Nej till russofobi!

55titel
Veckans fredagsbio heter ”Spola RUSSOFOBIN!” och har samband med senaste bloggtexten, om NATO.  Det russofobiska kampanjandet i våra massmedia drivs av en strävan till svenskt NATO-medlemskap.

I begreppet ”fobi” ligger ju en starkt överdriven och irrationell rädsla för något. Det är med viss tvekan som jag här använder det begreppet, eftersom det så har missbrukats så mycket genom talet om ”islamofobi” beträffande motstånd mot islamiseringen av Sverige och saklig kritik av muslimer. Ändå:

Begreppet ”russofobi” är motiverat, eftersom det i Sverige verkligen finns denna typ av rädsla för och fientlighet mot ryssar och Ryssland.

Man kan fråga sig varför!

Jag kan se tre förklaringar:


poltava
1. Svensk historia

På 1700-talet tvingades vi erfara både nederlaget vid Poltava och det förödande skärgårdskriget. Med freden i Nystad förlorade Sverige både Ingermanland och Baltikum till Ryssland. Sedan kom mordet på  ett svenskt sändebud, Sinclairvisan och påföljande krig mot Ryssland, där hela Finland blev ockuperat var nära att förloras till Ryssland. Definitivt inträffade detta något senare,  år 1809.

Mer om svensk-rysk historia här, här och här.


moskva36
2. Kommunistiskt förtryck

Efter den judiska revolutionen i oktober 1917 i Ryssland följde en period av brutalt och omfattande kommunistiskt förtryck. Först drabbades människorna inom gränserna för Sovjetunionen, vilket alltså inkluderade Ukraina och Baltikum. Efter 1945 drabbades även polacker, ungrare och andra folk i Östeuropa.

En inventering kring detta har jag tidigare gjort här.

Tilläggas kan att Estland tillhörde Tsarryssland under mer än två sekler, fram till slutet av Första Världskriget, då landet blev självständigt. Kring 1940 ockuperades både Estland, Lettland och Litauen av sovjetiska trupper. På detta följde två erfarenheter:

a) omfattande inflyttning av etniska ryssar

b) sändande av dissidenter, eller bara misstänkta sådana, till läger i Sibirien.


natoanna
3. NATO-kampanjandet

Det långvariga och allt intensivare kampanjandet i våra massmedia börjar också ge avläsbara resultat. Ryssland uppfattas som hotfullt och Vladimir Putin ses som en skurk.  Opinionsmätningar tyder på att alltfler svenskar nu önskar att Sverige ska gå med i NATO.

Detta kampanjande hängs upp på tre moment, i denna prioritetsordning:

A. Krimhalvön
Krim ”annekterades” inte. Återanslutningen till Ryssland låg i linje med en stark folkvilja. Bakom denna fanns ett självklart och starkt intresse av att slippa drabbas av de våldsextrema grupperingar som härjat så obehindrat i Ukraina alltsedan Kievkuppen.

B. Östra Ukraina
Det bor många rysktalande i Ukraina, framförallt i öster och söder. Med främst deras stöd hade Viktor Janukovytj valts 2010. Deras president störtades i februari 2014. Moskva har närmast verkat återhållande beträffande separatism i Donetsk och Lugansk.

C. Syrien
Utan det ryska ingripandet i Syrien skulle ISIS ha segrat. I princip blir detta vad SVT:s Anna Hedenmo pläderar för i den aktuella filmen, fredagsbio 55:


Framförallt två moment  kan förklara att Ryssland nu spänner musklerna militärt – moment som svenska massmedia missar, och som de flesta svenskar därför är ganska ovetande om:

I.
Det första gäller vad som inträffade i Kiev under februari 2014, dvs att
– den valde presidenten störtades, författningen sattes ur spel
– det skedde våldsamt och har följts upp med en terror mot oliktänkande
– USA satsade 5.000 miljoner dollar på detta maktskifte.

kiev14

2.
Det andra gäller att NATO – istället för att läggas ned 1991, efter Sovjetunionens kollaps och Östeuropas befrielse – utvidgades österut, med många nya medlemsländer. Samt drog igång ett antal angreppskrig, med förödda länder, miljoner dödade/skadade/hemlösa och enorma strömmar av flyktingar/migranter som följd.

natoexpanstion


Mer finns att säga i detta ämne. Närmast ska jag utveckla mina tankar i ett svar på en kommentar från signaturen ”Sam” i min förra bloggtext.


Mer

https://janmilld.wordpress.com/2015/12/01/russofobisk-sd-film/

https://janmilld.wordpress.com/2016/02/11/ska-vi-hata-ryssar/

https://janmilld.wordpress.com/2011/08/22/pa-nato-menyn/

https://janmilld.wordpress.com/2015/09/29/na-te-nato/

https://janmilld.wordpress.com/2015/11/26/vad-forsvarar-nato/

https://janmilld.wordpress.com/2016/03/07/turkiet-kraver/

https://janmilld.wordpress.com/2015/03/12/i-bildts-fotspar/

https://janmilld.wordpress.com/kiev-2014/

http://www.janmilld.se/ukraina/

http://www.janmilld.se/nato/

http://www.exponerat.net/jan-milld-replik-om-ryssland/

http://www.unz.com/tsaker/counter-propaganda-russian-style/

http://www.svtplay.se/video/8714307/ukraina-revolutionens-morka-sida/dokument-utifran-ukraina-revolutionens-morka-sida-svt

NATO nästa?

dndeb
Dagens Nyheter har nu redovisat en opinionsmätning från SOM-institutet som visar att stödet för en svensk anslutning till Nato har ökat.

Iofs inte så att en majoritet önskar en anslutning, men antalet svarande som gör det är större än de som motsätter sig en Nato-anslutning. En majoritet sade sig samtidigt önska en fortsatt alliansfrihet för Sverige.

Ändå görs detta till en nyhet och ges utrymme i DN.

kurvorna
Metoden är uppenbar:

• Först en ihållande och ensidig propaganda mot Ryssland och för Nato.

• Sedan mätningar som ger bränsle för ytterligare propaganda.

Det här är  ”Sifo-demokrati”, dvs man lyfter fram en opinion (om ens det), som är illa informerad i en fråga, och menar att denna ska tillmätas betydelse.

Verklig demokrati förutsätter naturligtvis att medborgarna först fått en chans att sätta sig in i frågan, och ta del av fakta och argument från mer än en sida!

Om så skedde skulle svenska folket få höra även argument mot NATO-anslutning:

1. Som Nato-medlem blir Sverige en självklar rysk måltavla i händelse av krig.

2. Som Nato-medlem ingår Sverige i samma allians som Turkiet och måste deltaga på Turkiets sida om Erdogan lyckas provocera fram ett krig.

3. Nato är inte en allians för fred och försvar, det är en allians för krig och angrepp. Det framgick vid t ex bombkriget mot Serbien 1999.

4. Sverige kunde klara sig utan att vara Nato-medlem när Sovjetunionen fanns och hela Östeuropa levde under kommunistisk diktatur. Nu är detta ändrat – varför då överge alliansfriheten?!

Jag skrev nyligen en artikel om Nato i Nya Tider:

natontjm


Under rubriken Nato ökar säkerheten” skriver Ingemar Ögren i NyT 16/2016: ”Nu ser vi hur det nya Ryssland spänner musklerna. Krim har man annekterat,..” Mot den bakgrunden ser Ögren en risk i att de baltiska länderna ska angripas av Ryssland.

Tydligen vill han att Sverige nu som ett svar på detta bör göra Gotland – ”ett osänkbart hangarfartyg” – tillgängligt för Nato.

Ögrens tankegångar ligger förvisso i linje med en hållning till Ryssland som konsekvent präglat västliga massmedia. Den perverterade ensidigheten i denna hållning tycker jag har fångats väl av M S King i boken ”The war against Putin”:

”• Har Ryssland bombat suveräna stater till underkastelse?

– Nej, det var USA som gjorde det (Irak, Afghanistan, Libyen).

  • Har Ryssland inrättat tortyrläger för krigsfångar?

– Nej, det var USA som gjorde det (Guantanamo, Abu Ghraib).

  • Har Ryssland dödat kvinnor, äldre och barn med drönare?

– Nej, det var USA som gjorde det (Pakistan, Jemen, Sudan, Somalia).

  • Har Ryssland använt subversion för att underblåsa ’spontana’ protester och kupper mot utländska regeringar?

– Nej, det var USA som gjorde att (Georgien, Ukraina (två gånger), Egypten, Tunisien och många fler!).

  • Hotar Ryssland att attackera något annat land?

– Nej, det är USA som gör det (N.Korea, Iran, Libanon, Syrien).”


Framförallt vill jag påstå att Ingemar Ögren förbigår viktiga moment i vår nutidshistoria:

Som aktiv i fredsrörelsen under efterkrigstiden tillhörde jag själv dem som pläderade för att ryssarna skulle släppa de östeuropeiska länderna fria.

Iofs var det ryska säkerhetstänkandet begripligt efter den nazityska invasionen och det enorma pris i människoliv och materiell förödelse som den förorsakat. Psykologiskt var det inte svårt att förstå känslan av att efter dessa erfarenheter behöva en geografisk buffert västerut. Den tekniska utvecklingen, med missiler som nådde långt, gjorde dock att detta ändå inte gav säkerhet.

Bara genom förtroendeskapande åtgärder och ökad förståelse, avspänning och nedrustning, kunde säkerhet uppnås! Till detta skulle Sovjetunionen kunna bidraga genom att låta folken i Ungern, Tjeckoslovakien, Polen och andra öststater själva välja sin väg.

Efter Berlinmurens fall hösten 1989 inträffade just detta. 1990 kunde Tyskland återförenas, med godkännande från Moskva. 1991 kollapsade Sovjetunionen och även de baltiska staterna blev fria.

År 1991 upplöstes Warszawapakten och året därpå fanns inte längre något land i Europa med kommunistiskt styre.

Rimligen borde i denna nya situation även Nato ha upplösts. Den hade ju bildats 1949 som en försvarsallians, riktat mot kommunismen.

Som bekant inträffade ändå inte detta.

Tvärtom – Nato utvidgades österut, snart med 12 nya medlemmar! Varför?

Klart är att man därmed missade ett historiskt tillfälle till avspänning och nedrustning.

Klart är att ryssarna här kände sig, och alltjämt känner sig, svikna. På goda grunder. Eller hur?

Ovanpå detta kom den våldsamma kuppen i Kiev 2014, där USA hade investerat 5.000 miljoner dollar på att få den valde presidenten störtad.

Som många andra debattörer hänger Ingemar Ögren upp sin hotbild på den ryska ”annekteringen” av Krim. Om den saken finns mycket att säga, och det vill jag beröra här:

  • Krimhalvön tillhörde Ryssland alltsedan slutet av 1700-talet och under två sekler.

  • Jalta och Svartahavskusten var för ryssar, alltsedan tsartiden, det högst rankade semestermålet, ungefär som Rivieran för fransmän eller Balatonsjön för ungrare.

  • Krimhalvön bebos till övervägande del av ryssar.

  • När Krim 1954  fördes över från den Ryska sovjetrepubliken till den Ukrainska sovjetrepubliken var det inom ramen för Sovjetunionen och något som få då fäste avseende vid, då det inte uppfattades ha någon praktisk betydelse. Bara en administrativ förändring. Det skedde genom ett infall från partiledaren Nikita Chrustjov och kanske inte ens då i enlighet med Sovjetunionens lagstiftning.

  • Geopolitiskt är tillgången till Svartahavskusten och flottbasen Sevastopol på Krim viktig för Ryssland. Detta ställdes på sin spets efter det mot Moskva riktade maktskiftet i Kiev.

  • En stor majoritet av krimborna uttalade sig i folkomröstningen den 16 mars 2014 för att få tillhöra Ryssland. Två tidigare folkomröstningar på Krim gick i samma riktning.

  • Om anslutningen av Krim till Ryssland skedde i strid mot Ukrainas författning så gäller detta rimligen även USA-kuppen veckorna dessförinnan.

  • Det handlade också om vardaglig säkerhet för befolkningen på Krimhalvön. Efter Kievkuppen gjorde sig våldsbenägna extremistgrupper breda i Ukraina och kunde terrorisera varje ansats till opposition.

Till bilden hör att det rent tekniskt var möjligt att skära av halvön, så att våldsextremister kunde förhindras tillträde till den. Dels genom geografin, dels genom förekomsten av ett stort antal ryska soldater, som var stationerade i Sevastopol.

  • Det visade sig också att man lyckades. Separationen från Ukraina genomfördes fredligt, utan blodsutgjutelse.

Sammantaget blir det, menar jag, fel att alls tala om en ”annektering” av Krim. Anslutningen – eller snarare återanslutningen – av Krim skedde med ett stort folkligt stöd.

Kosovo tilläts lämna Serbien – varför skulle inte Krim få lämna Ukraina? Varför här mäta med så olika mått?


Visst – Ryssland kan nu sägas ”spänna musklerna”, men fortfarande uppgår Rysslands militärutgifter till bara en tiondel av USA:s.

En titt på jordgloben visar att USA omringar Ryssland och Kina med militärbaser, medan något motsvarande inte gäller i omvänd riktning. Sovjetunionen monterade ned sina kärnvapen på Kuba 1962.

Visst – ryskt militärflyg och ryska krigsfartyg övar runt Östersjön. Men Ryssland har ju kust vid Östersjön, till skillnad från vad som gäller för USA.

Sant är, som Ingemar Ögren konstaterar, att Sverige under efterkrigstiden varit föga neutralt. Vi har hela tiden har varit knutna till Nato och den kopplingen har successivt blivit allt starkare.

Jag menar att det är en olycklig utveckling, som vi bör försöka styra bort från, av två skäl:

  1. Ju mer knutet Sverige är till Nato, desto självklarare blir vi till en rysk måltavla i händelse av krig mellan Ryssland och Nato.

Som Nato-medlem skulle Sverige vara förpliktigat att bistå det aggressiva Turkiet vid en konflikt med Ryssland.

  1. Nato är en allians för krig, vilket framgått genom angreppen på Serbien 1999 och Libyen 2011.

Nato bör därför avvecklas, inte ytterligare stärkas!

 


Mer

https://erikjohanssonblog.wordpress.com/2016/05/16/svenska-folket-luras-med-i-nato/

http://www.dn.se/debatt/stod-for-nato-medlemskap-nu-storre-an-motstandet/

https://peterkrabbe.wordpress.com/2016/05/07/en-bra-kapten-behover-en-kikare/

https://anthropocene.live/2016/05/06/sverige-i-fel-bat/

http://nyheteridag.se/jan-myrdals-tal-till-minne-av-segern-mot-hitlerfascismen-ryssland-gav-det-storsta-offret/

http://www.globalresearch.ca/nato-proudly-delivering-death-since-1949/5321041

https://janmilld.files.wordpress.com/2016/05/natojm.pdf

Vi behöver poliser!

1.fb48

Som mycket annat i det svenska samhället är polismakten under nedmontering:

• Resurserna blir otillräckliga när brottsligheten ökar, varav det mesta nu verkar ha koppling till massinvandringen.

• Ledning och organisation är sämre än på länge med den nya chefen, Dan Eliasson.

• Massmedia fortsätter att hetsa mot enskilda poliser.


Först en ensidigt vinklad historia, där läsare/lyssnare/tittare bara får valda fragment.

Sedan polischefer som viker sig direkt, istället för att ta sina anställda i försvar.


Detta har länge varit ett mönster.

En aktuell historia är nu polismannen som skulle ha sagt otrevliga ord till en person av utländsk härkomst. Helt utan anledning, som det framställs.  Fanns inte en bakgrund till kontroversen?!

Som medborgare hänvisas vi till att gissa oss till sanningen, även om mönstret alltmer kan hjälpa oss till kvalificerade sådana gissningar.

Lyssna bara på TV4-presentationen:

Vad gjorde denne man ständigt på asylboenden, med kamera och utrustning för ljudinspelning?

Hur länge har han varit i Sverige och hur försörjer han sig?

Hur kan ha tid att ständigt hänga på olika asylboende?

Varför gör han det?

Han var inte mer välkommen på boenden – varför? Den frågan ställs inte av journalisterna!

Vad hade han gjort för att provocera polismän?


Svenska massmedia är destruktiva.

vtland


PS

Mönstret känns för övrigt igen från behandlingen av Röda-Kors-voluntären Barbro Feldt i Falun. Först provocerades hon av en en kriminell utlänning, som tog upp ljud och sedan kopplad in massmedia. Varpå journalisterna gick igång och uppvaktade Röda-Kors-chefer. Dessa vek sig dubbla och tog avstånd på PK-maner. Det slutade med att den gamla kvinnan drevs i döden.

4.40 in i fredagsbio 30:

 



Mer

http://avpixlat.info/2016/04/29/vaxande-missnoje-bland-sveriges-poliser/

https://petterssonsblogg.se/2016/04/28/lite-om-historien-bakom-arabjaveln/

https://varjager.wordpress.com/2016/04/28/s-o-s-s-o-s-alla-sverige-vanliga-resurser-maste-omedelbart-sattas-in-for-att-stodja-polismannen/

https://janmilld.wordpress.com/2013/03/15/polisarbetet-och-persson/