Några ”PUNCH-LINER”

Känner du till Godwins lag?

Just i onsdags blev jag påmind om den av en läsare, och det passar faktiskt bra – det var samma dag som vår nye statsminister hade debattpremiär i riksdagen.

Godwins lag beskrivs i Wikipedia så här:

”Godwins lag handlar om fenomenet att diskussionstrådar… oavsett ämne förr eller senare leder fram till liknelser som inbegriper Hitler eller nazister. … Lagen formulerades av Mike Godwin år 1990:

…’I takt med att en Usenetdiskussion blir längre, går sannolikheten för att en jämförelse görs som involverar nazister eller Hitler mot ett’. Att sannolikheten går mot ett betyder att det förr eller senare kommer att ske. Anspelningar på lagen syftar på att vidare diskussion kommer att vara lönlös, och den som liknar sin åsiktsmotståndare vid nazister kan anses ha förlorat diskussionen.”

Stefan Löfven gav direkt prov på Godwins lag, när han i riksdagen talade om Sverigedemokraterna. Som motivering till att han som statsminister inte talar med företrädare för SD anförde han att det på 1990-talet skulle ha förekommit hakkors i SD-demonstrationer.

Jag vet att SVT och/eller TV4 haft ”dokumentärer” om Sverigedemokraternas historia, med filmbilder på sådant – men det var inklippt från andra organisationers evenemang.

Själv har jag aldrig sett vare sig rörliga bilder eller stillbilder från någon SD-demonstration, där hakkors förekommit. Om sådana funnits att tillgå, skulle då inte dessa ha fångats upp av Expo och manglats ut i Expressen, åtskilliga gånger?

Jimmie Åkesson lät aningen tafatt i sitt svar till Löfven. Han förnekade inte att hakkors skulle ha förekommit i SD-demonstrationer – hur tolka det?

– Vet han där något som jag inte vet?

– Eller har han själv gått på pk-propagandan, gjort en lögnaktig verklighetsbild till sin egen?

Ovedersägligt är att det i SD:s periferi funnits en del hönshjärnor. Ett exempel är Tina Hallgren-Bengtsson i Höör, som 1996 vid ett tillfälle skrudade sig i full nazi-mundering på ett slags partaj. Hon var då inte längre SD-medlem, men hade året innan funnits i partiledningen.

Denna maskeradincident i Höör var väl töntig, men i sak ganska så harmlös. Betydligt värre är om man gör sig skyldig till misshandel av en annan människa och där är det ju sverigedemokraternas motståndare som utmärkt sig!  Våldet mot sverigedemokrater har hela tiden bagatelliserats i media och av politiker i ansvarig ställning.

En del fläckar finns kanske också på SD, från dess första år, men varför mäts det med så olika mått?

Olika f.d. nazister blir förlåtna, ja till och med hyllade och kanske försedda med generösa projektbidrag om de lämnar sin tidigare bana för att istället bli politiskt korrekta. Skulle de däremot gå över till att bli  fredligt arbetande invandringskritiker med ett lagom-perspektiv, då gäller inte detta.

PROBLEMET i sammanhanget är alltså inte någon nazism – verklig eller bara orättvist pådyvlad – problemet är invandringskritiken. Så har det varit ända sedan första början.

På webbsidan för ”Exit” framgår att det är bort från ”nationella rörelser” som individer ska räddas.

---

Här finns alltså en falskhet, men för att kunna fullfölja mitt resonemang måste jag nu bortse från denna. Här förutsätter jag mig ha med ärliga människor att göra – människor som verkligen vill Sveriges bästa och därför också önskar en väl fungerande demokrati.

Det sakligt ändamålsenliga blir då att hos andra individer/partier

a) se till rörelseriktningen

b) uppmuntra till bra ställningstaganden

c) ta fasta på även positiva moment och

d) söka efter gemensamma utgångspunkter.

• Ingen kan rimligen hävda att Sverigedemokraterna idag är samma parti som för 15-20 år sedan.

• Ingen kan rimligen hävda att något av riksdagens åtta partier är nazistiskt (däremot måste det demokratiska sinnelaget ifrågasättas hos i varje fall  Vänsterpartiet).

Då är jag  framme vid en första ”punch-line”.

Sverigedemokraterna har här missat att mejsla fram en alternativ grundsyn till den politiskt korrekta. Istället accepterar man tidskriften Expos förutsättningar, med etiketteringar och kopplingar, beröringsskräck och guilt-by-association.

Ett helt konkret exempel är det Patrik Ehn skriver i Nationell Idag nr 38/2014:

”Sverigedemokraternas partimedlemmar är i bedrövande hög grad politiskt och ideologiskt oskolade, och ju kortare en person varit SD-medlem desto hopplösare är ofta fallet. Sverigedemokraternas medlemmar måste helt enkelt skolas och bildas, men partiet har inte haft tid och intresse att göra det.

2004 höll jag i en grundkurs för sverigedemokrater som folkbildaren och dåvarande partisekreteraren Jan Milld hade tagit fram. 

Därefter har inget hänt förutom att man som SD-medlem hotas av uteslutning om man närvarar på Jan Millds föredrag. Så illa är det.”

Till bilden hör att jag lämnade Sverigedemokraterna på eget initiativ år 2005, blev inte utesluten. Utträdet skedde inte i någon protest. Tvärtom deklarerade jag min avsikt att fortsätta rösta på partiet, och mana andra till att också göra det.

Efter min SD-tid har jag medverkat i utgivningen av först  SVIC, sedan tabloiderna – en opinionsbildning som SD kunnat dra fördel av.

Vad kan då ligga bakom det faktum att jag tydligen blivit så peststämplad?

• I första hand gäller det förmodligen den kritik som jag framfört kring judisk makt och  ”agendajudars” agerande till förmån för massinvandring och mångkultur.

• Efterhand har jag också fört fram en hel del kritik mot SD:s agerande, eller brist på agerande.

• Möjligen störs man redan av det faktum att jag ägnat mig åt fri opinionsbildning, helt utom partikontroll.  Det kan låta skruvat, men behandlingen av Thoralf Alfsson i Kalmar pekar faktiskt i den riktningen!

Mina åsikter har alltid varit offentliga, de framgår här på bloggen, i filmer och  tidningsartiklar. Alla kan naturligtvis inte hålla med mig om allt. Det gör jag inte ens själv. Jag har befunnit mig i ideologisk utveckling alltsedan 60-talet. Dessutom förändras ju själva verkligheten.

Med andra ord: vad är det i min åsiktsinriktning som ur SD-ledningens horisont är så gravt komprometterande att SD-medlemmar skulle behöva riskera uteslutning om de vistas i samma lokal som jag och lyssnar på vad jag har att säga???

Låt oss ändå för resonemangets skull förutsätta att jag bär på åsikter som alls inte stämmer med SD:s partilinje… här kommer då min stora PUNCH-LINE:

Ska vi inte kunna förutsätta att varje medborgare, inklusive medlemmar i Sverigedemokraterna, har en INTEGRITET?

Dvs att SD-medlemmar är vuxna människor, med egen omdömesförmåga. Så att de kan ges förtroende att lyssna och läsa, ta del av olika fakta och allehanda argument, för att i slutänden själva dra sina slutsatser och bestämma vad de vill tro?

Det enda rimliga, om man ska utesluta medlemmar, måste vara deras eget agerande:

• för de fram åsikter, propagerar de aktivt, för sådant som är oförenligt med partiets politik?

• begår de handlingar som inte kan tolereras?

• visar de lojaliteter åt annat håll än Sverige och svenskarna?

---

Läs mer

Tabloidarmöte i Göteborg

Journalistik som människojakt

Grundkurs för Sverigedemokrater

Opinionsbildarnas grunder

Politisk korrekthet

Två människosyner

Tabloiderna

SD-röster i Dalarna 2010

SD-röster i Dalarna 2014

---

Filmer

Tal till SD:s riksårsmöte, del 1: Ros

Tal till SD:s riksårsmöte, del 2: Ris