Först hade jag tänkt ge denna text rubriken ”Var tar det stopp?”. Det visade sig dock att den redan var upptagen, en BGF-artikel redan 1998 hade den rubriken. (F.ö. med en bra slutkläm: ”Det är tydligen dyrt att bli berikad.”)
Det fick alltså bli ”Kamikaze” istället. Jämförelsen med de japanska stridspiloterna från Andra världskriget haltar möjligen i ett avseende: dessa offrade sina egna liv. Dagens pk-piloter har själva ”sitt på det torra” vad gäller både boende och försörjning.
Frågorna hänger ändå kvar i luften:
– Hur långt ska galenskapen kunna gå här i Sverige?
– Var kommer det att ta stopp?
– När spricker bubblan?
• Egentligen borde det ha tagit stopp redan 1988, efter Sjöboomröstningen.
Partiet Sverigedemokraterna skulle aldrig ha behövt bildas.
• Eller så kunde det ha tagit stopp 1990, efter Luciabeslutet i december 1989. Men sedan blev det ju en borgerlig valseger och Sverige drabbades av Carl Bildt som statsminister.
• Det borde också ha kunnat stopp 1995. Det var då som Blågula frågor gav ut sin skrift ”Med facit i hand”.
Redan för två decennier sedan stod alltså klart, för dem som ville veta, vart den förda invandringspolitiken förde. Nämligen helt åt helvete – bokstavligen!
Sedan 1995 har inträffat ett antal förändringar av intresse:
1. Internet
2. Tidningar
3. Bokutgivning
4. SD i riksdagen
5. SvP bildat
6. Erkännande från statsministern
7. Nya extremnivåer av probleminvandring
8. Nya nivåer av antiintellektualism
9. Flera kritiska röster
10. Reaktioner från omvärlden
1. Internet
För BGF blev internet ”räddningen”, när vi fann oss utestängda från debattsidor och stora media. Det var 1996 som vår webbsida startade.
För alla oss invandrings- och regimkritiker har internet öppnat nya möjligheter – inte bara att nå ut med texter, utan även med bild-, ljud- och videomaterial.
Här finns Radio Länsman, Motgift och Granskning Sverige.
Även om envar egentligen kan få tillgång till vårt webbmaterial blir det i princip detsamma som för tidningar och böcker: bara en intresserad minoritet letar sig dit.
Även för oss aktiva kan efterhand också tillstöta ett problem av mättnad. Dygnet har ju bara 24 timmar och det finns så mycket mer att ta del av än vad man förmår ta till sig.
2. Tidningar
Här finns nu två partipolitiskt fristående sverigevänliga veckotidningar: Nationell Idag och Nya Tider. Därutöver finns sedan länge DSM.
3. Bokutgivning
Utgivningen av invandringskritiska böcker har ökat markant i antal. På 90-talet fanns framförallt Ingrid Björkman, Åke Wedin och Jan Elfverson. Sedan dess har tillkommit Lars Jansson, John Järvenpää, Anders Johansson, Merit Wager, Julia Caesar, Gunnar Sandelin, Karl-Olov Arnstberg och Jan Tullberg.
Mina egna bokbidrag har varit ”Lagom är bäst!”, ”Dialog om invandringen?” och ”Vitbok.se”.
4. SD i riksdagen
Sedan valet 2010 finns Sverigedemokraterna i riksdagen. Detta kan öppna möjligheter, men också medföra problem.
Om SD har jag redan skrivit en del och det ska bli ytterligare en text före årets riksdagsval.
5. SvP bildat
Svenskarnas Parti finns sedan år 2009 och kandiderar i årets riksdagsval.
Om SvP har jag skrivit tidigare – återkommer också här i nästa bloggtext.
6. Erkännande från statsministern
I sitt stormaktstal 2014 gav statsminister Fredrik Reinfeldt två uppseendeväckande besked:
1. Invandringen till Sverige är inte gratis, den kostar pengar.
2. Det finns en målkonflikt, genom att resurserna är begränsade. Välfärd och invandring av det slag som pågår till Sverige låter sig inte kombineras. Vi har att välja det ena eller det andra.
– Till det vår statsminister förkunnade om att vi svenska bör ”öppna vår hjärtan” har många konstaterat att det snarare handlar om att ”öppna våra plånböcker”.
– Mats Dagerlind anser att det istället är våra ögon som behöver öppnas.
– Anna Dahlberg skriver om att ”öppna våra hjärnor”.
7. Nya extremnivåer av probleminvandring
Alltsedan tillträdet av regeringen Reinfeldt 2006 har invandringen till Sverige legat på rekordnivåer, och den fortsätter mot nya rekord beträffande asyl- och anhöriginvandring.
Det rör sig i huvudsak om invandring från Afrika och västra Asien, vilket erfarenhetsmässigt visat sig generera problem (låg självförsörjning, hög brottslighet, omoget trafikbeteende, sjukdomsspridning).
8. Nya nivåer av antiintellektualism
– Här räcker väl med att säga ”Kärrtorp”. Vad kan tydligare visa hur den mediala och politiska makten nu är i symbios med våldsvänstern?
– Centrala begrepp som ”demokrati”, ”tolerans” och ”fördomar” har givits nya och helt omvända innebörder.
– Jag vill också tala om ett ”rasismande”, med ett konstant kampanjande mot något, vars innebörd inte klargjorts.
9. Flera kritiska röster
Som framgår av olika webbsidor, tidningar och böcker finns det nu många svenskar som som skärpa och tyngd, kunskaper och formuleringsförmåga givit sig in i striden mot de mångkulturella galenskaperna. På olika sätt har man bidragit till att flytta fram våra positioner:
– Karl-Olov Arnstberg genom sin DN-annons,
– Marika Formgren genom sitt yrkesmässiga vägval,
– Jan Tullberg genom sin skarpa bok ”Låsningen”,
– Merith Wager genom sin envishet och saklighet,
– Julia Caesar genom sin träffsäkra argumentering.
Jan Tullberg har helt nyligen skrivit en läsvärd artikel, ”Moralism som migrationspolitik” i tidningen Kulturen. Till den hoppas jag kunna återkomma, här bara ett centralt citat:
”Varför har vi då den resursslösande invandringen istället för flyktingstöd? Svaret är att det primära intresset inte är att hjälpa flyktingar. Etablissemangets intresse ligger i att ha ett omvandlings- och uppfostringsprojekt; Sverige skall bli ett mångkulturellt samhälle. För det saknas såväl intellektuella argument som folkligt stöd.”
10. Reaktioner från omvärlden
Till det hoppingivande hör att omvärlden nu alltmer börjat reagera mot Sverige asylextremism. Detta gäller särskilt Danmark, där olika företrädare för nästan samtliga partier i Folketinget uttalat sig. En av de oroade är den socialdemokratiska justitieministern Karen Hækkerup.
Fria Tider:
”Framförallt oroar sig de danska politikerna för att de invandrare som Sverige släpper in ska söka sig vidare till Danmark och bli en belastning för det danska samhället.
– Det är inte så att kassakistorna bara står vidöppna för de svenskar som kommer till Danmark, och skulle det visa sig att det blir en slags välfärdsturism så måste vi naturligtvis prata med svenskarna och hitta en lösning, säger Hækkerup till tidningen Berlingske.
Samtidigt som hon försöker vara återhållsam i sina uttalanden gör hon klart att den svenska invandringspolitiken inte är hållbar.
– Jag tror att jag måste vara försiktig med vad jag som minister i en dansk regering säger om Sveriges invandringspolitik, men jag skulle ändå vilja säga att regeringen aldrig kommer att tillåta något liknande att hända här hemma, eftersom jag inte tror att ett land av vår storlek kommer att kunna integrera så många människor på så kort tid och det skulle garanterat hota sammanhållningen i Danmark, säger hon.”
”Dansk folkepartis Søren Espersen anser att den danska regeringen måste agera snarast och försöka sätta stopp för den svenska invandringssatsningen eftersom han menar att invandringspolitiken i Sverige inte enbart är en svensk angelägenhet.
– Alla de syrier som kommer till Sverige som flyktingar blir svenska medborgare inom några få år. Och med de avtal vi har här i Norden finns det inget som hindrar att de flyttar direkt och bosätter sig i Danmark, om de vill – utan att behöva danskt uppehållstillstånd – och på så sätt få kontantförmåner från dag ett. Det är en stor fara, säger han.”
”I Danmark råder bred politisk enighet om att den svenska invandringspolitiken är extrem. Till och med Radikale Venstre anser att Reinfeldts satsning på ökad invandring går för långt.
– Vi står bakom de förbättringar som gjorts på asyl- och invandringsområdet. Med det sagt har vi inga planer på att gå i Sveriges fotspår, säger partiets gruppledare Camilla Hersom.”
”Längst i sin kritik går den konservative politikern Rasmus Jarlov, kommunalpolitiker i Köpenhamn, som kallar den svenska invandringspolitiken för ’Sveriges flyktingsjälvmord’.
’Om svenskarna anser att hänsyn till flyktingarna ska stå över hänsyn till deras eget land, så är det helt okej. Om de så gärna vill upphöra att vara ett starkt land som kan göra en positiv skillnad i världen för att de föredrar att förstöra sitt samhälle med en självdestruktiv flyktingpolitik, så kan ingen hindra dem från det’, skriver han sarkastiskt på sin blogg.”
Även i det stora partiet Venstre är man bekymrade över utvecklingen i Sverige.
Avpixlat:
”Karsten Lauritzen, rättspolitisk talesperson i liberala Venstre, tror även han att den svenska massinvandringspolitiken kommer påverka Danmark. Dock uppger han att han har svårt att se att de kan göra något annat än att skaka på huvudet åt sina svenska kollegor.”
Ur Jyllands-Postens ledare den 8/9 2014:
”Den politiske kultur i vores naboland mod øst har til tider mindet om pantomime: Ingen siger noget, men alligevel sker der en masse, også bag scenen. De få stemmer, som har advaret offentligt mod den multikulturelle drøm om grænseløs åbenhed og tolerance, er i årtier blevet dæmoniseret af det privilegerede mindretal med adgang til medier, penge og netværk. Men båden er begyndt at rokke.”
” Skiftende svenske regeringer har bannerført Sverige som humanistisk stormagt og gjort deres for at tiltrække asylansøgere fra fjern, fjernere, fjernest. Det politiske Sverige har således selv valgt det skråplan, landet er på vej ud på med stedse mere konkrete problemer for almindelige mennesker i Hverdagssverige. Storindustri, kulturpinger og intellektuelle har applauderet kursen. Alle ved musikken har bakket op om projektet. Sverige skulle være fremtidslandet. Den rationelle utopi. Verdens mest moderne samfund.
Nu viser det sig imidlertid, at fremtiden ikke er så vakker som antaget. Selv statsministeren har indrømmet det. Virkeligheden er mere grå, og nu handler det om at undgå, at den går i sort. Tiderne skifter, selv for de svenskere, der siden Palme har opfattet sig selv som kemisk rensede for fortid, kultur, kristendom og tradition. Det fremmede var simpelthen mere eksotisk og spændende.
Prisen skal betales. Jo senere det sker, des dyrere bliver det. Der løber renter på den svenske misere i disse måneder og år. Renters rente. Ikke at vælge er som bekendt også at vælge.”
Svenska pass börjar också bli ett begrepp i världen. Visserligen svåra att förfalska, men lätta att få ut nya av, så snart man ”tappat” ett tidigare.
Utomlands kan Sverige numera väcka både förundran och löje, men kanske också oro och skräck – som nu i våra grannländer.
Läs mer
SVERIGE BEHÖVER HJÄLP!
Var tar det stopp?
Stopp nu! (1)
Stopp nu! (2)
LÅSNINGEN – en rykare!
Moralism som migrationspolitik
IDYLLIENS FALL – en nutidssaga för vuxna
Fredrik Reinfeldt är Sveriges farligaste extremist
Film
Landet som gick i baklås (del 1)
Landet som gick i baklås (del 2)
Filed under: extremism, invandring, kultur, miljö, moderater, motstånd, partier, pk | Tagged: extremism, invandring, kultur, miljö, moderater, motstånd, partier, pk | 8 Comments »
Jan Millds blogg 