”Ingen sanning kan döljas”

tolp

”Ingen sanning kan döljas, diktatorer kan ej gömma sig”.

Så deklarerade FN-ambassadör Jan Eliasson i TV4:s Nyhetsmorgon inför starten av NATO:s bombkrig mot Libyen våren 2011 och det mord på landets ledare Al-Gathafi som sedan följde.

natofrihet

Nog finns en hel del sanningar och anmärkningsvärda moment att här lyfta fram! 

Jag tänker på att:

• Var det rimligt att på detta sätt utnyttja FN-resolution 1973 om en ”flygförbudszon”?

• Libyen var Afrikas kanske bäst fungerande land.  Varför slå sönder detta samhälle?

• Som skäl angavs att Al-Gathafi var en diktator.

Vilka andra länder i Afrika eller arabvärlden var mer demokratiska?

• Som skäl angavs också att Al-Gathafi dödade individer ur sitt eget folk – hur mycket sanning låg i detta?

NATO:s halvårslånga bombkrig i Libyen dödade 700 personer och skadade 4000.

• I vilken utsträckning var kriget mot Al-Gathafi resultatet av ett folkligt upprop och i vilken utsträckning en utländsk intervention?

• Engagemanget var så stort från västländer när det skulle bombas, men så snart bomberna tystnat tystnade även intresset för situationen i Libyen.  På vad sätt har folket i Libyen nu en bättre situationen än innan bomberna började falla?

• Vilka lärdomar drar politiker och massmedia i Sverige av Libyenkriget 2001?

• Ingick Libyenkriget i en plan att underlätta ytterligare massinvandring till Europa från Afrika, eller blev detta bara en oavsiktlig konsekvens?

river

Framförallt förtjänar noteras att kriget mot Libyen och det där med våld framtvingade regimskiftet ingick i en plan från Washington, omfattande även en rad andra länder. Det ingår i en strävan efter världsdominans, där USA ska ha en ”exceptionell” roll.

På USA:s pluskonto kan sättas, att det finns framträdande amerikanska debattörer och politiker som motsätter sig denna politik.

Frågan blir dock: var finns de svenska debattörer och politiker som också gör det? Klart är att dit hör inte socialdemokraten Jan Eliasson.

Veckans fredagsbio heter  ”Toppdiplomaten och LIBYEN” och kommer här:


 

Mer:

https://janmilld.wordpress.com/2014/08/05/failed-state-1-libyen/

http://www.bgf.nu/gb/

https://janmilld.wordpress.com/2015/05/15/hur-tanker-putin/

https://janmilld.wordpress.com/2012/02/10/karthago-och-libyen/

https://janmilld.wordpress.com/2011/08/22/tv-om-libyen/


https://www.youtube.com/watch?v=xANMKj7Md0E

https://www.youtube.com/watch?v=xzeeYLoRY4k

https://www.youtube.com/watch?v=hTfewKWj9xA

https://www.youtube.com/watch?v=Iw5Ij_RFJ1Q

6 miljoner?

a

Denna bloggtext ska handla om Förintelsen. Med stor bokstav och utan citattecken.

Är jag själv ”revisionist” eller rentav en ”förintelseförnekare”?

Vad krävs för att där ”kvala in”?

För drygt två år sedan blev jag uppringd av en ung jude, som vill förvissa sig om att jag ”tror på Förintelsen”. Jag vet inte om mitt svar gjorde honom helt nöjd, eftersom jag inte ansåg mig kunna besvara frågan med mindre än att han först försåg mig med en definition av detta begrepp.

Efter vad jag nu kunnat förstå, så är siffran 6 miljoner i sammanhanget helt central. 

Vad man måste tro på är att det var 6 miljoner judar som gasades ihjäl och sedan kremerades av de tyska nazisterna under Andra världskriget. Varken mer eller mindre.


Det är ju en uppgift som blivit mig övermäktig, att tro så.  Varför?

sbbok

Det handlar om två moment i kombination:

A. nya uppgifter

B. enkel lågstadiematematik.

Från början hävdades det att 4 av de 6 miljoner judarna dödades i Auschwitz.

Nu har denna siffra reviderats, till kanske 1 miljon, dvs med ca 3 miljoner.

Då säger mig detta, att totalsiffran också måste revideras,  med samma siffra – till kanske 3 miljoner. (6 – 3 = 3)

Min uppfattning om den historiska verkligheten blir här inte uttryck för någon tro, utan för ett vetande. Förutsatt att den nya siffran för Auschwitz stämmer och att matematikens lagar inte har ändrats.

Eller hur?


Men av någon anledning verkar detta resonemang från min sida inte ”gå hem” hos pk-troende judar.  Agendajudar, som jag kallar dem.

Det liksom bara studsar.  Varför?

Kärnan är nog just detta, att det handlar om en tro – och ett krav på andra, att ansluta sig till denna tro. I det sammanhanget är just siffran ”6 miljoner” på något sätt helig.

Vilket indikerar att det mindre handlar om en historisk verklighet än om en påbjuden myt.


badwar

Nyligen läste jag boken ”The Bad  War”. Om den finns mycket att säga, här vill jag bara konstatera en sak:

Den förmedlar faktauppgifter kring denna siffra om 6 miljoner judar, som visar att denna varit viktig för judar långt innan vare sig Andra världskriget utbrutit eller Hitler kommit till makten i Tyskland.

• 1906, den 25 mars: New York Times publicerar anklagelser om att 6 miljoner judar riskerade utplåning i Ryssland.

• 1914, den 2 december: NYT publicerar en vädjan om hjälp till 6 miljoner judar.

• 1921, juli: NYT slår larm om att 6 miljoner judar hotas av utplåning i Ryssland, av vita kontrarevolutionärer.

• 1936, den 9 januari: NYT skriver om 6 miljoner judar som riskerar förföljelse.

• 1936, maj: NYT anklagar Tyskland för en ”Holocaust” (Förintelse) mot judar.

• 1940, den 24 juni: Judiska Världskongressen hävdar att 6 miljoner judar är dömd om Tyskland vinner kriget.

Illustrationer till denna typ av tidningsuppgifter är inte svåra att finna på webben.  En googling gav t ex dessa träffar:

1906 1918 1918 1919 1921 1931 1939 1945

Se även denna film.

Uppgifter från Röda Korset – som var på plats vid krigsslutet – talar inte om vare sig 6 eller 3 miljoner dödade judar i nazistiska koncentrationsläger, utan om ca en kvarts miljon.


fragor

Varför är det så viktigt för agendajudar att driva denna linje om 6 miljoner dödade judar?

Även om siffran skulle stämma så är det bara en fjärdedel av antalet dödade ryssar under Andra Världskriget. Ändå ska judiskt lidande intaga en helt ojämförlig särställning.  Varje antydan om att även andra folk kan ha lidit klassas som att ”relativisera” och därmed bagatellisera vad som hänt judar. (En hållning som inte kompliceras av att man annars gärna mässar om ”alla människors lika värde”.)

jagenda

Vad jag kan komma på som möjliga förklaringar är:

1. Det kan ge ekonomisk utdelning. Tyskarnas dåliga samvete har kunnat omsättas i åtskilliga miljoner eller skadestånd och stöd åt Israel, judiska organisationer och/eller enskilda judar.

2. Det kan ge politisk handlingsutrymme för Israel, gentemot palestinier och gentemot andra länder i regionen.

3. Det kan underlätta drivandet av den mångkulturella agendan. Svenska skolbarn sänds till Auschwitz för att ges dåliga samveten.


Men om man vänder på frågan: varför vill jag försöka streta emot?

Skälen blir nog två – jag:

A. motsätter mig det ovan nämnda.

B. vill inte ge upp möjligheterna att argumentera förnuftsmässigt och att söka sanningen.

Häri ligger inte bara ett egenvärde – ett samhälle som förkastar rationalitet och intellekt lever farligt.

Alla historiska skeenden måste kunna vara föremål för historisk forskning.

mdd


Mer

https://lassewilhelmson.wordpress.com/2013/05/04/gaskamrar-i-auschwitz-med-mera/

https://janmilld.wordpress.com/2014/01/07/tyska-lardomar/

http://www.janmilld.se/millt/v20.html

https://janmilld.wordpress.com/2013/08/03/avsnitt-7-forintelsen-och-antisemitism/

http://www.janmilld.se/ms00/v32.html

https://www.youtube.com/watch?v=xm8UmMuRSSw&bpctr=1432047420

https://www.youtube.com/watch?t=27&v=Dda-0Q_XUhk

https://www.youtube.com/watch?v=hH5hhXl7VYI

 

Vad vet Wolfgang Hansson?

irrgang

OK.  I förra bloggtexten använde jag ett begrepp, som ligger nära vad jag annars själv brukar kritisera.  ”Rusofobi”.

Det ligger ju nära ”islamofobi”. Så här resonerar jag:

1. Om ”islamofobi”

I praktiken sjukdomsdiagnosticerar man med det begreppet vad som i praktiken ofta är bara en saklig och återhållsam kritik av muslimsk extremism, islamisering av det svenska samhället eller vissa muslimers stötande kravfullhet.

Därmed används begreppet fel, det bör överhuvudtaget inte användas.

2. Om ”rusofobi”

Vad jag här syftar på är en överdriven och irrationell rysskräck eller en extremt negativ – enögd och partisk – hållning till Ryssland och rysk politik.

Tyvärr är rusofobin utbredd i Sverige. Inget åskådliggör väl detta tydligare än det faktum att så få svenskar har noterat NATO:s östutvidgning – i stället för nedläggning – efter år 1991, då Warszawapakten upplöstes.

Ett utslag av en osakligt antirysk hållning tycker jag Aftonbladets skribent Wolfgang Hansson gav prov på i en artikel den 9 maj 2015:

”…vill visa att man inte accepterar Putins annektering av Krim och det pågående kriget i östra Ukraina där Ryssland är den drivande kraften. Putins aktioner hotar hela det säkerhetspolitiska system som byggts upp sedan Berlinmurens fall 1989.”

”Ingenting tyder … på att Putin är på väg att överge den väg mot konfrontation som han slagit in på.”

nato2

För att ingen ska kunna missförstå mig:

• Det är inte ”rusofobi” att kunna vara sakligt kritisk mot ryskt agerande, där detta är motiverat.

• Självfallet är det heller inte ”rusofobi” att sätta svenska intressen framför ryska, där dessa kan skilja sig.


Ytterligare ett exempel är från  Wolfgang Hanssons artikel den 28 april 2015, ”Putin vill skrämmas – inte kriga”. Där finns med kategoriska uttalanden av ”Göran Frisk, ubåtsjägare”, om att nationsbestämningar skulle ha skett flera gånger i samband med tidigare ubåtskränkningar i Sverige.

frisk

Som UG-programmen i förra bloggtexten visar stämmer detta dåligt.

Inte desto mindre är det här en verklighetsbild som Hansson tagit till sig, vilket framgår av den intervju som medborgarjournalisten Erik Johansson nu gjort med denne AB-journalist:

Den journalistik som alltmer dominerar i Sverige och andra västländer skulle jag beteckna som  ”pk-journalistik”, dvs man jagar i flock och förmedlar vad man får sig serverat.

Rent visuellt blev detta tydliggjort i samband med ubåtshysterin i början av 1980-talet. Som lydiga barn förmedlade dessa flockjournalister okritiskt vad de serverats uppifrån, i detta fall av marinledningen. Man hade samma frågor, undvek samma frågor och var helt enfaldiga (i ordets dubbla bemärkelse) i sina perspektiv.

Mot detta kan ställas vad jag vill kalla medborgarsjournalistik. Denna finns nu representerad av många webbsidor och skribenter på internet: K-O Arnstberg, Merit Wager, Fria Tider, mfl. Jag tänker på papperstidningen Nya Tider.

Och på Granskning Sverige och dess medarbetare.

Erik Johansson tipsar i programmet ovan om ett viktigt tal av Vladimir Putin den 24 oktober 2014 – ett tal som en journalist med anspråk på att veta vad som rör sig i Putins huvud borde ha tagit del av…

Så synes dock inte vara fallet – Wolfgang Hansson är för sin del helt tillfreds med att  ”yla med vargarna”.

flockjakt



Mer

https://janmilld.wordpress.com/2015/05/10/inte-bara-minkar/

https://janmilld.wordpress.com/2015/04/30/ny-fulltraff-av-granskning-sverige/

https://janmilld.wordpress.com/2015/04/24/expert-med-kunskapsluckor/

https://janmilld.wordpress.com/2015/04/17/skrackvalde/

https://janmilld.wordpress.com/2015/02/26/kiev-2014-donbass/

https://janmilld.wordpress.com/2015/04/18/replik-om-ryssland/

Inte bara minkar…

intebaramink

Ämnet kan ju inbjuda till raljering, efter alla skruvade förklaringar och fantasifulla ”bevis” från svensk militär om ubåtskränkningar på 1980-talet.  Var de ljudupptagningar som påstods gälla ubåtspropellrar i själva verket bara från en passagerarfärja eller från djur i vattnet?

Det var tydligen en del av förklaringen, men bara en del. Det har också förekommit verkliga ubåtskränkningar av svenskt territorialvatten, även efter grundstötningen av sovjetiska u137 i Karlskrona skärgård år 1981.

På två viktiga punkter har det dock blivit fel:

1. Ubåtarnas nationsbestämning

2. Marinens insatser.

1. 

När svenska massmedia förmedlat en bild av att dessa ubåtar skulle ha varit sovjetiska eller från annat land i Warszawapakten, då stämmer inte detta.

Eller mer exakt: teoretiskt sett kan iofs så ha varit fallet, men det är inget som har konstaterats. Inga verkliga bevis har någonsin presenterats för detta.

I Moskva har man konsekvent förnekat sovjetisk inblandning, och detta gäller även efter maktskiftet där 1991.

Däremot har nu konstaterats att det förekommit kränkningar från NATO-länder – Västtyskland säkert, sannolikt även Storbritannien.

uflocken

2. 

Den svenska marinen ville inte ha upp eller sänka några kränkande ubåtar. 

Vid minst ett tillfälle hade man möjlighet, men såg till att missa den.

Svenska folket skulle föras bakom ljuset – ”för vår skull” och ”av säkerhetsskäl” hemligstämplade man och lät dokument försvinna.

Man spelade ett djupt ohederligt spel, vilket också givit politisk utdelning.

Hur mycket av  rusofobin i Sverige bottnar inte i alla dessa mediadrev, denna symbios mellan militärledning och massmedia, där man hela tiden pekat finger österut?!

fingerpek


Djärva påståenden från min sida??

Jag stöder mig på två program från SVT:s Uppdrag Granskning, från åren 2007 och 2008.

Kolla särskilt 14.20 och 44.20  in i denna film:

Kolla också 3.15 och 52.10 in i denna film:



 

khboken

Kristoffer Hell, i sin bok ”DEMOKRATI TILL DÖDS – Sveriges väg in i den globala diktaturen”:

”Olof Palme mördades av CIA på uppdrag av det amerikanska imperiets ledarkader…”

”För USA var mordet kulmen på en flera år lång psykologisk operation mot Sverige syftande till att lägga om och anpassa Sveriges säkerhets- och utrikespolitiska kurs så att den bättre passade det amerikanska imperiets expansionsplaner.”

”Som alltid med psykologiska operationer krävs att journalisterna lydigt spelar sin roll, vilket skedde. Medieuppbådet som rapporterade från ubåtsjakten i Hårsfjärden hade inte kunnat vara mer massivt.

Hela världen var där.

Redan då, hösten 1982, ombesörjde nyckelpersoner inom det svenska försvaret och statsledningen att den svenska marinen aldrig skulle lyckas sänka en enda av inkräktarna.

Den utredning som tillsattes (SOU 1983:13) kidnappades av två amerikanska inflytelseagenter, den nuvarande utrikesministern Carl Bildt och den fd försvarsministern Sven Andersson, som snabbt pekade ut Sovjetunionen.

Det sätt på vilket ubåtsfenomenet de kommande tre och ett halvt åren – mellan hösten 1982 och våren 1986 – politiskt spelades upp i Sverige resulterade i en till slut fanatisk misstro mot Olof Palme, som t.o.m. anklagades för att vara en aktiv sovjetisk inflytelseagent.”

militarer

”Det teoretiska crescendot nåddes strax innan julen 1985 när tolv sjöofficerare anförda av kommendörkapten Hans von Hofsten offentligt förklarade sitt misstroende mot statsministern.

I ett annat land än Sverige hade den här misstroendeförklaringen resulterat i degradering och avsked eller åtal för samtliga konspiratörer.”

”Drygt två månader senare, strax innan Palme skulle sätta sig i ett plan till Moskva för att försöka reparera de ansträngda förbindelserna med Sovjetunionen som de CIA-dirigerade ubåtskränkningarna orsakat, mördades han.”

Kristoffer Hell lyfter fram slutklämmen i den protestnot som regeringen Palme överlämnat till Moskva 1983:

”Den svenska regeringen begär av Sovjetunionens regering att den till den sovjetiska marinen ger sådana instruktioner att kräkningarna av svensk territorium upphör.”

Formuleringen var ju dubbeltydig:

• Om man utgår från att de ubåtskränkningar som förekommit varit sovjetiska blir innebörden enkel: ryssarna måste upphöra med vad de  ägnat sig åt.

• Om man däremot utgår ifrån att ubåtarna kommit från NATO-länder och att den svenska marinen varit ovillig att sätta stopp för kränkningarna – då kan innebörden bli en helt annan!

Hell:

”Mottagaren var i själva verket USA och det här var beskedet: upphör med kränkningarna eller så kan den svenska regeringen komma att be Sovjetunionen om praktisk hjälp med att stoppa era ubåtar.”

”Vad hade hänt om Palme /i Moskva 1986/ återupprepat innehållet i ’protestnoten’ från 1983 och bett Moskva göra åt Sverige vad den svenska marinen uppenbarligen saknade vilja att göra – att tvinga upp eller sänka de kränkande Nato-ubåtarna?”

pmordet


 Mer

http://www.oikonomia.info/?p=24912

http://arbetartidningen.se/2011/03/marinofficerare-moraliskt-ansvariga-for-mordet-pa-olof-palme/

http://www.nyapolitiken.biz/sve_politik/darfor-mordades-palme.html

https://parnassen.wordpress.com/2014/01/22/palme-i-ett-annat-ljus-u-batarna-kom-fran-vast/

http://www.jallai.se/2013/02/harsfjarden-1982-ett-landsforraderi/


https://janmilld.wordpress.com/2011/12/05/bildt-och-sanningen/

https://janmilld.wordpress.com/2014/05/21/tre-lognhistorier/

http://www.bgf.nu/ak07/v24.html

 

Partitankar

oktettny

De sju ”traditionella” pk-partierna i riksdagen har med DÖ än tydligare smält samman till i praktiken ett enda parti. Sjupartiet.

Vilken roll spelar Sverigedemokraterna i det läget?

1.

Genom att SD har en i jämförelse med Sjupartiet kritisk hållning till den förda invandringspolitiken samtidigt som partiet tagit sig in i riksdagen och  finns med i de återkommande redovisningarna av väljaropinionen erbjuder detta en möjlighet för medborgarna att ge uttryck för en protest.

yougov


2.

Parallellt med detta har Sverigedemokraterna två andra funktioner, båda blockerande:

a) Genom att SD så till den grad peststämplats av hela etablissemanget inom media och politik har det varit omöjligt för någon av delarna inom Sjupartiet att lägga vettiga politiska förslag kring invandringen – då skulle de ju riskera att ”låta som Sverigedemokraterna” eller ”spela SD i händerna”.

I kombination med partiets politiska positionering (”antirasistiskt mittenparti”) ger detta en låsning, gör SD till en bromskloss.

sdkloss

b) SD suger upp merparten av den opposition som finns mot den extrema invandringspolitiken. Dessvärre blir det en kontrollerad opposition, där människors engagemang snarare avvecklas än utvecklas.

Det handlar då inte bara om alla dessa utrensningar, om direkta uteslutningar eller hot om sådana.

Det har också sänts ut grova signaler, att bara de som kan sätta staten Israels intressen mycket högt platsar i partiet. Jag tänker på två fall:

• dels en film där SD-företrädaren Julia Kronlid våren 2014 tar instruktioner av en judisk företrädare,

• dels den nuvarande partisekreteraren Richard Jomshofs och andras poserande framför Israels flagga på valvakan 2014.

sdisrael


Prognosen för Sverigedemokraterna blir ändå god vad gäller opinionssympatier och kommande valresultat. Negativ publicitet eller bristande intern demokrati inom Sverigedemokraterna är inget som påverkar partiets valresultat i någon större utsträckning – man är ju den enda oppositionen.

Avgörande där blir istället det svenska samhällets alltmer desperata läge till följd av den massiva bidragsinvandringen i kombination med att Sjupartiet inget gör för att ändra kursriktning. Man lämnar i praktiken walk-over till SD.

wo-sd

Behovet av ytterligare ett parti i riksdagen är uppenbart. Ett parti som:

•  inte är extremsionistiskt på det sätt som SD har blivit 

•  fungerar demokratiskt och utgör ett alternativ till pk-ismen

•  företräder en rak sverigevänlig politik i centrala frågor.

Effekten av detta skulle kunna bli flerdubbel:

– viktiga krav och angelägna budskap blir framförda

– SD får konkurrens och tvingas skärpa sig

– också Sjupartiet kan påverkas.

dyrkaupp

Problemet är naturligtvis de praktiska svårigheterna, även om den senaste uteslutningsvågen inom SD och sympatierna för Kasselstrand/Hahne skulle kunna verka katalyserande.

• En sak är göra en webbsida och sätta ihop olika program. Det kan nog vara genomförbart.

• En helt annan sak är att kandidera i val. Det kräver massor av arbetsinsatser, ekonomiska resurser och organisation.

Till bilden hör erfarenheterna från bildandet av Nationaldemokraterna år 2001. I Stockholm förfogande man över kanske 90% av de aktiva SD-medlemmarna vid sin utbrytning. Det räckte ändå inte långt, när det kom till val och att vinna röster från svenskar i allmänhet. I riksdagsvalet 2002 fick ND ca 10.000 röster, åtta år senare bara ca 1.000.


Idag är situationen annorlunda, på två sätt:

– läget är så mycket allvarligare för Sverige, uppenbart för så många fler

– SD finns redan i riksdagen, riskerar inte falla ur genom att ett radikalare alternativ gör entré.

Till bilden hör också att tid är vad vi saknar. Så snabbt som det nu går utför med Sverige och så allvarlig som situationen ser ut för både världsekonomi och världsfred kan vårt samhälle vara väldigt raserat år 2018.

Å andra sidan kan inte uteslutas att det blir ett nyval innan dess. Lövenministrarna har givit sig in i politiken utan att just begripa vad de håller på med.


trepartier

Även om vi inte skulle förmå att dra igång ett parti som på allvar kan kandidera i val och bedriva valrörelse så skulle mycket vara vunnet genom att organisera sverigevänner bakom gemensamma politiska krav och program.

Kallar man sig därvid ”parti” så kan det kanske ge mer av fokus och tyngd åt verksamheten. Låt mig här föreslå ”P”  som ett arbetsnamn.

Vid sidan av organiseringen i sig skulle P kunna sikta till att åstadkomma:

•  folkbildning

•  opinionsbildning

•  påverkan på beslutsfattare.


I nästa bloggtext vill jag återkomma med resonemang kring politiska områden, krav och inriktning.

vagvalet



Mer

https://janmilld.wordpress.com/2014/09/16/valkommentar-3-guldlage-for-s/

https://janmilld.wordpress.com/2012/05/25/beredskapsparti/

https://janmilld.wordpress.com/2012/05/13/tredje-partiet/

https://janmilld.wordpress.com/2012/05/15/mer-tp/

https://janmilld.wordpress.com/2012/06/21/skarningspunkten/

https://janmilld.wordpress.com/2014/12/28/dok/

http://varstundisverige.blogspot.se/2015/05/olle-ljungbeck-om-politiken-som-fors.html

Nya fullträffar av Granskning Sverige!

gsmatt

Granskning Sverige fortsätter att imponera!

GS har verkligen funnit en nisch, med sin ”gerilla-journalistik”!

Mina associationer går till ”wallraffande”, den typ av grävande journalistik som tysken Günter Wallraff framgångsrikt ägnade sig åt, på 1960-talet och framåt.

GS-journalistiken ställer makthavare och medlöpare inom pk-sektorn mot väggen med frågor, invändningar och resonemang som de annars varit helt ”förskonade” från.  Något som många av dem alls inte är beredda på, än mindre uppskattar…

För oss andra, som vill göra motstånd mot de pågående galenskaperna,  kan GS-programmen ge både skratt och inspiration, ny energi och mer kampvilja.

Vi är ju många nu, som försöker bidraga på olika frontavsnitt:

– bloggar och webbtidningar

– papperstidningar och flygblad

– filmer och montage

– radioprogram.

Granskning Sverige fyller en viktig funktion. På kort tid har kommit flera nya GS-program.

Jag vill särskilt lyfta fram detta GS-program, om hur svenskhet och minoritetskulturer betraktas helt olika i pk-världen, hur där mäts med olika mått. I programmet figurerar bl.a. Stefan Löfvens expert på fascism, Henrik Arnstad:

Denna är också en höjdare:


 

Mer

https://janmilld.wordpress.com/2015/04/24/expert-med-kunskapsluckor/

https://youtu.be/uadM9t-ELiw

https://youtu.be/P-uaSkteX48


https://janmilld.wordpress.com/2014/12/15/soder-gjorde-fel/

 https://janmilld.wordpress.com/2014/03/09/journalistik-som-manniskojakt/

https://janmilld.wordpress.com/2012/03/17/fortal-eller-debatt/

http://www.bgf.nu/aj/

https://janmilld.wordpress.com/2011/06/20/tva-bocker/

https://morklaggning.wordpress.com/2015/04/20/kulturmarxism/

På farlig färd

hjarterum

Vid tiden för Första Världskriget hade Sverige fri invandring, som Hanna Wagenius, CUF-ordförande, nyligen framhöll i radions ”Nordegren&Epstein”. Den unga centerpartistskan menade tydligen med detta att vi nu, hundra år senare, ska återgå till den politiken.

Vad Wagenius då bortser ifrån är naturligtvis att Sverige förr var ett fattigt land, som inte attraherade några migranter. Eller så menar hon att välfärdssamhället nu ska nedmonteras och då kan 1914 års invandringspolitik fungera bra. Vi får s.a.s. en självreglering.

Jag vet inte om detta är  Stefan Löfvens vision, men klart står att han agerar som om så vore  fallet. Eller så är han bara vilsen, kan inte riktigt orientera sig i den politiska terrängen. Saknar det nödvändiga modet att se målkonflikter och göra medvetna prioriteringar.

Lyssnar man på lövenministrar som Stefan Löfven och Margot Wallström efter den senaste drunkningskatastrofen i Medelhavet så kan åtminstone tre målsättningar uppfattas:

1. Akut rädda liv. Dvs bli bättre på att få upp människor ur havet, då de håller på att drunkna.

2. Skapa legala vägar in i EU.  Visum ska utfärdas på ambassader i Afrika och Asien.

3. Undanröja orsaker till migration. Dvs skapa bättre fungerande samhällen i utvandringsländerna.

Vad jag inte kunnat uppfatta från lövenministrarnas sida är idéer om hur det svenska samhället ska bli bättre fungerande än idag.

Ser de inget sådant behov? Eller tycker de sig få bekräftat att vi i Sverige har ett bra samhälle så länge det fortfarande finns migranter som vill söka sig hit?

Med fredagsbio 19, ”KAPSEJSAD godhet”, vill jag få sagt att en diffus ambition till godhet leder fel. Det finns målkonflikter i migrationspolitiken.

Låter man det bara rulla på – var tar det stopp?

Måste det bli lika illa i Sverige som i afrikanska utvandringsländer innan det tar stopp?

Även om inga medvetna politiska vägval görs, så blir det ändå effekter.


Vad som också blivit än mer uppenbart i samband med dramatiken på Medelhavet är Sveriges roll. Genom sin extrema ”generositet” ger Sverige en pull-effekt, medverkar till att många ger sig ut på så farliga fartygsresor. I andra änden, litet längre norrut, väntar ju rikliga belöningar.

Dessutom fungerar Sverige tydligen som en bas för människosmugglare, här har givits extremt svängrum för  sådan kriminalitet.

kursen

De beslut som nyligen ser ut att ha tagits på EU-nivå går i en helt annan riktning än den som förespråkats av svenska pk-media och pk-politiker. Bra för Europa och bra för Sverige!

Bäst vore kanske om Sverige nu kunde ställas under någon form av samnordisk tvångsförvaltning…

Det var olyckligt att Kalmarunionen inte fick fortsätta!

kalmarunionen


Mer om godhet:

http://mikaelstyrman.blogspot.se/2015/04/europa-maste-radda-afrika-for-att-radda.html

Ring P1 – om barnfattigdom (https://www.youtube.com/watch?v=iczGhK4Jzr0)

https://morklaggning.wordpress.com/2014/12/24/godhetens-pris/

http://antropocene.se/2015/april/godhetspsykosen.html

http://www.janmilld.se/millt/v43.html

http://www.friatider.se/norskt-forslag-skicka-tillbaka-invandrarna-till-afrika

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 162 andra följare