Extremism? Höger?

Förövaren av vansinnesdådet i Norge var alltså norrman. Hans namn: Anders Behring Breivik.

Aftonbladet informerar sina läsare om att han förutom att vara utklädd till polis hyste ”högerextrema åsikter”. Samma budskap trummas nu ut unisont i stora massmedia: förövaren var en ”högerextremist”.

Det hela låter bara så tröttsamt bekant:

”Abdikerad vänster”

”Vem är extremist?”

”Sanningsoffret”

Visst är det extremt att ta livet av ett hundratal människor.
Det är inte bara extremt, det är vidrigt. Självklart.
Det finns bara inte ord för att beskriva ett sådant agerande!

Men höger? Nej!

Nu är det inte våldsdåden i sig som ger honom denna etikett i media, utan de åsikter som han kopplas samman med – nämligen kritik av massinvandring och mångkultur.

Kan dessa åsikter alls placeras in på en höger-vänster-skala?

Det är jag tveksam till, men ska det ändå göras, då ligger det närmast en vänsterståndpunkt:
• demokrati – vanliga människors åsikter ska respekteras
• jämlikhet och trygghet – utsatta landsmäns intressen ska värnas.

Nej, en högerposition inom politiken står för något annat, nämligen:

• ställningstagande för de redan mäktiga, mer rikedom till dem som redan har mycket, koncentration av makten till ett fåtal, bortom folklig kontroll.

• en fascistoid människosyn, där man rör sig med begrepp som ”losers”, dvs föraktar dem som inte är ”vinnare” och ytligt framgångsrika.

En vanlig kommentar på ledarsidor är nu att förövaren inte får ges någon politisk framgång, vi ska slå vakt om ett samhälle av demokrati och tolerans.

Jag hävdar att det finns sådant som absolut inte får tolereras. Dit hör:

•  våldsorgier som de i Norge

•  det systematiska våld som NATO:s flygbombningar i Libyen innebär

•  det ständigt pågående våld som följer med fjärrinvandringen.