Hand-skakigt


Frågan om handskakning som ett sätt att hälsa i Sverige fick ju ny aktualitet genom miljöpartisten och muslimen/islamisten Yasri Khan, efter att denne vägrat ta en kvinnlig journalist i hand. Reaktionen blev skarp, så till den grad att statsminister Stefan Löfven i riksdagens talarstol slog fast: ”I Sverige hälsar vi på varandra. Man tar både kvinnor och män i handen!”

Jag undrar om statsministern vid detta tillfälle kände till, att arbetsgivare i Sverige har dömts till skadestånd för att de inte anställt personer som vägrar hälsa genom att ta kvinnor i hand.

omskoln1

Och jag undrar om han såg det SVT-program ”Debatt” år 2008, där författaren Carl Hamilton förlöjligades och förnedrades , därför att han spontant reagerat mot att tre muslimska/islamistiska unga damer, utsända av SVT, vägrat skaka hand med honom när de sökt upp honom för en intervju.

Från mig blev det en liten film, f.ö. en av de 20-tal som SVT lyckades rensa bort från Youtube.

Filmen, som heter ”Omskolning”, lades sedan ut på Daily Motion. Eftersom där varit tekniska problem har jag nu istället lagt ut filmen  på denna adress:
https://vimeo.com/164456629

Uppenbart är att det hela redan från början var en provokation, riktad mot Carl Hamilton. När SVT  ”fick napp”, genom ett gräl där Hamilton uttalade ordet ”jordhåla”, tog SVT tillfället tillvara: Det blev en grov  ”kölhalning” i  rikstelevisionen, under ledning av Janne Josefsson.

omskoln2

Undrar just vad kommentaren skulle ha blivit från Stefan Löfven, om han vid det tillfället hade varit statsminister!

Skulle det i riksdagen ha kunnat låta: ”I Sverige hälsar vi på varandra. Både kvinnor och män tar varandra i handen!”

Påfallande är med andra ord skillnaden mellan hur det lät då för åtta år sedan och nu efter Yasri Khans hälsningsproblem.

Vad kan förklara den skillnaden?

En gemensam nämnare är ju att ”skurken” i båda fall är män, medan ”offret” i båda fallen är kvinnor. I Khans fall är kvinnan ifråga dessutom journalist.

Detta räcker dock inte som förklaring.

omskoln3

Det finns ett fall från 2013, där ”skurken” var en kvinnlig arbetsledare och ”offret” en muslimsk man.  Frågan till henne från programledaren blev: ”Varför var det så viktigt för dig,  att han skulle ta dig i hand?”

Också här blev det alltså ett inslag  i SVT:s ”Debatt”, och med samma inriktning som 2008. Även om tonen denna gång nog blev mer dämpad.

Yasri Khan figurerar likaså i veckans fredagsbio, även om denna huvudsakligen intresserar sig för Mehmet Kaplan:

En förklaring till skillnaden  i reaktion 2008 och 2013 mot 2016 kan ligga också i att vid det senare tillfället var massmedia redan ”på spåret” genom fallet Kaplan och ett antal år av miljöpartistiska stolligheter i regeringsställning.  Situationen hade s.a.s. hunnit mogna.


Avslutningsvis – min egen position?

I sig är väl hälsandet ingen stor sak, men här och nu blir ju detta en viktig symbolfråga. I förlängningen av många små steg av anpassning och eftergifter ligger en djupare samhällsomvandling, med betydelse för vår vardagliga trygghet.

Yasri Khan vill undvika kroppslig kontakt med svenska kvinnor,  då det för honom blir alltför ”intimt”. I förlängningen representerar han ändå utveckling, där det blir just mycket av kroppskontakter för svenska kvinnor – alltför intima och helt oönskade kontakter.

Den pågående fjärrinvandringen måste stoppas!

invstopp


Mer

https://janmilld.wordpress.com/2016/04/21/kaplan-pa-kopet/

https://janmilld.wordpress.com/2016/03/15/wtc-och-sanningen/


http://www.svd.se/folj-fragestunden-med-stefan-lofven

http://www.dn.se/nyheter/politik/far-vagra-ta-i-hand-skyddas-av-lagen/

Jag hade fel: SAKLIGHET

saklig

En fortsättning på temat i två tidigare bloggtexter – om Sydafrika respektive SD.

Här ska det handla om metoder och principer i argumenteringen.

Inte kan det väl vara fel att eftersträva ”saklighet” i debatten?

I en bemärkelse, faktiskt – ja! Det blir en slutsats som jag nu tycker mig kunna dra, efter drygt två decennier av invandringskritiskt opinionsarbete.

Låt mig ta det från början, (och förlåt, alla ni som redan många gånger hunnit ta del av denna historia om BGF):

bgfhist

Den utgångspunkt som verkligheten gav, när vi inledde verksamheten för Blågula frågor, rymde i huvudsak två moment:

1.
Tidiga invandringskritiker – BSS och SD – var demoniserade. De framställdes i maktmedia som extremister och annat negativt.  Detta gav i princip möjlighet för två alternativa tolkningar:

a) De som opponerade var faktiskt dåliga människor

b) Detta var bara en av media fabricerad nidbild.

2.
Vi som drog ingång Blågula frågor – Anders Sundholm och jag själv – hade en politisk bakgrund inom socialdemokratin, vänstern och miljörörelsen. Det gav oss en potential att själva slippa stämplingar.

Vi skulle inte lätt kunna anklagas för ”högerextremism”.  Genom att ge oss in i debatten och framföra kritik av den förda invandringspolitiken skulle  ”korten bli synade”:  fanns alls något utrymme för en saklig debatt i denna fråga?

• var ”felet” med den kritik som dittills anförts att den kom från antidemokrater, ”rasister”, osv?

• eller var dessa anklagelser inbyggda, skulle sådant med automatik drabba varje kritiker?

Svaret på detta kom snabbare än vi någonsin kunnat föreställa oss!

expo95
Föreningen Blågula frågor startade sin verksamhet 1995.  Redan samma år kom ett angrepp i det nystartade ”antifascistiska nyhetsbladet” Expo, under redaktörskap av en dokumenterad återfallsförbrytare  (Tobias Hübinette).

Expos artiklar slogs upp stort i Expressen och Aftonbladet våren 1996. Dessförinnan hade de genererat två mediedrev mot Blågula frågor, också utifrån Expomaterial.

Ställ detta mot vårt BGF-koncept:

• I botten låg för det första vår egen bakgrund.  Vi var varken akademiker, miljonärer eller kändisar – bara vanliga medborgare, som under många år arbetat oegennyttigt och demokratiskt inom godkända partier. Detta borde ge oss en slags grundplåt av legitimitet.

• Därutöver ingick i vårt koncept att vara strikt sakliga, dvs att söka fakta och sanning, att inte gira in på några stickspår av sympatier/antipatier och känslor. Sakfrågorna, verkligheten och förnuftsmässigt resonerande i fokus!

• Meningsmotståndare skulle visas en grundläggande respekt. Undvikande av epitet och personangrepp.  Avståndstagande från såväl lögnaktiga anklagelser som våld.

Det gick inte bra.  Vi bemöttes knappast på ett motsvarande sätt. Det blev inget medborgerligt samtal – på andra sidan var det tomt. Ingen dialog om invandringen.


Situationen var asymmetrisk – både genom de politiskt korrektas mediala övertag och genom skillnaden i metoder/argumentering.

Vi försökte arbeta med fakta och argument – massmedia mötte med tillmälen och associationer.  Vi fokuserade på översikter, helhetssyn och långsiktiga konsekvenser – media på enskilda fall, empati och kortsiktighet.

Huvudlinjen var att förtiga oss.  Våra debattinlägg togs inte in, våra möten och initiativ nonchalerades. Där denna linje frångicks handlade det om att ”hänga ut” och ”avslöja”, förtala och skandalisera. I fåtalet debatter såg man till att vara många mot en.

narti
Vår bakgrund och samtidigt nyanserade linje gjorde det svårt att finna någonting mot oss. Detta löstes genom tal om ”smygrasism” och ”dold” främlingsfientlighet.  Längst gick den folkpartistiska riksdagsledamoten Ana Maria Narti: Den rasistiska propagandan tar här sin farligaste form – den som presenterar sig som motståndare till rasismen.”

Om en kritiker på något sätt varit obalanserad påtalades självfallet detta. Men där så inte var fallet gick det s.a.s. ”lika bra med selleri”.

De politiskt korrekta blockerade m.a.o. en saklig debatt om invandringen.

Detta rymde samtidigt ett hyckleri, då de i sin propaganda hela tiden gjort anspråk på att representera  fina värden som  ”demokrati,” ”respekt” och ”tolerans”. Kritiker anklagades gärna för ”okunskap” och ”fördomsfullhet”. Just fakta var ju vad de inte förmådde värja sig mot, och därför inte ville veta av.


Redan bemötandet från de politiskt korrekta kan nu ge anledning att ompröva hittillsvarande linje. Respekt är det sista som de förtjänar!  Tvärtom! Vad svenskfientliga politiker som Bengt Westerberg och Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven förtjänar är bara det djupaste förakt, från varje svensk.

ansvariga


Framförallt finns anledning att ompröva saklighetslinjen av ett annat skäl.

Som erfarenheterna visat är det inte fakta och sakliga argument som övertygar människor. Man tror som man gör, därför att det är vad man vill göra. För att nå människor måste vi lyckas kommunicera på en känslonivå.

När jag nu vill ompröva linjen av ”saklighet” betyder det inte övergivande av sanningssökandet eller ointresse för fakta som är korrekta och relevanta. Däremot blir det önskvärt att argumenteringen vänder sig inte bara till hjärna och förnuft, utan även till hjärta och känslor.

Underlag för sådant finns ju där i överflöd:
– Hur vi svenskar görs till andra klassens medborgare i vårt eget land
– Hur våra barn och barnbarn får en otrygg uppväxtmiljö
– Hur unga berövas möjligheter till utbildning, arbete och bostad
– Hur kvinnor inte längre kan röra sig fritt på offentliga utrymmen
– Hur det skapats no-go-zoner för svenskar
– Hur vi alla berövas en framtid.


Utöver dessa två moment i opinionsarbetet – fakta/förnuft och känslor – vill jag lyfta fram ett tredje viktigt moment: moraliskt övertag.

mhg
Denna typ av övertag har vi sverigevänner iofs redan genom att i sak har rätt, genom att kämpa för en rättfärdig sak.

Som svenskar försvarar vi oss själva och varandra mot förtryck, övergrepp och orättvisor. Det räcker långt, ur moralisk synpunkt!

Omvänt gäller det att bemöta och förkasta försök att grundlöst skuldbelägga oss.

Exempel på sådant saknas ju inte:
• ”Förintelsen”
• slavhandel
• kolonialism
• neutralitet under kriget
• svensk välfärd.

Vi är inte i något moraliskt underläge, har ingen anledning att be om ursäkt för vår existens!

Svenskt välstånd är främst ett resultat av våra egna insatser och egenskaper, som:
– arbetsmoral
– kunnande
– hederlighet
– samverkan.

Oavsett vilka grymheter som begicks i Europa under förra seklet så är det inte rimligt att hålla människor idag ansvariga för detta, människor som inte ens levde på den tiden.


Smoke rises during an explosion from an Israeli forces strike in Gaza City, Saturday, Nov. 17, 2012. Israel bombarded the Hamas-ruled Gaza Strip with nearly 200 airstrikes early Saturday, the military said, widening a blistering assault on Gaza rocket operations by militants to include the prime minister's headquarters, a police compound and a vast network of smuggling tunnels. (AP Photo/Hatem Moussa)

EN ANNAN SAK gäller, tycker jag, övergrepp i nutid. Där kan vi i princip bära ett medansvar, genom likgiltighet och passivitet.

Jag tänker på:

• USA:s invasion i Irak år 2003, med ca 1 miljon dödade.

• det halvårslånga flygbombandet av Libyen år 2011 (där Sverige deltog med JAS-plan!)

• söndersmulandet av Syrien under fem års krigande.

Israels oupphörliga övergrepp mot palestinier

• Svartas övergrepp mot vita i Sydafrika.

Folkligt motstånd!

Vad är det som nu händer med Sverige?

Som fredagsbio 51 tar upp har vi en utbredd och allvarlig brottslighet, samtidigt som polismakten sviktar. Det ger ingen bra prognos för medborgerlig trygghet!

I min egen kommun inträffade nyligen ett mord på ett asylantboende. Förra året även en våldtäkt på ett bibliotek.

Sverige har på kort tid fått in 100.000-tals unga män, som blir kvar i väntan på behandling av asylansökan. Under tiden har vi ansvar för deras boende och försörjning.

För min egen kommun är turism en viktig näring under sommarhalvåret, men stugor och anläggningar är nu upptagna av asylanter. Detsamma gäller i hela Sverige, från norr till söder. Kommer Pite havsbad i år att kunna användas på ett normalt sätt? På Öland har det blivit vattenbrist – grundvattnet räcker inte längre till. För att inte tala om Gotland.

Budgetar i balans? Det tillhör s.a.s. historien. Nu tar vi upp mångmiljardlån för att kunna finansiera asyleriet. Det ska ses som en investering. Så tycker vår finansminister Magdalena Andersson, medlem i ”Framtidspartiet”.  Vårt lättsinne här innebär att vi skuldsätter våra barnbarn – samtidigt som vi berövar dem ett svenskt Sverige.

Vad som pågår är ett vansinne, vårt land drivs mot en kollaps.

Hur reagera på detta?

fraga

I princip finns tre olika förhållningssätt:

1. Grodkok
2. Väpnat uppror
3. Demokratiskt motstånd.


grodkoknej2

1. Grodkok

Passivitet och likgiltighet. De-facto-acceptans. Det är ju vad som nu sker.

Likt grodor låter sig svenskar sakta kokas, reagerar inte på den uppenbara faran.


schw

2.  Väpnat uppror

Detta är inget som jag vill förorda – av skäl som redovisas i fredagsbio 52.

Därmed inte sagt att jag förordar en folklig avväpning. Det är bättre att vapen och organisering finns bland hederliga medborgare än bland grovt kriminella. I Schweiz finns ett gevär hemma hos envar som gjort sin värnplikt.

Principen blir densamma som för det svenska försvaret, från den tid ett sådant fanns: försöka avskräcka från angrepp.


 

3. Demokratiskt motstånd

Vad jag däremot vill förespråka är ett demokratiskt motstånd!

Inte därför att det är lätt, utan därför att det är nödvändigt.

Det som också kan kallas utomparlamentariskt politiskt arbete, dvs försök till:
– opinionsbildning
– folkbildning
– organisering.

Mot oss har vi en helt överväldigande mediamakt – sammansvetsad och aggressiv, skrupelfri och extrem. Med en åtföljande folkfördumning.

Samtidigt finns hoppingivande moment. Mycket är där knutet till internet: bloggar och webbtidningar, radioprogram, filmarbete och bildproduktion. Därutöver papperstidningar, bokutgivning och aktioner som flygbladsutdelningar mm.

kunskap

Hittillsvarande erfarenheter visar dock att det inte räcker med fakta, kunskaper och insikter.

Det krävs också något mer, nämligen handlingsberedskap och motståndsvilja. Ett mod och en envishet. Ett sunt ursinne, som gör att man är redo att riskera något och offra något för personlig del.

Vi måste få uppleva att vi inte är ensamma med våra tankar och känslor.  Att vi är många med samma upplevelser och att vi tillsammans kan ha en styrka.  Därför blir det viktigt att hålla möten – både interna och offentliga. Därför blir det viktigt att anordna demonstrationer och offentliga protester.

Det är så ett demokratiskt motstånd kan växa fram och organiseras.

fd
Här kommer Folkets Demonstration in, med sina möten under hösten 2015 och framåt.

Vilket bemötande kan här förväntas från makthavare och motståndare, av anhängare till den förda folkutbytespolitiken?

Jo, ungefär det som snart visade sig inträffa:

• negativ framställning i massmedia, med inslag av direkta lögner och förtal

• störningar på plats, under medverkan av polisen.

Vad som i viss mån förvånade mig,  förmodligen även andra, var två moment:

– måttlösheten i det angrepp som levererades av Mona Sahlin i Expressen (”fega uslingar”)

– avståndstagandet från även Mattias Karlsson, ledande SD-företrädare.

Vad blir innebörden Karlssons ställningstagande?

st

Som han själv uppger är problemet för honom att det bland åhörarna fanns personer som han ogillade, och därför ville sätta etiketten ”neofascist” på.

Som Stefan Torssell påpekat blir logiken i detta att en talare på ett torgmöte hålls ansvarig för vilka som kommer och lyssnar, och vad som kan röra sig i huvudet hos vederbörande. Helt orimligt, självklart!

Det är väl själva poängen med offentliga möten, att man vill få dit åhörare som tar del av budskapet. Det krav man kan ställa på åhörare är att de – bortsett från eventuella spontana buanden – inte stör talaren, inte försöker sabotera mötet genom oljud.

publik

Men antag att Mattias Karlsson ändå skulle få sin vilja igenom.  Antag att man skulle ringa in de personer som han syftar på och lyckas förhindra dem att närvara på kommande FD-möten…

Skulle det då vara OK för Mattias Karlsson att medlemmar i Sverigedemokraterna närvarade på mötet? Eller ligger ”problemet” s.a.s. djupare?

Är problemets kärna för Karlsson redan det faktum att medborgare samlas till manifestationer, utanför SD-ledningens kontroll?

Ett tecken på att så kan vara fallet är det faktum att man uteslöt sitt ungdomsförbund SDU – som ju anordnade en del demonstrationer.

sdu

Är själva problemet för Karlsson ”risken” för att en bred rörelse växer fram och att ett folkligt motstånd organiseras, utanför hans och SD-ledningens kontroll?

Det ligger ju i sakens natur, att kommer en folkrörelse mot folkutbytet och nedmonteringen av det svenska samhället igång, då kan denna komma att rymma olika åsikter.

Det kan också bli så att det hos enskilda individer sker åsiktsförskjutningar ”under resans gång”, genom nya impulser, erfarenheter och insikter.

Är Mattias Karlsson rädd för det?

mk


 

Som reaktion på alla anklagelser i media mot Folkets Demonstration för ”extremism” svarade flera talare den 19 mars i Stockholm med avståndstaganden från ”rasism” och en del andra ”ismer” .

Några kritiska reflexioner från mig:

1.
Sådana avståndstaganden är verkningslösa. Det har från talarstolen aldrig sagts något som ger grund för anklagelserna, ej heller i texter på plakaten.

De som framfört anklagelserna kommer inte att ändra uppfattning, oavsett vilka pudlanden som levereras från FD-företrädare. Det får inte bli till detta bedrövliga pk-klientel som FD-talare vänder sig!

2.
Det blir fel att anamma språkbruket från detta antiintellektuella klientel. Ska vi alls tala om t ex ”rasism”, då måste först ha klargjorts vad vi lägger in i det begreppet!

Det måste innefatta negativ särbehandling även av svenskar.

3.
Fokus i talen måste vara de aktuella problemen i Sverige idag, orsakssamband och önskvärda åtgärder.

Syftet ska vara att folkbilda/opinionsbilda och få åhörare att känna det meningsfullt att ha tagit sig till mötet.


de

Till sist om polisens agerande.

Jag finner det orimligt att man låter meningsmotståndare hålla en demonstration samtidigt på samma plats. De är ju inte där för att lyssna på några tal. De är bara där för att så långt möjligt störa talen med oljud. Det visar alla erfarenheter.

Vid Blågula frågors möte på Norrmalmstorg den 24 augusti 2002 stod ett stort antal motdemonstranter på ett avstånd av kanske hundra meter. När vi riktade filmkameror mot dem för att dokumentera störningarna ingrep polisen och hotade att arrestera våra filmare.

Samma fenomen gick igen på Norrmalmstorg den 19 mars 2016. När Nina Drakfors ville filma de som inte borde stå där blev hon tillsagd av en polis, som ansåg att filmandet stred mot hennes (polisens) uppfattning om god etikett.

Se veckans fredagsbio:

År 2002 var Dan Eliasson statssekreterare på justitiedepartementet, år 2016 är han rikspolischef.


PS1

rodingar

Från BGF och torgmöten 2002:

”När priset för våra möten blir så högt samtidigt som utbytet blir så litet – ska Blågula Frågor verkligen begära tillstånd till ytterligare torgmöten?

Jo, det kommer vi att göra. Vårt resonemang är följande:

De vänsterextremister som försöker hindra oss från att genomföra våra möten gör sig skyldiga till allvarlig brottslighet. De ska inte tillåtas stå där bakom ett kravallstaket på hundra meters avstånd. De ska gripas och åtalas, dömas och fängslas. Sker detta får det en preventiv effekt, som gör att fortsatta polisinsatser kan successivt trappas ned vid möten för oppositionsgrupper.

Denna typ av extremistiska yttringar skulle också kunna motverkas av massmedia, genom att sluta monstrifiera kritiker och verka för ett bättre samtalsklimat i Sverige.”

Fler BGF-länkar från 2002:

http://www.bgf.nu/val/mffilm.html

http://www.bgf.nu/val/index.html

http://www.bgf.nu/val/0409rapport.html

http://www.bgf.nu/val/049.html

http://www.bgf.nu/val/skrift.html

http://www.bgf.nu/val/polisanm.html

http://www.bgf.nu/ak02/v24.html

http://www.bgf.nu/ak02/v23.html

http://www.bgf.nu/val/pord.html

http://www.bgf.nu/val/torg2.html

http://www.janmilld.se/bok.html

https://www.youtube.com/watch?v=-tAJXF68M3o


PS2

Åsa Sundh

”Men Sverige har ju ‘Monatelefonen’, en stödtelefon som anhöriga till personer som riskerar att radikaliseras kan vända sig till. Under fyra månader har telefonen inte mottagit ett enda samtal. Och vad har det kostat att inrätta den?

Hur kan Mona Sahlin ha fått hållas och gång på gång fått framföra sin agenda i TV utan att ställas till svars för de dumheter hon förespråkat? Och vad säger det om Reinfeldt som tillsatte henne? Sällan har vi väl fått så ynkligt litet för våra skattepengar!

Det känns idag som om tyckande är lika mycket eller mer värt än många års erfarenhet och kompetens inom ett område. Politiskt ’sakkunnig’ och minister kan man numera bli bara genom att manövrera  och kuppa sig igenom ett ungdomsförbund. Att ha haft ett ’riktigt’ jobb är inget krav och bristen på både kompetens och livserfarenhet är påtaglig i många fall. Likaså är det tydligt att erfarenhet inte behöver innebära kompetens. Undra på att det ser ut som det gör i politiken idag!”

anpassade


 

PS3


Mer

https://janmilld.wordpress.com/2016/03/25/sammetsrevolution/
https://janmilld.wordpress.com/2016/03/11/medborgarjournalism/
https://janmilld.wordpress.com/2016/02/14/offret-ar-inte-sahlin/
https://janmilld.wordpress.com/2016/02/03/protester-mot-protest/
https://janmilld.wordpress.com/2016/01/31/norrmalmstorg-x-2/

http://varstundisverige.blogspot.se/2016/03/katastrofen-mona-sahlin-tackbrev-till.html

http://demokratbloggen.blogspot.se/2016/03/8-kloverpartiet-sd.html

http://www.motpol.nu/patrikehn/2016/03/28/att-ta-avstand-fran-sig-sjalv-tre-sd-exempel/

http://www.d-intl.com/2016/03/25/insandare-hur-pk-tanker-sverigedemokraterna-bli/

https://www.motgift.nu/2016/03/26/skarpskytte-folkbevapning-och-demokrati/

https://www.youtube.com/watch?v=NiaHvC_7I9I

http://www.nyatider.nu/mona-i-maskopi-med-media/