• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Ville inte se dom…

hatmontage

Mer finns att säga om SD-ordförande Jimmie Åkessons sjukskrivning  än vad jag fick med i det förra blogginlägget.


Vad som framförallt slår mig är hur Jimmie Åkesson genom sin handlingslinje gjorde sig SÅRBAR.

Man skulle kunna säga, att han brände ljuset i bägge ändar.

ljus

Kännetecknande för Sverigedemokraternas linje under Åkesson har ju varit långtgående försök till anpassning, i en satsning på att s.a.s. bli ”accepterat i de fina salongerna”. Eller ”legitimerade”, som det heter på pk-itiska.

De politiskt korrekta utgår ifrån att de själva representerar ett självklart nav av normalitet och att det hos dem ligger att avgöra huruvida en åsiktsströmning ska respekteras eller inte.

I en strävan att uppnå denna acceptans införde SD:s partiledning en ”nolltolerans mot rasism”, varigenom Sverigedemokraterna i praktiken anslöt sig till Expos politiska ansats av etiketteringar och beröringsskräck.

Som konsekvens av nolltoleransen har ett ganska stort antal partimedlemmar blivit uteslutna och medlemmar i allmänhet har fått lära sig att ligga lågt med egna tankar och åsikter.

Ett annat moment var utslätning av det politiska budskapet och undanstoppandet av skarpa krav kring invandring, som i 33-punktsmanifestet från 2005.

goda

SD har okritiskt anslutit sig till politikens övergripande krav på att vara god. I själva verket är ju resurserna begränsade och prioriteringar måste alltid ske. Ett parti som SD borde entydigt ta ställning för svenskars intressen, men så skedde inte.

Denna återhållsamhet hade Sverigedemokraterna dock ingenting för. Partiet släpptes ändå inte in i ”stugvärmen”, blev aldrig betraktat som  ”rumsrent”.

Inget kunde beveka vare sig gatuvänstern, andra riksdagspartier eller mediafolket.  Vad SD-företrädare än sade eller gjorde så mötte de en kompakt mur av oförståelse och ovilja, för att inte säga öppet hat.


 kungen

Från våldsromantiker och kriminella  till nobelfestarrangörer, biskopar,  riksdagens talman och kungen var man överens: Sverigedemokraterna utgjorde en inkarnation av ondska och förtjänar att behandlas därefter. Man ville s.a.s. ”inte ta i SD ens med tång”.

tang

Det blev i längden allt svårare för Jimmie Åkesson att hålla allting ifrån sig.  Till sist blev det bara för mycket.


Slående är också INTENSITETEN i hatet mot SD och Jimmie Åkesson – en intensitet som inte visade tecken på att avtaga med tiden, snarare tvärtom.

Även om man i de fina salongerna alltså inte vill ta i Jimmie Åkesson med tång så fanns det rappare som inte var främmande för att göra just detta. Sebbe Staxx hade därvid skrivit på webben om sina visioner.

sebbes

Tillsammans med  en annan artist, Timbuktu, hade han musicerat om att ”dunka Jimmie gul och blå, hissa i en flaggstång”.

SD protesterade och saken prövades av Justitiekanslern, som inte fann att texten skulle strida mot lagen. Klartecken från JK, alltså.

I Kärrtorp i december 2013 sjöng en annan artist om att ge sig på sd-företrädare:

”… du vet hur det går för dom

Som kommer hit och låter som Jimmie Åkesson

Dom som skiter i blatten, vill ha svinen vid makten

Så gå och slipa kniven och skicka grisen till slakten

Arrangemanget legitimerades, så att säga, genom närvaron av både riksdagens talman Westerberg och den blivande statsministern, s-ledare Löfven.

Tre år tidigare hade sverigedemokrater tillsammans med andra nyvalda riksdagsledamöter fått lyssna till en utläggning av biskop Eva Brunne i Storkyrkan, där hon uttryckte sympati för stenkastarvänstern. (om stenkastare, se 10 min. in i denna film)

hetseb

Kyrkan har senare också tagit ställning mot SD genom klockringningar i samband med torgmöten.

Ur facket har många sverigedemokrater blivit uteslutna pga sin partitillhörighet. Yrkesförbud har också förekommit, som i fallet med läraren Richard Jomshof, på sin tid applåderat av dåvarande demokratiminister Mona Sahlin.

Otaliga är de fall där sverigedemokrater utsatts för misshandel eller fått egendom, som t ex bilar, vandaliserade.

Massmedia har här snarast spelat en hetsande och pådrivande roll, genom exempelvis malandet om den påstådda ”järnrörskandalen”. En händelse som successivt byggts på och fått växa, som är klassiskt när det gäller ryktesspridning.

I hetsen här deltar inte minst några föregivna ”komiker”, som i praktiken är mest bara olustiga.

japerson


Vilket leder in på ett tredje moment: HYCKLERIET och alla inkonsekvenserna.

De politiskt korrekta anklagar sd:are och andra invandringskritiker för att representera ett ”hat”, samtidigt som de alltså utsätter sverigedemokrater för vad jag här redovisat.

• Det anmärkningsvärda är väl tvärtom att sd:are förmått svara på all denna förföljelse med ett sådant lugn, sådant saktmod och sådan tålighet.

• De politiskt korrekta driver på för ökad invandring – när redan den hittillsvarande invandringen skapat stora problem.

• De talar om ”integration” – samtidigt som de närmast uppmuntrar invandrare till att axla en offerroll och göra sig till kravmaskiner.

• Ett av deras honnörsord är ”tolerans” – samtidigt som de bedriver en politik i rakt motsatt riktning.

• Inte heller får det finnas ”vi och dom” – vilket inte hindrar dem från ett slentrianmässigt mobbande av medborgare som reser invändningar.

Tidigare hade vänstern ”arbetaren” som hjälte, nu har man nya hjältar och arbetaren placeras i skamvrån, för att ha fel kön, hudfärg och sexuell läggning.

Här kan också smyga sig in ett klassförakt, som i fallet Bunkeflostrand 2001,  då en boende gjorde fel ordval, vilket triggade s-politiker att fixa ett åtal (senare dom med bötesstraff).


intesedem

Socialdemokratiska företrädare idag är inte annorlunda.

Om detta flockbeteende, denna sjuka normalitet, vittnade vår nya finansminister –  Magdalena Andersson  i ett framträdande i TV-programmet ”Skavlan” den 17/10.

Hon hade tidigare utfört ett litet ”hjältedåd” genom att från sitt kontor dra för gardiner, så att hon slapp se sverigedemokrater en bit bort. Hon ville inte se dom.

Applåderna från Skavlans studiopublik lät inte vänta på sig.

Så här uttalade sig Magdalena Andersson för Skavlan om SD:are:

”…står för det som jag har svårt att förstå, att man gör en väldigt förenklad analys av världen, att det finns några som är goda och några som är onda, det finns vi och dom, och det är dom, några andra,  som har skapat alla problem i landet. Det är en väldigt förenklad bild. Och just det här att försöka stöta bort några, det är dom, det är deras fel, det tycker jag är helt fel sätt att arbeta.” 

Ett uttalande som det anstår en minister i vår nya Kalle-Anka-regering, kantänka.

ankan

Den som här röjer fördomar och en förenklad – för att inte säga helt galen – bild är ju ministern själv.

• För det första har varken SD eller andra invandringskritiker hävdat att alla problem beror på invandringen. (många problem gör det, och skolans problem kan inte tacklas utan att man ser elefanten i rummet, men här finns även andra orsaker.)

• För det andra är det politiker som beslutat om den förda invandringspolitiken – och kommer att göra det även fortsättningsvis. Hos dem ligger ansvaret.

Inte minst finansministern…

asylnorden


Det var LO som i slutet av 60-talet spelade en pådrivande roll för att arbetskraftsinvandringen till Sverige skulle bli bättre reglerad.

Och det var en s-regering som i slutet av 80-talet drev igenom en bättre reglering av asylinvandringen. Varför inte nu sikta till ett nytt luciabeslut?

mllucia


Läs mer

Sviddelutterna