Låt mig göra en välvillig tolkning av vad Göran Rosenberg sade i radion i söndags och som jag kommenterade: majoritetsförtryck måste undvikas, minoriteters rättigheter ska skyddas:
Ur ett perspektiv kan jag hålla med honom.
Frågan blir bara om han då håller med sig själv.
Jag tänker på det kommunala självstyret.
Varje kommun utgör ju på nationell nivå en minoritet.
Under långt tid har det ju malt på från massmedia och partiledningar om att kommunerna måste ”ta sitt ansvar”. Därvid har man inte syftat på ansvaret gentemot sina egna invånare och skattebetalare, nej ”ansvaret” har gällt gentemot nyanlända utlänningar. ”Ensamkommande flyktingbarn”, som det kunnat heta.
I TV:s partiledardebatter har det inte sparats på upprördhet och moraliserande över kommunernas ovilja. Från Miljöpartiet har man – eftersom det här rör sig om så solklart fall av svart eller vitt, ont eller gott – inte dragit sig för att förespråka en lagstiftning som kan tvinga tredskande kommuner att visa ”solidaritet”.
Nu verkar man ha hittat andra vägar. Migrationsverket bara fixar ett boende i en kommun, varpå det hamnar i kommunens knä att fixa skolgång och bidrag åt de nya invånarna. Man går helt enkelt bakom ryggen på kommunen.
Vad berörda kommers invånare anser om det som pågår ger kommentarsfälten till tidningsartiklar på webben en uppfattning om: man tycker inte alls om det!
I samma riktning pekar resultatet av den enda kommunala folkomröstning i denna fråga som hållits i Sverige – den i Sjöbo 1988.
Tillbaka till Göran Rosenberg:
• Vill han slå vakt om det kommunala självstyret?
• Ska kommuner ha rätt att säga nej till ”flyktingmottagning”?
• Ska ska ett nej sedan respekteras, ska ett nej gälla som ett nej?
PS
Den skolgång som måste klaras gäller barn med mycket varierande förkunskaper och där få kan svenska.
Som erfarenheten visat skapar denna invandring en bestående segregation. Svenska föräldrar undviker invandrartäta skolor för sina barn, av naturliga skäl: i klasser med hög andel invandrarbarn blir det sämre studiero och lägre kvalitet på undervisningen.
I det läget lanserar Folkpartiet ett förslag om påtvingad blandning, så att svenska elever – vare sig de och deras föräldrar vill det eller inte – ska hamna i klasser med många invandrarbarn.
Läs mer
Rosenberg & Co
Filed under: avsvenskning, bostad, debatt, demografi, demokrati, ensamkommande, extremism, folkpartiet, integration, kommuner, kostnader, kultur, massmedia, mångkultur, miljöpartiet, motstånd, partier, pk, propaganda, skola, svenskfientlighet | Tagged: boende, demokrati, ensamkommande flyktingbarn, extremism, invandring, media, motstånd, partier, pk |
Jan Millds blogg 
När en liberal partiledare förespråkar tvång som lösning på ett problem då måste väl de flesta undra hur det står till i det svenska politiska landskapet.
Har Jan Björklund ens tänkt i dessa tankar själv..eller inser han vilken hycklare han är? Om inte svenska väljare inser det absurda i ”liberala” folkpartiets förslag då är det illa mycket illa ställt med de svenska väljarnas förstånd.
SD enda vägen fram..!
Vi är mycket snart i diktaturens klibbiga grepp.
Som tur är växte min egen son upp i Sverige med endast svenska elever. Men det var länge sedan.
Dock fanns det en zigenare i små-skolan men han var nästan aldrig i skolan – antingen var det zigenarbröllop i Haparanda eller begravning i Skåne. Zigenare har ju oerhört STORA släkter så det blev ju väldigt ofta. När Zoran som jag tror han hette var tillbaka måste allt de lärt sig tragglas om så han inte miste någon undervisning och min son var äkta förbannad eftersom han velat fortsätta undervisningen.
Apropå Rosenberg försökte han och hans familj flytta tillbaka till Israel. Kommer inte ihåg hur länge de stannade men tror de kom tillbaka ganska snabbt. Där hade han tydligen inte så stor framgång
som i Sverige. Det var kanske för stor konkurrens.
[…] Hösten 2013 var Rosenberg alltjämt debattaktiv, med krav på att ”kommunerna måste ta sitt ansvar”… […]