Tack, Björn Hammarbäck!

bh1

Björn Hammarbäck har, efter en längre tids sjukdom, avlidit. Beskedet kom alltså inte helt oväntat, men blir inte desto mindre smärtsamt. Björns bortgång betyder en förlust för oss sverigevänner!

svicnr

Utan Björn Hammarbäcks insatser skulle SVIC-projektet, med framställningen och distributionen av gratistidningen ”Sverige i Centrum” inte ha kunnat komma igång, så som skedde år 2005.

SVIC spreds framförallt inom kollektivtrafiken i Stockholm och på i huvudsak samma sätt som då gratistidningarna Metro och City.  Tanken var att verka  opinionsbildande och att utgöra en motvikt till den propaganda som serverades av stora massmedia i Sverige.

SVIC utkom med sammanlagt sex nummer, det sista numret direkt efter riksdagsvalet 2006.

Mer om SVIC kan läsas här.


svicutdeln

Inför valet 2010 drog Björn och jag tillsammans igång ett annat tabloidprojekt, denna gång för hushållsutdelningar, och i princip över hela Sverige.

Det blev sammanlagt fyra olika tabloider, med dessa titlar:

1. Något  Annat Parti

2. Frågor för Sverige

3. Lägg om kursen!

4. VÅGA BRY DIG!

tabnr

Den sista av dessa gavs ut i regi av vår på höstkanten 2013 bildade förening ”Opinionsbildarna”. Den fick dock aldrig någon riktig styrfart, eftersom både Björn och jag själv hade en del hälsoproblem.

Björn Hammarbäck finns inte längre bland oss, men hans insatser bör kunna tjäna som en inspiration för många andra,  att fortsätta kampen för vårt land och folk. Det behovet är ju  inte mindre nu än för tio år sedan, då SVIC startades.

Tack, Björn!

bh5


En annan förlust under våren för oss sverigevänner är Ola Jennebrink.

Trots ett rörelsehandikapp gjorde han viktiga insatser i arbetet för att sprida tabloider och på annat sätt stöda Opinionsbildarnas verksamhet. Han var aktiv på många kommentarsfält med mycket insiktsfulla inlägg.

Ett verkligt föredöme för oss alla!


Mer

https://janmilld.wordpress.com/2015/06/30/motiv-ifragasatt/ 

Danmark visar vägen!

dval

Valresultatet i Danmark ligger helt i linje med tre opinionsmätningar denna vecka om partisympatierna i Sverige.

Tillförlitligast är, erfarenhetsmässigt, norska Sentio – som hittills träffat mest rätt för SD och M.  Där når SD nu drygt 22% och hamnar nästan i jämnhöjd med S och M.

Det är samma trend över hela Norden:

• i Sverige finns Sverigedemokraterna

• i Danmark finns Dansk Folkeparti

• i Norge finns Fremkrittspartiet 

• i Finland finns Sannfinländarna. 

Så här kan deras senaste valresultat i riksdagsval jämföras (för SD senaste Sentiomätning skuggad):

Standard RGB

Tobbes mediablogg kommenterar:

”En rolig sak, när man tittar på ovanstående bild, är att det politiska landskapet i Sverige sannolikt kommer att se ut på samma sätt inom en snar framtid, med ett SD som är något större än Moderaterna. En skillnad är att inget av de tre stora danska partierna vill ha en asylpolitik som ens närmar sig Sveriges. Vårt land blir alltmer extremt i ett nordiskt och europeiskt sammanhang.

Den viktigaste skillnaden är dock att Dansk Folkeparti behandlas som det folkvalda parti de är och sålunda utgör en naturlig samarbetspartner för högerblocket, precis som Fremskrittspartiet i Norge och Sannfinländarna i Finland. Även denna aspekt visar vilket absurt undantag Sverige är.”


helle

Ja, sannerligen är kontrasten mot Sverige skarp! Från svenska SAP och övriga Sjupartiet har ju deklarerats att SD kan man ”inte ta i med tång”. Den hållningen utsträcker nu SAP även till sitt systerparti i Danmark.  Till den socialdemokratiska valvakan i Köpenhamn sände man ingen företrädare.

Iofs konsekvent.

Det som den danska s-ledaren säger på valaffischer, om att även invandrare ska arbeta och göra rätt för sig, blir ju ur svensk s-horisont som att ”svära i kyrkan”. Arbetskravet antyder att egenförsörjning inte redan skulle vara något helt självklart för varje utlänning: djupt kränkande, helt på tvärs mot den påbjudna verklighetsbilden!

En av mina läsare kommentar i ett mejl:

Alla övriga partier i riksdagen har nu under snart fem år försökt att isolera SD i hopp om att det skulle marginalisera SD och att de skulle försvinna ut ur riksdagen. Istället växer SD för var dag. Att Aftonbladet inte redovisar all time high för SD och att partiet ligger mindre än 2 procentenheter efter S & M visar att media försöker måla upp en annan bild än verkligheten. Sentio är ju det institut som varit närmast SD:s valresultat i de två senaste valen.  

Jag har pratat med en del personer som nu kommer att rösta på SD enligt egen utsago. Inte för att de är SD sympatisörer men för att de är trötta på självgoda politiker och journalister. De identifierar sig med SD som underdog som hela tiden undanhålls sina rättigheter i samhället. Vallöften som sviks redan på valnatten för det var aldrig tänkt att infria dem. Det var enbart lögner för att den självgoda neoadeln  skulle positionera sig. Det hela är bara ett skådespel där föraktet för undersåtarna inte har några gränser. 

Det påminner mig om en anekdot då vi var sex vuxna och två småflickor ( fyra-fem-års åldern) som hyrde en stuga över en helg.  När det var dags för grillning på kvällen så blev den ena flickan arg för att hon inte fick sin vilja igenom. Hon ställde sig framför oss alla med händerna i sidan och hög och arg röst sa: ’Jag tänker inte vara med er, nu kan ni sitta här ensamma’ och så gick upp och satte sig på en liten kulle ca tio meter bort.  Precis så ser jag politikerna som mästrar, de tror att de är allt. 

Den politiska/medie adeln anklagar SD för att vilja isolera Sverige, men de inser inte att de målar in sig i ett hörn och isolerar sig själva från folket. 

SD har dubblat sig vart fjärde år till varje val. Men just nu har fördubblingstiden halverats. SD kommer troligtvis att ha dubbla valresultat i opinionsmätningarna i höst och kanske även vara största parti. SD har ju infiltrerats och tagits över av, ja du vet vilka. Men trots det så anser jag det vara bra att SD växer tills det kommer ett ’riktigt’ alternativ.

Den här svenska hållningen, med sin gränslösa självgodhet, har jag tidigare skrivit om under rubrikerna ”Frys ut omvärlden!” och ”Ny stormaktstid”.


dmkval15

Sverigedemokraternas fantastiska resultat på över 22% i  Sentio är alltså en nyhet som i stort sett har förtigits i svenska massmedia.

SVT:s rapportering från Köpenhamn är också intressant. Trots att alla de stora partierna pläderat för vad som i svenska media brukar betecknas som ”hårdare tag” i invandringspolitiken, trots det helt entydiga valutslaget i Danmark för en restriktivare linje, så lyckas SVT – när man ska fånga upp röster från ”mannen på gatan” – hitta nästan bara pk-röster, med samma åsikter om invandring som svenska journalister och redaktörer.

dmkdia

Ändå har moment av sanning kring situationen lyckats sippra fram även i svensk television. I en SVT-sändning nyligen framgick det faktum att den invandringspolitiska debatten i Danmark är en helt annan än den i Sverige, trots att asyl- och anhöriginvandringen dit är så mycket mindre än den till Sverige. Även om konstigheten i sammanhanget förutsattes ligga på dansk sida.


atrio

Ett mediainslag nyligen av särskilt intresse var ett möte i Aktuellt mellan Mona Sahlin från S och Julia Kronlid från SD. Se 8.30 in i detta inslag!

Det blev en debatt som vanns på ”walk-over” av Julia Kronlid, kan man väl säga. Hon behövde bara stå där och vara lugn och saklig, medan Sahlin forsade på med sin aggressiva storsvenska besserwisserism.  Sahlin angrep t ex Kronlid för att ha varit ”kaxig” när hon förmedlat faktauppgiften om SD:s 22% i senaste Sentio.

helloms

Mona Sahlin är annars en personlighet som kan förundra mig.

Det har från första början varit hennes ”varumärke” att vilja framstå som självkritisk och förespråkare av att vi alla ska ”tänka nytt”. Redan logiken i detta talar ju för att hon själv någon gång kan ha haft fel.

Vi som följt svenska invandringspolitik vet också att hon där verkligen har haft mycket fel, och väldigt länge – med helt förödande konsekvenser för vårt land.

Likväl vidhåller hon denna överlägsna attityd mot oss meningsmotståndare som från början hade rätt!!

Ytterligare ett exempel på en speciellt socialdemokratisk (dvs svensk sådan) form av logik?

ntorg02

Danmark är hursomhelst ett land som jag länge upplevt som ett föredöme för Sverige, beträffande såväl invandringspolitik som demokrati och kultur. När Blågula frågor år 2002 hade torgmöten i vår signalkampanj för Sverigedemokraterna hade vi således med en dansk flagga som markering.

Förutom för danskar får jag erkänna att finnar och japaner, ryssar och tyskar, är folk som jag känner en alldeles särskild sympati för.

Låt mig avslutningsvis tipsa om material i samband med det framträdande som jag och John Järvenpää gjorde på ett möte för Tryckfrihetssällskapet i Köpenhamn 2005. Ett material om situationen i Sverige beträffande  yttrandefrihet.

På vad sätt har denna demokratisituation förändrats under de tio åren sedan år 2005?


Vad vi har fått är ”DÖ” eller ”DÖK”Decemberöverenskommelsen.

Om denna statskupp skriver Lars Bern på sin blogg Antropocene:

ledarskap

”…genomför den politiska adeln en långsam statskupp där de målmedvetet steg för steg sätter folkstyret ur spel. Den folkligt förankrade idédebatten är död och politiken cementerad till yrkespolitikernas gemensamma värdegrund som man är överens om att inte ifrågasätta. I en rad för väljarna viktiga frågor gömmer man sig bakom EU. Det slutliga belägget för denna kupp som berövat folket dess demokratiska inflytande var den s.k. Decemberöverenskommelsen – kallad DÖ. För att behålla skenet av folkstyre använder man det raffinerade systemet med korrumperade medier och lobbyorganisationer förklädda till folkrörelser som iscensätter en påstådd folkopinion som inte finns i verkligheten.

Vännen Sven Hagströmmer har träffande beskrivit denna skamliga överenskommelse med följande ord: Uppgörelsen är bland det värsta som har hänt i svensk politik. Det är ett otroligt övertramp mot de parlamentariska spelreglerna. Demokrati handlar om majoritetslösningar, inte om en politisk elit som ger sig själva minoritetslösningar.

”I dagens läge kan man som alliansväljare möjligen rösta på Kd med sin nya ledare Ebba Busch Thor under förutsättning att inte även hon ansluter sig till DÖ.”

Med en fortsatt svikande allians och en vänsterregering som bryter alla löften är ett säkert stalltips; det största partiet i Sverige efter nästa val blir SD. Vi får hoppas att alliansens ledare tar sitt förnuft tillfånga och byter strategi och börjar föra en substantiell opposition istället för plakatpolitik via meningslösa tillkännagivanden. Det innebär att man måste erkänna Riksdagens tredje största parti som en del i ett tänkbart parlamentariskt underlag,..” 

dok


PS

Ordförande i Dansk Folkparti är Kristian Thulesen Dahl, sedan år 2012, då han efterträdde Pia Kjaersgaard.

Så här ser han ut:

dfordf


 

Mer

https://affes.wordpress.com/2015/06/21/mona-sahlin-briljerar-i-aktuellt/

https://samtiden.nu/3742/dansk-kritik-mot-svensk-demokratisyn/

https://samtiden.nu/17347/df-dags-aterinfora-granskontrollen/

http://www.exponerat.net/danska-valresultatet-succe-for-dansk-folkeparti/

https://varjager.wordpress.com/2015/06/19/sd-har-ritat-om-den-politiska-kartan-pa-riktigt/

http://petterssonsblogg.se/2015/06/20/danskt-valresultat-oroar-svenska-politiker/

Judisk rasism?

stopparasism

En text har jag redan skrivit, som recension av boken ”Den judiska rasismen”.

Här kommer ytterligare en – denna gång med fokus på bokens titel.

Därmed väcks frågor om begreppet ”rasism”:

– vad innebär det?

– var förekommer det?

– är det något att i varje sammanhang fördöma?


diaspora

Jag tänker på den judiska diasporan.

Under mer än 2000 år har det judiska folket levt i förskingringen, utspridda i ett stort antal olika länder, över hela världen. Ändå har de överlevt, har lyckats undvika att bli assimilerade. Som folk har judarna kunna bevara sin identitet, har fortsatt att existera.

Är inte detta helt mirakulöst?!

Hur har de då burit sig åt??

20-30 sekler – det är en lång tid!

Skulle inte andra folk, hänvisade till att leva bland andra folk under en så lång period, ha assimilerats i sin respektive miljö? Hur lyckades judarna med att fortsätta existera som folk?


synagogoa

Svaret ligger – föreställer jag mig – i en gemensam historia och religion, i en stark identitet och medvetenhet om sina rötter, i  gruppsammanhållning och avgränsning utåt.

Konkret kan detta översättas i att man undviker ingiften. Judar bildar familj tillsammans med andra judar. En form av självvald segregering: man odlar sin egen kultur, har egna sammankomster, upprätthåller judiska traditioner, umgås i första hand med andra judar, osv

Även om ”rashygien” inte är ett begrepp som används kan jag undra om detta ändå inte är vad som under lång tid praktiserats bland judar. Duke citerar en religiös auktoritet i Jerusalem, rabbin Simcha Cohen: ”Giftermål med en ickejude kan aldrig välsignas eller tillåtas.”

Israelisk lag erkänner inte, skriver David Duke, giftermål mellan palestinier och judar som lagliga.

Ett faktum är hursomhelst att judar i genomsnitt är påfallande intelligenta, något som återspeglas både i den höga andelen judar bland nobelpristagare och frekvensen av  judar i maktpositioner inom ekonomi, media och politik. Detta senare kan föralldel återspegla inte bara hög intelligens, utan också sammanhållning, grupplojalitet och lagarbete.


Så här långt – är det fråga om ”rasism” från judisk sida?

Det kan man kanske hävda, beroende vilken betydelse som läggs in i begreppet.

När David Dukes bok på svenska fick titeln ”Den judiska rasismen” syftas dock på något mer. Där handlar det även om ett judiskt herrefolkstänkande.

En föreställning om överlägsenhet i förhållande till andra folk, men också om en praktik där denna mentalitet får uttryck i handlingar.

Samtidigt blir det fråga om ett berg av dubbelmoral från judisk sida.

Duke:

”Judar praktiserade ett moralsystem för sig själva och predikade ett helt annat för den ickejudiska världen.”

dubbelmoral


Sedan 1948 finns ju staten Israel, som ett hemland åt just judar.  Uttryckligen en judisk stat.  I sig inte fel, om man bortser från palestiniernas öde. Själva principen att varje folk så långt möjligt ska ha sitt eget land, bör – anser jag – gälla för alla folk.

Problemet är att ledande judar och mäktiga judiska organisationer tillämpar så dubbla måttstockar. För västländer i övrigt predikar de något helt annat än för sig själva – nämligen massinvandring och mångkulturalism.

Duke:

”Trots att judar hängivet stödjer sin egen exklusivt judiskstyrda stat Israel, arbetar de frenetiskt för att undergräva de vitas kontroll och tongivande roll i Amerika genom massiv icke-europeisk invandring. De arbetar genomgående för ’mångfald’ och pluralism överallt i världen utom i… Israel.”

israel

I blixtbelysning ställdes detta i vad Karl-Olov Arnstberg uppmärksammade om hur afrikanska migranter till Israel sänts vidare till Sverige, genom förmedling av FN-organ:

”…fundera lite över de politiker som tog beslutet att dessa eritreaner skulle få komma till Sverige. Fanns detta som ett politiskt uppdrag, något som de gjorde för att bejaka sina väljares önskemål? Fanns det med i något av de borgerliga och regerande partiernas program?  … ingen har på ett godtagbart sätt förklarat varför det är Sveriges uppgift att ta ansvar för människor som flytt till Israel från Eritrea, ett land som inte ens ligger i samma världsdel som Sverige.

Duke:

”Judar som söker kontrollera andras nationer blir aldrig utsatta för fördömanden, men vi ickejudar som bara vill att våra egna stater skall avspegla våra traditioner, värderingar och intressen, brännmärks som hatiska, rasistiska antisemiter.”


dd

David Duke vill motsätta sig såväl underkastelse som förtryck av andra folk:

”Skall sanningen fram så föredrar de allra flesta människor att umgås inom sin egen ras och etniska grupp, och i ärlighetens namn tycker nog de flesta att den egna gruppen är den bästa. Herrefolkstänkande blir det först när en grupp vill kontrollera eller vinna överhöghet över en annan.”

Men finns det alls några raser? Den aktuella tesen från kulturmarxisterna lyder att så inte är fallet.

Nyligen läste jag i boken ”Sapiens”, skriven av Yuval Noah Harari, stationerad i Jerusalem. Boken börjar bra, men halvvägs (sid.227) kommer så ett ifrågasättande av att mänskligheten kan indelas i olika raser.

Inte desto mindre blir budskapet från judiska ledare, vad gäller judar, ett annat.

Duke:

”… har judiska ledare i århundraden rutinmässigt kallat de egna för en ras…. många uttalanden som visar hur judiska ledare utan omsvep betraktar det egna folket inte bara som en religion utan som en identifierbar ras, som kan genetiskt urskiljas från andra folkslag.”

Ett särskilt grovt exempel som Duke här anför är antropologen Jared Diamond. Först hade denne uttalat sig mot ”indelande av mänskliga befolkningar i raser”. Därefter skrev han om genetiska studier som skulle visa på skillnader mellan judar och ickejudar.

Duke kommenterar:

”Diamond menar alltså att det inte finns några reella skillnader mellan mänsklighetens huvudraser, men att det minsann är både möjligt och önskvärt att urskilja de betydligt mindre tydliga skillnaderna mellan judar och ickejudar.”


En förklaring till judars arbete för mångkultur ligger i en ambition att söndra inom sina värdnationer:

”…judiskt inflytande… inriktas på att försvaga all etnisk solidaritet och lojalitet hos värdfolket, medan man målmedvetet uppmuntrar etnisk stolthet och solidaritet judar emellan.”

steinlightStephen Steinlight, ledande företrädare för American Jewish Committee:

”I kanske ytterligare en generation, enligt en optimistisk prognos, befinner sig judenheten således i en position där den kan söndra och härska och gå in i selektiva koalitioner som stöder vår agenda.”

Stephen Steinlight är f.ö. redan uppmärksammad på BGF-sidan: ”Varför judar välkomnar muslimer”.

Duke:

”I ett splittrat land utövar den mest sammanhållna gruppen den största makten. Att söndra och härska har alltid varit herrefolkstankens recept för maktutövning.”


Steinlight var inne på hur judar på 60-talet drev igenom inte bara öppnandet av USA:s gränser för invandring, utan också låg bakom medborgarrättsrörelsen i USA.

2ledare

NAACP (National Association for the Advancement of Colored People) leddes i huvudsak av judar, där fanns inte många svarta i ledningen. David Duke: ”Det började gå upp för mig att det inte i första hand var afroamerikanerna som arbetade för rasblandning.”

NAACP och Martin Luther King arbetade mot rassegregering. Organisationen Nation of Islam, däremot, Black Muslims, arbetade för raka motsatsen. Den verkade för att svarta skulle odla en egen stolhet och identitet, kunna s.a.s. stå på egna ben. Således motarbetades de av judar.

Duke:

”Dessa svartas organisationer har velat bevara sitt eget arv istället för att låta sig assimileras i ett mångkulturellt samhälle.  Judiska rasister vill hycklande nog inte att några andra än de själva skall vara medvetna om sitt arv och sina gemensamma intressen. De arbetar för att skuldbelägga andra grupper för att ens vara stolta över sin egen kultur. De utmålar etnisk stolthet och sammanhållning hos andra grupper som rasistiskt och hatiskt.”


torah1

Judars attityder bottnar i en föreställning om utvaldhet som går tillbaka till Tora:

”I motsats till Nya Testamentets universalism är Gamla Testamentet extremt etnocentriskt. Israeliterna betecknas genomgående som ett ’särskilt folk’ eller ett ’utvalt folk’…”

”…dess dominerande tema är den rasliga och etniska herrefolkstanken. Det finns flera oblyga uttryck för den etniska herrefolkstanken:

• Israeliterna är ett ’utvalt folk’ som Gud valt ut framför alla andra folk på Jorden

• Israeliterna har rätt att härska över alla andra folk och blir lovade att de en dag skall äga och härska över hela världen

• Israeliterna skryter om folkmord på hela folk och kungariken

• Israeliterna beordras att mörda alla människor i länder där de skall slå sig ner och att döda samtliga människor från andra nationaliteter som inte underkastar sig slaveri

• Israeliterna förbjuds att ta slavar från sitt eget folk, men uppmanas att förslava icke-israeliten, vilka de för evigt kan låta gå i arv till sina ättlingar

• Israeliterna förbjuds att gifta sig eller ’blanda sin säd’ med andra folk.”

talmud

För kristna finns ju Nya Testamentet som en motvikt, med maningar om att ”vända andra kinden till” – judarna har istället  sin efterbibliska skriftsamling Talmud:

”Medan Jesus Kristus står för en utveckling mot större kärlek och tolerans, förstärker Talmud rasismen i Tora… Talmuds ohöljda och upprepade hänvisningar till ickejudar som djur och ’himmelskt avskräde’, liksom dess beskrivningar av hur judarnas fiender kokas i sädesvätska och avföring, skulle förmodligen ha fått Hitler att rodna.”

Duke konstaterar:

”I Mein Kampf ifrågasätter Hitler om judarna skall betraktas som tyskar, medan Talmud hävdar att ickejudar inte ens är människor…”

Vad han därvid syftar på är femton Talmudcitat på sidan 66 i sin bok, t ex detta: ”Alla /icke-judiska/ barn är djur.”


Duke citerar även vad Moses Hess, en tongivande jude, skrev 1862:

”Vi judar skall alltid förbli främlingar bland gojim /ickejudfarna/… Det är ett faktum att den judiska religionen framförallt är judisk nationalism… Varenda jude, vare sig han vill eller inte, är automatiskt, genom sin blotta födelse, bunden av solidaritet till hela sin nation… Man måste vara jude i första hand och människa i andra hand.

Duke kommenterar:

”Om Adolf Hitler någonsin hade yttrat ’Man måste vara tysk i första hand och människa i andra hand’, skulle då inte dessa ord ofta upprepas som bevis för hans ondska?”


stjarna

”Den judiska rasismen” tar naturligtvis också upp begreppet ”antisemitism”.

Ett begrepp som ofta missbrukas, och det på två olika sätt:

• det talas om ”antisemitism”, när det inte är fråga om någon allmän motvilja mot judar, utan bara om kritik av hur judisk makt används

• det kan röra sig om en verklig antisemitism, men då som en reaktion mot  judars attityder och agerande.

”Historien igenom har judar varit oskyldiga offer för ondskefulla ickejudar. I de hundratals folkliga, nationella och religiösa reaktioner mot judarna som dessa böcker tar upp, finns det aldrig … att judar skulle kunna ha gjort sig skyldiga till något vanhedrande.”

”De gör aldrig minsta antydan om att det judiska folket till någon som helst del självt kan ha burit ansvar för de återkommande negativa reaktionerna mot dem.”

Duke ser det som ett rimligt antagande att ”den judiska rasismen och antisemitismen underblåst varandra”, och citerar Israel Shahak:

”Antisemitism och den judiska chauvinismen kan endast bekämpas tillsammans.”


menorah

Ur bokens slutkapitel, om Judisk evolutionär strategi:

 ”De som talar klarspråk om den judisk-chauvinistiska maktens verklighet sägs tro på ’den judiska konspirationen’ -… Men det är inte några fantasifulla ’Sions Vise’ som vi behöver frukta, utan verkliga människor som utövar judisk makt i dag och blir allt öppnare med det.

Det finns ingen konspiration, åtminstone inte i ordets vanliga bemärkelse. Det hela omges inte av något större hemlighetsmakeri. Den judiska makten är ständigt närvarande. Varenda politiker är såpass medveten om denna makt att han vet att han inte kan tala om den! 

Judiska organisationer, judiska media och judiska politiska agenter trycker på för sin dagordning utan hänsyn, samvetskval eller självrannsakan. Precis som judiska chauvinister en gång i tiden målmedvetet iscensatte ryska revolutionen, samordnar de nu sin världsomfattande makt. Ingen judisk ledare behöver styra sina underhuggare till att eftersträva politisk kontroll över ickejudiska nationer, de gör det ofta lika naturligt som en blåskrika tar över en annan fågels bo. Judiska mediamoguler och myndighetsbyråkrater behöver inte bli tillsagda att motarbeta ickejudars stolthet, kulturarv, ära, lojalitet och traditioner medan de samtidigt bevarar sina egna. 

Det finns inget behov av någon komplott för att välta ickejudarnas sexualmoral, familjestruktur och religiösa tro över ända. Freud och hans intellektuella ättlingar har sannerligen inte behövt någon plan, de har bara gjort vad som fallit sig naturligt för dem. Inga Sions Vise måste säga åt de judiska byråkraterna att öppna Amerikas och Europas gränser för tredje världens ’jämmerliga slödder’: det vet nästan instinktivt att i en mångkulturell stat kan de dominera. Det vet också att om de kan upplösa vår genetiska integritet och etniska lojalitet, så finns det ingen kvar som har kapacitet att utmana dem om makten.

Det är ingen konspiration. Det är helt enkelt två nationer – den judiska och den ickejudiska – som befinner sig i ett slags etniskt krig. Men medan vi ickejudar utan egen vetskap får lära oss att begå kulturellt och politiskt självmord, får judar lära sig samhörighet med sin egen sort och hat och misstro gentemot oss. Bara en liten andel judar befinner sig i den kulturella och politiska frontlinjen, men genom att de många judiska organisationerna stöder hemmafronten sina stormtrupper.”


Om de verkligen representerade allt det som är ädelt hos mänskligheten, vore det kanske bara i linje med naturens ordning att vårt folk ersattes av den judiska prototypen. Historien talar emellertid om för oss att under historiens framskridande har de judiska chauvinisternas frammarsch ofta förebådat mörker snarare än ljus.  Detta har visat sig särdeles tydligt genom det tragiska implementerandet av de doktriner som skapats av 1800- och 1900-talets tre mest inflytelserika judar: Marx, Freud och Boas. Dessa tre har åstadkommit mänsklighetens försämring och förnedring, inte hennes upphöjande.

Judar besitter enorm makt – en makt som har uppkommit genom begåvning i kombination med samarbete och skrupelfrihet. Ofta stärks de av det som försvagar oss. Vår makt kan endast återupprättas genom hängivenhet till sanning och rättvisa, genom uttryck för mod och ädelhet. När vi gör våld på vår egen moral blir vi försvagade och möjliga att exploatera, som vår situation idag visar.”


vietnam

Om jag avslutningsvis ska försöka hitta något i David Dukes bok att vara kritisk mot, så kan det vara att han ganska ofta upprepar sig, vilket märks när man läser igenom hela boken rakt av. Å andra sidan kan ju bokens kapitel läsas fristående från varandra.

Något som fick mig att studsa var en formulering om Vietnamkriget:

”Under Vietnamkriget ledde den judiskt dominerande ’nya vänstern’ demonstrationer för FNL:s seger samtidigt som amerikanska män blev dödade av FNL:s kulor och bomber.”

Vad blir logiken i detta? ”My country, right or wrong”?

Vietnameserna var i sin fulla rätt att försvara sitt land mot de utländska inkräktarna! Amerikanerna hade aldrig i Vietnam att göra!


2015 års utgåva av ”Den judiska rasismen”  kan beställas från Logik förlag. Pris: 269 kr.


 PS

mddAngående massmedia konstaterar David Duke: ”En nation som står under inflytande av en främmande och destruktiv massmedia är lika förtryckt som en som står under en främmande ockupationsmakt.”

Han citer Solsjenitsyn: ”Som det nu är, har pressen blivit den starkaste makten i västvärlden, mäktigare än den lagstiftande, den utövande och den dömande makten.  Man skulle vilja fråga:  av vem har den blivit vald och inför vem är den ansvarig?”

Det ligger det i sakens natur att vad Duke här redogör för är mediasituationen i USA. Den iofs viktig, men för svenska läsare är ju läget i Sverige mer intressant.

Det berörs dock i ett efterord av Lennart Berg. Där återges upplagesiffror från 2002 beträffande våra största dagstidningar. Utöver Bonnier och Hjärne finns Schibsted. Aftonbladet och Svenska Dagbladet är inte judiskt ägda, men politiskt korrekta är du ju ändå – precis som SVT och TV4.

Som framgår av vitboken spelade DagensNyheter en nyckelroll i att på 1960-talet ge plats för den debatt som tryckte på för mångkultur.

dn60


 

I sitt förord skrev Jonas De Geer också om situationen i Sverige – det finns välbudgeterade judiska frontorganisationer med uppgift:

”1) att förtala och trakassera alla ickejudar som motsätter sig utplånandet av sitt folk eller sin religion genom att kalla dem för rasister, bigotta, extremister o.d.

2) att förtala och trakassera alla som på något sätt kritiserar Israel, världens i särklass mest rasistiska stat, genom att kalla dem för antisemiter, hatiska, extremister o.d.

I det svenska fallet har Expo huvudansvaret för uppgift 1).  

Huvudansvar för uppgift 2) har Svenska kommittén mot antisemitism.”


Mer

Agendajudar 

”Ingen sanning kan döljas”

tolp

”Ingen sanning kan döljas, diktatorer kan ej gömma sig”.

Så deklarerade FN-ambassadör Jan Eliasson i TV4:s Nyhetsmorgon inför starten av NATO:s bombkrig mot Libyen våren 2011 och det mord på landets ledare Al-Gathafi som sedan följde.

natofrihet

Nog finns en hel del sanningar och anmärkningsvärda moment att här lyfta fram! 

Jag tänker på att:

• Var det rimligt att på detta sätt utnyttja FN-resolution 1973 om en ”flygförbudszon”?

• Libyen var Afrikas kanske bäst fungerande land.  Varför slå sönder detta samhälle?

• Som skäl angavs att Al-Gathafi var en diktator.

Vilka andra länder i Afrika eller arabvärlden var mer demokratiska?

• Som skäl angavs också att Al-Gathafi dödade individer ur sitt eget folk – hur mycket sanning låg i detta?

NATO:s halvårslånga bombkrig i Libyen dödade 700 personer och skadade 4000.

• I vilken utsträckning var kriget mot Al-Gathafi resultatet av ett folkligt upprop och i vilken utsträckning en utländsk intervention?

• Engagemanget var så stort från västländer när det skulle bombas, men så snart bomberna tystnat tystnade även intresset för situationen i Libyen.  På vad sätt har folket i Libyen nu en bättre situationen än innan bomberna började falla?

• Vilka lärdomar drar politiker och massmedia i Sverige av Libyenkriget 2001?

• Ingick Libyenkriget i en plan att underlätta ytterligare massinvandring till Europa från Afrika, eller blev detta bara en oavsiktlig konsekvens?

river

Framförallt förtjänar noteras att kriget mot Libyen och det där med våld framtvingade regimskiftet ingick i en plan från Washington, omfattande även en rad andra länder. Det ingår i en strävan efter världsdominans, där USA ska ha en ”exceptionell” roll.

På USA:s pluskonto kan sättas, att det finns framträdande amerikanska debattörer och politiker som motsätter sig denna politik.

Frågan blir dock: var finns de svenska debattörer och politiker som också gör det? Klart är att dit hör inte socialdemokraten Jan Eliasson.

Veckans fredagsbio heter  ”Toppdiplomaten och LIBYEN” och kommer här:


 

Mer:

https://janmilld.wordpress.com/2014/08/05/failed-state-1-libyen/

http://www.bgf.nu/gb/

https://janmilld.wordpress.com/2015/05/15/hur-tanker-putin/

https://janmilld.wordpress.com/2012/02/10/karthago-och-libyen/

https://janmilld.wordpress.com/2011/08/22/tv-om-libyen/


https://www.youtube.com/watch?v=xANMKj7Md0E

https://www.youtube.com/watch?v=xzeeYLoRY4k

https://www.youtube.com/watch?v=hTfewKWj9xA

https://www.youtube.com/watch?v=Iw5Ij_RFJ1Q

6 miljoner?

a

Denna bloggtext ska handla om Förintelsen. Med stor bokstav och utan citattecken.

Är jag själv ”revisionist” eller rentav en ”förintelseförnekare”?

Vad krävs för att där ”kvala in”?

För drygt två år sedan blev jag uppringd av en ung jude, som vill förvissa sig om att jag ”tror på Förintelsen”. Jag vet inte om mitt svar gjorde honom helt nöjd, eftersom jag inte ansåg mig kunna besvara frågan med mindre än att han först försåg mig med en definition av detta begrepp.

Efter vad jag nu kunnat förstå, så är siffran 6 miljoner i sammanhanget helt central. 

Vad man måste tro på är att det var 6 miljoner judar som gasades ihjäl och sedan kremerades av de tyska nazisterna under Andra världskriget. Varken mer eller mindre.


Det är ju en uppgift som blivit mig övermäktig, att tro så.  Varför?

sbbok

Det handlar om två moment i kombination:

A. nya uppgifter

B. enkel lågstadiematematik.

Från början hävdades det att 4 av de 6 miljoner judarna dödades i Auschwitz.

Nu har denna siffra reviderats, till kanske 1 miljon, dvs med ca 3 miljoner.

Då säger mig detta, att totalsiffran också måste revideras,  med samma siffra – till kanske 3 miljoner. (6 – 3 = 3)

Min uppfattning om den historiska verkligheten blir här inte uttryck för någon tro, utan för ett vetande. Förutsatt att den nya siffran för Auschwitz stämmer och att matematikens lagar inte har ändrats.

Eller hur?


Men av någon anledning verkar detta resonemang från min sida inte ”gå hem” hos pk-troende judar.  Agendajudar, som jag kallar dem.

Det liksom bara studsar.  Varför?

Kärnan är nog just detta, att det handlar om en tro – och ett krav på andra, att ansluta sig till denna tro. I det sammanhanget är just siffran ”6 miljoner” på något sätt helig.

Vilket indikerar att det mindre handlar om en historisk verklighet än om en påbjuden myt.


badwar

Nyligen läste jag boken ”The Bad  War”. Om den finns mycket att säga, här vill jag bara konstatera en sak:

Den förmedlar faktauppgifter kring denna siffra om 6 miljoner judar, som visar att denna varit viktig för judar långt innan vare sig Andra världskriget utbrutit eller Hitler kommit till makten i Tyskland.

• 1906, den 25 mars: New York Times publicerar anklagelser om att 6 miljoner judar riskerade utplåning i Ryssland.

• 1914, den 2 december: NYT publicerar en vädjan om hjälp till 6 miljoner judar.

• 1921, juli: NYT slår larm om att 6 miljoner judar hotas av utplåning i Ryssland, av vita kontrarevolutionärer.

• 1936, den 9 januari: NYT skriver om 6 miljoner judar som riskerar förföljelse.

• 1936, maj: NYT anklagar Tyskland för en ”Holocaust” (Förintelse) mot judar.

• 1940, den 24 juni: Judiska Världskongressen hävdar att 6 miljoner judar är dömd om Tyskland vinner kriget.

Illustrationer till denna typ av tidningsuppgifter är inte svåra att finna på webben.  En googling gav t ex dessa träffar:

1906 1918 1918 1919 1921 1931 1939 1945

Se även denna film.

Uppgifter från Röda Korset – som var på plats vid krigsslutet – talar inte om vare sig 6 eller 3 miljoner dödade judar i nazistiska koncentrationsläger, utan om ca en kvarts miljon.


fragor

Varför är det så viktigt för agendajudar att driva denna linje om 6 miljoner dödade judar?

Även om siffran skulle stämma så är det bara en fjärdedel av antalet dödade ryssar under Andra Världskriget. Ändå ska judiskt lidande intaga en helt ojämförlig särställning.  Varje antydan om att även andra folk kan ha lidit klassas som att ”relativisera” och därmed bagatellisera vad som hänt judar. (En hållning som inte kompliceras av att man annars gärna mässar om ”alla människors lika värde”.)

jagenda

Vad jag kan komma på som möjliga förklaringar är:

1. Det kan ge ekonomisk utdelning. Tyskarnas dåliga samvete har kunnat omsättas i åtskilliga miljoner eller skadestånd och stöd åt Israel, judiska organisationer och/eller enskilda judar.

2. Det kan ge politisk handlingsutrymme för Israel, gentemot palestinier och gentemot andra länder i regionen.

3. Det kan underlätta drivandet av den mångkulturella agendan. Svenska skolbarn sänds till Auschwitz för att ges dåliga samveten.


Men om man vänder på frågan: varför vill jag försöka streta emot?

Skälen blir nog två – jag:

A. motsätter mig det ovan nämnda.

B. vill inte ge upp möjligheterna att argumentera förnuftsmässigt och att söka sanningen.

Häri ligger inte bara ett egenvärde – ett samhälle som förkastar rationalitet och intellekt lever farligt.

Alla historiska skeenden måste kunna vara föremål för historisk forskning.

mdd


Mer

https://lassewilhelmson.wordpress.com/2013/05/04/gaskamrar-i-auschwitz-med-mera/

https://janmilld.wordpress.com/2014/01/07/tyska-lardomar/

http://www.janmilld.se/millt/v20.html

https://janmilld.wordpress.com/2013/08/03/avsnitt-7-forintelsen-och-antisemitism/

http://www.janmilld.se/ms00/v32.html

https://www.youtube.com/watch?v=xm8UmMuRSSw&bpctr=1432047420

https://www.youtube.com/watch?t=27&v=Dda-0Q_XUhk

https://www.youtube.com/watch?v=hH5hhXl7VYI

 

Lagom är inte längre bäst!

sd-lagom

Sverigedemokraterna går nu ut med ”Lagom är bäst!” som en paroll.

Det är ju densamma som titeln till min bok från 1995 – ”Lagom är bäst!”.

Ska jag då applådera denna SD-paroll 20 år senare?

jmlagom

Situationen i mitten av 90-talet var en annan jämfört med idag. Då pågick inte en massinvandring i riktigt samma omfattning som idag, inte heller hade problemen till följd av denna hunnit växa fullt så mycket.

Bakom boktiteln – och i botten på engagemanget med Blågula frågor – låg en vädjan om sans och en förhoppning om dialog och kompromisser. Hade invandringsförespråkarna önskat lyssna på invändningar  och varit redo att möta oss på halva vägen, då kunde invandringen ha hållits på en nivå där invandrarna fick en chans att inlemmas i det svenska samhället.

put8006

 

inv1951-2013

Nu blev det inte så. Istället för att sikta till någonting ”lagom” gasade man bara på.

Det gör, att vi idag har hamnat i en helt annan situation.

Även om vi nu skulle halvera invandringen, så blir det likväl en sakligt sett extrem linje.

Extrem, därför att den raserar vårt samhälle.


nordenasylanter

Tag bara ovanstående diagram, från en artikel av Gunnar Sandelin på bloggen Mörkläggning.

Eller detta diagram, om utvecklingen över tid:

asyls2008-2014

Till Sverige kommer mångfalt fler asylsökande än till övriga nordiska länder sammantaget!

Ändå har vi skrivit på samma flyktingkonventioner.

Egentligen skulle Sverige alltså inte behöva krypa ur några juridiska åtaganden för att kunna komma ned på samma nivå som Finland, Danmark och Norge.

I praktiken saknas ändå förutsättningarna för detta, av flera skäl:

• kanalerna är upparbetade, för att hitta till Sverige

• år och decennier av signaler har gjort att man lärt sig att sikta in sig på just Sverige

• i Sverige har växt fram ett maktkomplex med egenintressen i denna politik

• de många  ”goda” människorna i vårt land vill inte ändra sig.

Samtidigt närmar sig vårt samhälle nu i rask fart en katastrof, pluggen dras s.a.s. ur våra system för trygghet.


De som följt mig i invandringsdebatten kan nog intyga att jag eftersträvat att vara måttfull och nyanserad, som boktiteln från 1994/95 återspeglade.

Jag har också varit noga med en distinktion mellan invandring i allmänhet och ”probleminvandring”, men det är inget som ens SD har nappat på.

Många gånger har jag pläderat för Tony Blairs idé om ”Safe Haven”, med innebörd att på EU-nivå samordna sållningen av asylsökande, med respektive utan skyddsbehov.

Nu har jag tänkt om.

Inget mer ”lagom”!

Glöm även ”Safe Haven”!

Sverige bör inrikta sig på att säga upp New-York-protokollet från 1967.

Dvs vi ska återgå till en begränsad anslutning till Genevekonventionen, så att åtagandet gäller endast flyktingar från andra länder i Europa.  Varje världsdel ska med den logiken ansvara för sina egna flyktingströmmar.

fb21

I linje med detta ska vi helt ansluta oss till den australiska modellen, dvs verka för att EU stoppar alla fartyg med asylanter på Medelhavet – se till att de sänds tillbaka varifrån de kom.

Afrikanska flyktingar ska ha rätt att söka asyl, javisst – i Afrika.

Den australiska modellen har visat sig mycket verkningsfull. I Australien har man påtagligt kunna erfara kontrasten mellan en slapp respektive en tydlig politisk linje. Med rätt signaler kan denna båttrafik helt stoppas!

au

 

batarau

Det här knyter an till min nya fredagsbio, ”MEDIA-MISS om invandringen”:


 



Mer

http://en.wikipedia.org/wiki/Operation_Sovereign_Borders

http://www.exponerat.net/vad-ar-lagom-ar-bast-med-invandringen/

https://morklaggning.wordpress.com/2015/05/15/ny-statistik-sverige-fortsatt-extremt/

http://www.bgf.nu/lagom/

https://janmilld.wordpress.com/sverige-behover-hjalp/

http://ledarsidorna.se/2015/05/flyktinglagret-den-sista-utvagen/

Vad vet Wolfgang Hansson?

irrgang

OK.  I förra bloggtexten använde jag ett begrepp, som ligger nära vad jag annars själv brukar kritisera.  ”Rusofobi”.

Det ligger ju nära ”islamofobi”. Så här resonerar jag:

1. Om ”islamofobi”

I praktiken sjukdomsdiagnosticerar man med det begreppet vad som i praktiken ofta är bara en saklig och återhållsam kritik av muslimsk extremism, islamisering av det svenska samhället eller vissa muslimers stötande kravfullhet.

Därmed används begreppet fel, det bör överhuvudtaget inte användas.

2. Om ”rusofobi”

Vad jag här syftar på är en överdriven och irrationell rysskräck eller en extremt negativ – enögd och partisk – hållning till Ryssland och rysk politik.

Tyvärr är rusofobin utbredd i Sverige. Inget åskådliggör väl detta tydligare än det faktum att så få svenskar har noterat NATO:s östutvidgning – i stället för nedläggning – efter år 1991, då Warszawapakten upplöstes.

Ett utslag av en osakligt antirysk hållning tycker jag Aftonbladets skribent Wolfgang Hansson gav prov på i en artikel den 9 maj 2015:

”…vill visa att man inte accepterar Putins annektering av Krim och det pågående kriget i östra Ukraina där Ryssland är den drivande kraften. Putins aktioner hotar hela det säkerhetspolitiska system som byggts upp sedan Berlinmurens fall 1989.”

”Ingenting tyder … på att Putin är på väg att överge den väg mot konfrontation som han slagit in på.”

nato2

För att ingen ska kunna missförstå mig:

• Det är inte ”rusofobi” att kunna vara sakligt kritisk mot ryskt agerande, där detta är motiverat.

• Självfallet är det heller inte ”rusofobi” att sätta svenska intressen framför ryska, där dessa kan skilja sig.


Ytterligare ett exempel är från  Wolfgang Hanssons artikel den 28 april 2015, ”Putin vill skrämmas – inte kriga”. Där finns med kategoriska uttalanden av ”Göran Frisk, ubåtsjägare”, om att nationsbestämningar skulle ha skett flera gånger i samband med tidigare ubåtskränkningar i Sverige.

frisk

Som UG-programmen i förra bloggtexten visar stämmer detta dåligt.

Inte desto mindre är det här en verklighetsbild som Hansson tagit till sig, vilket framgår av den intervju som medborgarjournalisten Erik Johansson nu gjort med denne AB-journalist:

Den journalistik som alltmer dominerar i Sverige och andra västländer skulle jag beteckna som  ”pk-journalistik”, dvs man jagar i flock och förmedlar vad man får sig serverat.

Rent visuellt blev detta tydliggjort i samband med ubåtshysterin i början av 1980-talet. Som lydiga barn förmedlade dessa flockjournalister okritiskt vad de serverats uppifrån, i detta fall av marinledningen. Man hade samma frågor, undvek samma frågor och var helt enfaldiga (i ordets dubbla bemärkelse) i sina perspektiv.

Mot detta kan ställas vad jag vill kalla medborgarsjournalistik. Denna finns nu representerad av många webbsidor och skribenter på internet: K-O Arnstberg, Merit Wager, Fria Tider, mfl. Jag tänker på papperstidningen Nya Tider.

Och på Granskning Sverige och dess medarbetare.

Erik Johansson tipsar i programmet ovan om ett viktigt tal av Vladimir Putin den 24 oktober 2014 – ett tal som en journalist med anspråk på att veta vad som rör sig i Putins huvud borde ha tagit del av…

Så synes dock inte vara fallet – Wolfgang Hansson är för sin del helt tillfreds med att  ”yla med vargarna”.

flockjakt



Mer

https://janmilld.wordpress.com/2015/05/10/inte-bara-minkar/

https://janmilld.wordpress.com/2015/04/30/ny-fulltraff-av-granskning-sverige/

https://janmilld.wordpress.com/2015/04/24/expert-med-kunskapsluckor/

https://janmilld.wordpress.com/2015/04/17/skrackvalde/

https://janmilld.wordpress.com/2015/02/26/kiev-2014-donbass/

https://janmilld.wordpress.com/2015/04/18/replik-om-ryssland/

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 165 andra följare