December

sjupartiet

Sverigedemokraternas yrkande om misstroende i riksdagen mot regeringen Löfven röstades ned av Sjupartiet. Det var väntat.

Inte därför att en misstroendeförklaring är obefogad, utan därför att Sjupartiet nu är just Sjupartiet. Bekräftat genom DÖ – December-Överenskommelsen.


Sakligt sett är en misstroendeförklaring – ett rött kort – mot Stefan Löfven högst befogad, mot bakgrund av hans agerande.

Det handlar dels om en lögnaktighet och svekfullhet, dels om en konfrontationspolitik som helt i onödan skärpt politiska motsättningar och lamslagit riksdagsarbetet.

rottkort

Konkreta exempel:

• Löfven åtog sig att bilda regering, där han till talmannen gav sitt ord på att han skulle få igenom sin budget i riksdagen – varpå han inte ens försökte förankra regeringens budgetförslag hos en majoritet innan det lades.

• Löfven hävdade att väljarna röstat för en förändring, vilket iofs var sant. Men han gjorde samtidigt gällande att väljarna röstat för en mer rödgrön politik, vilket ju var direkt lögn. Den enda tydliga förändringen –  mycket tydlig! – var att väljarna önskade mer av SD-politik.

forandringen

 

• Löfven tog inte sitt ansvar efter att regeringen lidit sitt budgetnederlag, han lät inte talmannen sondera möjligheterna för en ny regeringsbildning. Detta trixade han sig ur, genom deklarationen om ett extraval i mars.

• Utfästelsen om extraval sveks sedan. Istället kom DÖ.

• Löfven har anklagat SD för att vara «ett nyfascistiskt parti», utan att ge något belägg för detta. Han har inte ens bemödat sig om att ta reda på vad «fascism» betyder, utöver att ordet är ett negativt laddat epitet.


misstroende

Jämfört med vad jag förespråkade efter valet, som politik för den nya s-regeringen, har vi fått raka motsatsen. Dyrt för Sverige!


frdecember

För att summera kring Decemberöverenskommelsen.

Som jag ser saken bottnar DÖ i att invandringspolitiken har gjorts till en tabufråga.

Här finns FYRA KNUTAR, som behöver lösas upp för att politiken i Sverige åter ska kunna börja fungera normalt – som landet gjorde förr i tiden och som det alltjämt fungerar i våra grannländer.


 knut1

Knut 1: 

MASSMEDIA

Massmedia måsta ärligt rapportera. Inte – som nu – mörka och manipulera information med anknytning till invandringen.

Massmedia måste också låta olika åsikter komma fram, inte ha denna smala åsiktskorridor.


knut2

Knut 2: 

PARTIER

Alla riksdagspartier måste ta sig an invandringsfrågan, dvs klart se problem och sluta ducka för volymer.

De måste formulera krav och åtgärder, ägnade att minska problemen.


knut3

Knut 3: 

RIKSDAGSARBETET

Det måste bli slut på mobbande och sandlådebeteende.

Från varje parti måste man kunna prata med och förhandla med företrädare för varje annat parti. Sverigedemokraterna ska behandlas som andra partier.


 knut4

Knut 4: 

HAT OCH VÅLD

Hat och hot inom politiken måste tryckas tillbaka.

Där måste politiska företrädare och personer med tillgång till den mediala scenen föregå med gott exempel genom saklighet och undvikande av tillmälen.


Läs mer

http://www.friatider.se/sd-kan-ku-anm-la-maktkartellen

http://www.exponerat.net/sd-bekraftat-enda-opposition-efter-alliansens-rostnedlaggning-om-misstroendeforklaringen/

http://www.samtiden.nu/8840/sju-av-atta-riksdagspartier-gav-regeringen-sitt-stod/

https://janmilld.wordpress.com/2015/01/08/partiledaren-som-forsvann/

https://janmilld.wordpress.com/2015/01/02/sverige-vinnare/

https://janmilld.wordpress.com/2014/12/27/ett-vantat-svek/

https://janmilld.wordpress.com/2014/12/28/dok/

https://janmilld.wordpress.com/2014/12/29/i-sammanfattning/

Vändpunktens tid

vandpunkten

Så kan man ge en positiv ingång till det som nu sker: «Vändpunktens tid».

En mer kritisk vinkling kunde bli: «20 år försenat».

Redan när föreningen Blågula frågor bildades år 1995 fanns ett problem med en alltför omfattande och alltför problemskapande invandring.  Redan från start var ett krav från BGF att det svenska folket genom en folkomröstning skulle få en chans att ta ställning till den förda invandringspolitiken.

Nu kommer – helt fantastiskt! – denna möjlighet våren 2015. Detta tack vare å ena sidan agerandet från regeringen Löfven, å andra sidan agerandet från SD-ledningen.

Innan jag säger något mer, låt mig först få sagt att mitt betyg åt dagens SD-ledning med Mattias Karlsson i spetsen blir 100 poäng av 100 möjliga!

Med nyvalet den 22 mars kan jag se tre vinster eller möjliga vinster:

1. Det kan komma till stånd en bred folkbildning kring hela invandringsfrågan.

2. Svensk demokrati kan komma att i största allmänhet vitaliseras.

3. Antalet SD-mandat i riksdagen kan ytterligare öka, i bästa fall kraftigt.

hostlofven

Lyssnar man på Stefan Löfven så utgörs problemet av att andra partier inte vill samarbeta och inte tar ansvar, och att SD gör riksdagen till en «lekstuga».

Detta trots att han självt tidigt har deklarerat, att han inte talar med SD-företrädare.

Här vill jag tipsa om en ljudfil, «Tankar för dagen», på drygt fyra minuter, mycket värd att lyssna på. Carl-Otto Werkelid säger där bl.a:

«I min värld pratar man med varandra, inte minst med meningsmotståndare. Att lyssna och lära, förstå, analysera, käfta emot, bemöta argument, växa… är inte det en del av poängen med livet?

I riksdagen har 7 partier bestämt, att det åttonde, det ska man inte lyssna på, det ska man frysa ut.  Inte låtsas om, inte prata med.

Att vägra prata med demokratiskt valda riksdagsledamöter – är inte det farligt nära detsamma som att vägra lyssna till de hundratusentals väljare dom representerar? Hur klokt är det? Hur demokratiskt är det?»

I förra veckans fredagsbio tar jag också upp jämförelsen med situationen i Chile efter tiden av militärdiktatur där, med ca 30.000 avrättade eller ihjältorterade.  Där kan man verkligen tala om en «extremhöger», men trots vad denna medverkat till kunde vänstern i Chile senare föra en dialog med sina meningsmotståndare. Men i Sverige…!


 ictaket

Vad de senaste dagarnas händelser också ställer på sin spets är frågan om Socialdemokraterna. Är det ett parti som längre behövs i Sverige? Har det någon positiv funktion att fylla?

Hittills har jag föreställt mig att partiets problem till stor del är knutet till Stefan Löfven och Mona Sahlin. Efter att igår ha sett Ingvar Carlsson i TV-rutan slår det mig dock att problemet förmodligen går djupare.

Tillsammans med sin kompis Bengt Westerberg såg Carlsson Mattias Karlssons uttalande på SD:s presskonferens, om att SD ska försöka fälla varje regering som stöder sig på Miljöpartiet och vill fortsätta den nuvarande politiken med ytterligare ökad invandring.

Detta fick Carlsson att s.a.s. «gå i taket» av upprördhet. Suck och stön, usch och fy!  SD:s ställningstagande bekräftade enligt Carlsson att andra partier valt helt rätt spår, då de inte talar med SD-företrädare!

Ha då i åtanke att samme Ingvar Carlsson var statsminister för den s-regering som drev igenom Luciabeslutet, den åtstramning av asyleriet som drevs fram att av det år 1989 kom så många som 29.000 asylsökande.

Print

Motsvarande siffra år 2014 hamnar på det tredubbla. Men idag anser Carlsson att Löfvenregeringen gör helt rätt i att inte reagera på den nu pågående rekordinvandringen.

Så här motiverade Ingvar Carlsson Luciabeslutet, på den tid det begav sig:

”5 000 turkbulgarer har kommit till Sverige den senaste tiden. Inget annat land har tagit emot fler än 500. Miljoner turkbulgarer lever i den här situationen. Det har bara börjat, det som de har bestämt sig för: Vi ska inte leva i Bulgarien längre, vi åker till Sverige…

Det finns hur många människor som helst som skulle kunna komma in. Men om vi inte vidtar några åtgärder, utan bara låter detta löpa, kommer det att slå tillbaka mot de flyktingar som redan är här. Därtill kommer det som Anna-Greta (Leijon) säger – det här med turkbulgarerna är inte något isolerat fenomen, utan vi kan få människor från Estland, Lettland och andra delar av Sovjetunionen, som i vinter går över gränsen mot Finland. De har ingen mat – det går svälttåg helt enkelt, som i desperation börjar röra sig mot Skandinavien…

Det kan bli en situation som vi inte har sett maken till i modern tid. Detta kan vi inte utåt diskutera. Men jag håller med Anna-Greta…’”


Avslutningsvis:

Jag ska nu arbeta för att Opinionsbildarna får fram en ny tabloid, att finnas klar under januari. Upplagan blir beroende av dels hur många som anmäler sig att hjälpa till med utdelandet, dels vilka ekonomiska bidrag som flyter in.

Mer om detta kommer snart på Opinionsbildarnas webbsida!

logo


Läs mer

Öppet brev från Mattias Karlsson till Stefan Löfven

Extraval om 109 dagar

 

Om politiskt klimat – ny fredagsfilm

centervader

Känner du till att den moderate riksdagsledamoten Sten Andersson i slutet av 90-talet skrev på ett rasistiskt upprop? Det kunde Expressen avslöja sommaren 2000.

Vad som gjorde uppropet ifråga «rasistiskt» var uppenbarligen inte dess lydelse, för den skrev kvällstidningen ingenting om.

Nej, «rasistiskt» blev det genom att några bland undertecknarna av Expressen kunde klassas som «rasister», eller i varje fall något åt det hållet. Se här.

Här blev det tre pk-moment som slog till:

1. Som «rasist» kan man stämplas på lösa grunder eller pga bagateller, exempelvis att ha lyssnat på vit-makt-musik.

2. Stämplingen kan gälla på obestämd tid framåt.

3. En smittoeffekt föreligger, så att hela uppropet kan avfärdas.

rasupprop

Vad handlade då uppropet om?

Med rubrik «FÖR ETT MEDBORGERLIGT SAMTAL» löd texten:

«Vårt land står nu inför större ekonomiska, sociala och demokratiska utmaningar än på länge. Detta accentuerar behovet av ett medborgerligt samtal, där många engagerar sig.

Ett sådant samtal har knappast kommit till stånd, och en orsak är uppenbar. Sverige har fått ett samhällsklimat, där risken är påtaglig att den medborgare som yttrar sig blir stämplad, som någon slags ond människa. 

Istället för att bemöta kritiker i sak svarar det mediala och politiska etablissemanget med etiketter och tillmälen. Detta avskräcker människor från att ge uttryck för sina åsikter, det signalerar att man inte ska bry sig. Kritiker tystas och samtal kommer av sig, innan de ens har börjat.

Inte desto mindre finns behovet av dialog, för att vi ska komma närmare lösningar på de allvarliga problem som vi känner av.

Det måste skapas ett klimat där olika uppfattningar får komma fram och meningsmotståndare möts med en grundläggande respekt. Alla ska få yttra sig, och få prata till punkt. Vi måste lyssna på varandra, och försöka förstå. 

Därmed inte sagt att någon ska undgå berättigad kritik, men envar har rätt att bli bemött i sak – inte genom tillmälen, kränkningar eller hot. Fakta ska mötas med fakta, argument med argument.

Påståenden ska bedömas efter sin sakliga innebörd, inte efter vem som framför dem eller vilka känslomässiga associationer uppgifter kan ge. Lika litet som meteorologer fördöms när de ger prognoser om dåligt väder, lika litet ska detta drabba medborgare som pekar på problem, och vill diskutera lösningar.

Sverige behöver ett medborgerligt samtal.»

bgf

Veckans fredagsbio handlar om Sverigedemokraterna, Blågula frågor och det politiska klimatet i Sverige.

Med avstamp i Blågula frågors signalröstningskampanj sommaren 2002 för proteströstning på Sverigedemokraterna och erfarenheterna utifrån dels den, dels SD-turnén i Norrland 2004, tas fyra moment upp:

1. dialog

2. yttrandefrihet

3. engagemang

4. politisk korrekthet.

Ett budskap i filmen är att Sverigedemokraterna (som jag vill se det)  har ett dubbelt uppdrag. Utöver att erbjuda ett alternativ inom invandringspolitiken finns ett annat, inte mindre viktigt moment.

Här kommer filmen:


muren

Bilden ovan uttrycker ett ideal om SD-ledningens roll.

• Gruppledare Mattias Karlsson har också visat hur han kan glänsa, som nyligen i en Agendaintervju (utdrag av den ska komma i fredagsbio6) och i brevet till Stefan Löfven (politik på högsta nivå!).

• Som motvikt till detta finns tyvärr den bedrövliga behandlingen av SDU. Se här, här och här.


Läs mer

GULD-läge för (S)!

SD:s dubbla funktion

Tanketornet om Smålandsposten

Viktig PK-länk från Norge

höstmusik – Bylund

nov14

Nu går november månad mot sitt slut. 23 dagar är avklarade – återstår bara ytterligare 7, sedan är vi inne i december.

En hjälp att ta sig igenom mörka dagar kan vara att lyssna till musik. För mig fungerar det som balsam för själen att lyssna till låtar på skivan «Tors återkomst» av Mörbyligan.  Denna skiva utkom 1995 – samma år som föreningen Blågula frågor bildades.  Man sände oss då ett gratisexemplar.

bylund

Åke Bylund var den drivande kraften i gruppen Mörbyligan – var både låtskrivare, trummis och vokalist. Han var också mannen bakom «Odalmannen».

Åke Bylund avled år 2005, alldeles för tidigt.


Anders Carlberg, fryshuset

En annan person som jag kan förknippa med denna tid är Anders Carlberg. Hans recension i Stockholms-Tidningen 1994 av min bok «Lagom är bäst!»  resulterade ju i diverse mediadrev mot honom.

Grundkonceptet är det som vi lärt oss känna igen:

A. Någon kan kopplas till något som är stämplat som «rasism»

B. Det är media som från början fixat den stämplingen, samma media som sedan drevar.

Media försökte mao använde mig som slagträ mot Anders Carlberg, på samma sätt som man sedan använt SD som slagträ mot varje  ansats till sunt förnuft och självbevarelsedrift inom invandringspolitiken.

Också Anders Carlberg är nu borta, avled 2013.

lagomboken


Låt mig här bara tipsa om några låtar, som jag tycker kan passa i dessa höstdagar.

Först från skivan «Tors återkomst»:

Öresund

https://www.youtube.com/watch?v=XwlH2mlUyHk

Barfotabarn

https://www.youtube.com/watch?v=Txny7lKZEQ4

En svunnen tid

https://www.youtube.com/watch?v=DaEGdOk1Ghg

skivan


Sedan två låtar av «Odalmannen»:

Särskilt «Linda Marianne» spelade vi mycket i SD-radio kring sekelskiftet.

Linda Marianne

Stigmän

Kampanjknappar

2marken

Ska Opinionsbildarna satsa på framställning av ett kampanjmärke, med texten ”MUPPREGERING NEJ TACK”? I varje fall tills vidare kommer vi att avvakta med detta.

I huvudsak hade vi två alternativ, varav det första med en bild på grodan Kermit i mitten av märket, det andra med en ledsen sol i mitten, alltså mer nära solmärkesoriginalet från 1980.

Ett skäl till att inte satsa på Kermit-varianten är att inte utmana Disney kring upphovsrätt.  Alternativ 2 skulle nog medföra en mindre risk beträffande upphovsrätt, men för det alternativet har stödet varit svagt inom föreningen.

Till detta kommer ett annat skäl att nu alls inte framställa något muppmärke, det gäller för varje märke med anspelning på muppregering: om riksdagen i början av december röstar ned regeringens budgetförslag kan följden bli en regeringsombildning, där inga muppar längre finns med.


Sedan finns ett tredje moment, som jag kanske ska spinna vidare på också i en senare bloggtext.

Som mina trogna läsare känner till är jag en politisk långkörare. Det var över ett halvsekel sedan jag började aktivera mig politiskt. Hösten 1962 begärde jag mitt inträde i SSU. Redan dessförinnan hade jag deltagit i antikärnvapenmarscher.

cndmarke

Med stolthet bar jag CND-märket (det kom från England och stod för ”Campaign for Nuclear-Disarmament”), var noga med att ha det på varje ytterplagg som jag bar. Ett märke helt utan text och med internationellt genomslag, det mest utbredda av alla fredsmärken i väst.

Många fredssånger kan förknippas med den tiden:

Peter Seeger med If I had a hammer

Joan Baez med Where have all the flowers gone

Donovoan med Universal Soldier

Barry McGuire med Eve of Destruction

CND-märket tillkom 1950 och var vanligt förekommande i Sverige under hela 60-talet.


SONY DSC

Med Vietnamkriget, som började eskalera efter mordet på president Kennedy 1963 och false-flag-operation i Tonkinbukten 1964, växte DFFG (”De Förenade FNL-Grupperna”) snabbt till en folkrörelse i Sverige.

Jag var en av hundratusentals svenskar som bar FNL-märket: ”Med FNL för Vietnams folk”. Överallt ute ”på stan” mötte man andra svenskar med samma märke. Detta gäller 60-talet och början av 70-talet.


solmarke

Nästa stora kampanjmärke blev antikärnkraftsrörelsens solmärke: ”ATOMKRAFT? NEJ TACK”. Också detta märke fick internationellt genomslag, och fanns således med text på olika språk. I Sverige förekom det framförallt under andra halvan av 80-talet, inför kraftsomröstningen.

Med 38 mm i diameter var Sol-knappen större än de tidigare nämnda. CND-knappen och FNL-knappen kan båda ha varit 25 mm.

FNL-knappen och Sol-knappen hade alltså båda en text runtom.


Efter våra diskussioner kring en mupp-knapp har jag funderat på om ett alternativ kunde vara ett märke utifrån BGF-tummen eller det blågula hjärtat.

Med eller utan text.

Som ett runt märke på 25 mm eller ett märke i bara konturer.

bgtummep

bghjarta


Eller varför inte ett märke efter solmärkesmodellen – mot NATO, det aktuella värdlandsavtalet och den svenska smyganslutningen till NATO?

natomarke

 


 

PS

En bearbetad version av NATO-märket:

nato2

Opinionsbildarna

logo

Det har nu gått ett år sedan Björn Hammarbäck och jag startade föreningen OPINIONSBILDARNA. Därför kan det nu vara läge för en summering och utvärdering av detta projekt.

I huvudsak rörde det sig om ett försök till vidareutveckling av en verksamhet med tabloider som vi två tidigare bedrivit – först med  SVIC-tidningarna 2005-06, till främst resenärer i Stockholms kollektivtrafik, sedan tabloider för hushållsutdelningar, över hela Sverige.

tummenupp

Grundtankar med tabloiderna:

A. Politiskt

Tabloidprojektet är inte  ”opolitiskt” eller ”politiskt neutralt”.

• Till sin kärna är det politiskt, redan genom ambitionen att påverka människor beträffande både insikter, åsikter och vilja att göra något åt missförhållanden.

• Det ligger också en politisk funktion inbyggd i själva arbetet med att sprida tabloider.

B. Partipolitiskt fristående

Samtidigt var projektet partipolitiskt fristående, vilket har potential till två positiva moment:

• det kan bli en lägre tröskel vid läsning, ingen behöver bli blockerad av någon partikoppling

• fler kan medverka i arbetet, som står öppet för envar, helt bortsett från eventuellt partimedlemskap.

C. Snöboll

En förhoppning var också att vi genom tabloiderna kunna s.a.s. sätta en snöboll i rullning, såtillvida att en tillräckligt stor andel av mottagarna skulle reagera positivt och ge ekonomiskt stöd för möjliggörande av nästkommande tabloid.


tummenupp

Grundtankar med föreningen

A. Ekonomin

Det blev en fastare ram och struktur för verksamheten, med ett föreningsgiro, en styrelse, osv.

B. Utdelare

Efterhand blev det dock litet löst i kanten kring utdelare.  Vilka var att räkna med i det fortsatta arbetet? Genom ett medlemskap blir det upp till envar att ta ett initiativ genom inbetalning av medlemsavgiften, då att vi fick en avgränsning, visste vilka som ska kontaktas inför eventuellt nya tabloidutdelningar.

200kr

C. Nya krafter

Med de många uteslutningarna ur SD närde vi en förhoppning om att en del av de uteslutna skulle kunna se Opinionsbildarna som ett alternativ för sitt engagemang.

D. Lokalgrupper

En ambition och förhoppning har också varit att utdelare inom samma region genom utdelningsarbetet och/eller OB-medlemskap ska få kontakt med varandra och i förlängningen kunna forma grupper för fortsatt verksamhet.

E. Ideologisk ram

Det ska finnas en övergripande ideologisk ram för Opinionsbildarna, tydligt icke-pk och anti-Expo (där ju SD fallerar).


vbd

HUR HAR DET GÅTT?

Svar: Så där.

En del har vi lyckats med, annat inte. I varje fall inte än så länge.

• Grundläggande positivt är att vi ändå lyckades både trycka upp och distribuera vårtabloiden ”VÅGA BRY DIG!”  2013 i så mycket som 150.000 exemplar.  Dessutom har vi fått ut 50.000 exemplar av A5-foldern ”LÄGG OM KURSEN!”

•  Vad vi inte lyckats särskilt bra med är att få denna ”snöbollseffekt”. En del bidrag har influtit från nya läsare, men inte på långt när så mycket som krävs för att klara en ny tabloid. I praktiken är det redan tidigare bidragsgivare som vi har att förlita oss på även inför en ny tabloid.

• Motsvarande kan gälla utdelare. Ett helt orimligt moment är ju det som hände senast i mitt eget närområde: en person blev 100% entusiastisk vid läsning av senaste tabloiden, och gick direkt med som medlem i Sverigedemokraterna.

Väl där fick han förhållningsorder om att inte medverka i utdelande av fler tabloider i Rättvik. Han ville egentligen själv dela ut och hans hjälp hade verkligen behövts, men för detta satte SD-ledningen stopp! Han böjde sig för en genomsjuk partipiska.

•  Arbetsmässigt har det delvis ”gått på skruvar”, eftersom vi i styrelsen har en hög medelålder och några av oss varit knackiga till hälsan. En önskan finns att få med nya och yngre krafter i styrelsen, men det har ännu inte lyckats.

Vad vi här blivit varse är att det antidemokratiska klimatet i Sverige av idag kan göra att människor i yrkesaktiv ålder inte vågar synas utåt med sin namn i vad som i grunden ändå är en regimkritisk verksamhet.

• Ett tredje problematiskt moment har varit ofullständigheter kring kontaktuppgifter på medlemmar. Här har vi nu ett bättre grepp, men fortfarande återståratt få fram både e-post, telefonnummer och postadresser till många medlemmar.

sd4

• Mottagandet av tabloiderna har varierat.

Många har varit positiva. Ett kvitto på den saken känns av genom valresultat nu i september. I det valdistrikt där jag bor lade 25% sina röster på Sverigedemokraterna.

Andra har varit mindre positiva. Några har skickat arga mejl. Mest kränkt var nog den kvinna som skrev så här:

”Jag kände mig smutsig… när jag förstod vad jag höll i handen…

Er tabloid är ingen ’samhällsinformation som angår alla’!

Det är reklam och propaganda för väldigt otäcka, rasistiska och framför allt egoistiska idéer!

Omtanke stoppar inte vid någon landsgräns!

’Samhällsinformation’ är objektiv information – ni lurar människor!”

• För tidigare tabloider har vi klarat grovutskicken till utdelare genom DHL-kartonger, allt ombesörjt av mig. Detta frångicks med den senaste tabloiden, då jag inte längre har tillgång till bil. I stället skickades hela pallar till 6 olika ställen i landet, där envar själv fick hämta, eller man gemensamt organiserade hämtningen. Detta har i huvudsak fungerat.

Till det positiva som nu kan rapporteras hör också att webbsidan för Opinionsbildarna har arbetats igenom. Den finns idag på denna adress:

http://www.bgf.nu/opinionsbildarna

Av webbsidan framgår att vi gjort Grundkurs för Sverigedemokrater (9 av 12 kapitel, från år 2004) tillgänglig även som pdf-filer, möjliga att tanka ned och printa ut.


tabvinjett

Ska det bli någon ytterligare tabloid?

Med eller utan  nyval så saknas ju inte angeläget material att förmedla!

En pdf-fil kan i bästa fall läggas ut på OB-webben till nyår.

Då kan envar förhålla sig till den och det klarnar vilket stöd som finns för en vårtabloid 2015.

Åtminstone preliminärt är siktet inställt på en sådan.

muppmarke4

Till sist diskuteras inom Opinionsbildarna att kanske framställa ett rockmärke, en mupp-knapp.  Det ska jag återkomma till i nästa bloggtext!


Läs mer

Bloggrapport 1

Bloggrapport 2

Rättviksutdelningar

Segerval

Fredagsbio1: Tar Löfven ANSVAR?

vidrodret

Är det en revolutionsregering som vi fått med Stefan Löfven som statsminister och mupparna vid rodret? Utan att Löfven avsett det och utan att han själv förstått saken.

Det är en känsla som kan infinna sig, med den nya fredagsfilmen, ”Tar Löfven ansvar?”

Kommer Löfven-regeringen att så till den grad tydliggöra alla galenskaper, så grovt provocera svenskarna, av det till slut förmår gemene man att reagera?


Det är främst fem moment som slår mig kring vår nye statsminister och hans regering:

• den opolitiska ansatsen

• floskelexcesserna 

• pk-fundamentalismen

• den intellektuella blockeringen

• inkompetensen och extremismen.

Detta ska jag utveckla i nästa bloggtext.


ansvar

I filmen vänder sig den nya statsministern till SD:s väljare och försäkrar: ”jag ser er, jag hör er”… men ”SD är inte lösningen!”

Vilket är då det problem som kräver en lösning?

Ja, i varje fall inte invandringen, enligt samme statsminister. ”Den migrationspolitiska överenskommelsen ligger fast”.

Med andra ord: oavsett hur svenska folket röstat och oavsett vilken regering vi får så blir politiken densamma beträffande invandringspolitiken. Det ska inte finnas något sätt för väljarna att driva igenom en kursändring.

Det har blivit i Sverige som i USA, där det spelar mindre roll om presidenten tillhör Demokraterna eller Republikanerna, lika litet som det avgör vilket parti som har majoritet i kongressen.

Tydligen finns det skuggor bakom kulisserna som har den verkliga makten och som är de i praktiken styrande.

Då gör det kanske inte så mycket om en regering utgörs av en samling stolpskott.

kvoteradmakt

Här kommer filmen.  En del tekniska svårigheter har jag haft, t ex med ljudet, men hoppas kunna efterhand slipa av dessa problem allteftersom nya fredagsfilmer framställs.

Se även en film av Pat Condell, som vore värd en särskild textning till svenska…

https://www.youtube.com/watch?v=TZwRg1wCh2Y


Läs/se mer

Lik i garderoben!

Lågt förtroende 

Mellan långt borta och ingenstans

Miljötalibanerna

Politisk korruption

USA-motståndet växer

Mer Löfven-bio

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 157 andra följare