Ett viktigt vallöfte från Donald Trump var att bygga en mur (staket) mot Mexiko.
I Europa har vi redan från början en väldig ”mur”, i form av Medelhavet. Som erfarenheten dock visat ingriper EU för att motverka effekten av den ”muren”: ”kustbevakningsfartyg” sänds ut för att plocka upp ”flyktingar” – inte för att föra dem tillbaka till Afrika eller Asien, utan för att hjälpa dem över till Europa!
Under president Obama går det till på i princip samma sätt i USA. De illegala mexikaner som amerikansk gränspolis lyckas fånga sänds inte tillbaka. Direktiven är att hjälpa dem vidare, som framgår av denna video:
En strid ström av mexikaner har således kunnat ta sig in i USA. Denna invandring har varit så omfattande att det fått demografiska effekter. Det märks också nu när det protesteras mot valresultatet – inslaget av mexikaner bland demonstranterna är påtagligt.
Är inte det i sig ett argument för Trump? Visar inte det på just behovet av en annan gränsbevakning? Inte bara i form av fysiska hinder, utan först av allt andra direktiv till gränspolisen.
Blir inte denna reaktion märklig, mot bakgrund av hur man tidigare lagt Trump till last att inte före valet ha lovat finna sig i valresultatet, även om han förlorade? I sak var det rimligt att Trump förbehöll sig rätten att reagera på misstänkt valfusk i sådan omfattning att det kunde ha berövat honom segern.
Trumps valmöten var enormt stora medan Hillary Clintons var påfallande små. I kombination med de tekniska möjligheterna till valfusk gjorde detta Trumps position helt rimlig!
Nu handlar det om protester i en annan typ av situation. Trumps valseger kan inte hänföras till något fusk, det hävdar inte ens demonstranterna, vad jag kunnat uppfatta. Nej, enda orsaken är att man ogillar själva valresultatet, dvs det faktum att så många amerikaner röstade på Trump.
Iofs finns en detalj. Valsystemet gjorde det möjligt för Trump att vinna flest elektorsröster fastän Clinton fick något fler väljarröster. Men motsvarande har hänt förr, och så är reglerna. Ett val måste naturligtvis genomföras utifrån de regler som gäller vi valtillfället.
Vill man nu ändra valreglerna, med detta elektorskollegium, får det ske framåt i tiden. Kanske kan man där rentav få stöd från den nyvalde presidenten? (I både senaten och representanthuset har republikanerna nu majoritet, det kan ge handlingsmöjligheter).
För övrigt talar mycket för att en del valfusk förekom till Clintons fördel, även om det inte var tillräckligt omfattande för att ge henne flest elektorsröster. Jag tror att man där gjorde en felbedömning, underskattade stödet för Trump. Så även antalet avgivna röster på Trump kan i själva verket ha varit större än de som tillskrivs Clinton.
Det som nu pågår i USA påminner om hur resultatet av Brexitomröstningen togs emot i England, av framförallt unga människor. Man blev överrumplade och kunde inte bemästra sin besvikelse. Krävde en ny omröstning…
I princip är det fråga om detsamma här. Även där demonstrationerna är fredliga så återspeglar det en i grunden korkad och/eller odemokratisk hållning.
För vad är kärnan i demokratiska principer? Jo, att:
1. Majoriteten får avgöra
2. Det ska ske efter att båda sidor kunnat göra sig hörda och väljare fått en chans till allsidig information
3. Viss hänsyn ska tas även till minoriteter, ingen må utsättas för övergrepp
4. De valda ska vara avsättbara, det ska röra sig om begränsade valperioder.
Bristerna i det amerikanska systemet är här uppenbara:
a) Stora massmedia kan vara totalt enkelriktade, är inte opartiska och informerar inte allsidigt
b) Penningstarka intressen kan styra resurser av valkampanjande, så att slagsidan blir kraftig.
Trump vann, trots hård motvind i massmedia. Hans valkampanjande var mycket kostnadseffektivt jämfört med Clintons. Detta i kombination med hans egna ekonomiska resurser gav honom en chans att nå ut.
Jag menar inte att man inte ska kunna demonstrera mot en president eller regering, men direkt efter ett val? Kan man inte vänta tills det gäller någon konkret politisk fråga, där landets politiska ledning är på väg att göra något allvarligt fel?
Och även så ska det röra sig om fredliga protester, från vuxna människor. Nu aktuella protester har tagit sig utryck även i omfattande vandalisering och bråk med polis. Det har t.o.m innefattat misshandel av andra amerikaner, anhängare av Trump.
Dessa ”deplorables”, som Hillary Clinton talat om…
Denna aggressivitet bottnar till stor del i en nidbild av Donald Trump, såvitt jag kan bedöma.
Framförallt bottnar den kanske i politisk obildning – man har inte tillägnat sig demokratiska hållningar. Jobbar mer med tillmälen, känslor och grupptryck än med eftertanke och analys. Förmodligen varken vet man eller vill veta mycket om verkligheten för de många amerikaner som röstat fram Donald Trump.
Som på en given signal inträffar dessa demonstrationer över hela USA, från kust till kust, och de fortsätter. Är det bara spontana? Nej, knappast!
• I botten ligger detta mediakampanjande, med denna hets mot Trump.
• Till detta kommer målinriktade aktioner, regisserade av Soros-organisationer. Officiellt kan de finns för att befrämja någonting behjärtansvärt kring miljö, klimat eller liknande. I praktiken kan de aktiveras för helt andra syften när signal ges.
Cornelia Dahlberg skriver på sin blogg om detta. I Soros´”stall” ingår tydligen även Amnesty!
Själv finns jag med för epost-utskick från Avaaz, där man skrev:
Okunnigheten bland demonstranterna har lyst igenom i många nyhetsinslag. På demonstrationsplakat sägs det ”nej till fascism”. Donald Trump kan jämföras med den italienske fascistledaren Benito Mussolini. Denna kom ju också till makten genom demokratiska val. Hävdar unga demonstranter.
• För det första är Trump vald på en period av fyra år. Sedan ska ett nytt presidentval hållas i USA. Då kan Trump antingen väljas om eller bytas ut.
• För det andra blev inte Mussolini premiärminister i Italien genom allmänna val. Nej, det skedde efter en omtalad ”marsch mot Rom” 1922 av 20.000 anhängare, s.k. svartskjortor.
I rubriken till denna bloggtext talar jag om ”hatgrupper”.
Vad jag då inte syftar på är vad som i pk-propagandan benämns så, dvs fredliga dissidenter. Medborgare som har invändningar mot den förda politiken och vill nå ut med en nödvändig kritik.
Vad jag däremot syftar på är de många ”nyttiga idioter” som nu härjar på gatorna i amerikanska städer och så gärna sätter stämplar på sina meningsmotståndare.
De är nyttiga – inte för sig själva, utan för dem som regisserar det hela. Krafter som uppenbarligen strävar efter att skada det amerikanska samhället.
I grunden vill jag tro att här egentligen finns viktiga gemensamma intressen mellan anhängare av och motståndare till Trump.
På en bild uttrycker en demonstrant oro för att Trump får möjlighet att starta ett kärnvapenkrig. Då är han ju inne på rätt spår så långt, att ett kärnvapenkrig bör undvikas. Det vore inte bra för några människor!
Men den unge mannen når s.a.s. inte ända fram. Lyssnar man på de två presidentkandidaternas retorik, då finns anledning att nu snarare dra en ”lättnadens suck” över att det inte blev Hillary Clinton som ska få möjlighet att trycka på en avfyrningsknapp.
För övrigt noterar jag att Jimmie Åkesons oro här framförallt gäller att NATO kanske drar tillbaka trupper som nu ligger invid den ryska gränsen. Som SD-ledaren ser saken bidrar dessa NATO-trupper framförallt till stabilitet i vårt närområde.
Det är en bedömning som jag inte kan dela! Inte gör det oss oss säkrare om ryssarna görs osäkrare, och mer nervösa. Visserligen är det inte så att Ryssland nu ökar sina militärutgifter – vilket många svenskar tror. Tvärtom, man minskar dem. Men ändå.
NATO representerar inte fred och trygghet, inte för oss svenskar!
Vad jag med denna bloggtext framförallt ville komma fram till är att jag nu har lagt ut en ny bgfpod, där temat är valet i USA:
Webbsidan Asylkaos kommenterar intervjun med Jimmie Åkesson i SVT:s Agenda:
”Mats Knutsson:
När det gäller muslimer så har Donald Trump sagt att han vill förbjuda alla muslimer från att komma till USA. Så här sade han under valrörelsen:
Donald J Trump:
Donald J Trump is calling for a total and complete shutdown of muslims entering the Unites States until our countries representatives can figure out what the hell is going on.
Mats Knutsson frågar Jimmie Åkesson:
* Vad tycker du om det här uttalandet?
Jimmie Åkesson:
Det är ett exempel på hur han går för långt. Jag förstår att man vill stärka gränskontroller och gränsskydd, att man vill ha bättre kontroll på vilka som kommer in i ett land, det tycker jag att vi ska ha i Sverige också. Men han drar det lite långt när han säger att vi inte ska släppa in en enda muslim i princip, jag vet inte vad han menar med det faktiskt.
Jimmie Åkesson kunde ha satt ned foten och sagt att vi inte ska ta emot en enda muslim till Sverige eftersom vi redan har fullt och att vi istället borde börja skicka tillbaks de som finns här till sina hemländer. Han kunde helt enkelt ha visat sympati för Trumps uttalande. Men Agendaredaktionen visste precis var Åkesson står i den här och var glada över att få honom att återigen ta avstånd från Trump och framställa den blivande presidenten som ‘extrem’.
Jimmie Åkesson har tidigare framhållit att vi inte bara ska ha muslimsk invandring till Sverige utan att alla muslimer som finns här och expanderar i antal genom höga födelsetal ska få bo i vårt land i evighet. Men Åkesson politik blir det ett demografisk maktövertagande förr eller senare eftersom han inte vill rädda svenska folket från det öde som hotar oss.
Jimmie Åkesson är i själva verket en femtekolonnare i den invandringskritiska rörelsen och han används av media för att han säger vad de vill höra.”
Här anser jag att frågan blev fel ställd, redan från första början: Det kan inte primärt vara fråga om att släppa in eller inte släppa in just ”muslimer”.
Vad frågan gäller är anslutningen till 1967 års tillägg i FN:s flyktingkonvention, New-York-protokollet – det som utvidgade åtagandet till att gälla även länder utanför Europa.
Det var ett katastrofalt misstagav Sverige att någonsin ansluta sig till detta tillägg!
Det har från första början varit fel att ta emot alla dessa asylanter med anhöriga från Asien och Afrika. Detta borde aldrig ha skett!
Så mycket självklarare måste ett tvärstopp nu införas – när Sverige blivit mer än överfullt och vårt samhälle håller på att desintegreras!!!
Vårt samhälle har ju inte längre vare sig sjukvård, skola eller polis!
Hur har Jimmie Åkesson kunnat undgå att notera detta?
Måste inte slutsatser nu dras av denna verklighet, utan vidare dröjsmål?
Vad är detta för en ”opposition”?!
Parallellt med detta tvärstopp måste Sverige agera mot USA:s krigande i Syrien, försöka motverka den situation som gör att många människor tvingas fly.
”Av en för mig outgrundlig anledning har alla svenska politiker och MSM valt den krigshetsande oligarkins sida i denna amerikanska valrörelse. Våra politiker är kraftigt överrepresenterade i oligarkins olika lobbygrupper och flera står på deras payroll. Under hela valrörelsen och även nu efter, strör de omkring sig nedsättande omdömen om den Trump som är långt mer begåvad än vad någon av dagens svenska politiker är.
Det mest anmärkningsvärda är dock Jimmie Åkesson som skall föreställa att leda det svenska antietablissemangspartiet SD. Han springer idag ängsligt runt och strör omkring sig politisk korrekta kommentarer i ett patetiskt försök att bli accepterad av etablissemanget – vilket han aldrig blir.
Mitt intryck av hans osäkra flackande blick efter att han gick i väggen, är att han mest liknar en skotträdd vovve. Han kör bara en fråga om begränsad invandring, vilket är en fråga som till valet 2018 kommer att vara en ickefråga. I övrigt smyger han så nära det politiskt korrekta han kan. Socialdemokraterna har beslutat att stänga gränserna för gott och införa en restriktiv asylpolitik, så SD kommer inte att ha mycket att komma med i nästa val, om de inte vågar utmana etablissemanget i grunden.
Jag har tidigare trott att SD skulle bli det största riksdagspartiet, men som Åkesson nu leder politiken blir det inte så.”
Här delar jag Lars Berns konstaterande om att Åkesson söker gillande från fel håll.
Däremot delar jag inte hans bedömning av Löfvenregeringens beslutsamhet i att framöver stänga Sveriges gränser för ytterligare asylmissbruk.
Nyss hemkommen från en Cypernresa (reserapport ska komma) ser jag att Anna Hagwall, riksdagsledamot för Sverigedemokraterna, har hamnat i medialt blåsväder.
Anledningen var en motion, ”Sprid ägandet i medierna”.
• Kulturjournalisten Martin Jönsson på Dagens Nyheter talade om en ”faktaresistent attack mot det svenska medielandskapet” som var ”oroande för den demokratiska processen” och jämförde Anna Hagwall med ”internettroll”.
• Kulturminister Alice Bah Kuhnke talade om ett ”uttalande från träskmarkerna” som hon tyckte var ”osmakligt” , ”tydliggjorde sverigedemokraternasmänniskosyn” och var en ”antisemitisk konspirationsteori”.
• Aftonbladets Lena Melin hade på sin repertoar ord som ”rasist”, ”stollig” och ”vämjelig”.
• Chang Frick på Nyheter Idag talade om ”bajsa sig själv i ansiktet” och tyckte att Hagwall måste lämna sina politiska uppdrag, helst även uteslutas ur SD.
Martin Jönsson på DN hade nöjt sig med ett avståndstagande från partiledningens sida. Ett krav som snart tillgodosågs.
Mattias Karlsson:
”Sverigedemokraterna försvarar en ordning med fri och oberoende media. Vi ser pressfriheten som grundläggande samt ställer oss bakom Public Service.
Anna Hagwalls motion stämmer inte överens med partiets stöd till Public Service och mediepolitik i övrigt. Agerandet har skadat vårt förtroende för henne. Detta kommer att få konsekvenser för hennes framtida verksamhet inom partiet och i riksdagsarbetet.”
”Anna Hagwall lämnar sina uppdrag som ledamot i skatteutskottet och som intern gruppledare för Sverigedemokraternas skattepolitiska grupp. Hon kommer heller inte att ställa upp för omval till riksdagen 2018 på uppmaning från partiledningen. Om hon tänker sitta kvar i riksdagen under innevarande mandatperiod är oklart.”
Varför denna reaktion?!
Anna Hagwalls motion rymde tre förslag:
”1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att medieägandet bör fördelas på fler oberoende företag och personer och tillkännager detta för regeringen.
2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att slopa presstödet och tillkännager detta för regeringen.
3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att SVT ska börja koda sina sändningar och tillkännager detta för regeringen.”
Motiveringen löd:
”Hela åttio procent av medierna ägs och kontrolleras av en och samma ägare.
Det är inte acceptabelt. Därför behövs en spridning i ägandet av medierna som fördelas på fler oberoende företag och människor. För att förändra detta föreslår jag ett slopat presstöd och att Sveriges Television börjar koda sina sändningar i syfte att var och en som vill abonnera på deras kanaler får göra ett eget aktivt val om detta.
I detta behöver dock finnas en tv-kanal inom Sveriges Television som behålls öppen för samtliga medborgare. Vidare bör denna kanal inneha mandat att bryta samtliga övriga kanalers sändningar i händelse av att kritiskt viktig information behöver sändas nationellt på samtliga kanaler.”
Siffror om presstödet kan möjligen diskuteras, men den skarpa reaktionen föranleddes nog av att
a) det faktiskt finns en tilltagande ägarkoncentration inom svenska media
b) denna koncentration har en bestämd etnisk prägel.
Det senare förhållandet berörde Anna Hagwall i ett mejl till Aftonbladet:
”’De flesta små tidningar kontrolleras direkt eller indirekt av Bonnier och varför denne skall få betalt av svenska skattebetalare är en gåta’, skriver hon bland annat.
Hagwall vill även se en reglerad mediemarknad där ’ingen familj, etnisk grupp eller företag skall tillåtas kontrollera direkt/indirekt mer än fem procent av media’”.
Till avståndstagarna sällade sig nu även personer ur forskarvärlden.
Henrik Bachner, idehistoriker:
”Det här känns igen från antisemitisk retorik och propaganda. Föreställningen har en gammal tradition. Det är oroande att en riksdagsledamot sprider den här typen av uppfattningar.”
Andreas Johansson Heinö, statsvetare:
”Hennes motion var ett sådant övertramp att inte ens i Sverigedemokraterna kan man vara kvar efter det. Och kärnan är den klassiska antisemitiska tankefiguren att judarna styr medierna.”
”Uppfattningar”. ”Tankefigurer”.
Men stämmer dessa med verkligheten eller inte?
Är den aspekten ovidkommande?
Bör man inte skilja mellan fakta och värderingar?
Familjen Bonniers maktposition inom svenska massmedia har tidigare kunnat kritiseras, eller i varje fall uppmärksammas och häcklas.
Så här lät det från musikteatergruppen Fria Pro i ”Bonnieroperan” från ”Typerna och draken” 1972:
Bonniers ställning har sedan kunnat återkommande kritiseras, i t ex Aftonbladet.
”Mediejätten är ett hot mot yttrandefriheten – Begränsa Bonniers makt – nu”. Så tyckte Jan Scherman hösten 2013.
”Bonniers monopol hotar mångfalden”. Så tyckte Åsa Linderborg hösten 2010.
”Begränsa Bonniers imperium”. Så tyckte Robert Sundberg, ledarskribent på Dala-Demokraten, redan våren 2009 i NSD.
Så Bonners makt har tidigare kunnat kritiseras. Men inte i det nu aktuella fallet.
Hur tolka denna skillnad? Beror den på avsändaren – att det varit en vänster, med ”licens att kritisera”.
Eller handlar det om ett samhällsklimat som har förändrats, om en nu snävare åsiktskorridor?
• Ifall individer och grupper inte får kritiseras om de är judar –
hur går det ihop med den viktiga pk-principen om ”alla människors lika värde”?
• Och om en viss grupp (i detta fall judar) inte får kritiseras –
blir inte det ett tecken på att där finns en påtaglig makt?
Till den frågan vill jag snart återkomma!
PS
”Hon kom in i riksdagen efter järnrörsskandalen… ”
Ett exempel i raden, på det problem som ligger till grund för Anna Hagwalls motion: Fulmedias konsekventa ohederlighet.
För hur många gånger har man inte tjatat om dessa ”järnrör”?
Och hur missvisande är inte den bild man målar upp av t.o.m. de tre unga sverigedemokrater som då var ute i Stockholmsnatten?
Alldeles särskilt orättvisande blir det att koppla ihop just Anna Hagwall med denna incident. Hon skulle ha varit helt främmande för en sådan miljö!
Till dem som också – i brist på sakargument – gärna surrar om ”järnrör” hör socialdemokraternas Veronica Palm. I bgfpod 7 (21 minuter in i programmet) bemötte jag henne om dessa ”järnrör”.
Utgångspunkten är den 11 september, som är minnesdag för två händelser i vår nutidshistoria:
1. Nineeleven i USA 2001
2. Militärkuppen i Chile 1973
1. Nineeleven 2001
”Nineeleven” yttrade sig framförallt i raserandet av ett antal WTC-byggnader i New York och ett hål i Pentagonbyggnanden i Washington. Enligt den officiella versionen handlade det om att fyra passagerarflygplan hade kapats av muslimska terrorister och använts som projektiler.
Jag ser framförallt två skäl att bry sig om nineeleven:
a) Det fick så långtgående konsekvenser för hela världen.
b) Den officiella förklaringen är så uppenbart absurd.
Detta har iofs varit uppenbart från början, redan genom det sätt på vilket även WTC7 föll ihop som i en perfekt demolering, fångat på filmbilder. WTC7 hade inte träffats av något flygplan, ens enligt den officiella versionen.
I själva verket är det oklart om någon enda byggnad träffades av något passagerarflygplan.
Likaså är oklart om några kapare eller passagerare alls förekommit.
Om flygplan eller något annat behövt flygas in i byggnader, då hade detta nog kunnat fjärrstyras.
Men, med eller utan flygplan, så kunde inget av WTC-tornen ha bringats ned på det viset. En kollision med ett flygplan kan inte få den effekten.
Det faktum att tre WTC-torn ändå föll ihop så som skedde måste ha haft andra förklaringar.
Och hur det än gick till, så kunde det inte ha fixats från en grotta i Afghanistan.
Här har jag uppfattat två typer av förklaringar, där den ena iofs inte behöver utesluta den andra:
1. Man hade i förväg utplacerat sprängladdningar av nanotermit.
2. Det rörde sig om ny/tidigare ej använd vapenteknik:
– antingen små kärnladdningar
– eller det som som Judy Wood presenterat, vapen för riktad fri energi.
(Hennes bok ”Where did the towers go?” finns dock ej att köpa i Sverige).
Oavsett vad man där kan tro eller inte så är två moment ovedersägliga
• att ett antal WTC-byggnader rasade ihop.
• att detta inte kan ha skett som den officiella förklaringen gör gällande.
Många har ändå under lång tid trott på den officiella förklaringen.
Hur förklara detta?
En faktor är massmedias lögnaktighet och likriktning, man har där inte varit intresserat av sanningen.
En annan faktor har varit trycket på dem som ifrågasatt och önskat en närmare undersökning. Dessa har konsekvent stämplats som ”konspirationsteoretiker” och annat nedsättande.
Ett tydligt exempel på medias militans är hur den vänsterpartistiske riksdagsledamoten Egon Frid angreps ursinnigt av TV4 år 2009 och hur hans partiledning då svek honom. TV4:s agerande som tankepolis framgår i denna film.
Nineelven var ett false-flag-operation, något helt annat än vad den utgavs för att vara.
Jag kan där se flera politiska syften: – högre militärutgifter och nya USA-krig – mer svängrum för Israel att förtrycka palestinier – eliminerande av till Israel konkurrerande makter i regionen – mer av övervakning av medborgare i USA – kontroll av alla flygresenärer i världen. – räddare människor och mer av gruppmotsättningar.
En näraliggande fråga blir hur det förhåller sig med andra terrordåd, massmord och mord! I hur många fall har det inte varit fråga om false-flag av samma slag som i USA 2001?
Webbsidan Fria Sidor täcker nu på ett exemplariskt sätt upp dessa ämnen. Värt ett besök! Rekommenderas!!
2. Chile 1973
Denna militärkupp resulterade i att många chilenare sökte sig till Sverige. Först handlade det om politiska flyktingar, men i slutet av 80-talet – när Chile börjat röra sig mot demokrati igen – följdes detta av chilenare av ett annat slag. De utgav sig vara i behov av asyl, men kom på falska papper. De var välfärdsmigranter och lögnare.
En reflexion som jag gör i veckans bgfpod är hur chilenarna efter de svåra åren av militärförtryck lyckades samla sig för att återövra demokratin och få ett fungerande samhälle. I Sverige verkar ju vårt etablissemang sedan länge i rakt motsatt riktning, här blockerar man all vettig diskussion i massmedia.
En annan reflexion är hur det i Chile 1973 var högerkrafter som hejade på militäringripandet och våldet.
Jämför detta med dagens Sverige. Här är det individer och grupper under vänsterbaner som står för förtrycket och försöker blockera en folklig mobilisering. Inte ens så harmlösa arrangemang som ”Folkets Demonstration” lämnar man i fred, utan ser – i samverkan med polisen – till att sådana möten saboteras.
Det har också hetsats mot svenskar som försöker hjälpa svenska hemlösa. En man blev t.o.m. misshandlad, efter att där ha visat att han brydde sig.
Under rubriken ”Påbjudna lögner” passar även skäggbarnen in.
De som kostar dryga 30 miljarder kronor om året, medan de ökade anslag som diskuterats till svensk polis handlat om som mest 3 miljarder…
Här finns ju en parallell till WTC7 år 2001.
I båda fallen begärs av oss att vi inte ska tro våra sinnen, förneka vad vi ser. Uppifrån påbjuds en total dumhet.
Vilka förutsättningar ger detta att skapa ett fungerande samhälle?
Via ämnet Chile och valet 1970 av Salvador Allende till president, kommer jag i bgfpod6 in även på s-politikern Bernt Carlsson. Han dödades i december 1988, drygt två år efter mordet på Olof Palme. Över Lockerbie i Skottland störtade det flygplan där han färdades. Det var ett terrordåd – en bomb hade placerats ombord på planet.
Kan just Bernt Carlsson ha varit måltavlan för dådet?
”Bernt Carlsson var den mest prominente av passagerarna och självklart borde utredarna jobbat efter hypotesen att Bernt var målet för bombningen. Men något sådant spår använde sig utredarna aldrig av.”
Arkeoblog skriver också:
”Bernt Carlsson var dessutom generalsekreterare för Socialistinternationalen (världsomspännande sammanslutning av socialdemokratiska partier) och Olof Palmes särskilt utvalda protégé, tänkt att ta över partiet efter Palme.”
Egentligen ingen orimlig tanke.
Det blir då fråga om inte mindre än tre framträdande svenska socialdemokrater som har bringats om livet:
1986 Olof Palme
1988 Bernt Carlsson
2003 Anna Lindh
Istället har s-partiet nu fått företrädare som Mona Sahlin, Veronica Palm och Stefan Löfven.
Socialdemokratin i Sverige hade en gång ambitioner att bygga ett folkhem och en välfärdsstat. Nu arbetar samma (?) socialdemokrati på att nedmontera detta.
Nu brinner bilarna, Dan Eliasson har gjorts till rikspolischef och staten kan inte garantera medborgarna en grundläggande fysisk trygghet. Vi har inte ens en nattväktarstat.
Inget riksdagsparti är längre vad det en gång bildades för att vara och inget av dem förmår ta politiskt ansvar. Sverige har varken en regering eller en opposition. Vårt land är ledarlöst.
Partierna är toppstyrda samtidigt som de har smält samman åsiktsmässigt – runt en ”värdegrund” på tvärs mot medborgerliga intressen. Det rör sig om ett grundläggande systemfel.
Hur kan vi nu uppnå ett nationellt tillfrisknande för Sverige? Klart är att det finns ett samband mellan attityder och egenskaper hos oss svenskar i allmänhet idag och de företrädare som vi har fått.
Tema för dagens bgfpod – det hittills fjärde programmet – blir bokmässan och dess folk. De som själva visar prov på verklighetsflykt men ändå i så hög grad påverkar allas vår verklighet genom sitt sjuka grepp om massmedia.
I fokus står här yttrandefriheten och tidningen Nya Tider.
Vore man riktigt konspiratoriskt lagd skulle man ju kunna tro att alltihop har iscensatts av Vavra Suk och NyT-redaktionen:
• Nya Tider får uppmärksamhet och vinner sympati som aldrig förr – massor av gratisreklam.
• Hyckleriet och falskheten hos de politiskt korrekta manifesteras med extrem tydlighet.
Men uppenbarligen är allt detta något som dessa kulturmarxister själva har fixat till. Vad jag kan förstå började det med ett inslag i SVT:s Kulturnyheterna om den ”högerextrema” tidskriften osv . Sedan var ”blåsvädret” för Bokmässeledningen ett faktum och man vek sig direkt. Ett moment i detta blåsväder var påtryckningar från bokmässeaktivister.
Intressant är också hur motiveringarna från Bokmässelednigen har svängt. I slutänden barrikaderade man sig bakom generalfloskeln ”Alla människors lika värde”.
När alla möjligheter till en förnuftsmässig argumentering är uttömda kan pk-iterna alltid ty sig till denna, och det gör man nu.
Detta kommenteras 24.30 in i bgfpod4, som finns här.
Ett nytt inslag i denna sändning av Blågula frågors podradio är en kommentar på slutet, där bloggaren och GS-medarbetaren Erik Johansson läser in en egen text, om svenskhet.
Jag ser gärna att detta kan utvecklas till en modell för kommande sändningar, att olika bloggare framöver kan medverka i bgfpod på motsvarande sätt. Tekniken finns ju tillgänglig för envar – både att prata in sin text och att mejla över denna. Det kan här handla om 3-7 minuter.
PS
Inför arbetet med bgfpod5 – som ska sändas nu på söndag den 4 september – visar det sig nu att jag skulle behöva hjälp från en manlig speakerröst, för att läsa in citat från några bloggtexter.
Kan och vill du hjälpa till med detta?
Hör då av dig till: jan.milld@telia.com
Vidare är det alltså så att bgfpod nu finns även på en Youtubesida.
Jan Millds blogg 