• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Candida Olsson

boken

Lätt är det inte längre att skriva raljerande om invandringen och mångkulturen, kulturmarxismen och hela detta konglomerat av mega-galenskaper. Satir bygger ju att på att man kan överdriva, men vad göra när verkligheten själv redan har gått in i väggen och passerat den?

Klart är att vi är många som kan känna behovet av att på olika sätt bearbeta de trauman som galenskapen har skapat.

Denna text gäller en bok som jag fått mig tillsänd för att recensera. Den heter ”Candida Olsson”, är skriven av pseudonymen Arvid Klegg.  Boken är uppdelad i 20 kapitel och kan emellanåt framkalla en del befriande skrattparoxismer.

En passus som jag särskilt gillar är denna:

”Candida mindes vagt att vänstern en gång i tiden hade haft stora förhoppningar på att arbetarklassen skulle resa sig i väpnad kamp mot kapitalismen och ge kamraterna med fin utbildning makten i proletariatets diktatur. Förhoppningar som rejält hade kommit på skam. Det var numera ytterst ovanligt att någon icke-akademiker röstade på dem och det kunde man inte förlåta.

Att arbetare var drägg, var det inte bara Candida som tyckte. Det var numera en allmän sanning. Så enkelt var det. Och man saknade dem inte.

Istället kunde man fokusera på de verkligt förtryckta; högutbildade kvinnor i karriären, miljövänner i bostadsrätt som cyklade till jobbet på Departementet eller BUP, sexuella minoriteter av alla de slag och så dessa fantastiska goda vänner från Tredje världen som ville slå ner sina bopålar i mysiga förorter.”

Se även tidigare bloggtext om Jan Guillou.


Candida Olsson kan beställas via denna webbadress: http://www.candidaolsson.se/

Andra webbsidor, som redan recenserat boken:

http://avpixlat.info/2016/01/28/recension-candida-olsson-av-arvid-klegg/

http://www.motpol.nu/oskorei/2015/10/22/arvid-klegg-candida-olsson/

En relevant bok

notskalet

Översiktlig, koncis och lättläst. Perfekt som stöd i argumentering mot okunnighet och fördomar kring svensk invandringspolitik. Självklar att rekommendera till köp och läsning.

Jag syftar på den nya boken av Arnstberg-Sandelin, ”Nötskalet”. En behändig liten pocket nära 200 sidor. Kostar 130 kr på Bokus, hos författarna kan den köpas för 120 eller 140 kr, beroende på hur.

Finge jag råda skulle denna bok säljas med kraftig mängdrabatt – det är en bok som nu borde finnas i varje svenskt hem!

Utöver inledningen har ”Nötskalet” idel relevanta rubriker:

Flyktingkrisen
Blev Sverige mångkulturellt?
Hur många kommer det?
Skolan och Pisa
Invandring och kriminalitet
Bostäder och jobb
Är invandringen lönsam?
Ensamkommande ungdomar
Islam
Tiggande romer


 I kapitlet om invandrares kriminalitet fångar boken medias metoder för mörkande, sju varianter:

  1. Alls inte skriva

  2. Bagatellisera

  3. Byta problemfokus

  4. Utspädning

  5. Vinkla offerrollen

  6. Publicera självklarheter

  7. Skapa sympati för förövaren.


fb53

Kapitlet om invandringens förmenta lönsamhet, som tar upp inte minst Dagens Nyheters roll som lögnförmedlare, hjälpte mig för övrigt i arbetet med den senaste fredagsbion.

Där har en ny budget nyligen behandlats i riksdagen, och kommenterats av Tino Sanandaji.


Vägg-i-vägg med detta ligger alla de ”ensamkommande”, som kräver särskilt omhändertagande och därför kostar väsentligt mer än andra ”nyanlända”. Det rör sig nu om cirka hälften av den totala migrationskostnaden!

”Nötskalet” åskådliggör i stapeldiagram hur denna invandring på bara två år har tiofaldigats, till mer än 35.000 år 2015!  Av dessa kommer mer än 23.000 från ett och samma land – Afghanistan. Under sista veckan förra året uppgavs 78% komma från Afghanistan.

Det handlar samtidigt om en kompakt övervikt för pojkar/män.

efb30


Särskilt intressant finner jag vad som sägs i det sista kapitlet, om tiggeri och romer. Det är ju ett område, där Karl-Olof Arnstberg har forskat under många år, men fick underkänt för att inte vara tillräckligt korrekt – politiskt korrekt.

I kapitlet kommer man in på ställningstaganden från s-politikern Thomas Bodström, som var justitieminister samtidigt som Dan Eliasson 2000-2006 var statssekreterare på departementet.

Nötskalet:

”I mitten av augusti 2015 gjorde socialdemokraten och förre justitieministern Thomas Bodström ett märkligt utspel i en radiointervju. Han menade, att de romska tiggarna är ett naturligt inslag i den svenska gatubilden och att de därför, efter att hos länsstyrelsen ha ansökt om ett särskilt tillstånd, borde få rätt att yrkesmässigt bedriva sitt tiggeri. Språkkunniga tjänstemän skulle anställas för ändamålet…”

Boken konstaterar att romer inte tigger därför att de är fattiga, det tigger ju inte av varandra. Det rör sig om en rationell ekonomisk kalkyl, där man utnyttjar svenskars naivitet.

KOA har ju skrivit mer utförligt om detta i sin bok ”Romer i Sverige”. Den är också mycket bra och läsvärd – beklagar att jag inte hunnit med att skriva om den!  Den finns dock recenserad här.

Dessförinnan – 1997 – har han skrivit boken ”Svenskar och zigenare”, men så kan inte en boktitel längre lyda.  Tiderna förändras…

rombok


Mer

https://morklaggning.wordpress.com/2015/11/06/sa-ljuger-medierna/

Greg Johnsons bok (1)

gj-boken
”NYA HÖGERN kontra GAMLA HÖGERN”, blev titeln på Greg Johnsons bok, utgiven på svenska i år. Den består av ett 30-tal uppsatser.

En bok som jag nu har läst tre gånger – första gången med odelad entusiasm, sedan med mer av distans. Den rymmer dock många moment, värda att lyfta fram och med potential att bidraga till viktiga diskussioner.

Bokens väsentliga budskap är att:

•  det finns olika människoraser
•  den vita rasen nu är under utplåning, dvs utsatt för ett folkmord
•  vi som vita bör försvara vår fortsatta existens
•  vi då måste känna en identitet som vita och förkasta skuldbeläggningen
•  denna skuldbeläggning utövas främst av judiska maktgrupper.

Försvar av vitas intressen är alltså centralt för Greg Johnson – vi måste ”ta vårt eget parti”.

Här ska komma en recension – om jag får kalla den så. Mestadels kommer texten kanske att utgöras av citat, sådant som jag funnit värt att återge. Klart står att det blir en så omfattande text, att jag ska dela upp den i åtminstone tre olika delar.

kmd
Låt mig börja med att återge en del ur det förord som skrivits av Kevin MacDonald:

”Målet är … inte en ’överhöghet’ som i vilket fall skulle vara anstötlig. Istället är ’det bästa sättet att garantera fred och välvilja mellan människor och att bevara den mänskliga rasliga, kulturella och religiösa mångfalden, att ge varje distinkt grupp ett hemland där den kan leva och utvecklas enligt sin egen distinkta natur och levnadsöde.’

”… när vi väljer vår egen sida gör vi exakt vad rasliga/etniska grupper gjort sedan tidernas begynnelse. Ingen anklagar koreaner för ’koreansk överhöghet’ för att de anammat en politik med mål att vidmakthålla en koreansk demografisk och kulturell dominans. Och föreställ er de västerländska eliternas fasa inför ett förslag om att översvämma afrikanska länder med vita så att infödda afrikaner upphör som politisk majoritet.”

”Den politik som gör vita till minoritet i länder som de dominerat i hundratals eller (i Europas fall) tusentals år drivs inte av utopiska drömmar om en raslös framtid, utom bland lättlurade och kuvade vita. De icke-vita som så entusiastiskt hyllar den vita politiska och kulturella dominansens avtagande drivs av hat mot vita som folk och som kultur. Detta är ett huvudtema i mitt författarskap om det judiska inflytandet, …”

”Gregs essä ’Den moraliska faktorn’ behandlar den viktiga frågan om moralisk motivation, vilken jag tror utgör en aspekt av det som gör Väst unikt. … Araber ber inte om ursäkt för sina erövringar i Islams namn eller deras månghundraåriga roll i slaveriet och slavhandeln.”

”Vita är de enda människor som avskaffat slaveriet, och många av de aktörer och de allmänna stämningar som var så avgörande för den slutliga segern över slaveriet motiverades av moralisk idealism och särskild empati för slavarna. De gjorde sålunda trots mycket verkliga kostnader för många individer och samhället som helhet, och allt detta skedde innan den fientliga judiska elitens avancemang. Denna unika egenskap hos vita exploateras verkligen av judiska intellektuella i deras egna hatiska syften.”

Så jag håller med om att ’även om den vita nationalismen är politiskt meningsfull, kommer folk att motsätta sig den om de uppfattar den som omoralisk. Men de kommer att försätta berg för att upprätta vita hemländer om de uppfattar att det vore det rätta att göra.’ Vi måste vinna det moraliska slaget. Problemet är att ’vårt folk så överväldigande tror att vår sak är orättfärdig.’ Och ändå är det moraliska argumentet för vit överlevnad tydligt och övertygande. Vår själva överlevnad som folk och som kultur hotas. Som Greg påpekar ’är det rådande systemet inte bara antivitt, det är folkmordsartat antivitt.’

Alla har rättigheter och alla har intressen. Vitas intressen och rättigheter i egenskap av majoritet är inte mindre legitima än någon annans grupps motsvarande. Vita måste kasta den moraliska universalismens ideal över bord och ställa sig frågan om vad som är välgörande för vitas framtid.”


vitt
Vita är en utrotningshotad ras, menar Greg Johnson. Den nu pågående folkvandringen från Asien och Afrika ger honom uppenbart rätt.

”Vår ras är på en väg mot kulturell dekadens och demografisk tillbakagång”. 

”Om dessa trender inte vänds kommer vita att försvinna som en distinkt ras.”

Tre grundläggande begrepp som återkommer i boken är ”metapolitik”, ”etnonationalism” och ”vit nationalism”.

Ur det inledande kapitlet:

Metapolitik syftar på den politiska förändringens icke-politiska förutsättningar. Dessa omständigheter återfinns i två breda kategorier: (1) utbildning och (2) gemenskapsorganisering.

Utbildning syftar på skapandet och spridningen av en världsåskådning, en intellektuell bas för en ny politisk ordning.

Gemenskapsorganisering syftar på skapandet av en faktisk och fysiskt existerande gemenskap som lever enligt sin världsåskådning här och nu, och som tjänar som förtrupp och kärna till en förestående ny politisk ordning.

Tre grundläggande metapolitiska frågor behöver besvaras om vi på ett sammanhängande och övertygande sätt ska kunna lägga fram den vita nationalismens sak: identitet (vilka är vi, och vilka är inte vi?), moral (vilka är våra förpliktelser gentemot oss själva, vår ras och underrasliga grupper, samt andra raser?) och genomförbarhet (hur kan vi verkligen skapa den vita republiken?).

Etnonationalism är föreställningen att varje distinkt etnisk grupp bör åtnjuta politisk suveränitet och ett etniskt homogent hemland eller hemländer. Den motsatta ståndpunkten är mångkulturalism, som gör gällande att flera etniska grupper bör dela samma hemländer och regeringar.”

”Det är rätt och riktigt för vita att välja vår egen sida i dessa etniska konflikter. Mångkulturella, mångrasliga samhällen gör etnisk konflikt och hat till något oundvikligt. Etnisk konflikt kan bäst undvikas genom inrättandet av etniskt homogena hemländer åt alla folk. Därvid är det ett existentiellt imperativ – en fråga om liv och död – för vita att skapa eller bevara etniskt homogena hemländer.”

Vit nationalism är en politisk filosofi som söker definiera nationell identitet i rasliga snarare än religiösa, kulturella eller doktrinära termer.”

Redan användning av begrepp som ”ras” och ”vit” kan ju i vårt pk-klimat resultera i en klassning som ”nazist”. Så här skriver Greg Johnson dock vidare:

”…revisionism om andra världskriget är i själva verket ett stickspår, för den ådra som tillåter terrorism, imperialism och folkmord är levande i nationalsocialismen idag. Den sentida nationalsocialisten William Pierce, … var villig att uppmuntra verklig terrorism, imperialism och folkmord i en skala som skulle få allt under 1900-talet att blekna i jämförelse.”

”Lyckligtvis är den hårda totalitarismen – och även den mjukaste formen av hård totalitarism – varken önskvärd eller nödvändig för att trygga vårt folks existens, så vi förkastar den.”

”Men vi förkastar inte deras politiska modell: Det etniskt och kulturellt homogena, hierarkiskt organiserade, organiska samhället. Vi vill ha en värld där varje enskilt folk har ett sådant hemland, även judarna.”

 


jamlikhet
Bokens titel kan ju påkalla en begreppsdefinition.

Vad lägga in i begreppet ”höger”?

Ett viktigt moment är förkastandet av jämlikhet.

Ur den första uppsatsen:

”Den sanna högern, både i sina gamla och nya former, grundar sig på förkastandet av mänsklig jämlikhet som faktum och som norm. Den sanna högern omfamnar föreställningen att mänskligheten är och bör vara ojämlik, det vill säga differentierad. Män är olika kvinnor. Vuxna är olika barn. De förståndiga skiljer sig från de dåraktiga, de smarta från de dumma, de starka från de svaga och de vackra från de fula. Vi skiljer oss åt beträffande rastillhörighet, historia, språk, religion, nation, stam och kultur. Dessa skillnader spelar roll, och eftersom de spelar roll styrs allt i livet av verkliga hierarkier bestående av fakta och värderingar, inte av jämlikhetens hjärnspöke.

Den Nya högern och den gamla högern delar samma mål: ett samhälle som inte bara är hierarkiskt, utan även organiskt, en statskropp, ett rasligt och kulturellt homogent folk, ett folk som är av samma blod och lynne, ett folk som är politiskt organiserat och suveränt, och därmed kontrollerar sitt eget öde.

Vårt ideal är ett hierarkiskt samhälle fritt från exploatering och orättvisa, för det enda som rättfärdigar politisk ojämlikhet är statens och dess folks gemensamma väl, inte det styrande skiktets särintressen.”

Det ger ju mig något att ”bita i” – som vänstersosse har just ”jämlikhet” varit ett centralt honnörsord. Tre preciseringar eller åsiktsförskjutningar kan kännas mogna:

1. På envar ska ställas vissa krav.

2. Envar ska ges möjligheter att utvecklas.

3. Realistiska bedömningar ska göras av envars lämplighet för olika uppgifter. ”Rätt man på rätt plats”.


Hur skiljer sig den ”nya höger”, som GJ räknar sig till, från fascism och nationalsocialism? Där blir svaret:

”Den frågan är avgörande på grund av den intensiva stigmatisering dessa rörelser utsatts för sedan andra världskriget. Den nordamerikanska nya högern bygger likt den europeiska nya högern på förkastandet av fascistisk och nationalsocialistisk partipolitik, totalitarism, terrorism, imperialism och folkmord.”

Rimligen måste imperialism och folkmord fördömas inte bara utifrån taktiska hänsyn om ”stigmatisering”, utan framförallt utifrån egna politiska grundvärderingar.


jobben

Samtidigt förkastar GJ mångkulturen:

”Vi tror att raslig och kulturell mångfald inom samma samhälle oundvikligen leder till hat och våld, och att nationalismen är det mest praktiska sättet att garantera fred mellan folk.

Vi tror att alla folk bör ha suveräna hemländer där de kan leva enligt sina egna önskningar, fria från andra folks inblandning.

Vi tror att en sådan värld kan uppnås genom långsamma och humana program för territoriell delning och befolkningsomflyttning.

Vi tror att dessa mål kan förverkligas genom att påverka folks medvetande, det vill säga genom att övertyga tillräckligt många inflytelserika människor om att etnonationalismen ligger i allas intressen.

Att främja en politisk förändring genom att omdana medvetanden och kultur är det vi kallar metapolitik.”

”Den nordamerikanska nya högerns metapolitiska projekt är att utmana och ersätta de antivita föreställningarnas hegemoni i hela vår kultur och vårt politiska system. Hela den kulturella och politiska huvudfåran – inklusive varje nyans av den ’respektabla’ politiska skalan – behandlar vit rasmedvetenhet och självhävdelse som ondska.  Vårt mål är att kritisera och förgöra denna konsensus och istället göra vit rasmedvetenhet och självhävdelse hegemoniska, så att vita intressen kommer att säkerställas oavsett vilket parti som vinner makten. Vårt mål är ett pluralistiskt vitt samhälle där det förekommer skilda meningar och diskussion i en hel rad frågor – men vit överlevnad kommer inte att vara bland dem.”

GJ vägrar att vidkännas den moraliska premissen om att vi som vita ska behöva huka pga vår hudfärg:

”Det är inget fel med vit rasism, nationalism och självhävdelse. Dessa står inte nödvändigtvis i strid med andra folks legitima intressen, och i de fall där våra intressen står i strid med deras är det fullständigt riktigt att ta vårt eget parti. Att angripa problemets moraliska dimension är som att hugga mot trädets stam, medan revisionismen är som att bara trimma grenarna.”

”Den deprimerande sanning som jag brottas med är att vår ras måste räddas trots sig själv och mot sin vilja. Ingen frisk organism behöver tillhandahållas ett moraliskt rättfärdigande för sin egen överlevnad. Men vita människor behöver det.”


total2015

När Greg Johnson argumenterar för ”vita hemländer” så sker det ju utifrån ett nordamerikanskt perspektiv. USA är större än Sverige och där kan man tänka sig Oregon-Montana eller hela nordvästra USA som områden, renodlat för vita.

Hur något motsvarande skulle kunna fungera för Sverige blir svårare att se. Områden norr om Dalälven? Ska odlingslandskap och kustvägar, stora städer och infrastruktur ges upp?

En annan aspekt är den moraliska. Ord som ”ras” och ”vit” har ju givits en så negativ laddning. Greg Johanssons tankegångar för  mångas tankar till apartheid och segregation. Men egentligen:

Sverige under hela 1900-talet, var det inte ett land för etniska svenskar?

Vi hade gränskontroll och avgränsning genom både reglerad invandring och svenska medborgarskap. Det vi då hade var nog mer konsekvent och radikalt än det som Greg Johnson propagerar för. I detta ligger inget moraliskt tvivelaktigt!

De som propagerar för massinvandring har en grundsyn att alla människor i världen fritt ska kunna välja var i världen de vill bo. Den rätten måste tillkomma även oss svenskar. Vill vi bo bland andra svenskar, då ska vi ha den rätten och den möjligheten.

Som bekant är det en utveckling i rakt motsatt riktning som nu pågår. Inte bara denna turboinvandring – en konsekvens blir att varje kommun tvingas ”ta sitt ansvar”, dvs ta emot utlänningar i stora antal. Som statsminister Löfven deklarerat: ”ingen ska komma undan”.

Detta får följder även på individnivå. Som svenskar prackas vi på ”mångkultur” både i boende och andra sammanhang.

sverigedony

”Nya högern kontra Gamla högern” kan  beställas från Logik förlag, där den kostar 199 kr.


PS

Låt mig avsluta denna bloggtext med att – starkt instämmande! – citera Karl-Olov Arnstberg:

”Och högst inom den vita rasen står den vite heterosexuelle mannen.

Är det någon som alla världens folk borde sätta på en piedestal, också de vita kvinnorna, så är det den vite mannen.”


Mer

https://www.logik.se/butik/litteratur/nya-hogern-kontra-gamla-hogern/

https://www.nyanserat.nu/instuderingsmaterial-till-nya-hogern-kontra-gamla-hogern/

https://morklaggning.wordpress.com/2015/10/02/sa-vitt-jag-vet/

http://www.motpol.nu/reaktion/2015/10/10/politiskt-korrekt-raskonservatism/

Judisk rasism?

stopparasism

En text har jag redan skrivit, som recension av boken ”Den judiska rasismen”.

Här kommer ytterligare en – denna gång med fokus på bokens titel.

Därmed väcks frågor om begreppet ”rasism”:

– vad innebär det?

– var förekommer det?

– är det något att i varje sammanhang fördöma?


diaspora

Jag tänker på den judiska diasporan.

Under mer än 2000 år har det judiska folket levt i förskingringen, utspridda i ett stort antal olika länder, över hela världen. Ändå har de överlevt, har lyckats undvika att bli assimilerade. Som folk har judarna kunna bevara sin identitet, har fortsatt att existera.

Är inte detta helt mirakulöst?!

Hur har de då burit sig åt??

20-30 sekler – det är en lång tid!

Skulle inte andra folk, hänvisade till att leva bland andra folk under en så lång period, ha assimilerats i sin respektive miljö? Hur lyckades judarna med att fortsätta existera som folk?


synagogoa

Svaret ligger – föreställer jag mig – i en gemensam historia och religion, i en stark identitet och medvetenhet om sina rötter, i  gruppsammanhållning och avgränsning utåt.

Konkret kan detta översättas i att man undviker ingiften. Judar bildar familj tillsammans med andra judar. En form av självvald segregering: man odlar sin egen kultur, har egna sammankomster, upprätthåller judiska traditioner, umgås i första hand med andra judar, osv

Även om ”rashygien” inte är ett begrepp som används kan jag undra om detta ändå inte är vad som under lång tid praktiserats bland judar. Duke citerar en religiös auktoritet i Jerusalem, rabbin Simcha Cohen: ”Giftermål med en ickejude kan aldrig välsignas eller tillåtas.”

Israelisk lag erkänner inte, skriver David Duke, giftermål mellan palestinier och judar som lagliga.

Ett faktum är hursomhelst att judar i genomsnitt är påfallande intelligenta, något som återspeglas både i den höga andelen judar bland nobelpristagare och frekvensen av  judar i maktpositioner inom ekonomi, media och politik. Detta senare kan föralldel återspegla inte bara hög intelligens, utan också sammanhållning, grupplojalitet och lagarbete.


Så här långt – är det fråga om ”rasism” från judisk sida?

Det kan man kanske hävda, beroende vilken betydelse som läggs in i begreppet.

När David Dukes bok på svenska fick titeln ”Den judiska rasismen” syftas dock på något mer. Där handlar det även om ett judiskt herrefolkstänkande.

En föreställning om överlägsenhet i förhållande till andra folk, men också om en praktik där denna mentalitet får uttryck i handlingar.

Samtidigt blir det fråga om ett berg av dubbelmoral från judisk sida.

Duke:

”Judar praktiserade ett moralsystem för sig själva och predikade ett helt annat för den ickejudiska världen.”

dubbelmoral


Sedan 1948 finns ju staten Israel, som ett hemland åt just judar.  Uttryckligen en judisk stat.  I sig inte fel, om man bortser från palestiniernas öde. Själva principen att varje folk så långt möjligt ska ha sitt eget land, bör – anser jag – gälla för alla folk.

Problemet är att ledande judar och mäktiga judiska organisationer tillämpar så dubbla måttstockar. För västländer i övrigt predikar de något helt annat än för sig själva – nämligen massinvandring och mångkulturalism.

Duke:

”Trots att judar hängivet stödjer sin egen exklusivt judiskstyrda stat Israel, arbetar de frenetiskt för att undergräva de vitas kontroll och tongivande roll i Amerika genom massiv icke-europeisk invandring. De arbetar genomgående för ’mångfald’ och pluralism överallt i världen utom i… Israel.”

israel

I blixtbelysning ställdes detta i vad Karl-Olov Arnstberg uppmärksammade om hur afrikanska migranter till Israel sänts vidare till Sverige, genom förmedling av FN-organ:

”…fundera lite över de politiker som tog beslutet att dessa eritreaner skulle få komma till Sverige. Fanns detta som ett politiskt uppdrag, något som de gjorde för att bejaka sina väljares önskemål? Fanns det med i något av de borgerliga och regerande partiernas program?  … ingen har på ett godtagbart sätt förklarat varför det är Sveriges uppgift att ta ansvar för människor som flytt till Israel från Eritrea, ett land som inte ens ligger i samma världsdel som Sverige.

Duke:

”Judar som söker kontrollera andras nationer blir aldrig utsatta för fördömanden, men vi ickejudar som bara vill att våra egna stater skall avspegla våra traditioner, värderingar och intressen, brännmärks som hatiska, rasistiska antisemiter.”


dd

David Duke vill motsätta sig såväl underkastelse som förtryck av andra folk:

”Skall sanningen fram så föredrar de allra flesta människor att umgås inom sin egen ras och etniska grupp, och i ärlighetens namn tycker nog de flesta att den egna gruppen är den bästa. Herrefolkstänkande blir det först när en grupp vill kontrollera eller vinna överhöghet över en annan.”

Men finns det alls några raser? Den aktuella tesen från kulturmarxisterna lyder att så inte är fallet.

Nyligen läste jag i boken ”Sapiens”, skriven av Yuval Noah Harari, stationerad i Jerusalem. Boken börjar bra, men halvvägs (sid.227) kommer så ett ifrågasättande av att mänskligheten kan indelas i olika raser.

Inte desto mindre blir budskapet från judiska ledare, vad gäller judar, ett annat.

Duke:

”… har judiska ledare i århundraden rutinmässigt kallat de egna för en ras…. många uttalanden som visar hur judiska ledare utan omsvep betraktar det egna folket inte bara som en religion utan som en identifierbar ras, som kan genetiskt urskiljas från andra folkslag.”

Ett särskilt grovt exempel som Duke här anför är antropologen Jared Diamond. Först hade denne uttalat sig mot ”indelande av mänskliga befolkningar i raser”. Därefter skrev han om genetiska studier som skulle visa på skillnader mellan judar och ickejudar.

Duke kommenterar:

”Diamond menar alltså att det inte finns några reella skillnader mellan mänsklighetens huvudraser, men att det minsann är både möjligt och önskvärt att urskilja de betydligt mindre tydliga skillnaderna mellan judar och ickejudar.”


En förklaring till judars arbete för mångkultur ligger i en ambition att söndra inom sina värdnationer:

”…judiskt inflytande… inriktas på att försvaga all etnisk solidaritet och lojalitet hos värdfolket, medan man målmedvetet uppmuntrar etnisk stolthet och solidaritet judar emellan.”

steinlightStephen Steinlight, ledande företrädare för American Jewish Committee:

”I kanske ytterligare en generation, enligt en optimistisk prognos, befinner sig judenheten således i en position där den kan söndra och härska och gå in i selektiva koalitioner som stöder vår agenda.”

Stephen Steinlight är f.ö. redan uppmärksammad på BGF-sidan: ”Varför judar välkomnar muslimer”.

Duke:

”I ett splittrat land utövar den mest sammanhållna gruppen den största makten. Att söndra och härska har alltid varit herrefolkstankens recept för maktutövning.”


Steinlight var inne på hur judar på 60-talet drev igenom inte bara öppnandet av USA:s gränser för invandring, utan också låg bakom medborgarrättsrörelsen i USA.

2ledare

NAACP (National Association for the Advancement of Colored People) leddes i huvudsak av judar, där fanns inte många svarta i ledningen. David Duke: ”Det började gå upp för mig att det inte i första hand var afroamerikanerna som arbetade för rasblandning.”

NAACP och Martin Luther King arbetade mot rassegregering. Organisationen Nation of Islam, däremot, Black Muslims, arbetade för raka motsatsen. Den verkade för att svarta skulle odla en egen stolhet och identitet, kunna s.a.s. stå på egna ben. Således motarbetades de av judar.

Duke:

”Dessa svartas organisationer har velat bevara sitt eget arv istället för att låta sig assimileras i ett mångkulturellt samhälle.  Judiska rasister vill hycklande nog inte att några andra än de själva skall vara medvetna om sitt arv och sina gemensamma intressen. De arbetar för att skuldbelägga andra grupper för att ens vara stolta över sin egen kultur. De utmålar etnisk stolthet och sammanhållning hos andra grupper som rasistiskt och hatiskt.”


torah1

Judars attityder bottnar i en föreställning om utvaldhet som går tillbaka till Tora:

”I motsats till Nya Testamentets universalism är Gamla Testamentet extremt etnocentriskt. Israeliterna betecknas genomgående som ett ’särskilt folk’ eller ett ’utvalt folk’…”

”…dess dominerande tema är den rasliga och etniska herrefolkstanken. Det finns flera oblyga uttryck för den etniska herrefolkstanken:

• Israeliterna är ett ’utvalt folk’ som Gud valt ut framför alla andra folk på Jorden

• Israeliterna har rätt att härska över alla andra folk och blir lovade att de en dag skall äga och härska över hela världen

• Israeliterna skryter om folkmord på hela folk och kungariken

• Israeliterna beordras att mörda alla människor i länder där de skall slå sig ner och att döda samtliga människor från andra nationaliteter som inte underkastar sig slaveri

• Israeliterna förbjuds att ta slavar från sitt eget folk, men uppmanas att förslava icke-israeliten, vilka de för evigt kan låta gå i arv till sina ättlingar

• Israeliterna förbjuds att gifta sig eller ’blanda sin säd’ med andra folk.”

talmud

För kristna finns ju Nya Testamentet som en motvikt, med maningar om att ”vända andra kinden till” – judarna har istället  sin efterbibliska skriftsamling Talmud:

”Medan Jesus Kristus står för en utveckling mot större kärlek och tolerans, förstärker Talmud rasismen i Tora… Talmuds ohöljda och upprepade hänvisningar till ickejudar som djur och ’himmelskt avskräde’, liksom dess beskrivningar av hur judarnas fiender kokas i sädesvätska och avföring, skulle förmodligen ha fått Hitler att rodna.”

Duke konstaterar:

”I Mein Kampf ifrågasätter Hitler om judarna skall betraktas som tyskar, medan Talmud hävdar att ickejudar inte ens är människor…”

Vad han därvid syftar på är femton Talmudcitat på sidan 66 i sin bok, t ex detta: ”Alla /icke-judiska/ barn är djur.”


Duke citerar även vad Moses Hess, en tongivande jude, skrev 1862:

”Vi judar skall alltid förbli främlingar bland gojim /ickejudfarna/… Det är ett faktum att den judiska religionen framförallt är judisk nationalism… Varenda jude, vare sig han vill eller inte, är automatiskt, genom sin blotta födelse, bunden av solidaritet till hela sin nation… Man måste vara jude i första hand och människa i andra hand.

Duke kommenterar:

”Om Adolf Hitler någonsin hade yttrat ’Man måste vara tysk i första hand och människa i andra hand’, skulle då inte dessa ord ofta upprepas som bevis för hans ondska?”


stjarna

”Den judiska rasismen” tar naturligtvis också upp begreppet ”antisemitism”.

Ett begrepp som ofta missbrukas, och det på två olika sätt:

• det talas om ”antisemitism”, när det inte är fråga om någon allmän motvilja mot judar, utan bara om kritik av hur judisk makt används

• det kan röra sig om en verklig antisemitism, men då som en reaktion mot  judars attityder och agerande.

”Historien igenom har judar varit oskyldiga offer för ondskefulla ickejudar. I de hundratals folkliga, nationella och religiösa reaktioner mot judarna som dessa böcker tar upp, finns det aldrig … att judar skulle kunna ha gjort sig skyldiga till något vanhedrande.”

”De gör aldrig minsta antydan om att det judiska folket till någon som helst del självt kan ha burit ansvar för de återkommande negativa reaktionerna mot dem.”

Duke ser det som ett rimligt antagande att ”den judiska rasismen och antisemitismen underblåst varandra”, och citerar Israel Shahak:

”Antisemitism och den judiska chauvinismen kan endast bekämpas tillsammans.”


menorah

Ur bokens slutkapitel, om Judisk evolutionär strategi:

 ”De som talar klarspråk om den judisk-chauvinistiska maktens verklighet sägs tro på ’den judiska konspirationen’ -… Men det är inte några fantasifulla ’Sions Vise’ som vi behöver frukta, utan verkliga människor som utövar judisk makt i dag och blir allt öppnare med det.

Det finns ingen konspiration, åtminstone inte i ordets vanliga bemärkelse. Det hela omges inte av något större hemlighetsmakeri. Den judiska makten är ständigt närvarande. Varenda politiker är såpass medveten om denna makt att han vet att han inte kan tala om den! 

Judiska organisationer, judiska media och judiska politiska agenter trycker på för sin dagordning utan hänsyn, samvetskval eller självrannsakan. Precis som judiska chauvinister en gång i tiden målmedvetet iscensatte ryska revolutionen, samordnar de nu sin världsomfattande makt. Ingen judisk ledare behöver styra sina underhuggare till att eftersträva politisk kontroll över ickejudiska nationer, de gör det ofta lika naturligt som en blåskrika tar över en annan fågels bo. Judiska mediamoguler och myndighetsbyråkrater behöver inte bli tillsagda att motarbeta ickejudars stolthet, kulturarv, ära, lojalitet och traditioner medan de samtidigt bevarar sina egna. 

Det finns inget behov av någon komplott för att välta ickejudarnas sexualmoral, familjestruktur och religiösa tro över ända. Freud och hans intellektuella ättlingar har sannerligen inte behövt någon plan, de har bara gjort vad som fallit sig naturligt för dem. Inga Sions Vise måste säga åt de judiska byråkraterna att öppna Amerikas och Europas gränser för tredje världens ’jämmerliga slödder’: det vet nästan instinktivt att i en mångkulturell stat kan de dominera. Det vet också att om de kan upplösa vår genetiska integritet och etniska lojalitet, så finns det ingen kvar som har kapacitet att utmana dem om makten.

Det är ingen konspiration. Det är helt enkelt två nationer – den judiska och den ickejudiska – som befinner sig i ett slags etniskt krig. Men medan vi ickejudar utan egen vetskap får lära oss att begå kulturellt och politiskt självmord, får judar lära sig samhörighet med sin egen sort och hat och misstro gentemot oss. Bara en liten andel judar befinner sig i den kulturella och politiska frontlinjen, men genom att de många judiska organisationerna stöder hemmafronten sina stormtrupper.”


Om de verkligen representerade allt det som är ädelt hos mänskligheten, vore det kanske bara i linje med naturens ordning att vårt folk ersattes av den judiska prototypen. Historien talar emellertid om för oss att under historiens framskridande har de judiska chauvinisternas frammarsch ofta förebådat mörker snarare än ljus.  Detta har visat sig särdeles tydligt genom det tragiska implementerandet av de doktriner som skapats av 1800- och 1900-talets tre mest inflytelserika judar: Marx, Freud och Boas. Dessa tre har åstadkommit mänsklighetens försämring och förnedring, inte hennes upphöjande.

Judar besitter enorm makt – en makt som har uppkommit genom begåvning i kombination med samarbete och skrupelfrihet. Ofta stärks de av det som försvagar oss. Vår makt kan endast återupprättas genom hängivenhet till sanning och rättvisa, genom uttryck för mod och ädelhet. När vi gör våld på vår egen moral blir vi försvagade och möjliga att exploatera, som vår situation idag visar.”


vietnam

Om jag avslutningsvis ska försöka hitta något i David Dukes bok att vara kritisk mot, så kan det vara att han ganska ofta upprepar sig, vilket märks när man läser igenom hela boken rakt av. Å andra sidan kan ju bokens kapitel läsas fristående från varandra.

Något som fick mig att studsa var en formulering om Vietnamkriget:

”Under Vietnamkriget ledde den judiskt dominerande ’nya vänstern’ demonstrationer för FNL:s seger samtidigt som amerikanska män blev dödade av FNL:s kulor och bomber.”

Vad blir logiken i detta? ”My country, right or wrong”?

Vietnameserna var i sin fulla rätt att försvara sitt land mot de utländska inkräktarna! Amerikanerna hade aldrig i Vietnam att göra!


2015 års utgåva av ”Den judiska rasismen”  kan beställas från Logik förlag. Pris: 269 kr.


 PS

mddAngående massmedia konstaterar David Duke: ”En nation som står under inflytande av en främmande och destruktiv massmedia är lika förtryckt som en som står under en främmande ockupationsmakt.”

Han citer Solsjenitsyn: ”Som det nu är, har pressen blivit den starkaste makten i västvärlden, mäktigare än den lagstiftande, den utövande och den dömande makten.  Man skulle vilja fråga:  av vem har den blivit vald och inför vem är den ansvarig?”

Det ligger det i sakens natur att vad Duke här redogör för är mediasituationen i USA. Den iofs viktig, men för svenska läsare är ju läget i Sverige mer intressant.

Det berörs dock i ett efterord av Lennart Berg. Där återges upplagesiffror från 2002 beträffande våra största dagstidningar. Utöver Bonnier och Hjärne finns Schibsted. Aftonbladet och Svenska Dagbladet är inte judiskt ägda, men politiskt korrekta är du ju ändå – precis som SVT och TV4.

Som framgår av vitboken spelade DagensNyheter en nyckelroll i att på 1960-talet ge plats för den debatt som tryckte på för mångkultur.

dn60


 

I sitt förord skrev Jonas De Geer också om situationen i Sverige – det finns välbudgeterade judiska frontorganisationer med uppgift:

”1) att förtala och trakassera alla ickejudar som motsätter sig utplånandet av sitt folk eller sin religion genom att kalla dem för rasister, bigotta, extremister o.d.

2) att förtala och trakassera alla som på något sätt kritiserar Israel, världens i särklass mest rasistiska stat, genom att kalla dem för antisemiter, hatiska, extremister o.d.

I det svenska fallet har Expo huvudansvaret för uppgift 1).  

Huvudansvar för uppgift 2) har Svenska kommittén mot antisemitism.”


Mer

Agendajudar 

Inte bara minkar…

intebaramink

Ämnet kan ju inbjuda till raljering, efter alla skruvade förklaringar och fantasifulla ”bevis” från svensk militär om ubåtskränkningar på 1980-talet.  Var de ljudupptagningar som påstods gälla ubåtspropellrar i själva verket bara från en passagerarfärja eller från djur i vattnet?

Det var tydligen en del av förklaringen, men bara en del. Det har också förekommit verkliga ubåtskränkningar av svenskt territorialvatten, även efter grundstötningen av sovjetiska u137 i Karlskrona skärgård år 1981.

På två viktiga punkter har det dock blivit fel:

1. Ubåtarnas nationsbestämning

2. Marinens insatser.

1. 

När svenska massmedia förmedlat en bild av att dessa ubåtar skulle ha varit sovjetiska eller från annat land i Warszawapakten, då stämmer inte detta.

Eller mer exakt: teoretiskt sett kan iofs så ha varit fallet, men det är inget som har konstaterats. Inga verkliga bevis har någonsin presenterats för detta.

I Moskva har man konsekvent förnekat sovjetisk inblandning, och detta gäller även efter maktskiftet där 1991.

Däremot har nu konstaterats att det förekommit kränkningar från NATO-länder – Västtyskland säkert, sannolikt även Storbritannien.

uflocken

2. 

Den svenska marinen ville inte ha upp eller sänka några kränkande ubåtar. 

Vid minst ett tillfälle hade man möjlighet, men såg till att missa den.

Svenska folket skulle föras bakom ljuset – ”för vår skull” och ”av säkerhetsskäl” hemligstämplade man och lät dokument försvinna.

Man spelade ett djupt ohederligt spel, vilket också givit politisk utdelning.

Hur mycket av  rusofobin i Sverige bottnar inte i alla dessa mediadrev, denna symbios mellan militärledning och massmedia, där man hela tiden pekat finger österut?!

fingerpek


Djärva påståenden från min sida??

Jag stöder mig på två program från SVT:s Uppdrag Granskning, från åren 2007 och 2008.

Kolla särskilt 14.20 och 44.20  in i denna film:

Kolla också 3.15 och 52.10 in i denna film:



 

khboken

Kristoffer Hell, i sin bok ”DEMOKRATI TILL DÖDS – Sveriges väg in i den globala diktaturen”:

”Olof Palme mördades av CIA på uppdrag av det amerikanska imperiets ledarkader…”

”För USA var mordet kulmen på en flera år lång psykologisk operation mot Sverige syftande till att lägga om och anpassa Sveriges säkerhets- och utrikespolitiska kurs så att den bättre passade det amerikanska imperiets expansionsplaner.”

”Som alltid med psykologiska operationer krävs att journalisterna lydigt spelar sin roll, vilket skedde. Medieuppbådet som rapporterade från ubåtsjakten i Hårsfjärden hade inte kunnat vara mer massivt.

Hela världen var där.

Redan då, hösten 1982, ombesörjde nyckelpersoner inom det svenska försvaret och statsledningen att den svenska marinen aldrig skulle lyckas sänka en enda av inkräktarna.

Den utredning som tillsattes (SOU 1983:13) kidnappades av två amerikanska inflytelseagenter, den nuvarande utrikesministern Carl Bildt och den fd försvarsministern Sven Andersson, som snabbt pekade ut Sovjetunionen.

Det sätt på vilket ubåtsfenomenet de kommande tre och ett halvt åren – mellan hösten 1982 och våren 1986 – politiskt spelades upp i Sverige resulterade i en till slut fanatisk misstro mot Olof Palme, som t.o.m. anklagades för att vara en aktiv sovjetisk inflytelseagent.”

militarer

”Det teoretiska crescendot nåddes strax innan julen 1985 när tolv sjöofficerare anförda av kommendörkapten Hans von Hofsten offentligt förklarade sitt misstroende mot statsministern.

I ett annat land än Sverige hade den här misstroendeförklaringen resulterat i degradering och avsked eller åtal för samtliga konspiratörer.”

”Drygt två månader senare, strax innan Palme skulle sätta sig i ett plan till Moskva för att försöka reparera de ansträngda förbindelserna med Sovjetunionen som de CIA-dirigerade ubåtskränkningarna orsakat, mördades han.”

Kristoffer Hell lyfter fram slutklämmen i den protestnot som regeringen Palme överlämnat till Moskva 1983:

”Den svenska regeringen begär av Sovjetunionens regering att den till den sovjetiska marinen ger sådana instruktioner att kräkningarna av svensk territorium upphör.”

Formuleringen var ju dubbeltydig:

• Om man utgår från att de ubåtskränkningar som förekommit varit sovjetiska blir innebörden enkel: ryssarna måste upphöra med vad de  ägnat sig åt.

• Om man däremot utgår ifrån att ubåtarna kommit från NATO-länder och att den svenska marinen varit ovillig att sätta stopp för kränkningarna – då kan innebörden bli en helt annan!

Hell:

”Mottagaren var i själva verket USA och det här var beskedet: upphör med kränkningarna eller så kan den svenska regeringen komma att be Sovjetunionen om praktisk hjälp med att stoppa era ubåtar.”

”Vad hade hänt om Palme /i Moskva 1986/ återupprepat innehållet i ’protestnoten’ från 1983 och bett Moskva göra åt Sverige vad den svenska marinen uppenbarligen saknade vilja att göra – att tvinga upp eller sänka de kränkande Nato-ubåtarna?”

pmordet


 Mer

http://www.oikonomia.info/?p=24912

http://arbetartidningen.se/2011/03/marinofficerare-moraliskt-ansvariga-for-mordet-pa-olof-palme/

http://www.nyapolitiken.biz/sve_politik/darfor-mordades-palme.html

https://parnassen.wordpress.com/2014/01/22/palme-i-ett-annat-ljus-u-batarna-kom-fran-vast/

http://www.jallai.se/2013/02/harsfjarden-1982-ett-landsforraderi/


https://janmilld.wordpress.com/2011/12/05/bildt-och-sanningen/

https://janmilld.wordpress.com/2014/05/21/tre-lognhistorier/

http://www.bgf.nu/ak07/v24.html