• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Fredagsbio1: Tar Löfven ANSVAR?

vidrodret

Är det en revolutionsregering som vi fått med Stefan Löfven som statsminister och mupparna vid rodret? Utan att Löfven avsett det och utan att han själv förstått saken.

Det är en känsla som kan infinna sig, med den nya fredagsfilmen, ”Tar Löfven ansvar?”

Kommer Löfven-regeringen att så till den grad tydliggöra alla galenskaper, så grovt provocera svenskarna, av det till slut förmår gemene man att reagera?


Det är främst fem moment som slår mig kring vår nye statsminister och hans regering:

• den opolitiska ansatsen

• floskelexcesserna 

• pk-fundamentalismen

• den intellektuella blockeringen

• inkompetensen och extremismen.

Detta ska jag utveckla i nästa bloggtext.


ansvar

I filmen vänder sig den nya statsministern till SD:s väljare och försäkrar: ”jag ser er, jag hör er”… men ”SD är inte lösningen!”

Vilket är då det problem som kräver en lösning?

Ja, i varje fall inte invandringen, enligt samme statsminister. ”Den migrationspolitiska överenskommelsen ligger fast”.

Med andra ord: oavsett hur svenska folket röstat och oavsett vilken regering vi får så blir politiken densamma beträffande invandringspolitiken. Det ska inte finnas något sätt för väljarna att driva igenom en kursändring.

Det har blivit i Sverige som i USA, där det spelar mindre roll om presidenten tillhör Demokraterna eller Republikanerna, lika litet som det avgör vilket parti som har majoritet i kongressen.

Tydligen finns det skuggor bakom kulisserna som har den verkliga makten och som är de i praktiken styrande.

Då gör det kanske inte så mycket om en regering utgörs av en samling stolpskott.

kvoteradmakt

Här kommer filmen.  En del tekniska svårigheter har jag haft, t ex med ljudet, men hoppas kunna efterhand slipa av dessa problem allteftersom nya fredagsfilmer framställs.

Se även en film av Pat Condell, som vore värd en särskild textning till svenska…

https://www.youtube.com/watch?v=TZwRg1wCh2Y


Läs/se mer

Lik i garderoben!

Lågt förtroende 

Mellan långt borta och ingenstans

Miljötalibanerna

Politisk korruption

USA-motståndet växer

Mer Löfven-bio

Omladdning

batteriladdare

Nu laddar jag om.


Många bloggläsare känner säkert till mina tidigare filmer i serie ”Millt sagt””Fredagsfilmer” eller ”Söndagsfilmer”.  Veckoslutsfilmer.

De flesta tillkom hösten 2010. Det kom sedan av sig, kanske för att ambitionerna blev för höga, med två filmer i veckan.  I ett senare skede blev hälsoproblem ett hinder för att åter komma igång.

Nu har min röst åter blivit bättre och jag ska göra ett nytt försök, utifrån denna vinjett.

fredagsbion

Siktet är inställt på en första film i denna serie till fredag denna vecka.  Titeln blir ”Tar Löfven ANSVAR?”

I bästa fall kan det sedan bli en ny fredagsfilm varje vecka.

Bloggandet kan i gengäld komma att bli mer sporadiskt och med bara kortare texter.

Australia Muppet Movie Premier


Ett annat moment gäller Opinionsbildarna.

Till den ska jag återkomma nästa vecka, här vill jag bara få sagt två saker:

1. Kontaktuppgifter

Det har varit litet segt att få fram nödvändiga kontaktuppgifter på alla medlemmar. Vad vi behöver, förutom postadress och telefonnummer, är ju e-postadresser.

Nyligen gjorde jag ett utskick till de medlemmar som vi har e-postadresser till. Om du betalt in medlemsavgift men inte fått något utskick, då betyder det att vi inte har din e-postadress.

Sänd i så fall uppgift om din e-postadress till mig: 

jan.milld@telia.com

2. Webbsidan

OB-webben är nu under omarbetning och kan då ses på denna adress:

http://www.bgf.nu/opinionsbildarna/

Där finns bl.a. ”Grundkurs för Sverigedemokrater” (9 av 12 kapitel) som både html-filer och pdf-filer för nedladdning och utprintning.

Där ska vi också lyfta fram särskilt starka texter, som exempelvis ”Det globala lidandet” av Karl-Olof Arnstberg.

ob

Nytt Luciabeslut nu!

Print

sskatt

En namninsamling har just startats, för ett nytt Luciabeslut kring asyleriet och invandringen.

Det är ju 25 år sedan s-regeringen Carlsson med Maj-Lis Lööw som invandringsminister drev igenom luciabeslutet 1989. Ett beslut som blev verkningsfullt. Det sände en signal som genast minskade strömmen av asylsökande till Sverige.

Formuleringarna i petitionen kan man ju alltid diskutera, men grundidén att kräva ett nytt Luciabeslut – dvs en snar och påtaglig åtstramning av den pågående massinvandringen till Sverige – är ju helt uppenbart av nöden!

Det har jag under de senaste två åren skrivit om flera gånger på bloggen:

här, här, här, här, här och här.

lucia14

Petitionens önskemål och krav lyder:

  • Att få till stånd ett nytt Lucia-beslut eller liknande inom en snar framtid för att få stopp på den omfattande och skenande invandringen.

  • Att först lösa de problem som existerar, samt integrera de flyktingar som redan finns i Sverige på bästa sätt. 

  • Att folkvalda politiker börjar jobba åt och för sin befolknings bästa, dvs att Sveriges befolkning och deras åsikter tas på fullaste allvar och i möjligaste mån verkar för att dessa åsikter realiseras och implementeras politiskt.

  • Att få stånd till en öppen invandringsdebatt bland politiker, makthavande, media och vanliga människor, dvs att debatten skall kunna föras utan nedsättande, brännmärkande och stigmatiserande epitet som motargument, samt att den förs utan arrogans, ignorans och fördummande av sin meningsmotståndare.

  • Att media skall förhålla sig neutrala och opartiska i sin kritiskt granskande journalistik, dvs att man granskar alla med samma måttstock, verktyg och metoder.

  • Att politiker, makthavande och media är öppna och neutrala med information och nyhetsrapportering kring invandringen och migrations- och integrationspolitiken, dvs visar upp korrekta siffror och data som konkret belyser samhällskostnader samt dess negativa och positiva effekter.

  • Att politiker, makthavare och media åter börjar använda sig av verkligt demokratiska metoder som man säger sig stödja, dvs upphör med s.k. mobbing, uteslutning och åsiktsregistreringsliknande metoder av sina meningsmotståndare.

Dessvärre har vi en uppförsbacke, med en finansminister som verkar ha missat något elementärt kring invandringens ekonomi.

malan2


 

Läs mer

Guldläge för (s)

Kamikaze

Volymer

Mi(s)sat tåg

Stopp nu! (2)

Egen s-majoritet 2014!


http://ledarsidorna.se/2014/10/hunting-grounds/

Inte bara Jimmie

jafamilj

”…så mycket annat runtomkring som stulit energi och tärt både fysiskt och, inte minst, psykiskt. Våra motståndares ihärdiga försök…, mediernas många gånger vedervärdiga kampanjjournalistik …. I min situation försöker man skaka av sig allt det där – okvädningsorden, hoten, avskyn. Man intalar sig själv att inte ta det personligt, att låta det rinna av. …men i själva verket sätter det djupa spår. ”

”Nu när valet är över har jag getts möjlighet att landa och känna efter. Det känns inte riktigt så bra som det borde göra efter en sådan succé. Tvärtom, jag mår dåligt. Människor i min omgivning har noterat det sedan länge, sagt det till mig, ..”

”Med lite distans och bättre insikt förstår jag nu att jag har två val. Antingen kör jag på som vanligt, med stor risk för att gå sönder på riktigt inom en inte alltför avlägsen framtid, eller så försöker jag gå till botten med mig själv, städa upp mitt inre …”

Som Jimmie Åkesson vittnar om i sitt öppna brev kan det offentliga engagemanget som invandringskritiker betinga högt pris på ett personligt plan, det sliter mentalt.

Som ordförande för Sverigedemokraterna har påfrestningarna på Jimmie blivit exceptionella, men vi är nog många som kan känna igen oss, som också tvingats uppleva hur engagemanget har kostat i psykiskt välbefinnande.


dialogbok

För att här börja med min egen erfarenhet så rymde titeln till boken DIALOG OM INVANDRINGEN – dokumentation av ett försök” – utgiven år 2002 – en portion bitterhet:

jag ville där visa hur ett ihärdigt och ärligt arbete för att få en saklig diskussion i frågan hade misslyckats genom ett orimligt negativt – konsekvent negativt – bemötande.

Själva bokskrivandet hjälpte mig sannolikt att komma över en del, men visst speglade boken en både besvikelse och förundran – över såväl att motståndet varit så kompakt som att det kunnat rymma så mycket av grova ojustheter.


bssbok

Slående var likheterna med en annan bok, 12 år tidigare – skriven efter likartade erfarenheter, i ungefär samma sinnesstämning och även den ämnad som ett avslut.

Det var ”BSS – ett försök att väcka debatt”, skriven av Leif Ericsson. Denne hade varit aktiv invandringskritiker redan i slutet av 1970-talet, då under namnet Leif Zeilon. Han medverkade 1979 till bildandet av organisationen BSS – Bevara Sverige Svenskt.

Det BSS-program som antogs 1983 var inte kategoriskt negativt till all invandring.  Vad BSS ställde sig kritiskt till var

• massinvandring

• invandring från främmande kulturer och 

• invandring av personer inget kunde tillföra svensk arbetsmarknad.

Vid den tidpunkten hade Leif Zeilon hunnit utsättas för ett mediadrev som gjorde att han avskedades som datatekniker på BPA. Detsamma drabbade även två andra ledande BSS-are: Jerker Magnusson avskedades som vårdare på allmänna häktet och Sven Davidsson som ingenjör på Atlas Copco.

Leif fick sedan sparken från ytterligare flera arbeten.  1988 fann han för gott att byta efternamn, till Ericsson.

bssforst

Leif Ericsson spelade en viktig roll vid grundandet av Sverigedemokraterna 1988. Han var programskrivare och en av partiets två talespersoner direkt efter partibildningen. År 1993 begärde han sitt utträde ur SD. Förföljelserna hade drabbat både privatliv, hälsa och arbetsliv – det blev för tungt att fortsätta.


sjobosoo

En annan person som fick känna av mediadrev och repressalier var centerpolitikern  Sven-Olle Olsson i Sjöbo, genom folkomröstningen om flyktingmottagning där 1988.

”Den ofrivillige invandringskritikern”, skulle man möjligen kunna benämna Sven Olle-Olsson. Det var nämligen (S) och (FP) i Sjöbo som drev fram en folkomröstning om flyktingmottagning, efter att inte ha accepterat ett nej från kommunfullmäktige två gånger. Sven-Olle och de som tyckte som han drev sedan sin linje i omröstningskampanjen, och segrade med stor majoritet – till etablissemangets stora förtret i Stockholm.

I samband med omröstningen spreds skriften ”Sjöbo – ett demokratiskt föredöme”. Det faktum att Sjöbocentern gillat argumenteringen där och att en av författarna var medlem i Nysvenska rörelsen blev den förevändning som riksledningen i Centern behövde: Sven-Olle Olsson uteslöts ur sitt parti.


evab

Nästa invandringskritiska profil är läkaren och moderaten Eva Bergqvist i Västmanland. Också hon kan kanske klassas som en ”ofrivillig invandringskritiker”.

Genom att en flyktingförläggning etablerades tvärs över gatan till hennes hus fick hon en plötslig och brutal insikt om sakernas tillstånd. Eva Bergqvist sammanfattade år 1990 sina erfarenheter i skriften ”Granne med SIV”. En proffstyckare som Gunnar Fredriksson på Aftonbladet förfasade sig: ”Värst är hjärtlösheten…”

Med sitt partipolitiska bagage blev det naturligt för Eva Bergqvist att agera opinionsbildande också i övrigt. Hon startade 1992 tidskriften FIIN – Fri Information om Invandringen. Denna utgav hon fram till sin död år 2003. Innan dess hade även hon hunnit bli utesluten ur sitt parti, i detta fall alltså (M).


SONY DSC

I början av 90-talet gjorde även Ingrid Björkman avtryck i debatten om invandringspolitik. Hon lyckades få in flera debattartiklar i våra stora dagstidningar.  Tillsammans med Åke Wedin och Jan Elfverson gav hon också ett par böcker som pläderade utbildnings- och återvandringsprogram med en koppling mellan flyktingpolitik och u-landsbistånd.

Detta uppmärksammades av Expo, varpå våren 1996 följde uthängningar i Expressen med krigsrubriker och förbrytarporträtt.

ansikten


Till invandringskritiker som uteslutits ur sina partier hör även Kenneth Sandberg, handläggare på Migrationsverket. Han blev 1992 utesluten ur Vänsterpartiet.

1997 fanns han med i den då bildade organisationen Folkviljan och Massinvandringen. Detta resulterade i att hans anställning på Migverket (då SIV, Statens Invandrarverk) blev ifrågasatt. Det slutade med att han måste lämna sin tjänst där.

ks


 

Sedan har vi Ian Wachtmeister. Efter Ny Demokrati försökte han sig på en ny partibildning – ”Det nya partiet” (d) – som var kritisk till ett mångkulturellt samhälle.

I valrörelsen 1998 hade Wachtmeister tänkt sig deltaga genom att resa runt i hela Sverige för att hålla torgmöten. Denna tänkta kampanj trasades effektivt sönder, genom både talkörer och åverkan på hans utrustning.

otorgmote


lagomny

Blågula frågors första nummer utkom 1994, som en uppföljning av boken ”Lagom är bäst!” Föreningen Blågula frågor tillkom året därpå, 1995.

Samma år utkom det första numret av tidskriften Expo, med Tobias Hübinette som en drivande kraft. Expo uppmärksammade genast BGF, vilket snart genererade två mediedrev.

• På försommaren 1995 hade Björn Häger på Dagens Eko ett inslag om Anders Sundholm, utifrån att han var både ordförande i BGF, satt som nämndeman i Svea Hovrätt och var medlem i Miljöpartiet.  Via ett TT-telegram fortplantades detta till tidningsrubriker över hela Sverige om ”den främlingsfientlige nämndemannen”. (Slutade detta med att Sundholm blev utesluten ur Miljöpartiet? Rätt gissat…)

• Sensommardrevet började med en artikel på Aftonbladets kultursida, sedan toppnyhet i Radio Stockholm, krönt med inslag i regional-TV. Scoopet var att Anders Carlberg i en s-tidning  recenserat ”Lagom är bäst!”.

Året därpå iscensattes vad som alltmer framstår som en false-flag-operationExpo nr 3/96 gick efter påstådda attentat ut som gratisbilaga till en miljon kvällstidningsläsare.

stop

Anders och jag hade just inte lyckats få in några debattartiklar.

När vi fick vara med i media var det som ”troll”, för hjältemodiga journalister att ”dra fram i ljuset”.

bgfansikten


Utgångspunkten för BGF hade varit att det bemötande som drabbat invandringskritiker före oss, åtminstone till någon del, kunnat bottna i dessa kritikers egen bakgrund och/eller agerande.

Med vår vänsterbakgrund och exemplariskt demokratiska hållning skulle vi kunna bidraga till en öppning. Det var vår arbetshypotes.

tummenupp

Detta visade sig inte stämma.

Vi möttes på samma sätt som tidigare andra, redan inom ett år.  Alla, utan undantag, som förespråkar en restriktiv invandringspolitik drabbas av detta bemötande, möter denna mur av fientlighet.

Problemet är alltså varken ”främlingsrädsla”, ”rasism” eller några andra påstådda tillkortakommanden hos oss kritiker. Så har det aldrig varit.

”Problemet” är att vi reser invändningar, förespråkar en annan handlingslinje.

krossa

Makthavarna vill inte lämna något som helst utrymme för ifrågasättande av den förda politiken.

• S-ordförande Ingvar Carlsson talade 1996 om att ”Sverigedemokraterna måste stoppas till varje pris,

• s-minister Pierre Schori talade 1997 i riksdagen om att vi kritiker ska ”kriminaliseras och jagas 

• dagens extremismutredare Mona Sahlin skrev hösten 2000 i Expressen om hur kritiker skulle ”krossas”.

Det verkar nu som att både sahlinskan och de andra menar precis vad de har sagt.

sdhatet

hatmontage

 


 

PS

Boken ”Dialog om invandringen?” var tänkt som ett avslut för min del, men så blev det ju inte. En orsak till detta låg i internet och möjligheterna där till spridning av filmer.

År 2002 började jag också engagera mig för Sverigedemokraterna. Först genom BGF:s signalkampanj och min riksdagskandidering för SD, sedan genom att jag blev partimedlem,  invaldes in i PS och utsågs till partisekreterare.

Efter att jag lämnat SD 2005 utgav jag ihop med Björn Hammarbäck  SVIC-tidningarna för utdelning till kollektivtrafikresenärer. Senare följde tabloiderna för hushållsutdelning.

Däremellan kom vitboken.

vitbok


Läs mer

BGF-HISTORIK

DIALOG OM INVANDRINGEN

SD-grundkursen

SD:s dubbla funktion

Ville inte se dom


Film

 

Ville inte se dom…

hatmontage

Mer finns att säga om SD-ordförande Jimmie Åkessons sjukskrivning  än vad jag fick med i det förra blogginlägget.


Vad som framförallt slår mig är hur Jimmie Åkesson genom sin handlingslinje gjorde sig SÅRBAR.

Man skulle kunna säga, att han brände ljuset i bägge ändar.

ljus

Kännetecknande för Sverigedemokraternas linje under Åkesson har ju varit långtgående försök till anpassning, i en satsning på att s.a.s. bli ”accepterat i de fina salongerna”. Eller ”legitimerade”, som det heter på pk-itiska.

De politiskt korrekta utgår ifrån att de själva representerar ett självklart nav av normalitet och att det hos dem ligger att avgöra huruvida en åsiktsströmning ska respekteras eller inte.

I en strävan att uppnå denna acceptans införde SD:s partiledning en ”nolltolerans mot rasism”, varigenom Sverigedemokraterna i praktiken anslöt sig till Expos politiska ansats av etiketteringar och beröringsskräck.

Som konsekvens av nolltoleransen har ett ganska stort antal partimedlemmar blivit uteslutna och medlemmar i allmänhet har fått lära sig att ligga lågt med egna tankar och åsikter.

Ett annat moment var utslätning av det politiska budskapet och undanstoppandet av skarpa krav kring invandring, som i 33-punktsmanifestet från 2005.

goda

SD har okritiskt anslutit sig till politikens övergripande krav på att vara god. I själva verket är ju resurserna begränsade och prioriteringar måste alltid ske. Ett parti som SD borde entydigt ta ställning för svenskars intressen, men så skedde inte.

Denna återhållsamhet hade Sverigedemokraterna dock ingenting för. Partiet släpptes ändå inte in i ”stugvärmen”, blev aldrig betraktat som  ”rumsrent”.

Inget kunde beveka vare sig gatuvänstern, andra riksdagspartier eller mediafolket.  Vad SD-företrädare än sade eller gjorde så mötte de en kompakt mur av oförståelse och ovilja, för att inte säga öppet hat.


 kungen

Från våldsromantiker och kriminella  till nobelfestarrangörer, biskopar,  riksdagens talman och kungen var man överens: Sverigedemokraterna utgjorde en inkarnation av ondska och förtjänar att behandlas därefter. Man ville s.a.s. ”inte ta i SD ens med tång”.

tang

Det blev i längden allt svårare för Jimmie Åkesson att hålla allting ifrån sig.  Till sist blev det bara för mycket.


Slående är också INTENSITETEN i hatet mot SD och Jimmie Åkesson – en intensitet som inte visade tecken på att avtaga med tiden, snarare tvärtom.

Även om man i de fina salongerna alltså inte vill ta i Jimmie Åkesson med tång så fanns det rappare som inte var främmande för att göra just detta. Sebbe Staxx hade därvid skrivit på webben om sina visioner.

sebbes

Tillsammans med  en annan artist, Timbuktu, hade han musicerat om att ”dunka Jimmie gul och blå, hissa i en flaggstång”.

SD protesterade och saken prövades av Justitiekanslern, som inte fann att texten skulle strida mot lagen. Klartecken från JK, alltså.

I Kärrtorp i december 2013 sjöng en annan artist om att ge sig på sd-företrädare:

”… du vet hur det går för dom

Som kommer hit och låter som Jimmie Åkesson

Dom som skiter i blatten, vill ha svinen vid makten

Så gå och slipa kniven och skicka grisen till slakten

Arrangemanget legitimerades, så att säga, genom närvaron av både riksdagens talman Westerberg och den blivande statsministern, s-ledare Löfven.

Tre år tidigare hade sverigedemokrater tillsammans med andra nyvalda riksdagsledamöter fått lyssna till en utläggning av biskop Eva Brunne i Storkyrkan, där hon uttryckte sympati för stenkastarvänstern. (om stenkastare, se 10 min. in i denna film)

hetseb

Kyrkan har senare också tagit ställning mot SD genom klockringningar i samband med torgmöten.

Ur facket har många sverigedemokrater blivit uteslutna pga sin partitillhörighet. Yrkesförbud har också förekommit, som i fallet med läraren Richard Jomshof, på sin tid applåderat av dåvarande demokratiminister Mona Sahlin.

Otaliga är de fall där sverigedemokrater utsatts för misshandel eller fått egendom, som t ex bilar, vandaliserade.

Massmedia har här snarast spelat en hetsande och pådrivande roll, genom exempelvis malandet om den påstådda ”järnrörskandalen”. En händelse som successivt byggts på och fått växa, som är klassiskt när det gäller ryktesspridning.

I hetsen här deltar inte minst några föregivna ”komiker”, som i praktiken är mest bara olustiga.

japerson


Vilket leder in på ett tredje moment: HYCKLERIET och alla inkonsekvenserna.

De politiskt korrekta anklagar sd:are och andra invandringskritiker för att representera ett ”hat”, samtidigt som de alltså utsätter sverigedemokrater för vad jag här redovisat.

• Det anmärkningsvärda är väl tvärtom att sd:are förmått svara på all denna förföljelse med ett sådant lugn, sådant saktmod och sådan tålighet.

• De politiskt korrekta driver på för ökad invandring – när redan den hittillsvarande invandringen skapat stora problem.

• De talar om ”integration” – samtidigt som de närmast uppmuntrar invandrare till att axla en offerroll och göra sig till kravmaskiner.

• Ett av deras honnörsord är ”tolerans” – samtidigt som de bedriver en politik i rakt motsatt riktning.

• Inte heller får det finnas ”vi och dom” – vilket inte hindrar dem från ett slentrianmässigt mobbande av medborgare som reser invändningar.

Tidigare hade vänstern ”arbetaren” som hjälte, nu har man nya hjältar och arbetaren placeras i skamvrån, för att ha fel kön, hudfärg och sexuell läggning.

Här kan också smyga sig in ett klassförakt, som i fallet Bunkeflostrand 2001,  då en boende gjorde fel ordval, vilket triggade s-politiker att fixa ett åtal (senare dom med bötesstraff).


intesedem

Socialdemokratiska företrädare idag är inte annorlunda.

Om detta flockbeteende, denna sjuka normalitet, vittnade vår nya finansminister –  Magdalena Andersson  i ett framträdande i TV-programmet ”Skavlan” den 17/10.

Hon hade tidigare utfört ett litet ”hjältedåd” genom att från sitt kontor dra för gardiner, så att hon slapp se sverigedemokrater en bit bort. Hon ville inte se dom.

Applåderna från Skavlans studiopublik lät inte vänta på sig.

Så här uttalade sig Magdalena Andersson för Skavlan om SD:are:

”…står för det som jag har svårt att förstå, att man gör en väldigt förenklad analys av världen, att det finns några som är goda och några som är onda, det finns vi och dom, och det är dom, några andra,  som har skapat alla problem i landet. Det är en väldigt förenklad bild. Och just det här att försöka stöta bort några, det är dom, det är deras fel, det tycker jag är helt fel sätt att arbeta.” 

Ett uttalande som det anstår en minister i vår nya Kalle-Anka-regering, kantänka.

ankan

Den som här röjer fördomar och en förenklad – för att inte säga helt galen – bild är ju ministern själv.

• För det första har varken SD eller andra invandringskritiker hävdat att alla problem beror på invandringen. (många problem gör det, och skolans problem kan inte tacklas utan att man ser elefanten i rummet, men här finns även andra orsaker.)

• För det andra är det politiker som beslutat om den förda invandringspolitiken – och kommer att göra det även fortsättningsvis. Hos dem ligger ansvaret.

Inte minst finansministern…

asylnorden


Det var LO som i slutet av 60-talet spelade en pådrivande roll för att arbetskraftsinvandringen till Sverige skulle bli bättre reglerad.

Och det var en s-regering som i slutet av 80-talet drev igenom en bättre reglering av asylinvandringen. Varför inte nu sikta till ett nytt luciabeslut?

mllucia


Läs mer

Sviddelutterna