompröva linjen av ”saklighet” betyder det inte övergivande av sanningssökandet eller ointresse för fakta som är korrekta och relevanta. Däremot blir det önskvärt att argumenteringen vänder sig inte bara till hjärna och förnuft, utan även till hjärta och känslor.

Underlag för sådant finns ju där i överflöd:
– Hur vi svenskar görs till andra klassens medborgare i vårt eget land
– Hur våra barn och barnbarn får en otrygg uppväxtmiljö
– Hur unga berövas möjligheter till utbildning, arbete och bostad
– Hur kvinnor inte längre kan röra sig fritt på offentliga utrymmen
– Hur det skapats no-go-zoner för svenskar
– Hur vi alla berövas en framtid.


Utöver dessa två moment i opinionsarbetet – fakta/förnuft och känslor – vill jag lyfta fram ett tredje viktigt moment: moraliskt övertag.

mhg
Denna typ av övertag har vi sverigevänner iofs redan genom att i sak har rätt, genom att kämpa för en rättfärdig sak.

Som svenskar försvarar vi oss själva och varandra mot förtryck, övergrepp och orättvisor. Det räcker långt, ur moralisk synpunkt!

Omvänt gäller det att bemöta och förkasta försök att grundlöst skuldbelägga oss.

Exempel på sådant saknas ju inte:
• ”Förintelsen”
• slavhandel
• kolonialism
• neutralitet under kriget
• svensk välfärd.

Vi är inte i något moraliskt underläge, har ingen anledning att be om ursäkt för vår existens!

Svenskt välstånd är främst ett resultat av våra egna insatser och egenskaper, som:
– arbetsmoral
– kunnande
– hederlighet
– samverkan.

Oavsett vilka grymheter som begicks i Europa under förra seklet så är det inte rimligt att hålla människor idag ansvariga för detta, människor som inte ens levde på den tiden.


Smoke rises during an explosion from an Israeli forces strike in Gaza City, Saturday, Nov. 17, 2012. Israel bombarded the Hamas-ruled Gaza Strip with nearly 200 airstrikes early Saturday, the military said, widening a blistering assault on Gaza rocket operations by militants to include the prime minister's headquarters, a police compound and a vast network of smuggling tunnels. (AP Photo/Hatem Moussa)

EN ANNAN SAK gäller, tycker jag, övergrepp i nutid. Där kan vi i princip bära ett medansvar, genom likgiltighet och passivitet.

Jag tänker på:

• USA:s invasion i Irak år 2003, med ca 1 miljon dödade.

• det halvårslånga flygbombandet av Libyen år 2011 (där Sverige deltog med JAS-plan!)

• söndersmulandet av Syrien under fem års krigande.

Israels oupphörliga övergrepp mot palestinier

• Svartas övergrepp mot vita i Sydafrika.