Finns det samariter på Södermalm?

”På senare år har städer globalt utvecklats till egna universum med en egen dynamik och kultur med mer liberala och individuella värderingar och tankesätt. Det gör att Södermalm i dag har mer gemensamt med Belleville i Paris än med Avesta i Dalarna.”

Så uttalar sig Marie Demker i Södermalmsnytt.

Hon är professor i statsvetenskap, som hon bör väl veta.

Uttalar sig gör även journalisten Henrik Arnstad:

”…tycker jag att vi ska vara ytterst stolta över den hatbild som tecknats av Södermalm. Vi har blivit kontroversiella och suspekta för att vi står upp för antirasism, medmänsklighet och demokrati,..”

Henrik Arnstad har tidigare utmärkt sig genom sina angrepp på Norge. Nyligen mådde han tydligen, efter ett besök i vårt västra grannland, påtagligt illa.

Vilket påminner mig om det angrepp på vårt södra grannland som Miljöpartiets Maria Wetterstrand en gång levererade från riksdagens talarstol. Hennes avhyvling av Danmark och danskarna var inte nådig!

Apropå Miljöpartiet så har de nu givit efter i regeringsförhandlingarna med Stefan Löfvén. De går med på att satsa ett antal miljarder på nya JAS-plan och ubåtar, i utbyte mot att få igenom ett krav som för dem är viktigare.

Hur många miljarder kronor som denna militära satsning kommer att kosta har jag inga uppgifter om, men klart är att även det som Miljöpartiet får igenom kommer att kosta Sverige en hel del.

Socialdemokraterna ansluter sig ju till den överenskommelse om fortsatt massinvandring som Miljöpartiet har med Alliansen. S släpper därmed kravet att hänsyn ska tas till arbetsmarknaden innan arbetskraftsinvandring godkänns.

Här handlar det alltså inte om den fria rörligheten inom EU – och inte heller om invandring av kvalificerad och efterfrågad arbetskraft från andra världsdelar.

Fredrik Reinfeldt har tidigare svarat i DN om denna vad jag kallar ”poänginvandring”, där svenska intressen är totalt frånvarande:

”– 39 procent av alla icke EU-medborgare som i år fått uppehållstillstånd för arbete ska utföra jobb som inte kräver någon särskild utbildning. Varför får 539 icke EU-medborgare uppehållstillstånd för att komma hit och städa när arbetslösheten redan är så hög?

”Det finns andra länder som har poängsystem för vem som får arbetskraftsinvandra och som kräver höga utbildningar. Jag tycker att det finns en poäng med att vi gör det möjligt för människor från väsentligt fattigare förhållanden att få ett jobb i ett högutvecklat land.”

En politik som flera av Reinfeldts ministrar varit ”stolta” över.

---

Då är vi tillbaka på Södermalm och Henrik Arnstads stolta proklamation om att man där ”står upp för antirasism, medmänsklighet och demokrati”.

Det slår mig här att jag själv har bott på just Södermalm, på inte mindre än fyra olika adresser. Men det var på 1970-talet. Som det sägs i Södermalmsnytt: ”På 30 år har Södermalm förvandlats till en ankdamm för medieeliten där man lever och frodas med pr-konsulter, journalister och reklamare.”

En Johan Croneman höll med Arnstad:

”Det är viktigt mitt i baktalandet att understryka att Söder är en stadsdel i innerstan där det är högt i tak och där vi tar ett betydligt större socialt ansvar för utsatta än andra stadsdelar i Stockholm. Jag är jävligt glad att SD bara får fyra procent av rösterna här.”

---

De får dock svar från Johan Westerholm på webbsidan  Ledarsidorna.se:

”Jag skulle nog vilja pressa dessa herrar något litet genom att vi kommer överens om att vi genomför ett experiment under nästa mandatperiod. Vi låter Södermalm ta emot lika många flyktingar i relativa tal som Ställdalen, som med 500 invånare tog emot 230 i Anläggningsboenden 2012 … I Ställdalen erhöll Sverigedemokraterna 35 procent,… 

På Södermalm erhöll Sverigedemokraterna mellan 5 och 10 procent beroende på valkrets men tog under förra mandatperioden inte emot en enda nyanländ flykting. Så låt oss, hr Croneman och Arnstad, göra ett experiment då ni är tämligen säkra på er sak – att ni har en hög skyddsnivå mot rasism och att ni är bra på att ta ert sociala ansvar. Vi ser till att Södermalm tilldelas lika många flyktingar som Blinkarp tagit emot i relativa tal. Södermalm ställer under nästa år och varje år fram till valet 2018 upp med att ta emot 35 000 nyanlända asylsökande i anläggningsboenden. Per år. Inte totalt. Per år.”

Sedan avvaktar vi resultatet av valet 2018, fortsätter Johan Westerholm, och så får vi se:

”Har ni rätt i era teser, att ni är socialt ansvarstagande och kan stå emot SD bättre än andra så vinner ni min djupaste, och sannolikt hela svenska folkets, respekt samtidigt som ni i relativa tal har burit en lika tung börda som många små och mellanstora städer gjort de senaste åren. 

Får detta lilla experiment däremot ett annat utfall, eller att ni tycker det är en onödig idé alternativt börjar skruva på er och påstå att det inte finns bostäder (som annars går lätt att ordna genom att slå upp byggfuttar i Tanto och Vita bergen), så förväntar jag mig faktiskt att ni bägge försvinner från debatten för evig tid.”

---

PS

Mer om samariter och människor med stora hjärtan: Julbrev till ärkebiskopen Hammar!

• EN SAK  är ju om någon hjälper eller skänker av egen fri vilja – en annan sak om andra fattar dessa beslut, människor som själva inget behöver offra.

• EN SAK  är om den som får hjälp vill ge något gott tillbaka – en annan sak om vederbörande ”tackar” genom ogärningar.

Några citat ur julbrevet, denna suveräna text av signaturen ”Räknenissen”:

”KG, den protestantiska kyrkan har kanske inte pratat om de sju dödssynderna på samma sätt som den katolska kyrkan har gjort. Men att högmod är en av dödsynderna känner du som kristen säkert till. Högmod kan också vara att berusa sig av sin egen godhet utan att bekymra sig om konsekvenserna för andra, att förakta andras insatser och att föreskriva vad andra människor ska göra.

Jesus talar om detta i några verser som du möjligen inte tar upp så ofta i dina predikningar. Jesus talar om dessa som vill göra goda gärningar för att bli sedda av människorna, och samtidigt binder ihop tunga bördor och lägger dem på människornas skuldror, men inte själv vill vara med och bära:

Markus 12:38. Och han undervisade dem och sade till dem:

’Tagen eder tillvara för de skriftlärde, som gärna gå omkring i fotsida kläder och gärna vilja bliva hälsade på torgen

39. och gärna sitta främst i synagogorna och på de främsta platserna vid gästabuden ­

40. detta under det att de utsuga änkors hus, medan de för syns skull hålla långa böner. De skola få en dess hårdare dom.”

41. Och han satte sig mitt emot offerkistorna och såg, huru folket lade ner penningar i offerkistorna. Och många rika lade dit mycket.

42. Men en fattig änka kom och lade ner två skärvar, det är ett öre.

43. Då kallade han sina lärjungar till sig och sade till dem: ”Sannerligen säger jag eder: Denna fattiga änka lade dit mer än alla de andra, som lade något i offerkistorna.

44. Ty dessa lade alla dit av sitt överflöd, men hon lade dit av sitt armod allt vad hon hade, så mycket som fanns i hennes ägo.”

Matteus säger om samma sak:

23:1 Därefter talade Jesus till folket, och till sina lärjungar

2 och sade ”På Moses’ stol hava de skriftlärde och fariséerna satt sig.

3. Därför, allt vad de säga eder, det skolen I göra och hålla, men efter deras gärningar skolen I icke göra; ty de säga, men göra icke.

4. De binda ihop tunga bördor och lägga dem på människornas skuldror; men själva vilja de icke röra ett finger för att flytta dem.

5. Och alla sina gärningar göra de för att bli sedda av människorna. De göra sina böneremsor breda och hörntofsarna på sina mantlar stora.

6. De vilja gärna hava de främsta platserna vid gästabuden och sitta främst i synagogorna.

7. och vilja gärna bliva hälsade på torgen och av människorna kallas ”rabbi”.

Jesus ser alltså änkans skärv. Han ser det goda hjärta med vilket hon ger den, och han ser vilken uppoffring skärven innebär för henne.

Men det gör faktiskt inte du, KG. Du ser inte änkans skärv. Du berömmer aldrig svenska folket för de enorma resurser de avstår för att ge invandrarna ett gott liv. Du bara kräver att de ska ge mer.”

”Jesus ser ju hyckleriet hos de som utåt vill skylta med sin stora förträfflighet, men i själva verket inte gör några kännbara uppoffringar.” 

 

---

 

Läs mer

http://toklandet.wordpress.com/2014/09/28/arnstad-ar-helt-fantastisk-egentligen/

https://janmilld.wordpress.com/2011/12/10/rapport-fran-ett-darhus/

https://janmilld.wordpress.com/2013/12/30/vandpunkter/

https://janmilld.wordpress.com/2014/09/01/demokrati-under-attack/

https://janmilld.wordpress.com/2014/07/07/korsfastelser/

SVERIGE BEHÖVER HJÄLP!

Julia Caesars nya bok

Vi som är födda på 1940-talet växte ju upp i ett radikalt annorlunda samhälle än det vi nu har i Sverige.

Flera förändringar har varit till det bättre, men andra har inte varit det.  Även försämringar måste kanske accepteras, där de är ofrånkomliga eller då något positivt uppnås i utbyte.

En annan sak är sådana försämringar som är politiskt skapade och i grunden onödiga. Detta gäller kanske framförallt massinvandringen och mångkulturen, med alla sina negativa följdverkningar.

Ett projekt som drivs på av fundamentalister som blivit alltmer fanatiska och nu tappat all verklighetskontakt. En höjdpunkt/lågvattenmärke var Fredrik Reinfeldts stormaktstal, om att vi ska ”öppna våra hjärtan” och lägga in ytterligare en överväxel av förment godhet.

Detta kommer inom några dagar att följas upp med att regeringsbildaren Löfvén skänker ett antal ministerposter till det mest extrema av alla riksdagspartier.

En som skrivit mycket om detta oss utifrån och uppfrån påtryckta vansinnesprojekt – dessutom med en osedvanlig skärpa – är signaturen Julia Caesar på Snaphanen.  Hennes krönikor finns listade här.

Hon har också skrivit böcker i ämnet, framförallt ”Världsmästarna” från år 2010. Titeln är vad jag förstått ironiskt menad, men nu har verkligheten s.a.s. hunnit i kapp – genom den avgående statsministerns proklamation om Sverige som  ”humanitär stormakt”.

Begreppet användes tidigare av partikollegan Carl Bildt, som i utrikesdeklarationen från den 13 februari 2013 konstaterade:

”Sverige är en humanitär stormakt. Under 2012 var vi världens tredje största nationella humanitära biståndsgivare och finansierade humanitära insatser med mer än fem miljarder kronor.”

Detta ska nu ytterligare accelerera.

Den uttalade ambitionen är verkligen att Sverige  ska vara ”världsmästare” i godhet!

---

Julia Caesar har nu utkommit med ytterligare en bok – ”LANDET SOM FÖRSVANN. Politisk inkorrekta krönikor”. Det är en sammanställning av tidigare krönikor, flera uppdaterade och kompletterade. Lättläst inte bara genom innehåll och stil, utan också genom bra storlek på texten.

Boken kostar 190 kr och kan beställas här.

”Landet som försvann” har tidigare omnämnts på Snaphanen.

---

I boken fäster jag mig särskilt vid två krönikor, ur vilka jag här vill förmedla några citat.

1. RAPPORT FRÅN GRÄNSEN

”Vi är många som mot vår vilja bara under vår livstid tvingats åse hur det mänskliga förnuftet har satts ur spel och dumheten firar större triumfer än någonsin tidigare. Aldrig har en generation politiker gett enfalden ett så tydligt ansikte som vår. En storvulen fix idé om att det är Sveriges uppgift att rädda världens alla befolkningar från sig själva har under kortare tid än ett halvt människoliv fått svenska politiker att rasera samhällets mödosamt uppbyggda grundpelare och förskingra den välfärd som det tagit svenska folket generationer att arbeta ihop.”

---

2. DET ONÄMNBARA

”När bedrägerihärvan började nystas upp sa Karl-Arne Ockell, utredningschef vid Länskriminalpolisen i Halmstad:

’De här bedrägerierna hotar hela välfärdssystemet. Vi ser ingen ände på det här, och det kommer att röra sig om enormt stora pengar. Vi tror att bedrägerierna i hela Sverige rör sig om en tredjedel av alla assistansersättningar som betalas ut, det vill säga omkring tio miljarder kronor.’

Ingenstans i gammelmedia får allmänheten veta att bedragarna är invandrare. I-ordet får inte sägas. Därmed smetas brottsmisstankarna ut på alla handikappade som verkligen behöver personliga assistenter för att leva ett någorlunda drägligt liv.

En enda nämner sanningen, Hanne Kjöller i Dagens Nyheter:

‘Ett ärende rör en flicka född 2001. År 2006 fastslogs att dottern var berättigad till 83 timmars assistans per vecka. Föräldrarna anställde sig själva och skaffade sig på så vis var sitt heltidsjobb. För att få ut pengarna måste man fylla i en tidrapport där det framgår vilka tider man arbetat. Det har föräldrarna gjort. Haken är bara att pappan under ett flertal tillfällen befunnit sig i sitt gamla hemland Libanon under sina arbetspass, medan dottern och mamman varit kvar i Sverige. Senare flyttar hela familjen till Libanon och tillbringar mer än ett år där innan Försäkringskassan drar in pengarna.’

När något som kan tolkas som ofördelaktigt för invandrare skymtar fram sker det till synes som olycksfall i arbetet. Fokus är tänkt att vara ett helt annat. Som i den här TT-notisen, publicerad i DN:

‘Brist på pengar gör att många dömda våldtäktsmän inte får någon behandling i fängelserna. Problemet är att männen ofta har dåliga kunskaper i svenska språket och några resurser för att anställa tolkar finns inte. På Salberga i Sala, landets största anstalt för våldtäktsmän, kan endast 24 personer av 49 delta i terapin.’

Avsikten är här att vi ska tycka synd om de stackars våldtäktsmännen som inte får någon behandling. Men hur kan det komma sig att mer än hälften av dem inte förstår svenska.”

”Den räddhågsna tystnaden breder ut sig i arbetsplatsernas fikarum, vid middagsborden, överallt där människor möts. Inte ens inom den egna familjen vågar alla säga vad de tycker. Rädslan skär som osynliga laserknivar tvärs igenom tidigare självklara relationer, tillhörigheter och lojaliteter. 

Man kan ju alltid prata om vädret. Om hälsan, maten, frisyrer, aktiemarknaden, den senaste köksrenoveringen och de gulliga husdjuren. Men någonstans dör samtalen ut när beröringspunkterna blir allt tunnare och allt fler ämnen är Onämnbara.

Till slut sitter vi där och hummar och krymper oss själva genom att stänga in vår ande och vår uppriktiga mening. I bästa fall bedriver vi en artig men stendöd konversation. För varje sådant icke-möte minskar tilliten mellan människor, den livsviktiga grund utan vilken inget samhälle kan bestå.”

---

Läs mer

Svenska IS-krigare

Vad är fel med att vara god?

Godhet, tolerans och rättigheter

Den förmenta godhetens kolportörer

---

Två NATO-flygblad

På förra blogginlägget, om den svenska NATO-anslutningen, fick jag en läsarkommentar om att flygblad borde framställas utifrån texten, i varje fall som en möjlighet att själva tanka ned och printa ut.

Som en början har jag därför framställt två pdf-filer, som intresserade läsare själva kan tanka ned och printa ut. Tills vidare ger jag ut dem i eget namn, men ska snart utröna om det finns intresse från de aktiva inom Opinionsbildarna för att ge ut dessa NATO-flygblad genom Ob.

Båda flygbladen är i A4-format, det första har rubriken ”NATO:s östexpansion”, det andra ”NATO, Sverige och säkerheten”.

Så här ser de ut:

 

Adresserna blir:

http://www.janmilld.se/nato/expansion.pdf

http://www.janmilld.se/nato/sverige.pdf

Jag har på min hemsida nu också sammanställt en särskild NATO-avdelning.

---

Läs/se även

http://www.friatider.se/h-r-var-nato-p-att-kriga-mot-svenskar

http://www.youtube.com/watch?v=_6jhahdoBM

http://www.8dagar.com/2014/10/syna-svds-bevis.html#more

 

Kärnvapenfritt Sverige?

Har du hört talas om parollen ”NORDEN – KÄRNVAPENFRI ZON”?

Det är ett krav som har drivits i mer än tre decennier av olika politiker, partier och beslutande församlingar i Norden.

•  Först ut var Finlands president Urho Kekkonen, som tog upp frågan i ett tal 1963.

Sedan har tanken fått stöd i många olika sammanhang:

•  Våren 1981 startade namninsamlingskampanjer i Norge, Sverige och Danmark.

Ur det svenska uppropet:

”Vi kräver av Sveriges regering och riksdag:

– att tillsammans med övriga nordiska länder förbinda sig att kärnvapen inte stationeras inom zonen. Ej heller skall zonen i ett akut krisläge kunna utnyttjas för kärnvapenkrigföring.

– att verka för att kärnvapenmakterna garanterar att inte använda kärnvapen mot länderna inom zonen. 

– att verka för att ett internationellt kontrollorgan inrättas med uppgift att kontrollera att zonen respekteras.

– att upprättandet av zonen blir led i en säkerhetspolitik där nedrustnings- och avspänningsarbetet sätts i främsta rummet.”

•  Den 1 maj 1981 antog också de socialdemokratiska partierna och fackföreningsrörelsen i de tre skandinaviska länderna ett uttalande om en kärnvapenfri zon i Norden.

•  Olof Palme var fram till sin död 1986 engagerad för Norden som en kärnvapenfri zon.

•  År 1993 antog Nordiska rådet enhälligt en rekommendation om Norden som kärnvapenfri zon.

---

År 2014 förefaller ett kärnvapenfritt Norden inte längre som aktuellt.

Plötsligt gäller nu frågan istället om ens Sverige ska vara kärnvapenfritt!

Steg för steg har Sverige förts allt närmare NATO:

– deltagande i NATO-ledda militära insatser runtom i världen

– deltagande i olika NATO-möten

– testbana i Norrland för NATO

– upplåtande av svenskt luftrum åt NATO.

Detta kröns nu med att Sverige dels förbinder sig att deltaga i militära insatser även mot Ryssland, dels upplåter sitt landområde åt NATO-trupper. Sverige ska bli ett ”värdland”.

Detta senare innefattar möjligheter att dessa trupper medför även kärnvapen.

Formellt är Sverige fortfarande inte medlem i NATO, men i praktiken blir vid det.

Varför sker detta?!

På vad sätt gagnar dessa avtal svenska intressen?

Varför på detta sätt göra oss till måltavla för ryska angrepp i händelse av storkrig?

På den frågan duckar försvarsminister Karin Enström.

I stället för att i sak motivera åtgärderna hänvisar hon till att det i riksdagen finns en bred och blocköverskridande enighet om att alliera sig med NATO på detta sätt.

Svensk politik i sammanfattning? Alla går med strömmen, man följer flocken, envar gör som alla andra. Och skulle stimmet ändra riktning, då sker det blixtsnabbt, alla ställer om samtidigt. Som ett fiskstim.

Förmodligen ser Enström, Löfvén och deras likasinnade detta som ett uttryck för demokrati, när de alla tycker lika och agerar i samförstånd.

Vad de då glömmer bort är bara folket.

Hur ska medborgarna få en chans att välja och att påverka, om inga skillnader märks mellan partierna och om de viktiga sakfrågorna hålls borta från valrörelserna?

Här kommer den film som jag nu gjort, med titeln ”NATO, SVERIGE OCH SÄKERHETEN”:

Denna nya film kompletteras av min tidigare NATO-film, som gäller NATO:s utveckling:

---

 

Finns det ett samband mellan mordet på Olof Palme och den svenska NATO-anslutning som nu går mot sin fullbordan?

Författaren Anders Jallai om Palme:

”Genom sina informella kanaler till ryssarna fick han information om att Sverige skulle anfallas med taktiska kärnvapen redan i ett inledningsskede av ett krig. Mycket på grund av Sveriges hemliga Natosamarbete. Sovjet litade helt enkelt inte på svensk neutralitet. Svenska hamnar, militärbaser och andra strategiskt viktiga mål skulle slås ut i ett första kärnvapenanfall. 

Det bekymrade givetvis Olof Palme. Hans hårt drivna linje om att göra Östersjön till en kärnvapenfri zon och att få bort Natos kärnvapenubåtar därifrån var ett hedervärt försök att dra Sverige ut ur det kalla kriget.

Han tillät heller inte att NATO skulle få placera fast avlyssningsutrustning i svenska vatten, så kallade SOSUS anläggningar eller utgruppering av Natoubåtar i den svenska skärgården i ett gryningsskede av ett möjligt tredje världskrig. 

Det var givetvis ett stort avbräck i Natos försvar av Europas norra flank och som av analytiker bedömdes förskjuta den europeiska maktbalansen i tydlig sovjetiskt favör. Olof Palme blev en säkerhetsrisk.”

---

 

Om Olof Palme levt idag, då skulle han säkerligen ha motsatt sig att Sverige görs till ett ”värdland” åt NATO.

Vad är det för tankegångar, som ligger bakom den svenska NATO-anslutningen?

Jag tänker på ett uttalande av moderatpolitikern Cecilia Widegren i samband med höjda svenska försvarsanslag: ”Vi kan inte acceptera att Europas gränser förändras genom aggression”.

Hon syftade därvid på Rysslands återtagande av Krimhalvön (med massivt stöd av befolkningen där).

Hur var då Widegrens logik?

• Skulle det hela ses som ett sätt att bestraffa Ryssland?

• Eller var hennes slutsats att det efter Krim-annekteringen finns en risk för att Ryssland ska försöka göra detsamma med t ex Gotland?

Är det ett isolerat rysk angrepp mot bara Sverige, som vi har anledning att försöka gardera oss mot?

I så fall kan en NATO-anslutning kanske vara rationell.

---

Men det verkliga hotet är ju en storkonflikt, och då gäller det att inte i onödan göra Sverige till en måltavla för ryska angrepp.

Framförallt gäller det att motverka utbrottet av en storkonflikt, av ett krig mellan NATO och Ryssland – som ofrånkomligen snabbt skulle trappas upp till ett kärnvapenkrig.

Metoden att undvika krig är inte sanktioner och ökad spänning, mer hot och mer rustningar. Säkerhet kan vi bara uppnå tillsammans, genom konstruktivt samarbete och gemensamma ansträngningar.

Förtroendeskapande åtgärder, som kan skingra misstron och nedmontera fiendebilder.

Olof Palmes ord är där värda att hålla i minnet:

”Det går inte att hoppas på seger i ett kärnvapenkrig, motståndarna skulle förenas endast i lidanden och förstörelse. De kan överleva bara tillsammans. De måste uppnå säkerhet inte mot motståndaren utan tillsammans med honom.”

---

x

 

---

Läs mer

8 dagar: NATO-anslutningen

Fria Tider: Sluta demonisera Ryssland!

JM: En stjärnas födelse

JM: Svenskt försvar

JM: Efter Palme

Utländsk militär övar i Sverige

---

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/annu-ett-beslut-om-fordjupat-samarbete-mellan-nato-och-sverige_3875180.svd

http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Forslag/Motioner/Karnvapenfri-zon-i-Norden_H002U213/?text=true

http://www.jallai.se/2012/12/palme-stoppade-nato-nato-stoppade-palme/

http://journals.lub.lu.se/index.php/st/article/viewFile/3240/2810

http://www.bergrum.se/sverige/gemensamt/hemligt/nato-forberedelser.php

http://www.friatider.se/h-r-var-nato-p-att-kriga-mot-svenskar

http://www.friatider.se/sverige-i-gigantisk-nato-vning

 

Brev till Johanna

Här kommer ett svar till Johanna Fränden, kolumnist på Aftonbladet. Det gäller hennes krönika den 18 september.

Hej Johanna!

Det är ju tyvärr sant, att det offentliga samtalet i Sverige är bedrövligt.

I din AB-kolumn den 18 september, med rubriken ”För varje verbal spya polariseras samtalet”  uttrycker du en önskan om ett bättre samtalsklimat. Du skriver om ”ett allt högre tonläge i en tid när tonläget desperat måste skruvas ned”. 

Helt rätt! Din uttalade ambition är lovvärd, men du motsäger dig själv, när du samtidigt själv faller in i den rutinmässiga hetsen mot SD.

Du skriver om ”organiserade Sverigedemokrater förstås, de kommer från en kultur som bygger på hot och hat,”.

Detta är förvisso den bild som förmedlats av våra massmedia och som många därför fått av sverigedemokrater – men den bilden är inte rättvisande.

Sverigedemokrater har vad jag känner till inte vid något tillfälle ägnat sig åt att sabotera möten för sina politiska meningsmotståndare. Själva har de däremot konsekvent drabbats av mötessabotage.

På mot svarande sätt är det beträffande misshandelsfall. Otaliga är de fall då SD-medlemmar blivit misshandlade, det omvända har mig veterligen överhuvudtaget aldrig förekommit. Eller kan du ge något sådant exempel?

Du nämner den s.k. järnrörsskandalen och skriver: ”…vi hade aspirerande folkvalda som jagade utlandsfödda med järnrör”.

Låt mig här först säga, att jag tillhör dem som direkt reagerade mot att dessa unga sverigedemokrater överhuvudtaget befann sig på den platsen vid den tidpunkten.  De borde inte vara ute i Stockholmsnatten och käbbla med Soran Ismail. De borde åtminstone haft vett att snabbt bara avvika från platsen så snart det hela började kännas hotfullt.

Den bild du ger blir inte desto mindre orättvisande. Det var SD:arna som tillkallade polis. När de i väntan på polisens ankomst töntade sig genom att kånka omkring med några långa aluminiumrör från en byggnadsställning, då låg bakom detta agerande en rädsla för att Soran Ismail via sin mobiltelefon skulle ha hunnit tillkalla ”hjälp” från några slagsmålsrutinerade i sin bekantskapskrets.

En oro som kanske inte var helt obefogad. Det är ett faktum att bland förövare av misshandelsbrott i Sverige personer med utomeuropeisk bakgrund är starkt överrepresenterade.

För egen del är jag inte sverigedemokrat och på flera punkter är jag nu starkt kritisk mot det partiet. Rätt ska ändå vara rätt.

Vägen till ett bättre politiskt samtal i Sverige går genom att de som har tillgång till den massmediala arenan använder denna makt med insikter och ansvar. Och att vi andra efter förmåga försöker nå fram med konstruktiv kritik, när anledning finns.

mvh

Jan Milld

PS

Läs gärna Blågula frågors upprop från 2002 om ett ”Medborgerligt samtal”!

---

Läs mer

”Bråk uppstod”

Tankar om pudlande

Knäck järnnöten!

Nöten knäckt!