Dubbla måttstockar

Här ska jag citera från en text på bloggen ”inslag.se” den 8 juli, skriven av Peter Santesson. Rubrik ”Bland absurditeter och primadonnor”.

Aldrig har jag väl sett en text som mer grundligt sticker hål på den politiskt korrekta retoriken!

”…hur flyktig den kan vara, den där vaksamheten mot förenklande generaliseringar. När det gäller invandrargrupper ses det som ytterst farligt att alls tala om gruppgenomsnitt och karaktäristiska drag för en kategori – det finns trots allt individuell avvikelse. Endast en grupp låter sig fångas genom snabba schabloner, men där är å andra sidan ingen nidbild för grov. Lisa Bjurwald har besökt Sd-fästet Bjuv. På ett seminarium i veckan kunde hon förklara hur livet såg ut i den skånska småstaden (32:30 in i sändningen):

Jag var nere i Bjuv. De har aldrig ens sett en muslim i hela sitt liv. Det är 100 procent vitt.  Alla ser ut som jag.
Främlingsfientliga attityder föds istället först och främst ur en ‘oresonlig’ rädsla, säger Bjurwald, det vill säga någonting bortom argument och personliga erfarenheter. Det är värt att fundera på bilden som tecknas här: oresonliga, känslostyrda bondläppar som inte ens har den allra mest basala erfarenhet av det nya Sverige.

Ibland ser man frågan ställas vad det skulle innebära att ‘ta väljares oro på allvar’. Bjurwald är ett klockrent exempel på vad motsatsen innebär: att bestämma sig för att väljare som röstar fel bara är fobiska lantisar som inte har den blekaste aning om hur samhället egentligen ser ut. Det är en överlägsen inställning som inte låter skämmas för sig.

Lisa Bjurwald är ledamot i Bengt Westerbergs nya utredning om främlingsfientlighet. Hon lämnar säkert ett uppskattat bidrag.”

(Se tidigare bloggtexter i detta ämne  här och här.)

”Men är inte detta en orättvis tolkning?

Invändningen man kan stöta på är att det är snålt att bita sig fast vid vad debattörer som Lisa Bjurwald och Anders Lindberg faktiskt säger. För det de bokstavligen säger är så uppenbart orimligt och fördomsfullt. … De menar någonting rimligt (om än ganska banalt), de bara uttrycker sig så excentriskt och spetsigt. Detta är den påbjudna utgångspunkten.

När det gäller meningsmotståndarna är problemet snarlikt, men med omvända förtecken.

De slemma rackarna uttrycker sig nämligen inte hälften så förgripligt som de egentligen tänker. Då bör man själv fylla i de dumheter som saknas i texten. Eftersom vi vet att de egentligen menar att piska upp hat och dra ett rasistiskt mörker över landet gäller det att se bortom texten och diskutera tendensen, stämningen som skapas, den felaktiga fokuseringen och avslöja de bakomliggande motiven.

Man kan tycka att det kanske är en enklare utgångspunkt att ta debattörer på allvar och utgå från att folk normalt menar det de säger, och försöka hålla sig till den saken.”