Corny = knäpp

Gränsen mellan geni och galenskap, mellan begåvning och dumhet, är ofta hårfin. Galningen i Oslo var uppenbarligen både kunnig och intelligent, ändå kunde han genomföra denna ultimata galenskap.

Webbsidan Cornucopia har skrivit insiktsfullt som få om Peak Oil, men här slår det fullständigt slint:

Under rubriken ”Högerextremismens smekmånad är över” skriver han:

”Över en tragisk fredag eftermiddag har åratal av hårt arbete med att göra strömningen rumsren antagligen utraderats av en Glock och ett fullständigt vansinnesdåd.  Vi har brutalt blivit påminda om vad högerextremismen egentligen står för och den människosyn och demokratiuppfattning som kan hittas bland en del av dess sympatisörer.”

Anders Behring Breivik var bl.a. Israelvän. Betyder hans dåd att alla proisraeler nu kan göras ansvariga för hans våld? Naturligtvis inte.

Lika litet kan andra människor, t ex de som i invandringsfrågan har med Breivik sammanfallande synpunkter, göras ansvariga för dådet.

Problemen med massinvandringen och den s.k. mångkulturen finns kvar, oavsett Breivik. De behöver fortfarande både diskuteras och åtgärdas.

Detta resonemang gäller även om Breivik
1. verkligen är den han framställs som eller utger sig för att vara
2. ensam har utfört båda våldsdåden i Norge.

Men något ger mig associationer till både WTC-attentatet i New York 2001 och de påstådda attentaten mot Expo 1996.  I sådana situationer bör man alltid fråga sig:

A.  Vem kunde ha något att vinna på det inträffade?

B.  Vad följde sedan, hur följdes det hela upp? Var det några som politiskt kunde flytta fram sina positioner?

Ska man döma efter först massmedias stämpling av gärningsmannen som ”högerextremist”, sedan betraktelser som Cornukopias, då är vinnarna i sammanhanget de som vill kompromettera invandringskritiker och strypa möjligheterna till kritik av ”mångkulturen”.

Mona Sahlin verkar instämma här.

Efter våldsdådet i Oslo uttalade hon sig:

”…kanske kan terrorn ibland skapa förutsättningarna för demokrati”.

”Demokrati” på pk-itiska är som bekant att alla ska tycka som makthavarna.

Notera f.ö. Cornukopias avsaknad av logik här: Samtidigt som han själv skriver att det bara handlar om hållningar som ”kan hittas bland en del sympatisörer” till ismen ifråga, så  kommer han fram till att dessa hållningar är vad ismen ”egentligen står för”.

Det är inte extremt att med ord kritisera en galen politik – extremt är däremot att använda våld.

Inte heller är det fel att t ex bekämpa arbetslöshet bara för att Adolf Hitler en gång gjorde det.