Ostyre

Nu finns många exempel på hur spelregler i det politiska arbetet inte längre respekteras, hur tidigare självklara regler inte längre är självklara.

”Du är inte min talman!”, replikerade Rosanna Dinamarca i riksdagens talarstol, efter att hon av sittande talman, Björn Söder, anmodats att inleda anförandet på det sätt som riksdagens regler föreskriver, nämligen ”Herr talman!”.

Dinamarca rönte förståelse från utbildningsminister Gustav Fridolin: ”han är inte min talman”.

Orsaken till dessa ställningstaganden var att Söder gjort ett uttalande som man ogillade (att det finns etniska svenskar).

Dinamarca hade tidigare gjort sig bemärkt genom att i riksdagen gå omkring i en kampanjtröja mot SD – utan att hennes partiledare eller dåvarande talman sade ifrån.

Ett annat exempel på hur höga politiker haft svårt att respektera talmansämbetet är finansminister Magdalena Anderssons käbbel med talman Tobias Billström.

I regeringsarbetet skulle nog de flesta ha förväntat sig att vid statsministerns frånfälle är det vice statsministern som träder in. Som det visat sig, i regeringen Löfven, är det dock inte så. Där får Åsa Romson (MP) träda åt sidan för Margot Wallström (S).

Ungefär som inom SD, vid Jimmie Åkessons sjukfrånvaro, det inte var vice ordförande Jonas Åkerlund som trädde in, utan Mattias Karlsson.

Anne-Marie Pålsson skrev ju en kritisk bok om riksdagsarbetet och den extrema toppstyrningen inom (M) under Reinfeldt. Hon ville att enskilda riksdagsledamöter skulle ha mer politiskt utrymme.

Jag undrar just hur hon tänker om det senaste inom Centerpartiet.

Riksdagsledamoten Staffan Danielsson, med viss kritik av invandringspolitiken, har just utestängts från mötena för Centerns riksdagsgrupp, tydligen som en form av bestraffning.

En märklighet med stora politiska konsekvenser är att företrädare för sju partier i riksdagen vägrar tala med företrädare för det åttonde partiet – Sverigedemokraterna.

SD, som i riksdagsvalet 2014 blev riksdagens i storlek tredje parti, med 13% av rösterna. SD, som ett år senare är dubbelt så stort i Sentiomätning, som där har 26% av väljarsympatierna och är största partiet.

Därtill är SD det enda riksdagsparti med en politik som kunde ha förebyggt den migrant-tsunami som nu drabbat Sverige och som nu är åtminstone i närheten av att kunna föreslå rätt lösningar. Just det partiet håller man borta från deltagande i överläggningar!

Sedan har vi myndigheter, som får ta över rent politiska beslut, med långtgående ekonomiska och sociala konsekvenser. Ett exempel på detta är hur Migrationsverkets tjänstemän hösten 2013 fattade beslut om permanenta uppehållstillstånd åt alla syrier som tagit sig till Sverige, och låta dem ta hit sina familjer.

På motsvarande sätt Migrationsverket kunnat påtvinga landets kommuner s.k. ensamkommande flyktingbarn i allt extremare omfattning.

Inför höstens tsunami av migranter har regeringen länge duckat för behovet av gränskontroller, har hänvisat till att det är en ”polisär” fråga, vill att Polisen ska avgöra detta.  När beslutet till slut tas i varje fall om gränskontroller i princip, då gömmer man sig bakom en annan myndighet, Migrationsverket.

Det där med svensk gränskontroll gick ju in i en ny fas redan tidigare, efter att kustbevakningsfartyget Poseidon sänts ned till Medelhavet för att hjälpa tusentals afrikaner över till Europa.

Vilket i sin tur föregicks av ett annat beslut, bakom vilket stod hela Sjupartiet, vad jag förstått: i praktiken  fri tand- och sjukvård åt utlänningar som befinner sig olagligt i Sverige, vård på gynnsammare villkor än vad som gäller för fattiga svenskar.

---

Riv av plåstret!

http://www.breitbart.com/london/2015/11/11/watch-anti-migrant-video-going-viral-across-europe/

---

 

Polisiära frågor?

Första gången som jag stötte på uttrycket ”det är en polisiär fråga” kan ha varit i TV3:s ”Folkhemmet” år 2000 (kolla 2.55 in i denna film). På uppgifter från en kvinna i Landskrona om den fysiska otryggheten där till följd av invandring tyckte alltså  Robert Aschberg: ”Det låter som en polisiär fråga”.

---

Femton år senare dök uttrycket upp i samband med drevet med Julia Caesar. Expressens kulturredaktör Karin Olsson värjde sig mot reaktioner om att offentliggörandet av JC:s identitet i kombination med hetsen mot henne kunde äventyra JC:s personliga säkerhet. En fråga för polisen, svarade Olsson.

---

Nu senast gäller det gränskontrollerna till Sverige, eller snarare frånvaron av sådana. Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson försöker gömma sig bakom polisen. Hänvisar till att det är en ”polisiär fråga” att bedöma situationen och avgöra om det vid landets gränser krävs en striktare kontroll än vad som nu sker!

---

Mina invändningar mot justitieministerns resonemang blir åtminstone två:

A. Principiellt

Den pågående migrantinvasionen är ju massiv. Den får extrema konsekvenser för hela det svenska samhället – både ekonomiskt, socialt, kulturellt och säkerhetsmässigt. Beslut kring detta kan inte ligga på vare sig enskilda gränspoliser eller polisens högsta ledning. Det är fråga om beslut av politisk och demokratisk art. Dessa måste tas av politiker och partier.

B. Praktiskt

I verkligheten är den svenska polismakten stukad och på defensiven, många polisbefäl är pk-indoktrinerade och polisens resurser är otillräckliga.

Om olyckan vid Hjulstabron 2013 – läs här, här och här. Kontentan är att en ung bilist körde ihjäl sig, stannade inte för stoppsignaler – och för detta hölls ett polisbefäl ansvarigt!

---

Av samma karaktär är DN-drevet mot polisen i Skåne, för att genom ett spaningsregister ha försökt motverka romers brottslighet,  en brottslighet som till stor del är riktad mot äldre och handikappade. Dagens Nyheter fick stöd från JO och lyckades få polisen av avbryta denna brottsbekämpande verksamhet.

Varför fanns romer så kraftigt överrepresenterade i spaningsregistret?

Det hade naturligtvis samband med att de var överrepresenterade i samband med olika brott. Även barn fanns med i registret, av i grunden samma anledning: en strävan från polisens sida att förebygga brott och få fast brottslingar.

Karl-Olov Arnstberg i sin nya bok, ”Romer i Sverige”:

”Det har uppstått ett olyckligt ömsesidigt beroende mellan svenska politiker, som behöver offer för att legitimera sin existens, och romer, som hamnat i en beroendeställning de varken kan eller vill ta sig ur på egen hand.”

Mannen bakom DN:s polisdrev, Niklas Orrenius, har nu blivit belönad för sin journalistik. Han fick  Torgny-Segerstedt-priset, med denna motivering:

”Niklas Orrenius är sedan många år en journalistisk fyrbåk i samhällsmörkret. Han har avslöjat Skånepolisens romregister. Han har också med kärleksfull närvaro – och klinisk precision – fört oss närmare flyktingarna från krigets Syrien samt betalat ett högt personligt pris när han med mild nyfikenhet försökt närma sig näthatarna. Hans gärning är en ständigt vibrerande påminnelse om pressfrihetens styrka och skörhet.

Därför tilldelas han Torgny Segerstedts frihetspenna för 2015.”

---

Polisens motivation påverkas naturligtvis också när våldsverkare som de under kanske stora personliga risker lyckats gripa direkt försätts på fri fot och kan fortsätta göra nya brott, genom ett perverst system av mängdrabatt för vaneförbrytare.

---

Mediakampanjandet i samband med migrant-tsunamin denna höst blev att Dublinkonventionen skrotades och första-asyllandsprincipen försvann. Gränserna öppnades för asylsökande som redan passerat ett antal konventionsstater, polisen bara vinkade igenom alla.

I den uppkomna situationen kunde rättsstaten upphöra.  Thomas Fuxborg, presstalesman för polisen: ”man ska inte stirra sig blind på en lag”.

Denna hållning blir möjligen logisk, utifrån att den svenska regeringen sommaren 2015 sände ned gränsbevakningsfartyget Poseidon till Medelhavet, för att transportera över 5000 emigranter från Nordafrika till Italien.

Överhuvudtaget saknas idag både en inre utlänningskontroll och en kontroll vid Sveriges gränser. Per Gudmundsson:

”Lägesbilderna från polisens nationella ledningsstab, märkta ‘Ej för spridning utanför Polismyndigheten’, noterar gång på gång att ‘den kontroll som polisen är skyldiga att genomföra inte kan verkställas i tillräcklig utsträckning’. Lägesbilderna anger ‘vår oförmåga att utöva kontroll’ som en huvudanledning …”

Lagen gäller alltså bara ibland. Äganderätten värnas inte av polismakten. Följaktligen kan ”EU-migranter” ostraffat ockupera hus – husägarna kan inget göra, får ingen hjälp av samhället att avhysa dessa brottslingar!

Romer från Balkan upprättar också läger runtom i Sverige, kan ockupera markområden utan att kommunen lyckas få dem avhysta. Rättsstaten har abdikerat.

I Sverige finns nu 55 så kallade no-go-zoner, där varken vanliga svenskar och svenska myndigheter kan röra sig fritt. Ambulans, brandkår och polis riskerar att bli angripna av aggressiva gäng. Mer än en gång har polisstyrkor tvingats att retirera från sådana områden.

Det statliga våldsmonopolet i Sverige är redan i högsta grad ifrågasatt. Med en fortsatt okontrollerad invandring, av till stor del unga män från Mellanöstern – varav många kan vara ISIS-krigare – ökar risken för att SÄPO tappar greppet i kampen mot terrorism.

---

Justitieminister – tillika migrationsminister – är alltså Morgan Johansson, sedan riksdagsvalet 2014.

Johan Westerholm på Ledarsidorna propagerar för att statsminister Löfven ska byta ut Morgan Johansson:

”En polis som inte kan garantera den allmänna säkerheten längre utan hänvisar till medborgargarden. En statsmakt, i detta fall representerad av Malmö Stad, som inte längre honorerar eller hänvisar äganderätten i sina beslut. En regering som drar bokstavligt talat benen efter sig i en rad brådskande ärenden. Allt från förstärkning av fastighetsägares möjligheter att freda sin mark från olovlig bebyggelse, lagstiftning för att bekämpa terrorresor över till att justitieminister Morgan Johansson nu aviserar att han behöver ett år på sig för att effektuera förra veckans migrationspolitiska överenskommelse.”

”Lite väl mycket av den politik som förs från justitiedepartementet präglas av oförmåga, ovilja och handlingsförlamning. Den börjar snart balansera på att bli samhällsfarlig.”

Mer Ledarsidorna, ”I ett ekorrhjul av halvsanningar”:

”Fundera på vad som händer med en myndighet som har våldsmonopolet i sin hand om de saknar tillit till sin högste chef och den politiska ledningens förmåga. Om de väljer att gå till jobbet igen eller sjukskriva sig för att ha arbetat långt över det som kan förväntas av dem. Och det enda de ser framför sig är minst 18 månader till av samma medicin. .. vad händer om de inte klarar det, trots alla käcka hurrarop från Regeringskansliet?”

”Att hösten skulle utvecklas på detta sätt visste Regeringskansliet så sent som den 23 augusti. Regeringen har, visar de sig, antingen inte förstått informationen de erhållit från Polis, Migrationsverk och Sveriges Kommuner och Landsting eller så har de medvetet censurerat och tryckt bort den. Någon har i varje fall gjort det som sitter centralt placerad…”

Ledarsidorna ”Vi lekte politik”:

”Det är inte rimligt att kunna gå från att migrationen är en tillgång över till att det är en investering, en anspänning, att det inte finns något tak  till att idag ha landat i att vi är vid gränsen för vad Sverige klarar av på endast sextio dagar.”

”Det är något, eller några, som har hindrat oss från att göra en mer kontrollerad inbromsning. För informationen har funnits i systemen. Det vet Morgan Johansson och sannolikt borde Stefan Löfven vara orienterad. ”

---

En annan socialdemokratisk justitieminister var Thomas Bodström (2000-2006).

Vilket leder över till ett annat exempel på polisagerande, vid Blågula frågors torgmöte på Norrmalmstorg i Stockholm den 8 juni 2002. Under befäl av en då ganska ung kvinnlig polis såg polisstyrkan på platsen till att närvarande ”antirasister” kunde trasa sönder mötet. Uppenbart var att hon hade order uppifrån och var placerad i sin position för att agera så som skedde.

Liknande exempel var jag med om vid en SD-turné i Norrland 2004. Det fanns filmmaterial som bevisade hur mötena stördes och vilka som gjorde det, ändå gick polisen inte vidare med det.

---

SAMMANFATTNINGSVIS

Stefan Löfven och hans sjupartikollegor talar gärna om ”ordning och reda” i det svenska asylsystemet, på en gång normativt och deskriptivt. Sanningen är dock en annan – verkligheten är den rakt motsatta!

Sverige har inte ens en fungerande ordningsmakt längre.

Detta måste ändras och det måste ske genom att trappan s.a.s. städas uppifrån.

Morgan Johansson, justitieminister, måste bytas ut!

 

 
”Vem skall hjälpa oss, när vi hjälpt andra så mycket, att vi inte längre kan hjälpa oss själva.”

---

http://avpixlat.info/2015/10/29/blir-sverige-en-failed-state/

http://avpixlat.info/2015/10/29/sverige-pa-vag-mot-samhallsupplosning/

http://patrikengellau.com/2015/10/28/nar-det-plotsligt-blir-pa-allvar

http://www.friatider.se/polisen-kan-inte-sk-ta-sitt-jobb-alla-resurser-g-r-till-invandringen

http://avpixlat.info/2015/10/28/stor-rusning-efter-skjutvapen-hos-europas-civilbefolkning/

http://motpol.blogspot.se/2015/10/ett-sverige-i-konstant.html

http://www.svd.se/polisen-vi-har-inte-kontroll-pa-flyktingstrommen

https://meritwager.wordpress.com/2015/10/31/polisen-klarar-inte-sitt-jobb-ministern-tycker-att-man-kan-strunta-i-lagar-och-regler-migrationsverket-koper-tjanster-av-kriminella/

http://ledarsidorna.se/2015/10/anarki/

http://erixon.com/blogg/2015/11/stefan-lofven-var-ar-din-lag-och-ordning/

---

 http://www.bgf.nu/startsida/bordet/antalet.html

https://janmilld.wordpress.com/2014/01/20/demokratiskt-abc/

https://janmilld.wordpress.com/2014/01/21/morgan-ar-inte-ensam-2/

https://janmilld.wordpress.com/2014/01/29/wikstrom-kan/

https://janmilld.wordpress.com/2015/10/05/tagna-pa-sangen

 

Grekisk situation

(Svårt rubrikval för detta inlägg – bättre hade kanske varit ”Anderssons investeringar”)

Finansminister Magdalena Andersson har ju hamnat i fokus de senaste dagarna.

• Först genom Sverigedemokraternas riksdagsyrkande om misstroendeförklaring, baserat på en serie löftesbrott från Anderssons sida.

• Sedan genom Migrationsverkets begäran om ytterligare höjda anslag, som gör regeringens senaste budgetförslag inaktuellt. Migverkets anslag skulle mer än fördubblas, från en redan mer än fördubblad nivå. Från ett förslag på 20 miljarder till 49 miljarder konor.

Dvs 49.000 miljoner.

Det skulle bli mer än vad försvaret kostar.  Dess budget uppgår till cirka 44 miljarder (42 miljarder år 2013, sedan ska plussas på 6 miljarder under en femårsperiod).

Så här har Migverkets budget utvecklats över tid – för perioden 1995 och framåt –  enligt diagram på  Tino Sanandajis webbsida:

Till saken hör att migverkets kostnader bara utgör en mindre del av invandringens totala kostnader.

Man kan nog säga, att de utgör bara toppen på ett isberg. De total kostnaderna har av ekonomen Jan Tullberg uppskattats till cirka 250 miljarder kronor, och då har han förmodligen ändå inte kunnat få med alla typer av kostnader.

För en normalbegåvad medborgare, som försökt ta del av grundläggande fakta kring invandringen till Sverige under de senaste decennierna, har det kunnat vara helt uppenbart att de handlar om avsevärda kostnader.

De som kommer hit klarar nu i liten utsträckning sin egen försörjning. De drar dessutom på det svenska samhället en hel palett av olika extra kostnader – boende, skola, rättsväsende, vård, mm.

Alla har dock inte lyckats till sig dessa grundläggande och egentligen lätt tillgängliga fakta.

---

Av de som misslyckats i sammanhanget blir lövenministern Magdalena Andersson mest intressant, av åtminstone två skäl.

A.
Hon är ju själv utbildad ekonom. Sakkunnig och expert. Som sådan borde hon kunna begripa vad en vanlig intresserad medborgare kan begripa om invandringens ekonomi.

B.
Hon är finansminister. Därmed har hon både särskilda möjligheter att påverka och ett särskilt ansvar. Det är varje medborgares skyldighet att bry sig om Sveriges ekonomiska utveckling, men i all synnerhet måste detta gälla landets finansminister!

Hur förklara Magdalena Anderssons misslyckande med att förstå det mest grundläggande om kostnader kring migrationen?

En antydan om svaret ligger nog i denna bild. Magdalena Anderssons affektfyllda avståndstagande till Sverigedemokraterna och allt vad hon tror att det partiet representerar. Hennes benägenhet att dra till med de starkast negativt laddade epitet som hon kan komma på.

I det politiskt korrekta paketet ligger att vara ”rumsren”, visa ”tolerans” och  ha en ”positiv” människosyn (även om det i praktiken blir selektivt, eftersom den är vare sig tolerant eller positiv mot dissidenter/svenskar). ”Allas lika värde” ges en fundamentalistisk tolkning, om att alla människor är likadana och att alla utlänningar som kommer till Sverige motsvarar en idealbild hos de ”goda krafterna” (till vilka Andersson vill räkna sig).

I förlängningen av detta ligger att invandring, varje slag av invandring, ska ses som lönsam, berikande och välgörande för mottagarlandet.

---

Men hur klarar Andersson då mässandet om att ”kommunerna måste ta sitt ansvar”?  Med det tugget har man ju erkänt att kommunerna vill slippa denna invandring, de ser den inte som välgörande. Tvärtom, det blir fråga om vad som på pk-itiska kallas en ”utmaning”, men som i verkligheten utgör problem eftersom det handlar om stora kostnader.

Också Andersson har i själva verket tvingats se att det i dagsläget handlar om kostnader, och stora sådana.

Men hon intalar sig att detta är bara tillfälligt och övergående.

Plus att det blir pengar som det svenska samhället senare kommer att få igen.

Detta ska ske när ”de nya svenskarna” kommit i arbete.

Med andra ord. Även om det hela i ett första led kan bli kostsamt, så ska det ses som en investering. En form av lån, som kommer att betalas tillbaka. Satsningar framåt, som det kan anstå ett ”framtidsparti”.

Konkret kan dessa ”framtidsinvesteringar” nu ta sig många olika former:

1. skattehöjningar

2. privata lån, för att få bostad

3. statliga lån i utlandet och ökad statsskuld

4. dränering av statliga företag på kapital

5. personalnedskärningar inom sjukvården

6. försämrad äldreomsorg

7. ”besparingar” i infrastruktur (t ex underhåll av tågräls)

8. minskad stöd till UNHCR-läger

9. höjd pensionsålder

10. uteblivna välfärdssatsningar.

Listan kan säkert göras längre och mer detaljerad!

---

Det finns alltså även utbildade ekonomer som förstått grundläggande moment kring migration och ekonomi. Samt att det finns olika slags invandring att hålla reda på, beroende på sammanhang.

En sådan ekonom är  Tino Sanandaji. Nyligen höll han ett långt och informativt föredrag, här tillgängligt på webben:

I slutet av föredraget – 1.40.50 in – kommer ett bemötande av finansminister Anderssons koncept. Det är inte fråga om investeringar. Det rör sig inte om ekonomiska satsningar som vi senare får igen ”med ränta”.

Vi får övertaget inte igen dem.

Det bara fortsätter att kosta, och kosta alltmer.

Tino Sanandaji illustrera detta med följande bild av läget i några invandrartäta kommuner:

Skattekraften i Malmö, Botkyrka och Södertälje har sjunkit kontinuerligt under period 1995-2012.

I filmen kan en sekvens 1.19.30 in också vara värd att se, som vederlägger propagandan om ”kompetensregn” genom högutbildade syrier till Sverige. Efter två år i etableringsstöd är det bara 6% av de nyanlända som får riktiga arbeten – en siffra som legat konstant över tid.

(Mer tips om intressenta sekvenser i filmen:
0.26.00  – ju fler utlänningar som tas emot, desto fler kommer
0.41.00 – är det önande? det varierar, beror på sammanhang och omständigheter
0.41.20 – svensk invandringsstatistik finns, men används sparsamt
0.43.00 – ljugandets logik)

---

Om Magdalena Andersson, kolla även 7 minuter in i denna film – ”(S)nillen spekulerar”.

---

Magdalena Andersson kan kanske på en gång inbjuda till skratt och förtvivlan. I grunden blir det ändå extremt allvarligt för Sverige, med en person på finansministerposten som låter kulturmarxistisk fundamentalism ta överhanden, på bekostnad av ansvar och förnuft!

---

Många av oss har kanske varit redo att peka finger mot grekerna, och menat att deras nu svåra situation ändå från början varit självförvållad. De har hamnat där åtminstone delvis på grund av kortsiktig egoism och omoral, ansvarslöshet och bristande framförhållning.

Hur mycket skiljer sig detta från svenskars agerande, eller brist på agerande, idag?

Det hela sker i godhetens namn, men resultatet är redan förskräckande!

---

PS

Ju ”bättre” Sverige klarar av den hittillsvarande anstormningen, desto fler kommer att söka sig hit.

För att lyckas begränsa invandringen måste vi misslyckas med att förse dem som kommit hit med det som de kommit för att få.

BÄTTRE vore förstås en fungerande gränskontroll och tvärstopp för ytterligare invandring till Sverige.

 

---

Mer

http://www.tino.us/2015/10/migrationsverkets-prognos/

https://carlnorberg.wordpress.com/2015/10/22/kulissraset-i-ljuset-av-verkligheten/

https://peterkrabbe.wordpress.com/2015/10/18/2030-agenda-och-maktens-man-kanske-hanger-det-ihop-sa-har-del-2/comment-page-1/

https://morklaggning.wordpress.com/2015/10/22/viktigt-meddelande-till-svenska-folket

http://henrikalexandersson.blogspot.se/2015/10/och-nu-over-till-finansministern.html

http://www.bgf.nu/startsida/bordet/antalet.html

https://janmilld.wordpress.com/2014/11/29/finns-magdalena-andersson/

https://janmilld.wordpress.com/2014/12/06/parti-utan-vardighet/

https://janmilld.wordpress.com/2015/06/04/smafolkets-parti/

https://janmilld.wordpress.com/2012/02/12/befria-grekland/

https://janmilld.wordpress.com/2011/07/19/inte-bara-grekland/

https://janmilld.wordpress.com/2011/08/24/de-vill-oss-inte-val/

https://janmilld.wordpress.com/2011/07/18/i-bankgapen/

https://janmilld.wordpress.com/2011/05/14/farlig-sanning/

Vad vilja Moderaterna?

Med den moderata partistämman svänger Moderaterna i flyktingpolitiken:

•  gränskontroll

•  TUT, dvs tillfälliga istället för permanenta uppehållstillstånd

•  minskad anhöriginvandring

•  inga bidrag åt utlänningar som vistas illegalt i vårt land.

Med stor majoritet beslöt (M)-stämman om kursändringen.

TUT-beslutet togs med röstsiffrorna 172-31.

Vad ligger bakom den moderata omsvängningen?

1.  En ej så välvillig förklaring är att det hela gäller partitaktik: (M) förlorar väljare och mandat till SD. Det är en ”omvändelse under galgen” skriver Olle Ljungbeck  på ”Vår stund i Sverige”:

”Är det någon som verkligen tror på Anna Kinberg Batras ’nya’ invandringspolitik? I så fall är denne person lurad – igen. Batra har bara en avsikt – nämligen att hindra flödet av väljare till Sverigedemokraterna (SD).”

Det kan säkert ligga en sanning i detta, men jag tror att ett annat galg-moment också måste ha vägt tungt:

2. Många kommuner är moderatstyrda och politikerna där märker effekterna av den pågående tsunamin och frånvaron av regeringspolitik. Så här uttryckte sig ombud på m-stämman:

”- I skolan finns ingen plats. Barnen får gå halva dagar, för vi har inte lokaler. Kön till förskolan är som vi skulle behöva bygga en ny förskola. Ska vi då ta våra skattepengar till det här? I så fall måste vi prioritera bort något annat. ”

”- Alltfler inser att man kan inte bo i fina ord,  inte äta vackra principer och inte försörja sig på högtidliga deklarationer.”

3. En tredje förklaring kan ligga i konservativ ideologi, som rimligen inte är något främmande för många moderater.

I linje med den ideologin ska Sverige ha ett försvar och ett gränsskydd. I linje med den ligger också att reagera mot bidragsexcesser och slöseri med skattemedel. Vad vi nu erfar är ju en omfördelningspolitik som fullständigt löper amok!

Här var jag just på väg att skriva ”utjämningspolitik”, men hejdade mig. Innebörden är ju att fattiga och utsatta svenskar (och även invandrare) drabbas än värre, medan andra individer gör sig rikare, och makthavarna själva bor skyddade.

Problemet för (M) har ju varit den politiska psykopaten Fredrik Reinfeldt och hans järngrepp om partiet. Detta grepp verkar nu ha släppt.  Är ”befrielsens timma” s.a.s. slagen för moderata partimedlemmar? Förhoppningsvis och förmodligen kan (M)-omsvängningen bidraga till ett friare debattklimat och fortsättningsvis mer av uppriktighet i diskussioner om migrationspolitiken.

Men det räcker ju inte! Den moderata omsvängningen är ytlig, i varje fall än så länge.

Fortfarande är ordet ”volymer” tabu. Alltjämt är det förbjudet att se och säga det uppenbara: antalet migranter till Sverige behöver minska. Så drastiskt att det måste bli ett tvärstopp. Omedelbart!

Som Jimmie Åkesson nu är inne på:  stopp för ytterligare asylinvandring! Nollvision!

Som Jan Tullberg förespråkar: säg upp Sveriges anslutning till New-York-protokollet från 1967! Avskaffa asylsystemet som det nu fungerar! (dvs bort från ett åtagande som omfattar även andra världsdelar än Europa)

Och inte nog med detta. De flesta av de utlänningar som kommit till Sverige med katastrofen Reinfeldt 2006 behöver sändas tillbaka till varifrån de kom.

Moderaterna talar mer än gärna om ”integration”, men vad betyder det konkret? Innebär det att de som nu kommer hit från Asien och Afrika ska bo grannar med svenskar, att deras barn ska fylla svenska skolklasser, att de efterhand ska befolka myndigheter och där fatta olika beslut?

Vilka människor vill egentligen bli integrerade på det viset?  Vill svenskar det?  Vill utlänningar det?

Det är nog en mänsklig egenskap sedan urminnes tider att trivas bäst bland sina egna!

Framförallt vore det nu på sin plats – mot bakgrund av att det är hela Sjupartiet – inklusive Moderaterna – som ligger bakom de många kraftfulla pull-faktorer som drivit fram den pågående katastrofen i Sverige – med ett öppet erkännande av att ha haft fel och gjort fel.

Jag tillhör inte dem som känner behov att bestraffa någon, men det vore ett viktigt steg mot mental tillfrisknande i det svenska samhället om ansvariga nu steg fram för att reservationslöst be det svenska folket om ursäkt!

För att verkligen kunna gå vidare måste vi först vända blad och rensa bordet, göra upp med all desinformation, allt förtal och alla fördomar.

Backa bandet till en ny början.

(M)-stämman har nu ställt sig bakom en del krav som går i rätt riktning, utifrån rådande kaosläge.

Partiledaren Anna Kinberg Batra har också sagt sig vilja driva i genom dessa krav.

Men hur mycket allvar ligger bakom detta? Är Batra redo att ta ansvar?

Hon hade chansen i höstas att driva fram ett nyval. Istället slöt hon DÖ.

Nu är DÖ död, men Moderaterna vill ändå inte fälla den inkompetenta muppregeringen.

(M) talar gärna om ”ansvar”, men regeringsansvaret vill man slippa.

Ingen misstroendeförklaring – ingen gemensam motbudget.

Vad som nu behöver göras – och bådadera brådskar – är att:

A.
Genomdriva vissa bestämda åtgärder.

Först av allt en fungerande gränskontroll.

Strömmen av ytterligare bidrags- och probleminvandrare måste stoppas, utan vidare dröjsmål!

B.
Avsätta regeringen Löfven.

Han och hans ministrar har visat sig komplett oförmögna att styra landet, det är ju tomt i styrhytten!

En moderat minoritetsregering skulle kunna regera med stöd av både SD och tidigare Allianspartier.

Efter ett nyval skulle det förmodligen finnas parlamentariska förutsättningar för en moderatledd majoritetsregering, där t ex SD och KD kunde ingå.

Klart är att Socialdemokratin har gjort sitt inom svensk politik – den är nu bara en destruktiv kraft, en direkt säkerhetsrisk.

Ju mer dessa zoombies kan tryckas tillbaka, desto bättre för Sverige!

---

PS

Mörkläggning:

”Reinfeldt sa jag/vi tar ansvar för Sverige. Löfven rapar upp samma klyscha. Ingen tar ansvar! Hur är det möjligt att allianspartierna, med vetskap om den skadliga budgeten, ändå med öppna ögon utsätter Sverige för skada?

Sedan har vi det paradoxala att man tar ansvar, där inget ansvar föreligger: Sveriges ansvar för alla världens asylanter, kommunernas ansvar för tiggare och illegala invandrare med skolor och sjukvård. Man kör över kommuninnevånare och använder deras inbetalda skatter till förmån för utländska människor.

Vad säger kommunallagarna egentligen?”

---

Mer

https://janmilld.wordpress.com/2015/07/09/tva-forlorade-decennier/

https://janmilld.wordpress.com/2014/12/26/uppe-i-det-bla/

 https://janmilld.wordpress.com/2015/07/06/psykopatstyre/

https://peterharold.wordpress.com/2015/10/19/gammelmoderater-jublar-enligt-kvallspesten-kvallspressen/

http://varstundisverige.blogspot.se/2015/10/ljungbeck-tro-inte-pa.html

Revolutionsregering?

”Är det en revolutionsregering som vi fått med Stefan Löfven som statsminister och mupparna vid rodret? Utan att Löfven avsett det och utan att han själv förstått saken.”

”Kommer Löfven-regeringen att så till den grad tydliggöra alla galenskaper, så grovt provocera svenskarna, av det till slut förmår gemene man att reagera?”

Så skrev jag just i samband med presentationen av min första film i serien ”Fredagsbio” – ”Tar Löfven ANSVAR?”.

Här ska jag utveckla fyra moment kring vår nye statsminister och hans muppregering:

---

1. Opolitisk ansats

I skoldebatten ser han inte elefanten/mammuten i salen. Indirekt kanske han gör det, med talet om särskilda ”utmaningar” i invandrartäta skolor, men ansatsen blir i grunden opolitisk.

Löfven väjer för problemets orsaker och åtgärder som utgår från dessa. Istället blir hans recept att pytsa in mer pengar, där han själv får agera jultomte. ”Resurser” är hans lösenord – skattebetalarna och upplåning ska lösa problemen.

Som erfarenheten redan visat är ”mer resurser” ingen lösning. Detta saknar dock betydelse för statsminister Löfven.

---

2. Floskel-excesser

Bland dagens politiker finns ju gott om floskelproducenter. Oneliners.  Vandrande pratbubblor.

T ex Erik Ullenhag, Jan Björklund och Annie Lööf. Det ligger kanske i linje med råd från valstrateger, om vad som krävs för att nå ut i dagens medieverklighet.

Stefan Löfven har på kort tid hunnit lämna många bidrag till floskelarsenalen. Tomheten och falskheten i flosklandet illustreras tydligt med det uttalande jag fick med 7.25 in i fredagsfilmen. Han säger sig se och höra SD:s väljare, men utan att på något sätt erkänna de problem som förmådde drygt 800.000 väljare att SD-rösta.

Eller tag allt tal om ”alla människors lika värde” och  ”demokratisk värdegrund”. Det har inte hindrat mobbingen av sverigedemokrater.

---

3. Fundamentalism och blockering

Det finns ”inte vi och dom”, således existerar inga etniska svenskar, med intressen att försvara. Uppmärksamhet åt invandrarrelaterade problem blir liktydigt med att ”söka syndabockar”, vilket är ägnat att generera ”främlingsfientlighet”.

Denna politiskt korrekta fundamentalism leder till en blockering. Den skapar en oemottaglighet för kritik och blindhet för problem.  Den står i vägen för nödvändiga åtgärder, omöjliggör lösningar.

Ett antal mindre kommuner runtom i landet närmar sig snabbt ekonomisk ruin och en social avgrund pga asylanttillströmningarna. När nu olika kommunpolitiker protesterar och sänder ut nödrop finns det ingen i regeringskansliet som förstår allvaret.

Runt storstäderna växer antalet laglösa områden, dit det är farligt för etniska svenskar att bege sig och där ambulans, brandkår och polis inte längre kan arbeta obehindrat. Polisen har gjort rapporter om situationen, men var finns de politiker i ansvarig ställning som reagerar?

Paulina Neuding i SvD den 30/10 2014:

”Häromdagen publicerade polisen en rapport om områden i Sverige som har kommit att präglas av gängkriminalitet på ett sätt som underminerar staten. Det handlar om grovt våld i offentligheten – som den senaste tidens skjutningar – öppen narkotikahandel, upplopp, hot mot vittnen och utpressning mot företagare.

Det är områden där posten periodvis inte velat dela ut brev (Seved i Malmö), dit ett fraktbolag inte vågat göra leveranser (Rinkeby), ambulans väntar in poliseskort för att köra in (Rosengård i Malmö) och där polisen inte längre vågar kliva ur bilarna (Koppargården i Landskrona). 55 områden allt som allt.”

Bostadsmarknaden har nu kollapsat och regeringen Löfven utlovar en ”bostadsmiljard” – samtidigt som inflödet fortsätter av ett par tusen nya bostadsbehövande varje vecka.

---

4. Antiintellektualism och dumhet 

Regeringen Löfven blixtbelyser ett problem i vårt moderna samhälle: hur få fram bra ledare?

Var hitta personer med nödvändig kompetens, till ledande funktioner?

Ingen i den nya regeringen saknar förmodligen den rätta ”värdegrunden”, men hur är det med fackkunskaper och livserfarenhet? Hur är det med egen tankekapacitet, analysförmåga och handlingskraft? ”Politik är att vilja”, lär en tidigare s-ledare och statsminister ha sagt…

Vill de ens svenska folkets väl, eller är de mest besjälade av en pk-agenda och snöda egenintressen? Vilka är deras drivkrafter?

Svårt nog är att finna människor med kunskaper, intelligens och energi – här tillkommer också pk-momentet. Som en våt filt lägger sig den politiska korrektheten över debatt och tänkande. Det ger en tillkämpad dumhet.

Jag har svårt att föreställa mig tydligare uttryck för detta fenomen än Stefan Löfven och Åsa Romson – även om konkurrensen där är hård…

---

Läs mer

GULDLÄGE för (S)

Lik i garderoben

Migrationspolitiken sliter sönder

Politisk korruption

Så kan (S) dumpa (MP)…

---

Se/hör mer

Vad säger Annie Lööf?

Pat Condell om Sverige