Gräddhyllemannen

bladet

Antag följande:

1.  Några sverigevänner delade ut ett flygblad i Rättvik i början av juni.

2. Där påtalas att asylinvandringen är omfattande och medför negativa konsekvenser, som
– befolkningsutbyte
– säkerhetsproblem
– våldsbrottslighet
– ekonomiska kostnader
– sämre skola

3.  Bland mottagarna av flygbladet fanns en man som har sin egen utkomst genom denna för svenskarna skadliga verksamhet. Han bor dessutom själv på tryggt avstånd från problemen, med en fin utsikt över Siljan.

Jag kallar honom här för ”gräddhyllemannen” (GHM).

Hur blev mannens reaktion?

Så här skrev GHM till webbsidan Asylkaos, som gjort flygbladet:

”Mottog ert flygblad i dag. Kan med handen på hjärtat säga att jag aldrig har läst så mycket skit på ett och samma papper! Ja, på båda sidorna också! Helt otroligt!

Jobbar med flyktingmottagning och genomskådar er retorik direkt, era kvasisanningar och tyckanden, direkt adapterad från 1930-talets Tyskland. Fattar ni inte att det finns godtroende folk som kommer att tro på era ord och agera på ett för samhället negativt sett? Det brann ett hus i Insjön förre veckan, bara dagar efter att det blev känt att huset skulle användas som boende för ensamkommande barn. Tillfälligheter?

Nä, tror inte det. Det är retoriken som används i detta brevet som får enskilda individer att gå igång och ta lagen i egna händer i den tron att de har ’folket’ bakom sig. Inser ni på ’asylkaos’ att ni har ett ansvar för de aktioner som igångsätts av individer och grupper som köper det ni skriver rakt av? Att ni är ansvariga för de miljontals kronor detta kostar? Att det bara är en tidsfråga innan ni blir ansvariga för andra människors död?

Eller är detta kanhända målet med utskicket?”

hyllutsikt
Till att börja med så rör det sig här om en missuppfattning från GHM:s sida, då han talar om ett ”utskick”. Det handlade om en utdelning, dvs frivilliga arbetsinsatser på helt ideell grund från ett antal svenskar. Resurser att bekosta något utskick hade vi inte.

Asylkaos har kommenterat Gräddhyllemannens utläggning:

”Du tillhör den skara människor som lever och bor i ett fint helvitt område – Gräddhyllan i Rättvik, ett stort, idylliskt och exklusivt villaområde med en av landets bästa sjö- och landskapsutsikter – lyckligt ovetande om (eller likgiltig inför?) alla de sociala, kulturella och etniska problem som drabbar allt fler svenskar.

Att du aldrig tagit del av saklig invandringskritisk information beror på att du lever i ett land där ingen saklig invandringskritisk information får framföras av partipolitiskt oberoende invandringskritiker i TV, radio, eller dagspressen. Sådana som du kan på grund av bristfälliga kunskaper inte förstå vilka konsekvenserna blir av migrationspolitiken.

Vi har redan fått hundratals områden i Sverige som är livsfarliga att vistas i, och inte ens polisen vågar sig in i dessa områden. Det är områden som många svenskar har tvingats flytta från för att de är för farliga. Det är områden i djupt socialt, kulturellt och etniskt förfall. I många områden finns det knappt några svenskar kvar.

Det är områden som har skapats av naiva politiker eller rättare sagt av politiker som är idioter. Det är politiker som har inbillat sig att de har varit ‘goda’ när de har släppt in migranter från dysfunktionella kulturer i tredje världen, men i själva verket har de bara bidragit till att Sverige förfaller alltmer.

De politiker som har skapat alla dessa områden är verklighetsfrämmande människor som inte begriper vilka konsekvenser deras beslut eller handlingar får på Sverige.”


Här vill jag skarva på med några reflexioner utifrån gräddhyllemannens tes att kritik av probleminvandringen är ägnad att mynna ut i våld.

I sitt resonemang kopplar han det invandringskritiska flygbladet till både 30-talets Tyskland och till bränder, spekulerar t.o.m. i att syftet med flygbladet kunde vara att få någon människa skadad.


bgfh

Låt mig därför kort rekapitulera BGF-konceptet:

Blågula Frågor startades 1994-95 i en situation då Sverigedemokraterna redan fanns och var starkt demoniserade.  Vi som låg bakom BGF hade politiskt en rödgrön bakgrund i riksdagspartier och verksamhet i freds- och solidaritetsrörelser i bagaget. Idén var att mot oss skulle inga anmärkningar kunna riktas ur demokratisk synpunkt, där skulle inte finnas minsta spik att kunna koka någon soppa på.

Från första början arbetade vi helt ideellt.  Vi uppträdde självklart öppet, med namn, bild och kontaktuppgifter. Lika självklart tog vi avstånd från hot eller våld. Grundidén var att kunna medverka till ett konstruktivt meningsutbyte, när vi tog upp invandringsfrågan.

Detta därför att Sverige redan i början av 90-talet hade problem till följd av den förda invandringspolitiken.

– Det behövdes en kursomläggning.

– Vilket i sin tur förutsatte en saklig debatt.

”På köpet” skulle BGF-försöket medföra ett ”synande av korten” hos etablissemanget:

  baserade sig bemötandet av Sverigedemokraterna på brister hos SD, eller var detta bara en förevändning, ett svepskäl att slippa argumentera, slippa ompröva?

  fanns något intresse av att få en sakdiskussion kring invandringen?


Det dröjde inte länge innan svaret kom!

Under medverkan av Expo (”antifascistiskt nyhetsblad”) försågs även Blågula Frågor – redan 1995 – med epitet som ”främlingsfientlig”.

Året därpå tog kvällstidningarna med Expo nr 3/96 som gratisbilaga. I en artikel där begränsade sig Expo iofs till att stämpla oss i Blågula Frågor som ”rättshaverister” med ”konspirationsteorier”, men två veckor senare var jag av AFA klassad som ”rasistsvin” – vilket klargjordes genom en sprejning av ena kortsidan på mitt bostadshus i Haninge.

exporasist


När gräddhyllemannen kopplar det aktuella Rättviksflygbladet till 30-talets Tyskland, då låter det bekant!

John Glas, gruppledare för Folkpartiet i Haninge, gjorde våren 1997 en koppling mellan BGF och Adolf Hitler. Båda sade sig nämligen, enligt Glas, vara för yttrandefrihet.

Två veckor senare var den andra kortväggen på mitt hus sprejad. Nu hade jag avancerat till att vara ett ”fascistsvin”.

Vid samma tidpunkt hade jag på en tavla inne i mitt hem ett antal kampanjmärken uppsatta, från min tid som vänsteraktiv alltsedan 60-talet:

fpfascist

Andra än jag och Anders Sundholm (BGF-ordförande) har drabbats värre av repression, i normalfallet oprovocerat. Det politiska våldet i Sverige är enkelriktat på ett annat sätt än vad som brukar framgå av massmedia.

I lokaltidningen ”Mitt i Haninge” skrev jag 1997 att det främsta hotet mot demokratin kommer från människor, vilka går fram ”under godhetens banér”. Det stämmer nog fortfarande!

Efter de erfarenheter som jag hunnit göra, genom snart tre decennier av motstånd mot galenskaperna, kan jag inte förvänta mig att en person som gräddhyllemannen skulle vara kapabel/villig att vakna till insikt.

jl97


FÖR RESONEMANGETS SKULL  vill jag ändå hålla öppet för att där skulle kunna finnas en portion ärlighet och mänsklig anständighet.

Och ställa frågan: om vi verkligen vill motverka att vårt land framöver går mot hårdnande motsättningar och storskaliga våldsutbrott – hur agera?

Annorlunda uttryckt:  vad ligger bakom utvecklingen hittills, med ett växande antal no-go-zoner och en polismakt som inte längre orkar? Denna utveckling riskerar naturligtvis att fortsätta.  Vilka är dess orsaker?

I huvudsak beror problemen på en alltför omfattande invandring av människor från dysfunktionella kulturer, människor med ofta har fel drivkrafter redan vid ankomsten. Om de sedan får lära sig att förakta oss svenskar istället för att respektera oss, så gör det inte saken bättre.

När det nu brinner bilar, skolor och mycket annat i Sverige, då är det i normalfallet inte etniska svenskar som är förövare. Den vandalisering och den våldsbrottslighet som sker är i hög grad importerad.

Samtidigt kan finnas en risk för att även etniska svenskar till sist blir våldsamma, om det bara ”blir för mycket”. Det är inte en utveckling som jag önskar. Tvärtom – BGF-konceptet var just en ansats att tackla problemen demokratiskt och konstruktivt.

Men ska det kunna lyckas – då måste det finnas några som lyssnar, och reagerar.


Vill man motsatsen, då ska man intaga Gräddhyllemannens position, dvs:

A.  Verka för ett samhälle med växande otrygghet och större orättvisor.

B.  Vägra lyssna på invändningar – demonisera varje kritik.

stampel


PS

I onsdags var jag hos min frisör i Rättvik, en iranier som jag är trogen kund hos.

Om jag hade kommit redan på måndagen, då skulle det inte ha blivit någon klippning. Då hade han nämligen inga arbetsverktyg. Detta pga ett inbrott under lördagen. Sin verksamhet i Rättvik har denne frisör bedrivit sedan 2009 – det här var första gången som han råkade ut för detta.

Vid upptäckten av inbrottet kontaktade han polisen, eller rättare sagt försökte göra så. I Rättvik finns nämligen ingen polis. Det fick bli ett telefonsamtal till Falun, där man tog upp hans anmälan.

Vilka var inbrottstjuvarna? Något säger mig att det kommer vi aldrig att få klarhet om…


 

Mer

http://www.marikaformgren.se/#post85

http://ledarsidorna.se/2016/06/nittionio-luftballonger/

http://www.friatider.se/bland-unders-tar-och-versittare

http://www.bgf.nu

http://www.bgf.nu/lagom

http://www.janmilld.se/bok.html

http://www.vitbok.se

http://www.bgf.nu/tabloiderna/

http://www.bgf.nu/expo

https://janmilld.wordpress.com/valdskonstateranderealism

https://janmilld.wordpress.com/2013/08/18/expo-operation-96/

https://asylkaos.wordpress.com/2016/06/18/fore-detta-missionskyrka-i-bodafors-blir-asyboende-asylkaos/

http://avpixlat.info/2016/06/18/en-instabil-grund/

http://fnordspotting.blogspot.se/2016/06/nar-clownerna-tog-over-cirkusen.html

http://www.motpol.nu/oskorei/2016/06/21/kampen-om-det-offentliga-rummet/

Spark i retur

somalia

Det fuskas ju med identiteter, uppehållstillstånd och bidrag. En grupp som länge utmärkt sig är somalier eller bara föregivna somalier. Andelen utan id-handlingar bland dessa har varit särskilt hög, likaså andelen anhöriginvandrade. Kanske även dubbla identiteter och organiserat bidragsfusk.

Även om genomsnittligt IQ bland somalier är lägre än bland svenskar så har många ändå kunnat visa en stor driftighet i att främja egna intressen.

Emellertid visar det sig att de flesta ”somalier” i Sverige kanske inte är somalier, utan kommer från grannlandet Djibouti. Om detta skriver nu både AB och SvD.

I ett mejl som just fått från Kenneth Sandberg citerar han ur en somalisk nyhetssajt:

”I claimed to be from Somalia. I was asked some basic questions, my name and date of birth and other relevant questions, after the initial registration they gave me an appointment for a comprehensive interview in couple of weeks, and transferred me to a refugee accommodation Centre, Life is easy here, Beer and Alcohol which is my favorite are cheap, Qat is available if you know where to look for, i can survive with out much work, in Djibouti i used to work 18 hours every day for less than 150 dollars a month, i like Sweden, its like paradise to me. Said the Djiboutian man.”

hemlos96

Kenneth Sandberg är ju handläggaren på Migrationsverket (f.d. ”SIV” – Statens Invandrarverk), som på 1990-talet fick sparken pga sina politiska åsikter. Han var kritisk till den förda invandringspolitiken och med en sådan hållning förutsattes han vara en dålig människa, i avsaknad av integritet. Man såg en risk för att hans ”invandrarfientlighet” skulle smitta av sig i en negativ behandling av asylsökande.

I verkligheten var det kanske även så att KS i sitt arbete på mottagningsenheten i Skåne var strikt i att bevilja bidrag, men det vore ju samtidigt en ansvarsfull hållning gentemot skattebetalare. Ett grovt exempel på motsatsen avslöjades ju av Granskning Sverige nyligen!!!

Det var för sitt engagemang i organisationen Folkviljan och Massinvandringen som KS våren 1997 blev uppmärksammad. I riksdagen sade s-minister Pierre Schori, i sin oöverträffliga (?) självgodhet, med adress till KS:

”Nu när också några forskare och akademiker ställer upp bland de främlingsfientliga är det än angelägnare att i debatten slå hål på myterna och bemöta förenklade och felaktiga påståenden. I historien finns tyvärr alltför många exempel på att god utbildning inte är något säkert vaccin mot fördomar och ondska.”

I slutet av juli fick KS ett varsel om uppsägning från sitt arbete, undertecknat av SIV-chefen Lena Häll Eriksson. Vad som därvid åberopades var ”samarbetssvårigheter” med kollegor.

spark1

I sitt mejl skriver Kenneth nu:

”Under min tid på SIV var en stor del av de som uppgav sig komma från Somalia, hitresta just från Djibouti där dom hade bott i flera år. Resterande av de s.k somalierna kom till nästan 90 procent från länder som Italien, Nigeria, etc.”

”En av mina handläggarkollegor – boende i Eslöv, men med finska rötter – fick en sådan Djibouti-somalier till måg. Och blev mormor till avkomman. Efter grov och upprepad misshandel av dottern, samt dödshot mot svärmor, lyckades man efter några år – genom att svärsonen satts i fängelse – utverka en separation. Något år därefter blev dottern ånyo gravid med en annan somalier (kanske äkta denna gång..?).

Kollegan var en av dom som jobbade frenetiskt med att få mig sparkad från SIV…

Den förstnämnda ’somaliern’ fick inget uppehållstillstånd – men utvisningen blev aldrig verkställd.

Flera år efter att jag ’skiljts’ från SIV kunde jag läsa att han återigen gjort sig skyldig till svår misshandel av en kvinna nere i Trelleborg..!”

Är detta bara början på något som kommer att bli allt vanligare?

Kommer de som medverkat i det mångkulturella flummeriet och sparkandet på invandringskritiker själva att få skörda frukter för egen del, av denna destruktiva politik?


Mer

https://janmilld.wordpress.com/2012/06/20/vad-ar-bast-for-somalierna/

https://janmilld.wordpress.com/2011/02/03/onodigt-skitnodigt/

https://janmilld.wordpress.com/2013/10/08/folkviljan-97/

https://janmilld.wordpress.com/2013/10/10/kenneth-sandberg/

https://janmilld.wordpress.com/2013/01/10/verklighet-undanbedes/

http://www.bgf.nu/sandb/sb.html


https://asylkaos.wordpress.com/2016/05/16/jimmie-akesson-bekraftar-en-farlig-trend-i-partiet/

Jimmie Åkesson kommer ut som svikare

 

Jag hade fel: SAKLIGHET

saklig

En fortsättning på temat i två tidigare bloggtexter – om Sydafrika respektive SD.

Här ska det handla om metoder och principer i argumenteringen.

Inte kan det väl vara fel att eftersträva ”saklighet” i debatten?

I en bemärkelse, faktiskt – ja! Det blir en slutsats som jag nu tycker mig kunna dra, efter drygt två decennier av invandringskritiskt opinionsarbete.

Låt mig ta det från början, (och förlåt, alla ni som redan många gånger hunnit ta del av denna historia om BGF):

bgfhist

Den utgångspunkt som verkligheten gav, när vi inledde verksamheten för Blågula frågor, rymde i huvudsak två moment:

1.
Tidiga invandringskritiker – BSS och SD – var demoniserade. De framställdes i maktmedia som extremister och annat negativt.  Detta gav i princip möjlighet för två alternativa tolkningar:

a) De som opponerade var faktiskt dåliga människor

b) Detta var bara en av media fabricerad nidbild.

2.
Vi som drog ingång Blågula frågor – Anders Sundholm och jag själv – hade en politisk bakgrund inom socialdemokratin, vänstern och miljörörelsen. Det gav oss en potential att själva slippa stämplingar.

Vi skulle inte lätt kunna anklagas för ”högerextremism”.  Genom att ge oss in i debatten och framföra kritik av den förda invandringspolitiken skulle  ”korten bli synade”:  fanns alls något utrymme för en saklig debatt i denna fråga?

• var ”felet” med den kritik som dittills anförts att den kom från antidemokrater, ”rasister”, osv?

• eller var dessa anklagelser inbyggda, skulle sådant med automatik drabba varje kritiker?

Svaret på detta kom snabbare än vi någonsin kunnat föreställa oss!

expo95
Föreningen Blågula frågor startade sin verksamhet 1995.  Redan samma år kom ett angrepp i det nystartade ”antifascistiska nyhetsbladet” Expo, under redaktörskap av en dokumenterad återfallsförbrytare  (Tobias Hübinette).

Expos artiklar slogs upp stort i Expressen och Aftonbladet våren 1996. Dessförinnan hade de genererat två mediedrev mot Blågula frågor, också utifrån Expomaterial.

Ställ detta mot vårt BGF-koncept:

• I botten låg för det första vår egen bakgrund.  Vi var varken akademiker, miljonärer eller kändisar – bara vanliga medborgare, som under många år arbetat oegennyttigt och demokratiskt inom godkända partier. Detta borde ge oss en slags grundplåt av legitimitet.

• Därutöver ingick i vårt koncept att vara strikt sakliga, dvs att söka fakta och sanning, att inte gira in på några stickspår av sympatier/antipatier och känslor. Sakfrågorna, verkligheten och förnuftsmässigt resonerande i fokus!

• Meningsmotståndare skulle visas en grundläggande respekt. Undvikande av epitet och personangrepp.  Avståndstagande från såväl lögnaktiga anklagelser som våld.

Det gick inte bra.  Vi bemöttes knappast på ett motsvarande sätt. Det blev inget medborgerligt samtal – på andra sidan var det tomt. Ingen dialog om invandringen.


Situationen var asymmetrisk – både genom de politiskt korrektas mediala övertag och genom skillnaden i metoder/argumentering.

Vi försökte arbeta med fakta och argument – massmedia mötte med tillmälen och associationer.  Vi fokuserade på översikter, helhetssyn och långsiktiga konsekvenser – media på enskilda fall, empati och kortsiktighet.

Huvudlinjen var att förtiga oss.  Våra debattinlägg togs inte in, våra möten och initiativ nonchalerades. Där denna linje frångicks handlade det om att ”hänga ut” och ”avslöja”, förtala och skandalisera. I fåtalet debatter såg man till att vara många mot en.

narti
Vår bakgrund och samtidigt nyanserade linje gjorde det svårt att finna någonting mot oss. Detta löstes genom tal om ”smygrasism” och ”dold” främlingsfientlighet.  Längst gick den folkpartistiska riksdagsledamoten Ana Maria Narti: Den rasistiska propagandan tar här sin farligaste form – den som presenterar sig som motståndare till rasismen.”

Om en kritiker på något sätt varit obalanserad påtalades självfallet detta. Men där så inte var fallet gick det s.a.s. ”lika bra med selleri”.

De politiskt korrekta blockerade m.a.o. en saklig debatt om invandringen.

Detta rymde samtidigt ett hyckleri, då de i sin propaganda hela tiden gjort anspråk på att representera  fina värden som  ”demokrati,” ”respekt” och ”tolerans”. Kritiker anklagades gärna för ”okunskap” och ”fördomsfullhet”. Just fakta var ju vad de inte förmådde värja sig mot, och därför inte ville veta av.


Redan bemötandet från de politiskt korrekta kan nu ge anledning att ompröva hittillsvarande linje. Respekt är det sista som de förtjänar!  Tvärtom! Vad svenskfientliga politiker som Bengt Westerberg och Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven förtjänar är bara det djupaste förakt, från varje svensk.

ansvariga


Framförallt finns anledning att ompröva saklighetslinjen av ett annat skäl.

Som erfarenheterna visat är det inte fakta och sakliga argument som övertygar människor. Man tror som man gör, därför att det är vad man vill göra. För att nå människor måste vi lyckas kommunicera på en känslonivå.

När jag nu vill ompröva linjen av ”saklighet” betyder det inte övergivande av sanningssökandet eller ointresse för fakta som är korrekta och relevanta. Däremot blir det önskvärt att argumenteringen vänder sig inte bara till hjärna och förnuft, utan även till hjärta och känslor.

Underlag för sådant finns ju där i överflöd:
– Hur vi svenskar görs till andra klassens medborgare i vårt eget land
– Hur våra barn och barnbarn får en otrygg uppväxtmiljö
– Hur unga berövas möjligheter till utbildning, arbete och bostad
– Hur kvinnor inte längre kan röra sig fritt på offentliga utrymmen
– Hur det skapats no-go-zoner för svenskar
– Hur vi alla berövas en framtid.


Utöver dessa två moment i opinionsarbetet – fakta/förnuft och känslor – vill jag lyfta fram ett tredje viktigt moment: moraliskt övertag.

mhg
Denna typ av övertag har vi sverigevänner iofs redan genom att i sak har rätt, genom att kämpa för en rättfärdig sak.

Som svenskar försvarar vi oss själva och varandra mot förtryck, övergrepp och orättvisor. Det räcker långt, ur moralisk synpunkt!

Omvänt gäller det att bemöta och förkasta försök att grundlöst skuldbelägga oss.

Exempel på sådant saknas ju inte:
• ”Förintelsen”
• slavhandel
• kolonialism
• neutralitet under kriget
• svensk välfärd.

Vi är inte i något moraliskt underläge, har ingen anledning att be om ursäkt för vår existens!

Svenskt välstånd är främst ett resultat av våra egna insatser och egenskaper, som:
– arbetsmoral
– kunnande
– hederlighet
– samverkan.

Oavsett vilka grymheter som begicks i Europa under förra seklet så är det inte rimligt att hålla människor idag ansvariga för detta, människor som inte ens levde på den tiden.


Smoke rises during an explosion from an Israeli forces strike in Gaza City, Saturday, Nov. 17, 2012. Israel bombarded the Hamas-ruled Gaza Strip with nearly 200 airstrikes early Saturday, the military said, widening a blistering assault on Gaza rocket operations by militants to include the prime minister's headquarters, a police compound and a vast network of smuggling tunnels. (AP Photo/Hatem Moussa)

EN ANNAN SAK gäller, tycker jag, övergrepp i nutid. Där kan vi i princip bära ett medansvar, genom likgiltighet och passivitet.

Jag tänker på:

• USA:s invasion i Irak år 2003, med ca 1 miljon dödade.

• det halvårslånga flygbombandet av Libyen år 2011 (där Sverige deltog med JAS-plan!)

• söndersmulandet av Syrien under fem års krigande.

Israels oupphörliga övergrepp mot palestinier

• Svartas övergrepp mot vita i Sydafrika.