Blågula frågor försökte på 90-talet förgäves få in ett inlägg på DN kultur, ”Till försvararna av Det Fria Ordet”. Trots ett löfte från Maciej Zaremba om publicering visade det sig i slutänden omöjligt.
Lättare gick det sedan för Peter Wolodarski. Han blev redaktör för hela Dagens Nyheters ledarredaktion år 2009, vid bara 31 års ålder.
En sådan position ger inte bara en stor dagstidning till förfogande, för att få ut sina åsikter. Den ger samtidigt en bonuseffekt, i form av TV-soffor och andra mediakanaler. En DN-redaktör förutsätts ha kloka saker att säga.
En av Peter Wolodarskis TV-framträdanden fick jag med i min film ”Lögnarna” från 2008. Kolla 3.30 in på den:
Jämför sedan med vad statsminister Fredrik Reinfeldt hade att säga på Pressklubbens eftervalsdebatt 2010, 6.00 in på denna film:
Är inte budskapen påfallande lika? ”Sverigedemokrater vill bli överfallna och misshandlade, eftersom detta ger dem en martyrroll, som de eftertraktar.”
Något belägg för detta kan naturligtvis varken Wolodarski eller Reinfeldt prestera, och där SD:are får chans att lägga synpunkter på saken är deras besked klart.
Annars kan det väl räcka med ett uns av empati, för att vemsomhelst ska kunna begripa att ett hakkors inristat i pannan eller en kniv i ryggen inte är vällustframkallande.
Som DN-redaktör har Peter Wolodarski också spänt musklerna i de återkommande dreven mot Carl XVI Gustaf, kungahuset och monarkin i Sverige.
Smaka bara på följande uttalande:
”Men det finns en gräns för vad man kan tolerera, och den linjen har Sveriges statschef passerat.”
Nu senast ger sig Peter Wolodarski in i debatten om befolkningsfrågan och jordens långsiktiga bärkraft.
I sin DN-artikel den 17/7 2001 skriver han:
”Genom århundraden har olika profeter hävdat att jorden inte tål en växande befolkning. Ständigt har man underskattat hur en stark ekonomisk utveckling stöper om samhällen till det bättre.
I tidskriften National Geographic läser jag att jordens nuvarande befolkning skulle kunna få plats i Texas om delstaten var lika tätt befolkad som staden New York. Det motsvarar något mindre än Sveriges och Norges sammantagna yta.
7 miljarder, ja även 9 miljarder, ska nog kunna leva tillsammans utan att det blir alltför trångt.”
John Järvenpää kommenterar på sin blogg:
”En realistisk politik måste erkänna det obehagliga.
Ett evolutionärt scenario visar att brist på mat och (rent) vatten kommer att skapa enorma migrationsströmmar som oundvikligen kommer att förstöra även mottagarländernas redan hårt sargade ekosystem. Svält, hungersnöd och konflikter kommer att uppstå även där…
För detta måste man förbereda sig. På samma sätt som varje individ har att ta ansvar för sitt liv, på samma sätt måste varje land ha ansvar för sitt område. Globalt krävs en högre grad av autarki där varje land tar ansvar for sina egna befolkningar, minskar sina populationer och lagstiftar om att leva i enlighet med naturens lagar.
För många länder är detta troligen redan försent. För Nordens del finns dock möjlighet att utveckla ett ekologiskt, hållbart leverne utan gifter. Detta går inte att förena med mer (miljöförstörande) immigration, utan alla som nu är här måste anpassa sig efter naturens krav, vilket kan ses som ett gemensamt projekt.”
Järvenpää hänvisar också till denna DN-artikel från den 14/3 2010.
Min egen reflexion blir denna. Wolodarski talar om att hela jordens befolkning skulle kunna få plats på Texas yta, med New Yorks befolkningstäthet. Jag skulle där vilja gå steget längre.
Antag att varje människa tilldelades en kvadratmeter. En kvadratkilometer är 1 miljon kvadratmeter. Där skulle då rymmas 1 miljon människor, och 7.000 miljoner skulle rymmas på 7.000 kvadratkilometer. Det motsvarar Medelpads yta.
Är det något i mitt resonemang som inte håller?
Jo, nog är det så. Det handlar ju inte bara om yta för våra kroppshyddor, det handlar om tillgång till jord som kan frambringa föda åt oss.
Produktiviteten inom lantbruket har ökat genom mekanisering och tillgång till handelsgödsel. Men även detta givet så räcker varken Medelpads eller Texas yta.
Till detta kommer en annan viktig faktor, som varje redaktör borde känna till. Efter att Peak Oil nu är passerat kommer förutsättningarna därvidlag att ändras, kanske inom en ganska nära framtid.
Kring detta finns fakta att tillgå, t ex i många böcker.
Filed under: debatt, demokrati, ekonomi, energi, extremism, film, globalisering, godhet, judar, massmedia, media, miljö, pk, Sverigedemokraterna, våld, våldet | Tagged: demokrati, ekonomi, energi, invandring, judar, media, miljö, pk, propaganda, sd, våldet |
Jan Millds blogg 
En judisk krönikör på DN, återigen judisk, denna gång Wolodarski, skriver föga förvånande om …. Breivik, ”högerextremism, och så det uttjatade och judarnas skuldbeläggande på oss svenskar; Förintelsen, suck:
http://www.dn.se/ledare/signerat/manniskans-tunna-hinna
”I sommar har Klein utkommit med essäsamlingen ”Jag återvänder aldrig” (Bonniers), som med blixtrande intelligens, skärpa och kunskaper väver samman viktiga lärdomar från Förintelsen. En av de mest intressanta uppsatserna handlar om det Klein kallar för vår medfödda tribalism, hur människan kan bli som en varg för en annan människa.
Klein skrev sin essä (”Homo homoni lupus”) före terrordåden i Oslo och Utøya, men hans iakttagelser ringar ändå in det fasansfulla mönster som utspelade sig förra fredagen. Klein talar om det institutionaliserade mördandet som ständigt återuppstår, även i de mest upplysta av samhällen.
Efter Förintelsen trodde många att massmord och förföljelser av minoriteter skulle tillhöra det förgångna. ”Aldrig mer” blev lika mycket ett löfte som en tro.
Tyvärr visade sig denna tankegång vara en illusion, mer grundad i en from förhoppning om hur människan borde vara än i en bild av hur hon egentligen är.
Det är inte mer än 20 år sedan ett tillsynes fredligt Jugoslavien föll sönder i krig och ofattbara grymheter. Många av dessa utfördes av civila som blev uppviglade av nationalistiska ledare till att plundra, misshandla och döda grannar av en annan etnisk härkomst.
Gärningsmännen var inga galningar. De var vanliga människor som hade dragits med i den egna gruppens hets och hat.
Det är frestande att beskriva massmördare som ondskefulla psykopater, vars mordiska intentioner växt fram ur en sjuk kultur.
På motsvarande sätt utlöses nu en debatt om hur vi ska se på Anders Behring Breivik. Hans advokat har redan kallat honom för ”sinnessjuk”, trots att den rättspsykiatriska undersökningen ännu inte är genomförd.
Föreställningen om våld som en sjuka är en av de mest spridda i vårt samhälle. I verkligheten bär individen på en mängd medfödda impulser, såväl goda som onda, som under speciella omständigheter kan aktiveras och utmynna i förfärande handlingar.
Det slående med Anders Behring Breivik är hans politiska extremism, hans hat mot socialdemokrater och muslimer och den virtuella verklighet som han gjort till sin under 2000-talets första decennium.
Han är både ensam i sin vardagliga analoga tillvaro och omgiven av likasinnade på nätet.
Bekräftelsen kommer digitalt. Härskarens traditionella makt ges elektronisk laddning via hatiska bloggar och nätkommentarer. Ett ”vi”- och ”de”-tänkande, också det en djup biologisk instinkt, växer fram i samvaron med andra uppkopplade högernationalister.
Det historiskt unika med Anders Behring Breivik är förmodligen inte hans massaker, hur fasansfull den än är, utan hur han med ett nytt kommunikationsmedium skaffat sig kunskaper, idéer och inspiration för att mörda. Internet har öppnat en ny värld av stimulans för politiska extremister som förr levde i relativ ensamhet.
Det svåra blir att försöka bryta denna virtuella isolering, så gott det går, att med goda samhällsinstitutioner höja vår inre våldsspärr, att med politiskt och ideologiskt ledarskap förstärka människans inneboende empati och omsorg.
Men vi ska inte vara naiva och tro att det går att mota bort det onda, även om våra samhällen också rymmer mycket godhet. Det är en fråga om balansgång, i all oändlighet, skriver Georg Klein i essäsamlingen ”Jag återvänder aldrig”:
Nån mer än jag som har tröttnat på agendajudarnas offerroll och som hela tiden utpekar de onda mörka krafterna, vilket tenderar att bi deras livsluft.
Jag tror att många judar vill ha ett mångkulturellt och försvagad nation, då slipper de att utsättas för den kritik och tyvärr hemskheter som de historiskt sett har blivit utsatta för. men ej heller någon rök utan eld. Tvingar man på mångkultur, nästlar sin in i maktens korridor inom politik, finans och media, enbart för att styra och kontrollera, ta vara på sina särintressen framför nationens och allmänhetens bästa – ja då förtjänar man kritik Wolodarski.
Senaste nytt : Reinfeldt sågs smyga omkring i hemköp, läs mer
http://svenssonsfunderingar.wordpress.com/
På tal om agendajudarnas offerroll så finns det ett klassiskt klipp:
http://www.youtube.com/results?search_query=it%27s+a+trick+we+always+use+it.+calling+people+anti-semitic&aq=2&oq=it%27s+a+trick
[…] Precis som Jerzy Sarnecki, Marian Radetzki och Peter Wolodarski. […]
[…] Precis som Jerzy Sarnecki, Marian Radetzki och Peter Wolodarski. […]
[…] en misstro sprider sig mot figurer som Peter Wolodarski, Jerzy Sarnecki (”kriminolog”), Leif Silbersky, Marian Radetztky, Göran Rosenberg, […]
[…] genomskådar propaganda för destruktiva projekt: Att en misstro sprider sig mot figurer som Peter Wolodarski, Jerzy Sarnecki (”kriminolog”), Leif Silbersky, Marian Radetzky, Göran Rosenberg, Helle […]
[…] ett är ett morgonsoffeuttalande i TV om att sverigedemokrater ”älskar” att vara underdog, underförstått gillar att […]
[…] Mer om Peter Wolodarski kan du läsa här, och här. […]
[…] https://janmilld.wordpress.com/2011/0… […]