Gräddhyllemannen

Antag följande:

1.  Några sverigevänner delade ut ett flygblad i Rättvik i början av juni.

2. Där påtalas att asylinvandringen är omfattande och medför negativa konsekvenser, som
– befolkningsutbyte
– säkerhetsproblem
– våldsbrottslighet
– ekonomiska kostnader
– sämre skola

3.  Bland mottagarna av flygbladet fanns en man som har sin egen utkomst genom denna för svenskarna skadliga verksamhet. Han bor dessutom själv på tryggt avstånd från problemen, med en fin utsikt över Siljan.

Jag kallar honom här för ”gräddhyllemannen” (GHM).

Hur blev mannens reaktion?

Så här skrev GHM till webbsidan Asylkaos, som gjort flygbladet:

”Mottog ert flygblad i dag. Kan med handen på hjärtat säga att jag aldrig har läst så mycket skit på ett och samma papper! Ja, på båda sidorna också! Helt otroligt!

Jobbar med flyktingmottagning och genomskådar er retorik direkt, era kvasisanningar och tyckanden, direkt adapterad från 1930-talets Tyskland. Fattar ni inte att det finns godtroende folk som kommer att tro på era ord och agera på ett för samhället negativt sett? Det brann ett hus i Insjön förre veckan, bara dagar efter att det blev känt att huset skulle användas som boende för ensamkommande barn. Tillfälligheter?

Nä, tror inte det. Det är retoriken som används i detta brevet som får enskilda individer att gå igång och ta lagen i egna händer i den tron att de har ’folket’ bakom sig. Inser ni på ’asylkaos’ att ni har ett ansvar för de aktioner som igångsätts av individer och grupper som köper det ni skriver rakt av? Att ni är ansvariga för de miljontals kronor detta kostar? Att det bara är en tidsfråga innan ni blir ansvariga för andra människors död?

Eller är detta kanhända målet med utskicket?”

Till att börja med så rör det sig här om en missuppfattning från GHM:s sida, då han talar om ett ”utskick”. Det handlade om en utdelning, dvs frivilliga arbetsinsatser på helt ideell grund från ett antal svenskar. Resurser att bekosta något utskick hade vi inte.

Asylkaos har kommenterat Gräddhyllemannens utläggning:

”Du tillhör den skara människor som lever och bor i ett fint helvitt område – Gräddhyllan i Rättvik, ett stort, idylliskt och exklusivt villaområde med en av landets bästa sjö- och landskapsutsikter – lyckligt ovetande om (eller likgiltig inför?) alla de sociala, kulturella och etniska problem som drabbar allt fler svenskar.

Att du aldrig tagit del av saklig invandringskritisk information beror på att du lever i ett land där ingen saklig invandringskritisk information får framföras av partipolitiskt oberoende invandringskritiker i TV, radio, eller dagspressen. Sådana som du kan på grund av bristfälliga kunskaper inte förstå vilka konsekvenserna blir av migrationspolitiken.

Vi har redan fått hundratals områden i Sverige som är livsfarliga att vistas i, och inte ens polisen vågar sig in i dessa områden. Det är områden som många svenskar har tvingats flytta från för att de är för farliga. Det är områden i djupt socialt, kulturellt och etniskt förfall. I många områden finns det knappt några svenskar kvar.

Det är områden som har skapats av naiva politiker eller rättare sagt av politiker som är idioter. Det är politiker som har inbillat sig att de har varit ‘goda’ när de har släppt in migranter från dysfunktionella kulturer i tredje världen, men i själva verket har de bara bidragit till att Sverige förfaller alltmer.

De politiker som har skapat alla dessa områden är verklighetsfrämmande människor som inte begriper vilka konsekvenser deras beslut eller handlingar får på Sverige.”

---

Här vill jag skarva på med några reflexioner utifrån gräddhyllemannens tes att kritik av probleminvandringen är ägnad att mynna ut i våld.

I sitt resonemang kopplar han det invandringskritiska flygbladet till både 30-talets Tyskland och till bränder, spekulerar t.o.m. i att syftet med flygbladet kunde vara att få någon människa skadad.

---

Låt mig därför kort rekapitulera BGF-konceptet:

Blågula Frågor startades 1994-95 i en situation då Sverigedemokraterna redan fanns och var starkt demoniserade.  Vi som låg bakom BGF hade politiskt en rödgrön bakgrund i riksdagspartier och verksamhet i freds- och solidaritetsrörelser i bagaget. Idén var att mot oss skulle inga anmärkningar kunna riktas ur demokratisk synpunkt, där skulle inte finnas minsta spik att kunna koka någon soppa på.

Från första början arbetade vi helt ideellt.  Vi uppträdde självklart öppet, med namn, bild och kontaktuppgifter. Lika självklart tog vi avstånd från hot eller våld. Grundidén var att kunna medverka till ett konstruktivt meningsutbyte, när vi tog upp invandringsfrågan.

Detta därför att Sverige redan i början av 90-talet hade problem till följd av den förda invandringspolitiken.

– Det behövdes en kursomläggning.

– Vilket i sin tur förutsatte en saklig debatt.

”På köpet” skulle BGF-försöket medföra ett ”synande av korten” hos etablissemanget:

•  baserade sig bemötandet av Sverigedemokraterna på brister hos SD, eller var detta bara en förevändning, ett svepskäl att slippa argumentera, slippa ompröva?

•  fanns något intresse av att få en sakdiskussion kring invandringen?

---

Det dröjde inte länge innan svaret kom!

Under medverkan av Expo (”antifascistiskt nyhetsblad”) försågs även Blågula Frågor – redan 1995 – med epitet som ”främlingsfientlig”.

Året därpå tog kvällstidningarna med Expo nr 3/96 som gratisbilaga. I en artikel där begränsade sig Expo iofs till att stämpla oss i Blågula Frågor som ”rättshaverister” med ”konspirationsteorier”, men två veckor senare var jag av AFA klassad som ”rasistsvin” – vilket klargjordes genom en sprejning av ena kortsidan på mitt bostadshus i Haninge.

---

När gräddhyllemannen kopplar det aktuella Rättviksflygbladet till 30-talets Tyskland, då låter det bekant!

John Glas, gruppledare för Folkpartiet i Haninge, gjorde våren 1997 en koppling mellan BGF och Adolf Hitler. Båda sade sig nämligen, enligt Glas, vara för yttrandefrihet.

Två veckor senare var den andra kortväggen på mitt hus sprejad. Nu hade jag avancerat till att vara ett ”fascistsvin”.

Vid samma tidpunkt hade jag på en tavla inne i mitt hem ett antal kampanjmärken uppsatta, från min tid som vänsteraktiv alltsedan 60-talet:

Andra än jag och Anders Sundholm (BGF-ordförande) har drabbats värre av repression, i normalfallet oprovocerat. Det politiska våldet i Sverige är enkelriktat på ett annat sätt än vad som brukar framgå av massmedia.

I lokaltidningen ”Mitt i Haninge” skrev jag 1997 att det främsta hotet mot demokratin kommer från människor, vilka går fram ”under godhetens banér”. Det stämmer nog fortfarande!

Efter de erfarenheter som jag hunnit göra, genom snart tre decennier av motstånd mot galenskaperna, kan jag inte förvänta mig att en person som gräddhyllemannen skulle vara kapabel/villig att vakna till insikt.

---

FÖR RESONEMANGETS SKULL  vill jag ändå hålla öppet för att där skulle kunna finnas en portion ärlighet och mänsklig anständighet.

Och ställa frågan: om vi verkligen vill motverka att vårt land framöver går mot hårdnande motsättningar och storskaliga våldsutbrott – hur agera?

Annorlunda uttryckt:  vad ligger bakom utvecklingen hittills, med ett växande antal no-go-zoner och en polismakt som inte längre orkar? Denna utveckling riskerar naturligtvis att fortsätta.  Vilka är dess orsaker?

I huvudsak beror problemen på en alltför omfattande invandring av människor från dysfunktionella kulturer, människor med ofta har fel drivkrafter redan vid ankomsten. Om de sedan får lära sig att förakta oss svenskar istället för att respektera oss, så gör det inte saken bättre.

När det nu brinner bilar, skolor och mycket annat i Sverige, då är det i normalfallet inte etniska svenskar som är förövare. Den vandalisering och den våldsbrottslighet som sker är i hög grad importerad.

Samtidigt kan finnas en risk för att även etniska svenskar till sist blir våldsamma, om det bara ”blir för mycket”. Det är inte en utveckling som jag önskar. Tvärtom – BGF-konceptet var just en ansats att tackla problemen demokratiskt och konstruktivt.

Men ska det kunna lyckas – då måste det finnas några som lyssnar, och reagerar.

---

Vill man motsatsen, då ska man intaga Gräddhyllemannens position, dvs:

A.  Verka för ett samhälle med växande otrygghet och större orättvisor.

B.  Vägra lyssna på invändningar – demonisera varje kritik.

---

PS

I onsdags var jag hos min frisör i Rättvik, en iranier som jag är trogen kund hos.

Om jag hade kommit redan på måndagen, då skulle det inte ha blivit någon klippning. Då hade han nämligen inga arbetsverktyg. Detta pga ett inbrott under lördagen. Sin verksamhet i Rättvik har denne frisör bedrivit sedan 2009 – det här var första gången som han råkade ut för detta.

Vid upptäckten av inbrottet kontaktade han polisen, eller rättare sagt försökte göra så. I Rättvik finns nämligen ingen polis. Det fick bli ett telefonsamtal till Falun, där man tog upp hans anmälan.

Vilka var inbrottstjuvarna? Något säger mig att det kommer vi aldrig att få klarhet om…

---

 

Mer

http://www.marikaformgren.se/#post85

http://ledarsidorna.se/2016/06/nittionio-luftballonger/

http://www.friatider.se/bland-unders-tar-och-versittare

http://www.bgf.nu

http://www.bgf.nu/lagom

http://www.janmilld.se/bok.html

http://www.vitbok.se

http://www.bgf.nu/tabloiderna/

http://www.bgf.nu/expo

https://janmilld.wordpress.com/valdskonstateranderealism

https://janmilld.wordpress.com/2013/08/18/expo-operation-96/

https://asylkaos.wordpress.com/2016/06/18/fore-detta-missionskyrka-i-bodafors-blir-asyboende-asylkaos/

http://avpixlat.info/2016/06/18/en-instabil-grund/

http://fnordspotting.blogspot.se/2016/06/nar-clownerna-tog-over-cirkusen.html

http://www.motpol.nu/oskorei/2016/06/21/kampen-om-det-offentliga-rummet/

Rikt land?

”Sverige är ett rikt land!”

Det är ju ett budskap som vi har fått oss serverat i flera decennier nu.

• Bengt Westerberg är den som  för mig mest av alla kan förknippas med denna propaganda.

• Även Anna Kinberg-Batra hann med en utsaga om det svenska överflödet innan hennes parti vände (åtminstone delvis) i migrationspolitiken.

• Inte heller Jimmie Åkesson har lyckats avhålla sig från att uttala sig om Sverige som ”ett rikt land!”.

Är det då inte sant?  Är inte Sverige rikt?

Mina reflexioner:

1.
I den utsträckning som Sverige är rikt så bottnar det i insatser från det svenska folket. Det gäller faktorer som:
– kunskaper och färdigheter
– arbetsmoral
– hederlighet
– samarbetsförmåga.

Det är inget självklart och gratis, det är något som vi själva har förtjänat. Det kan förloras om vi svenskar demoraliseras eller byts ut.

2.
Trots att Sverige påstås vara så rikt lider människor människor nöd i Sverige – här blir det alltså något som inte stämmer.

3.
Det pågår förändringar, i negativ riktning. Det märks i PISA-undersökningar kring skolan,  i OECD-statistik och i skuldsättning.

Finansminister Magdalena Andersson har ju – utöver sin utsaga om Sverigedemokraterna som ett ”nyfascistiskt parti” – deklarerat att även om invandringen medfört kostnader, så är det bara initialt. Det är satsningar som vi kommer att få igen senare. Det blir som en investering.

Detta skedde innan höstens migrant-tsunami släpptes lös, men jag har inte hört henne korrigera sin bedömning. Nu tar Sverige upp stora lån för att klara invandringen – ser vår finansminister det fortfarande som att det är pengar vi kommer att få igen? Eller är detta ett moment av underordnad betydelse för henne?

Först höjda skatter och neddragningar i samhällsservicen.
När detta inte längre räcker blir det lån och skuldsättning.

För svenskars behov har detta inte varit aktuellt, nu blir tydligen bedömningen en annan.

”Framtidspartiet” Socialdemokraterna har inga spärrar mot att inteckna tillvaron för kommande generationer av svenskar.

---

Resten av denna bloggtext får bli citerande ur vad bloggen ”Laglöshetens hemlighet” – ”politiskt korrekta texter ur kristet perspektiv”. Jag gillar inte alltid hans ordval, men argumenteringen är skarp, som i ”Skuldslavar mot vår vilja”:

”Skulle du tycka att det vore rätt, rättfärdigt, om jag eller någon annan skulle ta ett banklån i ditt namn och ge pengarna till någon eller några som är eller säger att de är fattiga, utsatta, förföljda med mera och som jag eller någon annan tycker synd om, för att sedan låta dig betala (du får arbeta ihjäl dig) av på lånet resten av ditt liv?

”Vad som sker är uträknat. När våra politikerkräk lånar pengar av bankerna försätter dom hela folket i skuld till bankerna. Det är inte politikerna och deras närmaste som blir bankernas skuldslavar för de som äger bankerna och kontrollerar ekonomin ser alltid till så att politikerna får ständiga löneförhöjningar och privilegier.

Utan att vi blir tillfrågade om vi vill bli skuldslavar, det vill säga om vi är villiga att ta lån för att försörja en massa främlingar (ockupanter) som invaderar landet, gör man oss till skuldslavar.”

”Genom att skuldsätta hela svenska folket när det inte finns några pengar kvar till massinvandringen, begår våra makthavare (som ju inte tjänar landet och folket) och Satans synagoga dubbla övergrepp.

Om ett land måste ta banklån för att klara av en flyktinginvasion eller vad det må vara så måste det innebära att landet har förbrukat de pengar som eventuellt tidigare fanns till att ta emot flyktingar eller vad det må vara. Lån behövs inte tas om det finns pengar.

Att ta andra människors pengar, pengar de betalat och betalar  i skatt, för samhällsservice och framtida pensioner med mera och dela ut dessa till främmande människor, är ett grovt övergrepp.

Att sedan när dessa pengar inte räcker till och trots att de skattebetalande fortsätter att betala in höga skatter varje månad, ta lån och därmed ofrivilligt försätta dem i skuld till bankerna är ett dubbelt övergrepp. ”

---

Konsekvensen av denna skuldsättning blir att Sverige kan hamna i en grekisk situation, en utpressningssituation där utländska bankirer kan tvinga oss till allehanda eftergifter, som militärbaser och uranbrytning?

Är denna skuldsättning bara en tillfällighet, något som bara råkar inträffa?

Eller finns bakom detta en avsikt, ingår det från början i en plan?

---

 

Mer

http://www.bgf.nu/tabloiderna/lok.pdf

http://www.bgf.nu/demokratin/k5.html

http://www.janmilld.se/sd/grundkurs/

http://www.janmilld.se/mm/bw.pdf

https://varjager.wordpress.com/2012/12/09/nu-provas-sverige-men-vi-fixar-det-vi-ar-ett-rikt-land-sager-migrationsverkets-chef-anders-danielsson-lon-125-000-krman/

http://experimentlandet.blogg.se/2015/december/skuldslavar-mot-var-vilja.html

http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article21929301.ab

http://www.sydsvenskan.se/sverige/reklam-nara-vagar-ofta-olaglig/

Vad är fascism?

Ordet «fascism» är ju ett starkt negativt laddat begrepp och fungerar flitigt som tillmäle. Har det någon också en saklig innebörd?

I så fall: vilken?

Jag kan undra vilken definition som finansminister Andersson och statsminister Löfven skulle ge begreppet om någon journalist skulle vara fräck nog att fråga dem om den saken.

De har alltså kallat SD för ett «litet, nyfascistiskt parti» och de får stöd av TV4-historikern Henrik Arnstad, som menar att man «måste få kalla saker vid dess rätta namn». Det mest konkreta han anför beträffande SD blir dock «en viktig del av neofascismen är att man aktivt ska förneka och dementera att man är fascist».

För mig låter det här påtagligt bekant.  När folkpartiledaren i Haninge, John Glas, 1997 anklagade Blågula frågor för att ha «starka fascistiska förtecken» och ombads underbygga detta blev svaret att BGF var för yttrandefrihet – det skulle även Adolf Hitler ha varit (se även här och här).

---

Nåväl, vare sig vi talar om fascism eller om nazism så vore det bra med mer av preciseringar. Särskilt beträffande «fascism», efter s-ledarnas och TV4:s användning av begreppet.

Historiskt förknippas ju fascism främst med Benito Mussolini, Italien och svartskjortornas maktövertagande  1922 genom marschen mot Rom.

Moment som jag har lärt mig att förknippa med fascism är:

• förkastande av demokrati, nej till opposition

• ledarkult

• likriktning och indoktrinering

• intolerans och bejakande av våld

• stark nationalism, kryddad med imperialism

• militarism och krig 

• antikommunism, antikonservatism och antiliberalism

Vad jag också påminns om genom litet googlande är:

• korporatism, dvs samgående mellan stat och ledning för stora företag

• individens underordning i relation till staten

Så här säger Wikipedia:

«…Fascismen förknippas ofta med en massrörelse, elitstyre och meningen är att individen är underställd statens behov. Fascismen vill vidare ofta skapa en stark nationell identitet. … Fascismen föredrar en reglerad, klassöverskridande ekonomi, benämnd korporativ… massmobilisering och ett militariserat politiskt liv, ofta inbegripande en partimilis. Fascismen hyser en positiv eller sanktionerande syn på våld som medel att uppnå målet, inbegripande heroism och manschauvinism…. Fascismen motsätter sig alla ‘sektionsbaserade’ intressen till förmån för samhället som en organisk helhet och motsätter sig därför oberoende fackföreningar, strejker, lockouter, frihandel och fri företagsamhet. Då den fascistiska staten förväntas representera såväl gångna som framtida generationer, samt avvisar förnuftsresonemang och diskussioner, förnekas demokratins kvaliteter som styrelseskick, …»

---

Så hur bedöma s-ledningens anklagelser mot Sverigedemokraterna, för att vara «fascistiskt»?

Vilka av ovanstående kriterier kan kopplas till SD?

Vilka belägg finns då?

Hållningen till politiskt våld är central, men vilka belägg finns för att sverigedemokrater har gjort sig skyldiga till sådant? Mig veterligen finns inte ett enda fall.

Däremot finns exempel i överflöd på hur SD:are blivit utsatta för våld. De som stått för detta våld har vanligen betecknat sig själva som «antifascister», vilket ju väcker frågan om vilka kriterier vi ska gå efter i klassningen av människor. Ska det vara deras egna deklarationer, eller ska det vara deras faktiska agerande och de attityder som detta vittnar om?

Även om man personligen inte utövar våld så kan man bidraga till våldsdåd genom att hetsa mot andra människor och åsätta dem stämplar med starkt negativ laddning. Sådant kan medverka till våld och andra övergrepp.

Där ligger nu ledande socialdemokrater «på framkant». De politiskt korrekta har  «tolerans» som honnörsord, men i praktiken är de ändå intoleranta mot opposition.

Jag tänker också på muppregeringens idéer om att svenska staten ska ha jurisdiktion över svenskar även när dess befinner sig utomlands. Påminner inte det om fascismens tankar om hur individerna tillhör staten?

Det är bra att Magdalena Andersson nu fört upp diskussionen om fascismen på dagordningen. Här finns mycket mer att säga, inte minst vad gäller parallellerna mellan fascism och politisk korrekthet!

---

Läs/se även

Arnstad-Karlsson: debatt

Arnstads historia: en lögn

DN nekade genmäle på Arnstads anklagelser mot Norge

Forskning & framsteg: Forskarna eniga

Stefan Löfven stöder sig på Arnstad!

Underligt är det

Wikipedia om Luciabeslutet 1989:

”I riksdagsvalet i september 1991 segrade de borgerliga partierna, Kristdemokraterna tog plats i riksdagen, och Carl Bildt tog över som statsminister. Den 19 december samma år meddelade Regeringen Bildt att man upphävt Luciabeslutet. I de följande överläggningarna sade sig Socialdemokraterna inte motsätta sig beslutet…”

---

I början av 1990-talet var den partipolitiska bilden klar, när det gäller invandringspolitiken. Tre partier stod för en relativ moderation, nämligen Socialdemokraterna, Moderaterna och Centerpartiet.

Dock med betoning på «relativ». Bengt Westerberg var inte ensam om att hylla en «generös flyktingpolitik» – med på det tåget var också Ingvar Carlsson. Men  i jämförelse med de tre småpartierna Folkpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet så var S-M-C återhållsamma.

I den borgerliga Bildtregeringen 1991-94 kunde dock 9%-partiet Folkpartiet helt dominera invandrings- och flyktingpolitiken, precis som senare Miljöpartiet dominerat den under såväl Reinfeldtregeringen 2006-2014 som Löfvenregeringen oktober-december 2014.

När Socialdemokraterna återkom i regeringsställning 1994 fanns inte den tidigare invandringsministern Maj-Lis Lööw med som invandringspolitisk företrädare. Ny invandringsminister blev istället Leif Blomberg (från fackförbundet Metall), efter två år avlöst med Pierre Schori. Både Luciabeslutet från 1989 och tankarna från s-propositionen «Aktiv flykting- och immigrationspolitik» blev kvar i papperskorgen.

---

En motsvarande utveckling skedde snart inom Moderaterna.

SVT:s «Uppdrag Granskning»:

«Maud Björnemalm (s) är flyktingpolitiskt ansvarig. Hon tillbakavisar påståendet om att socialdemokraterna skulle föra en politik som överensstämmer med Ny Demokratis idéer. Flera av de förslag som lades då, bland annat visumtvång och att man tar fingeravtryck av asylsökande, är förändringar som skett inom ramen för EU:s flyktingpolitik.

Alltfler moderater kritiserar idag det egna partiets hållning gentemot regeringen. De inom partiet som vill se en mer liberal flyktingpolitik med öppnare gränser står emot de mer konservativa som ger stöd åt (S). En av dem är den moderata riksdagsledamoten Göran Lindblad. Han säger att moderaterna måste ändra sin flyktingpolitik om man ska kunna hålla det löfte som anges i partiets idéprogram. Där fastslår man att moderaterna ska vara den mest humanitära kraften. Han får stöd av bland andra Moderata Ungdomsförbundets ordförande Tove Lifvendahl:

– Att de idéer som jag kämpar för nu verkar få gehör är en seger, säger hon.» 

Känns det igen? «…tillbakavisar påståendet om att socialdemokraterna skulle föra en politik som överensstämmer med Ny Demokratis idéer. » Redan innan SD kom in i riksdagen användes ett invandringskritiskt parti som vapen mot en sansad politik.

Moderaternas flyktingpolitiske talesperson var i början av 90-talet Gustaf von Essen. Han plockades år 2002 bort från valbar plats i riksdagslistan för (M) i Uppsala. Redan innan dess var han ersatt som flyktingpolitisk talesperson för sitt parti.

Programförslaget «Land för hoppfulla» 1997 var framarbetat av en grupp under ledning av Per Unckel. Det angreps av företrädare för MUF – i arbetsgruppen hade Thomas Idergard och Anna Kinberg  reserverat sig (hon som nu vill att den migrationspolitiska överenskommelsen med Mp ska «hedras»).

---

 

I riksdagen 1997, Pierre Schori om m-förslaget:

”Moderaterna har genom sitt manifest Land för hoppfulla manat fram en ny debatt om invandringen och invandrarna. …  I flera fall  fiskar Moderaterna i grumliga vatten av missnöje med förment höga kostnader för bidrag till invandrare.

Här har man givit legitimitet åt grupper som dessbättre har haft problem med att komma ut med sitt främlingsfientliga budskap sedan Ny demokrati kollapsade.

I debatten om invandring är det ett kärt tema att påstå att en moralisk elit har åsiktsmonopol och att andra åsiktsyttringar förkvävs. Jag invänder mot det resonemanget. Vi har åsikts- och yttrandefrihet i Sverige, men det innebär ju inte att den som uttrycker sig negativt om invandring och invandrare skall få stå oemotsagd.

Nu när också några forskare och akademiker ställer upp bland de främlingsfientliga är det än angelägnare att i debatten slå hål på myterna och bemöta förenklade och felaktiga påståenden. I historien finns tyvärr alltför många exempel på att god utbildning inte är något säkert vaccin mot fördomar och ondska.”

Sju år tidigare hade socialdemokraterna haft en proposition redo, med formuleringar som:

«Sverige bör utveckla och föra en aktiv flykting- och immigrationspolitik, som utifrån ett helhetstänkande och en humanitär grundsyn tar sikte på att dels undanröja eller lindra orsaker bakom flykt och påtvingad migration, dels skapa ett system för regleringen av invandringen som bättre än det nuvarande ger rätten att stanna i vårt land till dem som bäst behöver det.»

«Varje land har ett ansvar för sina egna medborgare.»

«Vi måste lämna den alltför idylliserade och romantiska beskrivningen av det mångkulturella och välja en mer realistisk utgångspunkt.»

«En mycket stor andel av de asylsökande i Europa är inte i behov av internationellt rättsligt skydd.»

---

Läsvärt om Luciabeslutet 1989 och tongångarna inom de tre modererade partierna skriver också Karl-Olov Arnstberg.

Om Ingvar Carlssons motivering till Luciabeslutet:

”5 000 turkbulgarer har kommit till Sverige den senaste tiden. Inget annat land har tagit emot fler än 500. Miljoner turkbulgarer lever i den här situationen. Det har bara börjat, det som de har bestämt sig för: Vi ska inte leva i Bulgarien längre, vi åker till Sverige…

Det finns hur många människor som helst som skulle kunna komma in. Men om vi inte vidtar några åtgärder, utan bara låter detta löpa, kommer det att slå tillbaka mot de flyktingar som redan är här. Därtill kommer det som Anna-Greta (Leijon) säger – det här med turkbulgarerna är inte något isolerat fenomen, utan vi kan få människor från Estland, Lettland och andra delar av Sovjetunionen, som i vinter går över gränsen mot Finland. De har ingen mat – det går svälttåg helt enkelt, som i desperation börjar röra sig mot Skandinavien…

Det kan bli en situation som vi inte har sett maken till i modern tid. Detta kan vi inte utåt diskutera. Men jag håller med Anna-Greta…’”

Arnstberg citerar också ur en moderat motion före valet 1991, underskriven av bl.a. Carl Bildt:

«Den viktigaste uppgiften för svensk flyktingpolitik är att genom internationella organ främja mänskliga rättigheter och bistå flyktingar i de länder där dessa befinner sig, oftast i närheten av hemländerna. Sverige bör därför även fortsättningsvis stödja FN:s och de humanitära hjälporganisationernas flyktingarbete.

Erfarenheten har visat att svåra kulturkrockar kan uppstå vid flykt till främmande länder med helt andra kulturmönster och att det troligen varit långt bättre att bistå flyktingarna i eller i närheten av deras hemländer, till exempel genom näringslivs- och bostadsprojekt. Ökade ansträngningar bör också göras när det gäller invandrares repatriering, då förhållandet i deras hemländer förbättras.

Moderata samlingspartiet anser att vissa ekonomiska resurser för flyktingmottagande och utvecklingsbistånd i stället bör omfördelas till förmån för insatser i fattigare länder för att förebygga flyktingströmmar. I förlängningen bör diskuteras om inte delar av anslaget till invandrarverket kan omfördelas till sådant flyktingstöd.»

«Ett land måste kunna ställa vissa krav på vilka personer som skall få komma in över gränsen – även på asylsökande. Ytterst handlar det om respekten för en individs identitet och i förlängningen det svenska medborgarskapet. Det handlar också om den legitima rättigheten att skydda vårt land mot bland annat terrorister och brottslingar.

Från moderata samlingspartiets sida har vi länge sett mycket allvarligt på dokumentlösheten. Vi har förståelse för att det ligger i flyktingskapets natur att vissa handlingar kan saknas, men någon form av dokument, till exempel en färdbiljett bör kunna uppvisas.

Nekas en person asyl i Sverige skall denne avvisas/utvisas så snart detta är möjligt.

En allvarlig aspekt på sådana ärenden är de fall där de som skall avvisas/utvisas hålls gömda av privatpersoner, vilket därmed förhindrar verkställigheten av beslutet. Denna form av lagtrots är oacceptabel och måste beivras.»

Ännu efter två år i regeringsställning höll moderaterna fast vid sin gamla uppfattning. Ur partiets handlingsprogram från 1993:

«De som trots detta är på flykt bör hjälpas så nära sina hem som möjligt. En politik som bereder flyktingar fritt tillträde till de industrialiserade länderna kan förefalla mer generös men skulle få oacceptabla konsekvenser. De sociala spänningarna skulle växa på ett okontrollerbart sätt.»

Ur en riksdagsmotion år 2000, undertecknad nio moderater:

«En helt öppen och fri invandring förutsätter en nedmontering av socialstatens förmåner, något som knappast i dag har ett folkligt stöd. Invandringspolitiken måste vara tydligt utformad och ha en förankring i breda folklager.»

«Svenskarna och deras politiker måste också tydligt markera sin vilja att försvara de värderingar och de kulturmönster som vi i Sverige uppnått under en lång utvecklingsperiod.

Det är viktigt att skilja på flyktinginvandring och invandring i övrigt. I massmedia framställs ofta människor som söker asyl och som smugglats in i landet som flyktingar även om deras motiv till att lämna hemlandet företrädesvis är ekonomiska.

Politiken skall vara inriktad på att åstadkomma återvändande snarast möjligt enligt principen att varje människa har rätt att leva i sitt eget land i frihet och trygghet.»

Karl-Olov Arnstberg ställer frågan varför Moderaterna med Fredrik Reinfeldt så kapitalt ändrade moderaternas invandringspolitik och pekar på drevet mot Sverigedemokraterna och journalisternas roll.

«Ett formidabelt totalt hatdrev sattes igång mot SD och rullar fortfarande.»

«Sveriges dödsspiral fortsätter. Krävs det utländskt ingripande för att få till en förändring?», avslutar han.

---

En del verkar här gå igen:

• Hur Sverigedemokraterna nu  fått ta över Ny Demokratis roll som «avskräckande exempel».

• Hur lilla Miljöpartiet tagit över lilla Folkpartiets roll som innehavare av makten.

• Hur det ena partiet efter det andra bland de en gång modererade drivits mot samma extremism som småpartierna.

---

En fråga som infinner sig blir ju:  hur gick denna kantring till?

— Var det i huvudsak fråga om tillfälligheter, förbiseenden och misstag, några slags olycksfall i det politiska arbetet?

— Eller var det resultatet av en medveten plan, ett målinriktat arbete från krafter med en bestämd agenda?  Och i så fall: med vilket mål?

Påfallande är hur vi satt med ett facit redan på 90-talet, och gör det än mer idag – ändå vill 7 av 8 riksdagspartier fortsätta på den inslagna vägen, med en systemkollaps allt tydligare vid horisonten.

Hur kan så många vara så blinda och/eller oansvariga?

Underligt är det.

---

Läs/se mer

https://janmilld.wordpress.com/2014/10/26/nytt-luciabeslut-nu/

https://janmilld.wordpress.com/2012/11/03/stopp-nu-2/

https://janmilld.wordpress.com/2013/01/03/missat-tag/

http://www.bgf.nu/lagom/0/ac.html

https://morklaggning.wordpress.com/blogg/

GULD-läge för (S)!

Osäkerhetspolitik

Invandringspolitiken är en ödesfråga för Sverige och svenskarna, men det finns  en fråga som är än viktigare. Det är säkerhetspolitiken, frågan om krig eller fred.

 

Ändå är det inte en fråga för den pågående valrörelsen. Nu görs utspel och avges löften, aviseras om satsningar, osv – men om väsentligheter är det inte mycket som handlar.

Det känns bekant.

Så gick man ju tidigare tillväga beträffande svensk EU-anslutning enligt Lissabonfördraget och inskrivandet av ”mångkultur” i vår grundlag.

---

Steg för steg förs Sverige nu in i NATO – utan att svenska folket tillfrågas om saken, utan att de till riksdagen kandiderande partierna klargör sin hållning i frågan.

NATO-anslutningen återspeglas i ett antal åtgärder, sedan flera år tillbaka. Om detta har jag redan skrivit, i texten ”Sverige och NATO”.

Detta kan nu kompletteras med följande:

USA:s Sverigeambassadör, Mark Brzezinski, har nyligen klargjort det lämpliga i att Sverige går med i NATO.

SvD den 27/4 2014:

”Om Ryssland hotar Sverige kan vi inte räkna med någon hjälp från Nato eller USA. Ska Sverige kunna försvaras bör vi gå med i Nato.” 

”Beskedet från USA ses av flera initierade källor som SvD talat med som en kalldusch. I Sverige har det nämligen länge funnits en svensk uppfattning om att vi skyddas av Natos försvarsgarantier trots att vi inte är med i Nato. ”

”- Jag måste vara uppriktig och säga att Sverige varken garanteras skydd enligt Artikel 5, eller av något bilateralt säkerhetsavtal mellan våra bägge nationer, sade USA:s ambassadör Mark Brzezinski den 27 mars.”

 ”Sverige är idag partnerland till Nato eftersom vi är med i Partnerskap för fred.

– Att vara med i Partnerskap för fred och den möjliga avskräckningseffekt det kan ha garanterar er inget skydd mot Ryssland, slog ambassadören fast.

Det amerikanska budskapet är att Nato är som ett försäkringsbolag. Ska vi få hjälp måste försäkringen tecknas i förväg.”

Denna senare parallell håller ju inte långt. En försäkring utlöser inte en brand på det sätt som militärallianser erfarenhetsmässigt kan orsaka ökad spänning och en händelsekedja av hot och åtgärder som ingen kan kontrollera, med just en storbrand som slutlig konsekvens.

SvD den 30/4 2014:

”Unikt beslut om Natoflyg över Sverige

Regeringen tillåter försvarsalliansen Nato att flyga genom Sveriges luftrum med avancerade radar- och stridsledningsplan. Beslutet är det första i sitt slag. ”

”Natos plan kallas AWACS, vilket står för Airborne Warning & Control System. AWACS-planen har system för att övervaka luft- och sjöterritoriet minst 400 km bort. Normalt cirklar planen i en oval bana under sin spaning och kan vara i luften i elva timmar, utan lufttankning. ”

”Normalt ger regeringen bara tillstånd för passage för utländska militärplan för enstaka överflygningar. Eller också får ett utländskt militärplan flyga in och ut till en bestämd flygplats.

Detta är veterligen första gången som ett sådant här tillstånd ges för en hel rad passager. Än mindre har det getts sådana här tillstånd för AWACS. Inget hindrar att Natos stridsledningsplan vid passagerna kan spana även ifrån svenskt luftrum.

AWACS-planen är inte vilka plan som helst. De är en av de få militära resurser som Nato äger och driver gemensamt (normalt är förband i Nato nationella). Planen har alltså ett politiskt symbolvärde.”

SvD, den 26/8 2014:

”NATOSTYRKA KAN FÅ AGERA I SVERIGE”

”Sverige och Finland är inte medlemmar i Nato, men bägge länderna är nu redo att teckna avtal om att ta emot Nato-trupp. ”

”Sedan 1994 har Sverige och Finland bedrivit ett allt tätare officiellt samarbete med Nato inom alliansens Partnerskap för fred, PFF. Ett partnerland kan välja att ingå ett så kallat Host nation support med Nato, ett värdlandsavtal. Detta gör det enklare för Natos snabbinsatsstyrka, Nato Reaction Force, NRF, att både öva i Sverige och att komma hit under kriser.”

”…Det gäller transport genom land-, luft- eller sjöterritoriet till knutpunkter, hamnar eller flygfält. Därefter ska trupperna förflyttas fram till det tänkta insatsområdet. Sådant värdskap kräver att underhåll och logistik fungerar – från att ge trupperna mat till att leverera stridsammunition till frontförbanden.

Det finns en bred svensk politisk enighet bakom de allt närmare banden till Nato. Enligt den ensidiga så kallade solidaritetsklausul som gällt sedan 2007 ska Sverige ’inte förhålla sig passivt’ om olyckor, kriser och konflikter drabbar ett EU-land eller annat nordiskt land. ’Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt som Sverige drabbas’ har riksdagen slagit fast. I det gällande försvarsbeslutet från 2009 står att ’Sverige ska mot denna bakgrund både ha förmåga att ta emot och ge militärt stöd’.

Men för att få och ge militärt stöd så måste det ske en militär planering. Frågan fick våren 2013 ny aktualitet genom regeringens försvarsberedning där sju riksdagspartier (alla utom Vänstern) slog fast: ’Sverige ska utveckla förutsättningarna för att ge och att ta emot stöd, som också kan vara militärt. Försvarsmaktens samverkansförmåga med andra länder och organisationer bör därför utvecklas.’

Sommaren 2013 kom alliansen och Socialdemokraterna därefter överens om att Sverige ska öva med Natos snabbinsatsstyrka NRF. Sverige har från i år också förband anmälda till NRF:s reservstyrka. Försvarsmakten begärde därför i höstas att få teckna ett värdlandsavtal med Nato.

Inom regeringskansliet har UD och försvarsdepartementet varit drivande för att få fram ett värdlandsavtal.”

Vad ligger i förlängningen av detta:

• Blir Gotland en permanent NATO-bas?

• Blir Östersjön en mer militariserad zon?

Just i ett läge då USA och NATO är aggressivare än någonsin i Europa väljer Sverige att de facto göra sig till NATO-medlem!

Konsekvensen blir att i händelse av storkrig kommer vårt land inte att kunna stå utanför.  Sverige blir en självklar måltavla för ryska angrepp – något som annars inte skulle behöva vara fallet.

Den svenska neutraliteten under ww2 möjliggjorde också att en träffpunkt för underhandssamtal mellan de stridande parterna kom till stånd. Den rollen borde vi förvalta.

Så här skriver Folkpartiets Jan Björklund (tillsammans med en finländsk partikollega) i SvD den 7/8 2014, under rubriken ”VÅRA LÄNDER HÖR HEMMA I NATO” :

”Demokratins väsen är att lösa konflikter genom dialog, inte med vapenmakt, men när demokratin hotas måste även demokratier kunna skydda sig, annars kommer auktoritära krafter att ta över.”

”Omvärldens förhållande till Ryssland är allt mera komplicerat och ansträngt efter annekteringen av Krim och händelserna i Ukraina. Övergreppet mot Ukraina och annekteringen av Krim visar att Putin är beredd att sätta sig över folkrätten för att nå sina mål. Samtidigt har styret blivit allt mer auktoritärt, med statskontrollerade medier och regimen utmanar och hånar liberala värderingar som mångfald och tolerans. ”

”Steg för steg bygger den ryska ledningens propaganda upp förståelsen för regimens agerande. Europa står därmed inför en ny säkerhetspolitisk omgivning där sådant som vi inte längre trodde var möjligt plötsligt har blivit vardag igen.”

I samma riktning gick ett riksdagsanförande från Sverigedemokraternas Julia Kronlid i mars 2014:

”Rysslands militära aggression gentemot Ukraina är oacceptabel … anser jag inte att Rysslands motiv till ett ingripande är försvarbara. Om man nu vill skydda den rysktalande befolkningen finns det mycket bättre vägar att gå än att ge mandat till ett militärt ingripande i Ukraina och med militärmakt ta kontrollen över Krimhalvön. På Krimhalvön är dessutom inte de rysktalande någon utsatt minoritet, utan de är i majoritet. Är det några som är i minoritet på Krimhalvön är det krimtatarerna. Ryssland har inget folkrättsligt mandat att inkräkta på Ukrainas suveränitet och territoriella integritet.

Även om det, som jag tidigare nämnt, finns fog för kritik mot den nya regeringen i Kiev är det ju inte så att den rysktalande befolkningens existens i Ukraina är hotad. Oavsett vad man anser om vilka krav som ska ställas på Ukraina gällande ett EU-närmande, som jag får gå närmare in på i mitt nästa anförande, måste vägvalet ligga hos folket i Ukraina och inte vara upp till hot från Ryssland. Det är tydligt att Rysslands agerande är oacceptabelt och bör ge konsekvenser i form av olika sanktioner samtidigt som man försöker uppmana dem till diplomatiska lösningar och samtal med regeringen i Kiev i stället för ytterligare provokationer och aggressioner gentemot Ukraina.”

”På söndag ska det hållas en folkomröstning på Krimhalvön om de ska ansluta sig till Ryssland. Att utlysa en folkomröstning i en tid när Ryssland med militärmakt tagit kontroll över Krimhalvön anser vi inte vara legitimt. … Det kan inte vara rimligt att ha som praxis att på lösa grunder med militärmakt ta kontrollen över ett område för att skydda rysk befolkning och att detta område sedan ska tillhöra Ryssland. I denna situation bör vi tydligt visa vårt stöd för Ukrainas, våra baltiska grannländers, Georgiens och Moldaviens rätt till suveränitet och territoriell integritet. Fru talman!

Just med tanke på vad Rysslands agerande kan få för säkerhetspolitiska konsekvenser i vårt närområde har plötsligt flera partier i denna riksdag vaknat till och blivit försvarsvänliga. Sent ska syndaren vakna, säger jag då. Sverigedemokraterna har länge påpekat vikten av ökade försvarsanslag och vikten av ett existensförsvar.”

Vad både Jan Björklund och Julia Kronlid, både Folkpartiet och Sverigedemokraterna – såväl som alla andra riksdagspartier och även svenska massmedia – missar är särskilt två viktiga moment:

I. 

NATO:s expansion österut, med många nya medlemsstater nära den ryska gränsen sedan Sovjetunionens kollaps 1991.

II.

Kuppen i Kiev, med en ledning som är starkt ryssfientlig.

Dessutom bortser man ifrån att i Ukraina finns en stor etnisk minoritet, på ca 8 miljoner ryssar. Dess intressen sammanfaller inte med vare sig Kievs eller Moskvas.

---

I princip finns två olika vägar till säkerhet:

A. Militär styrka. Man ska kunna avskräcka en motståndare från angrepp.

B. Förtroendeskapande åtgärder. Man strävar efter att andra inte ska känna sig hotade.

Med den senare utgångspunkten blir säkerhet något att bygga gemensamt.

Vad debatten här i väst bortser från är att också ryssar är människor.  Hur skulle vi själva reagera i deras situation?!

Egentligen borde det inte kräva mycket fantasi för att förstå, att ur rysk horisont framstår NATO-utvidgningen österut och kuppen i Kiev som något hotfullt. De åtgärder som ryssarna vidtagit kan ses som svar på detta.

---

Läs mer

DN:s krigshets mot Putin

Livräddande insatser

Tydlighet om Ukraina?

Rysk horisont

Sverige och NATO

Sverige sluter avtal med NATO

The Pentagon’s Strategy for World Dominance

Film

Folkförsvar

Jan Björklund – oneliner