Nyss hemkommen från en Cypernresa (reserapport ska komma) ser jag att Anna Hagwall, riksdagsledamot för Sverigedemokraterna, har hamnat i medialt blåsväder.
Anledningen var en motion, ”Sprid ägandet i medierna”.
• Kulturjournalisten Martin Jönsson på Dagens Nyheter talade om en ”faktaresistent attack mot det svenska medielandskapet” som var ”oroande för den demokratiska processen” och jämförde Anna Hagwall med ”internettroll”.
• Kulturminister Alice Bah Kuhnke talade om ett ”uttalande från träskmarkerna” som hon tyckte var ”osmakligt” , ”tydliggjorde sverigedemokraternasmänniskosyn” och var en ”antisemitisk konspirationsteori”.
• Aftonbladets Lena Melin hade på sin repertoar ord som ”rasist”, ”stollig” och ”vämjelig”.
• Chang Frick på Nyheter Idag talade om ”bajsa sig själv i ansiktet” och tyckte att Hagwall måste lämna sina politiska uppdrag, helst även uteslutas ur SD.
Martin Jönsson på DN hade nöjt sig med ett avståndstagande från partiledningens sida. Ett krav som snart tillgodosågs.
Mattias Karlsson:
”Sverigedemokraterna försvarar en ordning med fri och oberoende media. Vi ser pressfriheten som grundläggande samt ställer oss bakom Public Service.
Anna Hagwalls motion stämmer inte överens med partiets stöd till Public Service och mediepolitik i övrigt. Agerandet har skadat vårt förtroende för henne. Detta kommer att få konsekvenser för hennes framtida verksamhet inom partiet och i riksdagsarbetet.”
”Anna Hagwall lämnar sina uppdrag som ledamot i skatteutskottet och som intern gruppledare för Sverigedemokraternas skattepolitiska grupp. Hon kommer heller inte att ställa upp för omval till riksdagen 2018 på uppmaning från partiledningen. Om hon tänker sitta kvar i riksdagen under innevarande mandatperiod är oklart.”
Varför denna reaktion?!
Anna Hagwalls motion rymde tre förslag:
”1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att medieägandet bör fördelas på fler oberoende företag och personer och tillkännager detta för regeringen.
2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att slopa presstödet och tillkännager detta för regeringen.
3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att SVT ska börja koda sina sändningar och tillkännager detta för regeringen.”
Motiveringen löd:
”Hela åttio procent av medierna ägs och kontrolleras av en och samma ägare.
Det är inte acceptabelt. Därför behövs en spridning i ägandet av medierna som fördelas på fler oberoende företag och människor. För att förändra detta föreslår jag ett slopat presstöd och att Sveriges Television börjar koda sina sändningar i syfte att var och en som vill abonnera på deras kanaler får göra ett eget aktivt val om detta.
I detta behöver dock finnas en tv-kanal inom Sveriges Television som behålls öppen för samtliga medborgare. Vidare bör denna kanal inneha mandat att bryta samtliga övriga kanalers sändningar i händelse av att kritiskt viktig information behöver sändas nationellt på samtliga kanaler.”
Siffror om presstödet kan möjligen diskuteras, men den skarpa reaktionen föranleddes nog av att
a) det faktiskt finns en tilltagande ägarkoncentration inom svenska media
b) denna koncentration har en bestämd etnisk prägel.
Det senare förhållandet berörde Anna Hagwall i ett mejl till Aftonbladet:
”’De flesta små tidningar kontrolleras direkt eller indirekt av Bonnier och varför denne skall få betalt av svenska skattebetalare är en gåta’, skriver hon bland annat.
Hagwall vill även se en reglerad mediemarknad där ’ingen familj, etnisk grupp eller företag skall tillåtas kontrollera direkt/indirekt mer än fem procent av media’”.
Till avståndstagarna sällade sig nu även personer ur forskarvärlden.
Henrik Bachner, idehistoriker:
”Det här känns igen från antisemitisk retorik och propaganda. Föreställningen har en gammal tradition. Det är oroande att en riksdagsledamot sprider den här typen av uppfattningar.”
Andreas Johansson Heinö, statsvetare:
”Hennes motion var ett sådant övertramp att inte ens i Sverigedemokraterna kan man vara kvar efter det. Och kärnan är den klassiska antisemitiska tankefiguren att judarna styr medierna.”
”Uppfattningar”. ”Tankefigurer”.
Men stämmer dessa med verkligheten eller inte?
Är den aspekten ovidkommande?
Bör man inte skilja mellan fakta och värderingar?
Familjen Bonniers maktposition inom svenska massmedia har tidigare kunnat kritiseras, eller i varje fall uppmärksammas och häcklas.
Så här lät det från musikteatergruppen Fria Pro i ”Bonnieroperan” från ”Typerna och draken” 1972:
Bonniers ställning har sedan kunnat återkommande kritiseras, i t ex Aftonbladet.
”Mediejätten är ett hot mot yttrandefriheten – Begränsa Bonniers makt – nu”. Så tyckte Jan Scherman hösten 2013.
”Bonniers monopol hotar mångfalden”. Så tyckte Åsa Linderborg hösten 2010.
”Begränsa Bonniers imperium”. Så tyckte Robert Sundberg, ledarskribent på Dala-Demokraten, redan våren 2009 i NSD.
Så Bonners makt har tidigare kunnat kritiseras. Men inte i det nu aktuella fallet.
Hur tolka denna skillnad? Beror den på avsändaren – att det varit en vänster, med ”licens att kritisera”.
Eller handlar det om ett samhällsklimat som har förändrats, om en nu snävare åsiktskorridor?
• Ifall individer och grupper inte får kritiseras om de är judar –
hur går det ihop med den viktiga pk-principen om ”alla människors lika värde”?
• Och om en viss grupp (i detta fall judar) inte får kritiseras –
blir inte det ett tecken på att där finns en påtaglig makt?
Till den frågan vill jag snart återkomma!
PS
”Hon kom in i riksdagen efter järnrörsskandalen… ”
Ett exempel i raden, på det problem som ligger till grund för Anna Hagwalls motion: Fulmedias konsekventa ohederlighet.
För hur många gånger har man inte tjatat om dessa ”järnrör”?
Och hur missvisande är inte den bild man målar upp av t.o.m. de tre unga sverigedemokrater som då var ute i Stockholmsnatten?
Alldeles särskilt orättvisande blir det att koppla ihop just Anna Hagwall med denna incident. Hon skulle ha varit helt främmande för en sådan miljö!
Till dem som också – i brist på sakargument – gärna surrar om ”järnrör” hör socialdemokraternas Veronica Palm. I bgfpod 7 (21 minuter in i programmet) bemötte jag henne om dessa ”järnrör”.
Värdelös TV. VTV. Vi blir nog alltfler som uppfattar SVT så.
Ett färskt exempel är en officiell deklaration från redaktionen för Aktuellt om hur verkligheten ska anses vara beskaffad. Det skedde samma vecka som den nya SVT-chefen Jan Helin instämt i Peter Wolodarskis kritik mot att låta Vavra Suk från Nya Tider komma till tals i en sändning.
Vad som omedelbart triggade deklarationen var en formulering från SD:s Mattias Karlsson, om att många unga män från MENA-länder som nu kommer till Sverige är ”potentiella sexualförbrytare”.
Så här förklarade sedan redaktionen, genom Nike Nylander:
”uttalandet utgör en generalisering…”
”det strider mot principen om alla människors lika värde.”
”vill Aktuellt understryka att redaktionen till fullo tar avstånd…”
Karlsson-uttalandet löd mer exakt: ”ni släppte in tiotusentals potentiella sexualförbrytare och terrorister”.
I någon objektiv och odiskutabel bemärkelse utgjorde detta ingen generalisering. Men man kan välja att tolka det så, och det är vad Aktuelltredaktionen här gjorde.
Uttalandet säger därmed mer om denna redaktion, än om verkligheten.
Nyckelordet i MK-uttalandet var ”potentiell”. Det behöver inte betyda mer än att många inom denna grupp riskerar att visa sig vara sexualförbrytare – inte nödvändigtvis alla, eller ens de flesta.
Ska uttalandet ha någon innebörd överhuvudtaget måste det rimligen å andra sidan avse att här finns en överrepresentation.
Kan inte detta kontrolleras mot verkligheten?
Låter sig inte det verifieras eller falsifieras?
– Redan det faktum att en så stor andel av de asylanter som kommer till Sverige utgörs av unga män kan ge grund för farhågor.
– Det faktum att de kommer från främmande kulturer och så många börjar sin tillvaro i Sverige med att ljuga sig fram kan ge grund för stärkta farhågor.
– Går man dessutom till redan gjorda erfarenheter blir bilden än tydligare. Rikspolischefens tafsa-armband visade sig helt verkningslöst…
Vad kan då Aktuelltredaktionens uttalande säga om denna redaktion?
Jag kan tänka mig några moment, där det ena inte utesluter det andra, utan att det snarare går in i vartannat.
• tittare kan missuppfatta innebörden av MK-uttalandet, till att vara helt kategoriskt
• uttalandet låter obehagligt, då det andas en kritisk hållning till aktuella asylanter
• en sådan hållning kan leda till ökat motstånd mot den stora probleminvandringen.
Aktuelltredaktionens Pravda-uttalande väcker åter frågan om SVT:s uppdrag och syfte. Jag ser två variabler att förhålla sig till:
Sant – osant respektive svenskars intressen – utlänningars intressen.
Det skulle kunna ge denna fyrfältstabell:
I vilken ruta hamnar då SVT?
Det borde vara konsekvent i den vita rutan, tycker jag.
I praktiken hamnar man till stor del i den svarta rutan.
Är det sant att alla människor är lika mycket värda?
Är de – i så fall – också likadana?
Sanningen är ju att vi är olika inte bara i utseende, utan också i tänkande, värderingar och kultur. Därmed även i lojaliteter och beteenden.
Något som kunnat avläsas i Brå-undersökningar som jämför brottslighet bland olika etniska grupper – skillnaderna är påtagliga. Generellt har kunnat konstateras att problemen – bidragsberoende, brottslighet, trafikolyckor, sjukdomar – är störst bland utlänningar från Afrika och västra Asien.
Detta tillhör vad SVT och andra massmedia Sverige länge försökt mörka kring. Varför? Jag menar att det vittnar om lojaliteter mot andra än oss svenskar!
Vad en sådan desinformation medverkat till är en politik med nu känt resultat. Kolla bara denna film från USA:
Aktuellt-uttalandet kommer samma vecka som SVT-chefen Jan Helin surrat om att ett villkor för att få deltaga i en SVT-debatt är att man ansluter sig till det felöversatta mantrat ”alla människors lika värde”.
På det engelska originalet användes ordet ”dignity”, vilket betyder värdighet.
Felöversättnigen inbjuder till en mer långtgående tolkning av ”mänskliga rättigheter” – från frihet från förtryck till en rätt att bli försörjd (dvs krav som förutsätter skyldigheter för andra människor).
Framförallt kan här konstateras ett hyckleri.
Om vi svenska verkligen anses lika mycket värda som utlänningar, skulle man då inte tillmäta det större betydelse hur den förda politiken resulterat i eskalerande övergrepp mot svenska kvinnor? Det behöver då inte begränsa sig till sexuella ofredanden eller fullbordade våldtäkter – senaste nytt är oprovocerade misshandlar, för nöjes skull.
En situation som utöver verkställda övergrepp leder till otrygghet, med en växande rädsla för kvinnor att röra sig på offentliga platser. Om detta nöjesmisshandlande har tidningen Nya Tider nyligen skrivit.
Vilket leder över till pk-reaktionen mot att Nya Tider fått medverka på Bokmässan och att dess redaktör fått framträda i SVT. I det sammanhanget har invektiven haglat, med de vanliga istofobitiska anklagelserna (”högerextremism”, ”nazism”, osv).
Här finns menar jag, nutidshistoriska erfarenheter som bör stämma till eftertanke. När Pinochet och militärjuntan i Chile torterade människor var det efter att först ha stämplat offren som ”extremister”. När USA efter nineeleven 2001 invaderat olika länder är det bara ”terrorister” man har slaktat.
Förtryckare har alltid haft stämplingar som en vapen i sin arsenal. Ska människor förföljas underlättar det att först ha avhumaniserat dem.
Tema för dagens bgfpod – det hittills fjärde programmet – blir bokmässan och dess folk. De som själva visar prov på verklighetsflykt men ändå i så hög grad påverkar allas vår verklighet genom sitt sjuka grepp om massmedia.
I fokus står här yttrandefriheten och tidningen Nya Tider.
Vore man riktigt konspiratoriskt lagd skulle man ju kunna tro att alltihop har iscensatts av Vavra Suk och NyT-redaktionen:
• Nya Tider får uppmärksamhet och vinner sympati som aldrig förr – massor av gratisreklam.
• Hyckleriet och falskheten hos de politiskt korrekta manifesteras med extrem tydlighet.
Men uppenbarligen är allt detta något som dessa kulturmarxister själva har fixat till. Vad jag kan förstå började det med ett inslag i SVT:s Kulturnyheterna om den ”högerextrema” tidskriften osv . Sedan var ”blåsvädret” för Bokmässeledningen ett faktum och man vek sig direkt. Ett moment i detta blåsväder var påtryckningar från bokmässeaktivister.
Intressant är också hur motiveringarna från Bokmässelednigen har svängt. I slutänden barrikaderade man sig bakom generalfloskeln ”Alla människors lika värde”.
När alla möjligheter till en förnuftsmässig argumentering är uttömda kan pk-iterna alltid ty sig till denna, och det gör man nu.
Detta kommenteras 24.30 in i bgfpod4, som finns här.
Ett nytt inslag i denna sändning av Blågula frågors podradio är en kommentar på slutet, där bloggaren och GS-medarbetaren Erik Johansson läser in en egen text, om svenskhet.
Jag ser gärna att detta kan utvecklas till en modell för kommande sändningar, att olika bloggare framöver kan medverka i bgfpod på motsvarande sätt. Tekniken finns ju tillgänglig för envar – både att prata in sin text och att mejla över denna. Det kan här handla om 3-7 minuter.
PS
Inför arbetet med bgfpod5 – som ska sändas nu på söndag den 4 september – visar det sig nu att jag skulle behöva hjälp från en manlig speakerröst, för att läsa in citat från några bloggtexter.
Kan och vill du hjälpa till med detta?
Hör då av dig till: jan.milld@telia.com
Vidare är det alltså så att bgfpod nu finns även på en Youtubesida.
Det första programmet blev på drygt 10 minuter, men fortsättningsvis lär de bli längre, uppemot en halvtimme eller mer.
Ambitionen är att tills vidare komma med en nytt program i veckan, varje söndag.
Till en början kan det nog förekomma en del brister i tekniken, innan jag till fullo hunnit lära mig det nya ljudredigeringsprogrammet och helt kommit underfund med SoundCloud.
I en bemärkelse får jag kanske be om överseende med det. Samtidigt är det ju angeläget att få konstruktiv kritik och användbara tips, för att kunna åtgärda eventuella brister och successivt bli allt bättre: jan.milld@telia.com
Säkert är att det i dessa dagar är en hel del mer som jag skulle vilja få sagt inom politiken! Det finns så mycket att försöka få ett bättre grepp om.
Den direkta impulsen att påbörja egna poddradosändningar har kommit genom det skivpratarprogram som Ingrid & Conrad haft på webben i sommar. Min första tanke var att då försöka åstadkomma något liknande, alltså upphängt på mycket musik.
I det avseendet har jag nu tänkt om:
Tyngdpunkten i BGF-podden blir istället att ställa frågor och där försöka komma fram till svar.
Detta gjorde namnet ”Blågula frågor” naturligt.
Vilket samtidigt påminner om webbsidan Blågula frågor, som ju funnits sedan 1996 och innehåller mycket material om invandringspolitik och Sveriges väg.
• Konkret kan det betyda att jag går igenom olika teman, gör föredragningar.
• Intervjuer med andra regimkritiker lär det också bli. Där finns många intressanta personer i våra led, som jag skulle vilja bolla politiska frågor till!
• Ur det aktuella nyhetsflödet kommer det också hela tiden att finnas mycket att analysera.
Fredagsbio 63 handlar inte minst om Centerpartiet.
Ett återkommande honnörsord för Annie Lööf är ju ”tydlighet”. Hon och hennes parti säger sig ha ambitionen att vara tydliga inom politiken.
På ett sätt kan sägas att hon där har lyckats, om än inte på det sätt som hon själv nog vill hävda.
I sitt sätt att pladdra är hon typisk för de flesta svenska politiker i ledande ställning. Med sin oavlåtliga ström av tomma floskler tydliggör hon funktionen av dessa politiker och deras partier.
Det är inte att identifiera problem i samhället för att sedan med beslutsamhet och ärlighet, pragmatism och ändamålsenlighet, försöka enas om nödvändiga åtgärder.
Åtgärder som:
• effektiv gränskontroll
• återsändande av illegala utlänningar
• uppsägning av FN:s flyktingkonvention.
Resultatet av pladdermajornas framfart för vårt land blir alltmer uppenbart.
De förtjänar därför ingen respekt, bara vårt kompakta förakt.
Många har nu påpekat att det från Annie Lööfs sida inte främst handlar om dumhet – hon vet nog vad hon gör.
På den punkten kan jag inte annat än instämma.
Från såväl henne som alla andra zoombiefigurer i partiledningarna är det primära att få sitta kvar vid köttgrytorna. Då gäller det att få tillräckligt många röster i nästkommande val, för riksdagsmandat.
Deras strategi för uppnå detta är att inte säga något som kan förarga makthavare i massmedia eller dra på dem kritik från kulturmarxister inom andra partier. Tillsammans lever de i en bubbla av bekvämlighet och perverterad ”värdegrund”. Där blir konsensus naturlig och deras floskler självklara.
Lyssna bara på avtackningen av Mona Sahlin i riksdagen för några år sedan:
Likväl finns också ett element är dumhet, eller ett dubbelt sådant:
1. Pladdret vänder sig främst till de dummaste, de mest känslostyrda och intellektuellt försvarslösa åhörarna.
2. Pladdret verkar ytterligare fördummande (utom på dem som genomskådat lögnmaskineriet och istället provoceras)
Fredagsbio 63 må ses som en hyllning till Sven-Olle Olsson i Sjöbo, till landsbygden och det sunda förnuftet!
Jan Millds blogg 