LÅSNINGEN – en ”rykare”!

dyrkaupp

Här kommer en recension av Jan Tullbergs bok ”LÅSNINGEN – en analys av svensk invandringspolitik”, med hänvisningar till mer utförliga citat, kapitel för kapitel,  på BGF-sidan.

Boken är snyggt inbunden och på drygt 300 sidor. Den kostar 179 kr på Bokus.

Den finns även att ladda ned som pdf-fil.

Jan Tullberg skriver lättfattligt och är samtidigt intellektuell i ordets bästa bemärkelse. Hans bok rymmer många värdefulla fakta och starka argumenteringar. Han är dessutom rak och ärlig.  Vågar ”kalla en spade för en spade”.

spade1

”Det är omöjligt att ifrågasätta dagens uppfattningar utan att bryta mot konvenansen.”  Vissa fakta och argument måste framföras, även om vissa därvid kan känna sig ”kränkta”, resonerar Tullberg.

”En ambition med denna bok är att den en dag kan bli en del av en kritik som framstår som så stark och legitim att försvararna av den rådande politiken måste ge sig in i diskussionen. Att inte ta matchen blir att förlora på walk over. Förhoppningsvis kommer den dagen, men när detta skrivs känns den avlägsen. Dock, om den kommer, talar  mycket för att förändringen blir snabb och radikal. När ett tabu väl bryts så framstår dess föråldrade krav på lydnad som helt orimliga. Varför får inte detta diskuteras? Vem har givit en liten grupp rätt att bestämma vilka argument en motståndare får välja och om denne alls skall släppas fram?”

”Det är viktigt att understryka att denna bok inte bara är ute efter beslut enligt folkviljan. Den förespråkar beslut enligt en folkvilja som skall vara så upplyst som möjligt.”

LÅSNINGEN kan rekommenderas till inköp och läsning – en av de hittills bästa böckerna i ämnet!

jt

År 1990 fanns i Sverige nio ”utanförskapsområden”, med hög arbetslöshet, dåliga skolresultat och lågt valdeltagande. Fjorton år senare – år 2004 – hade antalet ökat till 157. Tullberg: ”Det blir allt mer uppenbart att invandringen leder till ett stort minus och att förneka det blir oseriöst.”

”Den svenska invandringspolitiken är inte en noga genomtänkt plan utan en ansamling ogenomtänkta beslut.”

Sedan tar en ”tillkämpad okunnighet” vid. Med boken ”Låsningen” vill Jan Tullberg ”stimulera fler med olika ståndpunkter och argument att vilja ’ta debatten’ om elefanten som står mitt i det politiska rummet.”

Som bokens titel anger finns idag – och sedan länge – en låsning i den invandringspolitiska debatten i Sverige, en låsning som möjliggör alla galenskaperna, en låsning som ansvarsfulla medborgare måste försöka dyrka upp.

Ja, någon riktig debatt i sakfrågan förekommer överhuvudtaget inte i media så att den når den stora allmänheten, det är mest sidofrågor som diskuteras där.

Den allsidiga debatten är idag strypt:

”Det är inte en diskussion mellan två parter med olika åsikter utan en kampanj av en part med en åsikt som fördöms i emotionella och moralistiska ordalag, och vars argument inte bemöts. Den etablerade åsiktens advokater som officiellt säger sig vara emot vi-och-dom-tänkandet hänger sig själva åt den mest ofruktbara uppdelningen  för en intellektuell debatt: i de goda och de onda. I och med den uppdelningen är den intellektuella argumentationen överspelad. Det behövs väl inga argument för att backa upp ett ställningstagande mot det onda, det hörs ju på ordet.”

Varför ska godheten kompromissa med ondskan?

”I detta mentala klimat blir det viktigt att visa indignation mot varje form av invandringskritisk attityd.”

”Varje uttryck för misstro mot ett ’ensamkommande flyktingbarn’ anses visa på en sämre karaktär.”

”Att bli indignerad över termen skäggbarn blir ett sätt att göra reklam för sin egen karaktär. Godtrogenhet blir en proxy för godhet.”

”Kulturen föreskriver alltmer ett etnomasochistiskt paradigm. Vi skall alla visa en hycklande skam över vårt välstånd, att vi har vit hudfärg, heterosexuella böjelser och en svensk nationalitet. Från tolerans mot andra attribut än våra egna övergår vi till intolerans mot vår egen identitet.”

Vad som nu pågår är i praktiken en form av kolonialism:

”… det anses finnas ett behov av ett  nytt folk; för att ta hand om pensionärerna, för att ta jobb som svenskar inte vill ha, för att ta hand om alla invandrare.  Svenskar anses inte längre kunna klara uppgifterna själva. Mest av allt för att det plötsligt uppstått en plikt att ta emot den som vill komma hit. I den tidigare värdegrunden var nationellt självbestämmande och suveränitet centrala värden och kolonialism något tvivelaktigt. I den nyanserade värdegrunden är kolonialism, under beteckningen ’flyktingpolitik’, något oundvikligt och positivt.”

En ambition med ”Låsningen”  är att lyfta fram mönster och ge övergripande bilder, tydliggöra trender. Den vill bidraga till mer av realism och ”bryta låsningen i invandringspolitiken”.

Slutsatser ska inte bygga på önsketänkande: ”Vi bör se migrationen utifrån dess faktiska effekter och med realistiska prognoser. Många börjar tyvärr med ett partipolitiskt ställningstagande och sedan väljer man en verklighetsbild som passar till partiprogrammet…”

SONY DSC

 

”Låsningen” är indelad i nio kapitel. Här nedan några rader kort om varje kapitel – med länkar till mer utförliga texter på BGF-sidan.

1. En kvävd debatt

Stor vikt läggs vid journalister och massmedia, demokrati och kultur. Det är där boken börjar:

”Invandringsfrågan har tyvärr avintellektualiserats och sentimentaliserats; detta är ett försök att höja nivån.”

Märkligt nog gäller detta behov särskilt journalister, som ju anser sig ha ett intellektuellt yrke. Tullberg gisslar deras propaganda om olika begrepp. Officiellt hyllar media en moral om ”sant, relevant och konsekvensneutralt”, vilket den ju är fjärran från att leva upp till.

”… en öppen diskussion kräver ett rättframt språk. Ett synliggörande av tabun är ett viktigt första steg…” 

2. Behöver Sverige invandring?

Demografi. Om invandringens påverkan på arbetslöshet och sysselsättning.

3. Ekonomiska effekter

Är invandringen lönsam för svenska folket?

hemlos96

4. Invandring, kriminalitet och kriminalisering

Rymmer två moment: invandrarkriminalitet och kriminalisering av opposition – ”hets mot folkgrupp” mm

5. Invandringsindustrin

Om ”snällhet” och myndigheter som sviker.

6. Surrogatdebatter

”Integrationen, rasismen och hatet är några av dessa frågor som undviker de viktiga: invandringens omfattning och effekter.”

”Surrogatdebatterna är ofta röriga och styrda av emotioner.”

7. Sverige i ett globalt perspektiv

”Hur kommer Sverige att förändras i framtiden?”

”Nu revideras värdegrunden till att förespråka en multikultur som hävdar att alla kulturer har samma värde och att svenskar inte bör ha ett företräde, varken till eller i Sverige, då den deklamerade moralen är ’alla människors lika värde’.”

8. En statsmakt på glid

Om den begränsade yttrandefriheten och utvecklingen i totalitär riktning.

”Kriminalisering av åsikter, yrkesförbud och en mobbning av dissidenter…”

9. En kulturrevolution och förnuftets återkomst

”Bristen på demokratisk debatt i media och en brist på interndemokrati i de politiska partierna har skapat en stark likriktning som skrämt till tystnad…. Förnekelsen har sin tid, men det finns också möjligheter till positiv förändring. Kan vi få en förnuftets återkomst? En politik som främst vinner terräng genom att dissidenter mobbas och att alltfler tabun etableras kan komma till en brytpunkt där förbuden faller. Förändringen kan bli som ett korthus: de bräckliga argumenten har med möda hållit uppe varandra, och faller ett dras de andra med i fallet.”

stim

Vi som engagerat oss i invandringsfrågan och under ett antal år försökt bidraga till en mer sansad hållning har ju tvingats konstatera hur galenskaperna bara eskalerat: dels en ökad fjärrinvandring med alla dess konsekvenser, dels ett samhällsklimat där rädslan sprider sig.

Ska man inte till slut gå så uppenbart in i väggen, att det måste bli en vändpunkt?

Jan Tullberg menar att vändningen visserligen kan komma att dröja ytterligare, men att den kan bli genomgripande, när den kommer. Ett resonemang som iofs kan ligga i linje med artikeln på sidan 7 i vårtabloiden: ”Är svenska partier som ett FISKSTIM?” Alla kan komma att byta fot samtidigt.

”Låsningen” ger inte bara fakta och argument, den är också ägnad att inge visst hopp.

db

Jag började läsningen av Jan Tullbergs bok samtidigt som TV-nyheterna visade bilder från östra Ukraina, om hur ukrainska militärkolonner bytte sida. Konfronterade med verkliga människor punkterades de tillmälen om ”terrorister” som fabricerats av kuppregimen i Kiev.

Min association går till svenska journalister och deras politiskt korrekta mediakolonner. Tänk om också de kunde byta flagg och ställa sig på folkets sida!

 

Naivt? Kanske det, men hur roligt blir det att vara journalist, när man:

a)  möts av ett allt öppnare förakt från svenskar i allmänhet, som drabbats av projektet?

b) driver en linje som inte tål saklig granskning, förlorar varje fri debatt?

SONY DSC

Boken ”Låsningen” är vad jag brukar kalla en ”rykare”. Den förtjänar många läsare – rekommenderas!

Det slår mig att i nästa tabloid blir det lämpligt att lyfta fram boken ”Låsningen” och flera av dess starka poänger!

Eller hur?

Se där ett skäl att rensa pallarna i Göteborg, Stockholm, Värmland, Dalarna, Östergötland och Skåne från vårtabloider – så att vi snart kan ”ge järnet” även för en andra 2014-tabloid!

FLASKHALSEN där är just nu pengar. Eftersom vi höjde upplagan för vårtabloiden till 150.000 ex blev den dyrare än först planerat. Opinionsbildarnas plusgironummer är 68 84 55 – 5.

knutpunkter

Ögonfröjd

Igår anlände en pall vårtabloider till Rättvik. 15.000 exemplar, avsedda för Dalarna och angränsande landskap.

Samtidigt har pallar anlänt till ytterligare fem destinationer. Sammanlagt 150.000 exemplar – vilket är mer än vad vi från början planerade.

Dala-pallen på plats:

SONY DSC

Först gällde det att plocka fram en presenning till skydd mot regn, och tyngder ovanpå, så att vinden inte kunde flytta på presenningen.

Sedan ska buntarna (100 ex i varje) lagras under tak och skyddas från solljus, helst komma undan dagsljus överhuvudtaget.

Som det nu ser ut beträffande Dalapallen lär dock många utdelare visa sig redan under de närmsta veckorna för att förse sig med vad de ska dela ut. Åtgången kan bli snabb!

Något säger mig att detsamma kan komma att inträffa på andra ställen.

vartab

Därmed inte sagt annat än att fler utdelare välkomnas att ansluta sig!

Du kan höra av dig till mig: jan.milld@telia.com

Eller till respektive regionsamordnare.

Den högre upplagan medför naturligtvis en ökad tryckkostnad mot från början planerat. Till detta kommer utkörningarna av pallar till olika destinationer – de kostar oss över 10.000 kr.

Sammantaget gör det att: ytterligare bidrag välkomnas!

Här blir det Opinionsbildarnas plusgirokonto som gäller:  68 84 55 - 5

De pengar som blir över sedan utgifterna för vårtabloiden är avklarade ska satsas på mer info-material. Räcker pengarna kan det bli ytterligare en tabloid under detta år, i annat fall en ny och uppdaterad upplaga av A5-foldern ”Lägg om kursen!”

kattack

Avslutningsvis:

ett stort tack till alla som redan bidragit med ekonomiskt stöd!

Utan er – inga tabloider!

Från King till Alonzo

koa
Denna text ska handla om två personligheter, och deras avtryck i historien.

• Först Martin Luther King.

• Sedan Michael Alonzo.

Texten kommer som introduktion till en bokrecension i nästa bloggtext - ”Svensk mångfaldspolitik”.

För den som inte känner till Martin Luther King kan jag berätta att han levde fram till år 1968, då han mördades. År 1964 hade han mottagit Nobels fredspris för sina insatser mot ras-segregeringen i USA. King vann stark sympati, inte minst i Sverige. Jag tillhör själv dem som ofta deltog i sammanhang där det sjöngs ”We shall overcome”.

Än idag kan jag ställa mig bakom det som Martin Luther King politiskt representerade, nämligen vad som på den tiden lades in i begreppet antirasism:

• Människor ska inte bedömas utifrån sin hudfärg eller rastillhörighet, samhället ska vara ”färgblint”.

• Varje individ ska bedömas efter sitt eget uppträdande och sina egna prestationer.

dream

Ur Martin Luthers Kings mest berömda tal, ”I Have a Dream”, som i augusti 1963 hölls vid Lincolnmonumentet i Washington inför 200.000 marschdeltagare:

”Jag har en dröm, att nationen en vacker dag skall resa sig och göra den verkliga innebörden av sin troslära till verklighet: ’Vi anser att dessa sanningar är självklara, att alla människor skapats som likar.’ /…/ Jag har en dröm, att mina fyra små barn en dag skall leva i en nation där de inte blir dömda efter sin hudfärg, utan för hur de verkligen är.”

mlk

King var en mycket skicklig talare. I detta citat pläderade han för demokrati och ”ras-rättvisa”, med lika möjligheter för alla:

“Now is the time to make real the promises of democracy.

Now is the time to rise from the dark and desolate valley of segregation to the sunlit path of racial justice.

Now is the time to open the doors of opportunity to all of God’s children. Now is the time to lift our nation from the quicksands of racial injustice to the solid rock of brotherhood.”

Martin Luther King var en inflytelserik person – den samhällsförändring han och många andra arbetade för lyckades. Ras-segregeringen upphörde i USA.

Free – at last!

freedom

x

Nästa person som jag här ska skriva om är alltså Michael Alonzo. Också han har varit inflytelserik. Han är född 1960 i en Stockholmsförort.

Det började med att Alonzo i slutet av 80-talet och början av 90-talet var sångare i punkbandet ”Stockholms Negrer”.

sångare
Från den perioden finns en hel del olika uttalanden från Alonzo att citera.

Sångtexter:

”Död, död, död åt alla präktiga blonda vikingar…”

”Ni kommer att drabbas av en terror som kommer att förfära er och ni kommer att få bevittna mer än död…” 

”Blonda, blåögda äckel…”  ”Jag hatar er, era jävla aschlen.” 

Filmintervju:

”…på ett eller annat sätt – det tror jag man ska göra klart för svenska folket – kommer vi att skaffa oss respekt, va. Frågan är vilket…”

”Det är vårat land. Svenskarna… det är klart att dom får bo här, dom får bo här också. Jag har ingenting emot dom, … bara dom inte försöker beblanda sig för mycket med oss. Dom får vara som dom är. Dom har sin kultur, javisst, skitbra. Käka eran jävla surströmming, det är helt okej. Men inte i min port.” 

”Vi är invandrare. I Sverige lever det invandrare, och ju mer vi lever tillsammans, ju mindre vi har svenskarna i närheten, ju bättre mår vi.” 

”Vi våldtar deras (svenskarnas) barn. Javisst, var så god. Dom tycker om det, faktiskt.”

 

umr

Från kulturen hämtades Michael Alonzo in i politiken av den socialdemokratiska kulturministern Marita Ulvskog (S). Han blev på 90-talet förgrundsfigur för den statliga kampanjen ”Ungdom mot rasism” (UMR).

Bland invandringsdebattörer på DN Debatt 1995-98 hamnade Alonzo på delad sjätteplats, med fem inlägg.

UMR lade under Alonzo, år 1995, fram en rapport, Vit makt?, en studie av invandrares och deras barns representation inom politik, förvaltning, näringsliv, organisationer och media”.

Ett A4-häfte, tunt i både bokstavlig och bildlig bemärkelse (se även PS nedan). Där konstaterades att andelen invandrare på olika nivåer i det svenska samhället inte stod i proportion till andelen av befolkningen som helhet. Den tes som drevs var att invandrare därmed var underrepresenterade och att detta var ett problem.

Resonemanget ger ju utrymme för i princip två olika tolkningar:

A. Underrepresentationen förklaras av diskriminering. Fördelningen av kvalifikationer förutsattes i varje sammanhang vara densamma mellan å ena sidan gruppen etniska svenskar, å andra sidan gruppen invandrare.

B.  Kvalifikationerna kan iofs var ojämnt fördelade, men det är ändå oacceptabelt med en lägre andel invandrare någonstans. Detta måste åtgärdas, om nödvändigt genom särskilda åtgärder, som kvoteringar.

Photo: Ake Gunnarsson /VUE AB

Thomas Gür gjorde i Timbroskriften ”När siffrorna ljuger” en kritisk granskning av UMR-skriften:

”I studien uppger kampanjen sig ha ’tagit initiativet till en bred statistisk studie av invandrarnas och deras barns representation i beslutsfattande positioner i det svenska samhället… De områden som studeras är politik, förvaltning, näringsliv, organisationsliv och massmedia.’

I ett förord till studien skriver kampanjens ordförande, Erik Nilsson, att kampanjen ’valt att inte tolka materialet på något sätt. Vi presenterar bara siffror och hoppas därmed kunna skapa en debatt om hur situationen ser ut och vad som kan göras för att förändra den.’

Det är dock inte riktigt korrekt. Självfallet har en statlig kampanj med slutstycket ’… mot rasism’ i namnet, och som väljer att kalla sin ’breda statistiska studie’ för ’Vit makt?’, också en uppfattning om hur det presenterade siffrorna skall tolkas. Då Nilsson redogör för ’vårt’ (kampanjens, får man förmoda) uppdrag, uppger han också att ’vi [knappast kampanjen, men vilka annars framgår ej] måste försöka förstå vilka svårigheter som möter de nya svenskar som försöker ta sig in i vårt samhälle. Hur befintliga hierarkier och nätverk hindrar invandrare och flyktingar från att bli delaktiga i det svenska samhället.’

Att förhållandet verkligen är det ovan beskrivna är en avgörande utgångspunkt för kampanjens studie.”

Thomas Gür angriper också UMR-skriftens maximalistiska definition av invandrare:

”Studien utgår från att 18 procent av Sveriges befolkning har invandrarbakgrund.
‘Med invandrarbakgrund menas invandrare, och barn till invandrare, d v s personer födda utomlands (återflyttade utlandssvenskar undantagna) respektive personer med minst en förälder född utomlands. I denna grupp inräknas även adoptivbarn.’

Denna vida definition av invandrarskap är givetvis inte oproblematisk. För några år sedan påpekade den dåvarande invandrarministern Maj-Lis Lööw det tveksamma med en så vid definition på följande vis:

’För den enskilde individen följer invandraretiketten ofta med hela livet. Invandrarskapet följer inte bara den som faktiskt invandrade, utan förs också vidare till barn och barnbarn. När vi exempelvis talar om antalet invandrare i landet inkluderar vi barnen, oavsett om de är födda i Sverige eller är svenska medborgare. I andra sammanhang inkluderas också den tredje generationen i invandrarkollektivet. Genom att på detta sätt bli definierade som invandrare förstärks och vidmakthålls gränsen mellan svenskar och invandrare.’

bgf

Om skrifterna skrev vi på BGF-sidan:

”Det är inte ett dugg konstigt om ingen invandrare sitter i LRF-styrelsen. Denna representerar ju medlemmar i LRF, som är bönder. Bara 0,1% av bönderna i Sverige är invandrare.

Bland anställda inom försvarsmakten är 8% invandrare. Alonzo jämför med siffran 18% – som han fått fram genom att som invandrare räkna inte bara alla utlandsfödda (utländska såväl som svenska medborgare), utan även barn till utlandsfödda, och adoptivbarn.

Gür påpekar att 8% i själva verket kan betyda en överrepresentation, då svenskt medborgarskap är en förutsättning för anställning i försvaret, samt att ytterligare ett antal faktorer gör att individer med invandrarbakgrund faller ifrån.

Många invandrare har anlänt till Sverige under de senaste 5-10 åren. Det är inget konstigt om dessa inte återfinns i maktorgan. Det tar självklart tid att avancera.

Det vore snarast anmärkningsvärt om en enskild grupp – som i detta fall invandrare – skulle vara proportionellt representerade på alla nivåer. Vare sig man går tillbaka i historien eller ser till andra länder, så är detta någonting mycket sällsynt!

Underrepresentation är inte automatiskt följden av diskriminering. Olika etniska grupper medför olika slags socialt kapital till det land de kommer. Följaktligen kan stora skillnader i socioekonomisk rörlighet noteras mellan olika grupper som invandrat till Sverige.

- – -

FRÅGAN ÄR DOCK om inte den mest grundläggande kritiken mot Michael Alonzo och hans kampanjarbetare är deras sätt att se invandrare som en enhetlig grupp. För dem finns det bara två sorters människor: ’invandrare’ och ’svenskar’. Mellan dessa går en kristallklar skiljelinje – och så ska det tydligen vara. En gång ’invandrare’ – alltid ’invandrare’.

Är det inte just detta som är rasism?”

ma

Nu – nära två decennier senare – kan konstateras att det är Mikael Alonzo och Ungdom Mot Rasism som fått rätt.

Inte ”rätt” i bemärkelsen att de i sak skulle ha rätt, men ”rätt” i bemärkelsen ha fått genomslag för sin ideologi.

Antiintellektualismen har gått segrande fram på bred front. Detta gäller inte minst inom universitetsvärlden. Nu ska varje högskola, myndighet och företag ha en ”mångfaldsplan”. Den som lyckas ”dåligt” kan möta ettriga frågor från TV-journalister.

Det ses som en självklar målsättning att andelen invandrare i varje sammanhang ska stå i proportion till andelen i befolkningen som helhet. Vad man eftersträvar är en föreställd grupprättvisa. Varigenom skapas diskrimineringar på individnivå.

Och man har helt distanserat sig från den syn på ”rasism” respektive ”antirasism” som Martin Luther King en gång företrädde.

enfald

PS

En annan anspråkslös publikation som utkom samma år, 1995, var Expo. Det var bara ett litet stencilblad, men gav efter en tid eko i vanliga massmedia. Det genererade drev i Aftonbladet, Radio-Stockholm och ABC-nytt.

SONY DSC

Läs mer

Balkaniseringen – om diskrimineringskulturen

Räkna med bråk – intervju med tidig DO

Etnisk särbehandling, Gür

Mona Sahlin tänker

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 124 andra följare