• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Finns Magdalena Andersson?

descartes3

”Det finns inte vi och dom!”  Så lyder den senaste pk-bekännelsen från Magdalena Andersson, Sveriges nya finansminister.

Tydligen finns ändå några ”dom” även enligt henne. Det framgick ju nyligen när hon drog ned applåder från studiopubliken hos SVT:s ”Skavlan”. Hon ville inte se sverigedemokrater.

skavlan

Jag har grunnat mycket på vad Magdalena Andersson kan mena med sitt påstående om att ”det inte finns vi”. Menar hon att vi svenskar inte finns?

Finns då ens hon själv? Är det en illusion, att hon skulle existera?

Enligt den franske 1600-tals-filosofen René Descartes finns här ett objektivt kriterium att gå efter – det är att man tänker.

Han kunde således konstatera för egen del, att han existerade.

Eftersom han gjorde just detta.

Tänkte.

descartes1

Frågan blir då – med Descartes kriterium – om Magdalena Andersson existerar.

Som jag vänligt nog konstaterade i fredagsfilm 4 har hon en uppenbar potential av intelligens och ekonomiskt kunnande. Frågan blir dock hur hon förvaltar denna potential!

Efter raden av pk-uttalanden från Andersson framstår det som att hon har stängt av tänkandefunktionen i sin hjärna.

Hur förklara detta? Vad är det som har hänt?

Hur kan annars begåvade människor förvandlas till politiska idioter?!

Magdalena Andersson sitter alltså i vår regering och är minister. Och inte som vilken minister som helst – hon innehar en av de viktigaste bland ministerposter. Hon är finansminister. Redan detta gör det hela extra allvarligt.

Men än allvarligare blir det genom ett annat moment: Magdalena Andersson är långtifrån ensam! Det som hänt med henne har ju hänt också med andra, med förfärande många.

Och spridningen fortsätter  – det är som en epidemi!

Först kan konstateras att hög formell utbildning och ett batteri av fina examina inte utgör någon vaccination mot dumhet, snarare tvärtom. Erfarenheten visar att sådant ofta ger sämre odds för att kunna uppvisa ett elementärt sunt förnuft eller kollektiv självbevarelsedrift.

pktvatt

Min teori är att partiapparater som den socialdemokratiska numera fungerar som en slags mental grottekvarn, som maler ned förmågan till självständigt tänkande. Det är som gigantiska tvättmaskiner, för hjärntvätt.

Den bild jag fått är att det som strömmar ur munnarna på personer som Mona Sahlin, Stefan Löfven och Magdalena Andersson ligger helt i linje med hur också många ”gräsrötter” tänker inom dagens SAP.

Den fråga som därför pockar på ett svar blir: hur har detta varit möjligt? Hur gick det till?

Hur har man tänkt inom partierna, när man där upphört att tänka?


Det närmaste jag kan komma en förklaring är att man arbetar med attityder och känslor samt kedjor av associationer. Ovanpå detta läggs grupptryck och ett ständigt repeterande. Den samlade effekten blir massiv.

korkatparti

För att börja nysta i en ände. Låt mig fokusera på Magdalena Andersons föreställning att den nu pågående invandringen till Sverige ganska snart kommer att resultera i ”betydande intäkter”.

Mao blir det mer som ett tillfälligt utlägg, ett lån eller en investering. Det är pengar som vi snart kommer att kunna få igen (… brukar inneslutas i en Om-funktion – om alla har sin försörjning, om alla har en bostad, etc).

Det är ju knappast en föreställning som kan finna stöd i vare sig hittillsvarande erfarenheter, i vetenskaplig forskning eller överhuvudtaget utanför DN:s kampanjjournalistik.

lognmaskin2

Knutna till stridsropet «ALLA MÄNNISKORS LIKA VÄRDE» finns en uppsättning undermedvetna eller bara halvt uttalade föreställningar, som här samverkar i en häxbrygd av dumhet:

– alla människor är likadana

– alla människor har samma rätt (minst) till svensk social trygghet 

– alla människor är lika nyttiga för svensk arbetsmarknad

– alla människor har i grunden samma arbetsmoral, vill göra rätt för sig 

– alla människor är lika goda demokrater (rasister undantagna).

I det här attitydpaketet ingår att man själv inte får tvivla eller ifrågasätta. Då riskerar man nämligen att ”spela rasisterna i händerna”. Det finns bara två sidor, bara svart och vitt, ont och gott. Då gäller det att sitta still i båten, så att man inte halkar över till andra sidan.

Till att sitta still i båten och inte avvika finns i huvudsak två skäl.

• Det ena är att man annars ger sig ut i okänd terräng och kan hamna på ett sluttande plan, med någon form av Auschwitz som ändstation.

• Det andra är att man för egen del riskerar sin ställning, kan hamna helt ute i kylan.

SONY DSC

Ett centralt moment i denna politiska korrekthet är verklighetsflykt och önsketänkande.

”Integrationen” (skola, arbetsmarknad, brottslighet) kan aldrig misslyckas riktigt på riktigt. Oavsett hur illa läget är så kan nämligen vi svenskar alltid göra mer, genom att pytsa in mer ”resurser” till ”utsatta” områden och sektorer.  ”Utmaningar” att antaga. Ytterst är det alltid svenska skattebetalare som har bollen och bär ansvaret. Lösningen finns alltid där: höjda skatter. Inga skatter är så höga, att de inte kan höjas litet till.

Ungefär så anar jag att känslo- och tankevärlden kan te sig inom den socialdemokratiska partiapparaten.

Vad gäller Ebola finns tydligen hopp om att vi nu har hittat ett vaccin.

Återstår att uppfinna ett vaccin mot den politiska korrektheten.

2048px-ebola_virus_virion


Läs mer

GULD-läge för (S)!

lador2

Om politiskt klimat – ny fredagsfilm

centervader

Känner du till att den moderate riksdagsledamoten Sten Andersson i slutet av 90-talet skrev på ett rasistiskt upprop? Det kunde Expressen avslöja sommaren 2000.

Vad som gjorde uppropet ifråga «rasistiskt» var uppenbarligen inte dess lydelse, för den skrev kvällstidningen ingenting om.

Nej, «rasistiskt» blev det genom att några bland undertecknarna av Expressen kunde klassas som «rasister», eller i varje fall något åt det hållet. Se här.

Här blev det tre pk-moment som slog till:

1. Som «rasist» kan man stämplas på lösa grunder eller pga bagateller, exempelvis att ha lyssnat på vit-makt-musik.

2. Stämplingen kan gälla på obestämd tid framåt.

3. En smittoeffekt föreligger, så att hela uppropet kan avfärdas.

rasupprop

Vad handlade då uppropet om?

Med rubrik «FÖR ETT MEDBORGERLIGT SAMTAL» löd texten:

«Vårt land står nu inför större ekonomiska, sociala och demokratiska utmaningar än på länge. Detta accentuerar behovet av ett medborgerligt samtal, där många engagerar sig.

Ett sådant samtal har knappast kommit till stånd, och en orsak är uppenbar. Sverige har fått ett samhällsklimat, där risken är påtaglig att den medborgare som yttrar sig blir stämplad, som någon slags ond människa. 

Istället för att bemöta kritiker i sak svarar det mediala och politiska etablissemanget med etiketter och tillmälen. Detta avskräcker människor från att ge uttryck för sina åsikter, det signalerar att man inte ska bry sig. Kritiker tystas och samtal kommer av sig, innan de ens har börjat.

Inte desto mindre finns behovet av dialog, för att vi ska komma närmare lösningar på de allvarliga problem som vi känner av.

Det måste skapas ett klimat där olika uppfattningar får komma fram och meningsmotståndare möts med en grundläggande respekt. Alla ska få yttra sig, och få prata till punkt. Vi måste lyssna på varandra, och försöka förstå. 

Därmed inte sagt att någon ska undgå berättigad kritik, men envar har rätt att bli bemött i sak – inte genom tillmälen, kränkningar eller hot. Fakta ska mötas med fakta, argument med argument.

Påståenden ska bedömas efter sin sakliga innebörd, inte efter vem som framför dem eller vilka känslomässiga associationer uppgifter kan ge. Lika litet som meteorologer fördöms när de ger prognoser om dåligt väder, lika litet ska detta drabba medborgare som pekar på problem, och vill diskutera lösningar.

Sverige behöver ett medborgerligt samtal.»

bgf

Veckans fredagsbio handlar om Sverigedemokraterna, Blågula frågor och det politiska klimatet i Sverige.

Med avstamp i Blågula frågors signalröstningskampanj sommaren 2002 för proteströstning på Sverigedemokraterna och erfarenheterna utifrån dels den, dels SD-turnén i Norrland 2004, tas fyra moment upp:

1. dialog

2. yttrandefrihet

3. engagemang

4. politisk korrekthet.

Ett budskap i filmen är att Sverigedemokraterna (som jag vill se det)  har ett dubbelt uppdrag. Utöver att erbjuda ett alternativ inom invandringspolitiken finns ett annat, inte mindre viktigt moment.

Här kommer filmen:


muren

Bilden ovan uttrycker ett ideal om SD-ledningens roll.

• Gruppledare Mattias Karlsson har också visat hur han kan glänsa, som nyligen i en Agendaintervju (utdrag av den ska komma i fredagsbio6) och i brevet till Stefan Löfven (politik på högsta nivå!).

• Som motvikt till detta finns tyvärr den bedrövliga behandlingen av SDU. Se här, här och här.


Läs mer

GULD-läge för (S)!

SD:s dubbla funktion

Tanketornet om Smålandsposten

Viktig PK-länk från Norge

Mytbekämpning mm

mytbildning

Mer finns att säga utifrån gårdagens text, «Underligt är det».

Där konstaterade jag hur

– extremistpartierna Folkpartiet/Miljöpartiet kunnat spela samma styrande roll i invandringspolitiken

– moderationspartierna NyDemokrati/Sverigedemokraterna använts på samma sätt för att blockera sunt förnuft och kloka åtgärder

– de stora partierna Socialdemokraterna och Moderaterna båda drivits från viss moderation till extremism.

Till detta kan fogas en parallell mellan Pierre Schori och Erik Ullenhag.

Så här uttalade sig invandringsminister Schori 1997:

«Nu när också några forskare och akademiker ställer upp bland de främlingsfientliga är det än angelägnare att i debatten slå hål på myterna och bemöta förenklade och felaktiga påståenden.» 

sdon

Det var ju vad integrationsminister Ullenhag försökte sig på med sin regeringswebbsida mot just «myter» kring invandringen.

Vilka påstående är enligt Pierre Schori «förenklade och felaktiga»?

Är det att bidragsinvandringen kostar mycket pengar? Just så menade han tydligen!

Schori skrev:

«…missnöje med förment höga kostnader för bidrag till invandrare.»

Sedan kom en riktigt hal formulering:

«Vi har åsikts- och yttrandefrihet i Sverige, men det innebär ju inte att den som uttrycker sig negativt om invandring och invandrare  skall få stå oemotsagd.»

För det första har man ju aldrig nöjt sig med att bara säga emot oss kritiker. Man har hindrat oss från att komma till tals och det har funnits och finns ett batteri av repressalier, som gör att många inte vågar stå offentligt för kritiska synpunkter.

Pierre Schori bidrog själv med ett uttalande i riksdagen i maj 1997 om att ”…främlingsfientlighet skall jagas och kriminaliseras”.

För det andra denna sammansmetning av kritik mot invandringspolitiken med en allmänt negativ hållning till invandrare. Också det har senare upprepats av bl.a. Erik Ullenhag, i debatter mot Jimmie Åkesson.

Sedan har vi angreppet på det moderata programförslaget «Land för hoppfulla»,  genom en «kniptångsmanöver»: inifrån partiet kom angrepp från Anna Kinberg och andra MUF:are, utifrån kom angrepp från socialdemokraterna. Som här genom Schori: « …fiskar Moderaterna i grumliga vatten… »

tidslinjer

Så erfarenheten visar hur det betytt mindre vilka partier som suttit i regeringsställning och vilka personer som innehaft olika ministerposter – pk-tåget har fortsatt att bara rulla vidare. Mer om tidslinjen – se här.

Vilka är de verkligt styrande och vad vill de uppnå?

Vad som nu sker är ju att vårt välfärdssystem överbelastas.

Den ofrånkomliga konsekvensen blir att det kollapsar.

Är det vad man vill uppnå?

I så fall: varför?!

nykolon

Och hur kan man få så många svenskar att dansa efter sin pipa?

Hur har man burit sig åt?

Olof Palme använde på sin tid (1975) hårda ord om odemokratiskt agerande i andra länder. Tjeckoslovakiens Gustav Husak benämndes således – säkert med viss rätt – som ”diktaturens kreatur”.

Vilka epitet blir idag adekvata beträffande figurer som Pierre Schori och Erik Ullenhag?


jm

Låt mig avslutningsvis återge ett längre citat från en intervju 1982 med Jan Myrdal i tidskriften Mosaik, under rubriken «Förtryck och mångkulturalism eller Söndra och härska»:

«M – Nu vill vi fråga något tillspetsat: Du föreslår alltså i stället för det nuvarande insisterandet på mångkulturell utveckling som enligt din mening är i någon mån en illusion, en större assimilation? Men är inte det ett slags rasism att förvägra människor kulturella rättigheter? 

JM – Nej. Rätten att ingå i ghetton och bilda underklassenklaver är ingen rättighet utan en förbannelse. Se på Förenta Staterna. Där har denna utveckling lett till uppkomsten av isolat. Där kommer kanske kapitalismen att bevaras i evighet. Det blir en rätt eländig medborgarrätt.

M – Men är det inte en tillgång för Sverige om det en gång kommer att ha många tiotusentals tvåspråkiga? Språk som en vanlig svensk inte tänker på att lära sig?

JM – Det är möjligt att det skulle vara en tillgång. Under kriget hade vi till en del denna situation då många flyktingar var intellektuella. Bara några få bland dem gick över och blev svenskar. De flesta tillbringade några år här och lärde sig svenska och flyttade sedan hem till den större språkkulturen. Kreisky gjorde så, Willy Brandt gjorde så, Leiser och många andra. Förutsättningen för att det i längden skulle bli en tillgång för Sverige vore att dessa som lärde sig sådana språk vore vanliga svenskar. Möjligtvis blir det andra eller tredje generationen invandrare. Erfarenheter säger dock att vi måste satsa på att få tiotusenden, hundratusenden som kan engelska, ryska, kinesiska, japanska, tyska franska, spanska i första hand. De språken tillhör inte invandrarspråken. Serbokroatiskan och turkiskan kommer inte att vara förstahandsintressen för ett litet land som Sverige liksom svenska inte är av större intresse i Jugoslavien. Där kan vi nöja oss med ett relativt litet antal. Undantaget bland invandrarspråken är idag arabiskan. Där borde vi på allvar ta vara på dessa invandrares språkkunskaper. Tyvärr är alltför få av dem högutbildade.

M – Ja, men vilket språk ska ett barn lära sig? Ett barn som har båda föräldrarna som talar ett annat språk och som ska lära sig svenska på skolan och eventuellt på gården där de bor. Eller eventuellt de som senare tänker om och återvänder till hemlandet. Vilket språk ska de lära sig?

JM – Man kan inte ha sin kaka och äta den. Det förblir svårt att emigrera. Både första och andra generationen får det svårt. Många amerikanska romaner handlar just om detta. Mamma som sitter hemma och bara kan italienska eller jiddisch eller barnen som lämnar henne och lever som amerikaner.

Barnen får det svårt om de återvänder till gamla landet oavsett om de lärt sig det språket eller ej. Jag vet. Jag talade svenska men kunde inte återanpassa mig som tolvåring i Sverige. Jag hade fått andra värden. Precis likadant blir för en turkisk pojke som återtransporteras.

Det finns ingen lätt väg. Det finns ingen väg där konflikter och lidande kan undvikas. Bäst kanske att se till att också mamma och mormor lär sig det nya språket. Min grundinställning är att man måste se till att den nya nationens språk blir barnens huvudspråk. Annars blir de medborgare av andra rangen. Underklass.

M – Den ökande rädsla som vi invandrare känner att folk har att svenska värden försvinner. Menar du att egentligen är det här mångkultursamhället och slogans om det som ger visst upphov till den här rädslan.

JM – Jag vet inte om den finns. Inte som riktad mot invandrare. Det finns andra konflikter som där är mer akuta. Sådana som har med klassförhållanden att göra. De växande konflikterna i Södertälje kan ju inte betraktas som konflikter kring svenska värden.

Däremot är det riktigt att de svenska värdena hotas. Skolans förfall. Avvecklingen av biblioteket och så vidare. Det språk jag skriver förstås inte av många under sexton år. Inte om de inte kommer från intellektuella hem. De flesta ungdomar har gjorts oförmögna att förstå allusioner till bibeln, till klassiker etc. Det är allvarligt. Det hotar vår kultur. Ghettoiseringen av invandrare är av mindre betydelse för den allmänna utvecklingen även om den bidrar till att skapa en splittrad och okunnig underklassmassa oförmögen att organisera sig.

 Assimilationen är nödvändig för att bekämpa detta förfall. I och för sig är den i längden oundviklig. Men en medvetet genomförd assimilation bidrar till att stärka demokratin. Dessutom underlättar den tillvaron åtminstone för andra och tredje generationens invandrare som annars får det onödigt svårt.

Invandrare borde ta strid för sin assimilationsrätt. Det som nu håller på att utvecklas som följd av den svenska invandrarpolitiken hotar dem ju också fysiskt. Se på Södertälje. Redan flyttar infödda familjer till andra områden för att barnen skall kunna komma i skolor där det inte är så många främlingar som inte kan svenska. Barnen i Södertälje börjar få en sämre start i livet. Liberalismen i invandrarfrågor skapar underklassghetton. Nu är det billigare att köpa lägenheter i Södertälje. Redan har priset på en trea med bostadsrätt i centrala Södertälje sjunkit till 60.000. Affärsmän och hantverkare säljer ut och ger sig iväg. Hela den vanliga processen är på gång. Det slutar med kravaller och blodsutgjutelser här som i andra länder med liknande politik.»

Det förtjänar påpekas att dessa uttalanden av Jan Myrdal gjordes vid en tidpunkt innan den massiva asyl- och anhöriginvandringen till Sverige kommit igång.

Den invandring som skett till vårt land före 1982 utgjordes huvudsakligen av andra européer, och det gällde främst arbetskraft.

inv1982


 

Film – SVT:s ”Debatt” 2008, under Josefsson:

http://www.dailymotion.com/video/xb5dfo_turbotrutarna_news


Läs mer

Bejaka assimilering av invandrare!

 

Underligt är det

vts

Wikipedia om Luciabeslutet 1989:

”I riksdagsvalet i september 1991 segrade de borgerliga partierna, Kristdemokraterna tog plats i riksdagen, och Carl Bildt tog över som statsminister. Den 19 december samma år meddelade Regeringen Bildt att man upphävt Luciabeslutet. I de följande överläggningarna sade sig Socialdemokraterna inte motsätta sig beslutet…”

lucia


I början av 1990-talet var den partipolitiska bilden klar, när det gäller invandringspolitiken. Tre partier stod för en relativ moderation, nämligen Socialdemokraterna, Moderaterna och Centerpartiet.

Dock med betoning på «relativ». Bengt Westerberg var inte ensam om att hylla en «generös flyktingpolitik» – med på det tåget var också Ingvar Carlsson. Men  i jämförelse med de tre småpartierna Folkpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet så var S-M-C återhållsamma.

1991

I den borgerliga Bildtregeringen 1991-94 kunde dock 9%-partiet Folkpartiet helt dominera invandrings- och flyktingpolitiken, precis som senare Miljöpartiet dominerat den under såväl Reinfeldtregeringen 2006-2014 som Löfvenregeringen oktober-december 2014.

När Socialdemokraterna återkom i regeringsställning 1994 fanns inte den tidigare invandringsministern Maj-Lis Lööw med som invandringspolitisk företrädare. Ny invandringsminister blev istället Leif Blomberg (från fackförbundet Metall), efter två år avlöst med Pierre Schori. Både Luciabeslutet från 1989 och tankarna från s-propositionen «Aktiv flykting- och immigrationspolitik» blev kvar i papperskorgen.

pkorg


En motsvarande utveckling skedde snart inom Moderaterna.

SVT:s «Uppdrag Granskning»:

«Maud Björnemalm (s) är flyktingpolitiskt ansvarig. Hon tillbakavisar påståendet om att socialdemokraterna skulle föra en politik som överensstämmer med Ny Demokratis idéer. Flera av de förslag som lades då, bland annat visumtvång och att man tar fingeravtryck av asylsökande, är förändringar som skett inom ramen för EU:s flyktingpolitik.

Alltfler moderater kritiserar idag det egna partiets hållning gentemot regeringen. De inom partiet som vill se en mer liberal flyktingpolitik med öppnare gränser står emot de mer konservativa som ger stöd åt (S). En av dem är den moderata riksdagsledamoten Göran Lindblad. Han säger att moderaterna måste ändra sin flyktingpolitik om man ska kunna hålla det löfte som anges i partiets idéprogram. Där fastslår man att moderaterna ska vara den mest humanitära kraften. Han får stöd av bland andra Moderata Ungdomsförbundets ordförande Tove Lifvendahl:

– Att de idéer som jag kämpar för nu verkar få gehör är en seger, säger hon.» 

Känns det igen? «…tillbakavisar påståendet om att socialdemokraterna skulle föra en politik som överensstämmer med Ny Demokratis idéer. » Redan innan SD kom in i riksdagen användes ett invandringskritiskt parti som vapen mot en sansad politik.

Moderaternas flyktingpolitiske talesperson var i början av 90-talet Gustaf von Essen. Han plockades år 2002 bort från valbar plats i riksdagslistan för (M) i Uppsala. Redan innan dess var han ersatt som flyktingpolitisk talesperson för sitt parti.

hoppfullt

Programförslaget «Land för hoppfulla» 1997 var framarbetat av en grupp under ledning av Per Unckel. Det angreps av företrädare för MUF – i arbetsgruppen hade Thomas Idergard och Anna Kinberg  reserverat sig (hon som nu vill att den migrationspolitiska överenskommelsen med Mp ska «hedras»).

kinberglantis-jpg


 

schori

I riksdagen 1997, Pierre Schori om m-förslaget:

”Moderaterna har genom sitt manifest Land för hoppfulla manat fram en ny debatt om invandringen och invandrarna. …  I flera fall  fiskar Moderaterna i grumliga vatten av missnöje med förment höga kostnader för bidrag till invandrare.

Här har man givit legitimitet åt grupper som dessbättre har haft problem med att komma ut med sitt främlingsfientliga budskap sedan Ny demokrati kollapsade.

I debatten om invandring är det ett kärt tema att påstå att en moralisk elit har åsiktsmonopol och att andra åsiktsyttringar förkvävs. Jag invänder mot det resonemanget. Vi har åsikts- och yttrandefrihet i Sverige, men det innebär ju inte att den som uttrycker sig negativt om invandring och invandrare skall få stå oemotsagd.

Nu när också några forskare och akademiker ställer upp bland de främlingsfientliga är det än angelägnare att i debatten slå hål på myterna och bemöta förenklade och felaktiga påståenden. I historien finns tyvärr alltför många exempel på att god utbildning inte är något säkert vaccin mot fördomar och ondska.”

Sju år tidigare hade socialdemokraterna haft en proposition redo, med formuleringar som:

«Sverige bör utveckla och föra en aktiv flykting- och immigrationspolitik, som utifrån ett helhetstänkande och en humanitär grundsyn tar sikte på att dels undanröja eller lindra orsaker bakom flykt och påtvingad migration, dels skapa ett system för regleringen av invandringen som bättre än det nuvarande ger rätten att stanna i vårt land till dem som bäst behöver det.»

«Varje land har ett ansvar för sina egna medborgare.»

«Vi måste lämna den alltför idylliserade och romantiska beskrivningen av det mångkulturella och välja en mer realistisk utgångspunkt.»

«En mycket stor andel av de asylsökande i Europa är inte i behov av internationellt rättsligt skydd.»


SONY DSC

Läsvärt om Luciabeslutet 1989 och tongångarna inom de tre modererade partierna skriver också Karl-Olov Arnstberg.

Om Ingvar Carlssons motivering till Luciabeslutet:

”5 000 turkbulgarer har kommit till Sverige den senaste tiden. Inget annat land har tagit emot fler än 500. Miljoner turkbulgarer lever i den här situationen. Det har bara börjat, det som de har bestämt sig för: Vi ska inte leva i Bulgarien längre, vi åker till Sverige…

Det finns hur många människor som helst som skulle kunna komma in. Men om vi inte vidtar några åtgärder, utan bara låter detta löpa, kommer det att slå tillbaka mot de flyktingar som redan är här. Därtill kommer det som Anna-Greta (Leijon) säger – det här med turkbulgarerna är inte något isolerat fenomen, utan vi kan få människor från Estland, Lettland och andra delar av Sovjetunionen, som i vinter går över gränsen mot Finland. De har ingen mat – det går svälttåg helt enkelt, som i desperation börjar röra sig mot Skandinavien…

Det kan bli en situation som vi inte har sett maken till i modern tid. Detta kan vi inte utåt diskutera. Men jag håller med Anna-Greta…’”

m

Arnstberg citerar också ur en moderat motion före valet 1991, underskriven av bl.a. Carl Bildt:

«Den viktigaste uppgiften för svensk flyktingpolitik är att genom internationella organ främja mänskliga rättigheter och bistå flyktingar i de länder där dessa befinner sig, oftast i närheten av hemländerna. Sverige bör därför även fortsättningsvis stödja FN:s och de humanitära hjälporganisationernas flyktingarbete.

Erfarenheten har visat att svåra kulturkrockar kan uppstå vid flykt till främmande länder med helt andra kulturmönster och att det troligen varit långt bättre att bistå flyktingarna i eller i närheten av deras hemländer, till exempel genom näringslivs- och bostadsprojekt. Ökade ansträngningar bör också göras när det gäller invandrares repatriering, då förhållandet i deras hemländer förbättras.

Moderata samlingspartiet anser att vissa ekonomiska resurser för flyktingmottagande och utvecklingsbistånd i stället bör omfördelas till förmån för insatser i fattigare länder för att förebygga flyktingströmmar. I förlängningen bör diskuteras om inte delar av anslaget till invandrarverket kan omfördelas till sådant flyktingstöd.»

«Ett land måste kunna ställa vissa krav på vilka personer som skall få komma in över gränsen – även på asylsökande. Ytterst handlar det om respekten för en individs identitet och i förlängningen det svenska medborgarskapet. Det handlar också om den legitima rättigheten att skydda vårt land mot bland annat terrorister och brottslingar.

Från moderata samlingspartiets sida har vi länge sett mycket allvarligt på dokumentlösheten. Vi har förståelse för att det ligger i flyktingskapets natur att vissa handlingar kan saknas, men någon form av dokument, till exempel en färdbiljett bör kunna uppvisas.

Nekas en person asyl i Sverige skall denne avvisas/utvisas så snart detta är möjligt.

En allvarlig aspekt på sådana ärenden är de fall där de som skall avvisas/utvisas hålls gömda av privatpersoner, vilket därmed förhindrar verkställigheten av beslutet. Denna form av lagtrots är oacceptabel och måste beivras.»

Ännu efter två år i regeringsställning höll moderaterna fast vid sin gamla uppfattning. Ur partiets handlingsprogram från 1993:

«De som trots detta är på flykt bör hjälpas så nära sina hem som möjligt. En politik som bereder flyktingar fritt tillträde till de industrialiserade länderna kan förefalla mer generös men skulle få oacceptabla konsekvenser. De sociala spänningarna skulle växa på ett okontrollerbart sätt.»

Ur en riksdagsmotion år 2000, undertecknad nio moderater:

«En helt öppen och fri invandring förutsätter en nedmontering av socialstatens förmåner, något som knappast i dag har ett folkligt stöd. Invandringspolitiken måste vara tydligt utformad och ha en förankring i breda folklager.»

«Svenskarna och deras politiker måste också tydligt markera sin vilja att försvara de värderingar och de kulturmönster som vi i Sverige uppnått under en lång utvecklingsperiod.

Det är viktigt att skilja på flyktinginvandring och invandring i övrigt. I massmedia framställs ofta människor som söker asyl och som smugglats in i landet som flyktingar även om deras motiv till att lämna hemlandet företrädesvis är ekonomiska.

Politiken skall vara inriktad på att åstadkomma återvändande snarast möjligt enligt principen att varje människa har rätt att leva i sitt eget land i frihet och trygghet.»

Karl-Olov Arnstberg ställer frågan varför Moderaterna med Fredrik Reinfeldt så kapitalt ändrade moderaternas invandringspolitik och pekar på drevet mot Sverigedemokraterna och journalisternas roll.

«Ett formidabelt totalt hatdrev sattes igång mot SD och rullar fortfarande.»

«Sveriges dödsspiral fortsätter. Krävs det utländskt ingripande för att få till en förändring?», avslutar han.

virtuosen


En del verkar här gå igen:

• Hur Sverigedemokraterna nu  fått ta över Ny Demokratis roll som «avskräckande exempel».

• Hur lilla Miljöpartiet tagit över lilla Folkpartiets roll som innehavare av makten.

• Hur det ena partiet efter det andra bland de en gång modererade drivits mot samma extremism som småpartierna.


En fråga som infinner sig blir ju:  hur gick denna kantring till?

— Var det i huvudsak fråga om tillfälligheter, förbiseenden och misstag, några slags olycksfall i det politiska arbetet?

— Eller var det resultatet av en medveten plan, ett målinriktat arbete från krafter med en bestämd agenda?  Och i så fall: med vilket mål?

Påfallande är hur vi satt med ett facit redan på 90-talet, och gör det än mer idag – ändå vill 7 av 8 riksdagspartier fortsätta på den inslagna vägen, med en systemkollaps allt tydligare vid horisonten.

Hur kan så många vara så blinda och/eller oansvariga?

Underligt är det.

tanktintereg


Läs/se mer

https://janmilld.wordpress.com/2014/10/26/nytt-luciabeslut-nu/

https://janmilld.wordpress.com/2012/11/03/stopp-nu-2/

https://janmilld.wordpress.com/2013/01/03/missat-tag/

http://www.bgf.nu/lagom/0/ac.html

https://morklaggning.wordpress.com/blogg/

GULD-läge för (S)!

4snillen

Sanktioner?

cbblogg

Det är tyvärr ingen överdrift att säga att vi lever i en orolig tid, med allvarliga risker för hela världsekonomin:

– deflationen i Japan efter kärnkraftskatastrofen i Fukushima

– ebolavirusets spridning i Afrika

– IS-kriget i Syrien och Irak

– delstater i USA som är nära budgetkollaps.

Till detta kommer kuppen i Kiev, kriget i östra Ukraina och sanktionerna mot Ryssland.

Under många år har en «globalisering» besjungits, där man framhävt vikten av frihandel och gränslöshet. Ett större handelsutbyte skulle hjälpa alla länder till ökad tillväxt och höjd standard.

Nu vidtages medvetna politiska åtgärder i rakt motsatt riktning. Sanktionerna leder ju till motsanktioner och totalt minskar handelsutbytet. Det ger negativa ekonomiska konsekvenser som – utöver de ovan uppräknande problemen – skapar ytterligare ett problem. Helt i onödan!

js

Det här leder över till uttalanden från v-ledaren, återgivna i Fredagsbio 2. Jonas Sjöstedt säger:

«…vi ser det här helt förkastliga agerandet mot Ukraina, där man har annekterat Krim»

«…vi ser ett mer offensivt mönster från Ryssland, … ett ryskt agerande som är mycket mer aggressivt… understödjer de här väpnade aktiviteterna» 

«…sanktionerna mot Ryssland var helt nödvändiga, det man gjorde i Ukraina måste ha efterräkningar… att vara fast mot Putin, det är helt nödvändigt»

Enigheten inom det svenska etablissemanget är, i synen på Ryssland, helt kompakt. I Ukrainakonflikten spelar Ryssland en aktiv roll och är den aggressiva parten, bär ansvaret för den uppkomna situationen.

Det budskapet har konsekvent trummats ut i alla vår massmedia. Här finns också en enighet över partigränserna. Från Vänsterpartiet till Sverigedemokraterna, från Carl Bildt till Stefan Löfven är man överens: sanktionerna mot Ryssland är påkallade, det är en klok och nödvändig åtgärd.

Men vad är målet för sanktionerna?!  

Vad konkret hoppas man kunna uppnå med dem?

Vad är det man förväntar sig att Ryssland ska göra beträffande Krimhalvön?

Tror sig Bildt-Sjöstedt kunna förmå Ryssland att nu lämna Krim, låta Kievregimen ta över kontrollen av området?

Det är ju inte ett realistiskt scenario!

Eller är syftet att varna Moskva, i syfte att förebygga en rysk annektering av andra områden, t ex Gotland?

Det är knappast en verklig hotbild, såvida inte Sverige går med i NATO och det blir en direkt konflikt mellan NATO och Ryssland.

Jag brukar säga att när kartan inte stämmer med verkligheten, då bör man hålla sig till det senare. Men här finns också en kartbild, värd att notera, som har gått förbluffande många svenskar förbi.

Det är denna:

natoexpansion

Kartan visar hur NATO expanderat österut sedan Sovjetunionens kollaps och Warszawapaktens upplösning år 1991. NATO-expansionen talar sitt tydliga språk, om vilken part som är den offensiva och aggressiva.

Det var ju ett drömläge som uppstod 1991, för nedrustning och avspänning! En historisk möjlighet till på en gång en säkrare värld och överföring av gigantiska resurser till fredliga ändamål!

dromlage

Detta tillfälle missades, med de konsekvenser som vi nu drabbas av. Ovanpå 12 nya medlemsländer i NATO inträffade kuppen i Kiev i februari 2014, efter att USA investerat 5.000 miljoner dollar i subversiv verksamhet.

(En uppgift som USA:s vice utrikesminister Victoria Nuland nämnde i ett tal –  finns på YouTube-klipp nedan)


 Jonas Sjöstedt hävdar att Ryssland «annekterat» Krim – vad betyder det?

– ifrågasätter han att en majoritet av befolkningen där önskar tillhöra Ryssland?

– eller ifrågasätter han krimbornas rätt till självbestämmande?

Med större rätt kan hävdas att USA nu har annekterat Ukraina. De val som hållits i landet kan knappast betecknas som demokratiska, med alla övergreppen mot oppositionen.

Ryssland «understödjer de väpnade aktiviteterna», säger Sjöstedt. Har det undgått honom att detta gäller även för USA?

silent

Har det undgått honom att

• många miljoner av invånarna i Ukraina är ryssar?

• Kievregimen bombar civila i östra Ukraina?

• bombandet satt igång stora flyktingströmmar, och att det är till Ryssland som man flyr?


Tre filmer

Moderatsågning 2 – UKRAINA

Varför lades inte NATO ned 1991?

Folkförsvar


Läs mer

PUTINGATE

Lavrov: Politisk korrekthet förblindar väst

Mises: Kalla kriget 2

Peter Harold: DN flaggar för storkrig

Det nya rysshatet och dess funktion

DN-argument mot ryssen

Ombytta roller (1)

Ombytta roller (2)

Putin och den nya världsordningen

Putin startade inte kriget i Ukraina. EU och USA gjorde detta


Understanding Ukraine in 15 Minutes