Gräddhyllemannen

bladet

Antag följande:

1.  Några sverigevänner delade ut ett flygblad i Rättvik i början av juni.

2. Där påtalas att asylinvandringen är omfattande och medför negativa konsekvenser, som
– befolkningsutbyte
– säkerhetsproblem
– våldsbrottslighet
– ekonomiska kostnader
– sämre skola

3.  Bland mottagarna av flygbladet fanns en man som har sin egen utkomst genom denna för svenskarna skadliga verksamhet. Han bor dessutom själv på tryggt avstånd från problemen, med en fin utsikt över Siljan.

Jag kallar honom här för ”gräddhyllemannen” (GHM).

Hur blev mannens reaktion?

Så här skrev GHM till webbsidan Asylkaos, som gjort flygbladet:

”Mottog ert flygblad i dag. Kan med handen på hjärtat säga att jag aldrig har läst så mycket skit på ett och samma papper! Ja, på båda sidorna också! Helt otroligt!

Jobbar med flyktingmottagning och genomskådar er retorik direkt, era kvasisanningar och tyckanden, direkt adapterad från 1930-talets Tyskland. Fattar ni inte att det finns godtroende folk som kommer att tro på era ord och agera på ett för samhället negativt sett? Det brann ett hus i Insjön förre veckan, bara dagar efter att det blev känt att huset skulle användas som boende för ensamkommande barn. Tillfälligheter?

Nä, tror inte det. Det är retoriken som används i detta brevet som får enskilda individer att gå igång och ta lagen i egna händer i den tron att de har ’folket’ bakom sig. Inser ni på ’asylkaos’ att ni har ett ansvar för de aktioner som igångsätts av individer och grupper som köper det ni skriver rakt av? Att ni är ansvariga för de miljontals kronor detta kostar? Att det bara är en tidsfråga innan ni blir ansvariga för andra människors död?

Eller är detta kanhända målet med utskicket?”

hyllutsikt
Till att börja med så rör det sig här om en missuppfattning från GHM:s sida, då han talar om ett ”utskick”. Det handlade om en utdelning, dvs frivilliga arbetsinsatser på helt ideell grund från ett antal svenskar. Resurser att bekosta något utskick hade vi inte.

Asylkaos har kommenterat Gräddhyllemannens utläggning:

”Du tillhör den skara människor som lever och bor i ett fint helvitt område – Gräddhyllan i Rättvik, ett stort, idylliskt och exklusivt villaområde med en av landets bästa sjö- och landskapsutsikter – lyckligt ovetande om (eller likgiltig inför?) alla de sociala, kulturella och etniska problem som drabbar allt fler svenskar.

Att du aldrig tagit del av saklig invandringskritisk information beror på att du lever i ett land där ingen saklig invandringskritisk information får framföras av partipolitiskt oberoende invandringskritiker i TV, radio, eller dagspressen. Sådana som du kan på grund av bristfälliga kunskaper inte förstå vilka konsekvenserna blir av migrationspolitiken.

Vi har redan fått hundratals områden i Sverige som är livsfarliga att vistas i, och inte ens polisen vågar sig in i dessa områden. Det är områden som många svenskar har tvingats flytta från för att de är för farliga. Det är områden i djupt socialt, kulturellt och etniskt förfall. I många områden finns det knappt några svenskar kvar.

Det är områden som har skapats av naiva politiker eller rättare sagt av politiker som är idioter. Det är politiker som har inbillat sig att de har varit ‘goda’ när de har släppt in migranter från dysfunktionella kulturer i tredje världen, men i själva verket har de bara bidragit till att Sverige förfaller alltmer.

De politiker som har skapat alla dessa områden är verklighetsfrämmande människor som inte begriper vilka konsekvenser deras beslut eller handlingar får på Sverige.”


Här vill jag skarva på med några reflexioner utifrån gräddhyllemannens tes att kritik av probleminvandringen är ägnad att mynna ut i våld.

I sitt resonemang kopplar han det invandringskritiska flygbladet till både 30-talets Tyskland och till bränder, spekulerar t.o.m. i att syftet med flygbladet kunde vara att få någon människa skadad.


bgfh

Låt mig därför kort rekapitulera BGF-konceptet:

Blågula Frågor startades 1994-95 i en situation då Sverigedemokraterna redan fanns och var starkt demoniserade.  Vi som låg bakom BGF hade politiskt en rödgrön bakgrund i riksdagspartier och verksamhet i freds- och solidaritetsrörelser i bagaget. Idén var att mot oss skulle inga anmärkningar kunna riktas ur demokratisk synpunkt, där skulle inte finnas minsta spik att kunna koka någon soppa på.

Från första början arbetade vi helt ideellt.  Vi uppträdde självklart öppet, med namn, bild och kontaktuppgifter. Lika självklart tog vi avstånd från hot eller våld. Grundidén var att kunna medverka till ett konstruktivt meningsutbyte, när vi tog upp invandringsfrågan.

Detta därför att Sverige redan i början av 90-talet hade problem till följd av den förda invandringspolitiken.

– Det behövdes en kursomläggning.

– Vilket i sin tur förutsatte en saklig debatt.

”På köpet” skulle BGF-försöket medföra ett ”synande av korten” hos etablissemanget:

  baserade sig bemötandet av Sverigedemokraterna på brister hos SD, eller var detta bara en förevändning, ett svepskäl att slippa argumentera, slippa ompröva?

  fanns något intresse av att få en sakdiskussion kring invandringen?


Det dröjde inte länge innan svaret kom!

Under medverkan av Expo (”antifascistiskt nyhetsblad”) försågs även Blågula Frågor – redan 1995 – med epitet som ”främlingsfientlig”.

Året därpå tog kvällstidningarna med Expo nr 3/96 som gratisbilaga. I en artikel där begränsade sig Expo iofs till att stämpla oss i Blågula Frågor som ”rättshaverister” med ”konspirationsteorier”, men två veckor senare var jag av AFA klassad som ”rasistsvin” – vilket klargjordes genom en sprejning av ena kortsidan på mitt bostadshus i Haninge.

exporasist


När gräddhyllemannen kopplar det aktuella Rättviksflygbladet till 30-talets Tyskland, då låter det bekant!

John Glas, gruppledare för Folkpartiet i Haninge, gjorde våren 1997 en koppling mellan BGF och Adolf Hitler. Båda sade sig nämligen, enligt Glas, vara för yttrandefrihet.

Två veckor senare var den andra kortväggen på mitt hus sprejad. Nu hade jag avancerat till att vara ett ”fascistsvin”.

Vid samma tidpunkt hade jag på en tavla inne i mitt hem ett antal kampanjmärken uppsatta, från min tid som vänsteraktiv alltsedan 60-talet:

fpfascist

Andra än jag och Anders Sundholm (BGF-ordförande) har drabbats värre av repression, i normalfallet oprovocerat. Det politiska våldet i Sverige är enkelriktat på ett annat sätt än vad som brukar framgå av massmedia.

I lokaltidningen ”Mitt i Haninge” skrev jag 1997 att det främsta hotet mot demokratin kommer från människor, vilka går fram ”under godhetens banér”. Det stämmer nog fortfarande!

Efter de erfarenheter som jag hunnit göra, genom snart tre decennier av motstånd mot galenskaperna, kan jag inte förvänta mig att en person som gräddhyllemannen skulle vara kapabel/villig att vakna till insikt.

jl97


FÖR RESONEMANGETS SKULL  vill jag ändå hålla öppet för att där skulle kunna finnas en portion ärlighet och mänsklig anständighet.

Och ställa frågan: om vi verkligen vill motverka att vårt land framöver går mot hårdnande motsättningar och storskaliga våldsutbrott – hur agera?

Annorlunda uttryckt:  vad ligger bakom utvecklingen hittills, med ett växande antal no-go-zoner och en polismakt som inte längre orkar? Denna utveckling riskerar naturligtvis att fortsätta.  Vilka är dess orsaker?

I huvudsak beror problemen på en alltför omfattande invandring av människor från dysfunktionella kulturer, människor med ofta har fel drivkrafter redan vid ankomsten. Om de sedan får lära sig att förakta oss svenskar istället för att respektera oss, så gör det inte saken bättre.

När det nu brinner bilar, skolor och mycket annat i Sverige, då är det i normalfallet inte etniska svenskar som är förövare. Den vandalisering och den våldsbrottslighet som sker är i hög grad importerad.

Samtidigt kan finnas en risk för att även etniska svenskar till sist blir våldsamma, om det bara ”blir för mycket”. Det är inte en utveckling som jag önskar. Tvärtom – BGF-konceptet var just en ansats att tackla problemen demokratiskt och konstruktivt.

Men ska det kunna lyckas – då måste det finnas några som lyssnar, och reagerar.


Vill man motsatsen, då ska man intaga Gräddhyllemannens position, dvs:

A.  Verka för ett samhälle med växande otrygghet och större orättvisor.

B.  Vägra lyssna på invändningar – demonisera varje kritik.

stampel


PS

I onsdags var jag hos min frisör i Rättvik, en iranier som jag är trogen kund hos.

Om jag hade kommit redan på måndagen, då skulle det inte ha blivit någon klippning. Då hade han nämligen inga arbetsverktyg. Detta pga ett inbrott under lördagen. Sin verksamhet i Rättvik har denne frisör bedrivit sedan 2009 – det här var första gången som han råkade ut för detta.

Vid upptäckten av inbrottet kontaktade han polisen, eller rättare sagt försökte göra så. I Rättvik finns nämligen ingen polis. Det fick bli ett telefonsamtal till Falun, där man tog upp hans anmälan.

Vilka var inbrottstjuvarna? Något säger mig att det kommer vi aldrig att få klarhet om…


 

Mer

http://www.marikaformgren.se/#post85

http://ledarsidorna.se/2016/06/nittionio-luftballonger/

http://www.friatider.se/bland-unders-tar-och-versittare

http://www.bgf.nu

http://www.bgf.nu/lagom

http://www.janmilld.se/bok.html

http://www.vitbok.se

http://www.bgf.nu/tabloiderna/

http://www.bgf.nu/expo

https://janmilld.wordpress.com/valdskonstateranderealism

https://janmilld.wordpress.com/2013/08/18/expo-operation-96/

https://asylkaos.wordpress.com/2016/06/18/fore-detta-missionskyrka-i-bodafors-blir-asyboende-asylkaos/

http://avpixlat.info/2016/06/18/en-instabil-grund/

http://fnordspotting.blogspot.se/2016/06/nar-clownerna-tog-over-cirkusen.html

http://www.motpol.nu/oskorei/2016/06/21/kampen-om-det-offentliga-rummet/

Jag hade fel: SVERIGEDEMOKRATERNA

sdatvgr

En fortsättning på temat från förra bloggtexten – här om Sverigedemokraterna.

På SD:s riksårsmöte 2005 medverkade jag till att sittande partiordförande Mikael Jansson inte blev omvald utan ersattes med Jimmie Åkesson, då SDU-ordförande.

Med facit i hand känner jag nu tveksamhet till det agerandet. Partiet har utvecklats i fel riktning!

mj

Mikael Jansson hade suttit som partiordförande i 10 år. Det var 1995 som han tog över efter Anders Klarström.

En del grova överfall gjorde snart att SD under Jansson drog sig för att ordna offentliga möten. Det blev inte mycket av utåtriktade initiativ från SD, inom Stockholmsdistriktet märktes detta.

Mot denna passivitet växte i början av 2000-talet fram en opposition i framförallt Skåne-Blekinge. Från Stockholm var vi några som anslöt oss.  Till oppositionen hörde även SDU.  Två fraktioner hade uppstått – ”bunkergänget” och ”förnyarna”.

Efter riksårsmötet 2004 var ”förnyarna” i majoritet i partistyrelsen, med en rösts övervikt.  Mikael Jansson satt alltjämt som ordförande. Jag hade valts till partisekreterare. Det blev strider om allt och ständiga omröstningar, vilket förlamade styrelsearbetet.

Som en naturlig väg bort från detta låsta läge framstod ett byte av partiordförande. Inför riksårsmötet 2005 kandiderade Jimmie Åkesson, uppbackad av en väloljad kampanjorganisation kring SDU och Skånedistriktet.

jasd

På mötet tillhörde jag dem som pläderade för att Åkesson skulle väljas, men det var inte av politiska skäl, utan därför att jag bedömde att han och kretsen kring honom – Björn Söder, Richard Jomshof och Mattias Karlsson – skulle ge de bästa förutsättningarna för en nystart av partiverksamheten.

Ett moment som talade i den riktningen var det goda samarbete som jag tidigare haft med Björn Söder beträffande grundkursen.

I motsatt riktning talade iofs det arbete som Kenneth Sandberg och jag bedrivit för ett 33-punktsprogram kring invandringen. Entusiasmen för detta var påfallande begränsad från Jimmie Åkessons sida. Från ”bunkerfalangen” hade vi där ett bättre stöd. Så strikt politiskt var det långtifrån självklart för mig att stöda Åkessons kandidatur.

Men Jimmie Åkesson var en duktig debattör, vilket också hade betydelse. Den talangen skulle tydligt märkas  i TV4-debatten 2007 med Mona Sahlin, som där mosades.  Se 2.20 in i denna film:

Ändå är det ”försiktighet” som präglat Jimmie Åkessons tid som SD-ordförande. Det framstår nu som ett misstag att ha låtit honom och hans krets få makten över partiet. Det hade varit bättre att antingen låta Mikael Jansson fortsätta eller att helt lägga ned partiet!

En nedläggning skulle ha lämnat plats för framväxten av ett nytt sverigevänligt parti. Nu har SD genom sin existens kunnat blockera den möjligheten.


mattanEtt tidigt uttryck för SD-ledningens ”försiktighet” var hur 33-punktprogrammet sopades under mattan. Kenneth Sandberg och jag hade lyckats genomdriva ett ställningstagande för detta från riksårsmötet 2005, även om Mattias Karlsson argumenterat mot.  Vi fick majoritet för de 33 punkterna, så partiet stod bakom dem.

Istället för att driva dessa krav talade SD-ledningen bara om att Sverige inte skulle ha mer invandring än våra grannländer. I ett skede argumenterade man t.o.m för mer av generositet än andra partier (fler kvotflyktingar).

Inte heller gjordes någon distinktion mellan olika slags invandring. Man lyfte inte fram probleminvandringen från just Afrika och Västra Asien som något att helt stoppa.

invstopp


 

Denna återhållsamhet, i kombination med pk-demoniseringen av Sverigedemokraterna, skapade en politisk blockering. Inget annat riksdagsparti kunde ju driva samma krav som det ”hemska” SD – än mindre gå längre. En total låsning följde, med en allt extremare svensk invandringspolitik.

Sverigedemokraterna förvandlades till en politisk stoppkloss, som i praktiken medverkade till en politik rakt motsatt den som partiet en gång bildats för att befrämja.

Detta skulle inte ha inträffat, om partiledningen hade följt beslutet från Riksårsmötet 2005. Då skulle ett utrymme ha givits för andra riksdagspartier att intaga åtminstone tillnärmelsevis kloka positioner kring invandringen, utan att det blev att ”låta som SD”.

sdkloss

Denna brist på politiska krav har gått hand-i-hand med ett övertagande av kulturmarxisternas språkbruk, världsbild och värderingar. Således talar SD-företrädare om ”rasism” på samma sätt som Expo.

Likaså har SD-ledningen okritiskt svängt sig med många andra pk-begrepp, som ”värdegrund”, ”mänskliga rättigheter”, ”tolerans”, ”rumsren”, ”hålla rent”, osv. Man vill vara ett ”antirasistiskt mittenparti”.

Grundkursens kapitel 7 hade utgjort ett angrepp på Expos människosyn och världsbild, men också grundkursen stoppades undan. Något annat material för medlemsskolning har sedan inte utvecklats.

SD-ledningen söker gillande från fel håll – från just de krafter som är våra fiender, och i sin praktik gång på gång visat att så är fallet.

Varför gör man så?!

inmalad

Samtidigt har den nya ledningen med frenesi gjort sig av med bra krafter, genom återkommande uteslutningar.

”NOLLTOLERANS MOT RASISM”.

Vad lägger man då in i begreppet ”rasism”? Jag har inte hört att man klargjort innebörden av det begrepp man här använder!

Som exempel på en grund till uteslutning har figurerat användning av begreppet ”skäggebarn” för att beteckna det som lögnaktigt kallas ”ensamkommande flyktingbarn”.

Läsande av ”fel” böcker/tidningar eller länkande till fel webbsidor kan också göra att en medlem lever ”farligt”. Inom partiet har skapats ett klimat av ängslighet och likriktning.

Man förminskar sina medlemmar istället för att försöka få dem att växa.

Jan Tullberg:

”I ett auktoritärt system tvingas alla att anpassa sig för att komma igenom censurens filter. Det är lätt att bli svartlistad av motståndare och bli bedömd som belastande sällskap av mjukisar som i någon mån har tillgång till den offentliga scenen. Jag kritiserar inte dem som försöker, och hittar kompromisslösningar, för att göra moraliskt eller taktiskt fel. Som i en diktatur är det svårt att hitta den optimala kombinationen mellan det önskvärda och det genomförbara inom systemets ramar.

Också de som arbetar inom ramarna kan mer tänja på ramarna än de befäster dem. Det är lätt att man som rak radikal retar sig på den mjukes försiktighet. Men jag tror de måste få tid att stegvis komma ut ur garderoben. Detta gäller dock knappast personer som odlar sin egen image genom hätska angrepp på mer radikala kritiker. I sakfrågor har alla naturligtvis goda skäl att driva sin egen uppfattning mot andras, men i den aktiviteten ingår inte att delta i allmän mobbning för att ställa in sig hos makten. Med den strategin blir stödet till mobbningen mer betydelsefullt än stödet till reformism.”


 

tradet

Från SD-ledningen har man också uttryckt sig negativt om ”utomparlamentariska metoder”.

Hur mycket rösträtt skulle idag finnas i Sverige, om det inte tidigare förekommit möten och demonstrationer, opinionsbildning och organisering?!

Det senaste är ställningstagandet från Mattias Karlsson mot Folkets Demonstration. Hans kritik gällde att i publiken stod personer som han ogillade – ”neofascister”. Vad blir logiken i detta?  Offentliga möten bygger ju på att envar som vill komma för att lyssna får göra det!

Dessförinnan tog SD-ledningen ställning mot Salemmanifestationerna. Sedan uteslutningen av SDU, som arrangerat många demonstrationer. Man motverkar konsekvent en folklig aktivering och organisering, ställer sig i vägen för ett politiskt medvetandegörande.

I linje med denna hållning har SD-ledningen även motarbetat distributionen av invandringskritiska tabloider. Samtidigt kan SD:s eget material för hushållsutdelning vara ganska intetsägande.

sdisrael

Är det överhuvudtaget försvar av svenska intressen som står i fokus för Sverigedemokraternas verksamhet?

Man har inte stuckit under stol med att vara sionister – säger sig själva vara riksdagens mest israelvänliga parti.

Anklagelser om ”antisemitism” ligger nära för dem, mot den som kritiserar Israels politik eller vill  problematisera användningen av judisk makt.

Björn Söder – då SD:s partisekreterare – hamnade i medialt blåsväder hösten 2014, efter att i en DN-intervju låtit förstå att han föreställer sig att det existerar etniska svenskar. Willy Silberstein från ”Svenska Kommittén Mot Antisemitism” gick till angrepp i TV-rutan. I februari 2015 hade Söder – i all hast – plockats bort från posten som partisekreterare och ersatts med Richard Jomshof.

Sverigedemokraternas lojaliteter med staten Israel är kanske förklaringen till att man haft så svårt att ta ställning mot USA:s krigspolitik. Lögnerna kring 9/11 och WTC 2001 – att det skulle vara muslimer bakom dessa terrordåd – sväljer man.

SD förhåller sig också anmärkningsvärt okritiskt till massmedias propaganda för ryssfientlighet.

sdfobin


Det senaste är Stefan Jacobssons presentation av SD:s skolpolitik, där han argumenterar för att de bästa lärarna ska satsas på ”de nyanlända”.

Detta gör Jacobsson utan att problematisera. Decenniers erfarenhet visar ju hur uppehållstillstånd kunnat utverkas utan att några skyddsbehov föreligger, genom att man väntar sig in och får barn att rota sig.

Helt nyligen har också SD i Hallstahammar (f.ö. där Eva Bergqvist bodde, redaktör för Fri Information) ställt sig bakom att kommunen tar lån för att finansiera lägenheter åt ”ensamkommande” utlänningar.

Självutplåning och ”godhet”, en generositet med skattemedel, är ledsjärna även inom Sverigedemokraterna.

welcome2

Vi svenskar måste istället försvara oss, mot ett existentiellt hot!

Som år 2010 angavs i slutordet till ”Vitbok.se” rör det sig om två processer:

1. Nedmonteringen av välfärdssamhället, med dess demokrati, fysiska trygghet och ekonomiska standard.

2. Utbytet av det svenska folket.”

SD-Kuriren vägrade att ta in en annons för denna bok.

sdannons


Efter höstens migrant-tsunami – som tvingat andra riksdagspartier att revidera sina positioner inom invandringspolitiken – måste Sverigedemokraterna stå för en mer radikal hållning.

Konkret skulle det betyda att Sverige:

•  säger upp sin anslutning till FN:s föråldrade flyktingkonvention

•  helt stoppar bidragsströsslet över ”nyanlända”.


bssforst

Jo, en sak till:

Dagens SD-företrädare får inte falla in i det rutinmässiga svartmålandet av tidiga invandringskritiker inom BSS och Sverigedemokraterna.

För de allmänna anklagelser om extremism som framförts har inte mycket av belägg presenterats. Fantasifulla påståenden från t ex en mytoman och notorisk lögnare som Stefan Löfven förtjänar inte att tas på allvar.

Tidiga invandringskritiker var hedervärda svenskar, som utan hägrande karriär eller materiella förmåner för egen del reagerade mot orättvisor och vansinne. För detta förtjänar de uppskattning och respekt, inte förtal!

Smutskastning i massmedia är ingenting att ta på allvar – så mycket bör envar nu ha hunnit lära sig…


Mer

https://www.youtube.com/results?search_query=SD-arkivet

http://www.janmilld.se/sd/norrland/

http://www.janmilld.se/sdkritik.html

https://janmilld.wordpress.com/2010/08/23/en-varningssignal/

https://janmilld.wordpress.com/2016/02/03/protester-mot-protest/

https://www.youtube.com/watch?v=vSc7MeEoeE0

https://www.youtube.com/watch?v=X4hbkWKE9MQ

https://www.youtube.com/watch?v=86ohzlsKngQ

https://www.youtube.com/watch?v=PaS8X-C32Gc

http://petterssonsblogg.se/2016/04/02/sd-sager-ja-till-befolkningsutbyte/

http://www.friatider.se/formgren-karlsson-agerar-som-mobbaren-p-skolg-rden

http://www.friatider.se/sds-interndiktatur-ang-r-oss-alla

http://wärmler.se/vad-ska-vi-medborgare-gora/


Motgift-medverkan

motgift2

I söndags medverkade jag i webbradioprogrammet ”Motgift”, nr 176.

Iofs känner jag väl inte att det var ett programformat som passade mig, men vänner som lyssnat ger mig ändå godkänt. Klart är att, trots att programmet är på två timmar, det var mer som jag hade önskat få sagt.

Låt mig därför här komplettera något kring det som gäller BGF-försöket. Där finns några poänger att hämta hem, mot bakgrund av hur det idag kan låta i media från pk-håll.

tummenupp
Återkommande klagas ju över ett ”webbhat”. Invandringskritiker påstås skriva hotfullt, några anklagas t.o.m. för att vara ”våldsbejakande”Julia Caesar kritiserades för att skriva under pseudonym, dvs för att ha försökt vara anonym.

Konceptet bakom Blågula frågor var att inte ge etablissemanget någonting att hänga upp sig på av ordningsfrågekaraktär.  Därigenom önskade vi tvinga fram en saklig diskussion kring invandringspolitiken.

Bakgrunden till startandet av tidskriften och bildandet av föreningen 1995 var ju en situation av

dels ökad  utomnordisk invandring och växande problem till följd av denna

dels att de som protesterade mot den förda politiken – Sverigedemokraterna – var så demoniserade och isolerade.

Anders Sundholm och jag ville bidraga till att dyrka upp de låsta positionerna.

Förutom vår vänsterbakgrund med arbete inom tre röd-gröna partier –  Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet – gällde:

1. öppenhet, med namn, bild och kontaktuppgifter

2. inriktning på att gräva fram fakta och argument, strikt saklighet och undvikande att epitet

3. grundläggande respekt för meningsmotståndare, uttalat avståndstagande från hot och våld

4. undvikande av kopplingar till andra individer eller grupperingar, för vars agerande vi inte kunde ansvara – däribland Sverigedemokraterna.

Det där sista kan väl ur en synpunkt sägas innebära en ”beröringsskräck”, men det behövde ju inte betyda att vi själva hade någon bestämd åsikt om t ex SD.  Vi ville bara hålla en distans för att ge vårt försök en chans.

Som det sedan visade sig tog det bara ett år innan olika mediedrev mot oss gick igång, baserade på artiklar i det 1995 startade stencilbladet ”Expo”. En ”antifascistisk tidskrift” med Tobias Hübinette som redaktör.

Med allt större eftertryck stod det snart klart, att från etablissemangets sida ville man inte höra av några invändningar, såg inget behov av någon saklig diskussion i invandringsfrågan.

En slutsats av detta blir, som jag ser det, att dagens pk-invändningar mot olika dissidenter bär en prägel av falskhet och hyckleri. Etablissemangets problem är inte de olika etikettsinvändningar som anförs, problemet är att de vill slippa få sin politik ifrågasatt.

En annan slutsats, eller i varje fall rimlig misstanke, är att det beträffande demoniseringen av tidigare invandringskritiker inom BSS och SD kan ha förhållit sig på samma sätt.

Rutinmässigt kan politiker och journalister häva ur sig anklagelser om hakkors på SD-möten och heilandet vid demonstrationer. Finns bakom detta någon substans? Jag tvivlar, och det kommer jag fortsätta att göra tills man presenterat bevis för sina anklagelser.

Vi kan nog förutsätta att ledande invandringskritiker redan i början av 1980-talet var hedervärda människor, värda vår stora aktning och respekt!

Kolla 12.40 in i denna film.


PS

Till frågan om NATO och Ryssland, svenska media och rusofobin har jag också mer att säga – ska återkomma i bl.a. en fredagsbio om Ukraina.


expo

På en punkt gav mig Motgiftsprogrammet information som jag tidigare inte haft, och som nu föranleder mig att revidera min tidigare uppfattning.

Det gäller kvällstidningarnas massdistribution av Expo nr 3/96.

Bakgrunden till detta var påstådda attentat våren 1996 mot tryckeri och försäljningsställen för Expo.

Misstankarna riktades genast mot ”högerextremister”, men några skyldiga greps aldrig. Jag noterade att det var Expo som vann på det inträffade, hade även konstaterat att Tobias Hübinette var en dömd återfallsförbrytare med nära till våld. Jag misstänkte därför att det istället kunde ha varit han som låg bakom attentaten.

I programmet fick jag nu veta att det bakom dessa attentat i själva verket nog kanske fanns en del unga män av det slag som brukar kallas högerextremister.

Nyhet för mig!

ruta


 

Mer

Mikael Styrman: Klipp banden till ockupationsmakten!

Peter Harold: Så används USA:s övertag