Nytt parti?

Arbetet med veckans bgfpod blev mer än vanligt dramatiskt.

Planen var först att ha svensk (o)säkerhetspolitik som tema.

---

Efter att ha lyssnat till intervjun med Gustav Kasselstrand hos Ingrid&Conrad stod dock klart att företräde denna gång skulle ges åt temat ”Nytt parti?”.

Med detta tema gav det sig naturligt att även presentera ett angränsande projekt som vi kring bgfpod skissat på sedan en tid – ”Projekt ALTERNATIV”.

Innehållet på den webbsidan lär ge stoff för många kommande podsändningar. Kanske kan det efterhand utvecklas till något mer.

---

Senare under veckan kom så  Vavra Suks framträdande i SVT, med påföljande Wolodarski-uppsträckning i Aktuellt dagen därpå. För detta ville vi också ge plats i veckans bgfpod.

I sammanhanget framträder Henrik Arnstad och Jonathan Leman, experter på högerextremism och annat läbbigt.

Några trådar från förra veckan fullföljs i bgfpod 8 – istofobin, nattväktarstaten och public service.

Ur avsnittet kring istofobi:

”Själva begreppet härleds ur å ena sidan rasist, fascist och nazist, å andra sidan islamofob och homofob. Men ytterligare ett frekvent tillmäle är ju antisemit.

Mer exakt har vi då att göra med inte bara istofober, utan istofobiter.

Vad är då en ISTOFOBIT?

1. En istofobit gillar tillmälen
– använder hellre negativa epitet än anför argument.

2. En istofobit blandar samman bisak med huvudsak
– slänger gärna in bråte i en diskussion för att komma bort från sakfrågan.

3. En istofobit är mer fixerad vid yta, kopplingar och ords valörer,
– mindre vid faktiska konsekvenser av ett agerande.

4. En istofobit blandar lätt samman det önskvärda
med det möjliga eller det verkliga.

5. En istofobit är känslostyrd och kortsynt
– har kopplat bort sin hjärna.

6. En istofobit är mer angelägen om flockens gillande
än att hålla sig till sanningen.

7. En istofobit gör anspråk på av vara godare och ha högre moral än andra människor
– föraktar vanligt folk.

8. En istofobit är samtidigt extremt tolerant och extremt intolerant
– vill se brottslingar gå fria, men meningsmotståndare bestraffade.”

Vem är istofob?

Antag att:

• det skulle initieras ett statligt kampanjande mot istofobin i samhället, finansierat med skattemedel

• en minister i riksdagen deklarerade att istofobin skulle jagas och kriminaliseras

• personer, avslöjade som istofober, belades med yrkesförbud

• ur facket blev istofober uteslutna

• en statlig underrättelsetjänst uppdrogs att hålla koll på misstänkta istofober, så att de inte kunde hyra möteslokaler

• istofobiska möten bevakades och saboterades genom oljud, under polisbevakning

• på skolschemat gavs plats åt upplysning kring istofobin

• elever på skoltid slussades till deltagande i demonstrationer mot istofobin

• uppsatstävlingar kring istofobi ordnades, där författarna till de bästa uppsatserna belönades

• möjligheter öppnades att söka anslag från Allmänna Arvsfonden till projekt mot istofobi

• olika organisationer årligen utsåg pristagare, för deras förtjänstfulla insatser mot istofobin

• artister och kändisar gjorde återkommande upprop, där de manade till kamp mot istofobin

• facket finansierade en påkostad webbsida, ”inte istofob, men”

• alla partier var överens om att inte riskera att legitimera istofober, genom att tala med dem

• massmedia tog också sitt ansvar, genom att inte ge utrymme för istofobiska inlägg

 • istället hängdes istofober ut offentligt, för att statuera exempel.

• istofobin fick inte normaliseras – detta var alla aktörer i offentligheten överens om.

---

Lyssna vidare i veckans bgfpod:

https://soundcloud.com/bgfpod/bp7

https://www.youtube.com/watch?v=1zUzaq4lcr8

Medverkande socialdemokrater:

Tage Erlander
Ulla Lindström
Olof Palme
Veronica Palm
Dan Eliasson
Stefan Löfven
Anders Ygeman

Programlängd: 52 minuter.

Avsnitt enligt nedan:

Candida Olsson

Lätt är det inte längre att skriva raljerande om invandringen och mångkulturen, kulturmarxismen och hela detta konglomerat av mega-galenskaper. Satir bygger ju att på att man kan överdriva, men vad göra när verkligheten själv redan har gått in i väggen och passerat den?

Klart är att vi är många som kan känna behovet av att på olika sätt bearbeta de trauman som galenskapen har skapat.

Denna text gäller en bok som jag fått mig tillsänd för att recensera. Den heter ”Candida Olsson”, är skriven av pseudonymen Arvid Klegg.  Boken är uppdelad i 20 kapitel och kan emellanåt framkalla en del befriande skrattparoxismer.

En passus som jag särskilt gillar är denna:

”Candida mindes vagt att vänstern en gång i tiden hade haft stora förhoppningar på att arbetarklassen skulle resa sig i väpnad kamp mot kapitalismen och ge kamraterna med fin utbildning makten i proletariatets diktatur. Förhoppningar som rejält hade kommit på skam. Det var numera ytterst ovanligt att någon icke-akademiker röstade på dem och det kunde man inte förlåta.

Att arbetare var drägg, var det inte bara Candida som tyckte. Det var numera en allmän sanning. Så enkelt var det. Och man saknade dem inte.

Istället kunde man fokusera på de verkligt förtryckta; högutbildade kvinnor i karriären, miljövänner i bostadsrätt som cyklade till jobbet på Departementet eller BUP, sexuella minoriteter av alla de slag och så dessa fantastiska goda vänner från Tredje världen som ville slå ner sina bopålar i mysiga förorter.”

Se även tidigare bloggtext om Jan Guillou.

---

Candida Olsson kan beställas via denna webbadress: http://www.candidaolsson.se/

Andra webbsidor, som redan recenserat boken:

http://avpixlat.info/2016/01/28/recension-candida-olsson-av-arvid-klegg/

http://www.motpol.nu/oskorei/2015/10/22/arvid-klegg-candida-olsson/