Här kommer ett stycke svensk nutidshistoria.
Det gäller Andreas Rosenlund, tillsammans med Tobias Hübinette grundare av tidskriften Expo 1995.
Rosenlund har mig veterligen aldrig manifesterat någon annan våldsamhet än en verbal sådan. Med Tobias Hübinette ställer det sig annorlunda.
Redan 1996 kunde Blågula frågor konstatera att det rörde sig om en dokumenterad återfallsförbrytare. I maj 1992 dömdes Hübinette till en månad fängelse för skadegörelse, sabotage och uppvigling.
Tre år senare – i oktober 1995 – dömdes Hübinette än en gång. Nu för ofredande och förtal.
Däremellan hade han figurerat i samband med en våldsattack mot SD:s riksårsmöte i Norrköping 1995.
Efter 1995 har Hübinette fortsatt på sin brottsliga bana, varvat med uppdrag för TV4.
Ur Aftonbladet den 22/6 -06:
”En känd debattör anhölls i går som misstänkt för mordbrand. Han tände eld på sin förra sambos lägenhet. Sedan försökte han anlägga en mordbrand – hos hennes nye man.”
”Det finns ett mönster hos honom sedan många år att förtala och skandalisera andra.”
Tidningen uppgav inte debattörens namn, men det var Expo-grundaren.
Tidigt visade Expo intresse för inte bara nazister utan lika mycket – eller än mer – för demokratiska invandringskritiker som Blågula frågor, Fri Information och nätverket kring Ingrid Björkman.
Kritiken i Expo föranledde mig att sända ett genmäle till Expo nr 3/96. Det var inte särskilt långt, men Andreas Rosenlund – som då var Expo-redaktör – vägrade ändå att ta in genmälet i tidningen.
Om genmälet på Expo 2/96 hade tagits in skulle det – som snart visade sig – ha nått en miljonpublik.
Våren 1996 inträffade nämligen skadegörelse mot det tryckeri som tryckte Expo och mot försäljningsställen för Expo. Stora massmedia var genast överens om att bakom detta låg motståndare till Expo, och tonläget blev uppskruvat. För att verkligen slå ett slag för yttrandefriheten och sätta ”det öppna samhällets fiender” på plats beslöt Aftonbladet och Expressen att låta Expo nr 3/96 gå med som gratisbilaga den 10 juni 1996.
Blågula frågor räknades uppenbarligen till denna kategori av fiender. Konstateras kan i varje fall att man lyckades skada vårt anseende. Expo nr 3/96 – så lägligt – innehöll nämligen en stort uppslagen artikel mot BGF, ”Blågult rättshaveri”.
Där blev det en bonuseffekt för Expo. Förutom att till en stor läsekrets nu ut med sitt angrepp på BGF, utan att vi där kunde förvara oss, ingavs många läsare ett intryck att det kunde varit BGF som försökt hindra Expo att komma ut.
Det blev aldrig klarlagt vilka som legat bakom ”attentaten” mot Expo, men klart var vilka som tjänat på det hela. Det var Expo.
Klart stod också att i Expos egen inre krets fanns åtminstone en person som hade nära till sabotage och skadegörelse.
Andreas Rosenlunds våldsamhet var bara verbal, men det kan vara nog så verksamt när det gäller förtal. Trots att han fått ett genmäle som han inte tagit in gick han i massmedia ut med anklagelser mot ”rasisterna” för att vara ”ljusskygga mörkerkrafter”, som han drog fram ”i ljuset”.
I Dagens Nyheter formulerade han sig så här:
”Exponering av de här ljusskygga organisationerna gör dem omöjliga. Deras argument tål inte ljuset.”
I Aftonbladet den 7/6 -96 – under rubriken ”VI DRAR UPP RASISTERNA I STRÅLKASTARLJUSET” – förkunnade Rosenlund även:
”Istället för att försöka föra ett demokratiskt samtal ägnar sig dessa människor åt gangstermetoder”.

Redaktörerna för Expressen och Aftonbladet – Christina Jutterström och Thorbjörn Larsson – förklarade i en ruta på framsidan av sin Expobilaga:
”Det onda fungerar bäst i mörker och tystnad. Ljus, ljud och upplysning har alltid och kommer alltid att hota mörkrets makter… ser vi inte stillatigande på när de onda krafterna försöker hindra utgivningen av Expo.”
Något genmäle på Expo 3/96 fick vi inte in i vare sig Aftonbladet eller Expressen, bara i nästkommande nummer av Expo (upplaga 3.000 exemplar).
Någon intervju för Blågula frågor ställde Andreas Rosenlund aldrig upp på.
Rosenlund hade försökt framställa sig själv som en slags fristående och objektiv granskare av oss invandringskritiker. I själva verket hade han själv åsikter i sakfrågan, om invandringspolitiken – både bestämda och extrema sådana.
SAMMANFATTNINGSVIS:
• År 1995 blev Tobias Hübinette dömd för förtal.
• Året därpå kunde han återigen göra sig skyldig till förtal – nu tillsammans med Andreas Rosenlund och i väsentligt större skala. Denna gång undgick han dock åtal.
Filed under: brott, debatt, demokrati, extremism, invandring, massmedia, mångkultur, motstånd, orättvisor, pk, propaganda, rättsstaten, våld, Yttrandefrihet | Tagged: brottsbekämpning, demokrati, expo, invandring, media, motstånd, orättvisor, pk, propaganda, Yttrandefrihet | 14 Comments »