Nej till russofobi!

55titel
Veckans fredagsbio heter ”Spola RUSSOFOBIN!” och har samband med senaste bloggtexten, om NATO.  Det russofobiska kampanjandet i våra massmedia drivs av en strävan till svenskt NATO-medlemskap.

I begreppet ”fobi” ligger ju en starkt överdriven och irrationell rädsla för något. Det är med viss tvekan som jag här använder det begreppet, eftersom det så har missbrukats så mycket genom talet om ”islamofobi” beträffande motstånd mot islamiseringen av Sverige och saklig kritik av muslimer. Ändå:

Begreppet ”russofobi” är motiverat, eftersom det i Sverige verkligen finns denna typ av rädsla för och fientlighet mot ryssar och Ryssland.

Man kan fråga sig varför!

Jag kan se tre förklaringar:


poltava
1. Svensk historia

På 1700-talet tvingades vi erfara både nederlaget vid Poltava och det förödande skärgårdskriget. Med freden i Nystad förlorade Sverige både Ingermanland och Baltikum till Ryssland. Sedan kom mordet på  ett svenskt sändebud, Sinclairvisan och påföljande krig mot Ryssland, där hela Finland blev ockuperat var nära att förloras till Ryssland. Definitivt inträffade detta något senare,  år 1809.

Mer om svensk-rysk historia här, här och här.


moskva36
2. Kommunistiskt förtryck

Efter den judiska revolutionen i oktober 1917 i Ryssland följde en period av brutalt och omfattande kommunistiskt förtryck. Först drabbades människorna inom gränserna för Sovjetunionen, vilket alltså inkluderade Ukraina och Baltikum. Efter 1945 drabbades även polacker, ungrare och andra folk i Östeuropa.

En inventering kring detta har jag tidigare gjort här.

Tilläggas kan att Estland tillhörde Tsarryssland under mer än två sekler, fram till slutet av Första Världskriget, då landet blev självständigt. Kring 1940 ockuperades både Estland, Lettland och Litauen av sovjetiska trupper. På detta följde två erfarenheter:

a) omfattande inflyttning av etniska ryssar

b) sändande av dissidenter, eller bara misstänkta sådana, till läger i Sibirien.


natoanna
3. NATO-kampanjandet

Det långvariga och allt intensivare kampanjandet i våra massmedia börjar också ge avläsbara resultat. Ryssland uppfattas som hotfullt och Vladimir Putin ses som en skurk.  Opinionsmätningar tyder på att alltfler svenskar nu önskar att Sverige ska gå med i NATO.

Detta kampanjande hängs upp på tre moment, i denna prioritetsordning:

A. Krimhalvön
Krim ”annekterades” inte. Återanslutningen till Ryssland låg i linje med en stark folkvilja. Bakom denna fanns ett självklart och starkt intresse av att slippa drabbas av de våldsextrema grupperingar som härjat så obehindrat i Ukraina alltsedan Kievkuppen.

B. Östra Ukraina
Det bor många rysktalande i Ukraina, framförallt i öster och söder. Med främst deras stöd hade Viktor Janukovytj valts 2010. Deras president störtades i februari 2014. Moskva har närmast verkat återhållande beträffande separatism i Donetsk och Lugansk.

C. Syrien
Utan det ryska ingripandet i Syrien skulle ISIS ha segrat. I princip blir detta vad SVT:s Anna Hedenmo pläderar för i den aktuella filmen, fredagsbio 55:


Framförallt två moment  kan förklara att Ryssland nu spänner musklerna militärt – moment som svenska massmedia missar, och som de flesta svenskar därför är ganska ovetande om:

I.
Det första gäller vad som inträffade i Kiev under februari 2014, dvs att
– den valde presidenten störtades, författningen sattes ur spel
– det skedde våldsamt och har följts upp med en terror mot oliktänkande
– USA satsade 5.000 miljoner dollar på detta maktskifte.

kiev14

2.
Det andra gäller att NATO – istället för att läggas ned 1991, efter Sovjetunionens kollaps och Östeuropas befrielse – utvidgades österut, med många nya medlemsländer. Samt drog igång ett antal angreppskrig, med förödda länder, miljoner dödade/skadade/hemlösa och enorma strömmar av flyktingar/migranter som följd.

natoexpanstion


Mer finns att säga i detta ämne. Närmast ska jag utveckla mina tankar i ett svar på en kommentar från signaturen ”Sam” i min förra bloggtext.


Mer

https://janmilld.wordpress.com/2015/12/01/russofobisk-sd-film/

https://janmilld.wordpress.com/2016/02/11/ska-vi-hata-ryssar/

https://janmilld.wordpress.com/2011/08/22/pa-nato-menyn/

https://janmilld.wordpress.com/2015/09/29/na-te-nato/

https://janmilld.wordpress.com/2015/11/26/vad-forsvarar-nato/

https://janmilld.wordpress.com/2016/03/07/turkiet-kraver/

https://janmilld.wordpress.com/2015/03/12/i-bildts-fotspar/

https://janmilld.wordpress.com/kiev-2014/

http://www.janmilld.se/ukraina/

http://www.janmilld.se/nato/

http://www.exponerat.net/jan-milld-replik-om-ryssland/

http://www.unz.com/tsaker/counter-propaganda-russian-style/

http://www.svtplay.se/video/8714307/ukraina-revolutionens-morka-sida/dokument-utifran-ukraina-revolutionens-morka-sida-svt

Kaplan: ”på köpet”

kinv

Det är bra att massmedia nu kritiskt granskar Mehmet Kaplan och det s.k. Miljöpartiet. Redan att den mannen, med sådana ”meriter”, kunnat bli minister är ju anmärkningsvärt. Därtill i en ”feministisk” regering!

I  fredagsbio ”Muppministrar” – 12.45 in – uppmärksammas hur Kaplan som bostadsminister for till Turkiet och i praktiken uppträdde som svensk utrikesminister:

Kopplingarna till Erdogans Turkiet har sedan blivit allt tydligare.


I nästan alla kommentarer kring Kaplan finns dock ett budskap insmuget.

Man lyfter fram ett uttalande från 2009, där Kaplan jämför israelernas övergrepp idag mot palestinierna med tyskars övergrepp mot judar under Hitlertiden.  Varje sådan jämförelse förutsätts som en självklarhet vara orimlig.

Med andra ord:  israelernas övergrepp mot palestinierna ska inte ses som särskilt allvarliga.


Det läggs också Mehmet Kaplan till last att vid något tillfälle ha inbjudit talare som anses vara ”antisemiter”. Utan att det därvid framgår vad som läggs in i begreppet ”antisemitism”.

Blir man ”antisemit” redan genom att förhålla sig kritisk till staten Israel och dess nuvarande ledning?

Smoke rises during an explosion from an Israeli forces strike in Gaza City, Saturday, Nov. 17, 2012. Israel bombarded the Hamas-ruled Gaza Strip with nearly 200 airstrikes early Saturday, the military said, widening a blistering assault on Gaza rocket operations by militants to include the prime minister's headquarters, a police compound and a vast network of smuggling tunnels. (AP Photo/Hatem Moussa)

Själv är jag tveksam till att jämföra övergrepp då och nu, där och här. Det låter sig inte kvantifieras på något heltäckande sätt.

Jag konstaterar bara att:

a) Israel ockuperar Västbanken och Gaza sedan 1967, i strid mot FN-resolutioner och folkrätt

b) det i Gazakrigen 2008-09 och 2014 dödades mångfalt fler palestinier än israeler

c) Israel släppt fosforbomber över bostadsområden i Gaza.

d) fortsätter med en blockad mot Gaza, som förorsakar befolkningen där stora lidanden.

fosfor

Ska vi ändå ge oss på en jämförelse mellan å ena sidan övergrepp mot judar för snart ett sekel sedan, å andra sidan övergrepp mot palestinier idag, så anser jag att de senare övergreppen är allvarligare.

Mycket allvarligare! Därför att de sker i nutid.

• Vad som än hände under första halvan av 1900-talet är historia och inget som vi idag kan påverka.

Annorlunda förhåller det sig med dagens situation för palestinierna.

Där får vi i princip ett medansvar genom att acceptera vad som sker.

gazafotboll


Mer

https://anthropocene.live/2016/04/22/ett-stort-steg-800-ar-bakat-i-tiden/

https://anthropocene.live/2016/04/26/miljopartiet-som-trojansk-hast/

http://www.nyatider.nu/granskning-islamister-eller-inte-miljopartistiska-muslimer-med-luddig-agenda/

http://www.smalanningen.se/article/muslimer-tar-avstand-fran-terror/

https://peterharold.wordpress.com/2016/04/18/kaplan-foll-pa-kritik-mot-israel/

https://varjager.wordpress.com/2016/04/20/blir-sverige-ett-nytt-palestina/

https://varjager.wordpress.com/2016/04/23/mps-verkliga-asikter-ar-skrammande/

https://asylkaos.wordpress.com/2016/04/25/nina-drakfors-avslojar-miljopartiets-syn-pa-importerad-brottslighet/

http://www.motpol.nu/oskorei/2016/04/24/miljopartiet-och-kaplangate/

http://jeanders-bilder.blogspot.se/2016/04/mps-uppvaknande.html

http://www.morpheusblogg.se/2016/04/24/miljopartiet-maste-gora-upp-med-den-grona-islamismen/

https://peterharold.wordpress.com/2016/04/21/kitimbwa-sabuni-skyller-kaplans-avgang-pa-vita-journalister

https://stenkvist.wordpress.com/2016/04/22/inte-bara-miljopartiet-ar-utsatt-for-infiltration/

http://avpixlat.info/2016/04/25/mp-sveriges-farligaste-parti/

http://blogg.folkbladet.nu/asasuh/2016/04/22/miljopartiet-langsiktigt-ohallbart/

http://ledarsidorna.se/2016/04/nagot-mycket-obehagligt/

http://www.uvell.se/2014/12/26/vad-gör-mehmet-kaplan–24743326

http://nyadagbladet.se/inrikes/fragorna-som-miljopartiet-inte-vill-besvara/

https://toklandet.wordpress.com/2016/04/24/krismote/

https://toklandet.wordpress.com/2016/04/25/inslaget-om-miljopartiet-som-kulturnyheterna-inte-fick-visa/

https://peterharold.wordpress.com/2016/04/25/bada-regeringspartierna-harbargerar-islamister-glom-inte-det/

https://toklandet.wordpress.com/2016/04/26/socialdemokraterna-borde-vara-nasta-pa-tur-att-granskas/

http://store.blogg.se/2016/april/varfor-glommer-de-fridolinaren.html

mpisis


https://janmilld.wordpress.com/2015/02/07/israel-och-usa/

https://janmilld.wordpress.com/2016/03/07/turkiet-kraver/

Jag hade fel: DEMOKRATI

kk

Det var inte planerat, men nu vill jag skarva på med ytterligare en text i serien ”Jag hade fel” – denna gång om DEMOKRATI.

Tillspetsat i överkant blir det iofs med den rubriken.  Jag vill här inte ta avstånd från tanken på demokrati, men väl problematisera i ämnet. Det är ju ett begrepp med förgreningar åt olika håll och möjligheter till flera tolkningar.

I ett avseende, om ”demokratiska värderingar”, är min hållning ganska oförändrad. ”Vem är demokrat?” – 10 kriterier i  Vitboken:

1. Vem anser att folkviljan ska få genomslag i den förda politiken – vem anser det inte?

2. Vem anser att folket ska få tillgång till en allsidig information – vem anser det inte?

3. Vem belägger sina påståenden – vem gör det inte?

4. Vem använder tillmälen – vem undviker tillmälen?

5. Vem är beredd att ta intryck av nya fakta och argument – vem är det inte?

6. Vem är redo för en dialog och att möta sina meningsmotståndare i en offentlig debatt – vem är det inte?

7. Vem uppträder öppet – vem uppträder anonymt?

8. Vem kan reservationslöst ta avstånd från våld – vem kan det inte?

9. Vem bedömer handlingar efter samma mått, oavsett vem som begått dem – vem gör det inte?

10. Vem förespråkar yttrandefrihet även för sina motståndare – vem vill förbehålla yttrandefriheten bara för dem som tycker likt en själv?

Vad jag här vill ifrågasätta, eller i varje fall diskutera, är två moment:

A.  Dagens system, med partier och parlamentarism, massmedia och blockpolitik.

B. Människosyn och realism.

soffan

Denna bild raljerar om att den verklige ledaren i Sjupartiet är Dan Eliasson, och var så redan år 2011. Nya ansikten flankerar honom idag, men mer än någonsin utgör han själv ett nav.

A. Dagens system

Systemet i Sverige, med partier och parlamentarism, massmedia och blockpolitik har nu gått helt in i väggen. Det visas med eftertryck och  övertydlighet av aktuella erfarenheter. Det finns ingen politisk instans, i varje fall inte under folkligt inflytande, som kontrollerar utvecklingen.

Statsutgifter skenar, säkerhet saknas och infrastruktur sviktar. Folkfördumningen och den mentala likriktningen ökar. Inget riksdagsparti klarar att regera Sverige, ”oppositionen” flyr sitt ansvar.

Partierna och utbildningsväsendet har inte förmått odla fram individer med känsla för landet och kompetens att styra. Ser vi till grundläggande värderingar och jämför ett genomsnitt för å ena sidan ledande partiföreträdare och riksdagsledamöter, å andra sidan vanliga medborgare, blir skillnaden i viktiga frågor markant. Genom att lotta platserna i riksdagen skulle vi nog få en bättre åsiktsmässig representativitet, kanske också kompetens.

Hur förklara att det kunna gå så snett?

dvagga
Det demokratiska idealet brukar härledas till det antika Grekland och stadsstaten Aten. Där var det fråga om direkt demokrati, genom beslut på möten, där alla berörda kunde närvara. Inte större än att det kunde vara praktiskt hanterligt  (deltaga fick dock bara vuxna män).

Av praktiska skäl måste vi ha en representativ demokrati, dvs väljer företrädare som ska föra vår talan och försvara våra intressen. Problemet är att detta har deformerats genom partisystemet!!!

Här finns två moment:

• urvalet av personer till platser på listorna, valbara platser

• inskolning och disciplinering av de som hamnat på listorna och blivit invalda.

Med så många partier i riksdagen borde detta inte behöva vara något stort problem. Mångfalden av partier skulle ju borga för en mångfald av åsikter. Som praktiken visat har det dock skett en allt tydligare konvergens, med en gemensam ”värdegrund”.  Alla riksdagens partier hade vid SD:s riksdagsinträde 2010 hunnit smälta samman till ett Sjuparti. Sverigedemokraterna är nu i snabb takt på väg att ansluta sig, så att vi snart har en Oktett.

oktett
Varför har det blivit så?

I grunden handlar det om en obalans i makt mellan partiledningar och riksdagsledamöter. Tillsammans med fel drivkrafter i det politiska arbetet ger detta möjligheter till överdriven toppstyrning och utslätning.

Massmedia spelar också en roll, genom att å ena sidan dreva mot den som sticker ut, å andra sidan låta pk-anpassade hållningar undgå motfrågor och granskning.

Givetvis även väljarna, som ofta  medverkar i den kulturmarxistiska agendan genom att inte genomskåda och inte reagera.  Till stor del har svenska folket fått de politiker som svenska folket förtjänar, genom sin anmärkningsvärda feghet och liknöjdhet.

Som K-O Arnstberg  konstaterat finns det medborgare, motborgare och ”en förfärande mängd oborgare , vilka inte bryr sig om hur landet styrs.

Vilket leder över till det andra momentet.


svmedborgare

B. Dagens medborgare

Vackert uppfattas det, att hålla sig med en fin människosyn.

Här som i andra sammanhang är det inte desto mindre önskvärt, för att inte säga helt nödvändigt, med en realism.  Vi måste se verkligheten som den är, utan skygglappar. Inte vara naiva, inte falla för önsketänkande.

För egen del har jag genomgått en utveckling beträffande demokrati och människosyn:

•  Tidigt kunde jag distansera mig från vad jag kallade ”ultrademokrati”, dvs ett överdrivet ältande och diskuterande. Man måste komma till skott inom rimlig tid, finna att en fråga någon gång kan anses färdigbehandlad och våga gå till beslut.

•  Tidigt såg jag också falskheten med vad jag kallar ”sifodemokrati”, dvs att människor tillfrågas spontant, om något som de inte alls är insatta i och inte har ägnat någon uppmärksamhet. Genomtänkta åsikter förutsätter att man först givits tid att ta del av både fakta och argument i en fråga, stämt av med andra.

En insikt som senare växt sig starkare hos mig är att alla människor inte är kapabla att engagera sig och förvärva insikter. Krasst är kanske 70% eller mer av befolkningen ganska ”hopplösa fall”.  De har inga egentligen egna åsikter, inga genomtänkta övertygelser.  Och kommer så aldrig att ha. De följer bara vindriktningen, går med den sida som verkar dominera.

Mitt ungdomsideal om den ansvarsfulla, moraliska och informerade medborgaren har nog aldrig haft så mycket med verkligheten att göra…

Med detta dock inte sagt att jag är redo att pendla över till en rakt motsatt position. Fortfarande kan jag ansluta mig till BGF-texten  ”den demokratiska människosynen” (som kontrast till Expos och SD-ledningens).

knut


Så vart leder detta, vad kan bli slutsatser?

Allmänt blir det ett steg mot elitism – satsa tydligare på de bästa krafterna!

Inom skolan skulle detta kunna bli mycket tydligt. Nu säger alla – även SD:s skolpolitiker – att ”de bästa lärarna” ska sättas in i de skolor som har de ”största utmaningarna”.  På ren svenska: dessa lärare skall slitas ned, stånga sina pannor blodiga,  mot de elever som visat sig minst kapabla eller ens intresserade av att försöka lära sig något i skolan.

Mitt resonemang pekar i en rakt motsatt strategi. Belöna de elever som visat sig vilja och kunna lära sig, belöna dem med de bästa förutsättningarna för att nå än högre. Det betyder inte att någon elev ska hindras att anstränga sig, men samhället ska inte slösa med resurser där utsikterna är små att ge resultat.


I den politiska processen kan man med mitt resonemang tala om meritokrati.

Det behöver inte betyda att överge en demokratisk ram, men inriktning och strävan ska vara att vaska fram bästa möjliga företrädare. Här talar jag inte bara om examen och sakkunskaper, utan även om drivkrafter och moral. Det måste röra sig om personer som vill arbeta för sitt folk och sitt land, för vårt gemensamma bästa!


Svårigheten består naturligtvis i att hitta konkreta åtgärder, ägnade att befrämja en sådan utveckling.

Några tankar:

• En elementär kunskapstest för att få röstkort, som markering av att röstandet innefattar ett åtagande – redan att man måste ansöka om ett röstkort kunde vaska bort de mest ointresserade.

• Färre riksdagsledamöter – 149 kan räcka.

• Höjd valbarhetsålder – vederbörande bör ha hunnit skaffa vissa erfarenheter, gärna i ett yrkesliv.

• Ekonomiska ersättning ska i princip gälla inkomstbortfall – uppdrag som riksdagsledamot ska vara  tidsberänsat, inte ses som ett yrke.

• Begränsning av antal valperioder i sekvens för en ledamot.

• Personval i enmansvalkretsar.

• Egna TV-utrymmen åt partierna, med fasta veckotider – gå förbi journalistiska förkläden.

slstyret


 

Mer

Anders Isaksson: Den politiska adeln

Anne-Marie Pålsson: Knapptryckarkompaniet

Björn Ericson: Den härskande klassen

Dick Erixon: Ledarskap saknas

Lars Bern: Det sovande folket vaknar

Jan Tullberg: Den mesiga majoriteten

K-O Arnstberg: Trojaner