På tisdag ska presidentvalet ske i USA. Vilken av de två huvudkandidaterna kommer att väljas? Ska det bli Hillary Clinton eller blir det Donald Trump?
Min prognos:
a) Det kommer att bli väldigt jämnt. En ”nagelbitare” in i det sista.
b) Till sist blir det Hillary Clinton som lyckas vinna det nödvändiga antalet elektorsröster.
Vad som leder mig till den slutsatsen är inte främst en bedömning av opinionsläget bland väljarna i USA.
Nej, det gäller rösträkningen. Den är ju datoriserad och där finns möjligheter att stoppa in programvara som ger önskat resultat, oavsett det faktiska röstandet.
Om detta vittnar nu otaliga filmer på internet, t ex denna:
Systemet är ”riggat”, hävdar Donald Trump. Har han rätt?
• Klart är att stora massmedia i USA – MSM (Main Stream Media) – har varit och är precis som i Sverige. Dvs de är kompakt ensidiga, mot Trump och för Clinton.
• Erfarenheter av opinionsmätningar har också visat en tendens att favorisera etablissemangsalternativet i viktiga val. Den kan bero på både en medveten styrning och en ”skämmighetsfaktor” kring i detta fall stöd åt Trump.
• Direkt valfusk kan ligga som en naturlig förlängning av denna typ av moral.
Möjligheter till valfusk är inte begränsat till manipulerande datorprogram. Det kan också handla i att människor utan rösträtt tillåtas att rösta, som denna film vittnar om.
Vad opinionsmätningar också kan missa är graden av engagemang och benägenheten att faktiskt rösta.
Ett mått på engagemang är intresset för deltagande i valmöten för respektive presidentkandidat. Där har kontrasten varit total! Medan Trump hela tiden lockat stor publik så har Clinton talat inför bara små skaror:
Trump behöver inte engagera kändisar ur musikvärlden för att kunna locka deltagare, som Hillary Clinton gjorde nu på upploppet.
En färskare mätning, dokumenterat säkrare än andra av de i massmedia omnämnda, visar också på en trumpledning: 43% mot 41%.
Tre faktorer kan här spela in för det officiellt deklarerade resultatet efter valet på tisdag:
1. I vilken omfattning väljarna faktiskt deltar, går och röstar.
2. I vilken omfattning de då lägger sina röster på Donald Trump.
3. I vilken omfattning som valfusk kan begränsas.
Jag hoppas naturligtvis att mixen här ska visa sig räcka, så att min valprognos ovan slår fel. En erkänd valseger för Trump, så att han kan bli nästa USA-president, vore önskvärd!
Det är framförallt nödvändigt för världsfredens skull. Det skulle kunna motverka russofobin, även i Sverige. Det skulle bidraga till en kraftsamling mot globaliseringen.
Blir Trump inte nästa USA-president kan något viktigt ändå ha skett genom allt hans valkampanjande, i form av ökad politisk medvetenhet bland många amerikaner. Den tanken är Gilad Atzmon inne på i denna video (litet seg, men kolla 5 min in).
Även efter ett valnederlag skulle det Republikanska Partiet vara förändrat, så att det kan bli en samlingspunkt för patriotiska amerikaner.
Trump har också demonstrerat hur det är möjligt att gå utanför de pk-ramar som massmedia vill ställa upp. Något säger mig att SD i Sverige där skulle kunna ha en del att lära – se aktuell artikel av Lars Bern!
Hillary Clinton som USA-president vore förödande!
Angry Foreigner har gjort en bra video:
Donald Trump är inte perfekt, men ett val av honom skulle stoppa Clinton och bli ett slag mot de krafter som lyft fram henne. Det kunde inleda en dränering av det träsk som Washington nu har blivit.
Här finns ytterligare en mycket lyssnansvärdfilm, ett framträdande av Peter Thiel på amerikanska pressklubben. Han talar om hur levnadsvillkoren så påtagligt förändrats till det sämre för vanliga amerikaner:
Donald Trump vill satsa pengar på militären och försvara amerikanska intressen, men han vill samtidigt föra samtal med ryssarna. Han önskar ett slut på USA:s eviga krigande runtom i världen och vill uppenbarligen att USA ska överge sin anspråk på ”exceptionalism”.
Med Hillary Clinton som president i USA skulle världen istället föras närmare ett kärnvapenkrig, genom en än mer direkt konfrontation mellan USA och Ryssland.
• Av denna video framgår hur hon hotar med militära angrepp på Ryssland som svar på förmodade ryska cyberattacker.
•Clinton pläderar också för en ”flygförbudszon” i Syrien, dvs syriskt och ryskt flyg skulle hindras att flyga, medan USA skulle få göra det.
(Hon talar om att detta skulle skapa ”safe zones”, men vad sker i dessa dagar i Aleppo, efter att ryskt flyg gjort uppehåll i sina bombningar där? Jo, från terroristområden regnar det granater över civila i övriga delar av staden!)
• Hon har dessutom talat om att attackera Iran.
Se även denna koncisa film från Corbett Report:
Underligt är det, att Demokratiska partiet någonsin gjorde Hillary Clinton till sin presidentkandidat. Även bortsett från sina hälsoproblem är hon – tillsammans med Bill Clinton – megakriminell, för att inte säga ett koncentrat av ondska och dekadens!
I Libyen såg hon till att det blev ett bombkrig som smulade sönder landet och förde terrorister till makten. Vid beskedet om att Kadaffi hade mördats jublade hon. Nu förespråkar hon samma ”medicin” för Syrien.
Via Clinton Foundation finns kopplingar till Saudiarabien och ISIS. Denna stiftelse har kunnat fungera som en instans för både pengatvätt och förmedlande av mutor.
Inom USA har Clintons uppträtt som en maffia, som lämnat en hel rad av mystiska dödsfall i sina spår. Personer som på något sätt kommit i vägen för dem.
Om detta vittnar denna film om ”body count”:
FBI har haft att utreda Clintons hanterande av e-mail under sin tid som utrikesminister: dels raderande av massor av mejl, dels sändande av säkerhetsklassade mejl på ett ovarsamt sätt. Det gäller samtidigt denna Clinton Foundation, med en härva av olika brottsmisstankar.
En nyckelperson i maktkorridorerna är John Podesta, superlobbyist. Om honom har Abby Martin gjort en intressant film, ”The Empire Files”.
Avslutningsvis, två filmer omSteve Pieczenik och motståndet mot korruption och sjukligheter i Washington:
Steve Pieczenik har arbetat länge inom USA:s underrättelsetjänst och är knappast att betrakta som radikal åt något håll. Excesserna genom Hillary Clinton och hennes uppdragsgivare har dock blivit för mycket för honom. Denna korruption tilltog, menar han, redan under Bill Clintons period som USA-president (1993-2001).
Tysklandsserien ska fortsätta med ytterligare tre avsnitt, men här sticker jag emellan med blänkare om aktuella filmer och podradio.
Fredagsbio 66 handlar om Sverigedemokraternas gruppledare i riksdagen, Mattias Karlsson.
Huvudtemat gäller fred och säkerhet. Karlsson framhåller att SD sedan länge önskat satsa mer än andra partier på ett svenskt försvar, för att kunna klara ett angrepp från Ryssland.
I vilken situation skulle ett ryskt militärt angrepp på Sverige kunna vara aktuellt? Är det ett isolerat rysk angrepp som för Karlsson utgör hotbilden? Varför skulle Ryssland göra så? Vad har Sverige, som ryssarna så gärna skulle vilja komma över?
• Vladimir Putin kom också in på ämnet vid en Valdai-konferens nu i veckan.
Det som skulle kunna utgöra en hot, och i allt högre grad gör det, är att Sverige torde drabbas av ett ryskt angrepp i samband med en storkonflikt.
Vilken beredskap har vi då mot en kraftig EMP-puls?
Den svenska ”försvars”-politiken kännetecknas som bekant av två moment:
1. Provocera ryssarna, öka spänningen, medverka till ökad krigsrisk.
2. Gör Sverige till given måltavla när kriget kommer.
Varför väljer Mattias Karlsson att ansluta sig till denna ryssfientliga hållning? Fakta är ju överväldigande, om att det är USA/NATO som är den expansiva och aggressiva parten!
Är ministerposter viktigare för honom än världsfreden?
Det är i så fall en dålig prioritering, tycker jag!
”Som jag skrivit om upprepade gånger tidigare måste vi se den geopolitiska utvecklingen mot bakgrund av att den tvåhundraåriga angloamerikanska globala hegemonin är starkt utmanad av de snabbt växande ekonomierna i Asien och då speciellt Kina. … Mer än hälften av den styrande oligarkin finns i USA och har sedan hundra år tillbaka skaffat sig en avgörande och växande makt över USA-administrationen. De här kretsarna avsätter och tillsätter presidenter som det passar dem och de styr amerikanska militära operationer. Både Obama och Clinton är helt styrda av oligarkerna och deras pengar.”
”Strategin är istället att försöka sabotera den ryska ekonomin genom ekonomiska sanktioner och genom vapenskrammel som man hoppas skall få ryssarna att göra samma misstag som en gång Sovjet gjorde, att rusta ihjäl sin ekonomi. Förhoppningen är att man på detta sätt destabiliserar Ryssland och skapar en folklig opinion mot regimen, så att man kan iscensätta en kupp liknande den man arrangerade i Ukraina 2014. Den intensiva skrämselpropagandan rörande ryska hot som godtrogna svenska MSM och politiker såsom Hökmark och andra aningslöst medverkar i, har ett dubbelt syfte. Den skall få länderna runt Ryssland att öka sina rustningar för att framtvinga kostsamma ryska motrustningar. Detta är dock ett livsfarligt cyniskt spel med hela världens säkerhet.”
En likhet mellan Expo och Mattias Karlsson är förkärleken för olika epitet, det som jag kallar för istofobi.
När MK tala om ”fascism” eller ”neofascism” – är det något mer än ett tillmäle, ett nedsättande omdöme, som mest bara ger uttryck för avsändarens egna känslor?
Eller har begreppet en bestämd betydelse? Skulle MK kunna definiera innebörden: vad är fascism?
En som tar upp det ämnet är Motpolskribenten Joakim Andersen.
”För att göra en lång historia kort används begrepp som ‘fascism’ alltså för att förknippa de två egenskaper som behövs för att vända en mycket negativ utveckling med en demoniserad historisk företeelse. Dessa två egenskaper är normal manlighet för svenskar och intellektuell ärlighet som ibland passerar gränserna för den liberala diskursen.
Om detta verkligen är ‘fascism’ så torde det finnas många som kan dra slutsatsen att det är just ‘fascism’ svenskarna behöver.
Men som synes bygger hela resonemanget på en uppsättning märkligheter, manlighet och ärlighet är fenomen som förekommit under hela historien och inte kan kopplas till någon specifik -ism.”
I fredagsbio 66 tar jag upp också Mattias Karlssons många avståndstaganden – från Folkets Demonstration, från Nya Tider och från kritik av maktkoncentrationen inom svenska massmedia.
Helt kort blev det i filmen om Anna Hagwall, men till det ämnet får jag kanske anledning att återkomma. Som det just nu ser ut hotas Anna av uteslutning ur partiet.
Över till bgfpod 10, utlagd i söndags. Här tar jag ett nytt grepp, med aktuella kommentarer för oktober. Bp10 blev på under en halvtimme. Denna typen av månadsvisa kommentarer ska bli återkommande. Nya temaprogram ska det också bli, men kanske mer sporadiskt.
På slutet av programmet fick jag med några ord om NMR-demonstrationen i Stockholm den 12 november, under parollen ”STOPPA FRÄMLINGSINVASIONEN!”
En mycket bra paroll, men den skulle kunna vinna på att kompletteras med en annan angelägen paroll: ”USA UT UR SYRIEN!”
Ur SVT:s Aktuellt igår:
”Ryssland förlorar sin plats i FN:s råd för mänskliga rättigheter. ..
Anledningen uppges vara den ryska inblandningen i konflikten i Syrien.”
Skillnaden mellan den ryska och den amerikanska inblandningen i Syrienkonflikten är ju tvåfaldig:
• Ryssland är där på mandat från landets regering – vilket inte gäller för USA.
• Det var USA som från början initierade detta krig i Syrien – inte Ryssland.
Till sist kan jag tipsa om en reserapport från Cypern. Mest intressant där blev kanske ett antal samtal, inte minst ett på tåget hem från Arlanda. Det samtalet aktualiserade en problematisk aspekt kring assimilering av invandrare…
”Oligarkernas intensiva hatpropaganda mot Ryssland som papegojas av det svenska etablissemanget och deras MSM, beror till stor del på att landet är lågbelånat och att man stoppat de globala storföretagens möjlighet att ta kontroll över dess livsmedelsproduktion och råvaruresurser. Soros och alla hans agentorganisationer förklädda till NGO:s är förbjudna. Utan kontroll över Ryssland kan oligarkin inte genomföra sin globala nya världsordning. Därför måste regimen i Moskva bort till varje pris.
Men globalisternas största problem förblir människan, detta gamla flockdjur från den afrikanska savannen som älskar att leva med sin grupp och njuta av social gemenskap och delade värderingar. Människor vill ha kvar sina olikheter och de vill känna stolthet över sina nationer och traditioner.”
SVT-Aktuellts intervju nyligen om Syrien med Sveriges FN-företrädare Jan Eliasson blev inte särskilt klargörande, som framgår av denna film, ”Eliasson om Syrien”:
Inte helt överraskande, kanske, för den som sett fredagsbio 22, ”Toppdiplomaten och Libyen”:
Vad alla inte känner till är Jan Eliassons engagemang i Barbara Spectres organisation ”Paideia”.
Av Paideias webbsida framgår Jan Eliassons engagemang i sammanhanget:
”Ambassador Eliasson, who serves on Paideia’s Board of Trustees and who together with former Prime Minister Göran Persson held a key position in the creation of Paideia in 2000, has been appointed Deputy Secretary-General of the United Nations.”
”At the Paideia Decennial Conference in Uppsala, Sweden in August 2011, Eliasson emphasized the importance of Paideia in the realities of migration and integration in Europe today.
– Globalization is basically positive and beneficial for our continent. However, there are reactions among many that it is evolving too fast. The outside world, ’otherness’ and foreign cultural or religious influences are by many seen as problems and perils – not as possibilities and potential for positive change. In such a political climate, xenophobic and racist forces are sadly thriving, fishing in murky waters.
In today’s Europe, Paideia is more important than ever.”
Syrien var ämnet också i fredagsbio 65 nyligen, ”Syriens sak är vår”:
Ämnet tas upp också i Blågula frågors senaste podradio, bgfpod9:
Jan Eliasson pläderar i Aktuellt-intervjun för samtal mellan parterna i Syrienkonflikten, för eldupphör och humanitära insatser. Just detta var ju innebörden av överenskommelsen nyligen mellan Ryssland och USA, en vapenvila som torpederas genom ett massivt USA-angrepp på syriska regeringssoldater.
Detta låtsas Eliasson inte om och han får heller inga frågor om saken från Aktuellts intervjuare.
Inte heller ställs frågan med vilken rätt som USA alls befinner sig i Syrien.
USA har t.o.m. haft fräckheten att i den norra delen av Syrien proklamera en partiell flygförbudszon för syriskt flyg, i ett område där Alkajda-terrorister håller till (Al Nusra).
Hur är det möjligt för USA att skydda och beväpna en sådan gruppering – samma typ av gruppering som man hävdar låg bakom terrordåden i USA den 11 september 2001?!
Det skulle i princip kunna finnas ett helt enkelt sätt att få slut på kriget i Syrien: USA lämnar landet, slutar beväpna och skydda någon grupp av terrorister där!
Värdelös TV. VTV. Vi blir nog alltfler som uppfattar SVT så.
Ett färskt exempel är en officiell deklaration från redaktionen för Aktuellt om hur verkligheten ska anses vara beskaffad. Det skedde samma vecka som den nya SVT-chefen Jan Helin instämt i Peter Wolodarskis kritik mot att låta Vavra Suk från Nya Tider komma till tals i en sändning.
Vad som omedelbart triggade deklarationen var en formulering från SD:s Mattias Karlsson, om att många unga män från MENA-länder som nu kommer till Sverige är ”potentiella sexualförbrytare”.
Så här förklarade sedan redaktionen, genom Nike Nylander:
”uttalandet utgör en generalisering…”
”det strider mot principen om alla människors lika värde.”
”vill Aktuellt understryka att redaktionen till fullo tar avstånd…”
Karlsson-uttalandet löd mer exakt: ”ni släppte in tiotusentals potentiella sexualförbrytare och terrorister”.
I någon objektiv och odiskutabel bemärkelse utgjorde detta ingen generalisering. Men man kan välja att tolka det så, och det är vad Aktuelltredaktionen här gjorde.
Uttalandet säger därmed mer om denna redaktion, än om verkligheten.
Nyckelordet i MK-uttalandet var ”potentiell”. Det behöver inte betyda mer än att många inom denna grupp riskerar att visa sig vara sexualförbrytare – inte nödvändigtvis alla, eller ens de flesta.
Ska uttalandet ha någon innebörd överhuvudtaget måste det rimligen å andra sidan avse att här finns en överrepresentation.
Kan inte detta kontrolleras mot verkligheten?
Låter sig inte det verifieras eller falsifieras?
– Redan det faktum att en så stor andel av de asylanter som kommer till Sverige utgörs av unga män kan ge grund för farhågor.
– Det faktum att de kommer från främmande kulturer och så många börjar sin tillvaro i Sverige med att ljuga sig fram kan ge grund för stärkta farhågor.
– Går man dessutom till redan gjorda erfarenheter blir bilden än tydligare. Rikspolischefens tafsa-armband visade sig helt verkningslöst…
Vad kan då Aktuelltredaktionens uttalande säga om denna redaktion?
Jag kan tänka mig några moment, där det ena inte utesluter det andra, utan att det snarare går in i vartannat.
• tittare kan missuppfatta innebörden av MK-uttalandet, till att vara helt kategoriskt
• uttalandet låter obehagligt, då det andas en kritisk hållning till aktuella asylanter
• en sådan hållning kan leda till ökat motstånd mot den stora probleminvandringen.
Aktuelltredaktionens Pravda-uttalande väcker åter frågan om SVT:s uppdrag och syfte. Jag ser två variabler att förhålla sig till:
Sant – osant respektive svenskars intressen – utlänningars intressen.
Det skulle kunna ge denna fyrfältstabell:
I vilken ruta hamnar då SVT?
Det borde vara konsekvent i den vita rutan, tycker jag.
I praktiken hamnar man till stor del i den svarta rutan.
Är det sant att alla människor är lika mycket värda?
Är de – i så fall – också likadana?
Sanningen är ju att vi är olika inte bara i utseende, utan också i tänkande, värderingar och kultur. Därmed även i lojaliteter och beteenden.
Något som kunnat avläsas i Brå-undersökningar som jämför brottslighet bland olika etniska grupper – skillnaderna är påtagliga. Generellt har kunnat konstateras att problemen – bidragsberoende, brottslighet, trafikolyckor, sjukdomar – är störst bland utlänningar från Afrika och västra Asien.
Detta tillhör vad SVT och andra massmedia Sverige länge försökt mörka kring. Varför? Jag menar att det vittnar om lojaliteter mot andra än oss svenskar!
Vad en sådan desinformation medverkat till är en politik med nu känt resultat. Kolla bara denna film från USA:
Aktuellt-uttalandet kommer samma vecka som SVT-chefen Jan Helin surrat om att ett villkor för att få deltaga i en SVT-debatt är att man ansluter sig till det felöversatta mantrat ”alla människors lika värde”.
På det engelska originalet användes ordet ”dignity”, vilket betyder värdighet.
Felöversättnigen inbjuder till en mer långtgående tolkning av ”mänskliga rättigheter” – från frihet från förtryck till en rätt att bli försörjd (dvs krav som förutsätter skyldigheter för andra människor).
Framförallt kan här konstateras ett hyckleri.
Om vi svenska verkligen anses lika mycket värda som utlänningar, skulle man då inte tillmäta det större betydelse hur den förda politiken resulterat i eskalerande övergrepp mot svenska kvinnor? Det behöver då inte begränsa sig till sexuella ofredanden eller fullbordade våldtäkter – senaste nytt är oprovocerade misshandlar, för nöjes skull.
En situation som utöver verkställda övergrepp leder till otrygghet, med en växande rädsla för kvinnor att röra sig på offentliga platser. Om detta nöjesmisshandlande har tidningen Nya Tider nyligen skrivit.
Vilket leder över till pk-reaktionen mot att Nya Tider fått medverka på Bokmässan och att dess redaktör fått framträda i SVT. I det sammanhanget har invektiven haglat, med de vanliga istofobitiska anklagelserna (”högerextremism”, ”nazism”, osv).
Här finns menar jag, nutidshistoriska erfarenheter som bör stämma till eftertanke. När Pinochet och militärjuntan i Chile torterade människor var det efter att först ha stämplat offren som ”extremister”. När USA efter nineeleven 2001 invaderat olika länder är det bara ”terrorister” man har slaktat.
Förtryckare har alltid haft stämplingar som en vapen i sin arsenal. Ska människor förföljas underlättar det att först ha avhumaniserat dem.
Nu har jag lagt ut fredagsbio 65, ”Syriens sak är vår!”
Den tar ställning mot USA:s agerande i Syrien.
Blir den därmed ”ryssvänlig”?
Och om så kan befinnas vara fallet –
har jag ett åtal framför mig?
Så här har inrikesminister Anders Ygeman nyligen uttalat sig till Sveriges Radio:
”Vi måste stärka vår förmåga när det gäller det psykologiska försvaret, vår möjlighet att identifiera påverkanskampanjer och försvara oss mot den.”
Regeringen har beslutat att Sverige ska gå med i ”Natos center för strategisk kommunikation”.
Eller är detta något som saknar relevans för mig som debattör med intresse för geopolitik och svensk säkerhetspolitik? Är jag överdrivet misstänksam?
Ett inslag i statstelevisionens Aktuellt i onsdags gick i samma riktning. Det handlade om Sverigedemokraterna och Ryssland. Partiets pålitlighet i sammanhanget var uppenbarligen ifrågasatt. Där förekom ordvändningar som ”ryssvänlig hållning”, ”rysk propaganda”, ”kopplingar”, ”kontakter” och ”konspirationsteorier”.
Mina associationer går till vad s-ministern Schori deklarerade i riksdagen 1997: ”Främlingsfientligheten skall jagas och kriminaliseras”.
Är något motsvarande nu på väg för att lagstifta om ryssfientlighet i Sverige?
”Ryssvänligheten skall jagas och kriminaliseras” …?
Under långt tid har den ryssfientliga ensidigheten i svenska massmedia och från svenska politiker varit total. Nu verkar en ytterligare upptrappning ske i propagandan, för att göra det nästintill påbjudet för envar att instämma i denna russofobiska kör.
Så vad ska Nato-centret komma att säga om veckans fredagsbio?
Och vad kommer man att tycka om söndagens podradio från Blågula frågor, ”Osäker politik”?
Jan Millds blogg 