• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Valkommentar 2: NÖDROP!

svic

Efter riksdagsvalet 2006 utkom det sista numret av tidningen SVIC – Sverige i Centrum. På framsidan hade vi då den sarkastiska rubriken ”100-procentig riksdagsmajoritet”.

Bakgrunden var att Sverigedemokraterna i det årets val fick bara 2,9% av rösterna – lyckades alltså inte passera 4%-spärren och kom inte in i riksdagen. 7-klövern fick 97% av rösterna och vann samtliga mandat – intog 100% av platserna.

I riksdagsvalet därpå – 2010 – fick Sverigedemokraterna 5,7% av rösterna och tog sig in i riksdagen. Fortfarande kunde man då tala om att en majoritet på drygt 94% av väljarna hade valt 7-klövern.

I årets riksdagsval fördubblades SD, till nära 13%. Detta kan för 7-klövern fortfarande ses som en förkrossande majoritet – på 87%.

Print

Bakom de 13% SD-rösterna ligger dock något mer av vad siffrorna visar, eftersom Sverigedemokraterna har hela etablissemanget så intensivt emot sig. Man har inte kunnat få ut sin valinformation som andra partier, man har inte kunnat hålla mötena utan störningar, till och med kyrkan har ingripit med klockringningar för att markera sitt avståndstagande. SD-medlemmar utesluts ur facket, riskerar fysisk misshandel och uthängningar i massmedia. I detta sjuka samhällsklimat har det krävs något extra för att våga ta ställning för Sverigedemokraterna.


En del SD-röster är kanske främst proteströster från väljare som egentligen tillhör något parti inom 7-klövern. Å andra sidan är det förmodligen så att även många av dem som i årets val avstod från att SD-rösta kan hysa sympatier för SD:s politik och  komma att SD-rösta i kommande val. Sverigedemokraterna har en potential att växa ytterligare, om det under valperioden blir ett nyval.

sh

Valforskaren Sören Holmberg sade under SVT:s valvaka något viktigt, även om programledaren Claes Elfsberg hastade förbi detta. Holmberg påpekade att om alla andra riksdagspartier undviker varje samverkan med Sverigedemokraterna under valperioden, så kommer SD inför valet 2018 att framstå som den enda verkliga oppositionen och kan därigenom ges förutsättningar till nya stora valframgångar.

galenskap

Om det i ena änden kan ha krävts en portion mod och självövervinnelse för att ta steget och lägga sin röst på Sverigedemokraterna så har i andra änden för många funnits en stark drivkraft.

Vi invandringskritiker förses ju gärna med etiketter och stämplar, med innebörden att vi lider av fobier och rädsla. Just så kan det kanske vara, även om denna rädsla inte specifikt är knuten till främlingar, eller gäller alla utlänningar.

Det som kan göra mig rädd är de personer och krafter som driver fram och driver på den förda invandringspolitiken. Dessa är – i varje fall hittills – främst svenskar.

svoro

Det är särskilt två egenskaper, attityder eller ageranden hos dem som skrämmer mig:

1.

Okänsligheten och självgodheten, det teflon som de omger sig med. 

Det gör dem oemottagliga för fakta och argument. De vet inte hur vanliga svenskar har det och verkar heller inte vilja veta. De bryr sig inte. De svänger sig gärna med en massa fina honnörsord som tolerans, respekt mm, men deras landsmän omfattas inte av dem. Resultatet blir både otrygghet och orättvisor.

Vi svenskar har förvandlats till en andra klassens människor i vårt eget land.

Många känner sig nu svikna och övergivna.

invandrarnaforst

2.

Bekymmerslösheten och okunnigheten, frånvaron av ansvarskänsla.

Konkret tänker jag här på bostadsbristen och skuldsättningen, bubblan och den annalkande ekonomiska kraschen. Den svenska skolan har raserats och det kommunala självstyret är under nedmontering.

Det kan kännas som att mattan rycks undan våra ben, att botten liksom går ur vårt samhälle. Det finns inte längre någon självklar grundtrygghet.


En drivkraft bakom SD-röstandet är irritation över ett slöseri med resurser och upprördhet över orättvisor. Här finns också en djup oro för framtiden.

Det är ofta känslor som bottnar i egna erfarenheter eller iakttagelser. Alltfler svenskar känner nu att tryggheten rämnar, att marken börjat gunga.

nodrop

Med andra ord kan de höga röstetalen för Sverigedemokraterna vara att uppfatta som ett NÖDROP, en vädjan om hjälp.

Redan där blir det ett misstag om Stefan Löfvén fixerar sig vid att behandla SD,  dess företrädare och väljare, som paria.

Till detta kommer att Sverigedemokraterna nu, med sin vågmästarroll och sina 49 mandat, helt praktiskt inte går att nonchalera.

slkurva


Läs mer

Valkommentar 1: SEGERVAL!

Valkommentar 1: SEGERVAL!

Resultatet i riksdagsvalet 2014 ger anledning till flera reflexioner.

Låt mig börja med moment som för mig är glädjeämnen:


frut

1. 

Sverige blir av med Fredrik Reinfeldt som statsminister – en person som under två valperioder sedan år 2006 orsakat vårt land en outsäglig skada. Moderaterna blir av med en katastrofal partiledare.


2.

Sverigedemokraterna blir med nära 13% av rösterna riksdagens tredje största parti.

(Efter lördagens slutsammanräkning står klart att SD fick  801.178 röster – en ökning med 461.568 röster sedan riksdagsvalet 2010.)


Print

3. 

SD får dubbelt så många mandat (49) som Miljöpartiet (25).

Detta belyser hur opinionsmätningarna varit undermåliga! Enligt dessa har hela tiden SD och MP varit jämnstora, ofta har MP varit tredjeparti i storlek.


gsfamiljen

4.

Miljöpartiet är nog 7-klöverns mest extrema och antiintellektuella parti.

Feministiskt Initiativ (FI) skulle ha varit ett än mer extremt och antiintellektuellt riksdagsparti.

Lyckligtvis kom FI inte in i riksdagen.


5.

SD får en förstärkt vågmästarställning i riksdagen.

MP är så litet att det inte ens om partiet skulle gå över till de borgerliga kan detta ge en riksdagsmajoritet.


sd4

6. 

Lokalt har SD, från min horisont, gjort kanonval:

 riks: nära 13%

• Dalarna: drygt 16%

• Rättviks kommun: 17%

• valdistrikt Ore: 25,0% och näst största parti (efter S).

I granndistriktet Skattungbyn-Kallmora i grannkommunen Orsa blev SD största parti med drygt 23%.


sion

Men, men, men…

…en sak är att vinna mandat, en annan sak kan vara att besätta dem alla.

Helst ska de besättas med personer som är beredda att avsätta tid och arbete, samt vet något om politik.

Sverigedemokraterna borde för länge sedan ha prioriterat en intensiv medlemsskolning.  De resurser man fått och får tillgång till borde slussas in på detta.

Varför har man inte uppdaterat grundkursen från år 2004?

SONY DSC


PS

Jag glömde ju det kanske viktigaste bland det positiva: Sverige slipper Carl Bildt som utrikesminister! Det får bli punkt 7.

cbkavle