”…har det också varit så mycket annat runtomkring som stulit energi och tärt både fysiskt och, inte minst, psykiskt. Våra motståndares ihärdiga försök att få stopp på våra framgångar, mediernas många gånger vedervärdiga kampanjjournalistik och extremisternas omåttliga hat är några exempel.
I min situation försöker man skaka av sig allt det där – okvädningsorden, hoten, avskyn. Man intalar sig själv att inte ta det personligt, att låta det rinna av. Den strategin må fungera på ytan, åtminstone en tid, men…
Så skriver Jimmie Åkesson i sin förklaring till att han tvingas ta sjukledigt en tid, eller tills vidare.
Detta aktualiserar Sverigedemokraternas roll i svensk politik. Den är, som jag ser det, dubbel.
1. Positivt
I årets riksdagsval fick Sverigedemokraterna mer än 800.000 röster. Alla dessa röster gavs egentligen inte på SD, de var framförallt ett uttryck för en protest mot Sjuklövern.
Å andra sidan fanns kanske lika många väljare ytterligare som egentligen också hade önskat protestera genom en SD-röst, men som inte vågat eftersom det var så skämmigt, så förbjudet.
Sverigedemokraterna tillhandahöll – genom sin existens – en möjlighet för missnöjda väljare att ge uttryck för sin protest. Mycket viktigt!
Redan det politiska vakuum som skapats genom Sjuklöverns samstämmighet och invandringsextremism, redan genom övriga partiers brister, var det bäddat för många röster på SD.
Till detta kommer insatserna från många sverigedemokrater och framförallt Jimmie Åkesson. Också där ligger en viktig förklaring till partiets fantastiska valresultat, med nära 13% av rösterna trots ett så massivt motstånd och en så brant medial uppförsbacke.
Det är min förhoppning att Jimmie Åkesson ska komma tillbaka i svensk politik, men även om så inte skulle bli fallet har han redan givit ett historiskt avtryck. Dels genom Sverigedemokraternas själva kandidering, dels genom Jimmie Åkessons egna prestationer. (där jag särskilt minns hur han våren 2007 i en TV4-debatt mosade Mona Sahlin – se filmerna nedan!)
2. Negativt
Till det negativa hör tre moment:
a) Politisk stoppkloss
Utgångspunkten från alla de politiskt korrekta är ju att SD:s ståndpunkter – helt bortsett från deras sakliga innebörd – är starkt ”besmittade”. Förbjudet område, som inga ”rumsrena” och politiskt ”anständiga” får beträda eller ens närma sig. Den som bryter mot detta har omintetgjort möjligheter till karriär för egen del.
När detta kombineras med – som hittills varit fallet – att SD går på en mjuk politisk linje och för fram bara mycket försiktiga krav, då blir den sammantagna effekten att partiet fungerar som en politisk stoppkloss. Förödande!
Om redan att ”låta som en sverigedemokrat” är graverande så blir det naturligtvis än allvarligare att vara mer radikal än SD.
Utan denna stoppkloss-effekt kunde vi idag ha haft en helt annan debatt och Sverige skulle inte stå fullt så nära avgrunden.
b) Israel-koppling
Om detta – sionismen – har jag skrivit tidigare.
• Dels om hur SD:s utrikespolitiska taleskvinna Julia Kronlid tar instruktioner från en kalottman (se film nedan!).
• Dels hur SD:are också poserar med samma kalottman framför en israelisk flagga på partiets valvaka i september i år.
c) Medlemsskolningen
På minuskontot måste sättas också att partiet har försummat medlemsskolningen. Sedan grundkursen år 2005 har inget nytt studiematerial tagits fram. Det är dåligt!
Nämnda grundkurs finns nu tillgänglig på denna adress – de 9 av 12 kapitel som alltjämt kan ha relevans. De finns både som html-filer och pdf-filer för utskrift.
Redan ett partiledaruppdrag i sig är naturligtvis påfrestande, men som sverigedemokrat blir det ju extra krävande, av flera skäl:
• uppförsbacken i massmedia, motståndare (inklusive nästan alla journalister) som inte vill begripa vad sd:are säger. Det systematiska och medvetna missuppfattandet av vad sverigedemokraterna representerar.
• misstron och föraktet, hatet och förtalet, hoten och våldet. Utsattheten för tårtningar, mötessabotage, mm
• de konstanta nålsticken, som när kyrkan gör klockringningar mot SD, när talmannen vägrar att ta Jimmie Åkesson i hand i samband med regeringsbildningen eller som – nu senast – när Åkesson inte inbjuds till nobelfesten.
Under min tid som partisekreterare, hösten 2004, höll jag ett tal vid en SDU-sammankomst. I samband därmed överlämnade jag ett stort blågult hjärta till Jimmie Åkesson, då SDU-ordförande (till partiordförande valdes han året därpå).
Mitt tal för 10 år sedan visar sig alltjämt ha aktualitet. Tyvärr, får man väl säga.
Läs mer
Legitimering?
Moder Svea behöver en doktor!
Ni borde skämmas!
Några punch-liner
Provokativ partiledare?
Sverige behöver hjälp!
Sviddelutterna
Filmerna
Debatten Sahlin-Åkesson, i fyra delar:
https://www.youtube.com/watch?v=3upv_UdmyzY
https://www.youtube.com/watch?v=_kjvpp8C_ic
https://www.youtube.com/watch?v=TkrgolWIG3Y
https://www.youtube.com/watch?v=Srd3119k21U
Bravo!
https://www.youtube.com/watch?v=PaS8X-C32Gc
Söndagsfilm 1
https://www.youtube.com/watch?v=f8ofnh1HGfU
Filed under: avsvenskning, Blågula frågor, bok, debatt, demografi, demokrati, diskriminering, ekonomi, extremism, film, godhet, grundkursen, integration, invandring, israel, kostnader, kultur, massmedia, mångkultur, miljö, motstånd, nationalism, opinion, Opinionsbildarna, partier, pk, propaganda, rättsstaten, riksdagen, sd, självutplåning, skatter, svenskfientlighet, Sverigedemokraterna, val, våldet | Tagged: debatt, demografi, demokrati, ekonomi, extremism, film, invandring, kostnader, kultur, mångkultur, media, miljö, motstånd, partier, pk, propaganda, sd, våldet |
Jan Millds blogg 
Ytterligare en sak som gör politik extra ansträngande för SDare är ambitonen till verklighetsförankring. Övriga partier har flutit iväg i sin egen retorik, shang-ri-la, eldorado, fantasier och önsketänkande. Men SDares själva existensberättigande utgår från att berätta och driva hårda sanningar. Men när världen blivit så knäpp att till och med SDs politik har blivit orealistisk (assimilation) vad gör man då som SDare? Börjar inte marken gunga under fötterna, trots de allra bästa ansatser? När man av politisk nödvändighet blir tvungen att stå där och med en dåres envishet hävda idiotier, trots att hela grunden för engagemanget är att motverka idiotier, var hamnar man då?
Komikern? och kurden Özz Nujen kunde inte hålla sig och raljerar på twitter över Jimmie Åkessons sjukskrivning. Svinpälsen håller sig framme för att om möjligt bli rikligt PK-belönad. Ett hopp om ett hopp i karriären som komiker. Att håna ISIS som bombar sönder hans folk vågar han sig inte på, eller?
När det gäller SD och nationalister i övrigt står vi vid sidan av de mänskliga rättigheterna, det finns ingen gräns, ingen måtta på vad vi får utstå. Hat, misshandel och hån, detta även vid sjukdom. Det kallas för tolerans, förståelse, medmänsklighet allas lika värde som är liktydigt med att hata nationalister och likställda.
Väl sammanfattat!
Marcus Birro skriver också bra, om ”komiker” som är mer olustiga än lustiga.
[…] Källa: Tänd ett ljus […]
Håller med dig om att många säkerligen inte vågade röst på SD, de hade fått mycket mer stöd om alla som velat rösta på dem hade gjort det.
Hade en person som var övertygad socialdemokrat som sade till mig att det var ett stort demokratiskt problem att rasister blir inröstade i riksdagen. Mitt svar blev att det största demokratiska problemet är att många inte vågar erkänna att de röstar på SD och att många som vill men inte vågar t.e.x ställa upp för dem i kommunalvalet.
Där i har vi det sanna demokratiska problemet.
Noterbart är hur en mycket stor andel av centerpartisterna i flera dalakommuner i riksdagsvalet lade sin röst på sd.
Ja många anser man kan rösta på SD i riksdagen men på det kommunala planet vill man inte göra det, av många jag talat med vill man inte rösta på SD i kommunalvalet för just bristen på kompetenta kandidater.
Ett stort demokratiskt problem anser jag. Inte lär väl politikerna eller PK media ta tag i saken heller.
@ Blogginnehavaren:
kom det många besökare från Arabnyheter?