Som både jag och många andra flera gånger kunnat konstatera har de sju riksdagspartierna i praktiken växt ihop till ett gemensamt parti, på allt längre avstånd från vanligt folk. PK-partiet (p).
Partiet som sätter P för alla nödvändiga förändringar. Partiet som påbjuder ”mångkultur”.
Men vem är partiledaren?
Är det en person som det går att rösta bort i allmänna val?
Toppstyrningen inom (p) dokumenteras varje gång vid nomineringar, få eller inga dissidenter tillåts hamna på valbara platser och valsystemet borgar för att bara åsiktsmässigt ”rumsrena” personer väljs.
Denna toppstyrning manifesterades också nyligen, då (p)-ledningen tryckte på moderaterna och invånarna i Vellinge kommun en politik som man där inte ville ha. Från ledningen hymlas det inte om att det kommunala självstyret sitter löst om medborgarna tycker fel. Och behövs det en opinionsundersökning som ger önskat resultat, då kan detta snabbt fixas fram. Nemas problemas!
Politikernas allt frikostigare – av dem själva beslutade – förmåner och exklusiva trygghetssystem borgar också för att de inte ska se verkligheten ur vanliga medborgares perspektiv. Det möjliggör för dem att besluta om ”introduktionsersättningar” för nyanlända utlänningar på närmare 9.000 kronor.
I de politiska sakfrågorna är de rörande överens, man har rentav drivit igenom en ny definition på begreppet ”demokrat”: det är en person med vissa bestämda politiska åsikter, de som makthavarna hyser. Detta gäller inte minst invandringspolitiken och kriminalpolitiken.
När företrädarna för (p) samlades på försvarskonferensen i Sälen nyligen kunde de således inte bärga sig. Deras samfällda problem var inte den tilltagande otryggheten i det svenska samhället, nej det var partiet Sverigedemokraterna: hur hålla detta uppstickarparti borta från riksdagen?
En fråga som många förundras över är: Hur kan ledarna för PK-partiet vara så samkörda? Vem eller vilka är det som styr dem?
Ett svar på den frågan kom kanske fredagens bloggtext in på: ”Extremism”. Som framgår där bedriver Migrationsverkets GD, Dan Eliasson, invandringspolitik på egen hand. Ja, kanske inte helt på egen hand, han arbetar i samråd med företrädare för FN.
Svenska ministrar lyser dock i sammanhanget med sin frånvaro.
Ur SvD den 21/1 -10:
”Nu har Migrationsverket istället beslutat att tömma flyktinglägren på Afrikas horn och bland annat ta hit 500 eritreaner.”
”Totalt ska 1.900 kvotflyktingar tas emot, lika många som förra året.”
”- Vi har tillsammans med FN:s flyktingkommissarie kommit fram till att de humanitära behoven är störst i världen på Afrikas horn. Då är det naturligt att vi koncentrerar krafterna dit, säger Migrationsverkets generaldirektör Dan Eliasson.”
”- Det är en humanitär tradition i Sverige att hjälpa till. … Vi vill inte se ord, vi vill se åtaganden, säger Dan Eliasson.”
Vad Eliasson gör är alltså att hämta hit ett stort antal personer från flyktingläger i nordöstra Afrika. Av erfarenhet vet vi nu, om vi vill veta, att invandring till Sverige från dessa områden genererar stora problem. Det gäller inte bara bristande självförsörjning, skolproblem, kriminalitet och religiös fundamentalism. Det gäller även sjukdomar. TBC – tuberkulos – är en mycket vanlig sjukdom i dessa länder.
Ovanpå detta driver Sverige en politik där nyanlända ”erbjuds” hälsotester, men det är inget obligatoriskt. Av finkänslighet och ”integritetshänsyn”, kantänka.
Ur BLT den 17/2 -04:
”I Afrika, Asien, Latinamerika, Baltikum och Ryssland är tuberkulos ett utbrett problem. Av de fall med TBC som upptäcks varje år i Sverige står invandrare för två tredjedelar av fallen. I ett avtal mellan Landstingsförbundet och staten står det att personer som söker asyl ska erbjudas en hälsokontroll. Syftet är att utröna om de bär på smittsamma sjukdomar.Men en undersökning som Landstingsförbundet gjorde för två år sedan visade att endast 37 procent av de som sökt asyl under året verkligen blivit hälsoundersökta.”
Betala får andra än politikerna göra.
Mer om TBC i tisdagens kommentar.
Filed under: ansvar, demokrati, försvar, kostnader, mångkultur, pk, sjukdomar, tbc | Tagged: dan eliasson, partier, sjukdomar, tbc, toppstyrning |
Jan Millds blogg 
Instämmer.
DEN NYA ADELN är ett lämpligt namn på dagens politiker
Jättebra bild! Mycket bättre än min!
Det var som attan vad fin sidan har blivit.
Och Dagerman där, och Thörnqvist i radion.
Strålande.
Ja, det är helt rätt. Sverige har blivit en enpartistat eftersom alla riksdagens partier tycker likadant. Resultatet av den förda politiken sen slutet av 60-talet har blivit ett sovjetsamhälle där lagar sätts ur spel av politikernas hantlangare.
Att byfånen Eliasson tidigare varit chef för SÄPO får väl bevisa landets degenerering till bananrepublik.
Javisst, och då kan man undra ett varv till över gamla SÄPO-rapporter om ”högerextremism” och ”hatbrott” .
Ungefär som när Kurdo Baksi nu skriver om Stieg Larssons verksamhet på TT. Det kan också väcka frågor om en del tidigare T-telegram:
http://www.bgf.nu/media/tt/tt.html
Vinklade telegram! Stieg Larsson var en pk-människa.
Monas röda väska är ditplacerad. Båda blocken är införstådda. Röd och ful är den. Väskan.
Det är onyanserat att tala om riksdagspartierna som (p)-partiet eller 7-klövern eftersom man då själv fjärmar sig från verkligheten, på samma sätt som man anklagar sina vedersakare för. Även om invandrings- och integrationspolitiken är ett mycket stort och viktigt område i politiken, så är det inte det enda. Och i många frågor är riksdagspolitikerna inte alls överens!
Dessutom riskerar man att få applåder av enkelspåriga personer som anser att Sverige är en ”enpartistat”, ”sovjetsamhälle” eller ”bananrepublik”.
Bortsett från ovan, så är dagens blogg intressant, och jag delar i stort Millds syn på invandringspolitiken.
Visst är det onyanserat, men jag var här inte ute efter nyanser. Måste man alltid vara nyanserad?
Resonemanget om ”applåder” köper jag definitivt inte! Det är en pk-argumentering som finns i två varianter:
1. Man får inte tycka så, för det gör även fel personer eller grupper.
2. Man får inte tycka så, för då kan fel personer eller grupper tycka eller säga likadant.
(”spela i händerna”)
Varje ståndpunkt må bedömas på sina egna meriter.
Jag hävdar att de 7 är överens om massinvandringen och den samhällsupplösning som denna medför.
Dessutom har ATP-skrotningen och de sänkta pensionerna, såväl som energipolitiken och de höjda elpriserna, smugits på oss. Inga mer folkomröstningar blev aktuella. Det var inte ens frågor i valrörelserna.
Rätta mig gärna, om jag har fel: vilka viktiga skillnader ser du mellan de 7 riksdagspartierna?
– Visst är det klokt att vara nyanserad, det betyder inte att man måste byta ståndpunkt eller åsikt. Det betyder att man i sin argumentation kan vara ännu mer skarp. Och chansen finns att fler lyssnar!
– Din andra invändning placerar mig hastigt och olustigt i gruppen ”pk-iter”. Med det tycks följa att jag även hyser ståndpunkt 1 och 2. Det gör jag inte.
– Jag delar helt din åsikt att de 7 är helt överens om invandringspolitiken. Det finns en hel del frågor de inte är överens i: energipolitiken, skattepolitiken, familjepolitiken, miljöpolitiken, socialförsäkringssystemet, infrastrukturfrågor m.m.
Jan Milld skrev: ”Resonemanget om ”applåder” köper jag definitivt inte! Det är en pk-argumentering som finns i två varianter.”
Örnen invände: ”Din andra invändning placerar mig hastigt och olustigt i gruppen ”pk-iter”.”
Örnen förutsätter, att den som framför ett politiskt korrekt resonemang i någon fråga, därmed kan konstateras tillhöra ”gruppen ”pk-iter”.
Men så kan man inte resonera. Folk kan t.ex. ansluta sig till och torgföra kommunistiska resonemang i någon fråga – utan att själva vara kommunister.
Inom politiken må man försöka sklja på huvudsak och bisak.
De nyansskillnader som kan finnas mellan de 7 riksdagspartierna i olika frågor tjänar mest av allt funktionen av dimridå, för att dölja deras enighet kring det mest väsentliga.
Massinvandringen och mångkulturen är är den nu helt avgörande frågan. Den medför irreparabla skador för vårt samhälle, skapar såväl ekonomisk som fysisk otrygghet, och undergräver vår demokrati.
Lars Jansson uppskattade kostnaderna till 240 miljarder kronor – vitboken ger en lång lista på kostnader som ändå inte fanns med i Janssons kalkyl.
Anders, det var inte jag som placerade mig i gruppen ”pk-iter”, jag uppfattade det som att Milld placerade mig där. Viss skillnad.
Örnen, DU tillskriver Jan Milld att placera dig ”i gruppen ”pk-iter”.
Men Jan Milld kommenterade endast, att ditt resonemang (om ”applåder”) är politiskt korrekt – vilket det naturligvis är.
[…] lästa inlägg Vem är partiledaren?BidragsdjungelExtremismKriminaliserad oppositionLästips – andra bloggar"Hatbrott"Lördagsgodis 4Fel […]
[…] lästa inlägg Vem är partiledaren?TBCBidragsdjungelExtremismLästips – andra bloggarVeckans citatFel slags svenskKriminaliserad […]
Ta gärna även del av vad Lars Danielsson här säger om ”puckiga extremister”:
Vad är det som händer! Vad säger karln? Extrem ”asylpolitik”?
Är det valår i år?
[…] Dan Eliasson har har kunnat hela tiden fylla på med nya sådana problemelever, genom hämtningar av […]
heej…på min skola så jobbar vi med skolvalet och vi ska svara på en massa konstiga frågor…jag undrar om nån kan hjälpa mig med några av dom…SNÄLLA!!
1. när räknas det som ett parti,,hur många måste man vara?
2. vem blir partiledare?
tack tack på förhand
[…] blev också två texter – här och här – om Migrationsverkets Dan Eliasson. En generaldirektör som tydligen ser sig som […]