På tisdag ska presidentvalet ske i USA. Vilken av de två huvudkandidaterna kommer att väljas? Ska det bli Hillary Clinton eller blir det Donald Trump?
Min prognos:
a) Det kommer att bli väldigt jämnt. En ”nagelbitare” in i det sista.
b) Till sist blir det Hillary Clinton som lyckas vinna det nödvändiga antalet elektorsröster.
Vad som leder mig till den slutsatsen är inte främst en bedömning av opinionsläget bland väljarna i USA.
Nej, det gäller rösträkningen. Den är ju datoriserad och där finns möjligheter att stoppa in programvara som ger önskat resultat, oavsett det faktiska röstandet.
Om detta vittnar nu otaliga filmer på internet, t ex denna:
Systemet är ”riggat”, hävdar Donald Trump. Har han rätt?
• Klart är att stora massmedia i USA – MSM (Main Stream Media) – har varit och är precis som i Sverige. Dvs de är kompakt ensidiga, mot Trump och för Clinton.
• Erfarenheter av opinionsmätningar har också visat en tendens att favorisera etablissemangsalternativet i viktiga val. Den kan bero på både en medveten styrning och en ”skämmighetsfaktor” kring i detta fall stöd åt Trump.
• Direkt valfusk kan ligga som en naturlig förlängning av denna typ av moral.
Möjligheter till valfusk är inte begränsat till manipulerande datorprogram. Det kan också handla i att människor utan rösträtt tillåtas att rösta, som denna film vittnar om.
Vad opinionsmätningar också kan missa är graden av engagemang och benägenheten att faktiskt rösta.
Ett mått på engagemang är intresset för deltagande i valmöten för respektive presidentkandidat. Där har kontrasten varit total! Medan Trump hela tiden lockat stor publik så har Clinton talat inför bara små skaror:
Trump behöver inte engagera kändisar ur musikvärlden för att kunna locka deltagare, som Hillary Clinton gjorde nu på upploppet.
En färskare mätning, dokumenterat säkrare än andra av de i massmedia omnämnda, visar också på en trumpledning: 43% mot 41%.
Tre faktorer kan här spela in för det officiellt deklarerade resultatet efter valet på tisdag:
1. I vilken omfattning väljarna faktiskt deltar, går och röstar.
2. I vilken omfattning de då lägger sina röster på Donald Trump.
3. I vilken omfattning som valfusk kan begränsas.
Jag hoppas naturligtvis att mixen här ska visa sig räcka, så att min valprognos ovan slår fel. En erkänd valseger för Trump, så att han kan bli nästa USA-president, vore önskvärd!
Det är framförallt nödvändigt för världsfredens skull. Det skulle kunna motverka russofobin, även i Sverige. Det skulle bidraga till en kraftsamling mot globaliseringen.
Blir Trump inte nästa USA-president kan något viktigt ändå ha skett genom allt hans valkampanjande, i form av ökad politisk medvetenhet bland många amerikaner. Den tanken är Gilad Atzmon inne på i denna video (litet seg, men kolla 5 min in).
Även efter ett valnederlag skulle det Republikanska Partiet vara förändrat, så att det kan bli en samlingspunkt för patriotiska amerikaner.
Trump har också demonstrerat hur det är möjligt att gå utanför de pk-ramar som massmedia vill ställa upp. Något säger mig att SD i Sverige där skulle kunna ha en del att lära – se aktuell artikel av Lars Bern!
Hillary Clinton som USA-president vore förödande!
Angry Foreigner har gjort en bra video:
Donald Trump är inte perfekt, men ett val av honom skulle stoppa Clinton och bli ett slag mot de krafter som lyft fram henne. Det kunde inleda en dränering av det träsk som Washington nu har blivit.
Här finns ytterligare en mycket lyssnansvärdfilm, ett framträdande av Peter Thiel på amerikanska pressklubben. Han talar om hur levnadsvillkoren så påtagligt förändrats till det sämre för vanliga amerikaner:
Donald Trump vill satsa pengar på militären och försvara amerikanska intressen, men han vill samtidigt föra samtal med ryssarna. Han önskar ett slut på USA:s eviga krigande runtom i världen och vill uppenbarligen att USA ska överge sin anspråk på ”exceptionalism”.
Med Hillary Clinton som president i USA skulle världen istället föras närmare ett kärnvapenkrig, genom en än mer direkt konfrontation mellan USA och Ryssland.
• Av denna video framgår hur hon hotar med militära angrepp på Ryssland som svar på förmodade ryska cyberattacker.
•Clinton pläderar också för en ”flygförbudszon” i Syrien, dvs syriskt och ryskt flyg skulle hindras att flyga, medan USA skulle få göra det.
(Hon talar om att detta skulle skapa ”safe zones”, men vad sker i dessa dagar i Aleppo, efter att ryskt flyg gjort uppehåll i sina bombningar där? Jo, från terroristområden regnar det granater över civila i övriga delar av staden!)
• Hon har dessutom talat om att attackera Iran.
Se även denna koncisa film från Corbett Report:
Underligt är det, att Demokratiska partiet någonsin gjorde Hillary Clinton till sin presidentkandidat. Även bortsett från sina hälsoproblem är hon – tillsammans med Bill Clinton – megakriminell, för att inte säga ett koncentrat av ondska och dekadens!
I Libyen såg hon till att det blev ett bombkrig som smulade sönder landet och förde terrorister till makten. Vid beskedet om att Kadaffi hade mördats jublade hon. Nu förespråkar hon samma ”medicin” för Syrien.
Via Clinton Foundation finns kopplingar till Saudiarabien och ISIS. Denna stiftelse har kunnat fungera som en instans för både pengatvätt och förmedlande av mutor.
Inom USA har Clintons uppträtt som en maffia, som lämnat en hel rad av mystiska dödsfall i sina spår. Personer som på något sätt kommit i vägen för dem.
Om detta vittnar denna film om ”body count”:
FBI har haft att utreda Clintons hanterande av e-mail under sin tid som utrikesminister: dels raderande av massor av mejl, dels sändande av säkerhetsklassade mejl på ett ovarsamt sätt. Det gäller samtidigt denna Clinton Foundation, med en härva av olika brottsmisstankar.
En nyckelperson i maktkorridorerna är John Podesta, superlobbyist. Om honom har Abby Martin gjort en intressant film, ”The Empire Files”.
Avslutningsvis, två filmer omSteve Pieczenik och motståndet mot korruption och sjukligheter i Washington:
Steve Pieczenik har arbetat länge inom USA:s underrättelsetjänst och är knappast att betrakta som radikal åt något håll. Excesserna genom Hillary Clinton och hennes uppdragsgivare har dock blivit för mycket för honom. Denna korruption tilltog, menar han, redan under Bill Clintons period som USA-president (1993-2001).
Nyss hemkommen från en Cypernresa (reserapport ska komma) ser jag att Anna Hagwall, riksdagsledamot för Sverigedemokraterna, har hamnat i medialt blåsväder.
Anledningen var en motion, ”Sprid ägandet i medierna”.
• Kulturjournalisten Martin Jönsson på Dagens Nyheter talade om en ”faktaresistent attack mot det svenska medielandskapet” som var ”oroande för den demokratiska processen” och jämförde Anna Hagwall med ”internettroll”.
• Kulturminister Alice Bah Kuhnke talade om ett ”uttalande från träskmarkerna” som hon tyckte var ”osmakligt” , ”tydliggjorde sverigedemokraternasmänniskosyn” och var en ”antisemitisk konspirationsteori”.
• Aftonbladets Lena Melin hade på sin repertoar ord som ”rasist”, ”stollig” och ”vämjelig”.
• Chang Frick på Nyheter Idag talade om ”bajsa sig själv i ansiktet” och tyckte att Hagwall måste lämna sina politiska uppdrag, helst även uteslutas ur SD.
Martin Jönsson på DN hade nöjt sig med ett avståndstagande från partiledningens sida. Ett krav som snart tillgodosågs.
Mattias Karlsson:
”Sverigedemokraterna försvarar en ordning med fri och oberoende media. Vi ser pressfriheten som grundläggande samt ställer oss bakom Public Service.
Anna Hagwalls motion stämmer inte överens med partiets stöd till Public Service och mediepolitik i övrigt. Agerandet har skadat vårt förtroende för henne. Detta kommer att få konsekvenser för hennes framtida verksamhet inom partiet och i riksdagsarbetet.”
”Anna Hagwall lämnar sina uppdrag som ledamot i skatteutskottet och som intern gruppledare för Sverigedemokraternas skattepolitiska grupp. Hon kommer heller inte att ställa upp för omval till riksdagen 2018 på uppmaning från partiledningen. Om hon tänker sitta kvar i riksdagen under innevarande mandatperiod är oklart.”
Varför denna reaktion?!
Anna Hagwalls motion rymde tre förslag:
”1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att medieägandet bör fördelas på fler oberoende företag och personer och tillkännager detta för regeringen.
2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att slopa presstödet och tillkännager detta för regeringen.
3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att SVT ska börja koda sina sändningar och tillkännager detta för regeringen.”
Motiveringen löd:
”Hela åttio procent av medierna ägs och kontrolleras av en och samma ägare.
Det är inte acceptabelt. Därför behövs en spridning i ägandet av medierna som fördelas på fler oberoende företag och människor. För att förändra detta föreslår jag ett slopat presstöd och att Sveriges Television börjar koda sina sändningar i syfte att var och en som vill abonnera på deras kanaler får göra ett eget aktivt val om detta.
I detta behöver dock finnas en tv-kanal inom Sveriges Television som behålls öppen för samtliga medborgare. Vidare bör denna kanal inneha mandat att bryta samtliga övriga kanalers sändningar i händelse av att kritiskt viktig information behöver sändas nationellt på samtliga kanaler.”
Siffror om presstödet kan möjligen diskuteras, men den skarpa reaktionen föranleddes nog av att
a) det faktiskt finns en tilltagande ägarkoncentration inom svenska media
b) denna koncentration har en bestämd etnisk prägel.
Det senare förhållandet berörde Anna Hagwall i ett mejl till Aftonbladet:
”’De flesta små tidningar kontrolleras direkt eller indirekt av Bonnier och varför denne skall få betalt av svenska skattebetalare är en gåta’, skriver hon bland annat.
Hagwall vill även se en reglerad mediemarknad där ’ingen familj, etnisk grupp eller företag skall tillåtas kontrollera direkt/indirekt mer än fem procent av media’”.
Till avståndstagarna sällade sig nu även personer ur forskarvärlden.
Henrik Bachner, idehistoriker:
”Det här känns igen från antisemitisk retorik och propaganda. Föreställningen har en gammal tradition. Det är oroande att en riksdagsledamot sprider den här typen av uppfattningar.”
Andreas Johansson Heinö, statsvetare:
”Hennes motion var ett sådant övertramp att inte ens i Sverigedemokraterna kan man vara kvar efter det. Och kärnan är den klassiska antisemitiska tankefiguren att judarna styr medierna.”
”Uppfattningar”. ”Tankefigurer”.
Men stämmer dessa med verkligheten eller inte?
Är den aspekten ovidkommande?
Bör man inte skilja mellan fakta och värderingar?
Familjen Bonniers maktposition inom svenska massmedia har tidigare kunnat kritiseras, eller i varje fall uppmärksammas och häcklas.
Så här lät det från musikteatergruppen Fria Pro i ”Bonnieroperan” från ”Typerna och draken” 1972:
Bonniers ställning har sedan kunnat återkommande kritiseras, i t ex Aftonbladet.
”Mediejätten är ett hot mot yttrandefriheten – Begränsa Bonniers makt – nu”. Så tyckte Jan Scherman hösten 2013.
”Bonniers monopol hotar mångfalden”. Så tyckte Åsa Linderborg hösten 2010.
”Begränsa Bonniers imperium”. Så tyckte Robert Sundberg, ledarskribent på Dala-Demokraten, redan våren 2009 i NSD.
Så Bonners makt har tidigare kunnat kritiseras. Men inte i det nu aktuella fallet.
Hur tolka denna skillnad? Beror den på avsändaren – att det varit en vänster, med ”licens att kritisera”.
Eller handlar det om ett samhällsklimat som har förändrats, om en nu snävare åsiktskorridor?
• Ifall individer och grupper inte får kritiseras om de är judar –
hur går det ihop med den viktiga pk-principen om ”alla människors lika värde”?
• Och om en viss grupp (i detta fall judar) inte får kritiseras –
blir inte det ett tecken på att där finns en påtaglig makt?
Till den frågan vill jag snart återkomma!
PS
”Hon kom in i riksdagen efter järnrörsskandalen… ”
Ett exempel i raden, på det problem som ligger till grund för Anna Hagwalls motion: Fulmedias konsekventa ohederlighet.
För hur många gånger har man inte tjatat om dessa ”järnrör”?
Och hur missvisande är inte den bild man målar upp av t.o.m. de tre unga sverigedemokrater som då var ute i Stockholmsnatten?
Alldeles särskilt orättvisande blir det att koppla ihop just Anna Hagwall med denna incident. Hon skulle ha varit helt främmande för en sådan miljö!
Till dem som också – i brist på sakargument – gärna surrar om ”järnrör” hör socialdemokraternas Veronica Palm. I bgfpod 7 (21 minuter in i programmet) bemötte jag henne om dessa ”järnrör”.
Värdelös TV. VTV. Vi blir nog alltfler som uppfattar SVT så.
Ett färskt exempel är en officiell deklaration från redaktionen för Aktuellt om hur verkligheten ska anses vara beskaffad. Det skedde samma vecka som den nya SVT-chefen Jan Helin instämt i Peter Wolodarskis kritik mot att låta Vavra Suk från Nya Tider komma till tals i en sändning.
Vad som omedelbart triggade deklarationen var en formulering från SD:s Mattias Karlsson, om att många unga män från MENA-länder som nu kommer till Sverige är ”potentiella sexualförbrytare”.
Så här förklarade sedan redaktionen, genom Nike Nylander:
”uttalandet utgör en generalisering…”
”det strider mot principen om alla människors lika värde.”
”vill Aktuellt understryka att redaktionen till fullo tar avstånd…”
Karlsson-uttalandet löd mer exakt: ”ni släppte in tiotusentals potentiella sexualförbrytare och terrorister”.
I någon objektiv och odiskutabel bemärkelse utgjorde detta ingen generalisering. Men man kan välja att tolka det så, och det är vad Aktuelltredaktionen här gjorde.
Uttalandet säger därmed mer om denna redaktion, än om verkligheten.
Nyckelordet i MK-uttalandet var ”potentiell”. Det behöver inte betyda mer än att många inom denna grupp riskerar att visa sig vara sexualförbrytare – inte nödvändigtvis alla, eller ens de flesta.
Ska uttalandet ha någon innebörd överhuvudtaget måste det rimligen å andra sidan avse att här finns en överrepresentation.
Kan inte detta kontrolleras mot verkligheten?
Låter sig inte det verifieras eller falsifieras?
– Redan det faktum att en så stor andel av de asylanter som kommer till Sverige utgörs av unga män kan ge grund för farhågor.
– Det faktum att de kommer från främmande kulturer och så många börjar sin tillvaro i Sverige med att ljuga sig fram kan ge grund för stärkta farhågor.
– Går man dessutom till redan gjorda erfarenheter blir bilden än tydligare. Rikspolischefens tafsa-armband visade sig helt verkningslöst…
Vad kan då Aktuelltredaktionens uttalande säga om denna redaktion?
Jag kan tänka mig några moment, där det ena inte utesluter det andra, utan att det snarare går in i vartannat.
• tittare kan missuppfatta innebörden av MK-uttalandet, till att vara helt kategoriskt
• uttalandet låter obehagligt, då det andas en kritisk hållning till aktuella asylanter
• en sådan hållning kan leda till ökat motstånd mot den stora probleminvandringen.
Aktuelltredaktionens Pravda-uttalande väcker åter frågan om SVT:s uppdrag och syfte. Jag ser två variabler att förhålla sig till:
Sant – osant respektive svenskars intressen – utlänningars intressen.
Det skulle kunna ge denna fyrfältstabell:
I vilken ruta hamnar då SVT?
Det borde vara konsekvent i den vita rutan, tycker jag.
I praktiken hamnar man till stor del i den svarta rutan.
Är det sant att alla människor är lika mycket värda?
Är de – i så fall – också likadana?
Sanningen är ju att vi är olika inte bara i utseende, utan också i tänkande, värderingar och kultur. Därmed även i lojaliteter och beteenden.
Något som kunnat avläsas i Brå-undersökningar som jämför brottslighet bland olika etniska grupper – skillnaderna är påtagliga. Generellt har kunnat konstateras att problemen – bidragsberoende, brottslighet, trafikolyckor, sjukdomar – är störst bland utlänningar från Afrika och västra Asien.
Detta tillhör vad SVT och andra massmedia Sverige länge försökt mörka kring. Varför? Jag menar att det vittnar om lojaliteter mot andra än oss svenskar!
Vad en sådan desinformation medverkat till är en politik med nu känt resultat. Kolla bara denna film från USA:
Aktuellt-uttalandet kommer samma vecka som SVT-chefen Jan Helin surrat om att ett villkor för att få deltaga i en SVT-debatt är att man ansluter sig till det felöversatta mantrat ”alla människors lika värde”.
På det engelska originalet användes ordet ”dignity”, vilket betyder värdighet.
Felöversättnigen inbjuder till en mer långtgående tolkning av ”mänskliga rättigheter” – från frihet från förtryck till en rätt att bli försörjd (dvs krav som förutsätter skyldigheter för andra människor).
Framförallt kan här konstateras ett hyckleri.
Om vi svenska verkligen anses lika mycket värda som utlänningar, skulle man då inte tillmäta det större betydelse hur den förda politiken resulterat i eskalerande övergrepp mot svenska kvinnor? Det behöver då inte begränsa sig till sexuella ofredanden eller fullbordade våldtäkter – senaste nytt är oprovocerade misshandlar, för nöjes skull.
En situation som utöver verkställda övergrepp leder till otrygghet, med en växande rädsla för kvinnor att röra sig på offentliga platser. Om detta nöjesmisshandlande har tidningen Nya Tider nyligen skrivit.
Vilket leder över till pk-reaktionen mot att Nya Tider fått medverka på Bokmässan och att dess redaktör fått framträda i SVT. I det sammanhanget har invektiven haglat, med de vanliga istofobitiska anklagelserna (”högerextremism”, ”nazism”, osv).
Här finns menar jag, nutidshistoriska erfarenheter som bör stämma till eftertanke. När Pinochet och militärjuntan i Chile torterade människor var det efter att först ha stämplat offren som ”extremister”. När USA efter nineeleven 2001 invaderat olika länder är det bara ”terrorister” man har slaktat.
Förtryckare har alltid haft stämplingar som en vapen i sin arsenal. Ska människor förföljas underlättar det att först ha avhumaniserat dem.
Utgångspunkten är den 11 september, som är minnesdag för två händelser i vår nutidshistoria:
1. Nineeleven i USA 2001
2. Militärkuppen i Chile 1973
1. Nineeleven 2001
”Nineeleven” yttrade sig framförallt i raserandet av ett antal WTC-byggnader i New York och ett hål i Pentagonbyggnanden i Washington. Enligt den officiella versionen handlade det om att fyra passagerarflygplan hade kapats av muslimska terrorister och använts som projektiler.
Jag ser framförallt två skäl att bry sig om nineeleven:
a) Det fick så långtgående konsekvenser för hela världen.
b) Den officiella förklaringen är så uppenbart absurd.
Detta har iofs varit uppenbart från början, redan genom det sätt på vilket även WTC7 föll ihop som i en perfekt demolering, fångat på filmbilder. WTC7 hade inte träffats av något flygplan, ens enligt den officiella versionen.
I själva verket är det oklart om någon enda byggnad träffades av något passagerarflygplan.
Likaså är oklart om några kapare eller passagerare alls förekommit.
Om flygplan eller något annat behövt flygas in i byggnader, då hade detta nog kunnat fjärrstyras.
Men, med eller utan flygplan, så kunde inget av WTC-tornen ha bringats ned på det viset. En kollision med ett flygplan kan inte få den effekten.
Det faktum att tre WTC-torn ändå föll ihop så som skedde måste ha haft andra förklaringar.
Och hur det än gick till, så kunde det inte ha fixats från en grotta i Afghanistan.
Här har jag uppfattat två typer av förklaringar, där den ena iofs inte behöver utesluta den andra:
1. Man hade i förväg utplacerat sprängladdningar av nanotermit.
2. Det rörde sig om ny/tidigare ej använd vapenteknik:
– antingen små kärnladdningar
– eller det som som Judy Wood presenterat, vapen för riktad fri energi.
(Hennes bok ”Where did the towers go?” finns dock ej att köpa i Sverige).
Oavsett vad man där kan tro eller inte så är två moment ovedersägliga
• att ett antal WTC-byggnader rasade ihop.
• att detta inte kan ha skett som den officiella förklaringen gör gällande.
Många har ändå under lång tid trott på den officiella förklaringen.
Hur förklara detta?
En faktor är massmedias lögnaktighet och likriktning, man har där inte varit intresserat av sanningen.
En annan faktor har varit trycket på dem som ifrågasatt och önskat en närmare undersökning. Dessa har konsekvent stämplats som ”konspirationsteoretiker” och annat nedsättande.
Ett tydligt exempel på medias militans är hur den vänsterpartistiske riksdagsledamoten Egon Frid angreps ursinnigt av TV4 år 2009 och hur hans partiledning då svek honom. TV4:s agerande som tankepolis framgår i denna film.
Nineelven var ett false-flag-operation, något helt annat än vad den utgavs för att vara.
Jag kan där se flera politiska syften: – högre militärutgifter och nya USA-krig – mer svängrum för Israel att förtrycka palestinier – eliminerande av till Israel konkurrerande makter i regionen – mer av övervakning av medborgare i USA – kontroll av alla flygresenärer i världen. – räddare människor och mer av gruppmotsättningar.
En näraliggande fråga blir hur det förhåller sig med andra terrordåd, massmord och mord! I hur många fall har det inte varit fråga om false-flag av samma slag som i USA 2001?
Webbsidan Fria Sidor täcker nu på ett exemplariskt sätt upp dessa ämnen. Värt ett besök! Rekommenderas!!
2. Chile 1973
Denna militärkupp resulterade i att många chilenare sökte sig till Sverige. Först handlade det om politiska flyktingar, men i slutet av 80-talet – när Chile börjat röra sig mot demokrati igen – följdes detta av chilenare av ett annat slag. De utgav sig vara i behov av asyl, men kom på falska papper. De var välfärdsmigranter och lögnare.
En reflexion som jag gör i veckans bgfpod är hur chilenarna efter de svåra åren av militärförtryck lyckades samla sig för att återövra demokratin och få ett fungerande samhälle. I Sverige verkar ju vårt etablissemang sedan länge i rakt motsatt riktning, här blockerar man all vettig diskussion i massmedia.
En annan reflexion är hur det i Chile 1973 var högerkrafter som hejade på militäringripandet och våldet.
Jämför detta med dagens Sverige. Här är det individer och grupper under vänsterbaner som står för förtrycket och försöker blockera en folklig mobilisering. Inte ens så harmlösa arrangemang som ”Folkets Demonstration” lämnar man i fred, utan ser – i samverkan med polisen – till att sådana möten saboteras.
Det har också hetsats mot svenskar som försöker hjälpa svenska hemlösa. En man blev t.o.m. misshandlad, efter att där ha visat att han brydde sig.
Under rubriken ”Påbjudna lögner” passar även skäggbarnen in.
De som kostar dryga 30 miljarder kronor om året, medan de ökade anslag som diskuterats till svensk polis handlat om som mest 3 miljarder…
Här finns ju en parallell till WTC7 år 2001.
I båda fallen begärs av oss att vi inte ska tro våra sinnen, förneka vad vi ser. Uppifrån påbjuds en total dumhet.
Vilka förutsättningar ger detta att skapa ett fungerande samhälle?
Via ämnet Chile och valet 1970 av Salvador Allende till president, kommer jag i bgfpod6 in även på s-politikern Bernt Carlsson. Han dödades i december 1988, drygt två år efter mordet på Olof Palme. Över Lockerbie i Skottland störtade det flygplan där han färdades. Det var ett terrordåd – en bomb hade placerats ombord på planet.
Kan just Bernt Carlsson ha varit måltavlan för dådet?
”Bernt Carlsson var den mest prominente av passagerarna och självklart borde utredarna jobbat efter hypotesen att Bernt var målet för bombningen. Men något sådant spår använde sig utredarna aldrig av.”
Arkeoblog skriver också:
”Bernt Carlsson var dessutom generalsekreterare för Socialistinternationalen (världsomspännande sammanslutning av socialdemokratiska partier) och Olof Palmes särskilt utvalda protégé, tänkt att ta över partiet efter Palme.”
Egentligen ingen orimlig tanke.
Det blir då fråga om inte mindre än tre framträdande svenska socialdemokrater som har bringats om livet:
1986 Olof Palme
1988 Bernt Carlsson
2003 Anna Lindh
Istället har s-partiet nu fått företrädare som Mona Sahlin, Veronica Palm och Stefan Löfven.
Tema för dagens bgfpod – det hittills fjärde programmet – blir bokmässan och dess folk. De som själva visar prov på verklighetsflykt men ändå i så hög grad påverkar allas vår verklighet genom sitt sjuka grepp om massmedia.
I fokus står här yttrandefriheten och tidningen Nya Tider.
Vore man riktigt konspiratoriskt lagd skulle man ju kunna tro att alltihop har iscensatts av Vavra Suk och NyT-redaktionen:
• Nya Tider får uppmärksamhet och vinner sympati som aldrig förr – massor av gratisreklam.
• Hyckleriet och falskheten hos de politiskt korrekta manifesteras med extrem tydlighet.
Men uppenbarligen är allt detta något som dessa kulturmarxister själva har fixat till. Vad jag kan förstå började det med ett inslag i SVT:s Kulturnyheterna om den ”högerextrema” tidskriften osv . Sedan var ”blåsvädret” för Bokmässeledningen ett faktum och man vek sig direkt. Ett moment i detta blåsväder var påtryckningar från bokmässeaktivister.
Intressant är också hur motiveringarna från Bokmässelednigen har svängt. I slutänden barrikaderade man sig bakom generalfloskeln ”Alla människors lika värde”.
När alla möjligheter till en förnuftsmässig argumentering är uttömda kan pk-iterna alltid ty sig till denna, och det gör man nu.
Detta kommenteras 24.30 in i bgfpod4, som finns här.
Ett nytt inslag i denna sändning av Blågula frågors podradio är en kommentar på slutet, där bloggaren och GS-medarbetaren Erik Johansson läser in en egen text, om svenskhet.
Jag ser gärna att detta kan utvecklas till en modell för kommande sändningar, att olika bloggare framöver kan medverka i bgfpod på motsvarande sätt. Tekniken finns ju tillgänglig för envar – både att prata in sin text och att mejla över denna. Det kan här handla om 3-7 minuter.
PS
Inför arbetet med bgfpod5 – som ska sändas nu på söndag den 4 september – visar det sig nu att jag skulle behöva hjälp från en manlig speakerröst, för att läsa in citat från några bloggtexter.
Kan och vill du hjälpa till med detta?
Hör då av dig till: jan.milld@telia.com
Vidare är det alltså så att bgfpod nu finns även på en Youtubesida.
Jan Millds blogg 