Arbetet med veckans bgfpod blev mer än vanligt dramatiskt.
Planen var först att ha svensk (o)säkerhetspolitik som tema.
Efter att ha lyssnat till intervjun med Gustav Kasselstrand hos Ingrid&Conrad stod dock klart att företräde denna gång skulle ges åt temat ”Nytt parti?”.
Med detta tema gav det sig naturligt att även presentera ett angränsande projekt som vi kring bgfpod skissat på sedan en tid – ”Projekt ALTERNATIV”.
Innehållet på den webbsidan lär ge stoff för många kommande podsändningar. Kanske kan det efterhand utvecklas till något mer.
I sammanhanget framträder Henrik Arnstad och Jonathan Leman, experter på högerextremism och annat läbbigt.
Några trådar från förra veckan fullföljs i bgfpod 8 – istofobin, nattväktarstaten och public service.
Ur avsnittet kring istofobi:
”Själva begreppet härleds ur å ena sidan rasist, fascist och nazist, å andra sidan islamofob och homofob. Men ytterligare ett frekvent tillmäle är ju antisemit.
Mer exakt har vi då att göra med inte bara istofober, utan istofobiter.
Vad är då en ISTOFOBIT?
1. En istofobit gillar tillmälen – använder hellre negativa epitet än anför argument.
2. En istofobit blandar samman bisak med huvudsak – slänger gärna in bråte i en diskussion för att komma bort från sakfrågan.
3. En istofobit är mer fixerad vid yta, kopplingar och ords valörer, – mindre vid faktiska konsekvenser av ett agerande.
4. En istofobit blandar lätt samman det önskvärda med det möjliga eller det verkliga.
5. En istofobit är känslostyrd och kortsynt – har kopplat bort sin hjärna.
6. En istofobit är mer angelägen om flockens gillande än att hålla sig till sanningen.
7. En istofobit gör anspråk på av vara godare och ha högre moral än andra människor – föraktar vanligt folk.
8. En istofobit är samtidigt extremt tolerant och extremt intolerant – vill se brottslingar gå fria, men meningsmotståndare bestraffade.”
Utgångspunkten är den 11 september, som är minnesdag för två händelser i vår nutidshistoria:
1. Nineeleven i USA 2001
2. Militärkuppen i Chile 1973
1. Nineeleven 2001
”Nineeleven” yttrade sig framförallt i raserandet av ett antal WTC-byggnader i New York och ett hål i Pentagonbyggnanden i Washington. Enligt den officiella versionen handlade det om att fyra passagerarflygplan hade kapats av muslimska terrorister och använts som projektiler.
Jag ser framförallt två skäl att bry sig om nineeleven:
a) Det fick så långtgående konsekvenser för hela världen.
b) Den officiella förklaringen är så uppenbart absurd.
Detta har iofs varit uppenbart från början, redan genom det sätt på vilket även WTC7 föll ihop som i en perfekt demolering, fångat på filmbilder. WTC7 hade inte träffats av något flygplan, ens enligt den officiella versionen.
I själva verket är det oklart om någon enda byggnad träffades av något passagerarflygplan.
Likaså är oklart om några kapare eller passagerare alls förekommit.
Om flygplan eller något annat behövt flygas in i byggnader, då hade detta nog kunnat fjärrstyras.
Men, med eller utan flygplan, så kunde inget av WTC-tornen ha bringats ned på det viset. En kollision med ett flygplan kan inte få den effekten.
Det faktum att tre WTC-torn ändå föll ihop så som skedde måste ha haft andra förklaringar.
Och hur det än gick till, så kunde det inte ha fixats från en grotta i Afghanistan.
Här har jag uppfattat två typer av förklaringar, där den ena iofs inte behöver utesluta den andra:
1. Man hade i förväg utplacerat sprängladdningar av nanotermit.
2. Det rörde sig om ny/tidigare ej använd vapenteknik:
– antingen små kärnladdningar
– eller det som som Judy Wood presenterat, vapen för riktad fri energi.
(Hennes bok ”Where did the towers go?” finns dock ej att köpa i Sverige).
Oavsett vad man där kan tro eller inte så är två moment ovedersägliga
• att ett antal WTC-byggnader rasade ihop.
• att detta inte kan ha skett som den officiella förklaringen gör gällande.
Många har ändå under lång tid trott på den officiella förklaringen.
Hur förklara detta?
En faktor är massmedias lögnaktighet och likriktning, man har där inte varit intresserat av sanningen.
En annan faktor har varit trycket på dem som ifrågasatt och önskat en närmare undersökning. Dessa har konsekvent stämplats som ”konspirationsteoretiker” och annat nedsättande.
Ett tydligt exempel på medias militans är hur den vänsterpartistiske riksdagsledamoten Egon Frid angreps ursinnigt av TV4 år 2009 och hur hans partiledning då svek honom. TV4:s agerande som tankepolis framgår i denna film.
Nineelven var ett false-flag-operation, något helt annat än vad den utgavs för att vara.
Jag kan där se flera politiska syften: – högre militärutgifter och nya USA-krig – mer svängrum för Israel att förtrycka palestinier – eliminerande av till Israel konkurrerande makter i regionen – mer av övervakning av medborgare i USA – kontroll av alla flygresenärer i världen. – räddare människor och mer av gruppmotsättningar.
En näraliggande fråga blir hur det förhåller sig med andra terrordåd, massmord och mord! I hur många fall har det inte varit fråga om false-flag av samma slag som i USA 2001?
Webbsidan Fria Sidor täcker nu på ett exemplariskt sätt upp dessa ämnen. Värt ett besök! Rekommenderas!!
2. Chile 1973
Denna militärkupp resulterade i att många chilenare sökte sig till Sverige. Först handlade det om politiska flyktingar, men i slutet av 80-talet – när Chile börjat röra sig mot demokrati igen – följdes detta av chilenare av ett annat slag. De utgav sig vara i behov av asyl, men kom på falska papper. De var välfärdsmigranter och lögnare.
En reflexion som jag gör i veckans bgfpod är hur chilenarna efter de svåra åren av militärförtryck lyckades samla sig för att återövra demokratin och få ett fungerande samhälle. I Sverige verkar ju vårt etablissemang sedan länge i rakt motsatt riktning, här blockerar man all vettig diskussion i massmedia.
En annan reflexion är hur det i Chile 1973 var högerkrafter som hejade på militäringripandet och våldet.
Jämför detta med dagens Sverige. Här är det individer och grupper under vänsterbaner som står för förtrycket och försöker blockera en folklig mobilisering. Inte ens så harmlösa arrangemang som ”Folkets Demonstration” lämnar man i fred, utan ser – i samverkan med polisen – till att sådana möten saboteras.
Det har också hetsats mot svenskar som försöker hjälpa svenska hemlösa. En man blev t.o.m. misshandlad, efter att där ha visat att han brydde sig.
Under rubriken ”Påbjudna lögner” passar även skäggbarnen in.
De som kostar dryga 30 miljarder kronor om året, medan de ökade anslag som diskuterats till svensk polis handlat om som mest 3 miljarder…
Här finns ju en parallell till WTC7 år 2001.
I båda fallen begärs av oss att vi inte ska tro våra sinnen, förneka vad vi ser. Uppifrån påbjuds en total dumhet.
Vilka förutsättningar ger detta att skapa ett fungerande samhälle?
Via ämnet Chile och valet 1970 av Salvador Allende till president, kommer jag i bgfpod6 in även på s-politikern Bernt Carlsson. Han dödades i december 1988, drygt två år efter mordet på Olof Palme. Över Lockerbie i Skottland störtade det flygplan där han färdades. Det var ett terrordåd – en bomb hade placerats ombord på planet.
Kan just Bernt Carlsson ha varit måltavlan för dådet?
”Bernt Carlsson var den mest prominente av passagerarna och självklart borde utredarna jobbat efter hypotesen att Bernt var målet för bombningen. Men något sådant spår använde sig utredarna aldrig av.”
Arkeoblog skriver också:
”Bernt Carlsson var dessutom generalsekreterare för Socialistinternationalen (världsomspännande sammanslutning av socialdemokratiska partier) och Olof Palmes särskilt utvalda protégé, tänkt att ta över partiet efter Palme.”
Egentligen ingen orimlig tanke.
Det blir då fråga om inte mindre än tre framträdande svenska socialdemokrater som har bringats om livet:
1986 Olof Palme
1988 Bernt Carlsson
2003 Anna Lindh
Istället har s-partiet nu fått företrädare som Mona Sahlin, Veronica Palm och Stefan Löfven.
Socialdemokratin i Sverige hade en gång ambitioner att bygga ett folkhem och en välfärdsstat. Nu arbetar samma (?) socialdemokrati på att nedmontera detta.
Nu brinner bilarna, Dan Eliasson har gjorts till rikspolischef och staten kan inte garantera medborgarna en grundläggande fysisk trygghet. Vi har inte ens en nattväktarstat.
Inget riksdagsparti är längre vad det en gång bildades för att vara och inget av dem förmår ta politiskt ansvar. Sverige har varken en regering eller en opposition. Vårt land är ledarlöst.
Partierna är toppstyrda samtidigt som de har smält samman åsiktsmässigt – runt en ”värdegrund” på tvärs mot medborgerliga intressen. Det rör sig om ett grundläggande systemfel.
Hur kan vi nu uppnå ett nationellt tillfrisknande för Sverige? Klart är att det finns ett samband mellan attityder och egenskaper hos oss svenskar i allmänhet idag och de företrädare som vi har fått.
Jan Millds blogg 