Värdelös TV. VTV. Vi blir nog alltfler som uppfattar SVT så.
Ett färskt exempel är en officiell deklaration från redaktionen för Aktuellt om hur verkligheten ska anses vara beskaffad. Det skedde samma vecka som den nya SVT-chefen Jan Helin instämt i Peter Wolodarskis kritik mot att låta Vavra Suk från Nya Tider komma till tals i en sändning.
Vad som omedelbart triggade deklarationen var en formulering från SD:s Mattias Karlsson, om att många unga män från MENA-länder som nu kommer till Sverige är ”potentiella sexualförbrytare”.
Så här förklarade sedan redaktionen, genom Nike Nylander:
”uttalandet utgör en generalisering…”
”det strider mot principen om alla människors lika värde.”
”vill Aktuellt understryka att redaktionen till fullo tar avstånd…”
Karlsson-uttalandet löd mer exakt: ”ni släppte in tiotusentals potentiella sexualförbrytare och terrorister”.
I någon objektiv och odiskutabel bemärkelse utgjorde detta ingen generalisering. Men man kan välja att tolka det så, och det är vad Aktuelltredaktionen här gjorde.
Uttalandet säger därmed mer om denna redaktion, än om verkligheten.
Nyckelordet i MK-uttalandet var ”potentiell”. Det behöver inte betyda mer än att många inom denna grupp riskerar att visa sig vara sexualförbrytare – inte nödvändigtvis alla, eller ens de flesta.
Ska uttalandet ha någon innebörd överhuvudtaget måste det rimligen å andra sidan avse att här finns en överrepresentation.
Kan inte detta kontrolleras mot verkligheten?
Låter sig inte det verifieras eller falsifieras?
– Redan det faktum att en så stor andel av de asylanter som kommer till Sverige utgörs av unga män kan ge grund för farhågor.
– Det faktum att de kommer från främmande kulturer och så många börjar sin tillvaro i Sverige med att ljuga sig fram kan ge grund för stärkta farhågor.
– Går man dessutom till redan gjorda erfarenheter blir bilden än tydligare. Rikspolischefens tafsa-armband visade sig helt verkningslöst…
Vad kan då Aktuelltredaktionens uttalande säga om denna redaktion?
Jag kan tänka mig några moment, där det ena inte utesluter det andra, utan att det snarare går in i vartannat.
• tittare kan missuppfatta innebörden av MK-uttalandet, till att vara helt kategoriskt
• uttalandet låter obehagligt, då det andas en kritisk hållning till aktuella asylanter
• en sådan hållning kan leda till ökat motstånd mot den stora probleminvandringen.
Aktuelltredaktionens Pravda-uttalande väcker åter frågan om SVT:s uppdrag och syfte. Jag ser två variabler att förhålla sig till:
Sant – osant respektive svenskars intressen – utlänningars intressen.
Det skulle kunna ge denna fyrfältstabell:
I vilken ruta hamnar då SVT?
Det borde vara konsekvent i den vita rutan, tycker jag.
I praktiken hamnar man till stor del i den svarta rutan.
Är det sant att alla människor är lika mycket värda?
Är de – i så fall – också likadana?
Sanningen är ju att vi är olika inte bara i utseende, utan också i tänkande, värderingar och kultur. Därmed även i lojaliteter och beteenden.
Något som kunnat avläsas i Brå-undersökningar som jämför brottslighet bland olika etniska grupper – skillnaderna är påtagliga. Generellt har kunnat konstateras att problemen – bidragsberoende, brottslighet, trafikolyckor, sjukdomar – är störst bland utlänningar från Afrika och västra Asien.
Detta tillhör vad SVT och andra massmedia Sverige länge försökt mörka kring. Varför? Jag menar att det vittnar om lojaliteter mot andra än oss svenskar!
Vad en sådan desinformation medverkat till är en politik med nu känt resultat. Kolla bara denna film från USA:
Aktuellt-uttalandet kommer samma vecka som SVT-chefen Jan Helin surrat om att ett villkor för att få deltaga i en SVT-debatt är att man ansluter sig till det felöversatta mantrat ”alla människors lika värde”.
På det engelska originalet användes ordet ”dignity”, vilket betyder värdighet.
Felöversättnigen inbjuder till en mer långtgående tolkning av ”mänskliga rättigheter” – från frihet från förtryck till en rätt att bli försörjd (dvs krav som förutsätter skyldigheter för andra människor).
Framförallt kan här konstateras ett hyckleri.
Om vi svenska verkligen anses lika mycket värda som utlänningar, skulle man då inte tillmäta det större betydelse hur den förda politiken resulterat i eskalerande övergrepp mot svenska kvinnor? Det behöver då inte begränsa sig till sexuella ofredanden eller fullbordade våldtäkter – senaste nytt är oprovocerade misshandlar, för nöjes skull.
En situation som utöver verkställda övergrepp leder till otrygghet, med en växande rädsla för kvinnor att röra sig på offentliga platser. Om detta nöjesmisshandlande har tidningen Nya Tider nyligen skrivit.
Vilket leder över till pk-reaktionen mot att Nya Tider fått medverka på Bokmässan och att dess redaktör fått framträda i SVT. I det sammanhanget har invektiven haglat, med de vanliga istofobitiska anklagelserna (”högerextremism”, ”nazism”, osv).
Här finns menar jag, nutidshistoriska erfarenheter som bör stämma till eftertanke. När Pinochet och militärjuntan i Chile torterade människor var det efter att först ha stämplat offren som ”extremister”. När USA efter nineeleven 2001 invaderat olika länder är det bara ”terrorister” man har slaktat.
Förtryckare har alltid haft stämplingar som en vapen i sin arsenal. Ska människor förföljas underlättar det att först ha avhumaniserat dem.
Under efterkrigstiden gick det bra för Sverige och socialdemokratin spelade i huvudsak en positiv roll. Idag spelar (S) åter en central roll, men genomgående negativt.
Vi har att göra med ett ”sosseri”, kännetecknat av antiintellektualism och omoral, ansvarslöshet och svågerpolitik.
En person som i ovanligt hög grad representerar detta destruktiva sosseri är naturligtvis Mona Sahlin.
Inte bara har hon funnits med alltsedan sin tid som partisekreterare i början av 90-talet och senare varit ”ingenjör” bakom upplägget att (S) skulle samverka med Miljöpartiet. Samtidigt som SD inte var att ”ta i med tång”.
Påfallande är också hur Sahlin själv kunnat gå från den ena skandalen efter den andra och ändå ständigt flyta upp på nytt som en kork.
Parallellen till en annan s-apparatchik, Dan Eliasson, är slående:
• Som GD för Migverket 2007-2011 medverkade han till nya rekord av bidragsinvandring.
• Som GD för Försäkringskassan utmärkte han sig genom raderad e-post och utfall mot SD:s Jimmie Åkesson.
• Som ny rikspolischef bad han genast om ursäkt för Skånepolisens försök att bekämpa åldringsbrott. Och slog nya lönerekord som chef.
Dan Eliasson saknade helt egen erfarenhet av polisarbete, men det utgjorde inget hinder mot att ge honom detta viktiga uppdrag.
Ett problem nu är alla dessa ”utsatta” områden, där det blivit direkt farligt för poliser att vistas.
Hur blev dessa områden så ”utsatta”? Bakgrunden är ju den massinvandringspolitik som inte minst Dan Eliasson aktivt medverkat till.
Den handlingslinje Eliasson som rikspolischef nu förespråkar är dialog och vänlighet, stort hjärta och aldrig sinande tålamod. Det ställer stora krav på poliserna att vara stryktåliga och saktmodiga.
Situationen illustreras 7 minuter i denna film: poliser står snällt uppradade för att filmas av en kriminell. Andra gånger får de sina fordon skadade eller utsätts för stenkastning. När det inte handlar om skjutvapen och handgranater.
Föga överraskande ogillar poliser att ställa upp som kanonmat. Alltfler söker sig bort från yrket.
Till polisutbildningar har iofs funnits nya sökande, men inte tillräckligt många har klarat proven.
En väg för att få fler kvalificerade sökande vore att försöka göra polisyrket mer attraktivt, bl.a. genom högre löner.
Istället går man nu motsatt väg, genom att sänka kraven i polisutbildningen. Detta påverkar polisyrkets status i allmänhet, samtidigt som man får individer med sämre förutsättningar att klara jobbet.
Det här fångar mycket av socialdemokratins utveckling i Sverige.
Socialdemokratins signum var ju höga skatter och en stark stat, med långtgående åtaganden för att på olika sätt skapa trygghet för medborgarna. Den ideologiska motpolen var ett lågskattesamhälle, där den enskilde fick ta ansvar för sin egen tillvaro. En nattväktarstat, där samhällets uppdrag i huvudsak inskränkte sig till att upprätthålla lag och ordning.
Nu har högskattesamhället gått in i väggen. Vi har mer och högre skatter än någonsin – ändå räcker inte pengarna. Sverige tvingas för närvarande ta upp mångmiljardlån i utlandet. Orsaken är skenande ekonomiska åtaganden genom invandreri, brottslighet och excesser från en parasitär politisk klass.
Nu går vi mot en situation, där polisen inte längre klarar sitt uppdrag. Inte ens en nattväkarstat kan systemet då upprätthålla!
Ovanpå detta kommer nu turerna – de helt onödiga – genom rikspolischefens utfall mot Sverigedemokraterna.
Redan som GD för Försäkringskassan fick Dan Eliasson alltså kräkreflexer, då han i en debatt hört Jimmie Åkesson. Om dessa reflexer lät han världen veta via internet.
Nu är han där igen. Som chef för Sveriges polismakt har han i massmedia klargjort hur mycket han ogillar Sverigedemokraterna.
Mot detta har många reagerat, såväl debattörer som poliser. Invändningen är given: Eliasson får privat ha vilka åsikter han vill politiskt, men i tjänsten ska han uppträda opartiskt, inte ta partipolitisk ställning.
Detta av hänsyn både till alla poliser och till den allmänhet som till stor del, och i växande utsträckning, utgörs av SD-sympatisörer.
Dan Eliasson framhärdar ändå. Han gör anspråk på att som rikspolischef ha rätt att offentligt ge uttryck för politiska ställningstaganden, som att ta avstånd från ett enskilt riksdagsparti.
Dan Eliasson får dessutom stöd av sin socialdemokratiske justitieminister, Morgan Johansson.
Dennes argumentering är att det i varje fall beträffande SD ska vara fritt för myndighetsföreträdare att göra offentliga ställningstaganden. ”Min ingång är att också statstjänstemän har yttrandefrihet.”
S-ministern säger vidare:
”Rikspolischefen vill markera att han står upp för polisens värderingar om alla människors lika värde. Jag tycker att det är bra när statstjänstemän markerar mot värderingar som strider mot det vi har att försvara.”
Blir då inte även s-politiken i strid mot ”alla människors lika värde”? Också regeringen har ju infört vissa begränsningar av invandringen.
Finns det någon annan person som kan ”be om ursäkt” så som Mona Sahlin? ( 3.15 in i klippet ovan)
Historien med lögnerna och lagbrotten kring hennes påstådda livvakt borde rimligen leda till att hon åtalas, fälls och hamnar bakom lås och bom. Förmodligen vore dock detta att hoppas på för mycket – så mycket rättsstat är inte Sverige.
Däremot var vi nog många som trodde att det skulle vara ”tredje gången gillt” för MS såtillvida att hon nu inte mer skulle anlitas i massmedia för sina tyckanden. När hon nyligen begärde 3,5 miljoner kronor i pension kunde jag känna att det vore värt de pengarna om vi därigenom slapp mer av sahlinska angrepp och utfall mot oss svenskar.
Inte desto mindre har Mona Sahlin nu återkommit i offentligheten, genom en artikel i Aftonbladet. Utgångspunkten är mordet på den brittiska politikern Jo Cox i mitten av juni 2016, vilket MS jämför med mordet på utrikesminister Anna Lindh den 11 september 2003.
Även jag har slagits av flera likheter i de två fallen.
Viktigast var då inte att båda var kvinnor och s-politiker utan att i båda fallen skedde morden i samband med en viktig folkomröstning, där de mördade företrädde en EU-vänlig linje.
• Beträffande mordet på Anna Lindh räckte det inte för att tippa över resultatet till en seger för Ja-sidan, men det kunde ha varit ett bakomliggande syfte.
• Beträffande Jo Cox fruktade många genast att mordet skulle kunna påverka Brexit-omröstningen.
Detta är dock inte Sahlins budskap, hon försöker utnyttja det inträffade för sin egen propaganda:
”…offer för arga män. Troligen två offer för de som hatar och vill de illa som talar för flyktingar och mot nationalism…”
”Två kvinnor som jag hoppas blir symboler …Vågar säga mot rasism och extremism. … Vågar vara feminister…”
För övrigt noterar jag att både Anna Lindh och Jo Cox ännu var vid liv då de kom under vård.
Förhoppningsvis slår det nu ändå slint för globalisterna vad gäller Brexit.
Ett mönster blir allt tydligare i samband med mord på politiker, åtminstone som det presenteras i media:
• förövaren är en man
• det var en udda personlighet, kanske psykiskt störd
Påfallande ofta kan vederbörande också snabbt bli dödad av polisen, så att vi aldrig får en chans att ta del av hans egen version av det inträffade. Var han t ex så ensam om att planera och utföra dådet?
I fallet Jo Cox och Brexit kan det iofs vara just så att förövaren var en galning och dessutom ensam, inte desto mindre kan dådet sedan komma att utnyttjas politiskt. Mördaren påstås ha fällt ett uttalande ”Britain First!”, men det vittne som tillskrevs detta vittnesmål förnekar det.
Fyra dagar före mordet i Storbritannien inträffade skjutningen i Orlando, USA. Det väcker många frågor!
Uppenbart är nu att den historia som först förmedlades i massmedia inte håller. Mer än en förövare var inblandad och motivet var nog inte en muslims avsky för homosexuella. Det hela var tydligen organiserat av CIA.
”Två poliser som vill förbli anonyma av rädsla för repressalier säger att James Wesley Howell, en man från Indiana som hittades med en bil full av sprängämnen och vapen på söndag morgon, berättade för polisen att han var en del av ett team som planerat väpnade attacker på gaysamhällen i Florida och Kalifornien.
Howell berättade för polisen att han vände sig till dem då han ville få skydd. Hans berättelse var att han hade fått försäkringar från sina rekryterare att han inte skulle komma till skada i skottlossningen , men när han hörde på nyheterna att Omar Mateen, ledande skytt i Orlando gruppen, hade dödats av prickskytteeld, insåg han att han satts upp som en patsy och skulle dödas.”
Detta kan ju väcka frågor generellt kring terrordåd!
Hur ofta är de organiserade av CIA eller andra västliga underrättelsetjänster?
Nyheten ovan har tydligen inte återgivits av Alex Jones på Infowars. Var den bara litet för ”het”? Jag har lärt mig att bli alltmer skeptisk mot även en del aktörer på webben som ska gälla för att vara dissidenter.
Stefan Molyneux granskas kritiskt i denna film, av Brandon Martinez – kolla särskilt 15.40 och framåt:
En strävan att lägga skuld på muslimer – på bekostnad av insikter om USA:s och NATO:s roll – finns också på svenska Avpixlat.
Jag syftar här på artikeln ”Utan islam vore vi en tämligen fredlig värld”. Det stannar inte vid rubriken, utan Rolf Berg gör en uppräkning av länder, som innefattar även Libyen och Syrien.
Kadaffis mördare såg sig kanske själva som muslimer, men de skulle aldrig fått möjligheter att mörda som de gjorde utan NATO:s bombningar.
Skribenter på Avpixlat brukar skriva bra, men här känner jag mig som en ”dubbel-dissident”…
På temat ”falskt” kan också platsa Stefan Löfven och vår feministiska regering.
Sedan fyra år sitter Julian Assange i praktiken fängslad i London genom svensk försorg.
På något sätt blir det då konsekvent att Sverige också inom säkerhetspolitiken uppträder som vasall till USA, och deltar i gemensamma övningar. NATO har nu landstigit på Utö och Ryssland svarar med stor mobilisering.
Veckans fredagsbio:
PS om Orlando:
Det finns flera alternativa tolkningar av det hände i Orlando, utifrån det faktum ett en ensam person påstås ha kunnat så snabbt döda så många människor.
• En är att där fanns flera skyttar.
• En annan är att inga skyttar alls krävdes – alltihop var fejk, ingen dödades!
En uppseendeväckande teori, men den förs nu fram av många skribenter:
Från min skoltid fick vi, som jag minns det, lära oss om andra världskriget att: • något sådant fick inte inträffa igen • skulden till detta krig låg på Tyskland • varje enskild individ i ett samhälle har ett ansvar, att reagera mot en utveckling i fel riktning.
Lika litet som man kan gömma sig bakom att bara ha ”lytt order”, lika litet har man rätt att blunda och bara passivt flyta med när grova brott förbereds.
Men vad är det som nu pågår?
Det ligger på tre nivåer:
A. Neokonservativa krafter i väst agerar som hökar, driver på en utveckling mot ett tredje världskrig.
B. Ledande politiker i Sverige uppträder som papegojor, deras tal kunde lika gärna ha skrivits i Washington.
C. Många svenskar tänker som höns, verkar inte ha begripit just någonting.
Då är vi tillbaka vid det som jag skrev om nyligen, ”russofobins kostnader”. Ytterligare en kostnad som denna fobi kan medverka till är ett nytt världskrig.
Med det inte sagt att ens ledande neokonservativa i väst uttryckligen vill driva fram ett nytt världskrig. Kanske vill de bara pressa ryssarna, för att framtvinga en rysk underkastelse.
Illa nog om detta skulle lyckas. Än värre är att det ökar riskerna för ett storkrig, genom misstag.
Konkret handlar det om:
1. Uppsägningen av ABM-avtalet och dess erkännande av terrorbalansen
2. Nya NATO-medlemmar och utplacering av missiler närmare ryska gränsen
3. Vapenutvecklingen, som också krymper förvarningstider vid angrepp
4. Ökad spänning, vilken samtidigt bidrar till ökad nervositet
5. Än mer satsningar på rustningar.
Till spänningen bidrar USA och NATO genom stora övningar invid den ryska gränsen, genom kuppen i Ukraina och genom utvecklingen i Syrien. Beträffande Syrien stöder USA i praktiken Alkajda-rebellerna i Al-Nusra-fronten och presidentkandidaten Hillary Clinton förordar en ”flygförbudszon”, som i Libyen 2011.
Varför bedriver USA denna aggressiva politik?
Ett kort svar skulle kunna vara ”NWO”. New World Order.
Det pågår i väst en utveckling mot ökad kontroll av individen. Denna utveckling återspeglar en strävan hos makthavare och yttrar sig i exempelvis:
• skuldsättning och beroenden
• mediepropaganda och mental styrning
• splittring, otrygghet och motsättningar
• ökad övervakning och kontroll av individer
• kort och chips istället för kontanter
• GMO-livsmedel och droger.
Detta projekt är globalt, det blir ofullgånget om det inte genomförs överallt, om det inte omfattar hela världen. Där får inte finnas några luckor och frizoner, som nu Ryssland. Inga konkurrerande maktcentra, kontrollen ska vara total. Världen ska vara unipolär, inte multipolär.
Allt tugg om Krimhalvön från Stefan Löfven och andra USA-papegojor är bara svepskäl. Oavsett vad Ryssland gör eller inte gör skulle denna västoffensiv rulla på.
Vad kan då bli resultatet av detta?
1.
En första möjlighet är att offensiven når sitt mål och att USA-NATO lyckas genomdriva en erövring av även Ryssland, genom en kupp som den i Ukraina eller genom att ryssarna s.a.s. slänger in handduken och kapitulerar.
2.
En andra möjlighet är att det utbryter ett kärnvapenkrig, genom ett tekniskt missöde eller att ena sidan gör ett överraskande angrepp, försöker sig på ett förstaslag.
Ett sådant krig kan i princip innebära:
a) antingen att ena sidan drabbas väsentligt mer än den andra
b) eller att båda sidor drabbas av en oöverskådlig förintelse.
Men varför försätta sig i en sådan situation?!
Varför riskera något så vansinnigt?!!!
Jag tycker inte att Sverige ska samverka med NATO.
Ej heller bör vi deltaga i sanktioner mot Ryssland.
Det blev inte PeterSpringare som 2015 fick efterträda Bengt Svensson som rikspolischef.
Istället kom Dan Eliasson. Han framförde snart en ursäkt för att polisen i Skåne haft ett spaningsregister för att bekämpa brott mot äldre. Detsamma hade dåvarande justitieministern Beatrice Ask (m) gjort tidigare.
Var jag osaklig nu? Eliasson och Ask skulle nog har formulerat saken annorlunda än vad jag gjorde.
Jag menar att det här handlar om två saker:
A. Ska svensk polis försöka bekämpa brottslighet, dvs förebygga brott och gripa brottslingar?
B. Ska vi alla försöka se verkligheten som den är, och säga sanningen?
Man kan också uttrycka saken så här:
• Hur kan samma verklighet uppfattas så olika, hur kan man beskriva samma fenomen på så rakt motsatt sätt?
• Vilken beskrivning blir mest rimlig, stämmer bäst med verkligheten?
Som etablerade politiker och andra kulturmarxister ser saken har det skett ett övergrepp när romer kommit med i skånepolisens spaningsregister över brottslingar. Det har, förutsätter man, skett på etnisk grund. Romer har kommit med bara därför att de är romer. Även ostraffade personer har kommit med i registret, däribland små barn.
De som kommit med i registret förutsätts ha lidit skada (om ock oklart hur). De har krävt feta skadestånd, vilket de nu också har fått.
Jag ser saken annorlunda:
1.
Man har inte lidit någon skada genom att finnas med i registret. Det var inte offentligt och ingen där förekommande blev skandaliserad bland andra medborgare, ingen fick sparken från jobbet.
2.
Skada har däremot olika invandringskritiker lidit under de senaste decennierna genom att hängas ut offentligt, i mediedrev. I flera fall har det påverkat möjligheter till försörjning och yrkeskarriär. Där har aldrig varit tal om skadestånd, vi har inte ens fått en ursäkt.
3.
Det finns en saklig grund till att ta med romer i ett spaningsregister kring brottslighet. Många av dem är brottsbenägna och de arbetar i nätverk. Innebörden av ett spaningsregister är inte att envar i registret förutsätts själv ha begått brott.
Innan jag växlar över till Karl-Olov Arnstberg, två filmer om polisarbete:
K-O Arnstberg är ju forskare, med inriktning på romer. ”Problemet” med honom är dock att hans forskning visar fel resultat.
Inte sakligt fel, men politiskt fel. Det är inte politiskt korrekt.
Politiskt korrekt i detta sammanhang är att utgå från att
1. romer/zigenare är likadana som etniska svenskar
2. de saknar eget ansvar för att de gör dåligt ifrån sig i skolan eller på arbetsmarknaden
3. de är i grunden offer, även då de begår brott.
Arnstbergs forskning visar något annat, och därför anlitas han nu inte längre som föreläsare eller som debattör i stora media.
”För romer och judar blir det en viktig fråga hur de kan vända denna offerstatus till sin fördel. Varken judar eller romer vill assimileras. Dessa båda folk har en stark etnisk medvetenhet och förfogar över varsitt försvarssystem – olika beskaffat – som gör att de klarar att vidmakthålla sig själva som minoriteter över inte bara en, två eller tre generationer utan permanent. Med andra ord, som individer skiftar deras talanger, som hos oss alla, men som medlemmar av kollektiva försvarssystem har de erfarenheter som gör dem överlägsna Europas majoritetsbefolkningar.
Judarnas allt överskuggande fråga är hur detta folk kan säkra sin överlevnad. De har tvåtusen års erfarenhet av att vara trakasserade och förföljda. Att få ett eget land är en dellösning men det räcker inte, eftersom judar fortsätter att leva i en diaspora över hela världen. Det viktigaste av allt blir att se till att den västerländska civilisationen aldrig mer kan hota deras existens. Det är skälet till att nazisternas folkmord aldrig får glömmas.
Judarna måste se till att västerlänningarna är och förblir intensivt medvetna om det ohyggliga övergrepp de begick under andra världskriget. Men det handlar inte bara om minnen utan också framtiden. De vill inte att forskare och journalister börjar ställa frågor om exempelvis den judiska dominansen när det gäller ägandet av nöjesindustri och media. Inte heller vill de att judiska finansklaners makt över världens riksbanker hamnar i rampljuset.
Med offerrollen får de ett utmärkt verktyg. De kan dölja judisk makt bakom offerrollen och naziststämpla den som börjar ställa besvärande frågor. Det finns mer att säga i denna fråga men jag sätter stopp här. Jag lyfte fram den bara för att få en kontrast till vad som är romernas stora fråga. Hur kan romerna exploatera offerrollen?”
”Romerna odlar konflikten med gadje av två skäl. Det ena är att det kan visa sig ekonomiskt fördelaktigt. Det andra är att de på så sätt inte bara får en kontinuerlig bekräftelse på att det går en skarp gräns mellan romer och gadje, utan också på att de i kraft av att vara romer kan tillåta sig sådant som inte gadje får. De har privilegiet att få göra som de vill, vilket bevisar att de är överlägsna gadje: smartare, fräckare och med ett mycket mer spännande liv!
Ekonomiskt visar sig offerrollen gå att utnyttja på flera sätt. Ett sätt är att de kan gå till DO och få ersättning om den som driver ett tältläger, en biluthyrare eller en restaurang avvisar dem, på grund av tidigare dåliga erfarenheter av romer. Ett annat är åldringsrånen, som är en romsk specialitet. De behöver inte riskera att medierna skriver och pekar ut romernas dominans i denna försörjningsnisch. Journalisterna vet nämligen inte bara att de måste delta i kampen mot rasismen utan också att romers kriminalitet är minerad mark.
Trampar de fel så riskerar de att såväl jobbet som det sociala anseendet flyger i luften. Inte så att de blir attackerade av romer, men däremot kan de bli ifrågasatta på sina redaktioner, liksom DO-anmälda av diverse företrädare för romerna, som har det gemensamt att deras hjärtan klappar varmt för romernas sak. Visste folk i gemen hur mycket kriminalitet som kan knytas till romer, så skulle väldigt många vara väldigt förbannade. Men det vet de inte.
Det finns en expertgrupp som är någorlunda väl informerad om kriminaliteten bland romer: polisen. De vet i allmänhet också något mer, nämligen att det romska samhället bygger på släktskap. Det betyder att en viss släkt kan vara svårt kriminaliserad, också barnen. De barn som ännu inte är aktiva i försörjningsnischen kan förväntas komma med, bara de är tillräckligt stora. Andra släkter är inte alls kriminellt belastade.
Det är troligt att det finns poliser i Skåne som är rasister, men det är helt irrelevant för det släktregister som Skånepolisen skapade. Syftet var inte att diskriminera romer. De ville göra sitt jobb, nämligen lösa brott och förebygga brott. De satte inte samman sitt register därför att de var antiziganister och fördomsfulla utan därför att de erfarenhetsmässigt visste något om romer och kriminalitet.”
”För romer, som för alla andra, gäller att om kriminaliteten har ett för högt pris, så får man leta rätt på en annan försörjningsnisch. Och motsatt, om gadje inte försvarar sig så kan de romer som ägnar sig åt åldringsbrån expandera försörjningsnischen.”
”Och för min del, det hjälper inte att jag gör mitt jobb och försöker frilägga hur romer fungerar och relaterar till en majoritetskultur som den svenska. Det är förbjudet område och eftersom jag i myndigheternas ögon trampar fel och glömmer att det enda som är tillåtet är att lyfta fram romerna i rollen som offer, så är det fritt fram att stigmatisera mig.
Det som förenar mig med Skånepoliserna är att vi båda försöker göra vårt jobb, men blir straffade för det. Det kunde ha varit så att samhället betraktade båda expertsystemen som nyttiga inte bara för samhället utan också för romerna. Det är nämligen så det förhåller sig.
Istället, vilket gläder romerna, så blir vi skändade och straffade med referens till en offerroll som var relevant i ett annat och till historiens skräphög förpassat samhälle. Jag funderar över Fred Taikon, som nu ska få ett skadestånd för att han finns med i ett register över romer. Hade inte DN-journalisten Niklas Orrenius slagit larm, så hade Fred Taikon aldrig vetat om att han fanns med i detta register. Det har nämligen aldrig på något sätt vänts emot honom och det är föga troligt att det skulle ske, om han inte mot förmodan började begå brott av ett slag, som aktiverade honom i registret.
Kanske jag bör vända mig till DO? Jag vet inte om mitt namn finns med i ett register på forskare som det är förbjudet att anlita, men jag vet att det finns en sådan medvetenhet hos myndigheter, när de alls känner till min existens.
Min kompetens är klassad som rasism. Jag kan bevisa att det är felaktigt och att jag är diskriminerad, i den händelse DO skulle vara intresserad. Och hade skånepolisen vänt sig till mig för att få hjälp, så hade vi kanske i DN kunnat läsa att en ökänd rasistisk forskare varit Skånepolisen behjälplig med att bygga upp ett rasistiskt romregister. Då hade Niklas Orrenius kunnat fortsätta med att bättra på sitt journalistiska anseende och fylla sin plånbok.
Jag tror nämligen inte heller han drivs av något moraliskt patos. Han är en agendajournalist, känner igen ett scoop och är bra på att göra sitt jobb. Jag tvivlar starkt på att han ligger vaken om nätterna och funderar på om agendajournalistiken är samhällsdestruktiv eller inte.
Den här frågan bör inte reduceras till att handla om mig eller någon annan person. Den handlar om ett samhälle som på grund av historiska referenser har hamnat på fel spår. Och när man hamnar på fel spår så kommer man till helt fel plats. Hej svenska makthavare, ni är framme nu, men helvete vad ni hamnade fel.”
För övrigt vill jag rekommendera alla läsare att se senaste Swebbtv, där Karl-Olov Arnstberg medverkar:
Jan Millds blogg 