På tisdag ska presidentvalet ske i USA. Vilken av de två huvudkandidaterna kommer att väljas? Ska det bli Hillary Clinton eller blir det Donald Trump?
Min prognos:
a) Det kommer att bli väldigt jämnt. En ”nagelbitare” in i det sista.
b) Till sist blir det Hillary Clinton som lyckas vinna det nödvändiga antalet elektorsröster.
Vad som leder mig till den slutsatsen är inte främst en bedömning av opinionsläget bland väljarna i USA.
Nej, det gäller rösträkningen. Den är ju datoriserad och där finns möjligheter att stoppa in programvara som ger önskat resultat, oavsett det faktiska röstandet.
Om detta vittnar nu otaliga filmer på internet, t ex denna:
Systemet är ”riggat”, hävdar Donald Trump. Har han rätt?
• Klart är att stora massmedia i USA – MSM (Main Stream Media) – har varit och är precis som i Sverige. Dvs de är kompakt ensidiga, mot Trump och för Clinton.
• Erfarenheter av opinionsmätningar har också visat en tendens att favorisera etablissemangsalternativet i viktiga val. Den kan bero på både en medveten styrning och en ”skämmighetsfaktor” kring i detta fall stöd åt Trump.
• Direkt valfusk kan ligga som en naturlig förlängning av denna typ av moral.
Möjligheter till valfusk är inte begränsat till manipulerande datorprogram. Det kan också handla i att människor utan rösträtt tillåtas att rösta, som denna film vittnar om.
Vad opinionsmätningar också kan missa är graden av engagemang och benägenheten att faktiskt rösta.
Ett mått på engagemang är intresset för deltagande i valmöten för respektive presidentkandidat. Där har kontrasten varit total! Medan Trump hela tiden lockat stor publik så har Clinton talat inför bara små skaror:
Trump behöver inte engagera kändisar ur musikvärlden för att kunna locka deltagare, som Hillary Clinton gjorde nu på upploppet.
En färskare mätning, dokumenterat säkrare än andra av de i massmedia omnämnda, visar också på en trumpledning: 43% mot 41%.
Tre faktorer kan här spela in för det officiellt deklarerade resultatet efter valet på tisdag:
1. I vilken omfattning väljarna faktiskt deltar, går och röstar.
2. I vilken omfattning de då lägger sina röster på Donald Trump.
3. I vilken omfattning som valfusk kan begränsas.
Jag hoppas naturligtvis att mixen här ska visa sig räcka, så att min valprognos ovan slår fel. En erkänd valseger för Trump, så att han kan bli nästa USA-president, vore önskvärd!
Det är framförallt nödvändigt för världsfredens skull. Det skulle kunna motverka russofobin, även i Sverige. Det skulle bidraga till en kraftsamling mot globaliseringen.
Blir Trump inte nästa USA-president kan något viktigt ändå ha skett genom allt hans valkampanjande, i form av ökad politisk medvetenhet bland många amerikaner. Den tanken är Gilad Atzmon inne på i denna video (litet seg, men kolla 5 min in).
Även efter ett valnederlag skulle det Republikanska Partiet vara förändrat, så att det kan bli en samlingspunkt för patriotiska amerikaner.
Trump har också demonstrerat hur det är möjligt att gå utanför de pk-ramar som massmedia vill ställa upp. Något säger mig att SD i Sverige där skulle kunna ha en del att lära – se aktuell artikel av Lars Bern!
Hillary Clinton som USA-president vore förödande!
Angry Foreigner har gjort en bra video:
Donald Trump är inte perfekt, men ett val av honom skulle stoppa Clinton och bli ett slag mot de krafter som lyft fram henne. Det kunde inleda en dränering av det träsk som Washington nu har blivit.
Här finns ytterligare en mycket lyssnansvärdfilm, ett framträdande av Peter Thiel på amerikanska pressklubben. Han talar om hur levnadsvillkoren så påtagligt förändrats till det sämre för vanliga amerikaner:
Donald Trump vill satsa pengar på militären och försvara amerikanska intressen, men han vill samtidigt föra samtal med ryssarna. Han önskar ett slut på USA:s eviga krigande runtom i världen och vill uppenbarligen att USA ska överge sin anspråk på ”exceptionalism”.
Med Hillary Clinton som president i USA skulle världen istället föras närmare ett kärnvapenkrig, genom en än mer direkt konfrontation mellan USA och Ryssland.
• Av denna video framgår hur hon hotar med militära angrepp på Ryssland som svar på förmodade ryska cyberattacker.
•Clinton pläderar också för en ”flygförbudszon” i Syrien, dvs syriskt och ryskt flyg skulle hindras att flyga, medan USA skulle få göra det.
(Hon talar om att detta skulle skapa ”safe zones”, men vad sker i dessa dagar i Aleppo, efter att ryskt flyg gjort uppehåll i sina bombningar där? Jo, från terroristområden regnar det granater över civila i övriga delar av staden!)
• Hon har dessutom talat om att attackera Iran.
Se även denna koncisa film från Corbett Report:
Underligt är det, att Demokratiska partiet någonsin gjorde Hillary Clinton till sin presidentkandidat. Även bortsett från sina hälsoproblem är hon – tillsammans med Bill Clinton – megakriminell, för att inte säga ett koncentrat av ondska och dekadens!
I Libyen såg hon till att det blev ett bombkrig som smulade sönder landet och förde terrorister till makten. Vid beskedet om att Kadaffi hade mördats jublade hon. Nu förespråkar hon samma ”medicin” för Syrien.
Via Clinton Foundation finns kopplingar till Saudiarabien och ISIS. Denna stiftelse har kunnat fungera som en instans för både pengatvätt och förmedlande av mutor.
Inom USA har Clintons uppträtt som en maffia, som lämnat en hel rad av mystiska dödsfall i sina spår. Personer som på något sätt kommit i vägen för dem.
Om detta vittnar denna film om ”body count”:
FBI har haft att utreda Clintons hanterande av e-mail under sin tid som utrikesminister: dels raderande av massor av mejl, dels sändande av säkerhetsklassade mejl på ett ovarsamt sätt. Det gäller samtidigt denna Clinton Foundation, med en härva av olika brottsmisstankar.
En nyckelperson i maktkorridorerna är John Podesta, superlobbyist. Om honom har Abby Martin gjort en intressant film, ”The Empire Files”.
Avslutningsvis, två filmer omSteve Pieczenik och motståndet mot korruption och sjukligheter i Washington:
Steve Pieczenik har arbetat länge inom USA:s underrättelsetjänst och är knappast att betrakta som radikal åt något håll. Excesserna genom Hillary Clinton och hennes uppdragsgivare har dock blivit för mycket för honom. Denna korruption tilltog, menar han, redan under Bill Clintons period som USA-president (1993-2001).
Ett nytt program av Blågula frågors podradio är nu utlagt – här.
Denna tredje sändning blev på 45 minuter och rymmer: 1. En genomgång kring den nya radions inriktning 2. Kritik av den osäkerhetspolitik som försvarsminister Peter Hultqvist representerar 3. Reflexioner kring bokmässefolket.
Relevanta länkar kring denna Bokmässa och dess folk:
Till nyheterna hör också att bgfpod nu skaffat också en sida på Youtube – kan ses här.
Håll med om att sidan blev vacker!
För att i bgfpod4 nästa söndag kunna illustrera ett resonemang kring bilbränder och den propaganda för ansvarsbefrielse som pågått i Sverige alltsedan ett halvsekel skulle jag vilja spela delar av låten ”Vem är det som är rädd?” med Björn Afzelius.
Det vågar jag dock inte göra. Andra poddare kanske kan våga sig på att spela musik, men jag tillhör inte dem.
Såvida inte bgfpod först har en sponsor som lovar stå som garant och ta den ekonomiska smällen, om det skulle bli krav på skadestånd. Själv har jag inga sådana marginaler (åkte nyligen på att betala 5.500 kr till en advokatfirma kring upphovsrätt för ett fotomontage).
I väntan på en sådan garant får andra vägar prövas. I detta aktuella fall fixar vi inläsning av sångtexten, i de delar som ska kommenteras.
Mot denna bakgrund här en ”efterlysning”: har du en bra inläsningsröst och skulle vilja hjälpa mig med att läsa in texter som ska citeras i kommande sändningar, låt mig veta! Rent praktiskt kunde kanske överföringen fungera både via Skype och ljudfil i mejl.
Utlagd är dessutom fredagsbio 64, som handlar om Moderaterna: När ska de be om ursäkt för vad de ställt till med? När ska de ta klart avstånd från Fredrik Reinfeldt? När ska de bli redo att ta politiskt ansvar?
Se gärna även fredagsbio 63, om pladdermajan som blev partiledare:
Inför Brexitomröstningen slog jag vad med en kompis om resultatet. Han tippade att det skulle vara helt jämnt in i det sista, men att poströster slutligen skulle tippa över till 50,1% för att stanna. Själv tippade jag att det skulle bli 53% för att stanna kvar i EU.
Vi ”förlorade” alltså båda två, mest jag. Aldrig har jag väl varit en gladare ”förlorare”…
Med ett ovanligt högt valdeltagande tog 52% av britterna ställning för ett EU-utträde.
Nu vill jag bara säga:
TACK, ENGLAND – tack, brittisk arbetarklass!
Ni fattade ett anständigt och förnuftigt beslut!
Ett beslut som inger hopp för oss i andra EU-länder, inte minst Sverige!
Brexit riktar sig mot en superstat av sovjetisk modell. En superstat som blivit till symbol för så mycket av en utveckling som går i fel riktning – avdemokratisering och korruption, orättvisor och övervakning, byråkrati och folkfientlighet.
Lyssna på t ex Margot Wallström som EU-kommissionär efter att irländarna hade röstat ”fel” – 6.30 in i denna film:
EU lanserades som ett ”fredsprojekt”, men i verkligheten har det ju fungerat på ett rakt motsatt sätt.
”EU har framställts och sålts in av eliten som ett fredsprojekt. Detta var en gång sant när det gällde frihandelsunionen. Den dag eliten slutade lyssna på folkviljan för att driva igenom sin odemokratiska superstat förvandlades projektet till raka motsatsen. Motsättningarna mellan Europas folk har skärpts…”
”Istället för att skapa ett fredligt Europa har vårt etablissemang desavouerat demokratin och i armkrok med NATO/USA:s militärindustriella komplex och börjat inringa och krigshetsa mot Ryssland, Europas kanske viktigaste land.
Fredsprojektet har totalhavererat.”
EU, med Dublinförordning och Schengen, skulle också reglera invandringen till Europa. Så var det meningen, så sades det. Även detta har som bekant totalhavererat. Och även här figurerar en svensk som EU-kommissionär, Cecilia Malmström.
För att kunna åstadkomma frihandel hade inget svenskt medlemskap i EU behövts. Redan innan Sverige gick med hade vi ett avtal om detta. Vad EU här medverkat till är motsatsen, genom sina opåkallade sanktioner mot Ryssland.
Efter folkomröstningen i Storbritannien kommer förhoppningsvis fler EU-länder att hålla motsvarande omröstningar kring sitt EU-medlemskap
”Det brittiska folkets NEJ till EU kan bli början på slutet för upplösningens tidevarv och inger hopp för mänsklighetens kamp mot en folk- och människofientlig elit vars agenda varit att riva hela den traditionella världen. De brott mot mänskliga rättigheter som denna elit gjort sig skyldig till saknar troligen motstycke i världshistorien.
Nu kan dock Brexit starta den kedjereaktion av mod som behövs för att frigöra fler européer ifrån EU och på allvar börja nedmonteringen av den monsterstat som utvecklats till allt annat än vad som Europas folk utlovats att den skulle bli.”
Svexit är vad vi nu bör arbeta för, samtidigt ska vi nog vara klara över att problemen för svensk del sitter djupare än detta medlemskap i EU.
När det begav sig sades ju att vi skulle gå med för att ”påverka”.
• Just det gjorde svenska politiker – och medverkade till att stoppa ”Safe Haven”, som skulle ha kunnat avvärja den migranttsunami som släpptes loss 2015.
• Likaså har Sveriges företrädare varit pådrivande i krigshets och för sanktioner.
De imbecilla, fega och ansvarslösa politiker som nu ”leder” Sverige måste bytas ut!
Kanske skulle just en Svexit-kampanj kunna bidraga till även där nödvändiga förändringar?
PS
För detta anförande av David Cameron väcker respekt. England har demokratisk tradition!
Finns det någon annan person som kan ”be om ursäkt” så som Mona Sahlin? ( 3.15 in i klippet ovan)
Historien med lögnerna och lagbrotten kring hennes påstådda livvakt borde rimligen leda till att hon åtalas, fälls och hamnar bakom lås och bom. Förmodligen vore dock detta att hoppas på för mycket – så mycket rättsstat är inte Sverige.
Däremot var vi nog många som trodde att det skulle vara ”tredje gången gillt” för MS såtillvida att hon nu inte mer skulle anlitas i massmedia för sina tyckanden. När hon nyligen begärde 3,5 miljoner kronor i pension kunde jag känna att det vore värt de pengarna om vi därigenom slapp mer av sahlinska angrepp och utfall mot oss svenskar.
Inte desto mindre har Mona Sahlin nu återkommit i offentligheten, genom en artikel i Aftonbladet. Utgångspunkten är mordet på den brittiska politikern Jo Cox i mitten av juni 2016, vilket MS jämför med mordet på utrikesminister Anna Lindh den 11 september 2003.
Även jag har slagits av flera likheter i de två fallen.
Viktigast var då inte att båda var kvinnor och s-politiker utan att i båda fallen skedde morden i samband med en viktig folkomröstning, där de mördade företrädde en EU-vänlig linje.
• Beträffande mordet på Anna Lindh räckte det inte för att tippa över resultatet till en seger för Ja-sidan, men det kunde ha varit ett bakomliggande syfte.
• Beträffande Jo Cox fruktade många genast att mordet skulle kunna påverka Brexit-omröstningen.
Detta är dock inte Sahlins budskap, hon försöker utnyttja det inträffade för sin egen propaganda:
”…offer för arga män. Troligen två offer för de som hatar och vill de illa som talar för flyktingar och mot nationalism…”
”Två kvinnor som jag hoppas blir symboler …Vågar säga mot rasism och extremism. … Vågar vara feminister…”
För övrigt noterar jag att både Anna Lindh och Jo Cox ännu var vid liv då de kom under vård.
Förhoppningsvis slår det nu ändå slint för globalisterna vad gäller Brexit.
Ett mönster blir allt tydligare i samband med mord på politiker, åtminstone som det presenteras i media:
• förövaren är en man
• det var en udda personlighet, kanske psykiskt störd
Påfallande ofta kan vederbörande också snabbt bli dödad av polisen, så att vi aldrig får en chans att ta del av hans egen version av det inträffade. Var han t ex så ensam om att planera och utföra dådet?
I fallet Jo Cox och Brexit kan det iofs vara just så att förövaren var en galning och dessutom ensam, inte desto mindre kan dådet sedan komma att utnyttjas politiskt. Mördaren påstås ha fällt ett uttalande ”Britain First!”, men det vittne som tillskrevs detta vittnesmål förnekar det.
Fyra dagar före mordet i Storbritannien inträffade skjutningen i Orlando, USA. Det väcker många frågor!
Uppenbart är nu att den historia som först förmedlades i massmedia inte håller. Mer än en förövare var inblandad och motivet var nog inte en muslims avsky för homosexuella. Det hela var tydligen organiserat av CIA.
”Två poliser som vill förbli anonyma av rädsla för repressalier säger att James Wesley Howell, en man från Indiana som hittades med en bil full av sprängämnen och vapen på söndag morgon, berättade för polisen att han var en del av ett team som planerat väpnade attacker på gaysamhällen i Florida och Kalifornien.
Howell berättade för polisen att han vände sig till dem då han ville få skydd. Hans berättelse var att han hade fått försäkringar från sina rekryterare att han inte skulle komma till skada i skottlossningen , men när han hörde på nyheterna att Omar Mateen, ledande skytt i Orlando gruppen, hade dödats av prickskytteeld, insåg han att han satts upp som en patsy och skulle dödas.”
Detta kan ju väcka frågor generellt kring terrordåd!
Hur ofta är de organiserade av CIA eller andra västliga underrättelsetjänster?
Nyheten ovan har tydligen inte återgivits av Alex Jones på Infowars. Var den bara litet för ”het”? Jag har lärt mig att bli alltmer skeptisk mot även en del aktörer på webben som ska gälla för att vara dissidenter.
Stefan Molyneux granskas kritiskt i denna film, av Brandon Martinez – kolla särskilt 15.40 och framåt:
En strävan att lägga skuld på muslimer – på bekostnad av insikter om USA:s och NATO:s roll – finns också på svenska Avpixlat.
Jag syftar här på artikeln ”Utan islam vore vi en tämligen fredlig värld”. Det stannar inte vid rubriken, utan Rolf Berg gör en uppräkning av länder, som innefattar även Libyen och Syrien.
Kadaffis mördare såg sig kanske själva som muslimer, men de skulle aldrig fått möjligheter att mörda som de gjorde utan NATO:s bombningar.
Skribenter på Avpixlat brukar skriva bra, men här känner jag mig som en ”dubbel-dissident”…
På temat ”falskt” kan också platsa Stefan Löfven och vår feministiska regering.
Sedan fyra år sitter Julian Assange i praktiken fängslad i London genom svensk försorg.
På något sätt blir det då konsekvent att Sverige också inom säkerhetspolitiken uppträder som vasall till USA, och deltar i gemensamma övningar. NATO har nu landstigit på Utö och Ryssland svarar med stor mobilisering.
Veckans fredagsbio:
PS om Orlando:
Det finns flera alternativa tolkningar av det hände i Orlando, utifrån det faktum ett en ensam person påstås ha kunnat så snabbt döda så många människor.
• En är att där fanns flera skyttar.
• En annan är att inga skyttar alls krävdes – alltihop var fejk, ingen dödades!
En uppseendeväckande teori, men den förs nu fram av många skribenter:
Läget är uppenbart. En redan extrem rekordinvandring till Sverige har mer än fördubblats. Konsekvenserna av detta – ekonomiskt och socialt – blir katastrofala.
Hur har detta varit möjligt?!
Hur tänker Stefan Löfven och hans meningsfränder i Sverige?
I princip kan här finnas fyra olika scenarior:
A. De förstår ingenting, saknar varje politisk kompassriktning.
B. De förstår en del, men är likgiltiga. Kortsiktiga egenintressen väger tyngre än svenska folkets intressen.
C. De förstår, och gillar vad som sker. Utvecklingen stämmer med deras egen värdegrund och strävan.
D. De ogillar vad som sker, men är maktlösa. Andra krafter än Sveriges regering och riksdag styr vad som sker i Sverige.
Dessa scenarior utesluter inte helt varandra. Det är möjligt att Löfven & Co förstår föga, men att det blir ovidkommande vad de själva fattar och vill – utvecklingen i Sverige bestäms ändå av andra än svenska politiker och partier.
Så är det kanske.
Det kan då vara krafter som inte vill oss väl!
Jag ser sju moment:
1. NATO, rustningar och krig
2. FN, rättigheter och migration
3. Judar, massmedia och mångkultur
4. Oljestater, EU och islamisering
5. Agenda 2030, godhet och nivellering
6. George Soros, pengar och makt
7.Greve Kalergioch hans rasistiska plan.
1. NATO, rustningar och krig
Under min uppväxt i Sverige under det Kalla kriget fanns en given konsensus mellan alla stora partier och en gemensam utgångspunkt för den politiska debatten:
a) En strävan skulle vara ett gott samhälle för alla medborgare, med demokrati, välstånd och trygghet – både ekonomiskt och fysiskt. Det innefattade självklart nationellt oberoende, med gränskontroller.
b) En praktisk restriktion sattes genom förekomsten av förtryck och diktatur i Östeuropa, genom kommunismen. Det gav otrygghet genom krigshot, samtidigt som de ”påtvingade” rustningarna dränerade samhället på resurser.
År 1991 kom s.a.s. ”sanningens ögonblick”. Då gavs en historisk möjlighet att växla in på ett nytt spår, bort från kapprustningen, kärnvapnen och det kollektiva förintelsehotet.
Berlinmuren hade fallit 1989, två år senare upplöstes Warszawapakten och Sovjetunionen kollapsade. Kommunismen var borta.
I DET LÄGET borde rimligen NATO ha kunnat upplösas, nedrustning ske och en avspänning inledas.
Vad som skedde var istället raka motsatsen: NATO både bestod och utvidgades österut. NATO bedrev dessutom en krigisk politik – bombade först Serbien 1999, invaderade och bombade sedan även i Asien och Afrika (Afghanistan 2001, Irak 2003, Libyen 2011).
Varför?!
Uppenbarligen fanns det krafter med en annan typ av dagordning och ambitioner än vad den politiska debatten dittills förutsatt. Krafter med ett avgörande inflytande.
För detta militär-industriella komplex i USA – varnade avgående president Dwight Eisenhower 1961:
Mordet på John F Kennedy 1963 kan också ses som uttryck för krafter bortom demokratisk kontroll och med intressen i destruktiv riktning. Ur ett JFK-tal direkt efter hans tillträde som president 1961:
WTC-dådet i New York i september 2001 ingår i denna utveckling. Det resulterade i mer övervakning och ökade rustningar, nya angreppskrig och mer terrorism.
Den officiella förklaringen är att tre enorma stålbyggnader rasade ihop som de gjorde genom att ha träffats av två flygplan. En uppenbart orimlig och lögnaktig förklaring!
Judy Wood är en av de som presenterat en motbild, genom sin bok ”Where did the towers go?”. Det kunde ha handlat om en ny teknik, för fri energi.
Judy Woods bok finns inte att köpa i Sverige.
Inte heller finns den att låna på något svenskt bibliotek.
På webben finns dock filmmaterial från USA för oss att tillgå:
2. FN, rättigheter och migration
Pådrivande för migration och ökad generositet har länge varit olika FN-tjänstemän. Sverige har gång på gång ”tagits i örat” för bristande respekt för ”mänskliga rättigheter”.
Ett exempel är Paul Hunt, som i en DN-artikel tillsammans med Bengt Westerberg klagat över att Sverige ”diskriminerar papperslösa”.
Kritiken mot Sverige har inte hindrat att Saudiarabien nyligen kunnat utses att leda en FN-panel för bevakande av mänskliga rättigheter.
En tung FN-aktör är också Peter Sutherland. Wikipedia: ”…sedan 2006 särskild representant för FN:s generalsekreterare i frågor om internationell migration och utveckling. Han har också varit involverad i Council of Foreign Relations.”
Uppenbart för de flesta är att det nu pågår en massinvandring till Sverige från framförallt muslimska länder. Få har däremot förstått att detta är en utveckling som drivs på av framförallt judar.
Ändå har denna lobbyverksamhet och opinionsbearbetning pågått både länge och till stor del öppet.
Nyssnämnde Peter Sutherland är jude, liksom Barbara Spectre, men där finns många fler namn, exempelvis:
• Göran Rosenberg, som i höstas fick tala inför alla riksdagsledamöterna i Storkyrkan.
• Ingrid Lomfors som även hon i höstas fick tillfälle att tala inför det församlade etablissemanget. Hon kunde då informera om att föreställningen om en svensk kultur byggde på missuppfattningar.
• Peter Wolodarski. Hans journalistiska etik handlar inte om att hederligt informera DN-läsarna. Nej tvärtom – det handlar om att desinformera, om agendajournalistik.
Gång på gång har Dagens Nyheter haft artiklar om hur invandringen är ”lönsam”. Varje gång motbevisas han av t ex Tino Sanandaji, men istället för att rätta sig fortsätter Wolodarski sin propaganda.
• Jan Eliasson, knuten till den judiska lobbygruppen Paidea och svensk företrädare i FN-sammanhang.
Dessa judar med en agenda för mångkultur har jag skrivit om som ”agendajudar”.
De ifrågasätter att det finns etniska svenskar, eller anser att vi som faktiskt är etniska svenskar inte ska få betrakta oss som sådana. Identitet och sammanhållning ska vara förbehållet andra än svenskar.
Varför agerar inflytelserika judiska företrädare på detta sätt? Varför driver de en svenskfientlig agenda? Kan det handla om något annat än en vilja att härska genom söndring?
I Sverige finns cirka 20.000 judar, dvs bara två promille av befolkningen, ändå har de ett mycket stort inflytande över opinionsbildning och politik.
Detta gäller även globalt. Den judiska makten i USA illustrerades på ett övertydligt sätt när Israels premiärminister Benjamin Netanyahu talade inför USA-kongressen våren 2011 och fick 29 stående ovationer.
Ett uttryck för denna makt är också hur Israels angrepp på USS Liberty 1967 kunde tystas ned så som skedde!
4. Oljestater, EU och islamisering
Som en punkt kan sättas upp också samarbetet med och/eller påtryckningar från muslimska länder med stora ekonomiska resurser och en extremistisk agenda.
Jag tänker då främst på pengar från Saudiarabien för byggandet av moskéer i Sverige och andra västländer.
Jag tänker även på Medelhavsunionen – Barcelonaprocessen – om en sydutvidgning av EU.
”This Agenda is a plan of action for people, planet and prosperity. It also seeks to strengthen universal peace in larger freedom. We recognise that eradicating poverty in all its forms and dimensions, including extreme poverty, is the greatest global challenge and an indispensable requirement for sustainable development. All countries and all stakeholders, acting in collaborative partnership, will implement this plan.
We are resolved to free the human race from the tyranny of poverty and want to heal and secure our planet. We are determined to take the bold and transformative steps which are urgently needed to shift the world onto a sustainable and resilient path.
As we embark on this collective journey, we pledge that no one will be left behind… ”
Ett nyckelbegrepp i sammanhanget är alltså ”hållbar utveckling”. Det handlar där inte bara om utsläpp och klimatfrågor, med den reglering, övervakning och styrning som detta kan påkalla. FN vill samtidigt avskaffa fattigdom och skapa global jämlikhet.
Ett medel att komma dit är fortsatt massmigration.
”I artikel 45 åläggs de nationella parlamenten att genom egen lagstiftning och budgetarbete arbeta för genomförandet av ’the effective implementation of our commitments’. De nationella regeringarna skall alltså vara direkt underställda FN:s överhöghet och kommer att kunna jämföras med en kommunstyrelse i fortsättningen. Detta betonas också i artikel 47, där det fastläggs att de nationella regeringarna har ansvaret för genomförandet av Agendan, medan övervakningen av att så sker skall utövas av FN:s generalförsamling genom Det Högsta Politiska Rådet (The High Level Political Forum) och något man kallar ’The Economic and Social Council’. Är det någon som känner kalla kårar utefter ryggraden?
I artikel 25 stadgas att länderna skall stå för livslång omsorg om alla, oberoende av kön, ålder, ras, etnicitet, handikapp, migrationsstatus, ålder m.m. för att bli likvärdiga medborgare. Den som förvånats över att EU-migranter inte avhyses genom att länsstyrelsen upphäver sådana kommunala beslut, kan nu förstå bakgrunden. Detsamma gäller för delad välfärd gentemot flyktingar, som skall tas omhand i det land de själva väljer. Invandringen behandlas också i artikel 29, där det konstateras att ’vi’ erkänner det positiva inslaget av migranter för ett hållbart och utvecklande samhälle. … Migrationen är således enligt FN–styret enbart positiv och till glädje för de länder som är mottagare. Basta!”
Peter Krabbe tolkar det som att vi enligt FN år 2030 – alltså inom bara 15 år! – kommer att ha en världsregering, ett socialistiskt system utan kapitalism, en värld utan fattigdom och krig, med full kontroll över klimatförändringar samt fri migration i en värld utan gränser:
“Genom media kommer ni inte att få mycket insyn, och vår 7-klöverregering lär inte heller anstränga sig med att förklara sambanden. I detta inlägg vill jag främst peka på det för Sveriges del totalt omvälvande skiftet från en folkvald demokrati till en tjänstemannastyrd världsorganisation utan insyn eller genomlysning.”
”Agenda 2030 är program för en totalitär världsordning. Nationerna ska vara underordnade FN:s överhöghet.”
”Sveriges roll i den nya världsordningen är att vara pilotprojekt – en global modell för det nya utopiska världssamhället. Det är i det skenet vi ska se allt storvulet prat om Sverige som ’den humanitära stormakten’.”
Drivande bakom Agenda 2030 har varit ambitioner från företrädare för många u-länder. Av FN:s 193 medlemmar utgörs 85 procent av u-länder. Varje medlem har en röst, så när FN talar är det u-länder som talar. De vill se en standardmässig nivellering mellan olika länder.
Låter detta sig genomföras utan inskränkningar av demokrati och yttrandefrihet i drabbade i-länder?
Bakom svenska myndigheters handlingsförlamning gentemot olagliga ockupationer från miljövandaliserande rumänska romer ligger åtaganden genom Agenda 2030 – bakom ryggen på svenska folket. FN har hört av sig med synpunkter inför svenska ansatser att ta itu med problemen.
Det handlar också om ett inflytande från ”hjälporganisationer”.
”Mycket aktivt i processen kring 2030 Agenda i Sverige är den för de flesta okända organisationen CONCORD, som är en sammanslutning av ett stort antal politiskt korrekta hjälporganisationer i riktning vänster och kyrklighet, av sig själva kallade civilsamhället.”
På Concords webbsida uppges att där ingår ”57 svenska civilsamhällesorganisationer, ideella föreningar eller stiftelser och paraplyorganisationer som gemensamt vill arbeta med EU:s utvecklingspolitik”. Inte bara är det många organisationer – sammantaget lär de förfoga över en hel del skattemedel för sin lobbyverksamhet.
Om ett militär-industriellt komplex kan förklara mycket av rustningar och krig så har vi här att göra med ett annat mäktigt intressekomplex, för satsningar under godhetens banér. Ett godhets-politiskt komplex.
6. George Soros, pengar och makt.
På samma spår som FN:s Agenda 2030 är den judiske finansoligarken George Soros inne. Han fanns ju med bakom de valutaspekulationer som drabbade svensk ekonomi så hårt i början av 1990-talet.
Sedan decennier har Soros, ganska ”framgångsrikt”, utvecklat en modell för att påverka händelseutvecklingen i olika länder samtidigt som han kunde undgå beskattning. Där ingår bildande av opinionsorganisationer med snälla namn, typ ”Human Rights Watch” eller ”National Endowment for Democracy”. Där slussas sedan pengar in och genom dem kan demonstrationer och protestaktioner organiseras.
Det kan också handla om att få redan existerande organisationer med godhetsframtoning att agera i linje med Soros-agendan. T ex Amnesty International och Svenska Freds.
”Soros har en direkt påverkan på migrationen genom att finansiera många av de organisationer som arbetar inom den frivilliga sektorn, när Ungern stängde sina gränser för invandrare nyligen obstruerades detta i hög grad av frivilligorganisationer finansierade av Soros.”
Soros har medverkat till en handbok till migranter, ”The Rough Guide”, med instruktioner och kontaktadresser för att lättare ta sig vidare. Distributionen har skett genom bl.a. gruppen ”Welcome to Europé”.
George Soros är alltså en del av förklaringen till de plötsligt så massiva migrantströmmarna via Turkiet och Grekland och sedan norrut i Europa. Han bidrog med en organisering och finansiering.
Det recept som Soros nu ordinerar ligger i linje med vad som kommer ur t ex Stefan Löfvens mun: det ska vara ”ordning och reda i flyktingmottagandet” och ”alla länder måste ta sitt ansvar”.
”- Det handlar om en miljon människor som har kommit hit…. Men det är en miljon utav 500 miljoner. Och skulle man haft en hyfsat bra fördelning på detta hade det kunnat absorberas mycket lättare.”
Lika litet som någon enskild kommun i Sverige ska slippa undan ska något enskilt land inom EU få göra det. Dublin och första-asyllandsprincipen ska överges till förmån för en tvingande kvotering.
Massmigrationen i sig och utbytet av folken i Europa får inte ifrågasättas.
Positivt för en finansman som George Soros blir att denna politik resulterar i att nationer tvingas skuldsätta sig genom stora lån. Dessa måste senare betalas tillbaka, med ränta – till dem som beviljat lånen. Dvs de till banker som fått licens att tillverka pengar ur tomma luften.
”Soros anser att EU måste acceptera minst en miljon migranter årligen under överskådlig framtid. … Kostnaderna beräknar Soros uppgå till c:a 150.000 kronor per invandrare under de första två åren för att därefter minska. Han nämner dock inte att till det första årets 150 miljarder läggs varje år ytterligare 150 miljarder för varje nytt år – under överskådlig tid. Som tidsbegrepp kan vi möjligen använda Agendans 15 år, vi får då ett behov om 2.250 miljarder för perioden.
Till detta kommer att kostnaden för att ta emot invandrare i Sverige är betydligt högre än i övriga Europa på grund av våra standardkrav och bidragsnivåer.
Finansieringen föreslår Soros skall ske genom att nationerna eller EU ger ut statsobligationer, d.v.s. lånar upp kapitalet och därmed ökar sin utlandsskuld.”
Först medverkade han till att trigga igång detta krig.
Sedan har krigandet drivit fram flyktingströmmar, som Soros och andra finansoligarker kan dra fördel av.
Peter Haroldskriver om hur så många migranter lockats till just Tyskland:
”…migranterna lockats till Tyskland genom de synnerligen positiva omdömen som spridits via sociala medier, t.ex. Twitter. 80% av alla tweets som beskrev positivt mottagande handlade om Tyskland.”
”…majoriteten av alla tweets som handlade om hur tyskar välkomnar migranterna med öppna armar hade skickats främst från USA och Storbritannien, alltså två av de länder som bedriver proxykrig i Syrien och som är allierade med den forna dödsfienden al-Qaida i Syrien! Endast 6% av de positiva tweets som lagts upp kom från Tyskland.
George Soros verktyg i Syrien är en organisation som heter Avaaz. Samma organisation var tongivande för att upprätta en flygförbudszon i Libyen år 2011 så att Khadaffi inte skulle kunna stoppa rebellerna i hans land, med kända konsekvenser.”
Soros organisation ”Open Society” har varit pådrivande för att även i Syrien försöka få fram en ”flygförbudszon”.
”… Kalergi, vars aktivism började långt före kriget, och för vilken EU aldrig handlade om fred, utan är ett rasbiologiskt experiment med följande två huvudpunkter.
• Alla folkslag på planeten skall blandas ihop till en enda röra som Kalergi beskriver som en ’eurasisk-negroid ras’
• Enda undantaget för det planetära rasbiologiska experimentet judar – som Kalergi anser vara ’Europas andliga överklass’.”
Kalergis idéer har sedan fångats upp och förts vidare av kretsar med makt.
”Greve Kalergi var en märklig man med sjukliga visioner. Liksom många andra galningar skulle han ha fallit i historiens glömska, om det inte vore för att vissa herrar med mycket inflytande och obegränsat med pengar fann hans visioner tilltalande. Det är utifrån hans idéer, nedtecknade i boken Praktischer Idealismus, som EU har tagit form, en process som enligt dess tillskyndare ännu är långtifrån fullbordad.”
Hell:
”Den vördnad med vilken Kalergi betraktas av EU:s toppskikt bekräftas av det senaste decenniets mottagare av Kalergipriset:
• Jean-Claude Juncker, EU-kommissionens ordförande (2014)
”Denna strävan finns väl synlig redan i hans tidigaste texter, där han inte heller hymlar om hur det ska gå till. Ur Kalergis bok Praktischer Idealismus del 1 Adel, från 1925, framgår att en förutsättning är att genomföra vad som kanske är den största etniska rensningen någonsin. Europas olika folkslag skall genom mångkultur ersättas, vilket han redogör för på sidan 22:
‘Den fjärran framtidens människa kommer att vara en hybrid. Dagens raser och kast skall falla offer för den tilltagande övervinningen av rum, tid och fördom. Den eurasisk-negroida framtidsrasen, till det yttre lik den gammalegyptiska, skall ersätta folkens mångfald med personlighetens mångfald.’
Framtidens blandade befolkning förväntas alltså enligt detta scenario att mista sin mångfald och istället bli en homogen massa, en process som åtminstone i Västvärlden är i full gång i den omtalade framtid vi nu lever i.”
”På sidan 51 finner vi:
‘Judendomen är skötet, ur vilket en ny, Europas Adel framträder; kärnan, kring vilken en ny, andlig adel grupperar sig. En andlig-urban härskarras håller på att bildas…’
Kalergi förordar visserligen inte att det judiska folket skulle vara den ‘nya adeln’, utan att religionen är den inspirationskälla kring vilken de bildade och upplysta européerna ska samlas, men det kanske ändå är här vi ska söka efter de fyra tidigare nämnda bankirernas stora intresse för Kalergi – alla hade rötter i just denna religion.”
Det som nu sker i världen – av krig och migrantströmmar, folkutbyte och nedmonterad trygghet, terrorhot och ökad övervakning – är det sådant som sker av tillfälligheter? Eller finns där en plan?
Jag kan se är bakom finns olika krafter och impulser, som drar åt samma håll:
• Maktgruppers intressen, av mer enhetlighet och likriktning, av ökad central kontroll.
• U-länders intressen, av ekonomisk utjämning mellan länder och folk.
• Ideologiska intressen, av antidemokratisk och rasistisk karaktär.
Må vara att så mycket makt ligger utanför Sverige, hos instanser utanför demokratisk kontroll. Må vara att dessa krafters intressen rimmar illa med våra intressen. Klart är ju att deras inflytande får för vårt land helt förödande konsekvenser.
Varifrån kommer alla deras medlöpare och samarbetsfigurer, här i Sverige?!
Hur kan så många svenskar inom massmedia, politik och förvaltning förmås att så okritiskt, ofta direkt entusiastiskt, deltaga i dödgrävandet?
Det går ju så på tvärs mot uppenbara fakta och sunt förnuft, mot demokratiska principer och medborgerliga rättigheter, mot elementärt rättvisetänkande och ren medmänsklighet.
Hur lyckas de bortse från vilken roll som de själva spelar?
Två möjliga tolkningar:
I. De förstår vad de gör, men är cyniker och medvetna hycklare. De är villiga att sälja sig, är som prostituerade.
II. De är själva lurade, tror uppriktigt på galenskaperna. De har blivit offer för sin egen propaganda, fångar i sin egen retorik. De fungerar som nyttiga idioter.
Jan Millds blogg 