Hatgrupper i aktion

 

Ett viktigt vallöfte från Donald Trump var att bygga en mur (staket) mot Mexiko.

I Europa har vi redan från början en väldig ”mur”, i form av Medelhavet. Som erfarenheten dock visat ingriper EU för att motverka effekten av den ”muren”: ”kustbevakningsfartyg” sänds ut för att plocka upp ”flyktingar” – inte för att föra dem tillbaka till Afrika eller Asien, utan för att hjälpa dem över till Europa!

Under president Obama går det till på i princip samma sätt i USA. De illegala mexikaner som amerikansk gränspolis lyckas fånga sänds inte tillbaka. Direktiven är att hjälpa dem vidare, som framgår av denna video:

En strid ström av mexikaner har således kunnat ta sig in i USA.  Denna invandring har varit så omfattande att det fått demografiska effekter. Det märks också nu när det protesteras mot valresultatet – inslaget av mexikaner bland demonstranterna är påtagligt.

Är inte det i sig ett argument för Trump? Visar inte det på just behovet av en annan gränsbevakning? Inte bara i form av fysiska hinder, utan först av allt andra direktiv till gränspolisen.

Blir inte denna reaktion märklig, mot bakgrund av hur man tidigare lagt Trump till last att inte före valet ha lovat finna sig i valresultatet, även om han förlorade? I sak var det rimligt att  Trump förbehöll sig rätten att reagera på misstänkt valfusk i sådan omfattning att det kunde ha berövat honom segern.

Trumps valmöten var enormt stora medan Hillary Clintons var påfallande små. I kombination med de tekniska möjligheterna till valfusk gjorde detta Trumps position helt rimlig!

Nu handlar det om protester i en annan typ av situation. Trumps valseger kan inte hänföras till något fusk, det hävdar inte ens demonstranterna, vad jag kunnat uppfatta. Nej, enda orsaken är att man ogillar själva valresultatet, dvs det faktum att så många amerikaner röstade på Trump.

Iofs finns en detalj.  Valsystemet gjorde det möjligt för Trump att vinna flest elektorsröster fastän Clinton fick något fler väljarröster. Men motsvarande har hänt förr,  och så är reglerna. Ett val måste naturligtvis genomföras utifrån de regler som gäller vi valtillfället.

Vill man nu ändra valreglerna, med detta elektorskollegium, får det ske framåt i tiden. Kanske kan man där rentav få stöd från den nyvalde presidenten? (I både senaten och representanthuset har republikanerna nu majoritet, det kan ge handlingsmöjligheter).

För övrigt talar mycket för att en del valfusk förekom till Clintons fördel, även om det inte var tillräckligt omfattande för att ge henne flest elektorsröster. Jag tror att man där gjorde en felbedömning, underskattade stödet för Trump. Så även antalet avgivna röster på Trump kan i själva verket ha varit större än de som tillskrivs Clinton.

Det som nu pågår i USA påminner om hur resultatet av Brexitomröstningen togs emot i England, av framförallt unga människor. Man blev överrumplade och kunde inte bemästra sin besvikelse. Krävde en ny omröstning…

I princip är det fråga om detsamma här. Även där demonstrationerna är fredliga så återspeglar det en i grunden korkad och/eller odemokratisk hållning.

För vad är kärnan i demokratiska principer? Jo, att:

1. Majoriteten får avgöra

2. Det ska ske efter att båda sidor kunnat göra sig hörda och väljare fått en chans till allsidig information

3.  Viss hänsyn ska tas även till minoriteter, ingen må utsättas för övergrepp

4. De valda ska vara avsättbara, det ska röra sig om begränsade valperioder.

Bristerna i det amerikanska systemet är här uppenbara:

a) Stora massmedia kan vara totalt enkelriktade, är inte opartiska och informerar inte allsidigt

b) Penningstarka intressen kan styra resurser av valkampanjande, så att slagsidan blir kraftig.

---

Trump vann, trots hård motvind i massmedia. Hans valkampanjande var mycket kostnadseffektivt jämfört med Clintons. Detta i kombination med hans egna ekonomiska resurser gav honom en chans att nå ut.

Jag menar inte att man inte ska kunna demonstrera mot en president eller regering, men direkt efter ett val? Kan man inte vänta tills det gäller någon konkret politisk fråga, där landets politiska ledning är på väg att göra något allvarligt fel?

Och även så ska det röra sig om fredliga protester, från vuxna människor. Nu aktuella protester har tagit sig utryck även i omfattande vandalisering och bråk med polis. Det har t.o.m innefattat misshandel av andra amerikaner, anhängare av Trump.

Dessa ”deplorables”, som Hillary Clinton talat om…

Denna aggressivitet bottnar till stor del i en nidbild av Donald Trump, såvitt jag kan bedöma.

Framförallt bottnar den kanske i politisk obildning – man har inte tillägnat sig demokratiska hållningar. Jobbar mer med tillmälen, känslor och grupptryck än med eftertanke och analys. Förmodligen varken vet man eller vill veta mycket om verkligheten för de många amerikaner som röstat fram Donald Trump.

---

Som på en given signal inträffar dessa demonstrationer över hela USA, från kust till kust, och de fortsätter. Är det bara spontana? Nej, knappast!

• I botten ligger detta mediakampanjande, med denna hets mot Trump.

• Till detta kommer målinriktade aktioner, regisserade av Soros-organisationer.  Officiellt kan de finns för att befrämja någonting behjärtansvärt kring miljö, klimat eller liknande. I praktiken kan de aktiveras för helt andra syften när signal ges.

Cornelia Dahlberg skriver på sin blogg om detta. I Soros´”stall” ingår tydligen även Amnesty!

Själv finns jag med för epost-utskick från Avaaz, där man skrev:

Okunnigheten bland demonstranterna har lyst igenom i många nyhetsinslag. På demonstrationsplakat sägs det ”nej till fascism”.  Donald Trump kan jämföras med den italienske fascistledaren Benito Mussolini. Denna kom ju också till makten genom demokratiska val. Hävdar unga demonstranter.

• För det första är Trump vald på en period av fyra år. Sedan ska ett nytt presidentval hållas i USA. Då kan Trump antingen väljas om eller bytas ut.

• För det andra blev inte Mussolini premiärminister i Italien genom allmänna val. Nej, det skedde efter en omtalad ”marsch mot Rom” 1922 av 20.000 anhängare, s.k. svartskjortor.

---

I rubriken till denna bloggtext talar jag om ”hatgrupper”.

Vad jag då inte syftar på är vad som i pk-propagandan benämns så, dvs fredliga dissidenter. Medborgare som har invändningar mot den förda politiken och vill nå ut med en nödvändig kritik.

Vad jag däremot syftar på är de många ”nyttiga idioter” som nu härjar på gatorna i amerikanska städer och så gärna sätter stämplar på sina meningsmotståndare.

De är nyttiga – inte för sig själva, utan för dem som regisserar det hela. Krafter som uppenbarligen strävar efter att skada det amerikanska samhället.

I grunden vill jag tro att här egentligen finns viktiga gemensamma intressen mellan anhängare av och motståndare till Trump.

På en bild uttrycker en demonstrant oro för att Trump får möjlighet att starta ett kärnvapenkrig. Då är han ju inne på rätt spår så långt, att ett kärnvapenkrig bör undvikas. Det vore inte bra för några människor!

Men den unge mannen når s.a.s. inte ända fram. Lyssnar man på de två presidentkandidaternas retorik, då finns anledning att nu snarare dra en ”lättnadens suck” över att det inte blev Hillary Clinton som ska få möjlighet att trycka på en avfyrningsknapp.

---

För övrigt noterar jag att Jimmie Åkesons oro här framförallt gäller att NATO kanske drar tillbaka trupper som nu ligger invid den ryska gränsen. Som SD-ledaren ser saken bidrar dessa NATO-trupper framförallt till stabilitet i vårt närområde.

Det är en bedömning som jag inte kan dela! Inte gör det oss oss säkrare om ryssarna görs osäkrare, och mer nervösa. Visserligen är det inte så att Ryssland nu ökar sina militärutgifter – vilket många svenskar tror. Tvärtom, man minskar dem. Men ändå.

NATO representerar inte fred och trygghet, inte för oss svenskar!

---

Vad jag med denna bloggtext framförallt ville komma fram till är att jag nu har lagt ut en ny bgfpod, där temat är valet i USA:

https://soundcloud.com/bgfpod/bp11

---

PS1

Webbsidan Asylkaos kommenterar intervjun med Jimmie Åkesson i SVT:s Agenda:

”Mats Knutsson:

När det gäller muslimer så har Donald Trump sagt att han vill förbjuda alla muslimer från att komma till USA. Så här sade han under valrörelsen:

 Donald J Trump:

Donald J Trump is calling for a total and complete shutdown of muslims entering the Unites States until our countries representatives can figure out what the hell is going on. 

Mats Knutsson frågar Jimmie Åkesson:

* Vad tycker du om det här uttalandet?

Jimmie Åkesson:

Det är ett exempel på hur han går för långt. Jag förstår att man vill stärka gränskontroller och gränsskydd, att man vill ha bättre kontroll på vilka som kommer in i ett land, det tycker jag att vi ska ha i Sverige också. Men han drar det lite långt när han säger att vi inte ska släppa in en enda muslim i princip, jag vet inte vad han menar med det faktiskt.

Jimmie Åkesson kunde ha satt ned foten och sagt att vi inte ska ta emot en enda muslim till Sverige eftersom vi redan har fullt och att vi istället borde börja skicka tillbaks de som finns här till sina hemländer. Han kunde helt enkelt ha visat sympati för Trumps uttalande. Men Agendaredaktionen visste precis var Åkesson står i den här och var glada över att få honom att återigen ta avstånd från Trump och framställa den blivande presidenten som ‘extrem’.

Jimmie Åkesson har tidigare framhållit att vi inte bara ska ha muslimsk invandring till Sverige utan att alla muslimer som finns här och expanderar i antal genom höga födelsetal ska få bo i vårt land i evighet. Men Åkesson politik blir det ett demografisk maktövertagande förr eller senare eftersom han inte vill rädda svenska folket från det öde som hotar oss.

Jimmie Åkesson är i själva verket en femtekolonnare i den invandringskritiska rörelsen och han används av media för att han säger vad de vill höra.”

Här anser jag att frågan blev fel ställd, redan från första början: Det kan inte primärt vara fråga om att släppa in eller inte släppa in just ”muslimer”.

Vad frågan gäller är anslutningen till 1967 års tillägg i FN:s flyktingkonvention, New-York-protokollet – det som utvidgade åtagandet till att gälla även länder utanför Europa.

Det var ett katastrofalt misstag av Sverige att någonsin ansluta sig till detta tillägg!

Det har från första början varit fel att ta emot alla dessa asylanter med anhöriga från Asien och Afrika. Detta borde aldrig ha skett!

Så mycket självklarare måste ett tvärstopp nu införas – när Sverige blivit mer än överfullt och vårt samhälle håller på att desintegreras!!!

Vårt samhälle har ju inte längre vare sig sjukvård, skola eller polis!

Hur har Jimmie Åkesson kunnat undgå att notera detta?

Måste inte slutsatser nu dras av denna verklighet, utan vidare dröjsmål?

Vad är detta för en ”opposition”?!

Parallellt med detta tvärstopp måste Sverige agera mot USA:s krigande i Syrien, försöka motverka den situation som gör att många människor tvingas fly.

---

PS2

Lars Bern på Anthropocene:

”Av en för mig outgrundlig anledning har alla svenska politiker och MSM valt den krigshetsande oligarkins sida i denna amerikanska valrörelse. Våra politiker är kraftigt överrepresenterade i oligarkins olika lobbygrupper och flera står på deras payroll. Under hela valrörelsen och även nu efter, strör de omkring sig nedsättande omdömen om den Trump som är långt mer begåvad än vad någon av dagens svenska politiker är.

Det mest anmärkningsvärda är dock Jimmie Åkesson som skall föreställa att leda det svenska antietablissemangspartiet SD. Han springer idag ängsligt runt och strör omkring sig politisk korrekta kommentarer i ett patetiskt försök att bli accepterad av etablissemanget – vilket han aldrig blir.

Mitt intryck av hans osäkra flackande blick efter att han gick i väggen, är att han mest liknar en skotträdd vovve. Han kör bara en fråga om begränsad invandring, vilket är en fråga som till valet 2018 kommer att vara en ickefråga. I övrigt smyger han så nära det politiskt korrekta han kan. Socialdemokraterna har beslutat att stänga gränserna för gott och införa en restriktiv asylpolitik, så SD kommer inte att ha mycket att komma med i nästa val, om de inte vågar utmana etablissemanget i grunden.

Jag har tidigare trott att SD skulle bli det största riksdagspartiet, men som Åkesson nu leder politiken blir det inte så.” 

Här delar jag Lars Berns konstaterande om att Åkesson söker gillande från fel håll.

Däremot delar jag inte hans bedömning av Löfvenregeringens beslutsamhet i att framöver stänga Sveriges gränser för ytterligare asylmissbruk.

Folkmordet fortsätter, tyvärr!

---

Mer

http://www.bgf.nu/opinionsbildarna/3.pdf 

http://avpixlat.info/2016/11/13/medieeliten-begriper-inte-att-dom-inte-begriper/

http://andersleander.bloggplatsen.se/2016/11/10/11384885-sveriges-regering-vagrar-gratulera-donald-trump-rena-sandlade-fasonerna/

http://andersleander.bloggplatsen.se/2016/11/14/11386215-ryssland-fragade-cia-varfor-hillary-clinton-har-kopt-illegala-olagliga-vapen-for-137-miljoner/

http://blogg.folkbladet.nu/asasuh/2016/11/13/ovanforskap-och-faktaresistens/

http://word.harrietsblogg.se/2016/11/13/medias-forvanskning-gor-amerikaner-forbannade/

http://newsvoice.se/2016/11/13/pilger-liberalerna-gjorde-trump-till-president/

http://www.dailymail.co.uk/news/article-3932048/Trump-says-immediately-deport-two-three-million-illegal-immigrants-criminal-records-insists-build-wall.html

http://www.breitbart.com/tech/2016/11/11/columnist-deletes-twitter-account-following-trump-assassination-tweet/

http://www.klimatupplysningen.se/2016/11/13/klimathotslobbyns-reaktion-pa-trump/

http://ledarsidorna.se/2016/11/ann-heberlein-usa-valet-och-det-glomda-folket/

http://www.bgf.nu/opinionsbildarna/3.pdf 

http://projektalternativ.se

 

 

Pladdermajor

Fredagsbio 63 handlar inte minst om Centerpartiet.

Ett återkommande honnörsord för  Annie Lööf  är ju ”tydlighet”. Hon och hennes parti säger sig ha ambitionen att vara tydliga inom politiken.

På ett sätt kan sägas att hon där har lyckats, om än inte på det sätt som hon själv nog vill hävda.

I sitt sätt att pladdra är hon typisk för de flesta svenska politiker i ledande ställning. Med sin oavlåtliga ström av tomma floskler tydliggör hon funktionen av dessa politiker och deras partier.

Det är inte att identifiera problem i samhället för att sedan med beslutsamhet och ärlighet, pragmatism och ändamålsenlighet, försöka enas om nödvändiga åtgärder.

Åtgärder som:

• effektiv gränskontroll

• återsändande av illegala utlänningar

• uppsägning av FN:s flyktingkonvention.

---

Resultatet av pladdermajornas framfart för vårt land blir alltmer uppenbart.

De förtjänar därför ingen respekt, bara vårt kompakta förakt.

Många har nu påpekat att det från Annie Lööfs sida inte främst handlar om dumhet – hon vet nog vad hon gör.

På den punkten kan jag inte annat än instämma.

Från såväl henne som alla andra zoombiefigurer i partiledningarna är det primära att få sitta kvar vid köttgrytorna. Då gäller det att få tillräckligt många röster i nästkommande val, för riksdagsmandat.

Deras strategi för uppnå detta är att inte säga något som kan förarga makthavare i massmedia eller dra på dem kritik från kulturmarxister inom andra partier.  Tillsammans lever de i en bubbla av bekvämlighet och perverterad ”värdegrund”. Där blir konsensus naturlig och deras floskler självklara.

Lyssna bara på avtackningen av Mona Sahlin i riksdagen för några år sedan:

Likväl finns också ett element är dumhet, eller ett dubbelt sådant:

1. Pladdret vänder sig främst till de dummaste, de mest känslostyrda och intellektuellt försvarslösa åhörarna.

2. Pladdret verkar ytterligare fördummande  (utom på dem som genomskådat lögnmaskineriet och istället provoceras)

---

Fredagsbio 63 må ses som en hyllning till Sven-Olle Olsson i Sjöbo,  till landsbygden och det sunda förnuftet!

---

Mer

http://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/annie-loof-saknar-all-trovardighet-mot-buset

https://morklaggning.wordpress.com/2016/08/06/dra-i-nodbromsen-nu/

http://martenssonsmeningar.se/2016/08/vad-hander-nar-vara-politiker-varken-vill-eller-kan/

http://www.friatider.se/l-f-l-t-stenkastare-jobba-p-polisen

Gräddhyllemannen

Antag följande:

1.  Några sverigevänner delade ut ett flygblad i Rättvik i början av juni.

2. Där påtalas att asylinvandringen är omfattande och medför negativa konsekvenser, som
– befolkningsutbyte
– säkerhetsproblem
– våldsbrottslighet
– ekonomiska kostnader
– sämre skola

3.  Bland mottagarna av flygbladet fanns en man som har sin egen utkomst genom denna för svenskarna skadliga verksamhet. Han bor dessutom själv på tryggt avstånd från problemen, med en fin utsikt över Siljan.

Jag kallar honom här för ”gräddhyllemannen” (GHM).

Hur blev mannens reaktion?

Så här skrev GHM till webbsidan Asylkaos, som gjort flygbladet:

”Mottog ert flygblad i dag. Kan med handen på hjärtat säga att jag aldrig har läst så mycket skit på ett och samma papper! Ja, på båda sidorna också! Helt otroligt!

Jobbar med flyktingmottagning och genomskådar er retorik direkt, era kvasisanningar och tyckanden, direkt adapterad från 1930-talets Tyskland. Fattar ni inte att det finns godtroende folk som kommer att tro på era ord och agera på ett för samhället negativt sett? Det brann ett hus i Insjön förre veckan, bara dagar efter att det blev känt att huset skulle användas som boende för ensamkommande barn. Tillfälligheter?

Nä, tror inte det. Det är retoriken som används i detta brevet som får enskilda individer att gå igång och ta lagen i egna händer i den tron att de har ’folket’ bakom sig. Inser ni på ’asylkaos’ att ni har ett ansvar för de aktioner som igångsätts av individer och grupper som köper det ni skriver rakt av? Att ni är ansvariga för de miljontals kronor detta kostar? Att det bara är en tidsfråga innan ni blir ansvariga för andra människors död?

Eller är detta kanhända målet med utskicket?”

Till att börja med så rör det sig här om en missuppfattning från GHM:s sida, då han talar om ett ”utskick”. Det handlade om en utdelning, dvs frivilliga arbetsinsatser på helt ideell grund från ett antal svenskar. Resurser att bekosta något utskick hade vi inte.

Asylkaos har kommenterat Gräddhyllemannens utläggning:

”Du tillhör den skara människor som lever och bor i ett fint helvitt område – Gräddhyllan i Rättvik, ett stort, idylliskt och exklusivt villaområde med en av landets bästa sjö- och landskapsutsikter – lyckligt ovetande om (eller likgiltig inför?) alla de sociala, kulturella och etniska problem som drabbar allt fler svenskar.

Att du aldrig tagit del av saklig invandringskritisk information beror på att du lever i ett land där ingen saklig invandringskritisk information får framföras av partipolitiskt oberoende invandringskritiker i TV, radio, eller dagspressen. Sådana som du kan på grund av bristfälliga kunskaper inte förstå vilka konsekvenserna blir av migrationspolitiken.

Vi har redan fått hundratals områden i Sverige som är livsfarliga att vistas i, och inte ens polisen vågar sig in i dessa områden. Det är områden som många svenskar har tvingats flytta från för att de är för farliga. Det är områden i djupt socialt, kulturellt och etniskt förfall. I många områden finns det knappt några svenskar kvar.

Det är områden som har skapats av naiva politiker eller rättare sagt av politiker som är idioter. Det är politiker som har inbillat sig att de har varit ‘goda’ när de har släppt in migranter från dysfunktionella kulturer i tredje världen, men i själva verket har de bara bidragit till att Sverige förfaller alltmer.

De politiker som har skapat alla dessa områden är verklighetsfrämmande människor som inte begriper vilka konsekvenser deras beslut eller handlingar får på Sverige.”

---

Här vill jag skarva på med några reflexioner utifrån gräddhyllemannens tes att kritik av probleminvandringen är ägnad att mynna ut i våld.

I sitt resonemang kopplar han det invandringskritiska flygbladet till både 30-talets Tyskland och till bränder, spekulerar t.o.m. i att syftet med flygbladet kunde vara att få någon människa skadad.

---

Låt mig därför kort rekapitulera BGF-konceptet:

Blågula Frågor startades 1994-95 i en situation då Sverigedemokraterna redan fanns och var starkt demoniserade.  Vi som låg bakom BGF hade politiskt en rödgrön bakgrund i riksdagspartier och verksamhet i freds- och solidaritetsrörelser i bagaget. Idén var att mot oss skulle inga anmärkningar kunna riktas ur demokratisk synpunkt, där skulle inte finnas minsta spik att kunna koka någon soppa på.

Från första början arbetade vi helt ideellt.  Vi uppträdde självklart öppet, med namn, bild och kontaktuppgifter. Lika självklart tog vi avstånd från hot eller våld. Grundidén var att kunna medverka till ett konstruktivt meningsutbyte, när vi tog upp invandringsfrågan.

Detta därför att Sverige redan i början av 90-talet hade problem till följd av den förda invandringspolitiken.

– Det behövdes en kursomläggning.

– Vilket i sin tur förutsatte en saklig debatt.

”På köpet” skulle BGF-försöket medföra ett ”synande av korten” hos etablissemanget:

•  baserade sig bemötandet av Sverigedemokraterna på brister hos SD, eller var detta bara en förevändning, ett svepskäl att slippa argumentera, slippa ompröva?

•  fanns något intresse av att få en sakdiskussion kring invandringen?

---

Det dröjde inte länge innan svaret kom!

Under medverkan av Expo (”antifascistiskt nyhetsblad”) försågs även Blågula Frågor – redan 1995 – med epitet som ”främlingsfientlig”.

Året därpå tog kvällstidningarna med Expo nr 3/96 som gratisbilaga. I en artikel där begränsade sig Expo iofs till att stämpla oss i Blågula Frågor som ”rättshaverister” med ”konspirationsteorier”, men två veckor senare var jag av AFA klassad som ”rasistsvin” – vilket klargjordes genom en sprejning av ena kortsidan på mitt bostadshus i Haninge.

---

När gräddhyllemannen kopplar det aktuella Rättviksflygbladet till 30-talets Tyskland, då låter det bekant!

John Glas, gruppledare för Folkpartiet i Haninge, gjorde våren 1997 en koppling mellan BGF och Adolf Hitler. Båda sade sig nämligen, enligt Glas, vara för yttrandefrihet.

Två veckor senare var den andra kortväggen på mitt hus sprejad. Nu hade jag avancerat till att vara ett ”fascistsvin”.

Vid samma tidpunkt hade jag på en tavla inne i mitt hem ett antal kampanjmärken uppsatta, från min tid som vänsteraktiv alltsedan 60-talet:

Andra än jag och Anders Sundholm (BGF-ordförande) har drabbats värre av repression, i normalfallet oprovocerat. Det politiska våldet i Sverige är enkelriktat på ett annat sätt än vad som brukar framgå av massmedia.

I lokaltidningen ”Mitt i Haninge” skrev jag 1997 att det främsta hotet mot demokratin kommer från människor, vilka går fram ”under godhetens banér”. Det stämmer nog fortfarande!

Efter de erfarenheter som jag hunnit göra, genom snart tre decennier av motstånd mot galenskaperna, kan jag inte förvänta mig att en person som gräddhyllemannen skulle vara kapabel/villig att vakna till insikt.

---

FÖR RESONEMANGETS SKULL  vill jag ändå hålla öppet för att där skulle kunna finnas en portion ärlighet och mänsklig anständighet.

Och ställa frågan: om vi verkligen vill motverka att vårt land framöver går mot hårdnande motsättningar och storskaliga våldsutbrott – hur agera?

Annorlunda uttryckt:  vad ligger bakom utvecklingen hittills, med ett växande antal no-go-zoner och en polismakt som inte längre orkar? Denna utveckling riskerar naturligtvis att fortsätta.  Vilka är dess orsaker?

I huvudsak beror problemen på en alltför omfattande invandring av människor från dysfunktionella kulturer, människor med ofta har fel drivkrafter redan vid ankomsten. Om de sedan får lära sig att förakta oss svenskar istället för att respektera oss, så gör det inte saken bättre.

När det nu brinner bilar, skolor och mycket annat i Sverige, då är det i normalfallet inte etniska svenskar som är förövare. Den vandalisering och den våldsbrottslighet som sker är i hög grad importerad.

Samtidigt kan finnas en risk för att även etniska svenskar till sist blir våldsamma, om det bara ”blir för mycket”. Det är inte en utveckling som jag önskar. Tvärtom – BGF-konceptet var just en ansats att tackla problemen demokratiskt och konstruktivt.

Men ska det kunna lyckas – då måste det finnas några som lyssnar, och reagerar.

---

Vill man motsatsen, då ska man intaga Gräddhyllemannens position, dvs:

A.  Verka för ett samhälle med växande otrygghet och större orättvisor.

B.  Vägra lyssna på invändningar – demonisera varje kritik.

---

PS

I onsdags var jag hos min frisör i Rättvik, en iranier som jag är trogen kund hos.

Om jag hade kommit redan på måndagen, då skulle det inte ha blivit någon klippning. Då hade han nämligen inga arbetsverktyg. Detta pga ett inbrott under lördagen. Sin verksamhet i Rättvik har denne frisör bedrivit sedan 2009 – det här var första gången som han råkade ut för detta.

Vid upptäckten av inbrottet kontaktade han polisen, eller rättare sagt försökte göra så. I Rättvik finns nämligen ingen polis. Det fick bli ett telefonsamtal till Falun, där man tog upp hans anmälan.

Vilka var inbrottstjuvarna? Något säger mig att det kommer vi aldrig att få klarhet om…

---

 

Mer

http://www.marikaformgren.se/#post85

http://ledarsidorna.se/2016/06/nittionio-luftballonger/

http://www.friatider.se/bland-unders-tar-och-versittare

http://www.bgf.nu

http://www.bgf.nu/lagom

http://www.janmilld.se/bok.html

http://www.vitbok.se

http://www.bgf.nu/tabloiderna/

http://www.bgf.nu/expo

https://janmilld.wordpress.com/valdskonstateranderealism

https://janmilld.wordpress.com/2013/08/18/expo-operation-96/

https://asylkaos.wordpress.com/2016/06/18/fore-detta-missionskyrka-i-bodafors-blir-asyboende-asylkaos/

http://avpixlat.info/2016/06/18/en-instabil-grund/

http://fnordspotting.blogspot.se/2016/06/nar-clownerna-tog-over-cirkusen.html

http://www.motpol.nu/oskorei/2016/06/21/kampen-om-det-offentliga-rummet/

Spark i retur

Det fuskas ju med identiteter, uppehållstillstånd och bidrag. En grupp som länge utmärkt sig är somalier eller bara föregivna somalier. Andelen utan id-handlingar bland dessa har varit särskilt hög, likaså andelen anhöriginvandrade. Kanske även dubbla identiteter och organiserat bidragsfusk.

Även om genomsnittligt IQ bland somalier är lägre än bland svenskar så har många ändå kunnat visa en stor driftighet i att främja egna intressen.

Emellertid visar det sig att de flesta ”somalier” i Sverige kanske inte är somalier, utan kommer från grannlandet Djibouti. Om detta skriver nu både AB och SvD.

I ett mejl som just fått från Kenneth Sandberg citerar han ur en somalisk nyhetssajt:

”I claimed to be from Somalia. I was asked some basic questions, my name and date of birth and other relevant questions, after the initial registration they gave me an appointment for a comprehensive interview in couple of weeks, and transferred me to a refugee accommodation Centre, Life is easy here, Beer and Alcohol which is my favorite are cheap, Qat is available if you know where to look for, i can survive with out much work, in Djibouti i used to work 18 hours every day for less than 150 dollars a month, i like Sweden, its like paradise to me. Said the Djiboutian man.”

Kenneth Sandberg är ju handläggaren på Migrationsverket (f.d. ”SIV” – Statens Invandrarverk), som på 1990-talet fick sparken pga sina politiska åsikter. Han var kritisk till den förda invandringspolitiken och med en sådan hållning förutsattes han vara en dålig människa, i avsaknad av integritet. Man såg en risk för att hans ”invandrarfientlighet” skulle smitta av sig i en negativ behandling av asylsökande.

I verkligheten var det kanske även så att KS i sitt arbete på mottagningsenheten i Skåne var strikt i att bevilja bidrag, men det vore ju samtidigt en ansvarsfull hållning gentemot skattebetalare. Ett grovt exempel på motsatsen avslöjades ju av Granskning Sverige nyligen!!!

Det var för sitt engagemang i organisationen Folkviljan och Massinvandringen som KS våren 1997 blev uppmärksammad. I riksdagen sade s-minister Pierre Schori, i sin oöverträffliga (?) självgodhet, med adress till KS:

”Nu när också några forskare och akademiker ställer upp bland de främlingsfientliga är det än angelägnare att i debatten slå hål på myterna och bemöta förenklade och felaktiga påståenden. I historien finns tyvärr alltför många exempel på att god utbildning inte är något säkert vaccin mot fördomar och ondska.”

I slutet av juli fick KS ett varsel om uppsägning från sitt arbete, undertecknat av SIV-chefen Lena Häll Eriksson. Vad som därvid åberopades var ”samarbetssvårigheter” med kollegor.

I sitt mejl skriver Kenneth nu:

”Under min tid på SIV var en stor del av de som uppgav sig komma från Somalia, hitresta just från Djibouti där dom hade bott i flera år. Resterande av de s.k somalierna kom till nästan 90 procent från länder som Italien, Nigeria, etc.”

”En av mina handläggarkollegor – boende i Eslöv, men med finska rötter – fick en sådan Djibouti-somalier till måg. Och blev mormor till avkomman. Efter grov och upprepad misshandel av dottern, samt dödshot mot svärmor, lyckades man efter några år – genom att svärsonen satts i fängelse – utverka en separation. Något år därefter blev dottern ånyo gravid med en annan somalier (kanske äkta denna gång..?).

Kollegan var en av dom som jobbade frenetiskt med att få mig sparkad från SIV…

Den förstnämnda ’somaliern’ fick inget uppehållstillstånd – men utvisningen blev aldrig verkställd.

Flera år efter att jag ’skiljts’ från SIV kunde jag läsa att han återigen gjort sig skyldig till svår misshandel av en kvinna nere i Trelleborg..!”

Är detta bara början på något som kommer att bli allt vanligare?

Kommer de som medverkat i det mångkulturella flummeriet och sparkandet på invandringskritiker själva att få skörda frukter för egen del, av denna destruktiva politik?

---

Mer

https://janmilld.wordpress.com/2012/06/20/vad-ar-bast-for-somalierna/

https://janmilld.wordpress.com/2011/02/03/onodigt-skitnodigt/

https://janmilld.wordpress.com/2013/10/08/folkviljan-97/

https://janmilld.wordpress.com/2013/10/10/kenneth-sandberg/

https://janmilld.wordpress.com/2013/01/10/verklighet-undanbedes/

http://www.bgf.nu/sandb/sb.html

---

https://asylkaos.wordpress.com/2016/05/16/jimmie-akesson-bekraftar-en-farlig-trend-i-partiet/

Jimmie Åkesson kommer ut som svikare

 

Jag hade fel: SAKLIGHET

En fortsättning på temat i två tidigare bloggtexter – om Sydafrika respektive SD.

Här ska det handla om metoder och principer i argumenteringen.

Inte kan det väl vara fel att eftersträva ”saklighet” i debatten?

I en bemärkelse, faktiskt – ja! Det blir en slutsats som jag nu tycker mig kunna dra, efter drygt två decennier av invandringskritiskt opinionsarbete.

Låt mig ta det från början, (och förlåt, alla ni som redan många gånger hunnit ta del av denna historia om BGF):

Den utgångspunkt som verkligheten gav, när vi inledde verksamheten för Blågula frågor, rymde i huvudsak två moment:

1.
Tidiga invandringskritiker – BSS och SD – var demoniserade. De framställdes i maktmedia som extremister och annat negativt.  Detta gav i princip möjlighet för två alternativa tolkningar:

a) De som opponerade var faktiskt dåliga människor

b) Detta var bara en av media fabricerad nidbild.

2.
Vi som drog ingång Blågula frågor – Anders Sundholm och jag själv – hade en politisk bakgrund inom socialdemokratin, vänstern och miljörörelsen. Det gav oss en potential att själva slippa stämplingar.

Vi skulle inte lätt kunna anklagas för ”högerextremism”.  Genom att ge oss in i debatten och framföra kritik av den förda invandringspolitiken skulle  ”korten bli synade”:  fanns alls något utrymme för en saklig debatt i denna fråga?

• var ”felet” med den kritik som dittills anförts att den kom från antidemokrater, ”rasister”, osv?

• eller var dessa anklagelser inbyggda, skulle sådant med automatik drabba varje kritiker?

Svaret på detta kom snabbare än vi någonsin kunnat föreställa oss!

Föreningen Blågula frågor startade sin verksamhet 1995.  Redan samma år kom ett angrepp i det nystartade ”antifascistiska nyhetsbladet” Expo, under redaktörskap av en dokumenterad återfallsförbrytare  (Tobias Hübinette).

Expos artiklar slogs upp stort i Expressen och Aftonbladet våren 1996. Dessförinnan hade de genererat två mediedrev mot Blågula frågor, också utifrån Expomaterial.

Ställ detta mot vårt BGF-koncept:

• I botten låg för det första vår egen bakgrund.  Vi var varken akademiker, miljonärer eller kändisar – bara vanliga medborgare, som under många år arbetat oegennyttigt och demokratiskt inom godkända partier. Detta borde ge oss en slags grundplåt av legitimitet.

• Därutöver ingick i vårt koncept att vara strikt sakliga, dvs att söka fakta och sanning, att inte gira in på några stickspår av sympatier/antipatier och känslor. Sakfrågorna, verkligheten och förnuftsmässigt resonerande i fokus!

• Meningsmotståndare skulle visas en grundläggande respekt. Undvikande av epitet och personangrepp.  Avståndstagande från såväl lögnaktiga anklagelser som våld.

Det gick inte bra.  Vi bemöttes knappast på ett motsvarande sätt. Det blev inget medborgerligt samtal – på andra sidan var det tomt. Ingen dialog om invandringen.

---

Situationen var asymmetrisk – både genom de politiskt korrektas mediala övertag och genom skillnaden i metoder/argumentering.

Vi försökte arbeta med fakta och argument – massmedia mötte med tillmälen och associationer.  Vi fokuserade på översikter, helhetssyn och långsiktiga konsekvenser – media på enskilda fall, empati och kortsiktighet.

Huvudlinjen var att förtiga oss.  Våra debattinlägg togs inte in, våra möten och initiativ nonchalerades. Där denna linje frångicks handlade det om att ”hänga ut” och ”avslöja”, förtala och skandalisera. I fåtalet debatter såg man till att vara många mot en.

Vår bakgrund och samtidigt nyanserade linje gjorde det svårt att finna någonting mot oss. Detta löstes genom tal om ”smygrasism” och ”dold” främlingsfientlighet.  Längst gick den folkpartistiska riksdagsledamoten Ana Maria Narti: ”Den rasistiska propagandan tar här sin farligaste form – den som presenterar sig som motståndare till rasismen.”

Om en kritiker på något sätt varit obalanserad påtalades självfallet detta. Men där så inte var fallet gick det s.a.s. ”lika bra med selleri”.

De politiskt korrekta blockerade m.a.o. en saklig debatt om invandringen.

Detta rymde samtidigt ett hyckleri, då de i sin propaganda hela tiden gjort anspråk på att representera  fina värden som  ”demokrati,” ”respekt” och ”tolerans”. Kritiker anklagades gärna för ”okunskap” och ”fördomsfullhet”. Just fakta var ju vad de inte förmådde värja sig mot, och därför inte ville veta av.

---

Redan bemötandet från de politiskt korrekta kan nu ge anledning att ompröva hittillsvarande linje. Respekt är det sista som de förtjänar!  Tvärtom! Vad svenskfientliga politiker som Bengt Westerberg och Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven förtjänar är bara det djupaste förakt, från varje svensk.

---

Framförallt finns anledning att ompröva saklighetslinjen av ett annat skäl.

Som erfarenheterna visat är det inte fakta och sakliga argument som övertygar människor. Man tror som man gör, därför att det är vad man vill göra. För att nå människor måste vi lyckas kommunicera på en känslonivå.

När jag nu vill ompröva linjen av ”saklighet” betyder det inte övergivande av sanningssökandet eller ointresse för fakta som är korrekta och relevanta. Däremot blir det önskvärt att argumenteringen vänder sig inte bara till hjärna och förnuft, utan även till hjärta och känslor.

Underlag för sådant finns ju där i överflöd:
– Hur vi svenskar görs till andra klassens medborgare i vårt eget land
– Hur våra barn och barnbarn får en otrygg uppväxtmiljö
– Hur unga berövas möjligheter till utbildning, arbete och bostad
– Hur kvinnor inte längre kan röra sig fritt på offentliga utrymmen
– Hur det skapats no-go-zoner för svenskar
– Hur vi alla berövas en framtid.

---

Utöver dessa två moment i opinionsarbetet – fakta/förnuft och känslor – vill jag lyfta fram ett tredje viktigt moment: moraliskt övertag.

Denna typ av övertag har vi sverigevänner iofs redan genom att i sak har rätt, genom att kämpa för en rättfärdig sak.

Som svenskar försvarar vi oss själva och varandra mot förtryck, övergrepp och orättvisor. Det räcker långt, ur moralisk synpunkt!

Omvänt gäller det att bemöta och förkasta försök att grundlöst skuldbelägga oss.

Exempel på sådant saknas ju inte:
• ”Förintelsen”
• slavhandel
• kolonialism
• neutralitet under kriget
• svensk välfärd.

Vi är inte i något moraliskt underläge, har ingen anledning att be om ursäkt för vår existens!

Svenskt välstånd är främst ett resultat av våra egna insatser och egenskaper, som:
– arbetsmoral
– kunnande
– hederlighet
– samverkan.

Oavsett vilka grymheter som begicks i Europa under förra seklet så är det inte rimligt att hålla människor idag ansvariga för detta, människor som inte ens levde på den tiden.

---

EN ANNAN SAK gäller, tycker jag, övergrepp i nutid. Där kan vi i princip bära ett medansvar, genom likgiltighet och passivitet.

Jag tänker på:

• USA:s invasion i Irak år 2003, med ca 1 miljon dödade.

• det halvårslånga flygbombandet av Libyen år 2011 (där Sverige deltog med JAS-plan!)

• söndersmulandet av Syrien under fem års krigande.

• Israels oupphörliga övergrepp mot palestinier

• Svartas övergrepp mot vita i Sydafrika.