”Det har varit ett jobbigt år. Att försöka beskriva Ukrainakrisen i så nyanserade termer som möjligt har inte varit lätt i alla sammanhang. Man blir tämligen rejält misstänkliggjord om man anför att Vita huset i Washingon har stor skuld i uppkomsten av Ukrainakrisen och dess eskalering. Men i medierna hör vi bara att Ryssland har skuld.
Nyhetsdramaturgin är ett ämne för sig, och jag hoppas innerligt att någon djärv journalist inom en inte alltför avlägsen framtid tar sig an arbetet att beskriva hur nära vi varit att hamna i ett Europeiskt storkrig pga medierna som villigt torgfört de neo-konservativas budskap. Medierna har utan större reflektion anammat Vita husets världsbild, och Obama-administrationen har nyttjat sitt tolkningsföreträde i egenskap av ensam supermakt. Detta är ett mönster som resulterat i fullständiga krig i en rad länder.
Jag personligen har stora problem med situationen. Jag är frihetsvän, och jag har aldrig gillat den bräckliga grund som den ryska demokratin vilar på. Å andra sidan har USA visat gång på gång att man betjänar en totalitär världssyn som faktiskt är värre än Rysslands för stundeneffektivt , även om Tsar Putin målas ut som en ny blodtörstig Josef Stalin.
Denna hätska retorik mot Putin känns dock besynnerlig om man tränger sig djupare in i sfären av beslutsfattare och deras samtal. Jag har under morgonen suttit och lyssnat på ett antal anföranden från Valdai-klubben i Sochi från i höstas där bl.a. Vladimir Putin och den forne franske premiärministern Dominique de Villepin medverkade, bland många flera andra. Det som slår mig efter att ha lyssnat på Putins anförande är att han är konsistent i sitt budskap; det han sade i höstas återspeglar hans anförande i München 2007 där han gav sin syn om den unipolära världspolitiska scenen som domineras av USA ensamt. Konsekvensen är en mindre säker värld. Münchenanförandet handlade om Rysslands vilja till fortsatt nedrustning i ett globalt perspektiv, och han tog upp NATO:s svek mot Ryssland:
”I think it is obvious that NATO expansion does not have any relation with the modernisation of the Alliance itself or with ensuring security in Europe. On the contrary, it represents a serious provocation that reduces the level of mutual trust. And we have the right to ask: against whom is this expansion intended?
And what happened to the assurances our western partners made after the dissolution of the Warsaw Pact? Where are those declarations today? No one even remembers them.
But I will allow myself to remind this audience what was said. I would like to quote the speech of NATO General Secretary Mr Woerner in Brussels on 17 May 1990. He said at the time that: ‘the fact that we are ready not to place a NATO army outside of German territory gives the Soviet Union a firm security guarantee’. Where are these guarantees?”
När man läser Putins Münchenanförande från 2007 och låter hans ord korrespondera mot hans handlingar idag finns ingenting som tyder på en galnings spontana infall och krigslusta som det annars beskrivs i medierna. Verkligheten tycks vara helt annorlunda, både i ord och handling. Putin har inte dragit in Ukraina i ett blodigt inbördeskrig (där det nu spekuleras i dödstal kring 50’000 människor, d.v.s. tio gånger fler än den officiella siffran från regimen i Kiew). Det är Obama-administrationen som drivit Ukraina till denna situation. Och EU har hjälpt till.
Jan Millds blogg 
Kommentera