Asylkaos:
”För ingen person i dagens Sverige, som inte benämner sig själv som rasist, skall heller behöva bli kallad för rasist. Vanliga människor har rätt att definiera sig själva,.. ”
Kan man vara kritisk mot den förda invandringspolitiken och samtidigt vara en normal människa, som besitter ett mått av integritet?
Eller är det så att en åsiktsavvikelse på det området med automatik gör vederbörande till en dålig människa?
De negativt laddade epitet som rutinmässigt används mot dissidenter i svenska massmedia, kultur och politisk debatt är ju många. Till de mest frekventa hör ”rasist”, ”främlingsfientlig” och ”högerextremist”.
Begrepp som i praktiken saknar innehåll. Deras funktion har bara varit att peka ut människor som andra människor ska tycka illa om. Man försöker s.a.s. ställa grupp mot grupp…
Medias stämplingar har blivit till drev som skandaliserat och kunnat få konsekvenser för individer i form av social stigmatisering och uteslutningar ur organisationer, yrkesförbud och vandalisering/våld. Det har handlat om en vuxenmobbing.
En invandringskritiker har förutsatts inte kunna inneha en tjänst som nämndeman, inte vara lärare, inte arbeta som handläggare, osv.
Paradoxalt kan synas, att de som visat denna intolerans och fördomsfullhet, som på detta sätt ägnat sig åt förföljelse och åsiktsförtryck mot andra medborgare, ser sig själva som särskilt anständiga och rumsrena, som fördomsfria och toleranta!
Här en snabbgenomgång utifrån främst BGF-erfarenheter från 90-talet och framåt, med länkar:
Vem är jävig?
http://www.bgf.nu/analyser/javig.html
Nämndemannariet
http://www.bgf.nu/nr/99/2/as.html
Nämndemän och integritet
http://www.bgf.nu/ak08/v29.html
Jomshof, lärare
http://www.janmilld.se/ms02/v9.html
http://www.bgf.nu/sahlin/sahlin-fore-demokratiminister.htm
Wedin, lärare
http://www.bgf.nu/nr/96/4/aw.html
Sandberg, handläggare
http://www.bgf.nu/nr/97/4/sandberg.html
Milld, filmproducent
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=161&artikel=2867321
https://janmilld.wordpress.com/2011/01/14/vem-ar-extremist/
Yrkesförbud mm
http://www.bgf.nu/ak02/v46.html
När fördomarna styr
http://www.bgf.nu/ak05/v2.html
Karl-Johan Lidefeldt
http://www.janmilld.se/blogg/2007/juni.html
Ingrid Björkman
http://www.bgf.nu/intervjuer/ib/ib.html
Eva Bergqvist
https://janmilld.wordpress.com/eva-bergqvist/
Yttrandefrihet 2005
http://www.bgf.nu/y2005/
Inte bara Wolodarski
https://janmilld.wordpress.com/2015/08/30/inte-bara-wolodarski/
Marika Formgren
http://magasinetneo.se/artiklar/demokrater-for-asiktsfrihet-och-demokrater-emot/

Det visar sig nu, att ”de toleranta” inte har förtröttats.
Aktuell måltavla för journalister på Sveriges Radio är Nina Drakfors, socialsekreterare.
Hon har nämligen givit uttryck för kritik av makthavare och myndighetspersoner, ställt obekväma frågor genom att som medborgarjournalist arbeta för Granskning Sverige.
Det går ”självfallet” inte att kombinera, att samtidigt
a) tänka i politiskt inkorrekta banor
b) inneha en tjänst som socialsekreterare.
Så här lät det i ett SR-program.
”En socialsekreterare i Skövde som bland annat ska hjälpa muslimer i svåra livssituationer extraknäcker som opinionsbildare för en organisation med rasideologiska övertygelser”, skriver SR-sidan.
Samma ingång som mot Kenneth Sandberg, handläggare på Statens Invandrarverk 1997: vederbörande förutsätts ha en allmänt negativ hållning till utlänningar och kan då inte anförtros att ha med sådana att göra. Svenska myndighetsföreträdare ska vara pålitligt serviceinriktade när utlänningar har något de kan önska sig. Svenska skattemedel är allas egendom.
”Rasideolog” är envar som föreställer sig att det också bland människor finns vad som finns inom djurarter, nämligen olika raser. Föreställningar om verkligheten förutsättas flyta samman med värderingar, till en farlig blandning. Säkrast då att hålla avstånd till verkligheten, så att inte allting går utom kontroll…
Granskning Sveriges Johan Andersson ringde efter detta upp SR-journalisten Sten Lillieström.
Det visade sig att denne vid tillfället inte ansåg sig vara i tjänst. Vilket direkt sätter strålkastarljudet på ett intressant och viktigt fenomen: i vårt land finns nu två typer av journalister:
-
De som har betalt (ofta mycket generöst), bor på trygga avstånd från problemområden och som tycker, känner och skriver vad de förväntas göra, från sina uppdragsgivare. PK-journalisterna.
-
De som arbetar i grunden ideellt och utifrån en egen och genomtänkt övertygelse. Som står på folkets sida och som själva tillhör folket. Medborgarjournalisterna.
Klart framstår också hur Lillieström försöker ty sig till sin grupp, vill gömma sig bakom en ”samlad bedömning” under ledning av en överordnad.
Så här lät det när Johan ringde upp:
Efter detta hörde Nina Drakfors själv av sig till Lillieström – som ju hade sökt Nina.
Det verkade dock som att han inte heller då egentligen var ”i tjänst”.
Anmärkningsvärt är hur ömhudad han låter. Redan efter några frågor från Nina verkar han känna sig hotad.
Och nu har vi facit av de tolerantas politiska framfart:
http://avpixlat.info/2015/11/23/avga/
Ett facit som vi till viss del hade redan 1995 – alltså för 20 år sedan:
http://bgf.nu/facit
Mer
http://patrikengellau.com/2015/12/03/onda-manniskor/
https://www.youtube.com/watch?v=4lZI1J-I06U
https://janmilld.wordpress.com/2015/11/23/hjaltinnor/
http://www.exponerat.net/granskning-sverige-sr-och-s-vill-sparka-och-lyncha-nina-drakfors/
https://asylkaos.wordpress.com/2015/11/25/sten-lilliestrom-fortsatter-att-gora-bort-sig/
http://www.fnurra.se/2015/12/29/godhetshycklarna/
Filed under: debatt, demokrati, extremism, film, godhet, journalistik, kultur, massmedia, media, motstånd, opinion, pk, propaganda, rättsstaten, rättvisa, svenskfientlighet, tolerans, Yttrandefrihet | Tagged: debatt, demokrati, extremism, film, kultur, media, motstånd, orättvisor, pk, propaganda, Yttrandefrihet | 8 Comments »