Hur tänker Orrenius?

lappen
”Låt mig få berätta hur jag tänker”.

Så skrev Niklas Orrenius på den lapp som han lämnat vid Julia Caesars bostad, efter DN:s fjärde besök där.

Varför skulle hon var intresserad av hur han tänker, så till den grad att hon då skulle vilja träffa honom?

För min del blir jag dock intresserad av  den tankevärld som Niklas Orrenius befinner sig i.

nodn

Jag skulle vilja veta mer om hur Orrenius tänker!

Kritiken från Julia Caesar och andra betecknar Niklas Orrenius som ”bisarr”. Han hade ju bara gjort en framställan om att få en intervju.

Detta väcker  frågor i mitt huvud:

1.
Hade han inte lyckats skaffa sig alla nödvändiga kontaktuppgifter? Åtminstone en postadress måste han ju ha haft tillgång till redan från början, eftersom han kunnat komma på besök.

Vore då inte enklast att bara t ex sända ett brev, med sin framställan om en intervju? Varför gjorde han inte så?

2.
Inte mindre än fyra gånger kom alltså Orrenius och DN på besök till JC. Stod det inte klart redan efter det första besöket, att hon avböjt kontakt?

Ska en kvinnas nej inte respekteras?

3.
Redan före det första besöket stod klart att JC valt att skriva under pseudonym.

Signalerade inte redan detta att hon önskade vara anonym?

4.
Gav Orrenius några utfästelser om anonymitet i händelse av en beviljad intervju?

Eller var själva syftet att tydliggöra att DN visste var hon bodde och därigenom försökt skrämma henne?

bor
5.
Var inte en sådan effekt hursomhelst att förvänta, med tanke på dels att man kom så många gånger, dels medförde fotograf?

6.
Var det inte också rimligt att JC skulle kunna uppfatta situationen just så, med tanke på att DN-agerandet ingick i ett mönster från Bonnier-media i Sverige?

Expressen har gjort olika hembesök, man har gjort en poäng av att kunna röja identiteten hos invandringskritiker på webben.

jo
7.
Vad jag också kan undra kring är hur Orrenius ser på våldet mot sverigedemokrater och andra dissidenter. Är det, som han ser saken, bara påhitt, eller kan där finnas någon substans?

I den mån dessa övergrepp har varit – eller är – verkliga, hur allvarligt ser han på det?

8.
Hur ser han på mötesfrihet och yttrandefrihet i Sverige idag?

Ska detta finnas för inte bara regimanhängare utan även för regimkritiker?

9.
Orrenius skrev för inte så länge sedan uppmärksammade artiklar om polisarbetet i Skåne, hur polisen där försökte motverka inte minst åldringsbrott genom spaningsregister över grupper som i ovanligt hög grad ägnat sig åt sådana brott.

Som resultat av DN:s insats har dessa spaningsregister tydligen nu upphört.

Ser Orrenius det som angeläget att polisen lyckas förebygga brott mot åldringar och att förövare av sådana brott grips och straffas?

10.
Efter en Orrenius-artikel om SD och Björn Söder fick Willy Silberstein från  Svenska Kommittén Mot Antisemitism i media förmedla en bild av att en föreställning om att det i Sverige existerar etniska svenskar blir riktat mot judar.

Hur ser Orrenius själv på detta – finns etniska svenskar?


Mer

http://www.marikaformgren.se/#post81

http://snaphanen.dk/2015/08/29/sondagskronika-mardrommen/

https://janmilld.wordpress.com/2015/08/30/inte-bara-wolodarski/

Media som säkerhetsrisk

Svenska massmedia ”kan” – inte bara när det gäller invandring och brottslighet.

Det gäller även säkerhetspolitik.

En första film finns nu klar från mitt anförande den 21 augusti 2015.

Den fokuserar på främst vad jag sade i Ukrainafrågan och blev på 32 minuter:

 


Mer

https://janmilld.wordpress.com/2015/08/10/hur-viktig-ar-varldsfreden/

http://www.vaken.se/thage-g-peterson-nej-till-nato-medlemskap/

https://www.youtube.com/watch?t=118&v=ZTPss0-CsS8

http://www.informationclearinghouse.info/article42678.htm

http://mikaelstyrman.blogspot.se/2015/08/vi-hade-tur-igar.html

http://newsvoice.se/2015/08/24/ingemar-warnstrom-varfor-mobbas-putin-del-1/#comments

https://parnassen.wordpress.com/2015/08/27/ej-pa-aktuellt-sverige-hjalper-nazisterna-i-ukraina-ww3-pa-g/

Osäkerhetspolitik

abc
Denna helg kunde jag tala inför likasinnade kring ett ämne som jag finner väsentligt. Betecknande är att i Sverige år 2015 kan ett sådant möte inte utannonseras offentligt. Det prövade ju Blågula frågor 2002 i Stockholm och det mötet saboterades av en cirkusvänster i samverkan med polismakten.

Liknande erfarenheter har också andra invandringskritiker fått göra, ganska nyligen. Ett planerat möte med Karl-Olov Arnstberg i Göteborg sommaren 2014 måste ställas in, då lokaluthyraren fick uppleva en hotbild och inte vågade hyra ut för ändamålet.

Mötesfriheten är alltså satt på undantag i Sverige. Ska vi kunna träffas och prata politik, vi som tycker annorlunda än makthavarna i någon viktig fråga, då måste vi samlas i hemlighet. Meningsmotståndare måste förhindras att i förväg på kännedom om mötet.

Temat för mitt anförande var ”OSÄKERHETSPOLITIK – en nutidshistoria i översikt” och det var uppdelat i tre block med sammanlagt 25 avsnitt:

1. Segraren skriver historien
2. Varför atombomber 1945?
3. Varför inga fler Hiroshima?
4. Risk för ny kärnvapenangrepp?
5. Varför skapades NATO?
6. Ryska kärnvapen
7. Kubakrisen 1962
8. Israels expansion
9. Vietnamkriget 1965-72

10. Sovjetunionens kollaps 1991
11. NATO:s expansion
12. Två krig på Balkan
13. WTC-dådet 2001
14  Kampen mot ”terrorismen”
15. Två krig i Irak
16. Libyen och Syrien 2011
17. Judisk makt i USA
18. Kärnvapenavtal och terrorbalans

19. Vad hände i Kiev 2014?
20. Ukraina och demokratin
21. Vem äger Krimhalvön?
22. Varför krig i östra Ukraina?
23. Sverige och NATO
24. Sverige och Ryssland
25. Massmedia och säkerhet.

19

Hela anförandet filmades och ambitionen är nu att göra åtminstone delar tillgängligt på Youtube eller motsvarande.

Förmodligen landar det i två filmer – en sammanfattande och en med fokus på de avsnitt jag finner mest angelägna, dvs de om Ukraina, Ryssland och svenska massmedia. Båda lär bli på cirka en halvtimme.

22

22pcr

 

MÖRKA KRAFTER

fb34

Om krafter som inte vill oss väl – fredagsbio redan på onsdag:

 

ssparken

stockholm-bob

 


Mer

http://www.nyatider.nu/ikea-morden-polisen-hinner-inte-forhora-vittnen-prioriterar-trygghetsskapande-atgarder-pa-asylboenden/

http://www.nyatider.nu/efter-ikea-morden-sa-krishanterar-media/

http://www.d-intl.com/2015/08/13/ledare-varfor-vagrar-polisen-dementera-ryktet-om-halshuggning-pa-ikea/

http://snaphanen.dk/2015/08/17/julia-caesar-sveriges-morka-krafter/

http://avpixlat.info/2015/08/27/ikeamorden-ansvar-och-hysteri/

http://antropocene.se/2015/august/den-goda-dumheten.html

Cirkusvänstern

cirkusv

Här kommer fredagsbio 33: ”På cykeltur med CIRKUSVÄNSTERN”.

Av det som tas upp i denna film är det två moment som kan göra mig särskilt upprörd:

1. Svassandet

Det ena är programledarens svassande attityd, som det kommer till uttryck 6.30 in i filmen – vädjande om bifall från cv-företrädaren, med ett ”vi” som i praktiken exkluderar de flesta svenskar.

vi

2.  Anspråksfullheten

Det andra är stöddigheten från cirkusvänsterns Emma Dominguez, med sin självklara föreställning att kunna sätta sig på oss svenskar.


Dominguez företräder alltså en aktuell politisk strömning, som jag vill kalla ”cirkusvänster”.

Traditionell vänster har handlat om att slå vakt om värden som frihet, jämlikhet och trygghet, man har önskat försvara svaga grupper och medverka till ett bra fungerande samhälle. I grunden någonting positivt.

Den ”vänster” som nu märks av har istället en genomgående negativ innebörd. Det handlar mest om att kverulera och att hindra andra från att komma till tals och verka politiskt, mest om att riva ned, krossa och stoppa. Mycket av känsla, spontanitet och grupptryck – föga av eftertanke, förnuft och rimlighet.

Emma Dominguez representerar denna strömning.

makten

Det blir i huvudsak tre moment – de går iofs in i varandra – som jag vill förknippa med begreppet ”cirkusvänster”:

A. Kränkthet

En lättkränkthet och benägenhet att försöka skuldbelägga oss svenskar.  En överkänslighet för vad man kan uppfatta som obehagligt.

Detta går hand-i-hand med en ansvarsbefrielse för egen del.

Sin kränkthet använder man som redskap för att driva igenom en egen agenda.

B. Odemokrati

Meningsmotståndare ska tystas och hindras att göra hörda, kritik vill man slippa ta del av.

Cirkusvänstern är motståndare till yttrandefrihet och mötesfrihet.

Denna hållning går hand-i-hand med en benägenhet att ta till våld och begå fysiska övergrepp på meningsmotståndare.

C. Rasism

Paradoxalt kan det möjligen framstå, men allt tal om ”rasism” och ”alla människors lika värde” hindrar inte att cirkusvänstern i praktiken själv är väldigt fixerad vid etnicitet och hudfärg.

I stället för att hävda lika rättigheter oavsett etnicitet och hudfärg arbetar man för särrättigheter och diskriminering. Lagen om ”hets mot folkgrupp” är där bara ett av flera exempel.

För cirkusvänstern är vit hudfärg någonting problematiskt.  Lyssna exempelvis på v-riksdagskvinnan Rosanna Dinamarca 2.30 in i denna film.

mittland


 

Mer

http://mikaelstyrman.blogspot.se/2015/08/po-till-forsvar-for-morklaggningen.html

https://parnassen.wordpress.com/2015/08/16/svarta-gubbar-pa-gatan-ska-man-kanna-sig-krankt/

Hur viktig är världsfreden?


stopmissil

En bekant till mig gjorde nyligen reflexionen att det nu känns som det kunde ha varit på sensommaren 1939, innan andra världskriget bröt ut. Hittillsvarande världskrig har ju börjat på höstkanten.

Jag tänker också på 1914. Det var tydligen med glädje och tillförsikt som man gick ut i världskriget. Förvissade om att snabbt ge motståndaren ”på moppo”, och övertygade om att vederbörande förtjänade detta.  Fiendens ondska var det inte svårt att övertyga människor om – även den grövsta propaganda om detta gick hem hos många.

Tag fp-ledaren Jan Björklunds aktuella anklagelser mot ryssarna. Är det så att han där gör en riktigt bedömning? Jag menar då inte sakfrågan, att Ryssland är aggressivt, utan taktiskt.

Är det vad som ”går hem i stugorna”, är det vad många svenskar vill höra? Hatar de själva ”ryssen” och uppskattar budskap som kan förstärka denna motvilja? Känns det gott att få hata ännu litet mer?

rfmarke

Låt mig utan omsvep erkänna, att jag betraktar mig själv som ryssvän.

Inte så att jag med automatik gillar allt som kommer från Moskva. Tvärtom, jag retar mig t ex alltmer på hur TV-kanalen Russia Today nu tröskar samma budskap om migration, flyktingar och ”extremhöger”,  som vi redan dränks av i vår egen svenska television.

Men jag har en särskild aktning för ryssar, därför att de vet vad krig är. De har gått igenom helveten.  Av samma skäl hyser jag en särskild aktning för bl.a. tyskar.

Till detta kommer att jag är vän av amerikaner, fransmän, kineser, japaner, m.fl.  Ja, vän av i princip alla folk på jorden – i den bemärkelsen att de bör slippa att drabbas av krig.

putinpek

Nu till min ”punch-line” i denna bloggtext:

Våra intressen är gemensamma.  Svenskar och ryssar har i grunden samma intresse!

• Vi har alla intresse av att undgå ett nytt världskrig. En insikt som egentligen borde vara självklar – det är ju ofrånkomligt att ett sådant krig skulle bli ett kärnvapenkrig och därför drabba oss alla.

• Vi har dessutom ett gemensamt intresse av avspänning och nedrustning. Inte bara därför att rustningarna slukar resurser, som kunde användas till andra och bättre ändamål.

Det är också så att det inte gagnar oss svenskar om ryssarna känner sig otrygga (vilket NATO:s expansion österut och kuppen i Kiev är ägnade att bidraga till). Otrygga grannar kan vara farliga grannar.  Vi har ett ömsesidigt intresse av att andra sidan inte ska känna sig hotad. Säkerhet är något att bygga tillsammans.


Vilket leder över till en artikel av Wolfgang Hansson i Aftonbladet i oktober 2014 – en nyhetsförmedling på  barnkammarnivå!

putinsur

Ämnet var NATO:s utvidgning österut och vinklingen blev dubbel. Det handlade om:

– bara en person, Putin, inte om det ryska folket och Ryssland som nation.

– Putins personliga känslor, inte om vad som kan vara en rimlig reaktion.

I själva verket finns naturligtvis saklig grund att reagera mot NATO:s expansion, och det gäller då alla ryssar.

NATO-expansionen, nya västmissiler i Polen och Tjeckien, offensiven i Ukraina och uppsägandet av ABM-avtalet – allt går i samma riktning, nämligen bort från terrorbalansen med dess ömsesidiga kärnvapenavskräckning.

USA har redan två gånger visat, att man varit beredd att använda i kärnvapen i verkligheten, mot människor. Det skedde i Japan 1945 – över Hiroshima den 6 augusti och över Nagasaki den 9 augusti.

Vad är förklaringen till att man ännu inte använt kärnvapen även i Ryssland och mot Moskva?

Den amerikanske författaren William Engdahl skriver i sin bok ”Full Spectrum Dominance”, att att den sovjetiska atombomben 1949 kanske räddade Moskva från att utsättas för en amerikansk kärnvapenattack.  Engdahl skriver:

”The first Pentagon war plan for nuclear first strike was never implemented.  The Soviet Unions detonation of its own atomic bomb in Augusti 1949 caught the United States planners completely by surprise.  The swift development of the Russian atomic bomb changed the calculus of a first strike for the coming decades, and what would have been a hot war came to be the Cold War.

Världspolitiken får inte betraktas som en gigantisk idrottstävling, där man har att ”hålla på” det ena laget. Det handlar om allas vår existens! Då gäller det att kunna se situationen ur även motsidans perspektiv och att finna handlingslinjer som kan vara ändamålsenliga för att minska spänningen.

nidbild

”Ryssland är aggressivt”.

Detta aggressiva budskap förmedlas av både Jan Björklund och andra partiledare, det förmedlas också av svenska massmedia.

Därvid uteblir två frågor:

A.  Vilken är bakgrunden till Rysslands agerande?

B. Hur blir jämförelsen med USA:s agerande? Hur ser hela bilden ut?

baser
– USA:s militärutgifter är 10 gånger så höga som Rysslands och USA har militärbaser över hela världen.

– Under de senaste hundra åren har USA befunnit sig i krig nästan konstant, alltid någonstans på klotet.

– Hur många människor dödades bara i det senaste Irakkriget, år 2003 och framåt?

– Hur många drone-attacker har president Obama beordrat?

irak

– I hur många grannländer till USA finns det rysk militär och ryska baser?


expansion


 

Mer

Filmer av Erik Johansson

Björklund och säkerheten

Krims sorti

Björklund och säkerheten

 jb1

Veckans fredagsbio – ”Osäker politik”  har Jan Björklund och NATO i fokus.

Folkpartiledaren lastar ju kategoriskt aktuella säkerhetsproblem för Sverige på Putin och Ryssland.  Vad han särskilt lägger ryssarna till last är att de lät Krimhalvön återförenas med Ryssland.

Denna återförening har dock en bakgrund som varken Björklund eller andra propagandister vill känna till, det som jag tog upp i senaste bloggtexten.  Övergreppen mot krimbor vilka försökt agera demokratiskt, som ansvarstagande medborgare i Ukraina.

kiev

Då är vi inne på kuppen i Kiev i februari 2014.

Bakgrunden till denna var ju ett tidigare misslyckande. Även om detta började bra för de inblandade.

Kolla 5.30 in i denna film. Här konstaterar alltså medarbetare till oligarken Berezovskij  förundrat hur lätt de kunnat organisera manifestationer i Kiev. Först satt de vid sina skrivbord och planerade, sedan fanns alla de entusiastiska demonstranterna där, på plats.

orange

val2004

Resultatet blev den s.k. Orangea revolutionen i Ukraina år 2004.

Först vann Viktor Janukovytj presidentvalet det året, över sin orangea motståndare Viktor Jusjtjenko. Högsta domstolen ansåg dock att valfusk förekommit. I omvalet samma år segrade Jusjtjenko och blev president.

”Problemet” var att detta inte innebar någon permanent lösning. I nästkommande ordinarie presidentval, 2010, vann Janukovytj och Jusjtjenko tvingades lämna presidentposten, efter 5 år.

Detta var en bakgrund till händelserna i Kiev 2013-14, med USA:s satsning av 5.000 miljoner dollar för att mer definitivt bryta inflytandet från befolkningen i östra och södra Ukraina.

Här handlar det om två moment:

A. Med våld störta den sittande presidenten.

B. Genom hot och terror nedkämpa opposition.

Möjligheter hade funnits att på demokratisk väg byta ut Viktor Janukovytj 2014, då en överenskommelse förhandlats fram om:

• en konstitutionell reform att genomföras före september

• nytt presidentval senast i december 

• bildandet av en samlingsregering.

Nackdelen med detta vore dubbel:

– det fanns ingen garanti för att en majoritet av väljarna skulle rösta på USA:s kandidat

– även om så blev fallet fanns en risk att de i valet därefter skulle rösta annorlunda.


Blir det överdrivet att tala om agerandet från USA, Högra sektorn och kuppregimen som uttryck för en ”terror”?

Vad annars kalla det, när man med våldsmetoder skrämmer politiska meningsmotståndare och förhindrar dem att verka demokratiskt?

• Ett första exempel är alltså övergreppen mot krimbor, som varit i Kiev och demonstrerat.

• Ett andra är massakern i Odessa den 2 maj 2014

• Ett tredje är misshandel av motkandidater i val

• Ett fjärde är en serie märkliga ”självmord” bland kuppkritiker

Till detta kommer den återkommande  beskjutningen av civilbefolkningen i östra Ukraina och brotten mot Minskavtalet.


Här kommer fredagsbio 32:


 

Och en film till, kring NATO:s expansion:

 

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 174 andra följare