• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Mer Rosenberg

rk
Låt mig göra en välvillig tolkning av vad Göran Rosenberg sade i radion i söndags och som jag kommenterade: majoritetsförtryck måste undvikas, minoriteters rättigheter ska skyddas:

Ur ett perspektiv kan jag hålla med honom.
Frågan blir bara om han då håller med sig själv.

Jag tänker på det kommunala självstyret.
Varje kommun utgör ju på nationell nivå en minoritet.

Under långt tid har det ju malt på från massmedia och partiledningar om att kommunerna måste ”ta sitt ansvar”. Därvid har man inte syftat på ansvaret gentemot sina egna invånare och skattebetalare, nej ”ansvaret” har gällt gentemot nyanlända utlänningar. ”Ensamkommande flyktingbarn”, som det kunnat heta.

I TV:s partiledardebatter har det inte sparats på upprördhet och moraliserande över kommunernas ovilja. Från Miljöpartiet har man – eftersom det här rör sig om så solklart fall av svart eller vitt, ont eller gott – inte dragit sig för att förespråka en lagstiftning som kan tvinga tredskande kommuner att visa ”solidaritet”.

Nu verkar man ha hittat andra vägar. Migrationsverket bara fixar ett boende i en kommun, varpå det hamnar i kommunens knä att fixa skolgång och bidrag åt de nya invånarna. Man går helt enkelt bakom ryggen på kommunen.

Vad berörda kommers invånare anser om det som pågår ger kommentarsfälten till tidningsartiklar på webben en uppfattning om: man tycker inte alls om det!

I samma riktning pekar resultatet av den enda kommunala folkomröstning i denna fråga som hållits i Sverige – den i Sjöbo 1988.

fomr

Tillbaka till Göran Rosenberg:

•  Vill han slå vakt om det kommunala självstyret?

• Ska kommuner ha rätt att säga nej till ”flyktingmottagning”?

• Ska ska ett nej sedan respekteras, ska ett nej gälla som ett nej?

gr3

PS

Den skolgång som måste klaras gäller barn med mycket varierande förkunskaper och där få kan svenska.

Som erfarenheten visat skapar denna invandring en bestående segregation. Svenska föräldrar undviker invandrartäta skolor för sina barn, av naturliga skäl: i klasser med hög andel invandrarbarn blir det sämre studiero och lägre kvalitet på undervisningen.

I det läget lanserar Folkpartiet ett förslag om påtvingad blandning, så att svenska elever – vare sig de och deras föräldrar vill det eller inte – ska hamna i klasser med många invandrarbarn.

WEB_INRIKES

Läs mer

Rosenberg & Co

Boendeproblem

Det finns många aspekter kring flyktingboenden i Sverige.

Men låt mig börja på Öland 1992.

Ur Bgf-intervju med Kenneth Sandberg 1997:

”Det överdrivet generösa mottagandet får inte bara … effekten av att ge signaler för fler att söka sig till Sverige, den uppmuntrar också till kravfullhet. Man lär sig att det lönar sig att vara missnöjd och ständigt kräva mer.

Kenneth nämner ett exempel från 1992, då det kom extremt många asylsökande och mottagningsresurserna var överansträngda. Ett av de många ställen som togs i anspråk för att göras till flyktingförläggning var en attraktiv turistanläggning vid Byerum sandbad på norra Öland. För asylsökande var den dock inte attraktiv, den låg alltför långt från närmaste stad.

Så när en grupp asylsökande i Malmö skulle att sändas dit blev det en två dagars sittstrejk. De strejkande blidkades genom att en särskild ´shopping´-busslinje upprättades mellan förläggningen och Borgholm.

När Byerum-anläggningen senare skulle återgå till att användas som turistanläggning var den så nedsliten, att den först måste totalrenoveras.”

 

Händelsevis var min mor född på Öland och som barn tillbringade jag varje sommar i närheten av Byerum Sandvik – jag minns hur jag uppfattade hotellanläggningen där som en yppersta lyx, bortom ekonomiskt räckhåll för mig och familjen.

Lyxigt, och med badmöjligheter, är det också på den stora anläggningen ”Wermlandia”, aktuell i dagarna.

Ur Fria Tider 27/9 2012:

”Värmländskt jättehotell ska bli exklusivt asylboende

Gym, SPA‑anläggning, jacuzzi, bastu och en enorm inomhuspool. Det är vad som väntar 160 romer, somalier, afghaner och araber inom kort – om Migrationsverket får som de vill. Myndigheten planerar nu att göra om hela det värmländska jättehotellet Wermlandia till ett exklusivt boende för asylsökare.”

 

En annan stor anläggning i Värmland, aktuell för samma ändamål, är Glavsta gård.

Om detta skriver Nationell Idag, nr 35/12: 

”Kommunalrådet är dock inte säker på att de drygt hundra zigenarna från Balkan och araberna från Syrien kommer att trivas. ´De är vana vid storstäder’, säger han till lokalmedia.”

 

Tidigare erfarenheter tyder på att kommunalrådet kan ha rätt. På Koppoms herrgård 1992 kastade kosovoalbaner två gånger ut möbler från övervåningen, i protest mot sin belägenhet, utan ”room-service”.

 

Om ett aktuellare fall av missnöje bland asylanter skriver Fria Tider den 15/3 -12:

”Partysugna flyktingbarn slog sönder boende

Sju ensamkommande flyktingbarn som uppger sig vara i 18-årsåldern fick inte skjuts till ett disco. Då beslutade de sig för att slå sönder sitt boende och kasta ägg, ketchup och mjölk över hela bostaden.”

Men ”party” kan också ordnas på plats, av asylanterna själva. Fria Tider den 9/8 -12:

”…Våldtäkten ska enligt åklagaren ha skett på asylslottet Westsura herrgård i juni i år. I en dusch- och bastubyggnad på området kom mannen åt att våldta flickan som befann sig på området av en händelse.”

Andra typer av boenden som nu erbjuds asylanter är stora och moderna villor, som i Laholm och Falkenberg.

 Tidigare  exempel av liknande slag har Västerås och Malmö visat prov på.

 Ett moment är här de boendes farhågor för en sämre boendemiljö och sänkta fastighetsvärden. Och risken för konsekvenser vid protester.

 

Vare sig asylanter bor i slott, herrgårdar, stora villor eller vanliga lägenheter så gäller att de ”anvisas” boenden, dvs behöver inte stå i bostadskö.

För vanliga svenskar blir  väntetiden desto längre.

I praktiken kan bostadslösa svenskar då stå inför två alternativ:

1. ta stora lån, för att kunna köpa en bostad.

2. bo kvar hemma hos föräldrarna.

Problemet med att ta lån är dubbelt:

• För att få låna måste man ha en inkomst.

• Skuldsättning är riskfylld. Bostadspriserna i Sverige är övervärderade, kanske med 26%

Vi kan alltså tala om en bostadsbubbla.  Denna kan spricka om räntorna går upp eller inkomsterna sjunker.

Den som saknar inkomst kan inte låna överhuvudtaget.  Vad som då återstår för många unga vuxna är att bo kvar hemma hos sina föräldrar,. Något som alltfler tvingas göra. Enligt SVT:s Agenda finns många unga vuxna – 20-34 år – som har inkomst genom vare sig arbete eller bidrag, har 0 kr i månadsinkomst och är ”mambos”.

Under de senaste fem åren har deras andel ökat med 50%De som tjänar noll kronor i månaden är nu den största inkomstgruppen bland unga vuxna.

Bristen på arbetslivserfarenhet och egen bostad kan sedan underminera båda kunnande och självförtroende, så att man kommer in i en ond cirkel.

 

Vad skulle, politiskt, kunna göras åt detta problem? Det vill jag diskutera i kommande bloggtext.