Argentina (1)

Argentina är stort land med utmärkt jordbruksmark och mängder av andra naturrikedomar. Under Perontiden byggdes också upp ett socialt trygghetsnät för arbetarklassen.  Argentinare i allmänhet fick det materiellt bra.

På 1990-talet var allt detta raserat.
Vad hade hänt?

Det får bli tema för tre bloggkommentarer, den första kommer här:

För att ta det från början.

USA:s president James Monroe lanserade 1823 en doktrin, beskriven så här i Wikipedia:

”Monroedoktrinen fastslog att europeisk inblandning i Nya världen var oacceptabel, och att USA inte skulle ingripa i konflikter mellan europeiska stater… Av allt att döma var dokumentet tänkt som ett ställningstagande mot europeisk kolonialism. Doktrinen har dock senare omtolkats…”

”I ett tillägg av Theodore Roosevelt 1904…, fastslogs att USA har rätt att ingripa som ‘internationell polis’ (international police power) om stater i Karibien och Centralamerika uppträder ‘ociviliserat’…”

Som det visat sig tog USA i praktiken över rollen som kolonialmakt och har agerat även söder om Karibien.  Vid socialdemokraten Salvador Allendes valseger i Chile 1970 hade USA utbildat militären i flera Latinamerikanska länder. Chiles konstitutionslojale överbefälhavare mördades genom USA:s försorg. Den 11 september 1973 genomförde general Pinochet sin militärkupp.

Samma år tog militären makten i Uruguay.  Tre år senare var det Argentinas tur. I Brasilien hade diktaturen införts redan 1964, efter att folket röstat fel i ett presidentval (man hade valt vänsterkandidaten Goulart).

Militärjuntan Chile började man omedelbart tillämpa nyliberalen Milton Friedmans idéer, vilket människor fick märka helt påtagligt – genom prishöjningar, ökad arbetslöshet och slopad anställningstrygghet.

Detsamma skedde i Argentina från 1976 och framåt. Juntageneralen  Jorge Videlaförklarade att staten inte skulle blanda sig i ekonomin, marknadskrafterna skulle få spela fritt.

Som vi vet fick Milton Friedman snart gehör även i Sverige, utan att något militärt maktövertagande krävdes.

Perioderna av öppen diktatur skulle i de fyra sydamerikanska länderna vara in på 80-talet:
Argentina: 1976-1982
Brasilien: 1964-1985
Chile 1973-89
Uruguay: 1973-85

Först föll alltså militärdiktaturen i Argentina och det hade samband med nederlaget i Falklandskriget 1982.

Under denna sexårsperiod bedrevs ”la guerra sucia” – det smutsiga kriget – mot vänsteroppositionen. 30.000 unga människor kidnappades och mördades, ofta efter svår tortyr. Deras anhöriga fick aldrig veta vad som hände dem eller var kropparna finns. En av dessa många offer var den svenska medborgaren Dagmar Hagelin.

Övergången till civilt styre och en form av demokrati skulle dock inte innebära någon ändring i den ekonomiska politiken. USA och stora företag hade möjligheter att styra politiken och de möjligheterna utnyttjade man.

Det finns många intressanta filmer på nätet om utvecklingen i Argentina, t ex denna:

Intressant är även vad argentinaren Adrian Salbuchi har att säga.