Värdelös TV. VTV. Vi blir nog alltfler som uppfattar SVT så.
Ett färskt exempel är en officiell deklaration från redaktionen för Aktuellt om hur verkligheten ska anses vara beskaffad. Det skedde samma vecka som den nya SVT-chefen Jan Helin instämt i Peter Wolodarskis kritik mot att låta Vavra Suk från Nya Tider komma till tals i en sändning.
Vad som omedelbart triggade deklarationen var en formulering från SD:s Mattias Karlsson, om att många unga män från MENA-länder som nu kommer till Sverige är ”potentiella sexualförbrytare”.
Så här förklarade sedan redaktionen, genom Nike Nylander:
”uttalandet utgör en generalisering…”
”det strider mot principen om alla människors lika värde.”
”vill Aktuellt understryka att redaktionen till fullo tar avstånd…”
Karlsson-uttalandet löd mer exakt: ”ni släppte in tiotusentals potentiella sexualförbrytare och terrorister”.
I någon objektiv och odiskutabel bemärkelse utgjorde detta ingen generalisering. Men man kan välja att tolka det så, och det är vad Aktuelltredaktionen här gjorde.
Uttalandet säger därmed mer om denna redaktion, än om verkligheten.
Nyckelordet i MK-uttalandet var ”potentiell”. Det behöver inte betyda mer än att många inom denna grupp riskerar att visa sig vara sexualförbrytare – inte nödvändigtvis alla, eller ens de flesta.
Ska uttalandet ha någon innebörd överhuvudtaget måste det rimligen å andra sidan avse att här finns en överrepresentation.
Kan inte detta kontrolleras mot verkligheten?
Låter sig inte det verifieras eller falsifieras?
– Redan det faktum att en så stor andel av de asylanter som kommer till Sverige utgörs av unga män kan ge grund för farhågor.
– Det faktum att de kommer från främmande kulturer och så många börjar sin tillvaro i Sverige med att ljuga sig fram kan ge grund för stärkta farhågor.
– Går man dessutom till redan gjorda erfarenheter blir bilden än tydligare. Rikspolischefens tafsa-armband visade sig helt verkningslöst…
Vad kan då Aktuelltredaktionens uttalande säga om denna redaktion?
Jag kan tänka mig några moment, där det ena inte utesluter det andra, utan att det snarare går in i vartannat.
• tittare kan missuppfatta innebörden av MK-uttalandet, till att vara helt kategoriskt
• uttalandet låter obehagligt, då det andas en kritisk hållning till aktuella asylanter
• en sådan hållning kan leda till ökat motstånd mot den stora probleminvandringen.
Aktuelltredaktionens Pravda-uttalande väcker åter frågan om SVT:s uppdrag och syfte. Jag ser två variabler att förhålla sig till:
Sant – osant respektive svenskars intressen – utlänningars intressen.
Det skulle kunna ge denna fyrfältstabell:
I vilken ruta hamnar då SVT?
Det borde vara konsekvent i den vita rutan, tycker jag.
I praktiken hamnar man till stor del i den svarta rutan.
Är det sant att alla människor är lika mycket värda?
Är de – i så fall – också likadana?
Sanningen är ju att vi är olika inte bara i utseende, utan också i tänkande, värderingar och kultur. Därmed även i lojaliteter och beteenden.
Något som kunnat avläsas i Brå-undersökningar som jämför brottslighet bland olika etniska grupper – skillnaderna är påtagliga. Generellt har kunnat konstateras att problemen – bidragsberoende, brottslighet, trafikolyckor, sjukdomar – är störst bland utlänningar från Afrika och västra Asien.
Detta tillhör vad SVT och andra massmedia Sverige länge försökt mörka kring. Varför? Jag menar att det vittnar om lojaliteter mot andra än oss svenskar!
Vad en sådan desinformation medverkat till är en politik med nu känt resultat. Kolla bara denna film från USA:
Aktuellt-uttalandet kommer samma vecka som SVT-chefen Jan Helin surrat om att ett villkor för att få deltaga i en SVT-debatt är att man ansluter sig till det felöversatta mantrat ”alla människors lika värde”.
På det engelska originalet användes ordet ”dignity”, vilket betyder värdighet.
Felöversättnigen inbjuder till en mer långtgående tolkning av ”mänskliga rättigheter” – från frihet från förtryck till en rätt att bli försörjd (dvs krav som förutsätter skyldigheter för andra människor).
Framförallt kan här konstateras ett hyckleri.
Om vi svenska verkligen anses lika mycket värda som utlänningar, skulle man då inte tillmäta det större betydelse hur den förda politiken resulterat i eskalerande övergrepp mot svenska kvinnor? Det behöver då inte begränsa sig till sexuella ofredanden eller fullbordade våldtäkter – senaste nytt är oprovocerade misshandlar, för nöjes skull.
En situation som utöver verkställda övergrepp leder till otrygghet, med en växande rädsla för kvinnor att röra sig på offentliga platser. Om detta nöjesmisshandlande har tidningen Nya Tider nyligen skrivit.
Vilket leder över till pk-reaktionen mot att Nya Tider fått medverka på Bokmässan och att dess redaktör fått framträda i SVT. I det sammanhanget har invektiven haglat, med de vanliga istofobitiska anklagelserna (”högerextremism”, ”nazism”, osv).
Här finns menar jag, nutidshistoriska erfarenheter som bör stämma till eftertanke. När Pinochet och militärjuntan i Chile torterade människor var det efter att först ha stämplat offren som ”extremister”. När USA efter nineeleven 2001 invaderat olika länder är det bara ”terrorister” man har slaktat.
Förtryckare har alltid haft stämplingar som en vapen i sin arsenal. Ska människor förföljas underlättar det att först ha avhumaniserat dem.
Kulturmarxismens aktuella stridsrop lyder ”normkritik”. Detta rymmer ju kritik av ett antal tillhörigheter:
– vit ras
– svenskhet
– manligt kön
– hetereosexualitet.
Ett viktigt moment i den politiska korrektheten är också arbetarföraktet.
Ett uttryck för detta nu trendiga förakt utgör Jan Guillous artikel i Aftonbladet 21 augusti.
Under rubriken ”I brist på fakta formar rasisten sin falska värld” går han till angrepp mot vad han kallar ”sverigedemokrater”:
”Det är inte min åsikt att det inom Sverigedemokraternas valmanskår finns en stark överrepresentation av män, LO-anslutna, socialbidragstagare, pensionärer, sjukpensionärer, lågutbildade, arbetslösa och skåningar. Det är nämligen alls ingen åsikt. Det är ett vetenskapligt faktum.”
Antag att det faktiskt skulle vara just så. Än sen då?
Effekterna av mångkulturen drabbar inte alla svenskar lika hårt samtidigt. Värst utsatta är de fattigaste, som inte kunnat bosätta sig i skyddade reservat. Värst drabbade blir vi som har små egna ekonomiska marginaler eller är mer beroende av vård och omsorg. Det blir inte ett dugg konstigt om vi reagerar först och mest. Underligt vore snarare motsatsen.
Sant är också att män i högre grad än kvinnor stöder sverigedemokraterna och invandringskritik överhuvudtaget. Det är inget att lägga män till last – tvärtom!
”… de som röstar på SD skiljer sig från de andra partiernas väljare genom att de har lägst politiskt intresse, lägst kunskap om politik, lägst utbildning och lägst förtroende för politiker och samhälleliga institutioner.”
Det faktum att man tar steget att stödja ett så stigmatiserat parti som Sverigedemokraterna utgör i sig snarare en indikation på integritet och aktivt intresse.
”SD:arna föreställer sig att muslimska gäng drar runt från den ena rockfestivalen till den andra och gruppvåldtar, och att polisen låter det ske.”
Är det inte ungefär så det förhåller sig? De problem med sexuella trakasserier på festivaler som nu finns har ju inte funnits tidigare. De står helt klart att förövarna är så gott som bara unga män med utländsk bakgrund, mest från MENA-länder.
”Det vi faktiskt vet om utlänningars överrepresentation är inte mycket.”
En del vet vi, men mer skulle vi veta, om det inte funnits ett motstånd från etablissemanget att göra fakta tillgängliga. Beträffande BRÅ-undersökningen från 2005 om invandrares brottslighet så hemlighålls delar av resultatet.
Skulle mer offentliggöras skulle vi nog få en tydligare bild av att det finns stora skillnader mellan olika grupper av invandrare. Det stora problemet ligger i invandring från Afrika och västra Asien.
”Att fattiga människor begår fler brott än rika människor är förvisso en mycket gammal mänsklig erfarenhet.”
Vilken logik rymmer detta? Jo, att
• inte importera fler fattiga människor till Sverige!
• inte bedriva en politik som trycker ned fler svenskar i fattigdom!
För inte länge sedan hade svenska arbetare stort anseende.
Nu råder andra tider, nu är det minoriteter som det ska vurmas för. Över arbetarklassen i Sverige – eller ”småfolket”, som det kunde heta på en valaffisch 1911 från Socialdemokraterna – är nu fritt fram att ösa sitt förakt.
Och Jan Guillou flyter med.
PS
Ungefär som i denna AB-artikel lät det i början av 90-talet från etablissemanget: kritik mot invandringen bottnade i okunskap och fördomar. När vi sedan grävde fram fakta och Mona Sahlin år 2007 förlorade en TV-debatt mot Jimmie Åkesson började man istället klaga över att vi kritiker kom med för mycket fakta, siffror och statistik.
Nu är Jan Guillou tydligen tillbaka i ruta 1 igen.
Fredagsbio 63 handlar inte minst om Centerpartiet.
Ett återkommande honnörsord för Annie Lööf är ju ”tydlighet”. Hon och hennes parti säger sig ha ambitionen att vara tydliga inom politiken.
På ett sätt kan sägas att hon där har lyckats, om än inte på det sätt som hon själv nog vill hävda.
I sitt sätt att pladdra är hon typisk för de flesta svenska politiker i ledande ställning. Med sin oavlåtliga ström av tomma floskler tydliggör hon funktionen av dessa politiker och deras partier.
Det är inte att identifiera problem i samhället för att sedan med beslutsamhet och ärlighet, pragmatism och ändamålsenlighet, försöka enas om nödvändiga åtgärder.
Åtgärder som:
• effektiv gränskontroll
• återsändande av illegala utlänningar
• uppsägning av FN:s flyktingkonvention.
Resultatet av pladdermajornas framfart för vårt land blir alltmer uppenbart.
De förtjänar därför ingen respekt, bara vårt kompakta förakt.
Många har nu påpekat att det från Annie Lööfs sida inte främst handlar om dumhet – hon vet nog vad hon gör.
På den punkten kan jag inte annat än instämma.
Från såväl henne som alla andra zoombiefigurer i partiledningarna är det primära att få sitta kvar vid köttgrytorna. Då gäller det att få tillräckligt många röster i nästkommande val, för riksdagsmandat.
Deras strategi för uppnå detta är att inte säga något som kan förarga makthavare i massmedia eller dra på dem kritik från kulturmarxister inom andra partier. Tillsammans lever de i en bubbla av bekvämlighet och perverterad ”värdegrund”. Där blir konsensus naturlig och deras floskler självklara.
Lyssna bara på avtackningen av Mona Sahlin i riksdagen för några år sedan:
Likväl finns också ett element är dumhet, eller ett dubbelt sådant:
1. Pladdret vänder sig främst till de dummaste, de mest känslostyrda och intellektuellt försvarslösa åhörarna.
2. Pladdret verkar ytterligare fördummande (utom på dem som genomskådat lögnmaskineriet och istället provoceras)
Fredagsbio 63 må ses som en hyllning till Sven-Olle Olsson i Sjöbo, till landsbygden och det sunda förnuftet!
Under efterkrigstiden gick det bra för Sverige och socialdemokratin spelade i huvudsak en positiv roll. Idag spelar (S) åter en central roll, men genomgående negativt.
Vi har att göra med ett ”sosseri”, kännetecknat av antiintellektualism och omoral, ansvarslöshet och svågerpolitik.
En person som i ovanligt hög grad representerar detta destruktiva sosseri är naturligtvis Mona Sahlin.
Inte bara har hon funnits med alltsedan sin tid som partisekreterare i början av 90-talet och senare varit ”ingenjör” bakom upplägget att (S) skulle samverka med Miljöpartiet. Samtidigt som SD inte var att ”ta i med tång”.
Påfallande är också hur Sahlin själv kunnat gå från den ena skandalen efter den andra och ändå ständigt flyta upp på nytt som en kork.
Parallellen till en annan s-apparatchik, Dan Eliasson, är slående:
• Som GD för Migverket 2007-2011 medverkade han till nya rekord av bidragsinvandring.
• Som GD för Försäkringskassan utmärkte han sig genom raderad e-post och utfall mot SD:s Jimmie Åkesson.
• Som ny rikspolischef bad han genast om ursäkt för Skånepolisens försök att bekämpa åldringsbrott. Och slog nya lönerekord som chef.
Dan Eliasson saknade helt egen erfarenhet av polisarbete, men det utgjorde inget hinder mot att ge honom detta viktiga uppdrag.
Ett problem nu är alla dessa ”utsatta” områden, där det blivit direkt farligt för poliser att vistas.
Hur blev dessa områden så ”utsatta”? Bakgrunden är ju den massinvandringspolitik som inte minst Dan Eliasson aktivt medverkat till.
Den handlingslinje Eliasson som rikspolischef nu förespråkar är dialog och vänlighet, stort hjärta och aldrig sinande tålamod. Det ställer stora krav på poliserna att vara stryktåliga och saktmodiga.
Situationen illustreras 7 minuter i denna film: poliser står snällt uppradade för att filmas av en kriminell. Andra gånger får de sina fordon skadade eller utsätts för stenkastning. När det inte handlar om skjutvapen och handgranater.
Föga överraskande ogillar poliser att ställa upp som kanonmat. Alltfler söker sig bort från yrket.
Till polisutbildningar har iofs funnits nya sökande, men inte tillräckligt många har klarat proven.
En väg för att få fler kvalificerade sökande vore att försöka göra polisyrket mer attraktivt, bl.a. genom högre löner.
Istället går man nu motsatt väg, genom att sänka kraven i polisutbildningen. Detta påverkar polisyrkets status i allmänhet, samtidigt som man får individer med sämre förutsättningar att klara jobbet.
Det här fångar mycket av socialdemokratins utveckling i Sverige.
Socialdemokratins signum var ju höga skatter och en stark stat, med långtgående åtaganden för att på olika sätt skapa trygghet för medborgarna. Den ideologiska motpolen var ett lågskattesamhälle, där den enskilde fick ta ansvar för sin egen tillvaro. En nattväktarstat, där samhällets uppdrag i huvudsak inskränkte sig till att upprätthålla lag och ordning.
Nu har högskattesamhället gått in i väggen. Vi har mer och högre skatter än någonsin – ändå räcker inte pengarna. Sverige tvingas för närvarande ta upp mångmiljardlån i utlandet. Orsaken är skenande ekonomiska åtaganden genom invandreri, brottslighet och excesser från en parasitär politisk klass.
Nu går vi mot en situation, där polisen inte längre klarar sitt uppdrag. Inte ens en nattväkarstat kan systemet då upprätthålla!
Ovanpå detta kommer nu turerna – de helt onödiga – genom rikspolischefens utfall mot Sverigedemokraterna.
Redan som GD för Försäkringskassan fick Dan Eliasson alltså kräkreflexer, då han i en debatt hört Jimmie Åkesson. Om dessa reflexer lät han världen veta via internet.
Nu är han där igen. Som chef för Sveriges polismakt har han i massmedia klargjort hur mycket han ogillar Sverigedemokraterna.
Mot detta har många reagerat, såväl debattörer som poliser. Invändningen är given: Eliasson får privat ha vilka åsikter han vill politiskt, men i tjänsten ska han uppträda opartiskt, inte ta partipolitisk ställning.
Detta av hänsyn både till alla poliser och till den allmänhet som till stor del, och i växande utsträckning, utgörs av SD-sympatisörer.
Dan Eliasson framhärdar ändå. Han gör anspråk på att som rikspolischef ha rätt att offentligt ge uttryck för politiska ställningstaganden, som att ta avstånd från ett enskilt riksdagsparti.
Dan Eliasson får dessutom stöd av sin socialdemokratiske justitieminister, Morgan Johansson.
Dennes argumentering är att det i varje fall beträffande SD ska vara fritt för myndighetsföreträdare att göra offentliga ställningstaganden. ”Min ingång är att också statstjänstemän har yttrandefrihet.”
S-ministern säger vidare:
”Rikspolischefen vill markera att han står upp för polisens värderingar om alla människors lika värde. Jag tycker att det är bra när statstjänstemän markerar mot värderingar som strider mot det vi har att försvara.”
Blir då inte även s-politiken i strid mot ”alla människors lika värde”? Också regeringen har ju infört vissa begränsningar av invandringen.
1.12 in i filmen ovan ställer Anders Holmberg frågan till Jimmie Åkesson, angående sexuella trakasserier vid musikfestivaler för unga i Sverige:
”Vet du att människor med utländsk bakgrund ligger bakom, att den stora invandringen är förklaringen?”
Svaret skulle där ha kunnat vara helt kort: ”Ja!”.
Fakta finns sedan länge att tillgå, för den som vill veta.
För den som inte vill veta kommer inga fakta någonsin att vara tillräckliga.
Men vill man inte veta, då är man inte angelägen om att få stopp på denna typ av brottslighet. Då bryr man sig inte om offren, då bryr man sig inte om vårt land. En sådan person ska inte arbeta som journalist vid ”Sveriges Television”.
Jan Millds blogg 