Många svenskar – särskilt inom media och politik – lever kvar i det förgångna, ser Sverige alltjämt som en idyll av fred, harmoni och trygghet.
Dagens svenska verklighet är dock en annan. Sverige är nu ett laglöst land, utan polismakt och fyllt av s.k. gängvåld, dvs. invandrarkriminalitet. Borta är fredslagarna (kvinnofrid med mera) från 1200-talet och vi har inte ens en nattväktarstat.
Detta gör Sverige till en farlig granne, vilket Danmark upptäckt och därför nu inför gränskontroll vid Öresundsbron – något som förvånar och förargar nostalgiska svenskar.
De danska åtgärderna är rimliga, de var både förutsebara och ofrånkomliga. Ansvaret ligger helt på skaparna av laglösheten i Sverige!
För envar som vill veta är den svenska migrationspolitiken helt förödande effekter i stort sett uppenbara, dvs. ekonomiska kostnader, fysisk otrygghet, orättvisor och urholkad demokrati.
Här ska jag lista upp ett tiotal konkreta exempel som visar hur vägen banades för de övergripande problemen ovan. Några exempel är så extrema att man kan undra vad som skulle kunna överträffa denna galenskap – har så skett i något enda land, någonsin i historien?
Eller säg så här. Om något parti i Sverige hade gått till val med allt detta på sitt program – skulle det partiet ha fått en enda röst?
Kanske klokt av PK-partierna att inte avslöja hur de tänkte göra…
• Utlänningar som fått asyl i Sverige pga. förföljelse i hemlandet reser tillbaka hem på semester och sedan åter till Sverige.
• Jackie Arklöv, adoptivbarn i Sverige från Afrika, hade varit i krigets Bosnien och begått brott. När han där stod inför att bli åtalad utverkade svenska myndigheter att han fick tas till Sverige där han fick gå fri och kunde avrätta två poliser (Malexander).
• En utlänning kan få PUT utan att hans identitet är klarlagd.
• En utlänning kan få svenskt medborgarskap utan att förstå ett ord av svenska.
• Utlänning utan ID-papper får tandvård för 50 kr när svenskar måste betala som vanligt, kanske 5 000 kr.
• Svenska medborgarskap beviljas av utlänningar (dvs. utrikes födda).
• Av de utlänningar som begår grova brott i Sverige blir mindre än 20 % dömda till utvisning. Utlänning som stannar kvar i Sverige trots utvisningsbeslut kan fortsätta att få sin försörjning genom svenska bidrag.
• En utländsk barnfamilj kan bli tilldelad en stor villa, dyrare än vad någon så kallad arbetarfamilj har råd med.
• Den utvisningsdömde som vägrar att resa hem själv kan bli transporterad genom svensk försorg, till en kostnad av en miljon kronor eller mer (stort flygplan till Afrika med polispersonal som eskort).
• Den svenska kustbevakningen patrullerar Nordafrikas kust med ett fartyg för att plocka upp asylakter och landsätta dem i Europa.
• En typ av våldsbrott som tidigare inte förekom i Sverige har nu blivit vanlig – gruppvåldtäkter. En flock hannar ger sig på en ensam svensk kvinna för att kränka och förnedra, plåga och skada. En hel del ”flyktingar” agerar som vore de i krig med det svenska folket. Deras hat vet inga gränser! De som begår dessa illdåd har ofta sina rötter i MENA-länder (Mellanöstern och Nordafrika).
Mer om esperantos uppbyggnad. Onödiga böjningsmönster av verben saknas (som franska och spanska har). Vad som finns av olika verbändelser gäller bara tempus (tidsformer):
Presens (nutid): -as
Imperfektum (dåtid): -is
Futurum (framtid): -os
men vi ska ju inte glömma prefixerna (förstavelser)! Särskilt användbar blir -mal, som betecknar rak motsats.
Om en nyfikenhet på esperanto nu har väckts hos dig så kommer här en språklig översikt.
Ordförrådet i esperanto är i huvudsak hämtat från latinska språk (dvs. franska, spanska, portugisiska och italienska), men även från tyska och engelska. Varje ordklass slutar på en viss bokstav enligt följande:
Substantiv: -o
Adverb: -e
Adjektiv: -a
Verb: -i (infinitiv)
Detta gör att man från en enda ordstam kan bilda flera olika ord. Till detta kommer ett system med förstavelser (prefixet) och efterstavelser (suffixet), som gör språket till något av en bygglåda, med stort utrymme för fantasi och egen kreativitet. Snart mer om detta!
Esperantos införande som ett ALLAS ANDRA SPRÅK behöver inte ske samtidigt i alla länder. Det kan räcka med att ett viktigt land börjar så kommer bollen i rullning. Ifall exempelvis Ryssland inför esperanto som obligatoriskt ämne på skolschemat och alla ryssar kan esperanto, då kunde detta få en dubbel effekt – fler människor lär sig esperanto på egen hand och de som gjort det vill turista i Ryssland. Det senare gör att allt fler länder då följer det ryska exemplet, osv.
