• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Inte bara Jimmie

jafamilj

”…så mycket annat runtomkring som stulit energi och tärt både fysiskt och, inte minst, psykiskt. Våra motståndares ihärdiga försök…, mediernas många gånger vedervärdiga kampanjjournalistik …. I min situation försöker man skaka av sig allt det där – okvädningsorden, hoten, avskyn. Man intalar sig själv att inte ta det personligt, att låta det rinna av. …men i själva verket sätter det djupa spår. ”

”Nu när valet är över har jag getts möjlighet att landa och känna efter. Det känns inte riktigt så bra som det borde göra efter en sådan succé. Tvärtom, jag mår dåligt. Människor i min omgivning har noterat det sedan länge, sagt det till mig, ..”

”Med lite distans och bättre insikt förstår jag nu att jag har två val. Antingen kör jag på som vanligt, med stor risk för att gå sönder på riktigt inom en inte alltför avlägsen framtid, eller så försöker jag gå till botten med mig själv, städa upp mitt inre …”

Som Jimmie Åkesson vittnar om i sitt öppna brev kan det offentliga engagemanget som invandringskritiker betinga högt pris på ett personligt plan, det sliter mentalt.

Som ordförande för Sverigedemokraterna har påfrestningarna på Jimmie blivit exceptionella, men vi är nog många som kan känna igen oss, som också tvingats uppleva hur engagemanget har kostat i psykiskt välbefinnande.


dialogbok

För att här börja med min egen erfarenhet så rymde titeln till boken DIALOG OM INVANDRINGEN – dokumentation av ett försök” – utgiven år 2002 – en portion bitterhet:

jag ville där visa hur ett ihärdigt och ärligt arbete för att få en saklig diskussion i frågan hade misslyckats genom ett orimligt negativt – konsekvent negativt – bemötande.

Själva bokskrivandet hjälpte mig sannolikt att komma över en del, men visst speglade boken en både besvikelse och förundran – över såväl att motståndet varit så kompakt som att det kunnat rymma så mycket av grova ojustheter.


bssbok

Slående var likheterna med en annan bok, 12 år tidigare – skriven efter likartade erfarenheter, i ungefär samma sinnesstämning och även den ämnad som ett avslut.

Det var ”BSS – ett försök att väcka debatt”, skriven av Leif Ericsson. Denne hade varit aktiv invandringskritiker redan i slutet av 1970-talet, då under namnet Leif Zeilon. Han medverkade 1979 till bildandet av organisationen BSS – Bevara Sverige Svenskt.

Det BSS-program som antogs 1983 var inte kategoriskt negativt till all invandring.  Vad BSS ställde sig kritiskt till var

• massinvandring

• invandring från främmande kulturer och 

• invandring av personer inget kunde tillföra svensk arbetsmarknad.

Vid den tidpunkten hade Leif Zeilon hunnit utsättas för ett mediadrev som gjorde att han avskedades som datatekniker på BPA. Detsamma drabbade även två andra ledande BSS-are: Jerker Magnusson avskedades som vårdare på allmänna häktet och Sven Davidsson som ingenjör på Atlas Copco.

Leif fick sedan sparken från ytterligare flera arbeten.  1988 fann han för gott att byta efternamn, till Ericsson.

bssforst

Leif Ericsson spelade en viktig roll vid grundandet av Sverigedemokraterna 1988. Han var programskrivare och en av partiets två talespersoner direkt efter partibildningen. År 1993 begärde han sitt utträde ur SD. Förföljelserna hade drabbat både privatliv, hälsa och arbetsliv – det blev för tungt att fortsätta.


sjobosoo

En annan person som fick känna av mediadrev och repressalier var centerpolitikern  Sven-Olle Olsson i Sjöbo, genom folkomröstningen om flyktingmottagning där 1988.

”Den ofrivillige invandringskritikern”, skulle man möjligen kunna benämna Sven Olle-Olsson. Det var nämligen (S) och (FP) i Sjöbo som drev fram en folkomröstning om flyktingmottagning, efter att inte ha accepterat ett nej från kommunfullmäktige två gånger. Sven-Olle och de som tyckte som han drev sedan sin linje i omröstningskampanjen, och segrade med stor majoritet – till etablissemangets stora förtret i Stockholm.

I samband med omröstningen spreds skriften ”Sjöbo – ett demokratiskt föredöme”. Det faktum att Sjöbocentern gillat argumenteringen där och att en av författarna var medlem i Nysvenska rörelsen blev den förevändning som riksledningen i Centern behövde: Sven-Olle Olsson uteslöts ur sitt parti.


evab

Nästa invandringskritiska profil är läkaren och moderaten Eva Bergqvist i Västmanland. Också hon kan kanske klassas som en ”ofrivillig invandringskritiker”.

Genom att en flyktingförläggning etablerades tvärs över gatan till hennes hus fick hon en plötslig och brutal insikt om sakernas tillstånd. Eva Bergqvist sammanfattade år 1990 sina erfarenheter i skriften ”Granne med SIV”. En proffstyckare som Gunnar Fredriksson på Aftonbladet förfasade sig: ”Värst är hjärtlösheten…”

Med sitt partipolitiska bagage blev det naturligt för Eva Bergqvist att agera opinionsbildande också i övrigt. Hon startade 1992 tidskriften FIIN – Fri Information om Invandringen. Denna utgav hon fram till sin död år 2003. Innan dess hade även hon hunnit bli utesluten ur sitt parti, i detta fall alltså (M).


SONY DSC

I början av 90-talet gjorde även Ingrid Björkman avtryck i debatten om invandringspolitik. Hon lyckades få in flera debattartiklar i våra stora dagstidningar.  Tillsammans med Åke Wedin och Jan Elfverson gav hon också ett par böcker som pläderade utbildnings- och återvandringsprogram med en koppling mellan flyktingpolitik och u-landsbistånd.

Detta uppmärksammades av Expo, varpå våren 1996 följde uthängningar i Expressen med krigsrubriker och förbrytarporträtt.

ansikten


Till invandringskritiker som uteslutits ur sina partier hör även Kenneth Sandberg, handläggare på Migrationsverket. Han blev 1992 utesluten ur Vänsterpartiet.

1997 fanns han med i den då bildade organisationen Folkviljan och Massinvandringen. Detta resulterade i att hans anställning på Migverket (då SIV, Statens Invandrarverk) blev ifrågasatt. Det slutade med att han måste lämna sin tjänst där.

ks


 

Sedan har vi Ian Wachtmeister. Efter Ny Demokrati försökte han sig på en ny partibildning – ”Det nya partiet” (d) – som var kritisk till ett mångkulturellt samhälle.

I valrörelsen 1998 hade Wachtmeister tänkt sig deltaga genom att resa runt i hela Sverige för att hålla torgmöten. Denna tänkta kampanj trasades effektivt sönder, genom både talkörer och åverkan på hans utrustning.

otorgmote


lagomny

Blågula frågors första nummer utkom 1994, som en uppföljning av boken ”Lagom är bäst!” Föreningen Blågula frågor tillkom året därpå, 1995.

Samma år utkom det första numret av tidskriften Expo, med Tobias Hübinette som en drivande kraft. Expo uppmärksammade genast BGF, vilket snart genererade två mediedrev.

• På försommaren 1995 hade Björn Häger på Dagens Eko ett inslag om Anders Sundholm, utifrån att han var både ordförande i BGF, satt som nämndeman i Svea Hovrätt och var medlem i Miljöpartiet.  Via ett TT-telegram fortplantades detta till tidningsrubriker över hela Sverige om ”den främlingsfientlige nämndemannen”. (Slutade detta med att Sundholm blev utesluten ur Miljöpartiet? Rätt gissat…)

• Sensommardrevet började med en artikel på Aftonbladets kultursida, sedan toppnyhet i Radio Stockholm, krönt med inslag i regional-TV. Scoopet var att Anders Carlberg i en s-tidning  recenserat ”Lagom är bäst!”.

Året därpå iscensattes vad som alltmer framstår som en false-flag-operationExpo nr 3/96 gick efter påstådda attentat ut som gratisbilaga till en miljon kvällstidningsläsare.

stop

Anders och jag hade just inte lyckats få in några debattartiklar.

När vi fick vara med i media var det som ”troll”, för hjältemodiga journalister att ”dra fram i ljuset”.

bgfansikten


Utgångspunkten för BGF hade varit att det bemötande som drabbat invandringskritiker före oss, åtminstone till någon del, kunnat bottna i dessa kritikers egen bakgrund och/eller agerande.

Med vår vänsterbakgrund och exemplariskt demokratiska hållning skulle vi kunna bidraga till en öppning. Det var vår arbetshypotes.

tummenupp

Detta visade sig inte stämma.

Vi möttes på samma sätt som tidigare andra, redan inom ett år.  Alla, utan undantag, som förespråkar en restriktiv invandringspolitik drabbas av detta bemötande, möter denna mur av fientlighet.

Problemet är alltså varken ”främlingsrädsla”, ”rasism” eller några andra påstådda tillkortakommanden hos oss kritiker. Så har det aldrig varit.

”Problemet” är att vi reser invändningar, förespråkar en annan handlingslinje.

krossa

Makthavarna vill inte lämna något som helst utrymme för ifrågasättande av den förda politiken.

• S-ordförande Ingvar Carlsson talade 1996 om att ”Sverigedemokraterna måste stoppas till varje pris,

• s-minister Pierre Schori talade 1997 i riksdagen om att vi kritiker ska ”kriminaliseras och jagas 

• dagens extremismutredare Mona Sahlin skrev hösten 2000 i Expressen om hur kritiker skulle ”krossas”.

Det verkar nu som att både sahlinskan och de andra menar precis vad de har sagt.

sdhatet

hatmontage

 


 

PS

Boken ”Dialog om invandringen?” var tänkt som ett avslut för min del, men så blev det ju inte. En orsak till detta låg i internet och möjligheterna där till spridning av filmer.

År 2002 började jag också engagera mig för Sverigedemokraterna. Först genom BGF:s signalkampanj och min riksdagskandidering för SD, sedan genom att jag blev partimedlem,  invaldes in i PS och utsågs till partisekreterare.

Efter att jag lämnat SD 2005 utgav jag ihop med Björn Hammarbäck  SVIC-tidningarna för utdelning till kollektivtrafikresenärer. Senare följde tabloiderna för hushållsutdelning.

Däremellan kom vitboken.

vitbok


Läs mer

BGF-HISTORIK

DIALOG OM INVANDRINGEN

SD-grundkursen

SD:s dubbla funktion

Ville inte se dom


Film