• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Rosengren

Minns du Benjamin Nethanyahus bejublade framträdande inför USA-kongressens båda kamrar? I det sammanhanget  framkom att båda de partier som finns representerade i USA-kongressen till stor del finansierats av judiska bidragsgivare.

Hur kan detta vara möjligt, då judarna trots allt utgör en så liten minoritet i USA? Varifrån kommer dessa enorma ekonomiska  muskler?

Kanske genom ”många bäckar små”. Där även svenska skattebetalare fått bidraga.

Jag talar om Björn Rosengren och hans förehavanden som svensk näringsminister. Rosengren var f.ö. närvarande på Bildberggruppens  möte i Portugal 1999.

Under rubriken ”Rofferiet breder ut sig” skrev Carin Stenström i Skånska Dagbladet den 9/2 -01:

”Att uppträda som ‘konsult’ åt staten, eller en stor organisation, är ett säkert sätt att snabbt och enkelt plocka åt sig fantasibelopp. Det säger en del om situationens allvar, att näringsminister Björn Rosengren kunde ge 85 miljoner kronor i resultatbonus till ett konsultföretag för en affär som inte blev en affär. Även om Telia och Telenor gått samman var arvodet sanslöst, hutlöst, och – inte minst – skrämmande i den tankeförlängning som är omöjlig att inte göra: visst luktar miljonerna fiffel, mygel och smörjning lång väg.”

Aftonbladet den 9/2 2001:

”Eniga revisorer, från vänsterpartiet till moderaterna, anser att 85-miljonersbonusen till mäklarfirman Goldman Sachs är ‘uppseendeväckande och ger prov på oaktsam hantering av statens pengar’.

Om en majoritet i KU stött en liknande formulering hade det sannolikt inte hjälpt att Sverige är ordförande i EU. Då hade Björn Rosengren tvingats lämna regeringen.”

Aftonbladet den 16/1 2001:

”Telia-notan: 86,1 miljoner

Revisorerna: Regeringen försökte inte ens slippa betala bonus till konsulten investmentbanken Goldman-Sachs om Telia-Telenoraffären blev av.

Men fusionen sprack. Ändå betalades pengarna ut.”

”Bonusen på 10 miljoner dollar, vid tidpunkten 84,3 miljoner kronor, till Goldman Sachs utbetalades trots att fusionen mellan Telia och Telenor sprack. Bonusreglerna var oklara i avtalet. På så sätt tvingades staten betala 84,3 miljoner i stället för 4,1 miljoner kronor för fyra månaders arbete, som var det ordinarie arvodet vid en sprucken fusion.

Diskuterade aldrig: Näringsdepartementet diskuterade aldrig med Goldman Sachs om företaget verkligen hade rätt till bonusen

Bara en tillfrågad: Endast ett företag, Goldman Sachs, tillfrågades. Fler företag borde ha bjudits in. Att inte göra det uppges vara ett brott mot lagen om offentlig upphandling och EU-lagar.

Arbetade utan avtal: Goldman Sachs satte i gång sitt arbete den 8 december 1998, efter en muntlig förfrågan. Deras offert inkom inte förrän den 18 januari 1999. Den 17 mars skrev departementsrådet Dag Detter under miljonavtalet med Goldman Sachs. Således arbetade företaget utan giltigt avtal i mer än tre månader.”

Mer än 80 miljoner kronor gick alltså från svenska skattebetalare till Goldman Sachs i slutet av 90-talet.

Till vad användes sedan dessa miljoner?
Hamnade de som partistöd åt Demokraterna?