Julia Caesars nya bok

Vi som är födda på 1940-talet växte ju upp i ett radikalt annorlunda samhälle än det vi nu har i Sverige.

Flera förändringar har varit till det bättre, men andra har inte varit det.  Även försämringar måste kanske accepteras, där de är ofrånkomliga eller då något positivt uppnås i utbyte.

En annan sak är sådana försämringar som är politiskt skapade och i grunden onödiga. Detta gäller kanske framförallt massinvandringen och mångkulturen, med alla sina negativa följdverkningar.

Ett projekt som drivs på av fundamentalister som blivit alltmer fanatiska och nu tappat all verklighetskontakt. En höjdpunkt/lågvattenmärke var Fredrik Reinfeldts stormaktstal, om att vi ska ”öppna våra hjärtan” och lägga in ytterligare en överväxel av förment godhet.

Detta kommer inom några dagar att följas upp med att regeringsbildaren Löfvén skänker ett antal ministerposter till det mest extrema av alla riksdagspartier.

En som skrivit mycket om detta oss utifrån och uppfrån påtryckta vansinnesprojekt – dessutom med en osedvanlig skärpa – är signaturen Julia Caesar på Snaphanen.  Hennes krönikor finns listade här.

Hon har också skrivit böcker i ämnet, framförallt ”Världsmästarna” från år 2010. Titeln är vad jag förstått ironiskt menad, men nu har verkligheten s.a.s. hunnit i kapp – genom den avgående statsministerns proklamation om Sverige som  ”humanitär stormakt”.

Begreppet användes tidigare av partikollegan Carl Bildt, som i utrikesdeklarationen från den 13 februari 2013 konstaterade:

”Sverige är en humanitär stormakt. Under 2012 var vi världens tredje största nationella humanitära biståndsgivare och finansierade humanitära insatser med mer än fem miljarder kronor.”

Detta ska nu ytterligare accelerera.

Den uttalade ambitionen är verkligen att Sverige  ska vara ”världsmästare” i godhet!

---

Julia Caesar har nu utkommit med ytterligare en bok – ”LANDET SOM FÖRSVANN. Politisk inkorrekta krönikor”. Det är en sammanställning av tidigare krönikor, flera uppdaterade och kompletterade. Lättläst inte bara genom innehåll och stil, utan också genom bra storlek på texten.

Boken kostar 190 kr och kan beställas här.

”Landet som försvann” har tidigare omnämnts på Snaphanen.

---

I boken fäster jag mig särskilt vid två krönikor, ur vilka jag här vill förmedla några citat.

1. RAPPORT FRÅN GRÄNSEN

”Vi är många som mot vår vilja bara under vår livstid tvingats åse hur det mänskliga förnuftet har satts ur spel och dumheten firar större triumfer än någonsin tidigare. Aldrig har en generation politiker gett enfalden ett så tydligt ansikte som vår. En storvulen fix idé om att det är Sveriges uppgift att rädda världens alla befolkningar från sig själva har under kortare tid än ett halvt människoliv fått svenska politiker att rasera samhällets mödosamt uppbyggda grundpelare och förskingra den välfärd som det tagit svenska folket generationer att arbeta ihop.”

---

2. DET ONÄMNBARA

”När bedrägerihärvan började nystas upp sa Karl-Arne Ockell, utredningschef vid Länskriminalpolisen i Halmstad:

’De här bedrägerierna hotar hela välfärdssystemet. Vi ser ingen ände på det här, och det kommer att röra sig om enormt stora pengar. Vi tror att bedrägerierna i hela Sverige rör sig om en tredjedel av alla assistansersättningar som betalas ut, det vill säga omkring tio miljarder kronor.’

Ingenstans i gammelmedia får allmänheten veta att bedragarna är invandrare. I-ordet får inte sägas. Därmed smetas brottsmisstankarna ut på alla handikappade som verkligen behöver personliga assistenter för att leva ett någorlunda drägligt liv.

En enda nämner sanningen, Hanne Kjöller i Dagens Nyheter:

‘Ett ärende rör en flicka född 2001. År 2006 fastslogs att dottern var berättigad till 83 timmars assistans per vecka. Föräldrarna anställde sig själva och skaffade sig på så vis var sitt heltidsjobb. För att få ut pengarna måste man fylla i en tidrapport där det framgår vilka tider man arbetat. Det har föräldrarna gjort. Haken är bara att pappan under ett flertal tillfällen befunnit sig i sitt gamla hemland Libanon under sina arbetspass, medan dottern och mamman varit kvar i Sverige. Senare flyttar hela familjen till Libanon och tillbringar mer än ett år där innan Försäkringskassan drar in pengarna.’

När något som kan tolkas som ofördelaktigt för invandrare skymtar fram sker det till synes som olycksfall i arbetet. Fokus är tänkt att vara ett helt annat. Som i den här TT-notisen, publicerad i DN:

‘Brist på pengar gör att många dömda våldtäktsmän inte får någon behandling i fängelserna. Problemet är att männen ofta har dåliga kunskaper i svenska språket och några resurser för att anställa tolkar finns inte. På Salberga i Sala, landets största anstalt för våldtäktsmän, kan endast 24 personer av 49 delta i terapin.’

Avsikten är här att vi ska tycka synd om de stackars våldtäktsmännen som inte får någon behandling. Men hur kan det komma sig att mer än hälften av dem inte förstår svenska.”

”Den räddhågsna tystnaden breder ut sig i arbetsplatsernas fikarum, vid middagsborden, överallt där människor möts. Inte ens inom den egna familjen vågar alla säga vad de tycker. Rädslan skär som osynliga laserknivar tvärs igenom tidigare självklara relationer, tillhörigheter och lojaliteter. 

Man kan ju alltid prata om vädret. Om hälsan, maten, frisyrer, aktiemarknaden, den senaste köksrenoveringen och de gulliga husdjuren. Men någonstans dör samtalen ut när beröringspunkterna blir allt tunnare och allt fler ämnen är Onämnbara.

Till slut sitter vi där och hummar och krymper oss själva genom att stänga in vår ande och vår uppriktiga mening. I bästa fall bedriver vi en artig men stendöd konversation. För varje sådant icke-möte minskar tilliten mellan människor, den livsviktiga grund utan vilken inget samhälle kan bestå.”

---

Läs mer

Svenska IS-krigare

Vad är fel med att vara god?

Godhet, tolerans och rättigheter

Den förmenta godhetens kolportörer

---