Failed state 1: Libyen

 

Vi som är tillräckligt gamla kan fortfarande minnas NATO-kriget mot Libyen 2011. En av FN proklamerad ”flygförbudszon” utnyttjades av NATO för att flygbomba Al-Gathafi bort från makten i Tripolis. Ett halv år av allt intensivare bombningar behövde man för att gå i land med den uppgiften.

Sverige inte bara medverkade med stridsflygplan och piloter. Denna medverkan skedde dessutom i stor partipolitisk enighet – bara SD reste vissa invändningar.

Det inträffade väcker åtminstone tre frågor:

1.  Varför ingrep NATO och Sverige?

2.  Varför behövde man så mycket bombande för att lyckas?

3.  Vad var det man lyckades med – hur ser Libyen ut idag?!

---

Innan vi går in på dessa frågor och möjliga svar, låt oss ta del av en text på webbsidan ”säkerhetspolitik”, för vilken ansvarar MSB – Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap.

”Den arabiska våren som svepte in över Nordafrika och Mellanöstern i början av 2011 ledde i Libyen till ett fullskaligt inbördeskrig. Konflikten började med ett folkligt uppror mot Gaddafi och hans odemokratiska styre och snart eskalerade händelserna. 

Den civila befolkningen led enormt under det utdragna ställningskriget då de varken hade tillgång till förnödenheter eller säkerhet. Då läget i landet länge varit instabilt var det svårt för humanitär hjälp att nå fram. Efter månader av stridigheter mellan Gaddafi och det Nationella Övergångsrådet så kunde rebellerna den 23 oktober 2011 förklara Libyen befriat. Gaddafi hade dödats bara ett par dagar tidigare.

I juli 2012 hölls val till parlamentet, men strax därefter blossade våldet återigen upp i Tripoli. Läget i Libyen är idag fortfarande mycket osäkert, och även om Gaddafis styre har avskaffats så står landet nu inför en mängd utmaningar.”

---

1.  Varför ingrep NATO och Sverige?

a) De officiella motiven var ädla:

– Al-Gathafi var en nyckfull diktator

– han dödade sitt eget folk, eller hotade göra så i Benghazi

– väst ville ge Libyen demokrati

b) Olja

Libyen har mer tillgångar av olja än något annat land i Afrika.

Dess olja är dessutom ovanligt lättillgänglig, varför utvinningen blir särskilt lönsam.

c)  Valuta

Ett annat antagande är att främsta orsaken till ingripandet låg i Al-Gathafis planer på införande av en afrikansk guld-dinar, för handeln med olja. Ett hot mot USA-dollarns ställning som Den Internationella Valutan.

Mot de ädla motiven talar åtminstone tre moment:

• Tidigare var Al-Gathafi en OK partner för väst.

• Få eller inga andra afrikanska eller arabiska länder har/hade demokrati – vilka förutsättningar fanns att utifrån fixa till det i Libyen?

• Brutala övergrepp och dödande pågick samtidigt (och fortfarande) i Bahrein – utan någon västreaktion.

---

2.  Varför behövde man så mycket bombande för att lyckas?

Det visar att folket i huvudsak stod bakom Al-Gathafi. Trots alla sina jeepar och skjutvapen kom rebellerna ingenvart, de drevs tillbaka. Endast NATO-flygets insatser räddade dem undan nederlag.

Stödet för Al-Gathafi var helt naturligt: hans styre hade givit ett bra fungerande samhälle med kanske mer av välfärdssamhälle än något annat land i Afrika.

---

3.  Vad var det man lyckades med – hur ser Libyen ut idag?!

Skulle man ta de proklamerade ädla motiven på allvar så blev interventionen från NATO och Sverige ett fullständigt fiasko.

Så här meddelar nu svenska myndigheter:

”RESEINFORMATION LIBYEN

Avrådan

Med anledning av säkerhetsläget avråder Utrikesdepartementet tills vidare från alla resor till Libyen.

Utrikesdepartementet uppmanar även svenska medborgare att lämna landet.”

---

SvD den 2/8 2014:

”Drömmen om en demokratisk pånyttfödelse präglade Libyen under den arabiska våren. I dag ser verkligheten annorlunda ut. När olika rebellgrupper slåss om herraväldet hotar i stället ett totalt sönderfall.”

”Under den senaste tiden har striden om flygplatsen, som också är en kamp om huvudstaden, pågått nästan utan uppehåll. Kaoset hotar att göra Libyen till en så kallad ‘failed state’ – ett laglöst land där statsapparaten kollapsat fullständigt.

Allt fler länder har evakuerat sina ambassader de senaste dagarna, och även civilbefolkningen flyr. Somliga menar att det rentav var bättre förr, på den störtade ledaren och diktatorn Muammar Gaddafis tid.

– Vi har varit med om krig förut, med Gaddafi, men nu är det mycket värre, säger Paraskevi Athineou, en grekiska som har bott i Libyen men som just har lämnat landet och rest tillbaka till Grekland.”

”- Det råder kaos. Det finns ingen regering, vi har ingen mat, inget bränsle, ingen elektricitet under timmar i sträck, …”

”…alla slåss mot alla: federalister mot anhängare av centralmakten, islamister mot nationalister, grupperingar från Gaddafis forna styre mot före detta revolutionära…”

---

 

Efter en så omfattande militär insats som den mot Libyen 2011, till så höga kostnader och i ett så högstämt moraliserande tonläge – borde det inte ske en utvärdering så här tre år efteråt?

När misslyckandet blivit så uppenbart – bör inte detta ge anledning till kritiska reflexioner och självrannsakan?

Eller blev det alls ett misslyckande i Libyen? Var ett totalt kaos vad man i själva verket hade tänkt sig?

En failed state?

---

 

PS

Vad säger MSB om detta?

En ”utmaning” att anta?

---

 

 

PPS

---

 

Läs mer

Gröna boken

Nationell.nu om Libyen

Ingen bryr sig längre om Libyen och NATO:s brott mot mänskligheten där

Blåst!

Så snart det snöat eller blåst lite mer än vanligt så är det nätbortfall och strömlöst. Landsbygdssvenskarna är verkligen stryktåliga.  Annars vore det väl krav på att träd som är inom räckhåll för elledningar skulle tas under sommarhalvåret! Hur svårt kan det vara för Riksdagen att besluta om det? Och förstås samma sak för träd vid vägar och tågspår.

”Många strömlösa i adventsblåsten” löd en rubrik i SvD den 1/12 -13:

”Ett lågtryck som drog ner över norra Sverige på söndagen förde med sig kraftiga vindar. I Stockholms och Uppsala län blev många hushåll strömlösa när träd föll över elledningarna.”

”- Det är helt osannolikt. Det är träd som lägger sig på ledningarna hela tiden. Det blåser otroligt mycket, sade Carina Netterlind, pressekreterare på Vattenfall, till TT.
 
”Röjningsarbetet beräknades pågå under hela natten.
– De jobbar så hårt de kan. Men när träden faller som plockepinn måste de vara försiktiga också, säger Carina Netterlind.”

Byggs nu ett samhälle för ständigt vackert väder?

• Beträffande tågtrafiken har vi fått vänja oss vid att vid kyla och/eller snöfall blir det störningar.

Nu senast spårade ett godståg ur i en tågtunnel i Stockholm, pga dåligt banunderhåll. Banunderhållet sköttes tidigare långsiktigt, nu läggs det ut på entreprenad, för korta perioder.

• Beträffande elförsörjningen hör olika avbrott också vintern till, genom fallande träd, då man inte röjt tillräckliga gator för elledningarna.

I Norrland blev många hushåll utan elektricitet efter stormen i mitten av november.

• Till detta kommer telefontrafiken. Tidigare fanns fasta ledningar över hela landet. Nu har detta monterats ned i vissa glesbygdsområden.

En konsekvens av detta blev – i  Västerbotten, efter senaste stormen där, att man blev utan inte bara elektricitet och vatten, utan även telefonförbindelse. Man kunde inte ens nå 112, för att kalla på ambulans.

Meningen var att ett mobilnät skulle ersätta den fasta telefonin, men i dåligt väder och utan el fungerade inte det.

Det hade man tydligen inte tänkt på, när man monterade ned det telenät som redan fanns.

Vad gör Myndigheten för Samhällsberedskap?

Sagopartiet trolleristerna

 

Ett av de partier som jag en gång varit medlem i har ju namnet ”Miljöpartiet”.  Varför gick jag i början av 1990-talet med där?

Förmodligen till stor del av samma skäl som så många väljare är redo att rösta på detta parti: miljön känns som en viktig fråga, att bidraga till en bättre miljö upplevs som behjärtansvärt. Och om ett parti bär ”miljö” i sitt namn kan man tro sig bidraga till en bra miljö genom att ge detta parti sitt stöd.

Det krävs dock inte mycket av eftertanke och faktagranskning för att kunna upptäcka det verkliga förhållandet: det parti som registrerat namnet ”Miljöpartiet de gröna” förtjänar att kallas något annat. Klart är att dess politik inte bidrar till en bättre miljö för oss som bor i Sverige.

 

Så här skriver Julia Caesar i ämnet idag:

”Tänk på ett politiskt parti. Tänk på en samling illusionister, inbegripna i ett kroniskt pubertetsuppror mot alla auktoriteter och bestående värden. Ett ansvarsbefriat, i alla bemärkelser grönt gäng som företer alla tecken på att hata sitt fosterland och vill känna sig riktigt supergoda genom att öppna Sveriges gränser för hela världen – samtidigt som de säger sig vilja värna miljön. Det är Miljöpartiet Illusionisterna i ett nötskal.

Konkurrensen är stenhård – ändå utnämner jag miljöpartiet till Sveriges samhällsskadligaste parti. Det är ett parti av luftslottsbyggare med sagor och vackra lögner som sitt signum. Tyvärr tror många på miljöpartiets sagor. Men petar man lite på luftslotten rasar de ihop till ynkliga små högar. Varken miljöpartiets miljöpolitik eller deras gränslösa invandringspolitik är politiskt trovärdig. 

I den pågående snabba nedmonteringen av det svenska välfärdssamhället spelar miljöpartiet en avgörande roll. Den oheliga alliansen mellan miljöpartiet och den sittande alliansregeringen har på kort tid drivit invandringspolitiken ännu längre ut i extremismens yttersta träskmarker och satt demokrati och sunt förnuft ur spel. Regeringen gör vad som helst för att utan egen majoritet klänga sig fast vid makten, medan miljöpartiet fnaskar med vilka partier som helst som ger dem fritt spelrum för deras invandringsextremism.”

• Spontant kommer jag först att tänka på förslaget om snabbtåg från valrörelsen 2010, tillsammans med Mona Sahlin. Den idén har sedan dykt upp igen från Mp-håll, och det sänder vibbar.

Bakom anar jag en önskan om att ”ligga på framkant” och en föråldrad föreställning om vad som är ”utveckling”. Närmare bestämt att kunna ständigt förflytta sig, och det snabbt.

 Snabbtåg tar betydligt mer energi än normaltåg. Snabbtåg kräver helt korsningsfritt i sin väg.  Vi har snö i Sverige på vintern, och – empiriskt – ju modernare tåg desto mer problem.

Även bortsett från Peak Oil och en stundande energikris är snabbtåg feltänkt för svenska förhållanden.

• Ett mer grundläggande exempel är den fysiska miljö och den kultur som Mp bidrar till att skapa genom sin invandringspolitik.

En eskalerande brottslighet,  ekonomisk otrygghet, växande orättvisor och ett dåligt debattklimat. Många skolor saknar en undervisningssituation. I vissa stadsdelar är det farligt att röra sig utomhus, även dagtid. Bilar och förskolor bränns upp, hela bostadsområden vandaliseras.

• Ett tredje exempel har också samband med invandringen, nämligen befolkningsökningen i Sverige.

I själva verket är vårt land redan överbefolkat. Som nordligt beläget ställs större krav på energi för uppvärmning samtidigt som underlaget för hållbart lantbruk är kärvare än söderöver.

Detta senare tas upp i en högintressant artikel av Karl-Olov Arnstberg på Newsmill den 5/5 -13.

 Arnstberg:

”En enkel definition på ‘grönheten’ är att de eftersträvar ekologisk balans. Detta i sin tur betyder rimligen tre övergripande mål. Sverige ska klara

1.  att föda sin befolkning med egenproducerade livsmedel.

2. sin egen energiförsörjning.

3. fastlagda klimatmål

Maria Ferm förklarade i Expressen den 25 november förra året hur partiets klimatpolitik hänger samman med den fria invandring som Miljöpartiet tydligare än något annat riksdagsparti gjort sig till talesman för: ‘Miljöpartiet har en vision om en värld utan gränser, där alla har en möjlighet att flytta, men där ingen tvingas fly. En värld där människor kan bo och verka där de så önskar. /…/ Miljöpartiet vill att flyktingbegreppet moderniseras så att också klimatflyktingarna omfattas av flyktingbegreppet i FN:s flyktingkonvention…’

Det som Maria Ferm inte säger, och troligtvis inte heller förstått, är att det är avsevärt mer påfrestande för naturen med människor som bor på vår breddgrad, än om de bor i varmare länder. Det handlar inte bara om energiåtgången i vårt kalla klimat utan också om jordbrukskapacitet och konsumtion. Skulle Miljöpartiet sätta miljön i första rummet så skulle det korrekta budskapet till omvärlden vara: Vi hjälper er gärna där ni bor. Kom inte hit, vi är redan nu för många!”

KOA exemplifierar hur en del av vår mat blir föremål för extremt långväga transporter, och fortsätter:

”Idealet är naturligtvis närproducerad mat. Här ligger Sverige illa till. Jordbruksarealen i Sverige är cirka tre miljoner hektar. Den areal som behövs för producera det genomsnittliga livsmedelsbehovet för en person i Sverige är ca 0,4 hektar. Denna siffra kan teoretiskt sänkas till strax över 0,3 ha/person, om andelen vegetarisk kost ökar markant. Detta gör att den areal som odlas i Sverige idag teoretiskt kan föda 6,5 – 9,5 miljoner invånare.”

Om ytterligare en miljon människor ska försörjas i Sverige krävs mer åkerareal. Närmare bestämt skulle 400.000 hektar skogsmark behöva omvandlas till jordbruksmark, motsvarande en 13%-ig ökning av nuvarande jordbruksmark.

”Redan i dag …producerar Sverige mindre än 50 % av den mat som behövs för landets nuvarande befolkning, vilket placerar oss i det absoluta bottenskiktet av Europas, ja till och med världens, länder. …Sveriges självförsörjningsgrad är lägre än på trettiotalet. Leder oroligheter i omvärlden till att importen av livsmedel stryps, blir det svält i Sverige.”

 Sedan kommer en isande sammanfattning, om hur överbefolkat Sverige idag är:

”…är Sveriges maximala befolkning vid 100 % självförsörjningsgrad antagligen ca 10 miljoner invånare. Observera att detta är taket teoretiskt sett. Praktiken känner vi redan, med en livsmedelsproduktion som trots en ekologiskt sett problematisk konstgödning inte klarar ens hälften av Sveriges nuvarande folkmängd.

   Många invandringsförespråkare anser att Sverige har kapacitet att ta emot många invandrare eftersom landet är glest befolkat. Emellertid, om kravet är en hundraprocentig nationell livsmedelsförsörjning är Sverige redan nu kraftigt överbefolkat.”

På energisidan är läget också alarmerande. När jag läser vad KOA där skriver går tankarna till den svenska journalistkåren. En del av förklaringen till att Mp kommit undan med en så ohållbar politik ligger ju i att nästan hälften av Sveriges journalister har Mp-sympatier.

”Såväl Miljöpartiet som Vänsterpartiet vill lägga ned kärnkraften. Båda partierna vill också satsa på en mer elintensiv järnväg, liksom de förespråkar en övergång från bensin och diesel till eldrivna bilar. Också industrins elbehov ökar om vi vill behålla vår roll som I-land.

Med andra ord, elförbrukningen stiger brant i ett så kallat grönt samhälle. Den fråga som måste lösas är hur all denna energi skall produceras. Vattenkraften kan enbart ökas marginellt, även om vi tillåter utbyggnad av skyddade älvar. Kanske kan vi bättra på siffrorna med att utnyttja all tillgänglig areal för odling av energiskog? Med tanke på att Sverige redan nu har en av Europas lägsta självförsörjningsgrader på livsmedel känns det inte särskilt attraktivt. Återstår alltså vindkraft, även om intresset även där är i dalande.

   Idag förbrukar Sverige ungefär 150 TWh per år. Kärnkraften svarar för 60 TWh medan landets 1400 vindkraftverk levererar 7 TWh. Där kan man börja räkna. Tänker vi oss att Sveriges energibehov med den gröna satsningen fördubblas under en tioårsperiod, ett ganska modest antagande, så måste antalet vindkraftverk teoretiskt sett trettiodubblas, vilket leder till siffran 42 000 vindkraftverk. Därmed är emellertid inte elförsörjningen tryggad. Vindkraftens tillgänglighet är visserligen hög men dess verkningsgrad är på årsbasis relativt låg. Den verkliga elproduktionen från vindkraft är enbart 20 % av den teoretiska. Bara för att täcka bortfallet av dagens kärnkraft med vindkraft krävs därmed ca 300 TWh utbyggd vindkraft. Tyvärr så räcker det ändå inte under kalla perioder utan då måste diverse koleldade kraftverk köras igång. Alternativet är att Sverige ger upp ambitionen att vara självförsörjande på energi och istället förlitar sig på elimport.

   Sverige är idag heller inte självförsörjande på nödvändiga varor som kläder, skor, elektronik, kemikalier, bensin etc. Självförsörjningsgraden på dessa varor sjunker förstås proportionellt med ökad befolkning. Laborera nu med tanken att vi ska ha fri invandring i denna ytterst pressade energisituation. Nedlagd kärnkraft, ett grönt samhälle och fortsatt massinvandring är en omöjlig kombination.”

 

”Sammanfattningsvis: på våra breddgrader finns ett stort energibehov vilket påverkar våra utsläpp och miljöambitioner. I varmare länder kan skördar bärgas mer kontinuerligt under året och det finns inte samma behov av förvaring. Att skapa ett ekologiskt hållbart samhälle är därför inte lika svårt i ett tropiskt land som det är här. Med ett globalt perspektiv är det mer skonsamt för miljön att jordens befolkning är mer koncentrerad i varma än i kalla länder.”

PS

Under år 2012 färdigställdes bara 26 000 bostäder i Sverige, en ökning på 30 procent från året före. Sätt det i relation till en invandring på totalt c:a 100 000 personer per år. Det finns inget kvar för svenska ungdomar som inte är beredda att skuldsätta sig över öronen.

Ny tabloid!

Under den senaste veckan har jag arbetat fram ett första utkast till en ny tabloid. Pdf-filerna kan tankas ned här: www.tabloiderna.se.

Den nya tabloiden ska alltså ha namnet ”Lägg om kursen!” och ska puffa för den pågående namninsamlingen. Tabloiden blir ett samarbete med Björn Hammarbäck och som utgivare står SVIC – Sverige i Centrum.

Är det nya projektet realistiskt?

Kommer vi att få in tillräckligt med bidrag för att gå i land med en tryckning?

Kommer tillräckligt många sverigevänner att anmäla intresse för att deltaga i utdelningsarbetet?

Det är naturligtvis i nuläget en öppen fråga, men vi satsar s.a.s. framåt.

Drygt 30.000 kronor finns kvar från tidigare tabloidverksamhet, som ett startkapital. Ytterligare ca 40.000 kr kommer nog att behövas.

Det är ju så att vi kommer ned i kostnad per exemplar först med en hög upplaga. Mindre än 100.000 exemplar i upplaga bör undvikas. Då lär vi hamna på ca 70.000 kr.

Mitt postgiro kan användas för att sända in bidrag: 80 73 30 – 6.

Beträffande utdelare handlar det dels om hur många av tidigare tabloidare som är beredda ställa upp på nytt, dels hur många nya krafter som vill ansluta sig.

Jag ska i dagarna göra ett e-postutskick till alla tidigare utdelare.

Min e-postadress är: jan.milld@telia.com

Beredskap

Åtminstone en av våra många myndigheter har till uppgift att ansvara för en krisbredskap. MSB – Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.

Klart är att MSB såg till att vara med på pk-tåget, när det pride-festivalades i Stockholm.

David Jonstad ställer sig, i sin bok ”Kollaps”, skeptisk till MSB:

”… efter att ha träffat analytiker på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, och läst myndighetens rapporter blev jag ändå överraskat orolig… för att den bristande beredskapen verkar betraktas med ett sådant tillbakalutat lugn.”

”Efter kalla krigets slut och EU-inträdet i början av 1990-talet avvecklades civilförsvaret och med det mycket av den tidigare beredskapen för större och mer långvariga kriser. Sverige gick helhjärtat in i EU-samarbetet och offrade därför sin livsmedelsberedskap för att värna EU:s inre marknad och den fria rörligheten. Inget fick störa marknaden, inget fick snedvrida konkurrensen.”

”Det som skett parallellt med denna nedmontering av Sveriges beredskap är att samhället har blivit mer sårbart.”

”Det hela försvåras av att livsmedelshandeln har avskaffat sina lager i enlighet med det så kallade ‘just in time’-konceptet. Det innebär att hyllorna gapar tomma i butikerna inom tre-fyra dagar.”

”Saker faller mellan stolarna. Livsmedelsverket har exempelvis ansvaret för kortare livsmedelskriser, men vem ser till att befolkningen inte svälter i kriser som sträcker sig längre i tid? Ingen vet. Det råkar också ha blivit så att ingen myndighet har fått på sitt bord att ansvara för Sverige självförsörjningsgrad…”

”Förmågan hos samhället att motstå allvarliga störningar bedöms i MSB:s utvärdering vara ‘generellt sett bristfällig’.”

”Samhällets beredskap bygger alltså på att allt ska fortsätta fungera ungefär som det är tänkt att fungera.”

Hur kan en allvarlig kris komma att ta sig uttryck? Det första som lär inträffa när euron och/eller dollarn kollapsar är att efterfrågan på svenska produkter från andra länder stannar av, med brant ökad arbetslöshet och påtagligt sämre ekonomi för stat och kommuner som resultat. På ena eller andra sättet får människor försörjningsproblem: pengarna räcker inte till det nödvändigaste eller hyllorna i butikerna gapar tomma.

En allvarlig kris kan betyda att det inte finns pengar att betala löner/bidrag och efterfrågan stannar av. Inte för att behov saknas, utan för att man inte har råd att köpa. Och människor fastnar i passivitet, trots att de inget hellre skulle önska, än att få arbeta. Marknadsekonomin går i baklås.

Detta blir ju en PARADOX!

En sådan situation skulle kunna lindras genom inslag av planekonomi, där människor beordras att utföra visa arbetsuppgifter i utbyte mot tillgång till basförnödenheter som föda och logi.

Inslag av sådan ekonomi kan åstadkommas genom allmän värnplikt. I det paketet ingår utrustning för transporter och utbildning på detta. Samt vapen och vapenträning – inte för att möta angrepp utifrån, utan för att kunna hjälpa polisen att upprätthålla lag och ordning.

Den allmänna värnplikten bör således återinföras, omgående. För både kvinnor och män. Det tar tid att bygga upp, men ju förr vi börjar, desto bättre.

Tidigare hade vi ett civilförsvar, där det ingick beredskapslager av olja mm, och system för ransoneringar.

Elementärt är också en nationell självförsörjning på livsmedel och energi.

I den utsträckning som självförsörjning kan uppnås även lokalt så minskar ju transportbehov och energikostnader

Läs mer:

Beredskapsparti

Svenskt-forsvar

Värnplikt