Vad envar kan se är att den omvandling av Sverige och andra västländer som pågått sedan några decennier knappast är en tillfällighet. Det finns krafter bakom, som målmedvetet arbetat och arbetar för detta. En omvandling där en omfattande fjärrinvandring – av i Sveriges fall övervägande bidragstagare – ingår. Här ingår också andra moment som kan verka nedmonterande för den medborgerliga sammanhållningen och nationalstaten.
Signaturen G-Lenn-art är i sina kommentarer med ungefär så här långt, men ifrågasätter att det finns grupper av inflytelserika judar som spelar en så central roll.
”Det är en oerhörd omvandling för Europa att genomföra…judar kommer att vara i centrum av detta…”
”…utan denna ledande roll och utan denna förändring kommer Europa inte att överleva.”
Kan det uttryckas tydligare?
Aktuella mediainlägg av judiska företrädare stärker den bilden.
2. Makt
I USA har judiska organisationer och nätverk en mycket stor makt. Demokratiska partiet finansieras till ca 50% genom judiska bidragsgivare, Republikanska partiet till ca 25%.
Som framgår av bl.a. ”Kritikkulturen” var det judiskt lobbyarbete som 1965 låg bakom omläggningen av USA:s tidigare restriktiva invandringspolitik.
I Sverige har många fler invandringskritiker än BGF kunnat konstatera att vi har en mediadiktatur. Som Stephane Bruchfeld tydliggjorde 1997 handlar det här om en judisk dominans.
Enligt upplagestatistik från 2002 för dagstidningar med mer än 100.000 ex återfanns Bonniers DN, Expressen, Sydsvenskan och Dagens Industri, därutöver Hjörnes GP. Sammantaget har de 66% av den samlade upplagan. Dagens Nyheter har haft en särskild tyngd genom sin ”DN Debatt”.
Denna dominans räcker för att kunna prägla mediaklimatet i stort. Integritet är bara alltför sällsynt bland människor, de flesta flyter med strömmen. Redaktörer och journalister utgör därvid inget undantag.
Notera Milgrameffekten.
En bra kommentar kring detta lämnades av signaturen ”AT”.
Det permanenta kampanjandet om ”Förintelsen” – där invandringskritik kopplas ihop med de allra grövsta förbrytelser – vittnar på en gång om både viljeinriktningen och maktresurserna.
Detta gäller kanske främst hitresta romer från Rumänien. Polisen har nyligen skickat iväg några av dem, vilket föranlett JO, Hans-Gunnar Axberger att kritisera polisens agerande:
”– Man har en lagstiftning som redan i sin lydelse har formuleringar som ter sig ålderdomliga. Då är inte lagförarbeten som är 60 år gamla särskilt mycket att hålla sig till. De måste tolkas med försiktighet när det är fråga om så långtgående ingripanden i enskildas rättigheter, som det är frågan om här.”
Varför skulle inte gällande lag kunna gälla? Lagen gäller väl även om den tillkommit för många år sedan, så länge den inte har ändrats??
Antagandet av grundlagsändringarna under förra året var anmärkningsvärda, till både form och innehåll. Den första omröstningen skedde med acklamation, så vi vet inte vilka riksdagsledamöter som röstade för den. Efter valet drev 7-klövern igenom det definitiva godkännandet – utan att valrörelsen använts till någon diskussion om grundlagsändringarna.
Här gås steget längre. Vad som sker är att JO på egen hand helt enkelt annullerar lagen – riksdagen behövde inte ens formellt fatta något beslut om saken!
”Tiggeri är inte olagligt i Sverige”, konstaterade Axberger, och upprepade vad EU-kommissionär Cecilia Malmström uttalat ett halvår tidigare.
Hans-Gunnar Axberger utgår ifrån att rumäner skulle ha en självklar rätt att vistas i Sverige. Sant är att EU-medborgare har rätt att vistas tre månader i ett annat EU-land, men denna regel är ju kopplad till arbetskraftsinvandring. Syftet med den – det var så den en gång tillkom – var att man skulle ges möjlighet att söka arbete i annat EU-land.
• Romska tiggare är knappast arbetssökande.
• Och hur vet man hur länge rumänska romer redan varit i Sverige, om det inte anmäler sig som arbetssökande?
Dessa aspekter kan inte sägas ha kommit fram i mediarapporteringen. Varför?
DETTA LEDER OSÖKT ÖVER TILL mitt pågående tema om vilka fler agenda-judar som kan tillföras Spectre-montaget.
Här kommer Jackie Jakubowski, sedan länge redaktör för Judisk Krönika. Och vurmare för romska intressen.
I Dagens Nyheter – som hade en stor artikelserie om romer i Europa – skrev Jackie Jakubowski den 2/9 2010 under rubriken ”DÄRFÖR ÄR ROMERNA DE SANNA KOSMOPOLITERNA”:
”Många makthavare har genom historien försökt att antingen förhindra romerna, i egenskap av främlingar, att vistas i olika länder eller också sökt lösa ‘det zigenska problemet’ med påtvingad assimilation. ”
”I väst har målet för integrationspolitiken oftast varit att ‘normalisera’ romernas livsvillkor, något som av romerna själva oftast uppfattas som ett hot mot deras särdrag och kulturella överlevnad.
Lockelsen att finna en formel för att fungera i en värld som bygger på nations- och nationalitetsgränsdragningar är dock stor bland dagens romska företrädare. De har sett hur deras folk alltid hamnar utanför alla de sammanhang där politiska beslut fattas och där länder och etablerade nationer företräds. ..”
”Denna nationalism är dock inte territoriell. Ledarna inom Romani Union försöker i stället formulera romafolkets framtida plats i Europa där romerna är en av ett flertal nomadgrupper och där öppna gränser gör alla Europas medborgare till gränsöverskridare.
På många sätt kan den romska identiteten, som värnar om sin kulturella särart men inte bryr sig om territoriell hemvist, ses som en förebild för andra européer. De är ju, i ordets rätta betydelse, sanna kosmopoliter, ‘de som känner sig hemma i hela världen’.
Frankrikes agerande den senaste tiden ifrågasätter inte bara romernas rätt utan även deras känsla av tillhörighet i vårt gemensamma europeiska hem.”
Det handlar om judiska intressen, eller upplevda judiska intressen.
Jackie Jakubowski har formulerat sig så här (1993):
”Hur mycket ‘judiskhet’ kan man bevara och fortfarande förbli accepterad av sina icke-judiska landsmän som en lojal medborgare?”
”Den judiska minoriteten i Sverige har fått betala sitt pris för emancipationen. Effekten av dess universalistiska strävanden blev den judiska kulturens tillbakagång och en hög grad av assimilation.”
”…historiskt har judar alltid trivts i nationer och imperier med multikulturella, pluralistiska och toleranta miljöer, medan de farit illa i starkt etniska och nationalistiska samhällen. Europeiska judar har alltid varit den problematiska främlingen eller ‘andre’.”
Ur boken ”Hur Sverige blev en mångkultur”:
”I nationer med flera olika minoritetsgrupper har judar … blivit ett folk i mängden och därmed blivit en mindre utsatt grupp. I nationer där det förekommer minoritetsgrupper som exempelvis är fler till antalet eller som begår fler brott än vad judar gör, så kan även majoritetsbefolkningens uppmärksamhet på och naturliga motstånd mot konkurrerande grupper kanaliseras mot dessa minoriteter och bort från judarna.”
Expo-skribenterna Stieg Larsson & Mikael Ekman kom i sin bok ”Sverigedemokraterna” (2001):
”Det finns inget ‘naturligt geografiskt område’ där vi kan dra ett streck på kartan och förkunna att här är judarnas nationalstat i Europa eller här finns romernas land. Och om ett sådant ‘hemland’ inte kan identifieras – vad ska i så fall ske med judar och romer i det ‘nationaldemokratiska’ Europa?”
Innebörden av agendajudarnas verksamhet är att klassa ned det svenska i Sverige – demografiskt, kulturellt och psykologiskt. Och för sin agenda disponerar de maktresurser, så de har nått resultat. Vi svenskar håller på att göras till en andra klassens människor i vårt eget land (se BGF, se vitbokens kapitel 3 och kapitel 4)!
Mina invändningar mot denna judiska agenda ligger på tre nivåer:
1.
Hur många judar finns det i Sverige? Det rör sig om mindre än 20.000 personer.
Av en befolkning på totalt 9 miljoner blir det mindre än en halv procent. Denna lilla minoritets intressen •) skulle alltså styra hela samhällsutvecklingen!
Redan detta finner jag magstarkt och pretentiöst. Fullkomligt orimligt!
•) OBS: därmed inte sagt att agenda-judarnas verksamhet ligger i alla judars intressen!
2.
Med god vilja skulle kunna anföras att de drivande agendajudarna först inte förstod vad de skulle ställa till med, inte insåg vilka förödande konsekvenser som skulle följa med det mångkulturella projektet och den omfattande fjärrinvandringen.
Men idag har vi ju facit – ändå framhärdar man! Mer än någonsin.
3.
Även om judiska företrädare framhärdar – detta tvingar inte oss svenskar att falla in i hyllningskören!
Vi har rätt att hysa en egen och annan uppfattning. Samt ge uttryck för denna.
Jag gör det i varje fall, här på min blogg.
NÅGRA LÄSARKOMMENTARER har varit inte på tanken att inte gräva i det som varit, att vänta med den diskussionen och istället nu förena alla krafter i att försöka åtgärda de akuta problemen.
Det är ju precis vad jag och andra gjort, alltsedan början av 1990-talet! Och vad har vi fått erfara?
Jo, att massmedia inte släpper fram oss, våra debattinlägg tas inte in. Exempelvis har slagsidan DN Debatt varit total, som framgår av en BGF-undersökning.
Allt enligt David Goldmans recept om att hålla ”extremisterna” borta från det offentliga samtalet.
Talar vi om att ”åtgärda problemen” måste detta innefatta att försöka göra något åt denna mediadiktatur.
David Schwarz kan betecknas som ”den svenska mångkulturens fader” efter
• sin drivande roll i tidningsdebatter på 60-talet, inte minst i DN
• sin utgivning av flera böcker kring invandrare och invandring
• sitt redaktörskap för ”Invandrare & Minoriteter”, från dess start 1973 och 23 år framåt.
Blir det orättvist att tillskriva Schwarz att ha verkat för ökad invandring? Även om han inte uttryckligen har propagerat för detta är ju invandring så sammanflätat med den statsunderstödda politik för etnisk pluralism som han drev igenom, att det i praktiken bidragit till denna utveckling. De politiskt korrekta har fått mer resurser att förfoga över, intressekomplexet har fått ökad makt. Tuppkammen har så att säga växt på ”de goda”.
Tidskriften ”Invandrare & Minoriteter” har spelat en roll i det sammanhanget:
• Där har flera gånger medverkat t ex Tomas Hammar, med artiklar som ”Slå vakt om asylrätten”.
• I nr 4/93 hade en artikel rubriken ”Fästning Europa?”.
• I nr 4/94 hade en annan artikel ”Hårdare tysk flyktingpolitik?”.
• I nr 1/93 intervjuades Ingvar Carlsson, som fick frågan ”Man talar ju om ‘fästning Europa’ när det gäller EG:s asylpolitik…” och fick svaret: ” – Det kommer jag inte att medverka till, och jag hoppas verkligen inte att det blir verklighet.”
Senare fick David Schwarz tydligen ”kalla fötter” inför vad han medverkat till. ”I&M” gjorde hösten 1993 en stor intervju med honom, varvid Schwarz uttalade stark betänksamhet över utvecklingen.
Intervjun refererade först följande Schwarz-uttalanden från tidigare:
”Många invandrare i Sverige …är inte svenska patrioter; De sänker kunskapsnivån i de svenska skolorna: Det helt övervägande flertalet arbetar inte, utan parasiterar på samhället; De utnyttjas socialhjälpssystemet på ett oärligt sätt; De begår fler brott än infödda svenskar, de våldtar, rånar och mördar;… De respekterar inte de demokratiska principer som gäller i den svenska staten och samhället…”
I intervjun (nr 5-6/93) förde David Schwarz fram en hel del kritik, uppseendeväckande skarp sådan! Vad sägs exempelvis om ”dagens vettlösa och destruktiva politik”?
”Frågan är inte längre om Sverige borde bli ett mångkulturellt samhälle… utan snarare varför invandrare nästan aldrig hissar svenska flaggan på nationaldagen.”
”Etniska problem slutar ofta i konflikt. Då blir… frågan om vi tror oss kunna lösa etniska konflikter i andra länder och världsdelar genom att importera dem hit?”
”…nya generationer av halvförsvenskade barn i Rosengård och andra invandrargetton om ett par decennier kommer att bilda kriminella gäng och ställa till med stora problem för samhället och revoltera som en följd av dagens vettlösa och destruktiva politik.”
”Problemet är inte längre den svenska flyktingpolitikens utan den svenska demokratins vara eller icke vara.”
”Vi måste skilja mellan asylinvandring av politiska flyktingar, som är hotade till liv och lem, och annan invandring…. Det vore naturligtvis mycket bättre om de demokratiska krafterna tog upp de här problemen, men de har i stället lämnats på entreprenad till extremhögern, och det är mycket tragiskt.”
”Vad man nu gör i Sverige är att man bokstavligen lägger grunden till framtida etniska motsättningar genom att bevilja permanent arbets- och uppehållstillstånd åt asylsökande och deras anhöriga från allt mer avlägsna länder med allt mer särpräglade kulturer utan att göra tillräckligt för deras integrering i den svenska samhällsgemenskapen.”
”Att vi skulle få en sådan byråkrati för invandrar- och flyktingfrågan… Det har ju växt fram en hel industri för detta ändamål, med en massa tjänstemän och s k invandrarexperter.”
”Just nu är det t ex inne att bekämpa rasism och främlingsfientlighet, medan allt som har med invandrarnas långsiktiga integration att göra har lagts på hyllan. Det borde vara tvärtom.”
”Min modell av Sverige är naturligtvis att det ska vara ett land med svenska spelregler, övergripande svenska värderingar, naturligtvis med den påverkan som invandrarna har kunnat utöva på detta land, eftersom ett samhälle ändå måste ha en övergripande ideologi.”
”…det har för övrigt börjat bli ett säkerhetsproblem det här att Sverige har en så liberal inställning till identitetskontrollen. Det kommer hit människor som man inte vet någonting om och inte ens är särskilt noga med att kontrollera på riktigt. I Sverige kan man få uppehållstillstånd utan att identiteten är klar, och sedan kan man ändå gå ut i samhället och få identitetshandlingar, ja, i princip kan man bli vald till kommunfullmäktige och t.o.m. bli dess ordförande.”
”Så småningom kom ett betänkande hur man skulle bekämpa rasismen, alla skolelever fick skriva uppsatser om rasismen och eleverna på journalisthögskolan skrev om rasismen, hela landet talade om rasismen och vilka rasister man är här.
Det här var en process som tyvärr är ganska typisk för Sverige. Har svenskarna väl börjat anklaga sig själva, beter de sig nästan som om de hade startat ett tredje världskrig och förlorat det.”
”Frågan är därför om det inte är dags nu att politikerna och andra som tar till orda i denna ömtåliga fråga mönstrar ut ur sin vokabulär de till intet förpliktigande honnörsorden ‘tolerans’, ‘generös flyktingpolitik’, ‘aktiv tvåspråkighet’, ‘mångkulturellt samhälle’ m fl.”
”Hur många invandrare kan vi ta emot?… nöden i världen är stor och då måste man prioritera…under ‘normala’ förhållanden tror jag Sverige kunde ha haft en större asylinvandring av verkligt förföljda om man varit mera återhållsam med den övriga invandringen. Naturligtvis vore det bra om vi kunde hjälpa dessa människor att stanna kvar i sina hemländer, för som Jonas Widgren skrev … ‘Antingen exporterar Nord välstånd till Syd eller så exporterar Syd fattigdom till Nord genom invandring’.
För man kan inte blunda för det faktum att mycket av dagens flyktinginvandring… alltmer kommit att likna en folkomflyttning…”
”Idag kan man bli svensk medborgare utan att kunna svenska. Det är ofattbart!”
Idel uppseendeväckande uttalanden av David Schwarz, alltså!
Hade han helt tänkt om? Hur djupt gick det, hur ärligt menat var det?
– Säkert är att David Schwarz inte gick in som medlem i Sverigedemokraterna.
– Schwarz ställde inte ens upp på en intervju för Blågula Frågor.
– Inte heller ägnade sig ”Invandrare & Minoriteter” fortsättningsvis åt något kampanjande mot de vansinnigheter som Schwarz pekat på i intervjun.
Den politik som David Schwarz här så skarpt kritiserade har fortsatt. Mot ständigt nya djup. Varför?
En förklaring kan ligga i att ett invandringspolitiskt maktkomplex hade grundlagts, ungefär som det militärindustriella komplexet i USA, och att den fortsatta utvecklingen genom mäktiga intressegrupper blivit självgående.
Å ena sidan trycket av migranter och de människosmugglare som organiserade och profiterade på verksamheten, å andra sidan kadern av flyktingadvokater och andra godister i Sverige, som också kunde profitera.
Med i bilden fanns också ett antal agendajudar och deras mediakontroll. Där ska jag i morgon göra en summering.
Den bok av Gordon Allport som jag läste på 60-talet hade alltså titeln ”The Nature of Prejudice”. ”Fördomarnas natur”.
Låt mig först medge att jag är fördomsfull, och har alltid varit det. I någon bemärkelse. Dvs jag har uppfattningar som inte baserar sig på alla fakta, och som inte helt stämmer med verkligheten.
Jag har dem dock bara provisoriskt, tills vidare. Tills jag fått tillgång till fakta som ger anledning att revidera uppfattningen ifråga. Då gör jag det.
Det var så det gick till när jag lämnade den politiska korrektheten bakom mig, kring invandringen till Sverige. Jag levde i föreställningen att uppfattningen om invandrares överrepresentation i bidragsberoende och brottsbelastning var bara fördomar, dvs stämde inte med verkligheten. I själva verket var det jag själv som hade varit fördomsfull, det var mina föreställningar som inte stämde med verkligheten.
När jag fått detta klart för mig övergav jag min felaktiga föreställningar. Och blev mindre fördomsfull.
Men när pk-iter idag talar om ”fördomar”, då utgår de som en självklarhet ifrån att de själva är helt fördomsfria, medan alla fördomar finns hos invandringskritiker. En uppfattning som alltså är grovt fördomsfull.
Allport skriver:
”Prejudgements become prejudicies only if they are not reversible when exposed to new knowledge.”
(”Förutfattade meningar blir till fördomar bara om de inte kan ändras inför ny kunskap”).
PK-iterna är inte bara själva fördomsfulla, de slår dessutom vakt om sina fördomar, vägrar att ta till sig fakta som kan ge dem en med verkligheten bättre överensstämmande bild.
Och inte nog med detta. Ofta vill de dessutom agera förmyndare (”riv ned rasisternas affischer”), vill även hindra andra att bli av med sina fördomar.
Åter till Allport.
Här en passus som jag tycker bekräftar den bild som McDonald ger av Allports bok, av att föra olika resonemang för ”gentiles” (gojer) som inte förs för judars del:
”It seems today that the clash between the idea of race and of One World is shaping into an issue that may well be the most decisive in human history.”
(”Det verkar idag som att att konflikten mellan idén om ras och En Värld formar en frågeställning som mycket väl kan bli den mest avgörande i mänsklighetens historia.”)
Men är en skeptisk och försiktig hållning till främlingar att vara fördomsfull?
”One of the facts of which we are most certain is that people who rejects one out-group will tend to reject other out-groups.”
(”En av de omständigheter som vi är mest säkra på är att människor som avvisar en ut-grupp tenderar att avvisa andra ut-grupper”)
Är detta synonymt med fördomar? Ligger inte det i den mänskliga naturen att trivas bäst i en miljö som känns bekant och trygg?
Sedan hittar jag ett intressant stycke:
”Still more odd – and most revealing – is the high correlation between ‘patriotism’ and out-group rejection. A person who, for example, believes the Negro to be fit chiefly for manual jobs is likely to hold that America should have the biggest army and navy in the world and guard the secret of the atom bomb.”
(”Ännu mer udda – och avslöjande – är den höga korrelationen mellan ‘patriotism’ och avvisande av ut-grupper. En person som till exempel anser ett negern passar främst för manuella arbeten anser med hög sannolikhet att USA ska ha den största armén och flottan i världen och vakta atombombens hemlighet.”)
Möjligen stämde detta på 1950-talet, men hur är det idag? Vilka är det idag som har makten i USA? Och fortsätter denna rustningspolitik – även efter Sovjetunionens fall!
”… it seems fairly well established that white people in the lower socio-economic levels are, on the average, more bitterly anti-Negro than white people at the higher levels. The reverse situation holds for anti-Semitism, which seems relatively more pronounced at the higher socio-economic levels than at the lower.”
(”…Det synes ganska väl belagt att vita i de lägre samhällsklasserna generellt sett är mer utpräglat anti-neger än vita i de högre samhällsklasserna. Den omvända situationen råder för anti-semitism som verkar vara mer utpräglad i de högre samhällsklasserna.”)
Ja, VAD kan detta bero på?! HUR ska detta förklaras?!
För mig framstår svaret som självklart: fattiga vita har mer med svarta att göra, rika vita har mer med judar att göra. Deras respektive attityder behöver inte vara resultat av okunnighet, snarare handlar det om egna erfarenheter och om konkurrensförhållanden.
Här kommer – avslutningsvis – en ”feting”:
”… the essential philosophy of democracy… tells us to trust a person until he proves himself untrustworthy. The prejudiced person does the opposite. He distrusts every person until he proves hemself trustworthy.”
(”…demokratins grundläggande filosofi … säger oss att … att man litar på en person tills man har anledning att inte längre göra det. Den fördomsfulle gör det omvända. Han misstror varje person tills denne visar sig pålitlig”)
Elin Krantz var väl ”fördomsfri”, i den bemärkelse som Allport här förespråkar. På Facebook var hon med i ett nätverk mot Sverigedemokraterna.
Jan Millds blogg 