Hand-skakigt

Frågan om handskakning som ett sätt att hälsa i Sverige fick ju ny aktualitet genom miljöpartisten och muslimen/islamisten Yasri Khan, efter att denne vägrat ta en kvinnlig journalist i hand. Reaktionen blev skarp, så till den grad att statsminister Stefan Löfven i riksdagens talarstol slog fast: ”I Sverige hälsar vi på varandra. Man tar både kvinnor och män i handen!”

Jag undrar om statsministern vid detta tillfälle kände till, att arbetsgivare i Sverige har dömts till skadestånd för att de inte anställt personer som vägrar hälsa genom att ta kvinnor i hand.

Och jag undrar om han såg det SVT-program ”Debatt” år 2008, där författaren Carl Hamilton förlöjligades och förnedrades , därför att han spontant reagerat mot att tre muslimska/islamistiska unga damer, utsända av SVT, vägrat skaka hand med honom när de sökt upp honom för en intervju.

Från mig blev det en liten film, f.ö. en av de 20-tal som SVT lyckades rensa bort från Youtube.

Filmen, som heter ”Omskolning”, lades sedan ut på Daily Motion. Eftersom där varit tekniska problem har jag nu istället lagt ut filmen  på denna adress:
https://vimeo.com/164456629

Uppenbart är att det hela redan från början var en provokation, riktad mot Carl Hamilton. När SVT  ”fick napp”, genom ett gräl där Hamilton uttalade ordet ”jordhåla”, tog SVT tillfället tillvara: Det blev en grov  ”kölhalning” i  rikstelevisionen, under ledning av Janne Josefsson.

Undrar just vad kommentaren skulle ha blivit från Stefan Löfven, om han vid det tillfället hade varit statsminister!

Skulle det i riksdagen ha kunnat låta: ”I Sverige hälsar vi på varandra. Både kvinnor och män tar varandra i handen!”

Påfallande är med andra ord skillnaden mellan hur det lät då för åtta år sedan och nu efter Yasri Khans hälsningsproblem.

Vad kan förklara den skillnaden?

En gemensam nämnare är ju att ”skurken” i båda fall är män, medan ”offret” i båda fallen är kvinnor. I Khans fall är kvinnan ifråga dessutom journalist.

Detta räcker dock inte som förklaring.

Det finns ett fall från 2013, där ”skurken” var en kvinnlig arbetsledare och ”offret” en muslimsk man.  Frågan till henne från programledaren blev: ”Varför var det så viktigt för dig,  att han skulle ta dig i hand?”

Också här blev det alltså ett inslag  i SVT:s ”Debatt”, och med samma inriktning som 2008. Även om tonen denna gång nog blev mer dämpad.

Yasri Khan figurerar likaså i veckans fredagsbio, även om denna huvudsakligen intresserar sig för Mehmet Kaplan:

En förklaring till skillnaden  i reaktion 2008 och 2013 mot 2016 kan ligga också i att vid det senare tillfället var massmedia redan ”på spåret” genom fallet Kaplan och ett antal år av miljöpartistiska stolligheter i regeringsställning.  Situationen hade s.a.s. hunnit mogna.

---

Avslutningsvis – min egen position?

I sig är väl hälsandet ingen stor sak, men här och nu blir ju detta en viktig symbolfråga. I förlängningen av många små steg av anpassning och eftergifter ligger en djupare samhällsomvandling, med betydelse för vår vardagliga trygghet.

Yasri Khan vill undvika kroppslig kontakt med svenska kvinnor,  då det för honom blir alltför ”intimt”. I förlängningen representerar han ändå utveckling, där det blir just mycket av kroppskontakter för svenska kvinnor – alltför intima och helt oönskade kontakter.

Den pågående fjärrinvandringen måste stoppas!

---

Mer

https://janmilld.wordpress.com/2016/04/21/kaplan-pa-kopet/

https://janmilld.wordpress.com/2016/03/15/wtc-och-sanningen/

---

https://morklaggning.wordpress.com/2016/05/01/om-betydelsen-av-att-skaka-en-kvinnas-hand

http://www.svd.se/folj-fragestunden-med-stefan-lofven

http://www.dn.se/nyheter/politik/far-vagra-ta-i-hand-skyddas-av-lagen/

http://experimentlandet.blogg.se/2016/may/donmehjuden-mehmet-kaplan.html

https://peterkrabbe.wordpress.com/2016/04/22/om-muslimer-och-att-aga-sin-bostad/

Yasri Khan och det islamistiska upproret i Thailand

Jag hade fel: SVERIGEDEMOKRATERNA

En fortsättning på temat från förra bloggtexten – här om Sverigedemokraterna.

På SD:s riksårsmöte 2005 medverkade jag till att sittande partiordförande Mikael Jansson inte blev omvald utan ersattes med Jimmie Åkesson, då SDU-ordförande.

Med facit i hand känner jag nu tveksamhet till det agerandet. Partiet har utvecklats i fel riktning!

Mikael Jansson hade suttit som partiordförande i 10 år. Det var 1995 som han tog över efter Anders Klarström.

En del grova överfall gjorde snart att SD under Jansson drog sig för att ordna offentliga möten. Det blev inte mycket av utåtriktade initiativ från SD, inom Stockholmsdistriktet märktes detta.

Mot denna passivitet växte i början av 2000-talet fram en opposition i framförallt Skåne-Blekinge. Från Stockholm var vi några som anslöt oss.  Till oppositionen hörde även SDU.  Två fraktioner hade uppstått – ”bunkergänget” och ”förnyarna”.

Efter riksårsmötet 2004 var ”förnyarna” i majoritet i partistyrelsen, med en rösts övervikt.  Mikael Jansson satt alltjämt som ordförande. Jag hade valts till partisekreterare. Det blev strider om allt och ständiga omröstningar, vilket förlamade styrelsearbetet.

Som en naturlig väg bort från detta låsta läge framstod ett byte av partiordförande. Inför riksårsmötet 2005 kandiderade Jimmie Åkesson, uppbackad av en väloljad kampanjorganisation kring SDU och Skånedistriktet.

På mötet tillhörde jag dem som pläderade för att Åkesson skulle väljas, men det var inte av politiska skäl, utan därför att jag bedömde att han och kretsen kring honom – Björn Söder, Richard Jomshof och Mattias Karlsson – skulle ge de bästa förutsättningarna för en nystart av partiverksamheten.

Ett moment som talade i den riktningen var det goda samarbete som jag tidigare haft med Björn Söder beträffande grundkursen.

I motsatt riktning talade iofs det arbete som Kenneth Sandberg och jag bedrivit för ett 33-punktsprogram kring invandringen. Entusiasmen för detta var påfallande begränsad från Jimmie Åkessons sida. Från ”bunkerfalangen” hade vi där ett bättre stöd. Så strikt politiskt var det långtifrån självklart för mig att stöda Åkessons kandidatur.

Men Jimmie Åkesson var en duktig debattör, vilket också hade betydelse. Den talangen skulle tydligt märkas  i TV4-debatten 2007 med Mona Sahlin, som där mosades.  Se 2.20 in i denna film:

Ändå är det ”försiktighet” som präglat Jimmie Åkessons tid som SD-ordförande. Det framstår nu som ett misstag att ha låtit honom och hans krets få makten över partiet. Det hade varit bättre att antingen låta Mikael Jansson fortsätta eller att helt lägga ned partiet!

En nedläggning skulle ha lämnat plats för framväxten av ett nytt sverigevänligt parti. Nu har SD genom sin existens kunnat blockera den möjligheten.

---

Ett tidigt uttryck för SD-ledningens ”försiktighet” var hur 33-punktprogrammet sopades under mattan. Kenneth Sandberg och jag hade lyckats genomdriva ett ställningstagande för detta från riksårsmötet 2005, även om Mattias Karlsson argumenterat mot.  Vi fick majoritet för de 33 punkterna, så partiet stod bakom dem.

Istället för att driva dessa krav talade SD-ledningen bara om att Sverige inte skulle ha mer invandring än våra grannländer. I ett skede argumenterade man t.o.m för mer av generositet än andra partier (fler kvotflyktingar).

Inte heller gjordes någon distinktion mellan olika slags invandring. Man lyfte inte fram probleminvandringen från just Afrika och Västra Asien som något att helt stoppa.

---

 

Denna återhållsamhet, i kombination med pk-demoniseringen av Sverigedemokraterna, skapade en politisk blockering. Inget annat riksdagsparti kunde ju driva samma krav som det ”hemska” SD – än mindre gå längre. En total låsning följde, med en allt extremare svensk invandringspolitik.

Sverigedemokraterna förvandlades till en politisk stoppkloss, som i praktiken medverkade till en politik rakt motsatt den som partiet en gång bildats för att befrämja.

Detta skulle inte ha inträffat, om partiledningen hade följt beslutet från Riksårsmötet 2005. Då skulle ett utrymme ha givits för andra riksdagspartier att intaga åtminstone tillnärmelsevis kloka positioner kring invandringen, utan att det blev att ”låta som SD”.

Denna brist på politiska krav har gått hand-i-hand med ett övertagande av kulturmarxisternas språkbruk, världsbild och värderingar. Således talar SD-företrädare om ”rasism” på samma sätt som Expo.

Likaså har SD-ledningen okritiskt svängt sig med många andra pk-begrepp, som ”värdegrund”, ”mänskliga rättigheter”, ”tolerans”, ”rumsren”, ”hålla rent”, osv. Man vill vara ett ”antirasistiskt mittenparti”.

Grundkursens kapitel 7 hade utgjort ett angrepp på Expos människosyn och världsbild, men också grundkursen stoppades undan. Något annat material för medlemsskolning har sedan inte utvecklats.

SD-ledningen söker gillande från fel håll – från just de krafter som är våra fiender, och i sin praktik gång på gång visat att så är fallet.

Varför gör man så?!

Samtidigt har den nya ledningen med frenesi gjort sig av med bra krafter, genom återkommande uteslutningar.

”NOLLTOLERANS MOT RASISM”.

Vad lägger man då in i begreppet ”rasism”? Jag har inte hört att man klargjort innebörden av det begrepp man här använder!

Som exempel på en grund till uteslutning har figurerat användning av begreppet ”skäggebarn” för att beteckna det som lögnaktigt kallas ”ensamkommande flyktingbarn”.

Läsande av ”fel” böcker/tidningar eller länkande till fel webbsidor kan också göra att en medlem lever ”farligt”. Inom partiet har skapats ett klimat av ängslighet och likriktning.

Man förminskar sina medlemmar istället för att försöka få dem att växa.

Jan Tullberg:

”I ett auktoritärt system tvingas alla att anpassa sig för att komma igenom censurens filter. Det är lätt att bli svartlistad av motståndare och bli bedömd som belastande sällskap av mjukisar som i någon mån har tillgång till den offentliga scenen. Jag kritiserar inte dem som försöker, och hittar kompromisslösningar, för att göra moraliskt eller taktiskt fel. Som i en diktatur är det svårt att hitta den optimala kombinationen mellan det önskvärda och det genomförbara inom systemets ramar.

Också de som arbetar inom ramarna kan mer tänja på ramarna än de befäster dem. Det är lätt att man som rak radikal retar sig på den mjukes försiktighet. Men jag tror de måste få tid att stegvis komma ut ur garderoben. Detta gäller dock knappast personer som odlar sin egen image genom hätska angrepp på mer radikala kritiker. I sakfrågor har alla naturligtvis goda skäl att driva sin egen uppfattning mot andras, men i den aktiviteten ingår inte att delta i allmän mobbning för att ställa in sig hos makten. Med den strategin blir stödet till mobbningen mer betydelsefullt än stödet till reformism.”

---

 

Från SD-ledningen har man också uttryckt sig negativt om ”utomparlamentariska metoder”.

Hur mycket rösträtt skulle idag finnas i Sverige, om det inte tidigare förekommit möten och demonstrationer, opinionsbildning och organisering?!

Det senaste är ställningstagandet från Mattias Karlsson mot Folkets Demonstration. Hans kritik gällde att i publiken stod personer som han ogillade – ”neofascister”. Vad blir logiken i detta?  Offentliga möten bygger ju på att envar som vill komma för att lyssna får göra det!

Dessförinnan tog SD-ledningen ställning mot Salemmanifestationerna. Sedan uteslutningen av SDU, som arrangerat många demonstrationer. Man motverkar konsekvent en folklig aktivering och organisering, ställer sig i vägen för ett politiskt medvetandegörande.

I linje med denna hållning har SD-ledningen även motarbetat distributionen av invandringskritiska tabloider. Samtidigt kan SD:s eget material för hushållsutdelning vara ganska intetsägande.

Är det överhuvudtaget försvar av svenska intressen som står i fokus för Sverigedemokraternas verksamhet?

Man har inte stuckit under stol med att vara sionister – säger sig själva vara riksdagens mest israelvänliga parti.

Anklagelser om ”antisemitism” ligger nära för dem, mot den som kritiserar Israels politik eller vill  problematisera användningen av judisk makt.

Björn Söder – då SD:s partisekreterare – hamnade i medialt blåsväder hösten 2014, efter att i en DN-intervju låtit förstå att han föreställer sig att det existerar etniska svenskar. Willy Silberstein från ”Svenska Kommittén Mot Antisemitism” gick till angrepp i TV-rutan. I februari 2015 hade Söder – i all hast – plockats bort från posten som partisekreterare och ersatts med Richard Jomshof.

Sverigedemokraternas lojaliteter med staten Israel är kanske förklaringen till att man haft så svårt att ta ställning mot USA:s krigspolitik. Lögnerna kring 9/11 och WTC 2001 – att det skulle vara muslimer bakom dessa terrordåd – sväljer man.

SD förhåller sig också anmärkningsvärt okritiskt till massmedias propaganda för ryssfientlighet.

---

Det senaste är Stefan Jacobssons presentation av SD:s skolpolitik, där han argumenterar för att de bästa lärarna ska satsas på ”de nyanlända”.

Detta gör Jacobsson utan att problematisera. Decenniers erfarenhet visar ju hur uppehållstillstånd kunnat utverkas utan att några skyddsbehov föreligger, genom att man väntar sig in och får barn att rota sig.

Helt nyligen har också SD i Hallstahammar (f.ö. där Eva Bergqvist bodde, redaktör för Fri Information) ställt sig bakom att kommunen tar lån för att finansiera lägenheter åt ”ensamkommande” utlänningar.

Självutplåning och ”godhet”, en generositet med skattemedel, är ledsjärna även inom Sverigedemokraterna.

Vi svenskar måste istället försvara oss, mot ett existentiellt hot!

Som år 2010 angavs i slutordet till ”Vitbok.se” rör det sig om två processer:

”1. Nedmonteringen av välfärdssamhället, med dess demokrati, fysiska trygghet och ekonomiska standard.

2. Utbytet av det svenska folket.”

SD-Kuriren vägrade att ta in en annons för denna bok.

---

Efter höstens migrant-tsunami – som tvingat andra riksdagspartier att revidera sina positioner inom invandringspolitiken – måste Sverigedemokraterna stå för en mer radikal hållning.

Konkret skulle det betyda att Sverige:

•  säger upp sin anslutning till FN:s föråldrade flyktingkonvention

•  helt stoppar bidragsströsslet över ”nyanlända”.

---

Jo, en sak till:

Dagens SD-företrädare får inte falla in i det rutinmässiga svartmålandet av tidiga invandringskritiker inom BSS och Sverigedemokraterna.

För de allmänna anklagelser om extremism som framförts har inte mycket av belägg presenterats. Fantasifulla påståenden från t ex en mytoman och notorisk lögnare som Stefan Löfven förtjänar inte att tas på allvar.

Tidiga invandringskritiker var hedervärda svenskar, som utan hägrande karriär eller materiella förmåner för egen del reagerade mot orättvisor och vansinne. För detta förtjänar de uppskattning och respekt, inte förtal!

Smutskastning i massmedia är ingenting att ta på allvar – så mycket bör envar nu ha hunnit lära sig…

---

Mer

https://www.youtube.com/results?search_query=SD-arkivet

http://www.janmilld.se/sd/norrland/

http://www.janmilld.se/sdkritik.html

https://janmilld.wordpress.com/2010/08/23/en-varningssignal/

https://janmilld.wordpress.com/2016/02/03/protester-mot-protest/

https://www.youtube.com/watch?v=vSc7MeEoeE0

https://www.youtube.com/watch?v=X4hbkWKE9MQ

https://www.youtube.com/watch?v=86ohzlsKngQ

https://www.youtube.com/watch?v=PaS8X-C32Gc

http://petterssonsblogg.se/2016/04/02/sd-sager-ja-till-befolkningsutbyte/

http://www.friatider.se/formgren-karlsson-agerar-som-mobbaren-p-skolg-rden

http://www.friatider.se/sds-interndiktatur-ang-r-oss-alla

http://wärmler.se/vad-ska-vi-medborgare-gora/

---

Arenas analys

Min erfarenhet genom Blågula frågor sedan början av 1990-talet och överhuvudtaget som invandringskritiker i Sverige är ju att det i stort sett var omöjligt att komma till tals på ett demokratiskt rimligt sätt i stora massmedia. De gånger vi blivit omnämnda har i huvudsak varit i samband med drev – dvs som ljusskygga skummisar, för hjältemodiga journalister att avslöja.

Häromdagen påminde jag om uppropet från 1999 om ett medborgerligt samtal och upprepade min kritik av medias reaktion på detta. Man stämplade uppropet som ”rasistiskt” – utan att ens nämna något om dess innehåll för sina läsare.

Under något decennium har jag fått vänja mig vid att vara icke-existerande i stora massmedia, och har fått förstå att det är kontroversiellt att ens ”länka till Milld”, dvs till denna blogg.  Igår inträffade en liten avvikelse från mönstret av förtigande.

Det var när Malena Rydell i Dagens Arena reagerat på Peter Esaiassons aningen mediekritiska artikel på DN Debatt den 14 februari och gav även mig en ”släng av sleven”:

”Många rasistsajter ropade ’äntligen!’ åt Esaiassons artikel. Det är vind i seglen när inte bara de vanliga ledarskribenterna som talar om kaos och flyktingpaus bekräftar dem, utan även en universitetets man.

Rasisten Jan Milld var en av dem som jublade. I slutet av 90-talet lanserade hans förening ’Blågula frågor’ uppropet ’För ett medborgerligt samtal’, som skrevs under av ökända högerextremister och moderata riksdagsmannen Sten Andersson, och handlade om att man inte får säga vad man vill i det här landet.

När Milld nu återpublicerar uppropet på sin blågultblingiga blogg är det slående hur likt det är många av de ledartexter som nu skrivs varje vecka av ’det politiska etablissemanget’ och som handlar om hur åsiktskorridoren hämmar människor att tala.

Nya gränser för vilka grovheter som kan sägas om invandring passeras varje dag, men vad gäller myten om åsiktskorridormartyrerna har inte mycket förändrats sedan ’Kör ut dem’-löpet.”

Sände detta mejl till Malena Rydell:

I polemik mot Peter Esaiassons artikel ”Eliten satte den demokratiska lyhördheten på undantag” nämner du BGF-uppropet ”För ett medborgerligt samtal” från 1999, och skriver:

”När Milld nu återpublicerar uppropet på sin blågultblingiga blogg är det slående hur likt det är många av de ledartexter som nu skrivs varje vecka av ’det politiska etablissemanget’ …”

Kan inte det lika gärna tolkas i omvänd riktning? Dvs att innehållet i detta upprop var helt rimligt, att det borde vara okontroversiellt?

Inte heller du återger något ur uppropets text, men påstår att det ”handlade om att man inte får säga vad man vill i det här landet.”

Därmed  missar du – och därmed även dina läsare – det centrala budskapet med uppropet. Det centrala gäller behovet av dialog – att vi från olika åsiktsriktningar kan mötas och lyssna på varandra. Detta för att fakta och argument ska kunna prövas.

• Sker inte det, då finns risken att den förda politiken går vilse, och att Sverige får onödigtvis stora problem.

• Det handlar också om ett demokratiskt värde i sig, att människor kan känna sig respekterade och lyssnade på.

Din formulering om att vi invandringskritiker egentligen vill säga en massa mer än vad vi får tillfälle till kan ge associationer att vi skulle ha åsikter som inte riktigt tål dagens ljus. ”Nya gränser för vilka grovheter som kan sägas om invandring passeras varje dag,..”

På min blogg får jag säga precis vad jag vill, och det är vad jag gör. Problemet är att dessa åsikter inte når ut i stora massmedia och att det under år och decennier just inte blivit någon offentlig debatt kring dem i Sverige.

Konkret gäller det ståndpunkter som att:

• volymer har betydelse och det finns en gräns för vad Sverige tål

• nuvarande invandring medför ekonomiska kostnader

• den påverkar vår fysiska trygghet

• den är på tok för kravlös

• den rymmer orättvisor – svenskar särbehandlas negativt

• det är skillnad på olika slags invandring – andra européer integreras lättare än afrikaner

• vi har en rätt att reglera invandringen

• denna fråga ska kunna diskuteras sakligt, utan tillgripande av epitet.

• där epitet ändå används måste dess innebörd kunna preciseras.

Som vi skrev i vårt upprop för 16 år sedan:

”Lika litet som meteorologer fördöms när de ger prognoser om dåligt väder, lika litet ska detta drabba medborgare som pekar på problem, och vill diskutera lösningar.”

Man blir inte en ond människa för att man bryr sig om Sveriges framtid.

Eller?

mvh
Jan Milld

---

Mer

Bojkottad dialog

Obesvarad öppenhet

Min politiska resa (fredagsbio)

Tillägg om polischefen

 

Vad kan finnas att tillägga kring nödvändigheten av rikspolischefen Dan Eliassons omedelbara avgång efter texterna från Victoria Wärmler och Merit Wager?

”Till botten med Eliasson” hette min egen text i ämnet nyligen.

---

Här gäller det alltså dödandet av en ung kvinna som arbetade på ett boende i Mölndal för ”ensamkommande flyktingbarn”.

Hon var helt ensam med ”barnen” när det skedde, en natt i januari 2016.

Den nya rikspolischefen visar mer förståelse för förövaren än för offret:

”Man blir naturligtvis förtvivlad å alla inblandades vägnar, naturligtvis den som blir dödad och dennes anhöriga, men också för en enskild ung kille som begår en sån här förskräcklig händelse, vad har den personen varit med om för någonting, vilka omständigheter har den killen växt upp under, vad är det för trauman han bär med sig? Hela den här flyktingkrisen visar ju på hur orättvist livet är i många delar av världen, och vi får hjälpa till och försöka lösa det här efter bästa förmåga.”

Samma ryggmärgsreaktion av bortförklaringar och sjuka sympatier gav även andra s-märkta.

Kommunalrådet i Mölndahl Marie Östh Karlsson:

”Det är tråkigt och traumatiskt för alla, speciellt för familjen, men också för arbetskamraterna naturligtvis. Sen kan jag inte låta bli att låta tanken gå till mannen som gjort dådet, det är också en människa bakom.”

Parti-”ledaren” själv, Stefan Löfven. Folkbladet:

”Till skillnad från vad som hände efter att en mor och son knivmördades på IKEA ifjol av en invandrare som fått avslag på sin asylansökan, åkte Löfven nu direkt till mordplatsen. Han fördömde mordet men var snabb att påtala att ‘många av de som kommer till Sverige har traumatiska upplevelser och erfarenheter och det finns inga enkla svar på hur detta ska hanteras.’ 

Anser han därmed att vi tvingas vänja oss vid dessa vidriga illdåd? Menar han att det p g a det massiva inflödet av traumatiserade migranter vi haft bara under 2015 är omöjligt att undvika denna typ av våldsbrott? ”

Också här finns ett filminslag:

Utmaningar – Inga Enkla Lösningar – Utredningar – Resurser – Bemanning – Kompetens – Samarbete…

---

Dan Eliasson uttrycker alltså intresse för förövarens bakgrund.

Där kan jag bara instämma:

– Hur blev han sådan?

– Hur många fler sådana personer finns det nu i Sverige?

Hittills har vi inte fått veta mycket om förövaren – varken namn, ålder eller nationalitet.

Är det massmedia som återigen tiger, eller är det jag som har missat något?

Hursomhelst skulle jag önska att sådana uppgifter både tas fram och görs offentliga.

Nu har framkommit att han är  somalier och heter Youssaf Kaliif Nuur:

---

INTRESSANT att få veta vore också motiv och förklaringar till knivdödandet:

• var det dråp eller mord?

• hade pojken/mannen tidigare begått andra våldsdåd?

• vilken var hans verkliga ålder, hade han ljugit om den?

• hade han ”tafsat” på den unga kvinnan före dådet?

• var han ensam förövare, eller hade han medhjälpare?

DESSUTOM vore intressant att få veta mer om offret.

Vad vi redan vet är att hon heter Alexandra Mezher och var 22 år. Hon kom från Libanon och var kristen.

Detta senare kan ju väcka en fråga om motiv till dådet. Var förövaren muslim och hade ett motiv i Alexandras kristna bakgrund? Var det ett hatbrott med religiösa förtecken? Även om sådant tonas ned av polisen – se kod 291 – så är det tydligen vanligt förekommande att vissa muslimska asylanter trakasserar kristna på boende i Sverige.

---

Eller var dådet uttryck för en kvinnofientlighet?

Senaste fredagsbion:

Som invandringskritiker är vi också observanta på den växande svenskfientligheten, där många ”antirasister” med utländsk bakgrund ser vit hudfärg som någonting problematiskt och skuldbelastande. Granskning Sverige gjorde ett nytt inslag:

Mot den bakgrunden blir nu ett moment allt tydligare: offren för massinvandringen och mångkulturen är inte bara etniska svenskar.

Även människor med utländsk bakgrund drabbas. På det är Alexandra Mezher ett exempel.

Ett annat exempel – också från januari 2016 – är mordet på 15-årige Arminas Pileckas, med bakgrund i Litauen. Förövaren var en 14-årig pojke från Syrien och även här gällde det ett knivmord. Dådet skedde på en skola i skånska Broby.

Både Alexandra och Arminas var enligt uppgift mycket skötsamma ungdomar, uppskattade i sin omgivning.

När det svenska samhället i snabb takt nedmonteras, då blir vi många som drabbas.

Vi behöver nu förena oss i en gemensam motståndskamp!

Ett näraliggande krav blir att ett nyval utlyses och att rikspolischefen byts ut.

---

Låt mig avslutningsvis återge vad Karl-Olov Arnstberg pläderar för:

1.    Sluta importera muslimer. Bara sluta!

2.    Familjepolitiken måste superprioriteras och inriktas på att få svenska kvinnor att föda fler barn.

3.    Död åt den extrema svenska individualismen! Ensam är inte stark.

4.    Sluta mobba vita män, det är de som är bäst på att bygga den samhällstyp som de flesta vill leva i.

5.    Feminister, byt kurs! Med nuvarande ideal blir inte tillräckligt många barn gjorda.

6.    Sluta hjälpa världen. Hjälp istället Sverige. Importera kristna och buddhister, undvik minoriteter, eftersom de prioriterar diasporiska gemenskaper.

7.    Bryt med EU och bejaka nationen och patriotismen. Ett folk måste vara stolt över sig själva och sitt land.

8.    Sänk skatten och förhindra brain drain. Höga skatter och krympande välfärd är en katastrofal combo. Om inte Sverige klarar att behålla sin kreativa kompetens är det tack och adjö till välståndet.

9.    Sluta med den postmoderna minoritetspolitiken. Det är majoritetens intressen som ska bejakas (kallas demokrati).

10.    Rösta aldrig på politiker som sätter internationella intressen framför det egna folkets.

---

 

PS 1

Till bilden hör att regeringen – efter att migrant-tsunamin brakat igång på sensommaren 2015 – gömde sig bakom polisen. Stefan Löfven hävdade att det rörde sig om en ”polisiär fråga”. Det lämnades således över till en myndighet – i praktiken Dan Eliasson – att avgöra när det kunde vara dags att försöka bromsa invasionen.

Månaderna gick utan att Eliasson bedömde detta som nödvändigt. Allt var under kontroll.

När det nu gått så till den grad åt helvete, då är det framförallt Dan Eliassons ”förtjänst”.

Polischefens principiella syn på gränskontroller framgår tre minuter in i denna film:

 

---

 PS 2

Finns det ett samband mellan lönenivåer och kompetens?

Fallet Eliasson tyder på att ett sådant samband kan finnas. Men det sambandet går i omvänd riktning än avsett: ju fetare förmåner, desto större olämplighet för uppdraget!

Dan Eliasson har tidigare avverkat bl.a. Migverket och Försäkringskassan – med förödande resultat.

---

PS 3

Eller är det som Mikael Styrman skriver på sin blogg?

Är det i själva verket fråga om något helt annat än vad polisen presenterat?

Är polismakten nu så korrupt, att det ljugs grovt för svenska folket?

Mikael Styrman hävdar att mordet  var uppföljningen av en gruppvåldtäkt.

Bakom dådet fanns även andra än den utpekade somaliern (alternativt att han bara fick ta på sig gärningen).

---

PS 4

Fråga om riskpolischefen:

---

Kommentar på Folkbladet:

”Är det inte märkligt hur nepotismen styr när vi tillsätter högre chefer inom statsförvaltningen?

På generaldirektörsnivå idag är det bara Överbefälhavaren som har en utbildning och bakgrund som gör honom lämplig för befattningen, och på rak arm kommer jag bara på några enskilda fall under de senaste 50 åren i övriga verk: Inga-Britt Ahlénius och Carl Persson.

När man tillsätter polischef i Los Angeles, som väl får anses vara av samma dignitet som rikspolischef i Sverige, tillsätts befattningen bland dem som sökt den, inte som i Sverige en direktutnämning av någon i nomenklaturan som behöver ett jobb för att han gjort sig omöjlig på sitt gamla. Därtill krävs högre ämbetsmannaexamen och polisiär erfarenhet.

Kanske något för Sverige att ta efter? Eller är institutionaliserad svågerpolitik en del av den statsbärande ideologin?”

---

Mer

http://www.friatider.se/rikspolischefen-mmar-f-r-knivm-rdaren-vad-r-det-f-r-trauma-han-b-r-med-sig

https://asylkaos.wordpress.com/2016/01/27/nu-kraks-vi-pa-dan-eliasson/

http://mikaelstyrman.blogspot.se/2016/01/brattom-till-molndal-for-att-morklagga.html

http://www.friatider.se/f-r-ldrarna-arminas-m-rdades-f-r-att-han-skyddade-svensk-flicka-fr-n-invandrare

http://anthropocene.live/2016/01/27/inbordeskrig/

http://www.friatider.se/slipper-helt-straff-f-r-kallblodiga-skolmordet

http://www.dailymail.co.uk/news/article-3419094/Who-knows-horrors-Police-chief-sparks-anger-sympathising-Somali-boy-stabbed-refugee-worker.html

http://www.friatider.se/m-rdade-alexandras-mamma-vi-flydde-till-sverige-f-r-att-landet-var-tryggt-men-det-r-det-inte-l-ngre

https://peterharold.wordpress.com/2016/01/28/mordade-alexandra-mehzer-visste-att-klienterna-ljuger-om-sin-alder/

http://wärmler.se/bisarr-svensk-tyck-synd-om-kultur/

http://jeanders-bilder.blogspot.se

http://www.svd.se/ett-bottenlost-svek/av/tove-lifvendahl

http://www.svd.se/svd-avslojar-tusentals-incidenter-i-polisens-flyktingkod/om/svenskt-flyktingmottagande

http://tobbesmedieblogg.blogspot.se/2016/01/nar-staten-kapitulerar.html

http://www.nyatider.nu/nya-tider-pa-plats-de-bevakar-kalmars-gator/

Svenskarnas land

Här finns två bollar att hålla i luften samtidigt:

A. Etniska svenskar

Bland människor finns olika etniciteter, även bortsett från geografi och juridik.

Vi som har våra anfäder från Sverige, själva är uppväxta bland svenskar, talar svenska och bär på en viss kultur, övervägande har ett visst utseende osv – vi kan betraktas som svenskar i etnisk bemärkelse.

Vi är etniska svenskar.

Vi finns som ett folk – på samma sätt som det finns en mängd andra folk i världen.

B. Andra svenskar

Alla svenska medborgare och boende i Sverige är inte etniska svenskar. Många är födda utomlands, har sina rötter i andra länder och bär därmed på även en annan identitet än den svenska.

Så kommer det realistiskt sett att förbli för den som kommit till Sverige i vuxen ålder, men det behöver inte utgöra ett problem. Viktigt är dock att invandrares barn blir svenskar, att där sker en assimilering.

---

Det ligger ingenting nedvärderande i konstaterandet av det faktum att alla svenska medborgare inte är etniska svenskar. Eller annorlunda uttryckt: att etniska svenskar existerar.

Det viktiga är att ingen diskriminering ska förekomma, att både skyldigheter och rättigheter gäller  för såväl etniska svenskar som för andra svenskar.

Våra intressen sammanfaller. När Sverige nu har allvarliga problem, när vårt samhälle hotas av kollaps, då drabbar det alla svenskar.

Bland dem som gör sig bemärkta i den ekonomiskt-politiska debatten och reagerar mot galenskaperna återfinns också många begåvade invandrare.

Vi behövs nu alla i detta försvar, i denna kamp för överlevnad i Sverige!

---

---

Mer

Svensk kultur

Svensk heder

Hjälp hemlösa svenskar!

Söder gjorde fel

Småfolkets parti

Sverige är svenskarnas land!