• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

  • Annonser

Bokmässefolket

knnyt

Tema för dagens bgfpod – det hittills fjärde programmet – blir bokmässan och dess folk. De som själva visar prov på verklighetsflykt men ändå i så hög grad påverkar allas vår verklighet genom sitt sjuka grepp om massmedia.

I fokus står här yttrandefriheten och tidningen Nya Tider.

Vore man riktigt konspiratoriskt lagd skulle man ju kunna tro att alltihop har iscensatts av  Vavra Suk och NyT-redaktionen:

•  Nya Tider får uppmärksamhet och vinner sympati som aldrig förr – massor av gratisreklam.

• Hyckleriet och falskheten hos de politiskt korrekta manifesteras med extrem tydlighet.

Men uppenbarligen är allt detta något som dessa kulturmarxister själva har fixat till. Vad jag kan förstå började det med ett inslag i SVT:s Kulturnyheterna om den ”högerextrema” tidskriften osv . Sedan var ”blåsvädret” för Bokmässeledningen ett faktum och man vek sig direkt. Ett moment i detta blåsväder var påtryckningar från bokmässeaktivister.

Intressant är också hur motiveringarna från Bokmässelednigen har svängt. I slutänden barrikaderade man sig bakom generalfloskeln ”Alla människors lika värde”.

När alla möjligheter till en förnuftsmässig argumentering är uttömda kan pk-iterna alltid ty sig till denna, och det gör man nu.

Detta kommenteras 24.30 in i bgfpod4, som finns här.

bokmassefolk

Ett nytt inslag i denna sändning av Blågula frågors podradio är en kommentar på slutet, där bloggaren och GS-medarbetaren Erik Johansson läser in en egen text, om svenskhet.

Jag ser gärna att detta kan utvecklas till en modell för kommande sändningar, att olika bloggare framöver kan medverka i bgfpod på motsvarande sätt. Tekniken finns ju tillgänglig för envar – både att prata in sin text och att mejla över denna. Det kan här handla om 3-7 minuter.


PS

Inför arbetet med bgfpod5 – som ska sändas nu på söndag den 4 september – visar det sig nu att jag skulle behöva hjälp från en manlig speakerröst, för att läsa in citat från några bloggtexter.

Kan och vill du hjälpa till med detta?

Hör då av dig till:  jan.milld@telia.com


Vidare är det alltså så att bgfpod nu finns även på en Youtubesida.

Denna bild illustrerar där veckans sändning.

yt4


Mer

http://avpixlat.info/2016/08/28/svt-opinion-blottade-avgrund-mellan-opinionsbildarelit-och-svenska-folket/

https://erikjohanssonblog.wordpress.com/2016/08/28/hur-skall-vi-aterta-landet/

Annonser

Gräddhyllemannen

bladet

Antag följande:

1.  Några sverigevänner delade ut ett flygblad i Rättvik i början av juni.

2. Där påtalas att asylinvandringen är omfattande och medför negativa konsekvenser, som
– befolkningsutbyte
– säkerhetsproblem
– våldsbrottslighet
– ekonomiska kostnader
– sämre skola

3.  Bland mottagarna av flygbladet fanns en man som har sin egen utkomst genom denna för svenskarna skadliga verksamhet. Han bor dessutom själv på tryggt avstånd från problemen, med en fin utsikt över Siljan.

Jag kallar honom här för ”gräddhyllemannen” (GHM).

Hur blev mannens reaktion?

Så här skrev GHM till webbsidan Asylkaos, som gjort flygbladet:

”Mottog ert flygblad i dag. Kan med handen på hjärtat säga att jag aldrig har läst så mycket skit på ett och samma papper! Ja, på båda sidorna också! Helt otroligt!

Jobbar med flyktingmottagning och genomskådar er retorik direkt, era kvasisanningar och tyckanden, direkt adapterad från 1930-talets Tyskland. Fattar ni inte att det finns godtroende folk som kommer att tro på era ord och agera på ett för samhället negativt sett? Det brann ett hus i Insjön förre veckan, bara dagar efter att det blev känt att huset skulle användas som boende för ensamkommande barn. Tillfälligheter?

Nä, tror inte det. Det är retoriken som används i detta brevet som får enskilda individer att gå igång och ta lagen i egna händer i den tron att de har ’folket’ bakom sig. Inser ni på ’asylkaos’ att ni har ett ansvar för de aktioner som igångsätts av individer och grupper som köper det ni skriver rakt av? Att ni är ansvariga för de miljontals kronor detta kostar? Att det bara är en tidsfråga innan ni blir ansvariga för andra människors död?

Eller är detta kanhända målet med utskicket?”

hyllutsikt
Till att börja med så rör det sig här om en missuppfattning från GHM:s sida, då han talar om ett ”utskick”. Det handlade om en utdelning, dvs frivilliga arbetsinsatser på helt ideell grund från ett antal svenskar. Resurser att bekosta något utskick hade vi inte.

Asylkaos har kommenterat Gräddhyllemannens utläggning:

”Du tillhör den skara människor som lever och bor i ett fint helvitt område – Gräddhyllan i Rättvik, ett stort, idylliskt och exklusivt villaområde med en av landets bästa sjö- och landskapsutsikter – lyckligt ovetande om (eller likgiltig inför?) alla de sociala, kulturella och etniska problem som drabbar allt fler svenskar.

Att du aldrig tagit del av saklig invandringskritisk information beror på att du lever i ett land där ingen saklig invandringskritisk information får framföras av partipolitiskt oberoende invandringskritiker i TV, radio, eller dagspressen. Sådana som du kan på grund av bristfälliga kunskaper inte förstå vilka konsekvenserna blir av migrationspolitiken.

Vi har redan fått hundratals områden i Sverige som är livsfarliga att vistas i, och inte ens polisen vågar sig in i dessa områden. Det är områden som många svenskar har tvingats flytta från för att de är för farliga. Det är områden i djupt socialt, kulturellt och etniskt förfall. I många områden finns det knappt några svenskar kvar.

Det är områden som har skapats av naiva politiker eller rättare sagt av politiker som är idioter. Det är politiker som har inbillat sig att de har varit ‘goda’ när de har släppt in migranter från dysfunktionella kulturer i tredje världen, men i själva verket har de bara bidragit till att Sverige förfaller alltmer.

De politiker som har skapat alla dessa områden är verklighetsfrämmande människor som inte begriper vilka konsekvenser deras beslut eller handlingar får på Sverige.”


Här vill jag skarva på med några reflexioner utifrån gräddhyllemannens tes att kritik av probleminvandringen är ägnad att mynna ut i våld.

I sitt resonemang kopplar han det invandringskritiska flygbladet till både 30-talets Tyskland och till bränder, spekulerar t.o.m. i att syftet med flygbladet kunde vara att få någon människa skadad.


bgfh

Låt mig därför kort rekapitulera BGF-konceptet:

Blågula Frågor startades 1994-95 i en situation då Sverigedemokraterna redan fanns och var starkt demoniserade.  Vi som låg bakom BGF hade politiskt en rödgrön bakgrund i riksdagspartier och verksamhet i freds- och solidaritetsrörelser i bagaget. Idén var att mot oss skulle inga anmärkningar kunna riktas ur demokratisk synpunkt, där skulle inte finnas minsta spik att kunna koka någon soppa på.

Från första början arbetade vi helt ideellt.  Vi uppträdde självklart öppet, med namn, bild och kontaktuppgifter. Lika självklart tog vi avstånd från hot eller våld. Grundidén var att kunna medverka till ett konstruktivt meningsutbyte, när vi tog upp invandringsfrågan.

Detta därför att Sverige redan i början av 90-talet hade problem till följd av den förda invandringspolitiken.

– Det behövdes en kursomläggning.

– Vilket i sin tur förutsatte en saklig debatt.

”På köpet” skulle BGF-försöket medföra ett ”synande av korten” hos etablissemanget:

  baserade sig bemötandet av Sverigedemokraterna på brister hos SD, eller var detta bara en förevändning, ett svepskäl att slippa argumentera, slippa ompröva?

  fanns något intresse av att få en sakdiskussion kring invandringen?


Det dröjde inte länge innan svaret kom!

Under medverkan av Expo (”antifascistiskt nyhetsblad”) försågs även Blågula Frågor – redan 1995 – med epitet som ”främlingsfientlig”.

Året därpå tog kvällstidningarna med Expo nr 3/96 som gratisbilaga. I en artikel där begränsade sig Expo iofs till att stämpla oss i Blågula Frågor som ”rättshaverister” med ”konspirationsteorier”, men två veckor senare var jag av AFA klassad som ”rasistsvin” – vilket klargjordes genom en sprejning av ena kortsidan på mitt bostadshus i Haninge.

exporasist


När gräddhyllemannen kopplar det aktuella Rättviksflygbladet till 30-talets Tyskland, då låter det bekant!

John Glas, gruppledare för Folkpartiet i Haninge, gjorde våren 1997 en koppling mellan BGF och Adolf Hitler. Båda sade sig nämligen, enligt Glas, vara för yttrandefrihet.

Två veckor senare var den andra kortväggen på mitt hus sprejad. Nu hade jag avancerat till att vara ett ”fascistsvin”.

Vid samma tidpunkt hade jag på en tavla inne i mitt hem ett antal kampanjmärken uppsatta, från min tid som vänsteraktiv alltsedan 60-talet:

fpfascist

Andra än jag och Anders Sundholm (BGF-ordförande) har drabbats värre av repression, i normalfallet oprovocerat. Det politiska våldet i Sverige är enkelriktat på ett annat sätt än vad som brukar framgå av massmedia.

I lokaltidningen ”Mitt i Haninge” skrev jag 1997 att det främsta hotet mot demokratin kommer från människor, vilka går fram ”under godhetens banér”. Det stämmer nog fortfarande!

Efter de erfarenheter som jag hunnit göra, genom snart tre decennier av motstånd mot galenskaperna, kan jag inte förvänta mig att en person som gräddhyllemannen skulle vara kapabel/villig att vakna till insikt.

jl97


FÖR RESONEMANGETS SKULL  vill jag ändå hålla öppet för att där skulle kunna finnas en portion ärlighet och mänsklig anständighet.

Och ställa frågan: om vi verkligen vill motverka att vårt land framöver går mot hårdnande motsättningar och storskaliga våldsutbrott – hur agera?

Annorlunda uttryckt:  vad ligger bakom utvecklingen hittills, med ett växande antal no-go-zoner och en polismakt som inte längre orkar? Denna utveckling riskerar naturligtvis att fortsätta.  Vilka är dess orsaker?

I huvudsak beror problemen på en alltför omfattande invandring av människor från dysfunktionella kulturer, människor med ofta har fel drivkrafter redan vid ankomsten. Om de sedan får lära sig att förakta oss svenskar istället för att respektera oss, så gör det inte saken bättre.

När det nu brinner bilar, skolor och mycket annat i Sverige, då är det i normalfallet inte etniska svenskar som är förövare. Den vandalisering och den våldsbrottslighet som sker är i hög grad importerad.

Samtidigt kan finnas en risk för att även etniska svenskar till sist blir våldsamma, om det bara ”blir för mycket”. Det är inte en utveckling som jag önskar. Tvärtom – BGF-konceptet var just en ansats att tackla problemen demokratiskt och konstruktivt.

Men ska det kunna lyckas – då måste det finnas några som lyssnar, och reagerar.


Vill man motsatsen, då ska man intaga Gräddhyllemannens position, dvs:

A.  Verka för ett samhälle med växande otrygghet och större orättvisor.

B.  Vägra lyssna på invändningar – demonisera varje kritik.

stampel


PS

I onsdags var jag hos min frisör i Rättvik, en iranier som jag är trogen kund hos.

Om jag hade kommit redan på måndagen, då skulle det inte ha blivit någon klippning. Då hade han nämligen inga arbetsverktyg. Detta pga ett inbrott under lördagen. Sin verksamhet i Rättvik har denne frisör bedrivit sedan 2009 – det här var första gången som han råkade ut för detta.

Vid upptäckten av inbrottet kontaktade han polisen, eller rättare sagt försökte göra så. I Rättvik finns nämligen ingen polis. Det fick bli ett telefonsamtal till Falun, där man tog upp hans anmälan.

Vilka var inbrottstjuvarna? Något säger mig att det kommer vi aldrig att få klarhet om…


 

Mer

http://www.marikaformgren.se/#post85

http://ledarsidorna.se/2016/06/nittionio-luftballonger/

http://www.friatider.se/bland-unders-tar-och-versittare

http://www.bgf.nu

http://www.bgf.nu/lagom

http://www.janmilld.se/bok.html

http://www.vitbok.se

http://www.bgf.nu/tabloiderna/

http://www.bgf.nu/expo

https://janmilld.wordpress.com/valdskonstateranderealism

https://janmilld.wordpress.com/2013/08/18/expo-operation-96/

https://asylkaos.wordpress.com/2016/06/18/fore-detta-missionskyrka-i-bodafors-blir-asyboende-asylkaos/

http://avpixlat.info/2016/06/18/en-instabil-grund/

http://fnordspotting.blogspot.se/2016/06/nar-clownerna-tog-over-cirkusen.html

http://www.motpol.nu/oskorei/2016/06/21/kampen-om-det-offentliga-rummet/

Jag hade fel: SAKLIGHET

saklig

En fortsättning på temat i två tidigare bloggtexter – om Sydafrika respektive SD.

Här ska det handla om metoder och principer i argumenteringen.

Inte kan det väl vara fel att eftersträva ”saklighet” i debatten?

I en bemärkelse, faktiskt – ja! Det blir en slutsats som jag nu tycker mig kunna dra, efter drygt två decennier av invandringskritiskt opinionsarbete.

Låt mig ta det från början, (och förlåt, alla ni som redan många gånger hunnit ta del av denna historia om BGF):

bgfhist

Den utgångspunkt som verkligheten gav, när vi inledde verksamheten för Blågula frågor, rymde i huvudsak två moment:

1.
Tidiga invandringskritiker – BSS och SD – var demoniserade. De framställdes i maktmedia som extremister och annat negativt.  Detta gav i princip möjlighet för två alternativa tolkningar:

a) De som opponerade var faktiskt dåliga människor

b) Detta var bara en av media fabricerad nidbild.

2.
Vi som drog ingång Blågula frågor – Anders Sundholm och jag själv – hade en politisk bakgrund inom socialdemokratin, vänstern och miljörörelsen. Det gav oss en potential att själva slippa stämplingar.

Vi skulle inte lätt kunna anklagas för ”högerextremism”.  Genom att ge oss in i debatten och framföra kritik av den förda invandringspolitiken skulle  ”korten bli synade”:  fanns alls något utrymme för en saklig debatt i denna fråga?

• var ”felet” med den kritik som dittills anförts att den kom från antidemokrater, ”rasister”, osv?

• eller var dessa anklagelser inbyggda, skulle sådant med automatik drabba varje kritiker?

Svaret på detta kom snabbare än vi någonsin kunnat föreställa oss!

expo95
Föreningen Blågula frågor startade sin verksamhet 1995.  Redan samma år kom ett angrepp i det nystartade ”antifascistiska nyhetsbladet” Expo, under redaktörskap av en dokumenterad återfallsförbrytare  (Tobias Hübinette).

Expos artiklar slogs upp stort i Expressen och Aftonbladet våren 1996. Dessförinnan hade de genererat två mediedrev mot Blågula frågor, också utifrån Expomaterial.

Ställ detta mot vårt BGF-koncept:

• I botten låg för det första vår egen bakgrund.  Vi var varken akademiker, miljonärer eller kändisar – bara vanliga medborgare, som under många år arbetat oegennyttigt och demokratiskt inom godkända partier. Detta borde ge oss en slags grundplåt av legitimitet.

• Därutöver ingick i vårt koncept att vara strikt sakliga, dvs att söka fakta och sanning, att inte gira in på några stickspår av sympatier/antipatier och känslor. Sakfrågorna, verkligheten och förnuftsmässigt resonerande i fokus!

• Meningsmotståndare skulle visas en grundläggande respekt. Undvikande av epitet och personangrepp.  Avståndstagande från såväl lögnaktiga anklagelser som våld.

Det gick inte bra.  Vi bemöttes knappast på ett motsvarande sätt. Det blev inget medborgerligt samtal – på andra sidan var det tomt. Ingen dialog om invandringen.


Situationen var asymmetrisk – både genom de politiskt korrektas mediala övertag och genom skillnaden i metoder/argumentering.

Vi försökte arbeta med fakta och argument – massmedia mötte med tillmälen och associationer.  Vi fokuserade på översikter, helhetssyn och långsiktiga konsekvenser – media på enskilda fall, empati och kortsiktighet.

Huvudlinjen var att förtiga oss.  Våra debattinlägg togs inte in, våra möten och initiativ nonchalerades. Där denna linje frångicks handlade det om att ”hänga ut” och ”avslöja”, förtala och skandalisera. I fåtalet debatter såg man till att vara många mot en.

narti
Vår bakgrund och samtidigt nyanserade linje gjorde det svårt att finna någonting mot oss. Detta löstes genom tal om ”smygrasism” och ”dold” främlingsfientlighet.  Längst gick den folkpartistiska riksdagsledamoten Ana Maria Narti: Den rasistiska propagandan tar här sin farligaste form – den som presenterar sig som motståndare till rasismen.”

Om en kritiker på något sätt varit obalanserad påtalades självfallet detta. Men där så inte var fallet gick det s.a.s. ”lika bra med selleri”.

De politiskt korrekta blockerade m.a.o. en saklig debatt om invandringen.

Detta rymde samtidigt ett hyckleri, då de i sin propaganda hela tiden gjort anspråk på att representera  fina värden som  ”demokrati,” ”respekt” och ”tolerans”. Kritiker anklagades gärna för ”okunskap” och ”fördomsfullhet”. Just fakta var ju vad de inte förmådde värja sig mot, och därför inte ville veta av.


Redan bemötandet från de politiskt korrekta kan nu ge anledning att ompröva hittillsvarande linje. Respekt är det sista som de förtjänar!  Tvärtom! Vad svenskfientliga politiker som Bengt Westerberg och Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven förtjänar är bara det djupaste förakt, från varje svensk.

ansvariga


Framförallt finns anledning att ompröva saklighetslinjen av ett annat skäl.

Som erfarenheterna visat är det inte fakta och sakliga argument som övertygar människor. Man tror som man gör, därför att det är vad man vill göra. För att nå människor måste vi lyckas kommunicera på en känslonivå.

När jag nu vill ompröva linjen av ”saklighet” betyder det inte övergivande av sanningssökandet eller ointresse för fakta som är korrekta och relevanta. Däremot blir det önskvärt att argumenteringen vänder sig inte bara till hjärna och förnuft, utan även till hjärta och känslor.

Underlag för sådant finns ju där i överflöd:
– Hur vi svenskar görs till andra klassens medborgare i vårt eget land
– Hur våra barn och barnbarn får en otrygg uppväxtmiljö
– Hur unga berövas möjligheter till utbildning, arbete och bostad
– Hur kvinnor inte längre kan röra sig fritt på offentliga utrymmen
– Hur det skapats no-go-zoner för svenskar
– Hur vi alla berövas en framtid.


Utöver dessa två moment i opinionsarbetet – fakta/förnuft och känslor – vill jag lyfta fram ett tredje viktigt moment: moraliskt övertag.

mhg
Denna typ av övertag har vi sverigevänner iofs redan genom att i sak har rätt, genom att kämpa för en rättfärdig sak.

Som svenskar försvarar vi oss själva och varandra mot förtryck, övergrepp och orättvisor. Det räcker långt, ur moralisk synpunkt!

Omvänt gäller det att bemöta och förkasta försök att grundlöst skuldbelägga oss.

Exempel på sådant saknas ju inte:
• ”Förintelsen”
• slavhandel
• kolonialism
• neutralitet under kriget
• svensk välfärd.

Vi är inte i något moraliskt underläge, har ingen anledning att be om ursäkt för vår existens!

Svenskt välstånd är främst ett resultat av våra egna insatser och egenskaper, som:
– arbetsmoral
– kunnande
– hederlighet
– samverkan.

Oavsett vilka grymheter som begicks i Europa under förra seklet så är det inte rimligt att hålla människor idag ansvariga för detta, människor som inte ens levde på den tiden.


Smoke rises during an explosion from an Israeli forces strike in Gaza City, Saturday, Nov. 17, 2012. Israel bombarded the Hamas-ruled Gaza Strip with nearly 200 airstrikes early Saturday, the military said, widening a blistering assault on Gaza rocket operations by militants to include the prime minister's headquarters, a police compound and a vast network of smuggling tunnels. (AP Photo/Hatem Moussa)

EN ANNAN SAK gäller, tycker jag, övergrepp i nutid. Där kan vi i princip bära ett medansvar, genom likgiltighet och passivitet.

Jag tänker på:

• USA:s invasion i Irak år 2003, med ca 1 miljon dödade.

• det halvårslånga flygbombandet av Libyen år 2011 (där Sverige deltog med JAS-plan!)

• söndersmulandet av Syrien under fem års krigande.

Israels oupphörliga övergrepp mot palestinier

• Svartas övergrepp mot vita i Sydafrika.

Jag hade fel: SVERIGEDEMOKRATERNA

sdatvgr

En fortsättning på temat från förra bloggtexten – här om Sverigedemokraterna.

På SD:s riksårsmöte 2005 medverkade jag till att sittande partiordförande Mikael Jansson inte blev omvald utan ersattes med Jimmie Åkesson, då SDU-ordförande.

Med facit i hand känner jag nu tveksamhet till det agerandet. Partiet har utvecklats i fel riktning!

mj

Mikael Jansson hade suttit som partiordförande i 10 år. Det var 1995 som han tog över efter Anders Klarström.

En del grova överfall gjorde snart att SD under Jansson drog sig för att ordna offentliga möten. Det blev inte mycket av utåtriktade initiativ från SD, inom Stockholmsdistriktet märktes detta.

Mot denna passivitet växte i början av 2000-talet fram en opposition i framförallt Skåne-Blekinge. Från Stockholm var vi några som anslöt oss.  Till oppositionen hörde även SDU.  Två fraktioner hade uppstått – ”bunkergänget” och ”förnyarna”.

Efter riksårsmötet 2004 var ”förnyarna” i majoritet i partistyrelsen, med en rösts övervikt.  Mikael Jansson satt alltjämt som ordförande. Jag hade valts till partisekreterare. Det blev strider om allt och ständiga omröstningar, vilket förlamade styrelsearbetet.

Som en naturlig väg bort från detta låsta läge framstod ett byte av partiordförande. Inför riksårsmötet 2005 kandiderade Jimmie Åkesson, uppbackad av en väloljad kampanjorganisation kring SDU och Skånedistriktet.

jasd

På mötet tillhörde jag dem som pläderade för att Åkesson skulle väljas, men det var inte av politiska skäl, utan därför att jag bedömde att han och kretsen kring honom – Björn Söder, Richard Jomshof och Mattias Karlsson – skulle ge de bästa förutsättningarna för en nystart av partiverksamheten.

Ett moment som talade i den riktningen var det goda samarbete som jag tidigare haft med Björn Söder beträffande grundkursen.

I motsatt riktning talade iofs det arbete som Kenneth Sandberg och jag bedrivit för ett 33-punktsprogram kring invandringen. Entusiasmen för detta var påfallande begränsad från Jimmie Åkessons sida. Från ”bunkerfalangen” hade vi där ett bättre stöd. Så strikt politiskt var det långtifrån självklart för mig att stöda Åkessons kandidatur.

Men Jimmie Åkesson var en duktig debattör, vilket också hade betydelse. Den talangen skulle tydligt märkas  i TV4-debatten 2007 med Mona Sahlin, som där mosades.  Se 2.20 in i denna film:

Ändå är det ”försiktighet” som präglat Jimmie Åkessons tid som SD-ordförande. Det framstår nu som ett misstag att ha låtit honom och hans krets få makten över partiet. Det hade varit bättre att antingen låta Mikael Jansson fortsätta eller att helt lägga ned partiet!

En nedläggning skulle ha lämnat plats för framväxten av ett nytt sverigevänligt parti. Nu har SD genom sin existens kunnat blockera den möjligheten.


mattanEtt tidigt uttryck för SD-ledningens ”försiktighet” var hur 33-punktprogrammet sopades under mattan. Kenneth Sandberg och jag hade lyckats genomdriva ett ställningstagande för detta från riksårsmötet 2005, även om Mattias Karlsson argumenterat mot.  Vi fick majoritet för de 33 punkterna, så partiet stod bakom dem.

Istället för att driva dessa krav talade SD-ledningen bara om att Sverige inte skulle ha mer invandring än våra grannländer. I ett skede argumenterade man t.o.m för mer av generositet än andra partier (fler kvotflyktingar).

Inte heller gjordes någon distinktion mellan olika slags invandring. Man lyfte inte fram probleminvandringen från just Afrika och Västra Asien som något att helt stoppa.

invstopp


 

Denna återhållsamhet, i kombination med pk-demoniseringen av Sverigedemokraterna, skapade en politisk blockering. Inget annat riksdagsparti kunde ju driva samma krav som det ”hemska” SD – än mindre gå längre. En total låsning följde, med en allt extremare svensk invandringspolitik.

Sverigedemokraterna förvandlades till en politisk stoppkloss, som i praktiken medverkade till en politik rakt motsatt den som partiet en gång bildats för att befrämja.

Detta skulle inte ha inträffat, om partiledningen hade följt beslutet från Riksårsmötet 2005. Då skulle ett utrymme ha givits för andra riksdagspartier att intaga åtminstone tillnärmelsevis kloka positioner kring invandringen, utan att det blev att ”låta som SD”.

sdkloss

Denna brist på politiska krav har gått hand-i-hand med ett övertagande av kulturmarxisternas språkbruk, världsbild och värderingar. Således talar SD-företrädare om ”rasism” på samma sätt som Expo.

Likaså har SD-ledningen okritiskt svängt sig med många andra pk-begrepp, som ”värdegrund”, ”mänskliga rättigheter”, ”tolerans”, ”rumsren”, ”hålla rent”, osv. Man vill vara ett ”antirasistiskt mittenparti”.

Grundkursens kapitel 7 hade utgjort ett angrepp på Expos människosyn och världsbild, men också grundkursen stoppades undan. Något annat material för medlemsskolning har sedan inte utvecklats.

SD-ledningen söker gillande från fel håll – från just de krafter som är våra fiender, och i sin praktik gång på gång visat att så är fallet.

Varför gör man så?!

inmalad

Samtidigt har den nya ledningen med frenesi gjort sig av med bra krafter, genom återkommande uteslutningar.

”NOLLTOLERANS MOT RASISM”.

Vad lägger man då in i begreppet ”rasism”? Jag har inte hört att man klargjort innebörden av det begrepp man här använder!

Som exempel på en grund till uteslutning har figurerat användning av begreppet ”skäggebarn” för att beteckna det som lögnaktigt kallas ”ensamkommande flyktingbarn”.

Läsande av ”fel” böcker/tidningar eller länkande till fel webbsidor kan också göra att en medlem lever ”farligt”. Inom partiet har skapats ett klimat av ängslighet och likriktning.

Man förminskar sina medlemmar istället för att försöka få dem att växa.

Jan Tullberg:

”I ett auktoritärt system tvingas alla att anpassa sig för att komma igenom censurens filter. Det är lätt att bli svartlistad av motståndare och bli bedömd som belastande sällskap av mjukisar som i någon mån har tillgång till den offentliga scenen. Jag kritiserar inte dem som försöker, och hittar kompromisslösningar, för att göra moraliskt eller taktiskt fel. Som i en diktatur är det svårt att hitta den optimala kombinationen mellan det önskvärda och det genomförbara inom systemets ramar.

Också de som arbetar inom ramarna kan mer tänja på ramarna än de befäster dem. Det är lätt att man som rak radikal retar sig på den mjukes försiktighet. Men jag tror de måste få tid att stegvis komma ut ur garderoben. Detta gäller dock knappast personer som odlar sin egen image genom hätska angrepp på mer radikala kritiker. I sakfrågor har alla naturligtvis goda skäl att driva sin egen uppfattning mot andras, men i den aktiviteten ingår inte att delta i allmän mobbning för att ställa in sig hos makten. Med den strategin blir stödet till mobbningen mer betydelsefullt än stödet till reformism.”


 

tradet

Från SD-ledningen har man också uttryckt sig negativt om ”utomparlamentariska metoder”.

Hur mycket rösträtt skulle idag finnas i Sverige, om det inte tidigare förekommit möten och demonstrationer, opinionsbildning och organisering?!

Det senaste är ställningstagandet från Mattias Karlsson mot Folkets Demonstration. Hans kritik gällde att i publiken stod personer som han ogillade – ”neofascister”. Vad blir logiken i detta?  Offentliga möten bygger ju på att envar som vill komma för att lyssna får göra det!

Dessförinnan tog SD-ledningen ställning mot Salemmanifestationerna. Sedan uteslutningen av SDU, som arrangerat många demonstrationer. Man motverkar konsekvent en folklig aktivering och organisering, ställer sig i vägen för ett politiskt medvetandegörande.

I linje med denna hållning har SD-ledningen även motarbetat distributionen av invandringskritiska tabloider. Samtidigt kan SD:s eget material för hushållsutdelning vara ganska intetsägande.

sdisrael

Är det överhuvudtaget försvar av svenska intressen som står i fokus för Sverigedemokraternas verksamhet?

Man har inte stuckit under stol med att vara sionister – säger sig själva vara riksdagens mest israelvänliga parti.

Anklagelser om ”antisemitism” ligger nära för dem, mot den som kritiserar Israels politik eller vill  problematisera användningen av judisk makt.

Björn Söder – då SD:s partisekreterare – hamnade i medialt blåsväder hösten 2014, efter att i en DN-intervju låtit förstå att han föreställer sig att det existerar etniska svenskar. Willy Silberstein från ”Svenska Kommittén Mot Antisemitism” gick till angrepp i TV-rutan. I februari 2015 hade Söder – i all hast – plockats bort från posten som partisekreterare och ersatts med Richard Jomshof.

Sverigedemokraternas lojaliteter med staten Israel är kanske förklaringen till att man haft så svårt att ta ställning mot USA:s krigspolitik. Lögnerna kring 9/11 och WTC 2001 – att det skulle vara muslimer bakom dessa terrordåd – sväljer man.

SD förhåller sig också anmärkningsvärt okritiskt till massmedias propaganda för ryssfientlighet.

sdfobin


Det senaste är Stefan Jacobssons presentation av SD:s skolpolitik, där han argumenterar för att de bästa lärarna ska satsas på ”de nyanlända”.

Detta gör Jacobsson utan att problematisera. Decenniers erfarenhet visar ju hur uppehållstillstånd kunnat utverkas utan att några skyddsbehov föreligger, genom att man väntar sig in och får barn att rota sig.

Helt nyligen har också SD i Hallstahammar (f.ö. där Eva Bergqvist bodde, redaktör för Fri Information) ställt sig bakom att kommunen tar lån för att finansiera lägenheter åt ”ensamkommande” utlänningar.

Självutplåning och ”godhet”, en generositet med skattemedel, är ledsjärna även inom Sverigedemokraterna.

welcome2

Vi svenskar måste istället försvara oss, mot ett existentiellt hot!

Som år 2010 angavs i slutordet till ”Vitbok.se” rör det sig om två processer:

1. Nedmonteringen av välfärdssamhället, med dess demokrati, fysiska trygghet och ekonomiska standard.

2. Utbytet av det svenska folket.”

SD-Kuriren vägrade att ta in en annons för denna bok.

sdannons


Efter höstens migrant-tsunami – som tvingat andra riksdagspartier att revidera sina positioner inom invandringspolitiken – måste Sverigedemokraterna stå för en mer radikal hållning.

Konkret skulle det betyda att Sverige:

•  säger upp sin anslutning till FN:s föråldrade flyktingkonvention

•  helt stoppar bidragsströsslet över ”nyanlända”.


bssforst

Jo, en sak till:

Dagens SD-företrädare får inte falla in i det rutinmässiga svartmålandet av tidiga invandringskritiker inom BSS och Sverigedemokraterna.

För de allmänna anklagelser om extremism som framförts har inte mycket av belägg presenterats. Fantasifulla påståenden från t ex en mytoman och notorisk lögnare som Stefan Löfven förtjänar inte att tas på allvar.

Tidiga invandringskritiker var hedervärda svenskar, som utan hägrande karriär eller materiella förmåner för egen del reagerade mot orättvisor och vansinne. För detta förtjänar de uppskattning och respekt, inte förtal!

Smutskastning i massmedia är ingenting att ta på allvar – så mycket bör envar nu ha hunnit lära sig…


Mer

https://www.youtube.com/results?search_query=SD-arkivet

http://www.janmilld.se/sd/norrland/

http://www.janmilld.se/sdkritik.html

https://janmilld.wordpress.com/2010/08/23/en-varningssignal/

https://janmilld.wordpress.com/2016/02/03/protester-mot-protest/

https://www.youtube.com/watch?v=vSc7MeEoeE0

https://www.youtube.com/watch?v=X4hbkWKE9MQ

https://www.youtube.com/watch?v=86ohzlsKngQ

https://www.youtube.com/watch?v=PaS8X-C32Gc

http://petterssonsblogg.se/2016/04/02/sd-sager-ja-till-befolkningsutbyte/

http://www.friatider.se/formgren-karlsson-agerar-som-mobbaren-p-skolg-rden

http://www.friatider.se/sds-interndiktatur-ang-r-oss-alla

http://wärmler.se/vad-ska-vi-medborgare-gora/


Arvet efter Palme

parv

En kort uppföljning av förra bloggtexten om Palmemordet:

Vad tycka om Olof Palme?

Klart är ju att han var kontroversiell och för egen del känner jag mig kluven:

•  I huvudsak är jag positiv till hans insatser, genom hans ställningstagande mot USA:s Vietnamkrig och arbete för kärnvapennedrustning.

•  I andra vågskålen hamnar ett antal affärer, där det åtminstone beträffande IB står klart att Palme for med osanning.

Den socialdemokratiska underrättelsetjänsten IB bedrev sin verksamhet i hemlighet. I dag finns istället  Expo, som inte begränsar sig till registrering, utan även bedriver förtal av regimkritiker och försöker hindra demokratiskt oppositionsarbete. I ledningen för Expo finns Mona Sahlin, fd partiledare (S).

ibexpo
Många svenskar, inte minst bland oss invandringskritiker, har en negativ bild av Olof Palme. Detta späs nu på i efterhand.

Jag tänker på aktuellt filmmaterial på SVT, nu i samband med att det är 30 år sedan mordet på statsministern och s-ledaren. Tydligare än någonsin framgår där hur Mona Sahlin försöker att framställa sig själv som en politisk arvtagare till Palme. Hon uttrycker saken som att hon inte gick med i det socialdemokratiska partiet, utan i ”Olof Palme”.

De flesta invandringskritiker är ju starkt negativa till Mona Sahlin. För egen del ser jag henne som Sveriges i modern tid kanske mest ondskefulla politiker.

Genom sina arvtagaranspråk och genom att tillskriva Palme åsikter av extrem feminism och annan kulturmarxism besudlar Sahlin nu minnet av Olof Palme.

msuf


Vilket leder över till gamla uttalanden av Olof Palme kring främlingsfientlighet, nu vevade i media med särskild frenesi.

Jag gjorde  för fem år sedan en film kring detta, för att bemöta Palmes argumentering – som ju var så svag.

Därvid fanns ett tekniskt problem såtillvida att i originalet var inlagt en slags musik som bakgrundsljud, omöjlig  att få bort – vilket resulterade i anmärkningar kring ”upphovsrätt” och Youtube tog bort den film jag lagt ut. Då lade jag istället ut filmen på först Daily Motion och sedan  Vimeo.

Nu har jag hittat ett bättre original, utan störande bakgrundsljud. Så jag har gjort en ny version av min kortfilm:

Till detta kommer ett annat moment – dateringen av talet. Naturligtvis måste det ha hållits före februari 1986, men jag hade kunnat gissa på sent 70-tal eller tidigt 80-tal. Nu visar det sig handla om jultal i radion redan år 1965!

Det var inte bara samma år som jag själv fick en intervju med Olof Palme, för SSU-tidningen ”Motiv”, det var också  samma år som dåvarande statsminister Tage Erlander – mot bakgrund av raskravaller i USA – fällde sitt uttalande om värdet av etnisk homogenitet:

”Vi svenskar lever ju i en så oändligt mycket lyckligare lottad situation. Vårt lands befolkning är homogen, inte bara i fråga om rasen, utan också i många andra avseenden.”

Det var ett par år innan riksdagen tog sitt beslut om reglering av invandringen till Sverige.

Talet hölls mer än två decennier före Palmes död. Under den tiden hann mycket förändras! På 60-talet var det fråga om invandring av främst finländare och sydeuropéer, från andra världsdelar förekom nästan ingen invandring alls.

afr
Antalet afrikaner i Sverige kan vid tidpunkten för Palmes tal har varit ett 1000-tal. Idag är det 100 gånger så många, eller mer.

När regeringen Carlsson 1989 drev igenom Luciabeslutet så skedde detta alltså bara tre år efter Palmes död. Rimligen var den s-regeringen präglad av Palmes verklighetssyn och värderingar, förmodligen skulle Palme själv ha arbetat för ett motsvarande beslut i samma situation, om han levt då.

sap

På Olof Palmes tid fanns en täckning för partiets namn: SAP.  Arbetare-Partiet.

Olof Palme hyste också en aktning för svenska arbetare, som Kjell-Olof Feldt vittnar om 1.28.00 in i SVT-dokumentären ”Palme”.

Därefter har ju skett en total förändring. Nu är s-partiet till mest för att värna utlänningars och minoriteters intressen i Sverige. Överhuvudtaget  finns inte längre något vänsterparti i Sverige.


Som jag hävdar i min egen Palmefilm hade Palme en begåvning som gör det otänkbart att han inte skulle kunna inse i vilken riktning som ”den generösa flyktingpolitiken” ledde.

Palme skulle självfallet förmå begripa att

•  en välfärdsstat inte låter sig kombinera med en omfattande bidragsinvandring

•  en extrem generositet med förmåner får en inverkan på bidragsmigranters val av destination.

Han skulle nog också hålla sig underrättad om fakta kring invandring och kostnader – jag tänker t ex på en RUT-rapport om att bara 25% av asylanterna har heltidsarbete efter åtta år i Sverige.

Olof Palme skulle inte, som löfvenministrarna, tala om bidragsinvandring som en investering

te


Mer

https://janmilld.wordpress.com/2016/02/28/kring-fredagsbio-49/

https://janmilld.wordpress.com/2016/02/19/var-palme-en-forradare/

https://janmilld.wordpress.com/2016/02/19/1980-talets-forradare/

https://janmilld.wordpress.com/2016/02/14/offret-ar-inte-sahlin/