• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Tack, Björn Hammarbäck!

bh1

Björn Hammarbäck har, efter en längre tids sjukdom, avlidit. Beskedet kom alltså inte helt oväntat, men blir inte desto mindre smärtsamt. Björns bortgång betyder en förlust för oss sverigevänner!

svicnr

Utan Björn Hammarbäcks insatser skulle SVIC-projektet, med framställningen och distributionen av gratistidningen ”Sverige i Centrum” inte ha kunnat komma igång, så som skedde år 2005.

SVIC spreds framförallt inom kollektivtrafiken i Stockholm och på i huvudsak samma sätt som då gratistidningarna Metro och City.  Tanken var att verka  opinionsbildande och att utgöra en motvikt till den propaganda som serverades av stora massmedia i Sverige.

SVIC utkom med sammanlagt sex nummer, det sista numret direkt efter riksdagsvalet 2006.

Mer om SVIC kan läsas här.


svicutdeln

Inför valet 2010 drog Björn och jag tillsammans igång ett annat tabloidprojekt, denna gång för hushållsutdelningar, och i princip över hela Sverige.

Det blev sammanlagt fyra olika tabloider, med dessa titlar:

1. Något  Annat Parti

2. Frågor för Sverige

3. Lägg om kursen!

4. VÅGA BRY DIG!

tabnr

Den sista av dessa gavs ut i regi av vår på höstkanten 2013 bildade förening ”Opinionsbildarna”. Den fick dock aldrig någon riktig styrfart, eftersom både Björn och jag själv hade en del hälsoproblem.

Björn Hammarbäck finns inte längre bland oss, men hans insatser bör kunna tjäna som en inspiration för många andra,  att fortsätta kampen för vårt land och folk. Det behovet är ju  inte mindre nu än för tio år sedan, då SVIC startades.

Tack, Björn!

bh5


En annan förlust under våren för oss sverigevänner är Ola Jennebrink.

Trots ett rörelsehandikapp gjorde han viktiga insatser i arbetet för att sprida tabloider och på annat sätt stöda Opinionsbildarnas verksamhet. Han var aktiv på många kommentarsfält med mycket insiktsfulla inlägg.

Ett verkligt föredöme för oss alla!


Mer

https://janmilld.wordpress.com/2015/06/30/motiv-ifragasatt/ 

Vändpunktens tid

vandpunkten

Så kan man ge en positiv ingång till det som nu sker: «Vändpunktens tid».

En mer kritisk vinkling kunde bli: «20 år försenat».

Redan när föreningen Blågula frågor bildades år 1995 fanns ett problem med en alltför omfattande och alltför problemskapande invandring.  Redan från start var ett krav från BGF att det svenska folket genom en folkomröstning skulle få en chans att ta ställning till den förda invandringspolitiken.

Nu kommer – helt fantastiskt! – denna möjlighet våren 2015. Detta tack vare å ena sidan agerandet från regeringen Löfven, å andra sidan agerandet från SD-ledningen.

Innan jag säger något mer, låt mig först få sagt att mitt betyg åt dagens SD-ledning med Mattias Karlsson i spetsen blir 100 poäng av 100 möjliga!

Med nyvalet den 22 mars kan jag se tre vinster eller möjliga vinster:

1. Det kan komma till stånd en bred folkbildning kring hela invandringsfrågan.

2. Svensk demokrati kan komma att i största allmänhet vitaliseras.

3. Antalet SD-mandat i riksdagen kan ytterligare öka, i bästa fall kraftigt.

hostlofven

Lyssnar man på Stefan Löfven så utgörs problemet av att andra partier inte vill samarbeta och inte tar ansvar, och att SD gör riksdagen till en «lekstuga».

Detta trots att han självt tidigt har deklarerat, att han inte talar med SD-företrädare.

Här vill jag tipsa om en ljudfil, «Tankar för dagen», på drygt fyra minuter, mycket värd att lyssna på. Carl-Otto Werkelid säger där bl.a:

«I min värld pratar man med varandra, inte minst med meningsmotståndare. Att lyssna och lära, förstå, analysera, käfta emot, bemöta argument, växa… är inte det en del av poängen med livet?

I riksdagen har 7 partier bestämt, att det åttonde, det ska man inte lyssna på, det ska man frysa ut.  Inte låtsas om, inte prata med.

Att vägra prata med demokratiskt valda riksdagsledamöter – är inte det farligt nära detsamma som att vägra lyssna till de hundratusentals väljare dom representerar? Hur klokt är det? Hur demokratiskt är det?»

I förra veckans fredagsbio tar jag också upp jämförelsen med situationen i Chile efter tiden av militärdiktatur där, med ca 30.000 avrättade eller ihjältorterade.  Där kan man verkligen tala om en «extremhöger», men trots vad denna medverkat till kunde vänstern i Chile senare föra en dialog med sina meningsmotståndare. Men i Sverige…!


 ictaket

Vad de senaste dagarnas händelser också ställer på sin spets är frågan om Socialdemokraterna. Är det ett parti som längre behövs i Sverige? Har det någon positiv funktion att fylla?

Hittills har jag föreställt mig att partiets problem till stor del är knutet till Stefan Löfven och Mona Sahlin. Efter att igår ha sett Ingvar Carlsson i TV-rutan slår det mig dock att problemet förmodligen går djupare.

Tillsammans med sin kompis Bengt Westerberg såg Carlsson Mattias Karlssons uttalande på SD:s presskonferens, om att SD ska försöka fälla varje regering som stöder sig på Miljöpartiet och vill fortsätta den nuvarande politiken med ytterligare ökad invandring.

Detta fick Carlsson att s.a.s. «gå i taket» av upprördhet. Suck och stön, usch och fy!  SD:s ställningstagande bekräftade enligt Carlsson att andra partier valt helt rätt spår, då de inte talar med SD-företrädare!

Ha då i åtanke att samme Ingvar Carlsson var statsminister för den s-regering som drev igenom Luciabeslutet, den åtstramning av asyleriet som drevs fram att av det år 1989 kom så många som 29.000 asylsökande.

Print

Motsvarande siffra år 2014 hamnar på det tredubbla. Men idag anser Carlsson att Löfvenregeringen gör helt rätt i att inte reagera på den nu pågående rekordinvandringen.

Så här motiverade Ingvar Carlsson Luciabeslutet, på den tid det begav sig:

”5 000 turkbulgarer har kommit till Sverige den senaste tiden. Inget annat land har tagit emot fler än 500. Miljoner turkbulgarer lever i den här situationen. Det har bara börjat, det som de har bestämt sig för: Vi ska inte leva i Bulgarien längre, vi åker till Sverige…

Det finns hur många människor som helst som skulle kunna komma in. Men om vi inte vidtar några åtgärder, utan bara låter detta löpa, kommer det att slå tillbaka mot de flyktingar som redan är här. Därtill kommer det som Anna-Greta (Leijon) säger – det här med turkbulgarerna är inte något isolerat fenomen, utan vi kan få människor från Estland, Lettland och andra delar av Sovjetunionen, som i vinter går över gränsen mot Finland. De har ingen mat – det går svälttåg helt enkelt, som i desperation börjar röra sig mot Skandinavien…

Det kan bli en situation som vi inte har sett maken till i modern tid. Detta kan vi inte utåt diskutera. Men jag håller med Anna-Greta…’”


Avslutningsvis:

Jag ska nu arbeta för att Opinionsbildarna får fram en ny tabloid, att finnas klar under januari. Upplagan blir beroende av dels hur många som anmäler sig att hjälpa till med utdelandet, dels vilka ekonomiska bidrag som flyter in.

Mer om detta kommer snart på Opinionsbildarnas webbsida!

logo


Läs mer

Öppet brev från Mattias Karlsson till Stefan Löfven

Extraval om 109 dagar

 

Några ”PUNCH-LINER”

Adolf Hitler Saluting, 1934

Känner du till Godwins lag?

Just i onsdags blev jag påmind om den av en läsare, och det passar faktiskt bra – det var samma dag som vår nye statsminister hade debattpremiär i riksdagen.

Godwins lag beskrivs i Wikipedia så här:

”Godwins lag handlar om fenomenet att diskussionstrådar… oavsett ämne förr eller senare leder fram till liknelser som inbegriper Hitler eller nazister. … Lagen formulerades av Mike Godwin år 1990:

…’I takt med att en Usenetdiskussion blir längre, går sannolikheten för att en jämförelse görs som involverar nazister eller Hitler mot ett’. Att sannolikheten går mot ett betyder att det förr eller senare kommer att ske. Anspelningar på lagen syftar på att vidare diskussion kommer att vara lönlös, och den som liknar sin åsiktsmotståndare vid nazister kan anses ha förlorat diskussionen.”

hakkors1

Stefan Löfven gav direkt prov på Godwins lag, när han i riksdagen talade om Sverigedemokraterna. Som motivering till att han som statsminister inte talar med företrädare för SD anförde han att det på 1990-talet skulle ha förekommit hakkors i SD-demonstrationer.

Jag vet att SVT och/eller TV4 haft ”dokumentärer” om Sverigedemokraternas historia, med filmbilder på sådant – men det var inklippt från andra organisationers evenemang.

Själv har jag aldrig sett vare sig rörliga bilder eller stillbilder från någon SD-demonstration, där hakkors förekommit. Om sådana funnits att tillgå, skulle då inte dessa ha fångats upp av Expo och manglats ut i Expressen, åtskilliga gånger?

hakkors2

Jimmie Åkesson lät aningen tafatt i sitt svar till Löfven. Han förnekade inte att hakkors skulle ha förekommit i SD-demonstrationer – hur tolka det?

– Vet han där något som jag inte vet?

– Eller har han själv gått på pk-propagandan, gjort en lögnaktig verklighetsbild till sin egen?

Ovedersägligt är att det i SD:s periferi funnits en del hönshjärnor. Ett exempel är Tina Hallgren-Bengtsson i Höör, som 1996 vid ett tillfälle skrudade sig i full nazi-mundering på ett slags partaj. Hon var då inte längre SD-medlem, men hade året innan funnits i partiledningen.

Denna maskeradincident i Höör var väl töntig, men i sak ganska så harmlös. Betydligt värre är om man gör sig skyldig till misshandel av en annan människa och där är det ju sverigedemokraternas motståndare som utmärkt sig!  Våldet mot sverigedemokrater har hela tiden bagatelliserats i media och av politiker i ansvarig ställning.

jl2_copy

En del fläckar finns kanske också på SD, från dess första år, men varför mäts det med så olika mått?

Olika f.d. nazister blir förlåtna, ja till och med hyllade och kanske försedda med generösa projektbidrag om de lämnar sin tidigare bana för att istället bli politiskt korrekta. Skulle de däremot gå över till att bli  fredligt arbetande invandringskritiker med ett lagom-perspektiv, då gäller inte detta.

lagom

PROBLEMET i sammanhanget är alltså inte någon nazism – verklig eller bara orättvist pådyvlad – problemet är invandringskritiken. Så har det varit ända sedan första början.

webbsidan för ”Exit” framgår att det är bort från ”nationella rörelser” som individer ska räddas.


Här finns alltså en falskhet, men för att kunna fullfölja mitt resonemang måste jag nu bortse från denna. Här förutsätter jag mig ha med ärliga människor att göra – människor som verkligen vill Sveriges bästa och därför också önskar en väl fungerande demokrati.

Det sakligt ändamålsenliga blir då att hos andra individer/partier

a) se till rörelseriktningen

b) uppmuntra till bra ställningstaganden

c) ta fasta på även positiva moment och

d) söka efter gemensamma utgångspunkter.

sdsippa

Ingen kan rimligen hävda att Sverigedemokraterna idag är samma parti som för 15-20 år sedan.

Ingen kan rimligen hävda att något av riksdagens åtta partier är nazistiskt (däremot måste det demokratiska sinnelaget ifrågasättas hos i varje fall  Vänsterpartiet).

Då är jag  framme vid en första ”punch-line”.

Sverigedemokraterna har här missat att mejsla fram en alternativ grundsyn till den politiskt korrekta. Istället accepterar man tidskriften Expos förutsättningar, med etiketteringar och kopplingar, beröringsskräck och guilt-by-association.

pe

Ett helt konkret exempel är det Patrik Ehn skriver i Nationell Idag nr 38/2014:

”Sverigedemokraternas partimedlemmar är i bedrövande hög grad politiskt och ideologiskt oskolade, och ju kortare en person varit SD-medlem desto hopplösare är ofta fallet. Sverigedemokraternas medlemmar måste helt enkelt skolas och bildas, men partiet har inte haft tid och intresse att göra det.

2004 höll jag i en grundkurs för sverigedemokrater som folkbildaren och dåvarande partisekreteraren Jan Milld hade tagit fram. 

Därefter har inget hänt förutom att man som SD-medlem hotas av uteslutning om man närvarar på Jan Millds föredrag. Så illa är det.”

SONY DSC

Till bilden hör att jag lämnade Sverigedemokraterna på eget initiativ år 2005, blev inte utesluten. Utträdet skedde inte i någon protest. Tvärtom deklarerade jag min avsikt att fortsätta rösta på partiet, och mana andra till att också göra det.

Efter min SD-tid har jag medverkat i utgivningen av först  SVIC, sedan tabloiderna – en opinionsbildning som SD kunnat dra fördel av.

signal

Vad kan då ligga bakom det faktum att jag tydligen blivit så peststämplad?

• I första hand gäller det förmodligen den kritik som jag framfört kring judisk makt och  ”agendajudars” agerande till förmån för massinvandring och mångkultur.

• Efterhand har jag också fört fram en hel del kritik mot SD:s agerande, eller brist på agerande.

• Möjligen störs man redan av det faktum att jag ägnat mig åt fri opinionsbildning, helt utom partikontroll.  Det kan låta skruvat, men behandlingen av Thoralf Alfsson i Kalmar pekar faktiskt i den riktningen!

Mina åsikter har alltid varit offentliga, de framgår här på bloggen, i filmer och  tidningsartiklar. Alla kan naturligtvis inte hålla med mig om allt. Det gör jag inte ens själv. Jag har befunnit mig i ideologisk utveckling alltsedan 60-talet. Dessutom förändras ju själva verkligheten.

Med andra ord: vad är det i min åsiktsinriktning som ur SD-ledningens horisont är så gravt komprometterande att SD-medlemmar skulle behöva riskera uteslutning om de vistas i samma lokal som jag och lyssnar på vad jag har att säga???

talare

Låt oss ändå för resonemangets skull förutsätta att jag bär på åsikter som alls inte stämmer med SD:s partilinje… här kommer då min stora PUNCH-LINE:

Ska vi inte kunna förutsätta att varje medborgare, inklusive medlemmar i Sverigedemokraterna, har en INTEGRITET?

Dvs att SD-medlemmar är vuxna människor, med egen omdömesförmåga. Så att de kan ges förtroende att lyssna och läsa, ta del av olika fakta och allehanda argument, för att i slutänden själva dra sina slutsatser och bestämma vad de vill tro?

Bokbal

Det enda rimliga, om man ska utesluta medlemmar, måste vara deras eget agerande:

• för de fram åsikter, propagerar de aktivt, för sådant som är oförenligt med partiets politik?

• begår de handlingar som inte kan tolereras?

• visar de lojaliteter åt annat håll än Sverige och svenskarna?

bgtumme


Läs mer

Tabloidarmöte i Göteborg

Journalistik som människojakt

Grundkurs för Sverigedemokrater

Opinionsbildarnas grunder

Politisk korrekthet

Två människosyner

Tabloiderna

SD-röster i Dalarna 2010

SD-röster i Dalarna 2014


Filmer

Tal till SD:s riksårsmöte, del 1: Ros

Tal till SD:s riksårsmöte, del 2: Ris

Rättviksutdelningar

furudal

Vi har ju haft perfekt väder för tabloidutdelande senaste veckan. Här en rapport från Rättviks kommun.

Furudal med omnejd har vi delat upp mellan oss, fyra ortsbor, där är nu utdelat.

I tisdags var min plan att ta cykeln till Boda Kyrkby, en sträcka på 20 kilometer från Furudal. Jag har ju tidigare i livet t ex gjort cyklingar från Kungsängen till Västerås, en sträcka på över 80 kilometer.  Det har gått utmärkt, med förutsättningen att vara tränad, ha tid på sig och kunna använda småvägar.

Den här gången blev det tungt, som en evig uppförsbacke med motvind, dessutom smal bilväg med ganska tät trafik. Innan kommen halvvägs kändes det som att jag kanske tagit mig vatten över huvudet.

vag301

Efter drygt två timmar var jag ändå framme och kunde börja lägga i lådorna.

På ett ställe kom en kvinna emot mig, yttrande sig fientligt om ”nazi-propaganda”. På radion hade hon hört något om en utdelning som Svenskarnas Parti gjort i Mora.

Jag förklarade att tabloiden var partipolitiskt fristående, vilket kvinnan först inte ville ta till sig: är man nazist, då förnekar man, argumenterade hon. Jag frågade då om hon själv var nazist, och fick ett nekande svar. Jag manade henne att läsa innantill i tabloiden.  Sagt fick jag också att jag var 70 år fyllda och gjort mig stort besvär för att få ut tabloiderna till de boende i Boda Kyrkby.

Det visade sig att hon själv förmodligen skulle komma att rösta SD. Innan vi skildes åt önskade hon mig lycka till med det fortsatta utdelandet.

bodakyrkby

Under veckan har jag också tillsammans två andra furudalingar gjort en bilresa till Rättvik, tätorten,  och tillsammans fått ut ca 500 exemplar där och utmed vägen. Kommer möjligen att följas upp senare, med ett nytt besök – även om vi tycker att det där bör kunna finnas personer där som klarar utdelandet själva.

Detta är den fjärde tabloiden för hushållsutdelning. Inte minst har dessa tabloider delats ut i Dalarna. De har också bidragit påtagligt till positiva resultat för Sverigedemokraterna, både i väljarstöd och nya medlemmar. Nu visar sig dock att dessa värvade inte kan medverka till utdelande av nya tabloider – ett direktiv har nämligen utgått från partiet centralt, mot medverkan i sådan verksamhet.

Paradoxalt, eller hur?

rvik

Läs mer

Reaktioner

Tabloidhistoria

Borlängebor röstade SD

SD-röster i Dalarna

LÅSNINGEN – en ”rykare”!

dyrkaupp

Här kommer en recension av Jan Tullbergs bok ”LÅSNINGEN – en analys av svensk invandringspolitik”, med hänvisningar till mer utförliga citat, kapitel för kapitel,  på BGF-sidan. (Se även filmen ”Landet som gick i BAKLÅS”!)

Boken är snyggt inbunden och på drygt 300 sidor. Den kostar 179 kr på Bokus.

Den finns även att ladda ned som pdf-fil.

Jan Tullberg skriver lättfattligt och är samtidigt intellektuell i ordets bästa bemärkelse. Hans bok rymmer många värdefulla fakta och starka argumenteringar. Han är dessutom rak och ärlig.  Vågar ”kalla en spade för en spade”.

spade1

”Det är omöjligt att ifrågasätta dagens uppfattningar utan att bryta mot konvenansen.”  Vissa fakta och argument måste framföras, även om vissa därvid kan känna sig ”kränkta”, resonerar Tullberg.

”En ambition med denna bok är att den en dag kan bli en del av en kritik som framstår som så stark och legitim att försvararna av den rådande politiken måste ge sig in i diskussionen. Att inte ta matchen blir att förlora på walk over. Förhoppningsvis kommer den dagen, men när detta skrivs känns den avlägsen. Dock, om den kommer, talar  mycket för att förändringen blir snabb och radikal. När ett tabu väl bryts så framstår dess föråldrade krav på lydnad som helt orimliga. Varför får inte detta diskuteras? Vem har givit en liten grupp rätt att bestämma vilka argument en motståndare får välja och om denne alls skall släppas fram?”

”Det är viktigt att understryka att denna bok inte bara är ute efter beslut enligt folkviljan. Den förespråkar beslut enligt en folkvilja som skall vara så upplyst som möjligt.”

LÅSNINGEN kan rekommenderas till inköp och läsning – en av de hittills bästa böckerna i ämnet!

jt

År 1990 fanns i Sverige nio ”utanförskapsområden”, med hög arbetslöshet, dåliga skolresultat och lågt valdeltagande. Fjorton år senare – år 2004 – hade antalet ökat till 157. Tullberg: ”Det blir allt mer uppenbart att invandringen leder till ett stort minus och att förneka det blir oseriöst.”

”Den svenska invandringspolitiken är inte en noga genomtänkt plan utan en ansamling ogenomtänkta beslut.”

Sedan tar en ”tillkämpad okunnighet” vid. Med boken ”Låsningen” vill Jan Tullberg ”stimulera fler med olika ståndpunkter och argument att vilja ’ta debatten’ om elefanten som står mitt i det politiska rummet.”

Som bokens titel anger finns idag – och sedan länge – en låsning i den invandringspolitiska debatten i Sverige, en låsning som möjliggör alla galenskaperna, en låsning som ansvarsfulla medborgare måste försöka dyrka upp.

Ja, någon riktig debatt i sakfrågan förekommer överhuvudtaget inte i media så att den når den stora allmänheten, det är mest sidofrågor som diskuteras där.

Den allsidiga debatten är idag strypt:

”Det är inte en diskussion mellan två parter med olika åsikter utan en kampanj av en part mot en åsikt som fördöms i emotionella och moralistiska ordalag, och vars argument inte bemöts. Den etablerade åsiktens advokater som officiellt säger sig vara emot vi-och-dom-tänkandet hänger sig själva åt den mest ofruktbara uppdelningen  för en intellektuell debatt: i de goda och de onda. I och med den uppdelningen är den intellektuella argumentationen överspelad. Det behövs väl inga argument för att backa upp ett ställningstagande mot det onda, det hörs ju på ordet.”

Varför ska godheten kompromissa med ondskan?

”I detta mentala klimat blir det viktigt att visa indignation mot varje form av invandringskritisk attityd.”

”Varje uttryck för misstro mot ett ’ensamkommande flyktingbarn’ anses visa på en sämre karaktär.”

”Att bli indignerad över termen skäggbarn blir ett sätt att göra reklam för sin egen karaktär. Godtrogenhet blir en proxy för godhet.”

”Kulturen föreskriver alltmer ett etnomasochistiskt paradigm. Vi skall alla visa en hycklande skam över vårt välstånd, att vi har vit hudfärg, heterosexuella böjelser och en svensk nationalitet. Från tolerans mot andra attribut än våra egna övergår vi till intolerans mot vår egen identitet.”

Vad som nu pågår är i praktiken en form av kolonialism:

”… det anses finnas ett behov av ett  nytt folk; för att ta hand om pensionärerna, för att ta jobb som svenskar inte vill ha, för att ta hand om alla invandrare.  Svenskar anses inte längre kunna klara uppgifterna själva. Mest av allt för att det plötsligt uppstått en plikt att ta emot den som vill komma hit. I den tidigare värdegrunden var nationellt självbestämmande och suveränitet centrala värden och kolonialism något tvivelaktigt. I den nyanserade värdegrunden är kolonialism, under beteckningen ’flyktingpolitik’, något oundvikligt och positivt.”

En ambition med ”Låsningen”  är att lyfta fram mönster och ge övergripande bilder, tydliggöra trender. Den vill bidraga till mer av realism och ”bryta låsningen i invandringspolitiken”.

Slutsatser ska inte bygga på önsketänkande: ”Vi bör se migrationen utifrån dess faktiska effekter och med realistiska prognoser. Många börjar tyvärr med ett partipolitiskt ställningstagande och sedan väljer man en verklighetsbild som passar till partiprogrammet…”

SONY DSC

 

”Låsningen” är indelad i nio kapitel. Här nedan några rader kort om varje kapitel – med länkar till mer utförliga texter på BGF-sidan.

1. En kvävd debatt

Stor vikt läggs vid journalister och massmedia, demokrati och kultur. Det är där boken börjar:

”Invandringsfrågan har tyvärr avintellektualiserats och sentimentaliserats; detta är ett försök att höja nivån.”

Märkligt nog gäller detta behov särskilt journalister, som ju anser sig ha ett intellektuellt yrke. Tullberg gisslar deras propaganda om olika begrepp. Officiellt hyllar media en moral om ”sant, relevant och konsekvensneutralt”, vilket den ju är fjärran från att leva upp till.

”… en öppen diskussion kräver ett rättframt språk. Ett synliggörande av tabun är ett viktigt första steg…” 

2. Behöver Sverige invandring?

Demografi. Om invandringens påverkan på arbetslöshet och sysselsättning.

3. Ekonomiska effekter

Är invandringen lönsam för svenska folket?

hemlos96

4. Invandring, kriminalitet och kriminalisering

Rymmer två moment: invandrarkriminalitet och kriminalisering av opposition”hets mot folkgrupp” mm

5. Invandringsindustrin

Om ”snällhet” och myndigheter som sviker.

6. Surrogatdebatter

”Integrationen, rasismen och hatet är några av dessa frågor som undviker de viktiga: invandringens omfattning och effekter.”

”Surrogatdebatterna är ofta röriga och styrda av emotioner.”

7. Sverige i ett globalt perspektiv

”Hur kommer Sverige att förändras i framtiden?”

”Nu revideras värdegrunden till att förespråka en multikultur som hävdar att alla kulturer har samma värde och att svenskar inte bör ha ett företräde, varken till eller i Sverige, då den deklamerade moralen är ’alla människors lika värde’.”

8. En statsmakt på glid

Om den begränsade yttrandefriheten och utvecklingen i totalitär riktning.

”Kriminalisering av åsikter, yrkesförbud och en mobbning av dissidenter…”

9. En kulturrevolution och förnuftets återkomst

”Bristen på demokratisk debatt i media och en brist på interndemokrati i de politiska partierna har skapat en stark likriktning som skrämt till tystnad…. Förnekelsen har sin tid, men det finns också möjligheter till positiv förändring. Kan vi få en förnuftets återkomst? En politik som främst vinner terräng genom att dissidenter mobbas och att alltfler tabun etableras kan komma till en brytpunkt där förbuden faller. Förändringen kan bli som ett korthus: de bräckliga argumenten har med möda hållit uppe varandra, och faller ett dras de andra med i fallet.”

stim

Vi som engagerat oss i invandringsfrågan och under ett antal år försökt bidraga till en mer sansad hållning har ju tvingats konstatera hur galenskaperna bara eskalerat: dels en ökad fjärrinvandring med alla dess konsekvenser, dels ett samhällsklimat där rädslan sprider sig.

Ska man inte till slut gå så uppenbart in i väggen, att det måste bli en vändpunkt?

Jan Tullberg menar att vändningen visserligen kan komma att dröja ytterligare, men att den kan bli genomgripande, när den kommer. Ett resonemang som iofs kan ligga i linje med artikeln på sidan 7 i vårtabloiden: ”Är svenska partier som ett FISKSTIM?” Alla kan komma att byta fot samtidigt.

”Låsningen” ger inte bara fakta och argument, den är också ägnad att inge visst hopp.

db

Jag började läsningen av Jan Tullbergs bok samtidigt som TV-nyheterna visade bilder från östra Ukraina, om hur ukrainska militärkolonner bytte sida. Konfronterade med verkliga människor punkterades de tillmälen om ”terrorister” som fabricerats av kuppregimen i Kiev.

Min association går till svenska journalister och deras politiskt korrekta mediakolonner. Tänk om också de kunde byta flagg och ställa sig på folkets sida!

 

Naivt? Kanske det, men hur roligt blir det att vara journalist, när man:

a)  möts av ett allt öppnare förakt från svenskar i allmänhet, som drabbats av projektet?

b) driver en linje som inte tål saklig granskning, förlorar varje fri debatt?

SONY DSC

Boken ”Låsningen” är vad jag brukar kalla en ”rykare”. Den förtjänar många läsare – rekommenderas!

Det slår mig att i nästa tabloid blir det lämpligt att lyfta fram boken ”Låsningen” och flera av dess starka poänger!

Eller hur?

Se där ett skäl att rensa pallarna i Göteborg, Stockholm, Värmland, Dalarna, Östergötland och Skåne från vårtabloider – så att vi snart kan ”ge järnet” även för en andra 2014-tabloid!

knutpunkter

Läs mer

En ”obehaglig” bok

Om kostnader och länkningar

Svensk mångfaldspolitik