Viktigt finna vägar ut!

vagarin

invkurva

Vilka slutsatser ska dras av flyktingströmmarna till Europa och förolyckandet av människor på väg till vår kontinent?

Den österrikiske förbundskanslern Werner Faymann har – som framgår av veckans fredagsbio – förordat att envar som önskar asyl ska få det. Det övergripande målet ska vara att inga fler förolyckas och asyl åt alla ser han uppenbarligen som en väg att uppnå detta.

En ”bieffekt” av denna långtgående generositet blir naturligtvis en än mer omfattande utomeuropeisk invandring än hittills. Med alla de konsekvenser som detta i förlängningen kan förmodas medföra, i form av inte minst skadade människor.

asylalla
I samma riktning resonerar det svenska mp-språkröret och utbildningsministern Gustav Fridolin. Han talade i SVT-nyheterna om att ”ta ansvar” och att ”fler vägar” måste öppnas för utlänningar som vill komma in i Europa.

Bakom den linjen synes ligga en föreställningen om att flyktingkrisen är någonting tillfälligt och övergående.

Men så är det knappast. Med stor sannolikhet är detta bara början, på något mycket mer omfattande. Drivkrafterna bakom de pågående folkvandringarna lär komma att bestå:

•  standardklyftor i kombination med generösa bidrag åt utlänningar, vilket ger pull-effekter

•  krig, sönderslagna samhällen och fattigdom, vilket ger push-effekter.

fartygetsv
Anmärkningsvärt är också ett uttalande från Mattias Karlsson från SD, om att det skulle vara viktigt att ”man skapar ordnade lagliga vägar in” i EU och Sverige.

Varför skulle det vara ”viktigt”?!

Karlssons uttalande här sänder helt fel signaler.

Nu akut nödvändigt är att få helt stopp på ytterligare probleminvandring och att åstadkomma en omfattande återvandring!

Varje världsdel må ta hand om sina egna flyktingströmmar!

Här kommer filmen:


 

I slutet av filmen har jag tillfogat ett aktuellt uttalande av Angela Merkel, förbundskansler i Tyskland, och ställer frågan om detta utgör ett exempel på kvinnligt tänkande i politiken.

För mig framstår det som att hon här låter sig styras av känslor, blundar för målkonflikter och vägrar se till de långsiktiga konsekvenserna av vad hon förespråkar.

Alla kvinnor resonerar inte så, samtidigt finns det många män som gör det. Inte desto mindre är denna typ av tänkande vanligare bland kvinnor än bland män.

poseidon
Karl-Olov Arnstberg kommer in på denna problematik i sin text ”Feminist. Javisst?”:

”I Europa växer antalet migranter som försöker ta sig till Europa över Medelhavet så snabbt att politiker och samhällsforskare börjar se det hela som en folkvandring. Europeiska fartyg plockar upp nödställda flyktingar, så att de inte ska dö. I skrivande stund får jag veta att det svenska fartyget Poseidon räddat livet på sammanlagt 5.000 flyktingar. De förs därefter inte tillbaka till Afrikas kust utan till europeiska flyktingläger.

Man kan säga att därmed räddar Europa liv, men lika gärna kan man säga att europeiska politiker dödar människor, som anser det värt risken att ge sig ut på Medelhavet. Förra året kom cirka 170.000 migranter till Italien över Medelhavet. 3.419 människor beräknas ha drunknat på vägen.”

”Med ett kvinnligt perspektiv måste liv räddas, till varje pris. Till och med om det på sikt leder till att Europa byter befolkning. Med ett manligt perspektiv måste migranterna stoppas. På så sätt räddas liv.”


 ”Det är kvinnligt att vägra diskutera volymerna. Alla som behöver hjälp måste få det!

En manlig insikt säger att asylhanteringen kommer att skapa allt större konflikter. … Motsättningarna kommer att öka och fortsätter makthavande svenska politiker att okontrollerat släppa in människor som söker sig till Sverige, finns det risk för att vi landar i ett inbördeskrig.”


Mer

http://www.friatider.se/akesson-till-loof-jag-behover-inte-ta-ansvar-for-din-misslyckade-politik

https://blogg.motgift.nu/2015/09/03/det-ar-den-radande-politiken-som-dodar/

http://patrikengellau.com/2015/09/01/de-tva-bilderna/

 

Guldspaden åt Hamrud?

guldspade
Kommer Annika Hamrud att belönas med GULDSPADEN nu, efter att i Expressen ha avslöjat skribenten Julia Caesar med namn och bild?

I en galen värld måste vi kanske ibland få vara litet galna för att inte tappa förståndet…

Men det är inte längre så lätt. Skämt, ironi och satir bygger ju på att man kan spetsa till och överdriva. Det känns som att verkligheten nu hunnit s.a.s. ikapp. Kan den längre framställas mer absurd än vad den redan blivit?

Guldspaden har redan (år 2013) gått till våldsfigurer kring Expressen – AFA-aktivister i ”Researchgruppen”.

kraft
Hamrud:

”Den nya tekniken har inneburit mycket fantastiskt för demokratin. Men att kunna möta sina motståndare ansikte mot ansikte är en förutsättning för ett rimligt samtal. I anonymitetens dunkel uppmuntras människans allra sämsta egenskaper.”

Julia Caesars texter går enligt samma Hamrud ut på ”att hetsa mot invandrare, politiker och journalister.” Hon talar också om ”den politikerföraktande och rasistiska internetrörelsen.”

ko

ko

ko
Karin Olsson, kulturchef på Expressen, ser Julia Caesars skrivande som ett ”missbruk av yttrandefriheten”, genom att ha fört fram de åsikter och fakta som hon gjort under signatur.

Expressens linje får direkt stöd av instanser som SVT (”Kulturnyheterna” och tidningen Journalisten, åtminstone indirekt också från  Pressombudsmannen. Politisk dissidens blir för dem liktydigt med ”hat”.

Ur ”Kulturnyheterna”:

”Helena Giertta – chefredaktör Journalisten: Generellt kan man säga att anonymiteten bakom de här bloggarna är ett särskilt bekymmer. Därför att de kan under pseudonymer hänga ut personer med både telefonnummer, adresser och namn, och själva så gömmer de sig bakom en pseudonym. ”
– – –
Kulturnyheterna: Vad innebär det egentligen när hotbilden blir allt starkare, kan det här påverka journalisternas arbete?

Giertta: Färre reportrar kommer kanske våga ta itu med de här ämnena och skriva om de här bloggarna. … Om vi inte tar reda på hur det ligger till så får ju inte heller människorna och medborgarna i Sverige reda på vad som har hänt. Det är så enkelt det är. Och om den här typen av hatsajter och hotande människor tar makten över samtalet då har vi ju ingen demokrati kvar. ”

bor

På ett ögonblick har man vänt upp-och-ned på alla begrepp,  förvandlat den person som jagats av Niklas Orrenius och Annika Hamrud – skribenten JC – till mobbare och ansvarig för övergrepp!

Expressens kulturchef skriver:

”Hatet och hoten som Hamrud och Orrenius har fått ta emot …utgör en påfrestning på den fria journalistiken. Vi får aldrig vänja oss vid ett sådant klimat.

Efter dagens artikel i Expressen vet vi vem som ligger bakom pseudonymen ’Julia Caesar’ och debatten kan föras i öppen dager. Demokratin mår bäst så.”


Hur verkliga har hoten mot journalisterna varit?

Svårt att bedöma, med mindre än att de preciseras!

Tidigare erfarenheter har lärt mig att här bli misstänksam. På 90-talet hävdade Juan Fonseca att han fått brev med hot, men snart framgick att det närmast gällde meningsmotståndare som bara framfört kritik mot honom, för hans agerande.

Senare gav Expo och SJF ut en bok om ”hotade journalister”. Där nämndes även Blågula frågor, vars koncept konsekvent varit det rakt motsatta.

En annan BGF-erfarenhet gäller anonymitet. Vår linje var från första början att självklart uppträda öppet. Anders Sundholm och jag sände många debattartiklar, dock utan att de publicerades.

Detta hindrade inte media från att ett år senare tillsammans med Expo framställa oss som ljusskygga ”troll”, för media att ”dra fram i ljuset”. Alltmedan Exporedaktören själv, Andreas Rosenlund, framträdde utan att visa sitt ansikte – han var ju så ”hotad”.

expotroll


Åtminstone fyra moment blir slående efter Expressens nya uthängning:

1. Hot och våld
De faktiska fall av trakasserier, hot eller våld som förekommit inom svensk politik alltsedan bidragsinvandringen tog fart på 1980-talet har ju riktat sig mot kritiker av den förda politiken, inte dess anhängare.

2. Granskning
Om Expressen eller andra massmedia vill sakligt granska det som Julia Caesar eller andra invandringskritiker skrivit – varför gör man inte det?

Praktiskt har inget stått i vägen för en sådan granskning – utan att röja hennes identitet.

Det som Expressen nu gjort handlar om en bestraffning, inte om egentlig journalistik.

3. Debatt
En bra debatt är förvisso önskvärd, men det utgör ingen garanti för detta att den förs offentligt i stora media, så länge journalisterna uppträder som ett samlat etablissemang, mot folket.

4. Konsekvens
När det gäller grova brottslingar kan svenska massmedia gå mycket långt i ”hänsyn”.

Så långt att man inte bara mörkar om deras identitet, man drar sig inte för helt lögnaktiga framställningar.

• Exempelvis förvandlades åtta somalier på en finlandsfärja till ”svenskar”.

• Vid dubbelmordet på IKEA fick medias omsorg också en märklig inriktning.


Förhoppningsvis kommer Expressens agerande att få den effekten – om än ej avsedda – att fler svenskar hittar till Julia Caesars utmärkta texter och tar del av dessa.

 

mediapunkta


Mer

https://affes.wordpress.com/2015/09/02/julia-caesar-vardegrunden-skordar-liv/

https://morklaggning.wordpress.com/2015/09/02/sekten/

http://samtiden.nu/19753/expressens-publicering-okar-polariseringen/

http://thoralf.bloggplatsen.se/2015/09/02/11171706-de-goda-hatarna/

https://sannahill.wordpress.com/2015/09/02/pseudonymernas-tid-ar-forbi/

http://www.motpol.nu/redaktionen/2015/09/03/den-70-ariga-damen-som-fick-eliten-att-tappa-masken/

http://avpixlat.info/2015/09/02/med-uthangningen-av-julia-ceasar-oppnar-expressen-pandoras-box/

https://asylkaos.wordpress.com/2015/09/03/expressen-vill-att-julia-caesar-ska-mordas/

http://web.archive.org/web/20120119220315/http://www.expressen.se/kronikorer/ulfnilson/1.2161500/ulf-nilson-sverige-ar-pa-vag-at-helvete


http://www.expressen.se/kultur/hon-ar-julia-caesar/


https://janmilld.wordpress.com/2015/09/01/hur-tanker-orrenius/

https://janmilld.wordpress.com/2015/08/30/inte-bara-wolodarski/

Hur tänker Orrenius?

lappen
”Låt mig få berätta hur jag tänker”.

Så skrev Niklas Orrenius på den lapp som han lämnat vid Julia Caesars bostad, efter DN:s fjärde besök där.

Varför skulle hon var intresserad av hur han tänker, så till den grad att hon då skulle vilja träffa honom?

För min del blir jag dock intresserad av  den tankevärld som Niklas Orrenius befinner sig i.

nodn

Jag skulle vilja veta mer om hur Orrenius tänker!

Kritiken från Julia Caesar och andra betecknar Niklas Orrenius som ”bisarr”. Han hade ju bara gjort en framställan om att få en intervju.

Detta väcker  frågor i mitt huvud:

1.
Hade han inte lyckats skaffa sig alla nödvändiga kontaktuppgifter? Åtminstone en postadress måste han ju ha haft tillgång till redan från början, eftersom han kunnat komma på besök.

Vore då inte enklast att bara t ex sända ett brev, med sin framställan om en intervju? Varför gjorde han inte så?

2.
Inte mindre än fyra gånger kom alltså Orrenius och DN på besök till JC. Stod det inte klart redan efter det första besöket, att hon avböjt kontakt?

Ska en kvinnas nej inte respekteras?

3.
Redan före det första besöket stod klart att JC valt att skriva under pseudonym.

Signalerade inte redan detta att hon önskade vara anonym?

4.
Gav Orrenius några utfästelser om anonymitet i händelse av en beviljad intervju?

Eller var själva syftet att tydliggöra att DN visste var hon bodde och därigenom försökt skrämma henne?

bor
5.
Var inte en sådan effekt hursomhelst att förvänta, med tanke på dels att man kom så många gånger, dels medförde fotograf?

6.
Var det inte också rimligt att JC skulle kunna uppfatta situationen just så, med tanke på att DN-agerandet ingick i ett mönster från Bonnier-media i Sverige?

Expressen har gjort olika hembesök, man har gjort en poäng av att kunna röja identiteten hos invandringskritiker på webben.

jo
7.
Vad jag också kan undra kring är hur Orrenius ser på våldet mot sverigedemokrater och andra dissidenter. Är det, som han ser saken, bara påhitt, eller kan där finnas någon substans?

I den mån dessa övergrepp har varit – eller är – verkliga, hur allvarligt ser han på det?

8.
Hur ser han på mötesfrihet och yttrandefrihet i Sverige idag?

Ska detta finnas för inte bara regimanhängare utan även för regimkritiker?

9.
Orrenius skrev för inte så länge sedan uppmärksammade artiklar om polisarbetet i Skåne, hur polisen där försökte motverka inte minst åldringsbrott genom spaningsregister över grupper som i ovanligt hög grad ägnat sig åt sådana brott.

Som resultat av DN:s insats har dessa spaningsregister tydligen nu upphört.

Ser Orrenius det som angeläget att polisen lyckas förebygga brott mot åldringar och att förövare av sådana brott grips och straffas?

10.
Efter en Orrenius-artikel om SD och Björn Söder fick Willy Silberstein från  Svenska Kommittén Mot Antisemitism i media förmedla en bild av att föreställningen om att det i Sverige existerar etniska svenskar, att det är en föreställning som på något sätt blir riktad mot judar.

Hur ser Orrenius själv på detta – finns etniska svenskar?


Mer

http://www.marikaformgren.se/#post81

http://snaphanen.dk/2015/08/29/sondagskronika-mardrommen/

https://janmilld.wordpress.com/2015/08/30/inte-bara-wolodarski/

https://asylkaos.wordpress.com/2015/09/02/bonnier-gav-expressen-uppdraget-att-forsoka-ta-dod-pa-julia-caesar-nu-hangs-hon-ut/

http://nyheteridag.se/expressens-kronikor-caesar-riskerar-bli-mordad-idag-hangs-hon-ut-av-tidningen/

http://sjunne.com/2015/09/02/julia-caesar-far-hedersmedalj/

Inte bara Wolodarski

saljare
Kanske blev montaget ovan orättvist mot DN-redaktören Peter Wolodarski. Naturligtvis har han betalt för sitt arbete, men  vad som bär fram honom är nog ändå i grunden egna politiska övertygelser.

Wolodarski har ett konsekvent – och  anmärkningsvärt – förhållningssätt till yttrandefrihet. Detta har senast (eller näst senast) manifesterats i pläderande för åtgärder mot dissidenter på webben.

hatkan
DN-montaget den 23/8 2015 återger ett antal grova formuleringar. Huruvida de varit verkligt förekommande eller är bara DN:s fantasier framgår inte, men oavsett vilket så är det knappast vad som är DN:s verkliga ”bekymmer”.  Vad DN vill komma åt är naturligtvis tunga webbsidor för dissidenter, oavsett där skulle ha förekommit grova formuleringar eller ej.

Vad DN vill få tyst på är saklig kritik. Märkligt kan tyckas – utifrån såväl tidningens liberala traditioner som dess kvantitativa dominans. Jag kan tolka Wolodarskis agerande som både ett extremt kontrollbehov och en medvetenhet om svagheten i den egna argumenteringen.

DN-ledaren i augusti var inte unik. Wolodarski har även tidigare röjt hur han upplever att yttrandefriheten behöver begränsas. Lagen om hets mot folkgrupp bör skärpas, anser han.


 

mardrom

Wolodarskis senaste är de upprepade straffexpeditionerna mot krönikören Julia Caesar, tillika tidigare DN-medarbetare.

bor

Ur hennes senaste krönika, ”Mardrömmen”:

”Så här ser det åsiktsförtryck ut som utspelar sig i Sverige 2015. Detta är Stasi på svenska. DDR Schweden. Totalitär maktutövning mot enskild person i hennes eget hem.”

”Efter Orrenius’ hembesök är jag orolig. Min trygghet har trasats sönder. Jag vågar knappt gå ut. Oron för barnen och min egen säkerhet lämnar mig ingen ro. Jag ansöker om skyddade personuppgifter hos Skatteverket. Ansökan avslås, eftersom jag inte har blivit fysiskt misshandlad. Polisen och handläggaren på Skatteverket förklarar att 22 kap. 1 par Offentlighets- och sekretesslagen i huvudsak gäller kvinnor som misshandlas av sin partner eller före detta partner och behöver skyddade personuppgifter och skyddat boende.

Lagstiftningen släpar efter. Den gäller inte mig eller någon annan av Sveriges dissidenter som jagas, förtalas, förföljs, hängs ut, trakasseras, ofredas och misshandlas. Lagstiftarna har inte förutsett ett samhällsklimat där en gammal kvinna som bor ensam i ett litet hus ute i skogen blir jagad i sitt eget hem av journalister och fotografer från landets största morgontidning. Man måste ha en sönderslagen kropp för att få hjälp.”

Uppenbart är ju hur journalisternas uppdrag glidit över, från att s.a.s. granska makten åt folket till att granska folket åt makten.

”Hur blev det så här?”, frågar Julia Caesar:

”När började journalisterna svika sitt uppdrag att granska makten och istället smälta ihop med den politiska makten? När kröp de upp och gosade in sig som knähundar i maktens knä? När började journalisterna svika, vilseleda, bedra och bekriga sitt eget folk?

När jag började arbeta som journalist i slutet av 1960-talet var det annorlunda. När började det gå snett? När blev journalisterna maktspelare på politikernas planhalva? När började de granska folket åt makten?”


ps
Jag kommer att tänka på uttalandet av dåvarande invandringsministern Pierre Schori (s) i riksdagen i maj 1997, om att ”främlingsfientlighet” ska ses som något att ”kriminalisera och jaga”. Är det inte just vad journalister i Sverige ha ägnat sig åt alltsedan dess?

Men detta hade ju börjat redan före s-ministerns uttalande, och jag är inte säker på om det är media som sitter i knät på politikerna eller politikerna som sitter i knät på media. Det kan nog vara både-och.

Ett exempel är Expressen våren 1996, uppföljt med kvällstidningarnas gemensamma Expobilaga i juni.

ansikten
Hur har redaktörer och journalister inför sig själva kunnat motivera sitt agerande, försvara att de på detta sätt medverkar i förföljelse av oliktänkande?

I mitten av 90-talet användes kanske ännu inte begreppet värdegrund, men i botten ligger samma grundsyn: demokrat är den som har de rätta åsikterna. Demokratin värnas bäst genom att marginalisera och tysta dem som inte är pålitliga ”demokrater”.

Massmedia har utvecklats till att bli ett ”allt-i-ett”:
• Polis (avslöjar och griper brottslingarna)
• Åklagare och domare (utdömer straff)
• Verkställare av bestraffningar.

besok
”Det börjar med ord”, löd bildtexten till DN-montaget den 23/8, men det faktiska politiska våld som förekommit i Sverige under de senaste decennierna har ju framförallt drabbat sverigedemokrater och andra dissidenter.

Och hur låter DN när svenskar har mördats?  Julia Caesar:

”Peter Wolodarskis agendajournalistik har den senaste tiden bland annat manifesterat sig i att omedelbart efter knivmorden på Carola Herlin, 55, och hennes son Emil Herlin, 28, på Ikea i Västerås den 10 augusti trumpeta ut de här rubrikerna på DN:s nätsajt:

’Rädsla på boendet efter knivattacken’

’Trots allt – dödliga våldet har minskat. Sverige har blivit tryggare’

’Misstänkt Ikea-mördare livsfarligt skadad’.”


Den nu aktuella förföljelsen av skribenten Julia Caesar är alltså inte unik.

• Ett annat exempel som jag finner särskilt grovt är TV4:s straffexpedition och åsiktspolisande mot riksdagsledamoten Egon Frid (v) för hans krav på en oberoende utredning kring WTC-dådet 2001.

Se denna film:

• Till de särskilt grova exemplen finner jag även Kungsbacka-Nytts försök att avslöja och bestraffa deltagare vid ett tabloidarmöte i Göteborg. Journalistik som människojakt.

jsm


Mer

https://asylkaos.wordpress.com/2015/08/31/niklas-orrenius-ar-ingen-journalist-han-ar-en-torped-at-peter-wolodarski/

http://www.motpol.nu/oskorei/2015/08/31/dagens-nyheter-pyrrhussegrar-och-bojkotter/

http://www.motpol.nu/redaktionen/2015/08/31/orreniusvanstern-och-behovet-av-kontraterrorism/

http://antropocene.se/2015/august/darfor-sviker-den-tredje-statsmakten.html

http://www.d-intl.com/2015/08/31/ledare-journalisternas-dodsryckningar/

http://nyheteridag.se/darfor-hatas-du-som-journalist/

http://www.kimmoa.se/rn/visa?UID=7236903

https://toklandet.wordpress.com/2015/09/01/hanga-ut-adress-och-sant/


https://janmilld.wordpress.com/2014/01/02/malexander-och-wolodarski/

https://janmilld.wordpress.com/2013/09/24/agendasattare/

https://janmilld.wordpress.com/2011/07/31/wolodarski/

https://janmilld.wordpress.com/2012/03/17/fortal-eller-debatt/

https://janmilld.wordpress.com/2013/12/19/journalistik-och-vald/

https://janmilld.wordpress.com/2013/12/18/agenda-pa-hogvarv/

https://janmilld.wordpress.com/2013/11/12/inte-bara-tartor/

https://janmilld.wordpress.com/2013/12/13/ovantat-besok/

https://janmilld.wordpress.com/2013/12/12/ratten-till-vara-kanslor/

https://janmilld.wordpress.com/2015/08/27/media-som-sakerhetsrisk/

http://www.bgf.nu/nr/97/2/journalist.html


http://www.svd.se/pressombudsmannen-och-tryckfriheten

http://www.svd.se/po-i-replik-om-tryckfriheten

Media som säkerhetsrisk

Svenska massmedia ”kan” – inte bara när det gäller invandring och brottslighet.

Det gäller även säkerhetspolitik.

En första film finns nu klar från mitt anförande den 21 augusti 2015.

Den fokuserar på främst vad jag sade i Ukrainafrågan och blev på 32 minuter:

 


Mer

https://janmilld.wordpress.com/2015/08/10/hur-viktig-ar-varldsfreden/

http://www.vaken.se/thage-g-peterson-nej-till-nato-medlemskap/

https://www.youtube.com/watch?t=118&v=ZTPss0-CsS8

http://www.informationclearinghouse.info/article42678.htm

http://mikaelstyrman.blogspot.se/2015/08/vi-hade-tur-igar.html

http://newsvoice.se/2015/08/24/ingemar-warnstrom-varfor-mobbas-putin-del-1/#comments

https://parnassen.wordpress.com/2015/08/27/ej-pa-aktuellt-sverige-hjalper-nazisterna-i-ukraina-ww3-pa-g/

Osäkerhetspolitik

abc
Denna helg kunde jag tala inför likasinnade kring ett ämne som jag finner väsentligt. Betecknande är att i Sverige år 2015 kan ett sådant möte inte utannonseras offentligt. Det prövade ju Blågula frågor 2002 i Stockholm och det mötet saboterades av en cirkusvänster i samverkan med polismakten.

Liknande erfarenheter har också andra invandringskritiker fått göra, ganska nyligen. Ett planerat möte med Karl-Olov Arnstberg i Göteborg sommaren 2014 måste ställas in, då lokaluthyraren fick uppleva en hotbild och inte vågade hyra ut för ändamålet.

Mötesfriheten är alltså satt på undantag i Sverige. Ska vi kunna träffas och prata politik, vi som tycker annorlunda än makthavarna i någon viktig fråga, då måste vi samlas i hemlighet. Meningsmotståndare måste förhindras att i förväg på kännedom om mötet.

Temat för mitt anförande var ”OSÄKERHETSPOLITIK – en nutidshistoria i översikt” och det var uppdelat i tre block med sammanlagt 25 avsnitt:

1. Segraren skriver historien
2. Varför atombomber 1945?
3. Varför inga fler Hiroshima?
4. Risk för ny kärnvapenangrepp?
5. Varför skapades NATO?
6. Ryska kärnvapen
7. Kubakrisen 1962
8. Israels expansion
9. Vietnamkriget 1965-72

10. Sovjetunionens kollaps 1991
11. NATO:s expansion
12. Två krig på Balkan
13. WTC-dådet 2001
14  Kampen mot ”terrorismen”
15. Två krig i Irak
16. Libyen och Syrien 2011
17. Judisk makt i USA
18. Kärnvapenavtal och terrorbalans

19. Vad hände i Kiev 2014?
20. Ukraina och demokratin
21. Vem äger Krimhalvön?
22. Varför krig i östra Ukraina?
23. Sverige och NATO
24. Sverige och Ryssland
25. Massmedia och säkerhet.

19

Hela anförandet filmades och ambitionen är nu att göra åtminstone delar tillgängligt på Youtube eller motsvarande.

Förmodligen landar det i två filmer – en sammanfattande och en med fokus på de avsnitt jag finner mest angelägna, dvs de om Ukraina, Ryssland och svenska massmedia. Båda lär bli på cirka en halvtimme.

22

22pcr

 

MÖRKA KRAFTER

fb34

Om krafter som inte vill oss väl – fredagsbio redan på onsdag:

 

ssparken

stockholm-bob

 


Mer

http://www.nyatider.nu/ikea-morden-polisen-hinner-inte-forhora-vittnen-prioriterar-trygghetsskapande-atgarder-pa-asylboenden/

http://www.nyatider.nu/efter-ikea-morden-sa-krishanterar-media/

http://www.d-intl.com/2015/08/13/ledare-varfor-vagrar-polisen-dementera-ryktet-om-halshuggning-pa-ikea/

http://snaphanen.dk/2015/08/17/julia-caesar-sveriges-morka-krafter/

http://avpixlat.info/2015/08/27/ikeamorden-ansvar-och-hysteri/

http://antropocene.se/2015/august/den-goda-dumheten.html

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 174 andra följare