De tog priset

I förrgår var jag inne på att fredspriset kunde gå till Muammar al-Khaddafi i Libyen.  Vid närmare eftertanke blir ju detta helt orimligt.

Det skulle bli kränkande och förolämpande mot Khadaffi.

Även om hälften vore sant av vad han tillskrivits av brutalitet i västerländska massmedia, så kan han ju inte komma i närheten av vad en del tidigare mottagare av Nobels fredspris har presterat.  I ett sådant sällskap har Khadaffi trots allt inte hemma!

Vad jag här syftar på – förutom krigspresidenten Barack Obama – är främst två tidigare fredspristagare:
1. Henrys Kissinger 1973
2. Menachem Begin 1978

1. Henry Kissinger

Henry Kissinger kan kanske betecknas som den grövsta krigsförbrytaren sedan Andra världskriget, genom sin roll i både Vietnam och Latinamerika.

Wikipedia om Henry Kissinger:

”När Kissinger blev säkerhetsrådgivare pågick Vietnamkriget. Ett av de mer kontroversiella besluten var bombningarna av Kambodja Också julbombningarna över Nordvietnam 1972 fick internationell kritik, …”

År efter år rullades mattorna av napalm och andra bomber ut över Vietnam. Det blev mer bomber än vad som fälldes totalt under hela Andra världskriget.  Vietnameserna fick betala i ca fem miljoner döda och ytterligare många skadade.  Till detta kom offren i Kambodja och Laos.

Hjärnorna bakom denna verksamhet var framförallt Henry Kissinger, Lyndon Johnson och Robert McNamara. De senare fick dock inget fredspris. De var heller inte lika mycket som Kissinger involverade i omstörtande verksamhet i Latinamerika.

Militärkuppen i Chile inträffade den 11 september 1973, då den år 1970 folkvalde presidenten Salvador Allende dödades och general Augusto Pinochet tog makten. Sedan följde år av brutal militärdiktatur, med de grövsta former av tortyr satt i system.

Denna kupp hade föregått av mordet på den chilenske arméchefen René Schneider, som varit konstitutionen trogen, dvs respekterade valresultat. Mordet på Schneider var en förutsättning för kuppen tre år senare. Bakom detta mord låg Henry Kissinger.

Wikipedia:

”Mellan valet 4 september och kongressens godkännande 24 oktober gjordes flera försök att hindra processen. Det mest spektakulära var kidnappningsförsöket och mordet på överbefälhavaren René Schneider den 22 oktober. CIA var inblandad i operationen och gav kidnapparna i efterhand 35 000 dollar i ‘humanitärt’ stöd. René Schneider hade uttryckt starkt motstånd mot att organisera en statskupp ifall Salvador Allende slutligen valdes till president av kongressen.”

Enligt denna webbsida har Kissinger beklagat sig över en lag i USA som förbjuder presidenten att beordra mord:
”It is an act of insanity and national humiliation to have a law prohibiting the President from ordering assassination.”

Mer från samma webbsida, i översättning:

”Den mördade är General Rene Schneider, som var befälhavare för den chilenska armén, … Enligt Hitchen … hade den chilenska militären en stark tradition av neutralitet i politiska frågor, en sällsynthet på den sydamerikanska kontinenten. General Schneider var känd som en officer förbundit sig att upprätthålla den chilenska konstitutionen och därmed motståndare till förestående kuppen som det ryktades om, mot nyvalda socialistiska president Salvador Allende, av en potentiell högerjunta av chilenska militärer och f.d. militärer. Användande meddelanden från CIA och dokument från State Department, och Vita huset, berättar Hitchens fakta om Kissingers direkta inblandning i ledningen, planeringen, finansieringen och allmänt stöd av organ från amerikanska regeringen i komplotten för att avlägsna general Schneider. ”

Ur webbsidan ”Ethical Spectacle”, om författaren Christopher Hitchens, som forskat kring Kissingers förehavanden, i översättning:

”En icke vald tjänsteman i USA möter andra, utan kongressens vetskap eller godkännande, för att planera kidnappningen av en konstitutionellt sinnad äldre officer i ett demokratiskt land med vilket USA inte är i krig, och med vilket det upprätthåller vänskapliga diplomatiska förbindelser. Protokollen från mötena kan ha en officiell framtoning … men det vi granskar är en ”hit’  -en bit av statsstödd terrorism. ”

Pinochets USA-stödda militärkupp genomfördes den 11 september 1973.

Månaden därpå fick Henry Kissinger sitt fredspris.

2. Menachem Begin

Wikipedia om Menachem Begin:

”Begin anslöt sig till motståndsgruppen Irgun, av britterna betraktad som en terroristorganisation, och blev 1947 dess ledare. Han var ansvarig för bombningen av King David Hotel i Jerusalem, som inhyste det brittiska militära och administrativa högkvarteret, där 91 personer dödades. De brittiska myndigheterna utfäste en belöning på £10 000 för honom. 1948  försökte Irgun smuggla in vapen, ett försök som slutade med att fartyget Altalena sänktes utanför Tel Aviv av Israels armé.

I och med statens grundande upphörde Irgun och Begin var med och bildade högerpartiet Herut, ett parti som i och med olika partisammanslagningar är dagens Likud.”

Terrordådet mot hotellet skedde den 22 juli 1946.

Två år senare inträffade massakern i den palestinska byn Deir Yassin.

Också där spelade Menachem Begin och Irgun en central roll.

Wikipedia, i översättning:

”Deir Yassin-massakern ägde rum den 9 april 1948, då omkring 120 soldater från Irgun och Lehi sionistiska paramilitära grupper attackerade Deir Yassin nära Jerusalem, en palestinsk-arabisk by cirka 600 personer. ”

”Omkring 107 bybor dödades under och efter striden för byn, inklusive kvinnor och barn, en del blev skjutna, medan andra dog när handgranater kastades in i deras hem. ”

Som partiledare för Likud blev Menachem Begin 1977 Israels premiärminister.

För övrigt efterträddes han som israelisk premiärminister av en annan Likudpolitiker, Yitzhak Shamir. Denne hade varit ledande inom Sternligan, som låg bakom mordet på Folke Bernadotte 1948.

Shamir fick dock inget fredspris.

PS
Nobelpriset har även i övrigt blivit moraliskt besudlat, genom Michael Solhmans hjärnsläpp i samband med nobelfesten 2010.

”Mischa” Sohlman var för övrigt en av ingenjörerna bakom Novemberrevolutionen i Sverige 1985.